5.1
Lagen om skattetillägg och förseningsränta
5 e §. Dröjsmålsränta på skatt som är föremål för betalningsarrangemang. Det föreslås att det till lagen om skattetillägg och förseningsränta fogas en ny temporär 5 e §. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs det att den dröjsmålsränta för tiden efter förfallodagen som beräknas på skatt som är föremål för betalningsarrangemang enligt 41 § 1 mom. 2 punkten i lagen om skatteuppbörd är referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med 2,5 procentenheter. Bestämmelsen utgör ett undantag till huvudregeln i 5 a §, enligt vilken dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen förhöjd med 7 procentenheter.
Sänkningen av dröjsmålsräntan är en del av en helhet, vars syfte är att underlätta situationen för de företag som drabbats av den långvariga covid-19-pandemin och de skärpta restriktionerna. För en enskild skattskyldig torde de lättnader som görs i Skatteförvaltningens förfarande med betalningsarrangemang vara av större betydelse än den föreslagna sänkningen av dröjsmålsräntan. Särskilt möjligheten att få ett nytt betalningsarrangemang, som gäller under högst två år, i stället för det befintliga betalningsarrangemanget kommer avsevärt att förbättra situationen för sådana skattskyldiga som har haft svårigheter att klara av betalningarna enligt det nuvarande betalningsarrangemanget och de nya skatterna.
Vid de lindrade betalningsarrangemang som gjordes 2020 tillämpades en dröjsmålsränta på 2,5 procent. Dröjsmålsräntan sänktes först till fyra procent och sänktes ännu ytterligare till 2,5 procent i samband med behandlingen av den regeringsproposition (RP 74/2020 rd) som gällde återbetalning av mervärdesskatter som betalades i början av 2020.
Utifrån uppgifterna om betalningsarrangemanget kan det preliminärt konstateras att lindrade betalningsarrangemang har inletts i stor utsträckning även för stora företag och företag som är verksamma inom sådana branscher som inte har drabbats värst av covid-19-pandemin eller restriktionerna. Uppgifterna tyder på att den låga dröjsmålsräntan har medfört att det lindrade betalningsarrangemanget blivit en attraktiv finansieringsmetod för företag som antingen inte nödvändigtvis skulle ha behövt stöd för att klara av coronakrisen eller som skulle ha kunnat få finansiering även från finansiella institut. För att det stöd som ges via betalningsarrangemanget bättre ska riktas till de företag som drabbats hårdast av coronakrisen och inte fungera som en attraktiv finansieringsmetod även för andra företag, är det motiverat att dröjsmålsräntan är högre än 2,5 procent som tillämpades vid betalningsarrangemang i fjol. Storleken på räntan har inte nödvändigtvis så stor betydelse för skattskyldiga som har betalningssvårigheter. För sådana företag utgör möjligheten att kunna förnya betalningsarrangemanget och därmed att beviljas förlängd betalningstid en större lindring med tanke på fullgörandet av skatteförpliktelserna och upprätthållandet av likviditeten.
Enligt uppskattning är merparten av de som ansöker om nya betalningsarrangemang sådana skattskyldiga som har ett gällande lindrat betalningsarrangemang som inleddes i somras. Dröjsmålsräntan för skatteskulder som är föremål för dessa betalningsarrangemang har varit 2,5 procent. För att dröjsmålsräntan på skattskyldigas skulder som är föremål för betalningsarrangemang inte ska stiga, föreslås det i propositionen av billighetsskäl att dröjsmålsräntan ska vara 2,5 procent också i det nya betalningsarrangemanget, även om den låga räntenivån avsevärt ökar betalningsarrangemangens attraktivitet och skulle kunna leda till en sämre allokering av det stöd som ges via betalningsarrangemanget till sådana företag som drabbats värst av covid-19-pandemin och restriktionerna.
Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig på betalningsarrangemang som gäller skatter som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd. Betalningsarrangemang kan således beviljas med en lägre dröjsmålsränta exempelvis på mervärdesskatt, arbetsgivarens förskottsinnehållning och inkomstskatt. I och med den ändring av lagen om skatteuppbörd som trädde i kraft vid ingången av februari 2021 kan också i 41 § i lagen om skatteuppbörd avsett betalningsarrangemang inledas i fråga om bilskatt och punktskatt. Det föreligger således inget behov av att ändra 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta denna gång.
Tillämpningen av bestämmelsen begränsas inte enligt grupp av skattskyldiga. Den lägre dröjsmålsräntan är därmed tillämplig på såväl fysiska personers som företagskunders betalningsarrangemang. Bestämmelsen är emellertid inte tillämplig på dröjsmålsränta som beräknas på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande.
I 2 mom. föreslås att dröjsmålsräntan på den skatt som är föremål för betalningsarrangemang ska beräknas med en lägre procent som avses i 1 mom. för tiden mellan den 1 maj 2021 och den dag då skatten betalas. Om en skatt som ingår i betalningsarrangemanget har förfallit till betalning före den 1 maj 2021, bestäms dröjsmålsräntan för tiden mellan den dag som följer på förfallodagen och den 30 april 2021 i enlighet med de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Beräkningen av dröjsmålsräntan ska således inte ändras retroaktivt till den del räntan har influtit under tiden före den 1 maj 2021. Om en skatt tidigare har varit föremål för ett lindrat betalningsarrangemang, är dröjsmålsräntan 2,5 procent för tiden före den 1 maj 2021. I annat fall är dröjsmålsräntan 7 procent för tiden före den 1 maj 2021 enligt huvudregeln i 5 a § 1 mom.
Exempel 1: För den skattskyldige har gjorts ett lindrat betalningsarrangemang den 28 juni 2020 för tiden 28.6.2020–27.6.2022. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. Det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att omfatta den obetalda andelen av den mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020 och som ingick i det gamla betalningsarrangemanget samt som ny skatt den mervärdesskatt som förfallit till betalning i april 2021. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 12 maj 2020 och som ingick i det gamla lindrade betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 2,5 procent från och med den dag som följer på förfallodagen, nämligen från och med den 13 maj 2020. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 13 april 2021 och som ingår i det nya betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 7 procent enligt huvudregeln för tiden 14.4.2021–30.4 .2021. Sänkt dröjsmålsränta på 2,5 procent beräknas på skulden från och med den 1 maj 2021.
Exempel 2: För den skattskyldige har gjorts ett vanligt betalningsarrangemang den 8 januari 2021 för tiden 8.1.2021–7.1.2023. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges kvarskatt som förfallit till betalning i december 2020. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. I det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att ingå den obetalda andelen av den kvarskatt som förfallit till betalning i december 2020 och som ingick i det gamla vanliga betalningsarrangemanget, men inga andra skatter. På den kvarskatt som förfallit till betalning den 3 december 2020 och som ingick i det gamla vanliga betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 7 procent för tiden 4.12.2020–30.4.2021. Den sänkta dröjsmålsräntan på 2,5 procent beräknas på skulden från och med den 1 maj 2021.
Exempel 3: För den skattskyldige har gjorts ett lindrat betalningsarrangemang den 28 juni 2020 för tiden 28.6.2020–27.6.2022. I betalningsarrangemanget ingår den skattskyldiges mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020. Betalningsarrangemanget för den skattskyldige förfaller den 15 mars 2021 till följd av att betalningsprogrammet försummats. Den skattskyldige ansöker om ett nytt betalningsarrangemang hos Skatteförvaltningen i maj 2021. I det nya lindrade betalningsarrangemanget kommer att ingå den obetalda andelen av den mervärdesskatt som förfallit till betalning i maj 2020 och som ingick i det gamla betalningsarrangemanget. På den mervärdesskatt som förfallit till betalning den 12 maj 2020 och som ingick i det gamla förenklade betalningsarrangemanget beräknas en dröjsmålsränta på 2,5 procent från och med den dag som följer på förfallodagen fram till det att betalningsarrangemanget förfaller, nämligen under tiden 13.5.2020–15.3.2021. Efter att betalningsarrangemanget förfallit har det inte varit i kraft, och därför är den sänkta dröjsmålsräntan inte tillämplig. På skulden beräknas således en dröjsmålsränta på 7 procent för tiden 16.3.2021–30.4.2021. Eftersom skulden inkluderas i det nya betalningsarrangemanget beräknas den lägre dröjsmålsräntan på 2,5 procent igen på skulden från och med den 1 maj 2021.
Bestämmelsen är tillämplig på betalningsarrangemang som ingås under lagens giltighetstid eller som ansöks senast den 31 augusti 2021. Den lägre dröjsmålsräntan ska tillämpas under hela den tid betalningsprogrammet gäller. Den föreslagna bestämmelsen tillämpas alltså på dröjsmålsräntan också till den del posterna i betalningsprogrammet ska betalas efter den 31 augusti 2021.
Ett nytt lindrat betalningsarrangemang ska ansökas under lagens giltighetstid, dvs. senast den 31 augusti 2021. Det är motiverat att begränsa lagens giltighetstid till utgången av augusti 2021, eftersom det är fråga om ett betydande undantag i det nuvarande förfarandet med betalningsarrangemang. Grunden för undantag från det vanliga förfarandet är den långvariga covid-19-pandemin och de restriktioner som har införts med anledning av den. När smittläget förbättras, restriktionerna lindras och vaccinationstäckningen ökar minskar grunderna för exceptionella förfaranden.
I fjol förlades ansökningarna om lindrade betalningsarrangemang tidsmässigt huvudsakligen till ansökningstidens början. Under de sista månaderna av lagens giltighetstid ansöktes det endast i liten utsträckning om lindrade betalningsarrangemang. Också denna gång kan man förvänta sig att största delen av ansökningarna görs med snabb tidtabell efter det att möjligheten att ansöka via Skatteförvaltningens ärendehanteringstjänst inleds. Ett nytt betalningsarrangemang kommer sannolikt i betydande utsträckning att ansökas av sådana skattskyldiga som har ett gällande lindrat eller vanligt betalningsarrangemang. Då görs också ansökningarna med större sannolikhet vid en tidigare tidpunkt.
Begränsningen av giltighetstiden för bestämmelsen om sänkning av dröjsmålsräntan till utgången av augusti 2021 kan på ovan anförda grunder som hänför sig till pandemiläget och erfarenheterna från lindrade betalningsarrangemang som gjordes 2020 anses skälig under bestämmelsens tillämpningstid.
5.2
Lagen om skatteuppbörd
25 §. Hinder för användning av återbäring. I paragrafen föreskrivs det om hinder för användning av återbäring. Det föreslås att 1 mom. ändras så att en ny 3 punkt temporärt fogas till momentet. Enligt den nya 3 punkten ska återbäring inte användas till betalning av sådan skatt som är föremål för i 41 § avsett betalningsarrangemang, om på betalningsarrangemanget tillämpas 5 e § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. De föreslagna ändringarna är ett undantag från huvudregeln i 22 § i lagen om skatteuppbörd, enligt vilken Skatteförvaltningen använder återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar.
Den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas endast på skatter som är föremål för lindrade betalningsarrangemang med stöd av denna lag. Bestämmelsen ska således inte tillämpas på lindrade betalningsarrangemang som ingicks 2020. En skattskyldig som har ett gällande lindrat betalningsarrangemang som ingicks i fjol kan begära att ett nytt lindrat betalningsarrangemang ingås. På så vis förhindras användningen av återbäringar till betalning av skuld som är föremål för betalningsarrangemang. I fråga om övriga skatteskulder får återbäring användas till betalning av skatt i enlighet med huvudregeln i 22 §. Återbäring får används till betalning av skatteskuld som är föremål för betalningsarrangemang i sådana situationer där det i den skattskyldiges betalningsarrangemang är fråga om ett tidigare vanligt betalningsarrangemang eller ett tidigare beviljat lindrat betalningsarrangemang.
Den föreslagna bestämmelsen är tillämplig på alla återbäringar som avses i lagen om skatteuppbörd oberoende av skatteslag. Återbäringen kan således gälla exempelvis mervärdesskatt, samfunds inkomstskatt eller fysiska personers inkomstskatt. Bestämmelsen är tillämplig även på återbäring av punktskatt eller bilskatt. Den föreslagna bestämmelsen är på samma sätt som den 5 e § som fogats till lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämplig på alla skattskyldiga.
Om den föreslagna bestämmelsen tillämpas ska återbäringen betalas ut till den skattskyldige i enlighet med 30 § i lagen om skatteuppbörd, om det inte finns andra hinder för återbetalning enligt 4 kap. Återbäringen kan användas till betalning av någon annan av den skattskyldiges skatter än sådan som omfattas av det lindrade betalningsarrangemanget. En sådan situation kan komma på fråga till exempel när den skattskyldige efter att ha vidtagit ett betalningsarrangemang får ny skatteskuld som inte omfattas av betalningsarrangemanget. Återbäringen kan också i enlighet med 23 § användas för betalning av någon annan myndighets fordringar samt utmätas till betalning av utsökningsskulder.
Återbäringen ska betalas direkt till den skattskyldige med stöd av den föreslagna bestämmelsen. Den skattskyldige har med stöd av bestämmelsen inte rätt att begära att återbäringen används till betalning av skuld som är föremål för betalningsarrangemang för att undvika dröjsmålsränta. Den skattskyldige kan dock, om han eller hon så önskar, betala posterna i sitt betalningsarrangemang enligt en snabbare tidtabell än överenskommet.
Avsikten är att paragrafen ska gälla till utgången av 2021. Förhindrande av att återbäringar används till betalning av skatter innebär att återbäringsbeloppet, som utan hinder skulle redovisas till skattetagarna, enligt den föreslagna bestämmelsen ska betalas ut till den skattskyldige. Situationen är till denna del annorlunda än vid beviljande av betalningsarrangemang, där det ges förlängd betalningstid för obetalda skatter. Vid förhindrande av att återbäringar används till betalning av skatter, blir skattetagarna tvungna att avstå från en sådan betalning som annars skulle ha redovisats till skattetagarna vid den tidpunkt som följer på tidpunkten för betalning av återbäringen. Det är fråga om ytterligare lättnader i de lindrade betalningsarrangemangen, genom vilka man på ett betydande sätt avviker från utgångspunkten vid skatteuppbörd, nämligen att återbäringar i första hand ska användas för skatter som förfallit till betalning. Förhindrandet av användning av återbäringar har också en betydande inverkan på tidsplanen för inflödet av skatteinkomster. Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att bestämmelsen om förhindrande av användning av återbäringar ska vara i kraft under en begränsad tid endast till utgången av 2021. Efter detta ska återbäringarna också användas till betalning av skatter som är föremål för lindrat betalningsarrangemang enligt 22 §.
26 §. Användningsordning för återbäringar. I 3 mom. föreskrivs det bland annat om undantag gällande fordringar som är föremål för betalningsarrangemang jämfört med den normala användningsordningen för återbäringar. Det föreslås att det till paragrafen temporärt fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket 3 mom. inte tillämpas på i 25 § 1 mom. 3 punkten avsedda betalningsarrangemang.
43 §. Förutsättningar för betalningsarrangemang. Ett betalningsarrangemang görs enligt paragrafens 2 mom. på villkor att det inte utgör hinder för användning av återbäringar till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp. Det föreslås att det till paragrafen temporärt fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket 2 mom. i paragrafen inte tillämpas på i 25 § 1 mom. 3 punkten avsedda betalningsarrangemang.