7.1
Lag om utkomstskydd för arbetslösa
2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
10 §.Upprepade förfaranden i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten utökas med en bestämmelse om hur arbete som räknas in i arbetsvillkoret ska beaktas vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete.
Vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete ska i första hand beaktas de kalenderveckor som ska inräknas i arbetsvillkoret. Bestämmelser om omvandling av arbetsvillkorsmånader till kalenderveckor finns i 14 kap. 1 c §.
Vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete ska dessutom kunna beaktas sådan tid då personen i fråga har förtjänat en stabiliserad lön som omfattas av en försäkring och som uppgår till minst 930 euro (år 2023) per kalendermånad eller minst 465 euro men dock under 930 euro (år 2023) under två separata kalendermånader. I praktiken betyder detta att i situationer där en person har ett arbete där den intjänade lönen betalas i efterhand månaden efter att han eller hon varit i arbete eller senare, kan det vid bedömningen av om skyldigheten att vara i arbete har fullgjorts beaktas också arbete som utförts före lönebetalningen. När man förfar på detta sätt fördröjs inte återställandet av den sökandes rätt till arbetslöshetsförmåner på grund av att arbetsvillkoret intjänas betalningsbaserat. På samma sätt som vid beräkningen av det arbete som ska inräknas i arbetsvillkoret, ska arbete som utförts i perioder av fyra eller två veckor beaktas även vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete.
Arbetet och lönen för det ska beaktas endast en gång vid bedömningen av om skyldigheten att vara i arbete har fullgjorts. I praktiken betyder detta att om tiden i arbete har beaktats vid bedömningen av om skyldigheten att vara i arbete har fullgjorts redan på grundval arbetet, ska samma tid inte beaktas på nytt på grundval av lönebetalningen och uppfyllandet av arbetsvillkoret genom den.
Fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete ska på samma sätt som i nuläget kunna bedömas utifrån de uppgifter som den arbetssökande meddelat, om inte arbets- och näringsministeriet i enskilda fall anser att en utredning med hjälp av handlingar eller någon annan motsvarande utredning behövs. Arbets- och näringsbyrån ska enligt propositionen vid behov kunna inhämta information av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten om hur arbetsvillkoret uppfylls.
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
6 §.Andra begränsningar. I 3 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om periodisering av ekonomiska förmåner. I propositionen föreslås att semesterersättning som betalas enligt lag, kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal när ett anställningsförhållande på heltid som varat längre än två veckor upphör ska hindra att arbetslöshetsförmåner beviljas för den tid över vilken förmånen periodiseras. Periodiseringen ska enligt förslaget göras enligt samma principer som periodiseringen av ekonomiska förmåner görs, med andra ord på basis av den lön som personen i fråga fått i sitt senaste anställningsförhållande och från och med det att anställningsförhållandet upphörde. Bestämmelserna om periodisering av semesterersättning föreslås finnas i ett nytt moment som fogas till paragrafen.
Huvudregeln ska vara att semesterersättningen periodiseras från och med den tidpunkt när anställningsförhållandet har upphört. Om semesterersättningen betalas efter att anställningsförhållandet har upphört, kan periodiseringen göras från och med den tidpunkt då ersättningen betalas ut, ifall personen i fråga fortfarande är mottagare av en arbetslöshetsförmån. Liksom när det gäller ekonomiska förmåner så ska periodiseringen i de här situationerna motsvara den periodisering som görs från och med tidpunkten för när ett anställningsförhållande har upphört. Semesterersättning som hänför sig till att ett anställningsförhållande upphör men som betalas innan anställningsförhållandet upphört åter ska enligt förslaget periodiseras från och med den tidpunkt när anställningsförhållandet upphört och semesterersättning som betalats som lönegaranti ska periodiseras från och med tidpunkten för när semesterersättningen betalas.
Om en del av semesterersättningen betalas ut i samband med att anställningsförhållandet upphör och den del av semesterersättningen som baserar sig på exempelvis senare betalda lönetillägg betalas ut först i samband med att tilläggen betalas ut, kan i syfte att undvika fördröjningar den senare utbetalda delen av semesterersättningen periodiseras från och med den tidpunkt när den betalas ut, i fall personen i fråga då fortfarande ansöker om arbetslöshetsdagpenning. Ett dylikt periodiseringssätt får inte leda till ett fördelaktigare eller mindre fördelaktigt slutresultat för sökanden i jämförelse med det att hela semesterersättningen periodiseras från och med tidpunkten för när anställningsförhållandet upphört.
Den arbetskraftspolitiska tiden utan ersättning och tiden för periodiseringen av semesterersättningen ska enligt förslaget kunna löpa samtidigt. Detta motsvarar periodiseringen av ekonomiska förmåner. Också karensen måste beaktas när man jämför effekterna av att ekonomiska förmåner periodiseras från och med tidpunkten för att ett anställningsförhållande upphört och effekterna av att de periodiseras från och med det att en ekonomisk förmån betalas ut. Om sökandens arbetslöshet fortsätter, kan en periodisering som görs från och med utbetalningstidpunkten ofta vara mindre fördelaktig för personen i fråga än en periodisering som görs från och med anställningsförhållandets upphörande. I sådana fall ska periodiseringen göras från och med tidpunkten för när anställningsförhållandet upphört.
Självrisktiden och periodiseringen av semesterersättningen kan för sin del inte löpa samtidigt, för den tid för vilken det på grund av begränsningarna i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte kan betalas några arbetslöshetsförmåner räknas inte in i självrisktiden. Bestämmelser om detta finns i 5 kap. 13 § 3 mom. 3 punkten och 7 kap. 10 § 2 mom. 3 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Periodiseringen ska enligt förslaget endast gälla semesterersättningen, inte semesterpenningen eller semesterpremien. Ersättning som betalats för sådan ledighet i stället för semesterpenning som inte tagits ut ska enligt förslaget inte heller anses vara semesterersättning som ska periodiseras, eftersom ersättningen grundar sig på semesterpenningen och inte på semestern. Sparad ledighet enligt 27 § i semesterlagen eller enligt ett arbets- eller tjänstekollektivavtal baserar sig däremot på inbesparing av semesterrätt, och ersättning för sådan sparad ledighet ska i och med att den är ersättning som grundar sig på semester vara semesterersättning som ska periodiseras.
Periodisering ska inte förutsätta det att semesterersättningen de facto har betalats. Om en sökande till exempel avstår från sin rätt till semesterersättning, ska arbetslöshetsförmånen förvägras för den tid för vilken den semesterersättning som följer av semesterlagen eller kollektivavtalet periodiseras.
Enligt propositionen ska periodiseringen gälla semesterersättning som betalas på grundval av att ett heltidsarbete som varat över två veckor upphör. Semesterersättning som fås för ett anställningsförhållande på heltid som varat högst två veckor eller för ett anställningsförhållande på deltid ska inte periodiseras. Semesterersättning för ett sådant anställningsförhållande ska även i fortsättningen beaktas vid jämkning av arbetslöshetsförmåner. Liksom annars när det besluts om rätten till arbetslöshetsförmåner gäller också vid avgörande av ett ärende avseende periodisering att ett anställningsförhållande anses vara på deltid då när arbetstiden uppgår till högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda. Skulle det bli aktuellt att bedöma huruvida ett arbete är på deltid, innebär förslaget, i analogi med andra situationer där rätten till arbetslöshetsförmåner avgörs, att utgångspunkten ska vara den arbetstid som avtalats genom arbetsavtal. Ett anställningsförhållande som genom avtal anses vara på deltid ska inte behandlas som ett heltidsarbete enbart på den grunden att arbetstiden till följd av extra arbete tillfälligt motsvarar arbetstiden i ett heltidsarbete. Situationerna kan dock förutsätta en helhetsbedömning av den som betalar arbetslöshetsförmånen i fråga. I sitt beslut FörsD 6.6.2022/H1447/2022/22175/03.04.04.02.00/2021 ansåg försäkringsdomstolen i fallet i fråga att det åtminstone vid bedömningen av huruvida det arbete som föregått permittering varit ett heltidsarbete eller ett deltidsarbete som en relevant aspekt vid en helhetsbedömning i det enskilda fallet, förutom de minimi- och maximimängder arbete som hade avtalats i arbetsavtalet, skulle betraktas den faktiska arbetsmängden för den period som föregått de perioder som var föremål för besväret i fråga. Perioden skulle på basis av sin längd anses tyda på en viss grad av konstanthet med avseende på arbetsmängden. Dessutom skulle som en relevant aspekt betraktas arbetsgivarens meddelande om att arbetet varit ett heltidsarbete. Motsvarande aspekter kunde utnyttjas också vid beslutsfattande som gäller periodisering av semesterersättning.
Om en arbetstagare övergår till deltidsarbete, det vill säga till exempel blir deltidsanställd eller permitteras antingen på heltid eller delvis, är det inte fråga om att anställningsförhållandet skulle upphöra, och eventuell semesterersättning som betalas när en sådan förändring sker eller medan en sådan förändring pågår ska inte periodiseras. I stället ska en summa som betalas under benämningen semesterersättning med avseende på rätten till arbetslöshetsdagpenning behandlas som semesterlön.
Förutom i situationer där ett anställningsförhållande på heltid upphör kan semester ersättas med ett penningbelopp när en arbetstagare börjar fullgöra militärtjänst eller civiltjänst eller om semestern inte kan ges inom utsatt tid på grund arbetsoförmåga. Semesterersättning som betalas i dessa situationer periodiseras inte, eftersom det inte är fråga om att ett anställningsförhållande upphör och att ersättning betalas i anslutning till det (normalt har en person i dessa situationer inte heller annars rätt till arbetslöshetsförmåner).
Om ett anställningsförhållande efter en ovan beskriven förändring upphör under permitteringstiden eller som ett anställningsförhållande på deltid, kan det uppstå en situation där en del av den semesterersättning som ska betalas när anställningsförhållandet upphör grundar sig på heltidsarbete och en del på deltidsarbete. Om de delar av semesterersättningen som grundar sig på deltidsarbete och de som grundar sig på heltidsarbete kan skiljas åt, ska periodiseringen enligt förslaget gälla endast den del av semesterersättningen som grundar sig på heltidsarbete. Om det inte går att separera semesterersättningen, ska utgångspunkten vara att semesterersättning som betalas efter att ett anställningsförhållande som varat på deltid upphör inte ska periodiseras, i fall det inte finns skäl att bedöma situationen annorlunda. Ett sådant skäl kan vara till exempel det att en permittering eller en anställning på deltid har varat endast en kort tid och semesterersättningen åtminstone i huvudsak grundar sig på heltidsarbete.
Ibland betalas semesterersättningen till arbetstagare i samband med löneutbetalningen i fråga. Om ett sådant förfaringssätt utgår ifrån ett kollektivavtal som tillämpas inom branschen, ska enligt förslaget bara den semesterersättning som betalas i samband med den sista lönebetalningsperioden periodiseras. Om det kollektivavtal som tillämpas inom branschen inte innehåller någon sådan möjlighet, ska de i samband med de enskilda lönebetalningsperioderna betalda delarna av semesterersättningen adderas och den därigenom erhållna summan periodiseras från och med tidpunkten för när anställningsförhållandet upphört.
Periodiseringen ska enligt förslaget i allmänhet göras separat för varje anställningsförhållande. Om en person under periodiseringstiden tar emot ett nytt jobb och även när detta senare anställningsförhållande upphör får semesterersättning, ska enligt propositionen semesterersättningen från det senare anställningsförhållandet periodiseras från och med tidpunkten för när det anställningsförhållandet upphört. Periodiseringstiderna för semesterersättningarna från två eller flera olika anställningsförhållanden kan alltså överlappa varandra, om den periodiseringstid som hänför sig till ett tidigare anställningsförhållande ännu inte har löpt ut när den periodiseringstid som hänför sig till ett senare anställningsförhållande börjar.
Vad som beskrivs ovan gäller situationer där det faktiskt är fråga om separata anställningsförhållanden. Om det handlar om sådant arbete för samma arbetsgivare som bygger på två eller flera direkt på varandra följande anställningsförhållanden, ska semesterersättning som eventuellt betalas när ett tidigare anställningsförhållande eller tidigare anställningsförhållanden upphör periodiseras när arbetet för arbetsgivaren i fråga upphör i och med att det sista anställningsförhållandet upphör. Kontinuiteten i anställningsförhållandena ska bedömas lika som vid jämkning av arbetslöshetsförmåner.
Enligt 18 § i semesterlagen får arbetsgivaren och arbetstagaren, om de innan ett anställningsförhållande upphör avtalar om ett nytt anställningsförhållande, avtala om att de semesterförmåner som arbetstagaren intjänar innan anställningsförhållandet upphör flyttas fram för att ges under det följande anställningsförhållandet. Avtalet ska ingås skriftligen. Om ett sådant avtal har ingåtts och arbetstagaren när det sista anställningsförhållandet upphör betalas semesterersättning på basis av två eller flera anställningsförhållanden, ska periodiseringen göras med avseende på det sammanlagda beloppet av semesterersättningar.
Om semesterförmåner för vilka det ska betalas semesterersättning när anställningsförhållandet upphör sparas i en arbetstidsbank under uppsägningstiden, ska enligt propositionen de sparade förmånerna inte anses vara besparingar i arbetstidsbanken, utan semesterersättning som ska periodiseras. På samma sätt ska det gås till väga vid andra handlingar som leder till att bestämmelserna om periodisering kringgås, såsom till exempel när semesterförmåner sparas i en arbetstidsbank under förhållanden där parterna i anställningsförhållandet är medvetna om att arbetstidsbankens besparingar inte kommer att kunna användas under anställningsförhållandets gång. Om en arbetstagare när anställningsförhållandet upphör står i skuld till arbetstidsbanken och arbetstagaren drar av skulden i samband med löneutbetalningen, ska enligt förslaget den avdragna skulden i första hand anses hänföra sig till semesterersättningen, och vid periodiseringen ska endast den semesterersättning beaktas som arbetstagaren har kvar efter att skulden avdragits.
Paragrafens 4 mom. gäller dagslönen, den divisor som används vid periodisering av en ekonomisk förmån som betalas när ett anställningsförhållande upphör och en penningersättning som betalas ur en arbetstidsbank inom två månader innan en heltidspermittering börjar eller under permitteringen. Det föreslås att momentet ändras så att det också tillämpas på periodisering av semesterersättning. Det föreslås även att det i momentet föreskrivs om ett nytt bemyndigande att utfärda förordning, så att närmare bestämmelser om hur dagslönen bestäms kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
På motsvarande sätt som i andra periodiseringssituationer ska den tid för vilken semesterersättningen hindrar att en arbetslöshetsförmån betalas beräknas så att beloppet av semesterersättning divideras med den dagslön som personen fått i det senaste anställningsförhållandet. Från den lön som ligger till grund för periodiseringen ska inte göras något avdrag för att beakta arbetstagarens pensionsavgift och löntagarens arbetslöshetsförsäkringspremie på det sätt som görs i fråga om den lön som ligger till grund för dagpenning.
Förfarandet med avseende på lönen från det senaste anställningsförhållandet ska enligt propositionen tillämpas också i situationer där en person har arbetat för samma arbetsgivare i flera direkt på varandra följande anställningsförhållanden och där semesterersättningen har betalats ut alltid när varje enskilt anställningsförhållande har upphört samt i situationer där semesterrätten har flyttats fram med stöd av semesterlagen och semesterersättningen baserar sig på semesterrätt som intjänats under två eller flera anställningsförhållanden.
I synnerhet när det gäller mottagare av inkomstrelaterad dagpenning är det skäl att beakta att eftersom lönen som används vid periodiseringen ska vara den lön som betalats för det sista anställningsförhållandet, så kan den lön som används vid periodiseringen också i detta hänseende avvika från den lön som ligger till grund för dagpenning, om det senaste anställningsförhållande varit så kortvarigt att arbetsvillkoret inte uppfylls på nytt. Om anställningsförhållandet varar längre än den tid som används vid fastställande av den lön som ligger till grund för dagpenning, beräknas den lön som används vid periodiseringen utifrån samma tid som den för vilken den lön som ligger till grund för dagpenning bestäms. I den lön som beaktas vid periodiseringen ska samma lönedelar beaktas som vid periodisering av ekonomiska förmåner.
Om en arbetssökande i samband med att ett anställningsförhållande upphör betalas både en ekonomisk förmån och semesterersättning, ska dessa sammanräknas och det därigenom erhållna beloppet periodiseras. Också detta ska enligt förslaget regleras i paragrafens 4 mom.
4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner
5 §.Förmånsbelopp. Paragrafens 1 mom. innehåller formeln för beräkning av jämkad arbetslöshetsförmån. Enligt den räknas den jämkade arbetslöshetsförmånen ut så att förmånen och 50 procent av den del av inkomsten som överstiger det skyddade beloppet sammanlagt under en jämkningsperiod kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i förmån. I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om det skyddade beloppet. Det skyddade beloppet är 300 euro, om förmånen baserar sig på en jämkningsperiod om en månad, och 279 euro, om förmånen baserar sig på en jämkningsperiod om fyra på varandra följande kalenderveckor.
I denna proposition föreslås det att det skyddade beloppet som ska beaktas vid jämkning av arbetslöshetsförmåner slopas. Det föreslås att det i 1 mom. görs en ändring till följd av detta, så att beaktandet av det skyddade beloppet stryks i beräkningsformeln. Till följd av förslaget finns det inte längre något behov av att föreskriva om det skyddade beloppets summor, varför det föreslås att bestämmelserna i paragrafens 3 mom. om maximibeloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning ska finnas i paragrafens 2 mom.
5 kap. Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning
2 §.Löntagares rätt till arbetslöshetsdagpenning. Paragrafen innehåller bestämmelser om löntagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att löntagares medlemsvillkor ändras från veckospecifik granskning till månadsspecifik och att arbetsvillkoret i relation till det förlängs till 12 månader. Dessutom föreslås det att momentet ändras så att det för att uppfylla medlemsvillkoret räcker med att personen i fråga har anslutit sig som medlem av en arbetslöshetskassa under en sådan kalendermånad som kan räknas som en arbetsvillkorsmånad. Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har enligt förslaget en medlem av en löntagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 12 närmast föregående månaderna och som de kalendermånader då han eller hon varit försäkrad i en arbetslöshetskassa, har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 3 § 1 mom.
Eftersom det föreslås att löntagares medlemsvillkor ska intjänas i form av månader och att uppfyllandet av arbetsvillkoret ska basera sig på kalendermånader, kan det i praktiken uppstå situationer där en löntagare har anslutit sig till en arbetslöshetskassa mitt under en sådan kalendermånad som bidrar till arbetsvillkoret med en full arbetsvillkorsmånad eller alternativt 0,5 arbetsvillkorsmånad. Eftersom det i fortsättningen inte längre ska utredas vilka faktiska dagar inom kalendermånaden arbetstimmarna har utförts, utan det i regel är fråga om en kalendermånadsspecifik granskning som grundar sig på lönebetalningstidpunkten, ska vid intjänandet av arbetsvillkorsmånader beaktas sådana kalendermånader under vilka medlemskapet i en arbetslöshetskassa har börjat. Kalendermånaden kan inräknas i antalet arbetsvillkorsmånader trots att medlemskapet har börjat den sista dagen i månaden. Rätten till arbetslöshetsdagpenning kan dock börja först efter att hela medlemsvillkoret på 12 månader har uppfyllts.
Exempel:
En person inleder den 15 januari 2025 ett heltidsarbete för viss tid som pågår till och med den 31 december 2025. Lönen betalas den sista dagen i respektive arbetsmånad, varvid betalningsbaserade arbetsvillkorsmånader är januari–december (12 mån.). Personen blir medlem i arbetslöshetskassan 27.1, varför personen har varit försäkrad under alla kalendermånader som inräknas i arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret på tolv månader uppfylls den 26 januari 2026 och inkomstrelaterad dagpenning kan betalas tidigast efter det.
Propositionen inverkar inte på förutsättningarna för anslutning till en arbetslöshetskassa eller medlemskapets början.
Paragrafens 2 mom. gäller en försäkrad som inte är en företagare som avses i 1 kap. 6 § men som arbetar i ett företag eller en sammanslutning där hans eller hennes familjemedlem är en sådan företagare som avses i 1 kap. 6 § 1 mom. eller 2 mom. 2–4 punkten. Eftersom det för att en sådan löntagare ska få inkomstrelaterad dagpenning redan nu förutsätts att han eller hon varit försäkrad åtminstone de 12 föregående månaderna och det till denna del inte föreslås några ändringar i medlemsvillkoret för dessa löntagare, föreslås det att 2 mom. upphävs.
3 §.Löntagares arbetsvillkor. I paragrafen finns bestämmelser om hur löntagares arbetsvillkor uppfylls. Förutsättningen för att uppfylla löntagares arbetsvillkor ska enligt propositionen inte längre vara sysselsättning i minst 26 kalenderveckor i sådant arbete som avses i 4 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det för att en person ska få arbetslöshetsdagpenning förutsätts att han eller hon under granskningsperioden har intjänat sammanlagt minst 12 arbetsvillkorsmånader. För att uppfylla arbetsvillkoret ska det inte längre förutsättas en viss tid i arbete, utan minst 12 kalendermånader under vilka personen har betalats en lön som åtminstone når upp till den inkomstgräns i euro som avses i 4 § 1 mom.
Löntagares arbetsvillkor ska kunna uppfyllas genom fulla månader som ska inräknas i arbetsvillkoret, men också genom perioder på 0,5 månad. Två halva månader ska motsvara en full arbetsvillkorsmånad.
När arbetsvillkoret intjänas ska löneinkomsten i regel hänföras till den månad då lönen har betalats. Bestämmelser om undantag från detta ingår i den nya 4 b §.
Paragrafens 2 mom. ska enligt propositionen upphävas, för att det är onödigt. Granskningsperioden för uppfyllandet av arbetsvillkoret ska på motsvarande sätt som i nuläget vara 28 månader.
Eftersom det föreslås att det arbetsvillkor som grundar sig på inkomsterna ska intjänas i enlighet med betalningsprincipen, förändras granskningen av hur den tidpunkt då arbetsvillkoret uppfylls förhåller sig till en viss kalenderdag (arbetslöshetens eller permitteringens börjar) jämfört med nuläget. För närvarande, när arbetsvillkoret intjänas på grund av arbetstimmarna inom en kalendervecka, är det klart att när arbetslösheten eller permitteringen börjar till exempel på måndag, ska de veckor som krävs för arbetsvillkoret ha intjänats senast föregående dag, söndag, den dagen medräknad. För att uppfyllandet av arbetsvillkoret inte ska vara beroende av hur lönebetalningsdagen infaller i förhållandet till anställningsförhållandets upphörande eller permitteringens början, ska huvudregeln vara att det i fortsättningen räcker med att den lön som ligger till grund för arbetsvillkorsmånaderna har betalats under den månad då anställningen har upphört eller permitteringen börjat.
Exempel:
En heltidsanställning för viss tid är i kraft 1.12.2024–15.12.2025, och lönen betalas alltid samma månad som arbetet har utförts. Eftersom det är fråga om heltidsarbete börjar arbetslösheten först när anställningen upphört, och granskningsperioden för arbetsvillkoret böjar först när arbetet upphör. Om den lön som betalas i december och som ska beaktas i arbetsvillkoret uppfyller den förutsättning i 4 § som gäller inkomsten, ska, när rätten till arbetslöshetsdagpenning från och med den 16 december 2025 granskas, december månad 2025 beaktas i arbetslöshetsvillkoret oberoende av om lönen har betalats innan anställningen upphörde, den sista anställningsdagen eller efter att anställningen upphörde men före utgången av december.
Exempel:
En deltidsanställning för viss tid är i kraft 1.12.2024–15.12.2025, och lönen betalas alltid samma månad som arbetet har utförts. Om månadslönen uppfyller den förutsättning i 4 § som gäller inkomsten, uppfylls arbetsvillkoret den 30 november 2025. Om lönen för december räcker till för att intjäna arbetsvillkoret, ska den beaktas i det nya arbetsvillkoret oberoende av om lönen har betalats innan anställningen upphörde, den sista anställningsdagen eller efter att anställningen upphörde men före utgången av december.
Ibland, när ett mera långvarigt arbete upphör med att anställningsförhållandet upphör eller en permittering börjar, kan den inkomst som ska betalas på grund av det upphörda arbetet leda till att arbetsvillkorsmånader intjänas också efter den kalendermånad då anställningsförhållandet har upphört eller permitteringen börjat. Det är fråga om en sådan situation om lönen betalas senare än under den månad då arbetet har utförts. I dessa situationer beaktas dylik lön som betalas senare i det arbetsvillkor som börjar intjänas från och med maximitidens början.
Exempel:
En visstidsanställning varar ett år och den börjar den 16 juni och är i kraft till den 15 juni följande år. Lönen betalas alltid kalendermånaden efter den månad då arbetet utförts. Lönen för den sista arbetsmånaden, dvs. juni, betalas med andra ord i juli. Arbetsvillkoret kan (beroende på inkomstbeloppet) dock uppfyllas på grund av den lön som betalas under juni för det arbete som utförts i maj oberoende av om lönen har betalats innan anställningen upphörde, den sista anställningsdagen eller efter att anställningen upphörde men före utgången av juni. Den lön som betalats i juli på grund av arbete som utförts i juni leder alltid till att nytt arbetsvillkor intjänas, om inkomsten uppfyller den förutsättning som gäller inkomstbeloppet i förslaget till 4 §.
Det förfarande som beskrivs ovan förutsätter att den sista månaden med lön inte behövs för att uppfylla arbetsvillkoret.
Ibland kan en person, när en långvarig sysselsättning upphör, mitt i en månad, efter det att arbetslösheten eller permitteringen börjat, ta emot ett nytt heltids- eller deltidsarbete redan under samma kalendermånad. Om lönen för ett sådant arbete betalas ut under den månad då arbetslösheten eller permitteringen började och den månaden redan beaktas i arbetsvillkoret på basis av det anställningsförhållande som upphört eller lett till permittering, ska enligt förslaget den lön som under samma månad betalats för det nya, inledda arbetet hänföras till arbetsvillkoret för det avslutade arbetet. Med andra ord innebär förslaget att om arbetslösheten eller rätten till arbetslöshetsförmåner börjar mitt i en kalendermånad, så kan de inkomster som betalats under hela denna kalendermånad beaktas som inkomster för en arbetsvillkorsmånad. Detta förutsätter att det avslutade anställningsförhållandet eller det anställningsförhållande från vilket personen har permitterats tillsammans med eventuellt tidigare arbete som ska beaktas i arbetsvillkoret räcker till för att ge arbetssökanden de 12 arbetsvillkorsmånader som krävs. Om det efter det första anställningsförhållandet, som har avslutats eller från vilket personen i fråga har permitterats, endast har ansamlats 11,5 arbetsvillkorsmånader eller färre, ska förfarandet enligt förslaget inte tillämpas.
I 3–5 mom. föreskrivs det om godtagbara orsaker att förlänga granskningsperioden och om den maximala förlängningen av granskningsperioden. Det föreslås inga ändringar med avseende på 3–5 mom. När granskningsperioden förlängs har det enligt propositionen ingen betydelse om lönen betalas under den kalendermånad då arbetet har utförts eller till exempel under följande kalendermånad. I början av granskningsperioden ska hela den kalendermånad som av någon godtagbar orsak kan omfattas av granskningsperioden kunna inkluderas i den förlängda granskningsperioden.
Exempel:
En persons anställningsförhållande som gällt tills vidare har sagts upp så att det upphör den 30 juni 2028, efter uppsägningsperiodens utgång. Personen har fått partiell sjukdagpenning under perioden 1.3–30.4.2028 och före det sjukdagpenning 1.1–28.2.2028 samt dessförinnan varit familjeledig 1.1.2025–31.12.2027, varav med lön 1.1–30.5.2025. Den normala granskningsperioden är 1.3.2026–30.6.2028. Arbetsvillkoret uppfylls inte under denna tid. Personen har haft godtagbara orsaker under perioden 1.6.2025–30.4.2028. Granskningsperioden förlängs bakåt med tiden för dessa från och med 31.5.2025, varvid arbetsvillkoret uppfylls genom lönerna under perioden 1.5–30.6.2028 och 1.8.2024–31.5.2025 (12 mån.).
4 §.Intjänande av löntagares arbetsvillkor. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras för att bättre motsvara det ändrade innehållet. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om förutsättningarna för att intjäna löntagares arbetsvillkor.
Enligt 1 mom. ska som en arbetsvillkorsmånad räknas en kalendermånad under vilken den stabiliserade lön som betalats till en person och som omfattas av en försäkring har varit minst 930 euro. Enligt propositionen ska tidpunkten för utbetalning av lönen vara avgörande när det gäller intjänandet av arbetsvillkoret. Den inkomst som krävs kan inflyta av lönen för en lönebetalningsdag eller av det sammanlagda beloppet av den lön som betalas för två eller flera lönebetalningsdagar.
Som en arbetsvillkorsmånad ska räknas också två sådana separata kalendermånader under vilka den stabiliserade lön som betalats till en person och som omfattas av en försäkring har varit mindre än 930 euro men ändå minst 465 euro. De i momentet avsedda två separata kalendermånader som bildar en arbetsvillkorsmånad behöver inte följa direkt på varandra. Arbetsvillkoret kan alltså intjänas genom hela arbetsvillkorsmånader eller halva arbetsvillkorsmånader som räknas ihop. Respektive arbetsvillkorsmånad ska inräknas i arbetsvillkoret bara en gång.
I praktiken kan det uppstå situationer där lönearbetet börjar till exempel den 20 och upphör den 14 följande månad, och lönen för hela visstidsanställningen betalas på en gång, till exempel den sista dagen i den månad då arbetet upphör. Eftersom arbetsvillkoret enligt propositionen intjänas betalningsbaserat, ska lönen i en exempelsituation som denna hänföras enligt lönebetalningsdagen till bara en månad, vilken är den månad då lönen betalats ut. Om lönen betalas ut först under den månad som följer efter arbetsmånaden, tillgodoräknas först den lönebetalningsmånaden i arbetsvillkoret.
Däremot är det i en situation där ett lönearbete som varat över en månad inleds exempelvis den 20 dagen i månaden och avslutas den sista dagen månaden därpå, varvid lönen betalas på en gång för hela anställningsförhållandet från och med den dag då arbetet inleddes till och med den dag då det avslutades, för det första fråga om en lönebetalningsperiod som avviker från den normala lönebetalningsperioden och för det andra fråga om att lönen betalas för en längre intjäningsperiod än en månad. I den nya 4 b § föreskrivs det om intjänande av arbetsvillkoret i dessa situationer.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om kraven på arbetstiden i arbete som uppfyller arbetsvillkoret. Kraven på arbetstiden ska enligt förslaget slopas, för i fortsättningen ska endast lönen ha betydelse för intjänande av arbetsvillkoret. I det nya 2 mom. föreskrivs det om dessa krav på lönen. Enligt 2 mom. ska den lön som inräknas i arbetsvillkoret vara kollektivavtalsenligt, och om det inte finns något kollektivavtal i branschen, ska lönen i heltidsarbete vara minst 1 134 euro i månaden (2023 års nivå 1 331 euro). Förslaget till 2 mom. motsvarar nuläget.
Enligt 3 mom. inräknas i en arbetsvillkorsmånad inte
1) lön för arbete som en person utfört medan han eller hon fått partiell sjukdagpenning.
2) sänkt lön för sjukdomstid som har betalats med stöd av arbets- eller tjänstekollektivavtal.
3) lön eller ersättning som grundar sig på arbetstid som har överförts till en arbetstidsbank.
Dessa begränsningar motsvarar nuläget, eftersom de kalenderveckor under vilka en person har fått lön i situationer som avses i 1 och 2 punkten eller arbetstid som överförs till en arbetstidsbank inte beaktas i löntagares nuvarande arbetsvillkor.
I det gällande 5 mom. föreskrivs det om undantag i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret inom branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala. Enligt momentet kan det under förutsättningar som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet avvikas från det krav som gäller arbetstid per vecka i fråga om lärare, arbetstagare som utför hemarbete, idrottsutövare, personer som utför skapande eller framställande arbete, och andra som arbetar inom branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala. Närmare bestämmelser om undantagen finns i 2 kap. i statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om undervisningsbranschen, arbetstagare i arbetsförhållande som arbetar hemma, skapande och framställande arbete och idrottsverksamhet.
Eftersom det föreslås i propositionen att kraven på arbetstid slopas och att arbetsvillkoret ska uppfyllas inkomstbaserat, medför reglering av arbetstiden som avviker från det normala inte längre några utmaningar för uppfyllandet av arbetsvillkoret. Det föreslås att undantagen som gäller branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala slopas i paragrafen. I den nya 4 b § finns bestämmelser om undantaget som gäller idrottsverksamhet.
4 a §.Hur lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service tillgodoräknas i löntagares villkor. I paragrafen föreskrivs det om hur löntagares arbetsvillkor intjänas i lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service. Avsikten med ändringarna av arbetsvillkoret är inte att ändra de grundläggande principerna för uppfyllande av arbetsvillkoret när det gäller lönesubventionerat arbete och sysselsättningsfrämjande service.
I 1 mom. föreskrivs det om uppfyllande av arbetsvillkoret i lönesubventionerat arbete. Det förslås att momentet ändras så att i arbetsvillkoret inräknas i fortsättningen 75 procent av arbetsvillkorsmånaderna. På samma sätt som i nuläget kan lönesubventionerat arbete förlänga granskningsperioden till den del det inte kan inräknas i arbetsvillkoret. På samma sätt som i nuläget ska vid lönesubventionerat arbete som ordnats med stöd av 11 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, dvs. så kallat garanterat arbete, dock i arbetsvillkoret inräknas den tid som uppfyller arbetsvillkoret i dess helhet.
I 2 mom. föreskrivs om det undantag som gäller vissa personer som fyllt 60 år och som uppfyller arbetsvillkoret i sysselsättningsfrämjande service. I momentet görs en ändring som följer av övergången från kalenderveckospecifikt intjänande av arbetsvillkoret till kalendermånadsspecifikt intjänande, varvid fulla kalenderveckor som intjänats i service omvandlas till kalkylerade arbetsvillkorsmånader. Fyra fulla kalenderveckor ska motsvara en full arbetsvillkorsmånad och två kalenderveckor en halv arbetsvillkorsmånad. Tiden i sysselsättningsfrämjande service som ska räknas in i arbetsvillkoret ska följas i form av kalenderveckor och omvandlas till arbetsvillkorsmånader på det sätt som beskrivs ovan. Arbetsvillkoret uppfylls senast den dag då servicen upphör, om kalenderveckorna omvandlade till arbetsvillkorsmånader räcker till för att uppfylla arbetsvillkoret.
Syftet är att ändringarna i arbetsvillkoret inte ska påverka hur arbetskraftsmyndigheten ordnar sysselsättningsfrämjande service för arbetslösa arbetssökande.
4 b §.Undantag som gäller löntagares arbetsvillkor. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om vissa undantag vid betalningsbaserat uppfyllande av löntagares arbetsvillkor.
Den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning ska enligt förslaget beräknas utifrån den lön på grundval av vilken personen har intjänat arbetsvillkorsmånader som ska beaktas i arbetsvillkoret. Målet är att den inkomstrelaterade dagpenningen ska motsvara löntagarens stabiliserade inkomstnivå så bra som möjligt. Ibland avviker lönebetalningen dock från det normala och man vill inte att dessa situationer ska inverka på intjänandet av arbetsvillkoret eller beloppet av inkomstrelaterad dagpenning. Av denna orsak föreslås det att man i vissa situationer ska avvika från det rent betalningsbaserade hänförandet av inkomsterna.
I 1 mom. föreskrivs det hur arbetsvillkoret med avvikelse från den normala betalningsprincipen uppfylls i situationer där det under en kalendermånad till skillnad från den normala lönebetalningsperioden betalas lön för en längre intjäningsperiod än en månad. Tillämpning av undantagsbestämmelsen ska enligt propositionen förutsätta att båda villkoren föreligger: lönebetalningsperioden avviker från det normala och den intjäningstid för vilken lön betalas är längre än en månad. Om det under en kalendermånad med avvikelse från den normala lönebetalningsperioden betalas lön för en längre intjäningsperiod än en månad, ska lönen fördelas så att den, betalningsmånaden medräknad, påverkar lika många föregående eller efterföljande kalendermånader som det antal kalendermånader under vilka lönen har intjänats. Lönen fördelas på retroaktiv eller kommande tid beroende på under vilken tidsperiod den lön som betalats för en längre intjäningsperiod än en månad har intjänats. Lönen fördelas i praktiken i huvudsak på den tid som föregått betalningsmånaden, eftersom det att lönen fördelas framåt i tiden de facto skulle förutsätta att den har betalats före den månad då arbetet utförts.
Lönebetalningsperioden är vanligtvis två veckor eller en månad. Lönebetalningsperioden kan endast i undantagsfall vara längre än en månad.
Med en sådan avvikande intjäningsperiod som är längre än den normala lönebetalningsperioden avses enligt förslaget till exempel en situation där lönen för två visstidsanställningar som varat en månad var betalas när arbetet upphör och då för hela anställningstiden. I dessa situationer ska lönen hänföras till lönebetalningsmånaden och den månad som föregått denna. Med avvikelse från den normala lönebetalningsperioden avses också en situation där lön som förfaller till betalning på en lördag eller helgdag betalas föregående vardag på grund av arbetsavtalslagens bestämmelse, varvid två lönebetalningsdagar infaller under samma kalendermånad. I dessa situationer ska lönen hänföras till betalningsmånaden och månaden efter betalningsmånaden.
Exempel:
En person är i arbete 15.9.–31.10. Lönen betalas för hela tiden i arbete den 31 oktober. Lönen fördelas så att den påverkar oktober och september.
Exempel:
En person är i arbete med månadslön, som alltid betalas den första dagen i månaden. I maj borde lönebetalningsdagen vara den 1 maj, som är en helgdag. Lönen betalas föregående vardag, som är i april. I april betalas således lön den 1 april och den 30 april (majlönen). Lönen fördelas så att den påverkar april och maj.
Med en intjäningsperiod som är längre än normalt avses i propositionen till exempel inte en situation där det under en kalendermånad betalas grundlön för den aktuella månaden och lönetillägg för arbete som utförts under den föregående kalendermånaden. Därmed avses inte heller en situation där en person har haft två olika anställningsförhållanden och lönerna för dem betalas under en och samma månad på grund av skillnader i lönebetalningsperioderna för dessa uppgifter.
När lönen fördelas ska den information om hur lönen hänförs till kalendermånaderna iakttas som arbetsgivaren meddelat till inkomstregistret. Om denna information inte finns i inkomstregistret, ska lönen enligt förslaget kunna fördelas så att den, betalningsmånaden medräknad, påverkar lika många föregående eller efterföljande kalendermånader som det antal kalendermånader under vilka betalningsdagens lön har intjänats.
Lönen fördelas undantagsvis så den påverkar intjäningsperioden när en person på en gång betalas bonus, arvode eller annan motsvarande lön eller annat motsvarande arvode som intjänats för en längre tid. När dessa löneposter fördelas hänförs den inkomst till arbetsvillkorsmånaderna som kan anses ha intjänats under den tidsperiod som ska inräknas i arbetsvillkoret.
I 2 mom. föreskrivs det hur arbetsvillkoret med avvikelse från den normala betalningsprincipen uppfylls i situationer där lönebetalningen fördröjs på grund av arbetsgivaren. Lönen hänförs till den kalendermånad då lönen skulle ha betalats om den inte hade blivit fördröjd och därmed ha beaktats i arbetsvillkoret enligt de betalningsbaserade principerna.
Med fördröjd lönebetalning avses till exempel en situation där arbetsgivaren inte förmår betala lönen på den normala lönebetalningsdagen, utan lönebetalningen framskjuts så att lönen betalas under någon annan kalendermånad. Syftet med bestämmelsen är att undvika situationer där arbetsvillkoret inte uppfylls eller uppfyllandet av arbetsvillkoret flyttas fram på grund av arbetsgivarens lönebetalningsproblem. Lönen ska enligt förslaget kunna hänföras med stöd av momentet både i situationer där hela löneposter har blivit obetalda och i situationer där endast en del av lönen har betalats i tid på grund av fel i lönebetalningen och en del betalas vid en senare tidpunkt. Detta betyder i praktiken att det vid verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa kan uppstå situationer där man i efterhand konstaterar att den inkomstgräns som avses i 5 kap. 4 § 1 mom. har överskridits under kalendermånaden.
Med stöd av momentet ska även till exempel lön som betalats i efterhand i form av lönegaranti undantagsvis kunna beaktas den kalendermånad under vilken lönen skulle ha betalats ut om den inte hade blivit fördröjd, ifall det är sådan lön som skulle kunna beaktas vid prövningen av huruvida arbetsvillkoret är uppfyllt om lönen hade betalats av arbetsgivaren.
Lön som intjänats eller hänförts på det sätt som avses i 1 och 2 mom. ska räknas som inkomst under den kalendermånad då lönen har intjänats eller till vilken den borde hänföras. En arbetsvillkorsmånad kan bildas enbart på grund av sådan inkomst eller tillsammans med inkomst som betalats under kalendermånaden i enlighet med huvudregeln i 4 § 1 mom.
I 3 mom. föreslås ingå ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om hänförandet av den lön som ska beaktas i arbetsvillkoret kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
Paragrafens 4 mom. ska enligt förslaget gälla uppfyllande av arbetsvillkoret för grunddagpenning i idrottsverksamhet. Bestämmelser om uppfyllande av arbetsvillkoret i idrottsverksamhet finns i 7 § i statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I det arbetsvillkor som i idrottsverksamhet är en förutsättning för att grunddagpenning ska kunna beviljas kan för närvarande inräknas varje kalendervecka då den skattepliktiga inkomst som personen i fråga fått för sitt idrottsutövande under en granskningsperiod på en månad har uppgått till minst det belopp som avses i 5 kap. 4 § 3 mom., som 2023 är 1 331 euro. Bestämmelsen om förutsättningarna för att bevilja grunddagpenning till idrottsutövare flyttas från statsrådets förordning till lagen och i bestämmelsen görs de ändringar som följer av att uppfyllandet av arbetsvillkoret ändras.
I momentet föreskrivs det att som en kalendermånad som är en förutsättning för beviljande av grunddagpenning kan när det gäller idrottsverksamhet inräknas en kalendermånad under vilken den skattepliktiga inkomst som personen i fråga fått för sitt idrottsutövande har uppgått till minst det belopp som föreskrivs i 4 § 1 mom. Inkomsterna granskas betalningsbaserat.
Som idrottsutövare betraktas en person som omfattas av försäkringsskyldigheten enligt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009). En idrottsutövare ska ha en försäkring för olycksfall och ålderdom, om idrottsutövarens skattepliktiga inkomst för idrottsutövandet överensstämmer med 1 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare, det vill säga är minst 12 550 euro per år (2023). Bestämmelsens tillämpningsområde motsvarar nuläget.
5 §.Arbets- och försäkringsperioder som räknas löntagare till godo. I 3 mom. föreskrivs om de arbets- och försäkringsperioder som räknas löntagare till godo i situationer där en person byter löntagarkassa. Det föreslås att momentet ändras så att i stället för tiden i arbete räknas löntagaren till godo det arbetsvillkor som han eller hon har intjänat under sitt tidigare medlemskap.
Den gällande bestämmelsens ordalydelse begränsar tillämpningen av den till situationer där en medlem efter att ha utträtt ur kassan ansluter sig till en annan arbetslöshetskassa. I den praktiska tillämpningen har det uppstått problem i situationer där en person efter att ha utträtt ur en arbetslöshetskassa på nytt ansluter sig till samma arbetslöshetskassa som han eller hon utträtt ur. Av denna orsak föreslås att det arbetsvillkor och den tid som försäkrad som en person intjänat under sitt tidigare medlemskap ska räknas personen till godo också när han eller hon utträder ur en arbetslöshetskassa och inom en månad på nytt ansluter sig till samma löntagarkassa där han eller hon tidigare var medlem.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om det val som både en så kallad icke-ägande familjemedlem till en företagare och en löntagare som är anställd hos en utomstående ska göra med avseende på vilkendera sysselsättning han eller hon vill att ska utgöra grunden för prövningen av arbetsvillkoret. Eftersom arbetsvillkoret i båda fallen i fortsättningen avses vara 12 månader, föreslås att 4 mom. upphävs.
9 §.Försäkrings- och arbetsperioder i andra stater. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för att försäkrings- eller arbetsperioder som fullgjorts i en annan stat enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått, i förordningen om social trygghet eller i grundförordningen ska inräknas i arbetsvillkoret. För att sådana perioder ska räknas till godo förutsätts för närvarande att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat minst fyra veckor i Finland som löntagare eller minst fyra månader som företagare. Eftersom det föreslås att löntagares arbetsvillkor ska börja bestämmas inkomstbaserat, föreslås det att paragrafen ändras så att en förutsättning för att perioder i andra länder ska tillgodoräknas är att en arbetsvillkorsmånad har intjänats.
11 §.Arbetsvillkoret i vissa situationer. En arbetslös arbetssökande som på det sätt som avses i artikel 64 i grundförordningen har rest till en annan stat för att söka arbete där har rätt till arbetslöshetsdagpenning för den tid under vilken han eller hon söker arbete i den andra staten under en period om högst tre månader. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningen att betala arbetslöshetsdagpenning till en person som har fått arbetslöshetsdagpenning i enlighet med förordningen om social trygghet eller grundförordningen för den tid under vilken han eller hon har sökt arbete i en annan medlemsstat och som inte återvänt som arbetssökande till Finland inom tre månader från det att han eller hon lämnade landet. För närvarande betalas i en sådan situation arbetslöshetsdagpenning efter att personen återvänt som arbetssökande till Finland först när han eller hon i fyra veckor har varit i arbete eller deltagit i arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller under motsvarande tid på det sätt som avses i 6 kap. i den lagen bedrivit arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån.
Eftersom det föreslås att grunden för fastställande av löntagares arbetsvillkor ändras så att den blir inkomstbaserad, föreslås det att paragrafen ändras så att det i stället för fyra veckors arbete ska förutsättas att en arbetsvillkorsmånad intjänas för att arbetslöshetsdagpenning ska börja betalas på nytt. Dessutom föreslås det att paragrafen ändras så att de tre alternativa förutsättningarna för att arbetslöshetsdagpenning ska börja betalas på nytt numreras som tre underpunkter.
13 §.Självrisktid. I paragrafen föreskrivs det om självrisktiden för grund- och inkomstrelaterad dagpenning. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om självrisktidens längd. Enligt den gällande bestämmelsen betalas arbetslöshetsdagpenning ut efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. I propositionen föreslås det att självrisktiden ska förlängas och att den i stället för en tid som motsvarar fem fulla arbetsdagar ska vara en tid som motsvarar sju fulla arbetsdagar.
Till övriga delar föreslås inga ändringar med avseende på bestämmelserna. Eftersom det enligt gällande 5 kap. 13 § 3 mom. 3 punkten som självriskdagar inte ska räknas de dagar för vilka en person inte är berättigad till arbetslöshetsdagpenning på grund av begränsningarna enligt 2 a eller 3 kap., innebär periodiseringen av semesterersättning, som det finns bestämmelser om i lagförslagets 3 kap., att inledandet av självrisktiden flyttas fram.
6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet
4 §.Lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning och om bestämmande av lönen. Med stöd av momentets första mening beaktas vid beräkningen av den inkomstrelaterade dagpenningens storlek lönen endast för de kalenderveckor då löntagarens arbetstid har varit 18 timmar eller mer under kalendervecka.
Det föreslås att löntagares arbetsvillkor reformeras så att det intjänas utifrån de inkomster som betalats till löntagaren under kalendermånaden. Av denna orsak föreslås det att momentets första mening ändras så att den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning beräknas utifrån den lön som har legat till grund för intjänandet av arbetsvillkorsmånader som ska beaktas i arbetsvillkoret. På samma sätt som i nuläget ska vid beräkning av den inkomstrelaterade dagpenningen inte beaktas sådana inkomster som inte hänförs till den tid som ska beaktas i arbetsvillkoret. Av detta följer att om lön som grundar sig på sysselsättning som upphört på det sätt som beskrivs i specialmotiveringen till 3 § betalas senare än under den månad då anställningen upphör eller permitteringen börjar, och dessa inkomster inte behövs för att bilda en arbetsvillkorsmånad för uppfyllande av arbetsvillkoret, ska inkomsterna beaktas vid beräkningen av den inkomstrelaterade dagpenningens storlek först när den maximala betalningstiden någon gång börjar på nytt och en dylik överförd arbetsvillkorsmånad beaktas i det nya arbetsvillkoret. Vidare föreslås det att momentet utökas med en bestämmelse om det antal kalenderdagar som ska beaktas i arbetslöshetsmånaderna och som ska användas när den lön som betalats under kalendermånaden omvandlas till dagslön. Enligt propositionen ska vid beräkning av den lön som ligger till grund för dagpenningen i en kalendermånad som ska beaktas i arbetsvillkorsmånaderna anses ingå 21,5 dagar. Detta gäller både situationer där en kalendermånad ger en full arbetsvillkorsmånad och situationer där en kalendermånad ger 0,5 arbetsvillkorsmånad.
Med undantag av de ändringar som föreslås ovan förblir 1 mom. och dessutom 2 och 3 mom. helt och hållet oförändrade.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Det föreslås att 4 mom. ändras så att det genom förordning kan föreskrivas i större utsträckning än nu om hur löneinkomsterna påvisas när den lön som ligger till grund för arbetsvillkoret och inkomstrelaterad dagpenning fastställs. Genom förordning av statsrådet ska det föreskrivas att vid fastställande av den lön som ligger till grund för löntagares arbetsvillkor och inkomstrelaterad dagpenning påvisas löneinkomsterna i första hand med de uppgifter som lönebetalaren fört in i inkomstdatasystemet. Om de uppgifter som framgår av inkomstdatasystemet inte räcker till för att fastställa den lön som ligger till grund för arbetsvillkoret och inkomstrelaterad dagpenning, kan löneinkomsterna vid behov också påvisas genom det löneintyg som arbetsgivaren tillhandahåller eller genom lönespecifikationer som arbetsgivaren tillhandahåller i samband med lönebetalningen, av vilka det senare är det sätt att utreda inkomsterna som kommer i första hand.
Av de föreslagna ändringarna och det som föreskrivs i statsrådets förordning följer vid fastställandet av den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning att både en sådan kalendermånad då den utbetalda lönen har varit 930 euro eller mer och som ger en full arbetsvillkorsmånad och en sådan kalendermånad då den betalda lönen har varit under 930 euro men minst 465 euro och som ger 0,5 arbetsvillkorsmånader, innehåller 21,5 dagar vid beräkningen av dagpenningens storlek. Antalet dagar kallas i tillämpningspraxis divisor. Dessa divisorsdagar kan minskas med antalet dagar då personen har varit borta från arbetet av godtagbara orsaker som avses i 5 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och inte har betalats lön för den tiden. Denna så kallade minskning av divisorsdagar görs för den arbetsvillkorsmånad till vilken den lön hänförs som har minskats. I verkligheten kan det under en period om en kalendermånad finnas flera arbetsdagar än de 21,5 som används i divisorn för den genomsnittliga dagslönen. Antalet divisorsdagar kan ändå inte vara negativt eller noll, om månaden beaktas i arbetsvillkoret. I detta syfte föreskrivs det i statsrådets förordning att en kalendermånad som räknas in i arbetsvillkoret anses dock alltid innehålla minst en arbetsdag.
Beloppet av inkomstrelaterad dagpenning ska avspegla personens stabiliserade inkomstnivå före arbetslösheten. Syftet med minskningarna av divisorn för den genomsnittliga dagslönen är att säkerställa att en avvikelse från den stabiliserade inkomstnivån, till exempel sjukfrånvaro utan lön, inte påverkar den inkomstrelaterade dagpenningens storlek. För en minskning räcker det inte att personen har varit borta från arbetet av en godtagbar orsak, utan en ytterligare förutsättning är att personens lön har minskats på grund av frånvaron. Minskningen av divisorsdagarna görs för den arbetsvillkorsmånad till vilken den lön hänförs som har minskats.
Det andra undantaget som gäller det kalendermånadsspecifika antalet divisorsdagar uppstår i en situation där arbetslösheten eller permitteringar börjar mitt under en kalendermånad och det finns en lång tid i arbete i bakgrunden. I dessa situationer kan divisorn minskas med de arbetsdagar (från måndag till fredag, dvs. högst 5 dagar per kalendervecka) som infaller mellan arbetslöshetens eller permitteringens början och kalendermånadens sista dag. Dagarna minskas bara om lönen för en sådan ofullständig månad ingår i en tidsperiod för vilken den inkomstrelaterade dagpenningens storlek fastställs. Med långvarigt arbete avses ett oavbrutet anställningsförhållande där de arbetsvillkorsmånader som krävs för arbetsvillkoret intjänas genom arbetsvillkorsmånader som följer på varandra. Arbetsvillkoret kan uppfyllas genom hela arbetsvillkorsmånader, halva arbetsvillkorsmånader eller kombinationer av dessa. Bestämmelser om detta ska ingå i statsrådets förordning.
Exempel:
Anställningsförhållandet har inletts den 1 januari 2025 och lönen är 1 000 euro i månaden. Permitteringen börjar den 15 januari 2026. Kalendermånaderna under tiden 1 januari – 31 december 2025 ger fulla arbetsvillkorsmånader. Tiden 1–15 januari 2026 ger en halv arbetsvillkorsmånad. Alternativa hanteringssätt:
a) till divisorn tas lika många dagar som det finns dagar i perioden 1–15 januari 2026, dock så att det beaktas 5 dagar per kalendervecka, eller
b) eftersom arbetsvillkoret uppfylls utifrån de fulla lönebetalningsmånaderna under perioden 1 januari – 31 december, beaktas lönen för januari månad 2026 inte alls vid beräkningen av den inkomstrelaterade dagpenningen.
Divisorn kan minskas med dagar också i sådana fall där sysselsättningen leder till att tolv arbetsvillkorsmånader intjänas utan avbrott på basis av inkomster som betalats under tolv kalendermånader.
Exempel:
Arbetet har inletts den 16 januari 2025 och avslutas den 15 januari 2026. Om lönen för varje månad ger en full arbetsvillkorsmånad, kan divisorn minskas med dagarna för både januari 2025 och januari 2026.
Så som beskrivs ovan i de förslag som gäller arbetsvillkoret, kan det dock ibland när en dylik långvarig sysselsättning upphör mitt i en kalendermånad hända att en person efter det att arbetslösheten eller permitteringen börjat tar emot ett nytt heltids- eller deltidsarbete redan under samma kalendermånad. Om lönen för detta arbete betalas ut under den aktuella månaden och månaden beaktas i arbetsvillkoret, kan divisorn inte minskas med de kalenderdagar då det nya anställningsförhållandet redan har varit i kraft. Dagar kan inte heller tas bort från divisorn när en person har två arbeten, av vilka bara det ena upphör mitt i kalendermånaden. Denna lön som betalats under samma kalendermånad efter att arbetslösheten börjat kan undantagsvis beaktas i den lön som ska beaktas för tiden för arbetsvillkoret. Det finns bestämmelser om även dessa undantag i statsrådets förordning.
6 §.Barnförhöjning. I den gällande paragrafen föreskrivs det om barnförhöjning som betalas i anslutning till grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning. I propositionen föreslås det att barnförhöjningen slopas, varför det föreslås att paragrafen i fråga upphävs.
7 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsstöd
4 §.Arbetsmarknadsstödets belopp. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att en mottagare av arbetsmarknadsstöd betalas barnförhöjning i enlighet med 6 kap. 6 §.
Eftersom barnförhöjningen enligt propositionen ska slopas, föreslås det att också 2 mom. som gäller barnförhöjning inom arbetsmarknadsstödet upphävs.
10 §.Självrisktid. Paragrafen innehåller bestämmelser om den självrisktid som hänför sig till arbetsmarknadsstödet. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. görs motsvarande ändringar som det föreslås för 6 kap. 13 § 1 mom. som gäller grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning.
8 kap. Stödjande av regional rörlighet
2 §.Rörlighetsunderstödets belopp. Paragrafen innehåller bestämmelser om rörlighetsunderstödets belopp, och i paragrafens 1 och 3 mom. föreskrivs särskilt om barnförhöjning som betalas till mottagare av rörlighetsunderstöd. Eftersom det föreslås att barnförhöjningen slopas, föreslås det att de ändringar som följer av detta görs i paragrafen.
10 kap. Bestämmelser om förmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service
5 §.Särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om arbetslöshetsförmåner som betalas till studerande i vissa situationer och om den barnförhöjning som hänför sig till arbetslöshetsförmånerna. Eftersom det föreslås att barnförhöjningen slopas, föreslås det att de ändringar som följer av detta görs i paragrafen.
11 kap. Bestämmelser om verkställighet
9 a §.Betalning av barnförhöjning till Folkpensionsanstalten. I paragrafen föreskrivs om att barnförhöjning som hänför sig till en arbetslöshetsförmån i stället för att betalas till förmånstagaren betalas till Folkpensionsanstalten för att användas för ett barns underhåll. Bestämmelsen tillämpas i situationer där mottagaren av en arbetslöshetsförmån försummat sin underhållsskyldighet gentemot barnet och barnet därför betalas underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (580/2008 ). Betalning av barnförhöjning till Folkpensionsanstalten förutsätter en begäran från denna.
Propositionen innebär att barnförhöjningen slopas, varför det föreslås att paragrafen upphävs.
14 kap. Särskilda bestämmelser
1 b §.Justering med folkpensionsindex. Paragrafen är ny. I paragrafen ska enligt förslaget föreskrivas att de belopp som anges i 5 kap. 4 § 1 mom. och som ska inräknas i arbetsvillkoret ska justeras årligen med folkpensionsindex.
Den föreslagna månadsinkomsten som ska tillgodoräknas i arbetsvillkoret är den lönesumma som motsvarar den minsta lönen som tillgodoräknas i den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel år 2023. Inkomstgränsen bör granskas årligen, så att inkomstgränsen inte med tiden sjunker i förhållande till grunddagpenningen och därigenom i förhållande till den lön som tillgodoräknas i förtjänstdelen.
Att den lönesumma som ska inräknas i arbetsvillkoret justeras årligen med folkpensionsindex leder till att inkomstgränsen i fortsättningen inte exakt motsvarar den lägsta lön som ger förtjänstdelen.
1 c §.Kalkylerad omvandling av en arbetsvillkorsmånad till kalenderveckor. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om omvandling av arbetsvillkorsmånader till kalenderveckor i situationer där man granskar återfående av rätten till förmåner i fråga om unga som saknar utbildning, fullgörande av skyldigheten att vara i arbete samt tid som ska avdras från väntetiden.
En person som har ålagts skyldighet att vara i arbete på grund av upprepat arbetskraftspolitiskt klandervärt förfarande får rätt till arbetslöshetsförmåner som betalas på grund av arbetslöshet när han eller hon har varit sammanlagt minst 12 kalenderveckor i arbete som räknas in i arbetsvillkoret, deltagit i någon annan sysselsättningsfrämjande service än arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration, bedrivit frivilliga heltidsstudier enligt 2 kap. 10 § 2 mom., eller varit sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller eget arbete. Bestämmelser om återfående av förmånsrätten efter skyldigheten att vara i arbete finns i 2 a kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En ung person som saknar utbildning och som har förlorat sin rätt till arbetslöshetsförmåner genom att agera på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 13 § eller 14 § återfår sin rätt till arbetslöshetsförmåner när han eller hon har agerat på motsvarande sätt i sammanlagt minst 21 kalenderveckor. Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 16 §.
Eftersom arbetsvillkoret inte ska följas i form av kalenderveckor i fortsättningen, föreslås det att när de skyldigheter som nämns ovan fullgörs genom arbete som uppfyller arbetsvillkoret ska arbetsvillkorsmånaderna omvandlas kalkylerat till kalenderveckor. Omvandlingen görs så att en arbetsvillkorsmånad alltid anses innehålla fyra kalenderveckor. Enligt 5 kap. 4 § 1 mom. räknas som en arbetsvillkorsmånad också två sådana separata kalendermånader under vilka den stabiliserade lön som betalats till en person och som omfattas av en försäkring har varit mera än 465 euro men mindre än 930 euro. Vid en ung persons återfående av förmånsrätten och fullgörande av skyldigheten att vara i arbete ska enligt förslaget beaktas också en dylik månad då löneinkomsten har varit under 930 euro men minst 465 euro. Då anses en sådan halv arbetsvillkorsmånad innehålla två kalenderveckor.
Från den 21 veckor långa väntetiden för arbetsmarknadsstöd minskas bland annat sådana fulla kalenderveckor då personen i fråga har varit i arbete som inräknas i hans eller hennes arbetsvillkor. Bestämmelser om de kalenderveckor som ska dras av från väntetiden finns i 7 kap. 2 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. På samma sätt som när skyldigheterna fullgörs ska arbetsvillkorsmånader omvandlas till kalenderveckor också när väntetiden minskas med kalenderveckor så att en arbetsvillkorsmånad anses innehålla fyra kalenderveckor och en halv arbetsvillkorsmånad anses innehålla två kalenderveckor.