5.1
De viktigaste förslagen
I propositionen föreslås det att beloppen för de storleksgränser som anges i 1 kap. 4 a–4 c § i bokföringslagen höjs i enlighet med kommissionsdirektivet.
Förslaget omfattar utöver de aktiebolag och personbolag som avses i kommissionsdirektivet (avsnitt 2.2.1 ovan) i Finland också andra bokföringsskyldiga juridiska personer som det föreskrivs om i 1 kap. 1 § i bokföringslagen. Samma lättnader gäller således också bland annat andelslag. Lösningen motsvarar den så kallade neutralitetsprincipen. Eftersom det är fråga om lättnader för företag är det inte fråga om sådan tilläggsreglering som avses i avsnitt 4 och som i enlighet med regeringsprogrammet ska undvikas vid genomförandet av EU-lagstiftningen.
Regleringen av skyldigheter avseende offentligt tillhandahållande av information har i Finland enligt gängse bruk följt en neutralitetsprincip. Den har med andra ord varit oberoende av den juridiska formen för det aktuella rapporteringsskyldiga företagets affärsverksamhet. Sålunda föreligger det i Finland inga skillnader mellan aktiebolag och andelslag som bedriver affärsverksamhet när det gäller rapportering av ekonomiska uppgifter. Redovisningsdirektivets skyldigheter i fråga om hur bokslut ska upprättas sträcker sig genom den nationella lagstiftningen på lika villkor till andelslag. Exempelvis ska ett andelslag när det ansöker om skuldfinansiering direkt från kapitalmarknaden tillhandahålla investerarna samma information som ett företag som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. Motiveringen till de enhetliga – av verksamhetsformen oberoende – kraven har varit att det genom detta förfaringssätt inte uppstår en ur rapporteringsskyldighetssynvinkel ojämlik situation, där aktörer av en viss juridisk form har en annan konkurrensmässig ställning. Målet är att alla aktörer ska omfattas av samma skyldigheter med avseende på offentlighet och omfattning i fråga om aktörernas ekonomiska uppgifter (RP 20/2023 rd, s. 15).
5.2
De huvudsakliga konsekvenserna
5.2.1
Konsekvenser för finländska företag jämfört med andra EU-företag
I tabellen nedan sammanställs de uppgifter som kommissionen presenterat som beredningsmaterial för sitt direktiv enligt varje medlemsstat i syfte att beskriva konsekvenserna för finländska företag i förhållande till andra EU-företag.
Utredningen baserar sig på material i databasen Orbis, som upprätthålls av företaget
Moody´s
. Det är inte fråga om hela företagsbeståndet i medlemsstaterna, utan om material som omfattade totalt 6 901 297 företag registrerade i EU för vilka ekonomiska uppgifter fanns tillgängliga. Föremål för granskningen var endast storlekskriterierna i euro (det vill säga omsättning och balansomslutning), sålunda ingick inte det tredje kriteriet – antalet anställda – i granskningen.
Tabellen gäller i enlighet med tillämpningsområdet för kommissionsdirektivet endast företag i aktiebolagsform samt sådana personbolag där alla ansvariga bolagsmän är aktiebolag (se avsnitt 2.2.1).
Antal företag enligt storleksgräns | Antal företag som omfattas av gränserna för mikroföretag | Antal företag som överskrider
gränserna för små företag
I kategorin för små företag var statistikföringsförfarandet annorlunda än för mikroföretag och stora företag. De företag som granskades var företag som till sin storlek överskred kriterierna för små företag, det vill säga företag som överskred gränsvärdena och som inte ingick i kategorin små företag. Genom att från antalet företag som överskrider det gamla gränsvärdet dra av antalet företag enligt de nya gränsvärdena får man fram ökningen av antalet företag i kategorin små företag till följd av ändringen i gränsvärdena. | Antal företag som omfattas av gränserna för stora företag |
med gamla gränsvärden | med nya gränsvärden | med gamla gränsvärden | med nya gränsvärden | med gamla gränsvärden | med nya gränsvärden |
Finland | 186 813 | 192 174 | 29 042 | 25 359 | 1 582 | 1 342 |
Sverige | 489 542 | 504 054 | 64 717 | 56 362 | 3 917 | 3 301 |
Danmark | 129 915 | 139 362 | 13 754 | 13 904 | 2 432 | 2 211 |
Estland | 154 334 | 156 340 | 9 829 | 8 477 | 254 | 202 |
Frankrike | 269 443 | 297 350 | 131 593 | 122 948 | 11 506 | 9 789 |
Tyskland | 70 694 | 92 248 | 184 255 | 178 344 | 14 321 | 12 876 |
Österrike | 38 436 | 42 614 | 23 707 | 23 471 | 2 748 | 2 422 |
Belgien | 65 194 | 74 906 | 20 581 | 21 215 | 3 260 | 2 741 |
Bulgarien | 336 973 | 340 295 | 26 118 | 22 803 | 667 | 547 |
Kroatien | 100 144 | 102 205 | 12 560 | 10 920 | 398 | 350 |
Cypern | 341 | 389 | 445 | 439 | 168 | 145 |
Tjeckien | 159 080 | 165 350 | 31 126 | 27 977 | 1 704 | 1 435 |
Grekland | 42 134 | 43 507 | 15 617 | 14 591 | 745 | 620 |
Ungern | 254 638 | 260 203 | 35 799 | 31 078 | 1 142 | 962 |
Irland | 44 227 | 47 376 | 14 333 | 14 073 | 2 039 | 1 708 |
Italien | 613 512 | 657 802 | 247 766 | 221 828 | 10 966 | 9 225 |
Lettland | 92 288 | 93 432 | 10 057 | 8 664 | 232 | 197 |
Litauen | 63 757 | 65 267 | 14 535 | 12 782 | 481 | 375 |
Luxemburg | 1 836 | 1 978 | 667 | 640 | 734 | 663 |
Malta | 7 991 | 8 701 | 1 059 | 997 | 200 | 170 |
Nederländerna | 86 012 | 100 160 | 32 833 | 33 090 | 5 567 | 5 079 |
Polen | 168 445 | 175 701 | 46 659 | 42 631 | 3 592 | 3 039 |
Portugal | 342 231 | 350 632 | 52 913 | 46 122 | 1 602 | 1 358 |
Rumänien | 773 104 | 779 248 | 50 023 | 42 720 | 1 299 | 1 074 |
Slovakien | 200 278 | 204 518 | 21 940 | 18 684 | 707 | 576 |
Slovenien | 56 915 | 58 191 | 10 662 | 9 305 | 360 | 298 |
Spanien | 528 561 | 558 309 | 168 554 | 149 023 | 7 156 | 6 037 |
Sammanlagt | 5 276 838 | 5 512 312 | 1 271 144 | 1 158 447 | 79 779 | 68 742 |
Av tabellen framgår bland annat följande:
Inverkan på antalet mikroföretag.
I och med höjningen av gränserna kommer fler företag i Finland att omfattas av lättnaden för mikroföretag, vilket motsvarar cirka 3 procent av det nuvarande beståndet av mikroföretag. Motsvarande förändring i Sverige är också 3 procent, men i Tyskland rentav 30 procent.
Inverkan på antalet små företag.
Antalet små företag ökar med 13 procent. I Sverige är motsvarande ökning lika stor också i denna storlekskategori, det vill säga 13 procent, men i Tyskland endast 3 procent.
Inverkan på antalet stora företag.
I storlekskategorin stora företag innebär ändringen en minskning på cirka 15 procent jämfört med det nuvarande antalet företag. I Sverige är minskningen 16 procent och i Tyskland 10 procent.
Tabellen beskriver också till andra delar att konsekvenserna i EU-länderna är mycket olika, vilket torde bero på olika företagsstrukturer, med andra ord i vilken omfattning verksamheten bedrivs dels som små företag, dels i form av större företagshelheter.
5.2.2
Nationella konsekvenser för företag av utvidgningen inom mikrokategorin
En övergång från kategorin små företag till mikrokategorin åtföljs av en central administrativ lättnad för företagen, den så kallade safe harbour-regeln (närmare i avsnitt 3.3). För att ge en rättvisande bild av resultatet och den ekonomiska ställningen räcker redan det att mikroföretaget anger de resultat- och balansräkningsrader samt noter som förutsätts enligt statsrådets förordning om uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut. Således är det inte behövligt att i mikroföretag, till skillnad från små företag och andra större bokföringsskyldiga, separat bedöma om det för att uppfylla kravet på en rättvisande bild också ska läggas fram sådana tilläggsuppgifter som är väsentliga med tanke på mikroföretagets ekonomiska situation, men som inte annars framgår av bokslutsinformationen.
Även om det är uppenbart svårt att i euro kvantifiera effekten av safe harbour-regeln, kan den föreslagna lagändringen dock inte anses vara betydande med tanke på den administrativa bördan med beaktande av att antalet mikroföretag i Finland kommer att öka, på det sätt som konstateras i avsnitt 5.2.1, med uppskattningsvis endast tre procent jämfört med nuläget. Lagändringen medför inte heller några merkostnader eller administrativa bördor för företag som övergår till mikrokategorin.
En övergång till mikrokategorin förutsätter inte att företaget gör en registreringsanmälan eller någon annan anmälan om detta till myndigheten. Ändringen medför således inte heller några bördor med tanke på övergången eller några andra extra bördor för administrationen av uppgifter vid Skatteförvaltningen, Patent- och registerstyrelsen eller någon annan myndighet.
5.2.3
Nationella konsekvenser av ökningen av antalet små företag
Redovisningsdirektivet är tvingande för medlemsstaterna genom förbudet att nationellt ställa ytterligare krav på bokslutsinformationen för små företag, det vill säga utöver vad som krävs enligt direktivet. I redovisningsdirektivet begränsas däremot inte i fråga om medelstora och stora företag den nationella lagstiftande makten att ställa eventuella ytterligare krav på bokslutsinformationen (närmare i avsnitt 3.1 och 3.2). Kraven på bokslutets innehåll – oberoende av om det är fråga om små företag som upprättar sitt bokslut i enlighet med statsrådets förordning om uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut eller om större bokföringsskyldiga som iakttar bokföringsförordningen – är dock mycket enhetliga i Finland med beaktande av att bokslutet också tjänar till att verifiera de uppgifter som lagts fram som grund för näringsbeskattningen och för beskattningen. En övergång från gruppen medelstora bokföringsskyldiga till små företag underlättar endast marginellt den administrativa börda som upprättandet av bokslut medför.
De administrativa skyldigheterna blir däremot lättare vid övergången från en större storlekskategori till en mindre eftersom det inte krävs att små företag – eller mikroföretag som definitionsmässigt hör till kategorin små företag – upprättar en verksamhetsberättelse och fogar den till bokslutet. Informationskraven för verksamhetsberättelsen i bokföringslagen och i lagen om företagsformen i fråga, såsom aktiebolagslagen, är dock mycket begränsade och entydiga eftersom de uteslutande grundar sig på omständigheter som gäller företagets egen verksamhet och som är lättillgängliga. Således blir den administrativa tilläggsbördan för utarbetandet av verksamhetsberättelsen mycket liten i bokslutsinformationen som helhet. (Situationen är annorlunda om ett företag emitterar aktier eller andra värdepapper för att skaffa finansiering från allmänheten. I sådana fall ska verksamhetsberättelsen uppfylla ytterligare värdepappersmarknadsrättsliga krav som till sin omfattning och därmed också till sin administrativa börda är betydande, men som i princip inte påverkas av det berörda företagets storlek.)
Verksamhetsberättelsen omfattas inte heller av straffansvaret enligt strafflagen (39/1889), så till denna del är en övergång från kategorin för de största företagen till små företag inte betydande i detta avseende. Likaså, oberoende av företagsstorlek, omfattas alla bokföringsskyldiga i fråga om sitt bokslut av straffrättsligt ansvar, vilket innebär att övergångar mellan storlekskategorier inte inverkar på risken för påföljder.
Vad som konstateras i avsnitt 5.2.2 tredje stycket om eventuella ytterligare bördor för myndigheterna gäller även övergången till små företag.
5.2.4
Nationella konsekvenser av minskningen av antalet stora företag
Den mest betydande följden med tanke på den administrativa bördan av att ett företag i och med den föreslagna lagändringen övergår bort från gruppen stora företag är att den obligatoriska hållbarhetsrapporteringen inte längre ingår (närmare i avsnitt 3.2). Detta gäller dock inte börsnoterade företag, det vill säga företag vars aktier eller andra värdepapper är föremål för offentlig handel på en reglerad marknadsplats, eftersom ett börsnoterat företag oberoende av storlek alltid är hållbarhetsrapporteringsskyldigt (förutom börsnoterade företag av mikrostorlek). I Finland finns det sammanlagt 129 börsnoterade företag, av vilka åtminstone 33 uppfyller kriterierna för stora företag (så kallade
Large cap
-bolag).
Lagändringen gäller i enlighet med vad som anförs i avsnitt 5.2.1 cirka 15 procent av sådana finländska bokföringsskyldiga som enligt gällande gränsvärden hör till kategorin stora företag. Detta innebär sammanlagt 240 företag i det material som använts i EU-kommissionens utredning. Dessutom med beaktande av att kommissionens material endast består av aktiebolag torde man försiktigt kunna uppskatta att åtminstone 270 företag kommer att omfattas av övergången. För dem minskar den administrativa bördan i regel med beloppet för kostnaderna för den hållbarhetsrapportering som uteblir.
De kostnader för hållbarhetsrapportering som den europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering Efrag (
European Financial Reporting Advisory Group
) uppskattat för kommissionen beskrivs i regeringens proposition 20/2023 rd i avsnitt 4.2.3 och 4.2.6. På det sätt som Efrag föreslår kan kostnaderna delas upp enligt följande när uppskattningen gäller fastställandet av de kostnader som krävs för att inleda hållbarhetsrapporteringen:
nya rapporteringssystem och implementering av dem 320 000 euro
compliance och andra nya administrativa åtgärder 287 000 euro
granskning av hållbarhetsrapporteringen 432 000 euro
Totalt uppgår kostnaden för den räkenskapsperiod då rapporteringen inleds, definierad på det beskrivna sättet, till cirka en miljon euro (1 039 000 euro). För de 270 företag som avses i lagändringen innebär detta således en minskning av den administrativa bördan med 270 miljoner euro.
Detta gäller dock endast den administrativa besparingen för det år då hållbarhetsrapporteringen inleds. En ännu mer betydande minskning av den administrativa bördan är dock kontinuerlig till sin karaktär, det vill säga den riktas permanent från en räkenskapsperiod till en annan. I Efrags utredning uppskattas den årliga kostnaden för granskning av hållbarhetsrapporteringen uppgå till 360 000 euro (regeringens proposition 20/2023 rd, avsnitt 4.2.5). Detta är uteslutande en extern kostnad som betalas till den revisionssammanslutning som utför granskningen. Dessutom tillkommer interna personalkostnader och andra kostnader för det rapporteringsskyldiga företaget för insamlingen av de uppgifter som ska rapporteras samt för det datatekniska underhållet av rapporteringssystemet. Enligt försiktiga uppskattningar är den årliga kostnaden för ett hållbarhetsrapporterande företag således minst 500 000 euro. När detta multipliceras med antalet företag som avses i lagändringen, 270, innebär ändringen att den sammanlagda administrativa bördan minskar med totalt 135 miljoner euro på årsnivå.
Vid uppskattningen finns det dock skäl att vara försiktig med beaktande av att åtminstone en del av de företag som avses ovan sannolikt kommer att rapportera om sina hållbarhetsfrågor på samma sätt som det föreskrivs förpliktande om vid hållbarhetsrapportering. Reservationen baserar sig på att finansinstitutens kreditgivning och prissättningen av den i allt högre grad torde påverkas av hållbarhetsaspekter till följd av bankernas och andra finansinstituts egna skyldigheter när det gäller kapitaltäckning och rapportering. Eftersom en frivillig hållbarhetsrapportering således kan ligga i företagets intresse för att kontrollera finansieringskostnaderna, bär företaget kostnaderna för rapporteringen.
Det som anförs ovan gäller uteslutande hållbarhetsrapporteringen. När det gäller kraven på innehållet i bokslutet och verksamhetsberättelsen har en övergång bort från gruppen stora företag ingen större inverkan. Kraven på bokslut och verksamhetsberättelse för medelstora företag är i stort sett desamma som för stora företag. Stora företag har däremot ålagts en skyldighet att registrera sina bokslut digitalt. Detta medför enligt en försiktig uppskattning en kostnad på minst 50 000 euro per räkenskapsperiod. Om kostnaden uteblir innebär det för de 270 företag som ändringen gäller en minskning av den administrativa bördan med cirka 13,5 miljoner euro per år.
Vad som konstateras i avsnitt 5.2.2 tredje stycket om eventuella ytterligare bördor för myndigheterna gäller även en övergång bort från gruppen stora företag.
5.2.5
Övriga konsekvenser
Förslaget påverkar inte skatteintäkterna och medför inte heller några nya skyldigheter för Skatteförvaltningen. Inte heller Patent- och registerstyrelsen, som är registermyndighet för bokslutsuppgifter, påverkas.
Förslaget berör inte frågor som rör konsumenternas ställning. Med tanke på det allmänna informationsintresset i det civila samhället har förslaget inga konsekvenser för skyldigheten att registrera bokslutsuppgifter och för den allmänna offentligheten som tillgodoses med hjälp av den. Höjningen av gränsvärdena innebär däremot, i synnerhet i fråga om stora företag, att ett mindre antal företag än för närvarande har skyldighet att lämna hållbarhetsrapporter enligt 7 kap. i bokföringslagen och berörs av den allmänna offentlighet om hållbarhetsaspekter som följer av dem, till den del de företag som inte omfattas av rapporteringsskyldigheten inte offentliggör rapporterna på eget initiativ. Detta kan också inverka på fullgörandet av finansmarknadsaktörernas egna informationsskyldigheter, som baserar sig på deras kundföretags hållbarhetsrapportering.