7.1
Lag om ändring av luftfartslagen
2 §.Definitioner.
Det föreslås att det till paragrafens
1 mom
. fogas nya
31 och 32 punkter
som är nödvändiga på grund av den föreslagna nya 93 § om elförsörjning till stillastående luftfartyg.
Enligt den föreslagna nya 2 § 1 mom. 31 punkten ska infrastrukturförordningen definieras så att den avser Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU. Definitionen gör det möjligt att använda kortnamn i författningstexten, vilket förbättrar lagens läsbarhet.
Enligt den föreslagna nya 2 § 1 mom. 32 punkten ska elförsörjning till stillastående luftfartyg definieras genom en hänvisning till definitionen i artikel 2.23 i infrastrukturförordningen. Enligt den definitionen avses med elförsörjning till stillastående luftfartyg elförsörjning genom ett standardiserat fast eller mobilt gränssnitt till ett luftfartyg när det är parkerat vid en bryggansluten uppställningsplats för luftfartyg eller på en remoteplats för luftfartyg.
Eftersom det i paragrafen föreslås nya 31 och 32 punkter som de sista punkterna, ändras
30 punkten
så att den avslutas med ett kommatecken.
3 §.Behöriga myndigheter.
Enligt paragrafens 1 mom. är Transport- och kommunikationsverket nationell luftfartsmyndighet i Finland. Därutöver förtecknas i 3 § 1 mom. Europeiska unionens rättsakter enligt vilka Transport- och kommunikationsverket är den nationella myndighet som avses.
Det föreslås att till
1 mom
. fogas en ny
8 punkt
, genom vilken Transport- och kommunikationsverket så som föreskrivs i förordningen utses till behörig nationell myndighet till den del det gäller de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs för luftfartygsoperatörer och unionsflygplatsernas ledningsenheter enligt förordningen om hållbara bränslen för lufttransport.
Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny
9 punkt
, enligt vilken Transport- och kommunikationsverket också ska svara för myndighetsuppgifter som hänför sig till artikel 12 i infrastrukturförordningen. För att säkerställa att infrastrukturförordningen genomförs effektivt nationellt, är det viktigt att identifiera och på ett ändamålsenligt sätt utse de nationella myndigheter som föreslås sköta de uppgifter som tilldelats medlemsstaterna. Till Transport- och kommunikationsverkets uppgifter hör många motsvarande myndighetsuppgifter inom flygtrafiken, så det vore naturligt att anförtro verket de tillsyns- och rapporteringsuppgifter inom luftfarten som följer av infrastrukturförordningen. Samtidigt är det nödvändigt att punkten i slutet av 1 mom.
7 punkten
ändras till ett kommatecken.
93 §.Elförsörjning till stillastående luftfartyg
. År 2020 upphävdes i luftfartslagens 8 kap. som gäller marktjänster 93 §, som innehåller bestämmelser om säkerhetsledning som krävs av en leverantör av marktjänster och som marginaliserades till följd av relevant EU-lagstiftning. Det föreslås att det i stället för innehållet i den upphävda 93 § tas in bestämmelser som förpliktar flygplatsoperatören att svara för att elförsörjningen till stillastående luftfartyg säkerställs i enlighet med infrastrukturförordningen. Bestämmelsen är nödvändig för att EU-förordningen ska kunna tillämpas effektivt nationellt.
Enligt den föreslagna 93 §
1 mom
. ska flygplatsoperatören ansvara för att stillastående luftfartyg får tillgång till elförsörjning i enlighet med infrastrukturförordningen. Artikel 12 i infrastrukturförordningen ger medlemsstaterna handlingsutrymme att fastställa hur de ska säkerställa att målen för stillastående luftfartyg uppnås. Nationellt ansvarar flygplatsoperatörerna huvudsakligen för flygplatsernas elinfrastruktur och för ordnandet av bränsleförsörjningen. Därför är det naturligast att flygplatsoperatören åläggs att se till att elförsörjningen till stillastående luftfartyg genomförs i enlighet med kraven i infrastrukturförordningen.
Enligt artikel 12.1 i infrastrukturförordningen ska medlemsstaterna säkerställa elförsörjningen till stillastående luftfartyg vid alla flygplatser i TEN-T:s stomnät och TEN-T:s övergripande nät enligt följande:
a) senast den 31 december 2024 vid alla brygganslutna uppställningsplatser för luftfartyg som används för kommersiell lufttransport för passagerares på- eller avstigning eller för att lasta eller lossa gods och
b) senast den 31 december 2029 vid alla remoteplatser för luftfartyg som används för kommersiell lufttransport för passagerares på- eller avstigning eller för att lasta eller lossa gods.
Enligt artikel 12.3 i infrastrukturförordningen ska punkt 1 ovan inte tillämpas på särskilt avsedda avisningsplatser, uppställningsplatser inom särskilda militära områden och uppställningsplatser som särskilt är avsedda för luftfartyg inom allmänflyg med en maximal startvikt under 5,7 ton.
Enligt artikel 12.4 i infrastrukturförordningen ska medlemsstaterna dessutom senast från och med den 1 januari 2030 vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den el som levereras enligt punkt 1 kommer från elnätet eller produceras på plats utan användning av fossila bränslen.
Enligt artikel 2.5 i infrastrukturförordningen avses med bryggansluten uppställningsplats för luftfartyg en uppställningsplats på en särskild del av flygplatsplattan som är utrustad med en passagerarbrygga. Enligt artikel 2.6 avses med remoteplats för luftfartyg en uppställningsplats på en särskild del av flygplatsplattan som inte är utrustad med en passagerarbrygga. Med flygplats i TEN-T:s stomnät eller flygplats i TEN-T:s övergripande nät avses flygplatser som förtecknas och kategoriseras i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1315/2013. Enligt artikel 2.13 i infrastrukturförordningen avses med kommersiell lufttransport en kommersiell lufttransport enligt definitionen i artikel 3.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139.
Enligt skäl 54 i ingressen till infrastrukturförordningen kan den externa elförsörjningen till luftfartyg säkerställas med hjälp av fasta eller mobila kraftaggregat på marken, både på bryggansluten uppställningsplats för luftfartyg och på remoteplats för luftfartyg. Enligt skäl 54 är det inte nödvändigt att varje uppställningsplats utrustas med ett fast eller mobilt kraftaggregat, eftersom ett enda kraftaggregat, vare sig det är fast eller mobilt, kan försörja flera uppställningsplatser och sättas in för att fylla operativa behov.
I det föreslagna 93 §
2 mom
. föreskrivs det om ett undantag från tillämpningsområdet för skyldigheten enligt 1 mom. inom ramen för det nationella handlingsutrymme som avses i infrastrukturförordningen. Enligt det föreslagna 2 mom. ska med avvikelse från 1 mom. el inte behöva levereras till en sådan remoteplats för luftfartyg som avses i artikel 12.2 i infrastrukturförordningen. Enligt artikel 12.2 i infrastrukturförordningen får medlemsstaterna undanta flygplatser i TEN-T-nätet som har haft färre än 10 000 kommersiella luftfartygsrörelser per år, i genomsnitt under de senaste tre åren, från skyldigheten att leverera el till stillastående luftfartyg vid alla remoteplatser för luftfartyg. Enligt skäl 56 i ingressen till infrastrukturförordningen med tanke på antalet flygningar står kanske investerings- och underhållskostnaderna för att förse remoteplatser för luftfartyg med el på dessa flygplatser i TEN-T-nätet inte i proportion till miljöfördelarna, särskilt i jämförelse med effektivare investeringar för att ta itu med flygplatsernas koldioxidutsläpp.
93 a §.Behandling av begäran om tankningskrav
. Det föreslås att det till luftfartslagen fogas en ny 93 a § enligt vilken Transport- och kommunikationsverket ska behandla begäran om tankningskrav. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Transport- och kommunikationsverket behandla en begäran enligt artikel 5.3 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport och fatta beslut om begäran. I artikel 5 i den förordningen föreskrivs närmare om behandling av begäran.
93 b §.Anmälningar från unionsflygplatsens ledningsenhet
. Det föreslås att det till luftfartslagen fogas en ny 93 b § enligt vilken Transport- och kommunikationsverket ska behandla anmälningar från luftfartygsoperatörer som avses i artikel 3.3 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport om brister hos sådana unionsflygplatsers ledningsenheter som avses i artikel 3.2 i den förordningen. Bestämmelser om förfarandet finns i artikel 6 i den förordningen.
93 c §.Vissa anmälningar
. Det föreslås att det till luftfartslagen fogas en ny 93 c § enligt vilken Transport- och kommunikationsverket på begäran av flygplatsoperatören kan besluta att flygplatsen i fråga ska betraktas som en sådan unionsflygplats som avses i artikel 3.1 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport. Det föreslås att artikel 2.2 i den förordningen ska tillämpas på begäran och på beslutet.
I paragrafens
2 mom
. föreslås bestämmelser om att de beslut som avses i artikel 2.3 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport ska anmälas till Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket ska anmäla beslutet så som föreskrivs i artikel 2.3 i den förordningen.
151 a §.Påföljdsavgift för luftfartygsoperatörer.
Det föreslås att det till luftfartslagen fogas en ny 151 a § om påföljdsavgifter som ska påföras luftfartygsoperatörer. Enligt paragrafens
1 mom
. påför Transport- och kommunikationsverket en luftfartygsoperatör som avses i artikel 3.3 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport en påföljdsavgift, om operatören uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar tankningskravet enligt artikel 5 i den förordningen. Med påföljdsavgift avses ”sanktionsavgift” som används i artikel 12 i förordningstexten. Enligt förordningen förutsätts det emellertid inte att påföljden ska vara av straffrättslig karaktär.
I
2 mom.
föreslås det bestämmelser om påföljdsavgiftens storlek. I enlighet med artikel 12 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport ska påföljdsavgiftens belopp vara minst dubbelt så stort och får vara högst fyra gånger så stort som det belopp som blir resultatet av det årliga genomsnittspriset på flygbränsle per ton multiplicerat med den totala årliga otankade mängden. När påföljdsavgiftens storlek bedöms ska särskilt överträdelsens art, varaktighet, upprepning och omfattning beaktas.
I
3 mom
. föreslås det bestämmelser om att beräkningsgrunderna för påföljdsavgiftens storlek ska motiveras. Transport- och kommunikationsverket föreslås i beslutet om påförande av påföljdsavgift motivera den metod med vilken priset på flygbränsle har fastställts på Europeiska unionens marknad för flygbränsle. Metoden ska grunda sig på verifierbara och objektiva kriterier, inklusive den senaste tillgängliga tekniska rapport som avses i artikel 13 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport.
I
4 mom
. föreslås det bestämmelser om att Transport- och kommunikationsverket kan befria en luftfartygsoperatör från påföljdsavgift som påförts i enlighet med 1 mom., om luftfartygsoperatören kan visa att försummelsen av skyldigheterna enligt artikel 5 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport berodde på exceptionella och oförutsebara omständigheter som var oberoende av operatörens vilja och vars verkningar inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.
151 b §.Påföljdsavgift för unionsflygplatsens ledningsenhet.
Det föreslås att det till luftfartslagen fogas en ny 151 b § om påföljdsavgifter som ska påföras en unionsflygplats ledningsenhet. Enligt paragrafens
1 mom
. påför Transport- och kommunikationsverket en unionsflygplats ledningsenhet en påföljdsavgift, om ledningsenheten uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att vidta behövliga åtgärder för att avhjälpa en brist på tillräcklig tillgång för luftfartygsoperatörer enligt artikel 3.3 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport till flygbränslen som innehåller minimiandelar av hållbara flygbränslen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 6.3 i den förordningen. Med påföljdsavgift avses ”sanktionsavgift” enligt artikel 12 i förordningstexten. Enligt förordningen förutsätts det emellertid inte att påföljden ska vara av straffrättslig karaktär.
I
2 mom.
föreslås det bestämmelser om bedömningsgrunderna för påföljdsavgiftens storlek. Påföljdsavgiften får enligt förslaget uppgå till högst 100 000 euro. Påföljdsavgiftens storlek ska bedömas från fall till fall. När påföljdsavgift påförs ska överträdelsens art, varaktighet, upprepning och omfattning beaktas.
151 c §.Verkställighet av påföljdsavgift.
Det föreslås att det till lagen fogas en ny 151 c § enligt vilken de påföljdsavgifter som avses i 151 a och 151 b § ska betalas till staten. Bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter. Någon ränta tas inte ut på påföljdsavgifter.
I 151 c §
2 mom.
föreslås det bestämmelser om preskribering av påföljdsavgifter. Det föreslås att påföljdsavgifter ska preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Det är motiverat att föreskriva att preskriptionstiden för verkställighet av påföljdsavgift är fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Det motsvarar preskriptionstiden för bötesstraff.
151 d §.Rapport om användningen av intäkterna från påföljdsavgifter
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 151 d § enligt vilken Transport- och kommunikationsverket offentliggör rapporter om användningen av intäkterna från de påföljdsavgifter som avses ovan i 151 a och 151 b § samt i 11 a § i lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport (446/2007). Bestämmelser om rapporten finns i artikel 12.10 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport.
Enligt förordningen om hållbara bränslen för lufttransport ska medlemsstaterna sträva efter att se till att intäkterna från påföljdsavgifter (böter) eller motsvarande penningvärde används för att stödja forsknings- och innovationsprojekt på området för hållbara flygbränslen, produktion av hållbara flygbränslen eller mekanismer som gör det möjligt att överbrygga prisskillnaderna mellan hållbara flygbränslen och konventionella flygbränslen. En medlemsstat ska anses uppfylla en skyldighet om intäkterna hänförs till den allmänna budgeten, om den bedriver en finansieringspolitik som stöder ovannämnda objekt när stödet är lika stort eller större än värdet av de intäkter som inflyter från de i förordningen avsedda påföljdsavgifterna.
Av förordningen framgår att medlemsstaterna vart femte år ska publicera en rapport av vilken det framgår uppgifter om användningen av de sammanlagda intäkterna från böterna samt uppgifter om nivån på de intäkter som har anvisats till ovannämnda ändamål.
153 §.Myndigheters rätt att få information och utföra inspektioner
. Det föreslås att 153 §
1 mom
. ändras så att Transport- och kommunikationsverket har rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för utförande av uppgifter enligt denna lag. De tjänsteleverantörer, tillståndshavare, andra aktörer och personer vars rättigheter och skyldigheter regleras i denna lag är skyldiga att lämna uppgifter. Uppgifterna ska lämnas ut utan obefogat dröjsmål, i den form som myndigheten begärt och avgiftsfritt.
För närvarande handlar paragrafens 1 mom. i praktiken om Transport- och kommunikationsverkets rätt att av aktörer vars rättigheter och skyldigheter regleras i lag få sådana uppgifter som behövs för tillsynen. Paragrafens och momentets struktur bygger på luftfartslagen från 2005. Då ville man mycket detaljerat beskriva vem som ska lämna uppgifter till verket och vilken typ av uppgifter det är fråga om. Senare har Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgifter och de som ska övervakas utvecklats i synnerhet i och med EU-regleringen. Många av de EU-rättsakter som beskrivs i 3 § i luftfartslagen och i fråga om vilka Transport- och kommunikationsverket är behörig myndighet har utfärdats efter 2005, och i synnerhet har omfattningen av den sekundärlagstiftning som kommissionen antagit med stöd av dem ökat. Enligt formuleringen av det föreslagna 1 mom. ska myndigheten ha rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för utförande av uppgifter enligt lagen. De tjänsteleverantörer, tillståndshavare, andra aktörer och personer vars rättigheter och skyldigheter regleras i denna lag är skyldiga att lämna uppgifter.
Det föreslås att
3 mom
. i samma paragraf ändras så att där dessutom föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets rätt att av Energimyndigheten få behövliga uppgifter för fullgörande av uppgifter verket har enligt 93 b §. I gällande 3 mom. föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets motsvarande rätt att få behövliga uppgifter av Tullen i samband med uppgifter som avses i 146 §.
7.2
Lag om ändring av lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport
1 §.Lagens syfte
. Det föreslås att det till lagens 1 § fogas ett
2 mom
. enligt vilket utöver vad som föreskrivs i 1 mom. syftet med lagen också är att verkställa förordningen om hållbara bränslen för lufttransport till den del det är fråga om myndighetsuppgifter som följer av skyldigheter och rättigheter för flygbränsleleverantörer och om ett påföljdssystem för flygbränsleleverantörer. Syftet med det nya 2 mom. är att utvidga syftet med lagen om distributionsskyldighet så att genom den lagen verkställs förordningen om hållbara bränslen för lufttransport till den del det är fråga om myndighetsuppgifter som följer av skyldigheter och rättigheter för flygbränsleleverantörer och om ett påföljdssystem för flygbränsleleverantörer.
2 §.Definitioner
. Det föreslås att det till 2 § 1 mom. fogas en ny 16 punkt, enligt vilken med avvikelse från artikel 2.2.38 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, som en i artikel 3.19 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport avsedd flygbränsleleverantör ska betraktas som den som sist har äganderätten till sådant flygbränsle som avses i artikel 3.6 i den förordningen eller sådan vätgas för luftfart som avses i artikel 3.17 i den förordningen innan flygbränslet eller vätgasen överlåts till ett luftfartyg på en unionsflygplats som avses i artikel 3.1 i den förordningen.
Flygbränsleleverantören ska vara den som i sin ställning kan påverka flygbränslets egenskaper och den sista enhet som har äganderätten till bränslet innan det överlåts till en luftfartygsoperatörer på en unionsflygplats. I Finland ska man enligt förslaget vid den punkt som fastställer punktskatten bestämma den aktör som såsom beskrivs ovan inte äger flygbränslet innan det överlåts till en luftfartygsoperatör på en unionsflygplats och som inte kan inverka på egenskaperna hos det bränsle som överlåtits till förbrukning eller till vilken flygplats bränslet levereras. Med en i förordningen avsedd flygbränsleleverantör hänvisas till direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor enligt vilket bränsleleverantör i regel definieras vid den punkt där punktskatten fastställs. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att i vederbörligen motiverade fall definiera bränsleleverantör med avvikelse från detta.
Därför föreslås det i propositionen att som flygbränsleleverantör ska betraktas den sista enhet som har äganderätten till flygbränslet innan det överlåts till ett luftfartyg på en unionsflygplats. Syftet med regleringen är att säkerställa att den i artikel 4 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport avsedda skyldigheten i fråga om minimiandelar av hållbara flygbränslen gäller sådana aktörer som har förmåga att påverka fullgörandet av skyldigheten.
3 §.Distributionsskyldighet och lagens tillämpningsområde
. Det föreslås att det till lagens 3 § fogas ett nytt
5 mom
. enligt vilket bestämmelserna i 1, 2, 3, 4, 9, 11 a–11 d, 13, 14 a och 14 b § i lagen om distributionsskyldighet tillämpas på flygbränsleleverantörer. Genom denna bestämmelse begränsas tillämpningen av lagen om distributionsskyldighet i fråga om sådana flygbränsleleverantörer som avses i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport till sådana paragrafer som gäller nationell lagstiftning som kompletterar förordningen om hållbara bränslen för lufttransport.
4 §.Behöriga myndigheter och utlämnande av uppgifter
. Det föreslås att det till 4 § fogas ett nytt
4 mom
. enligt vilket Energimyndigheten är behörig myndighet enligt artikel 11 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport i ärenden som gäller flygbränsleleverantörer. Energimyndighetens behörighet och uppgifter ska utvidgas utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag till uppgifter som gäller sådana rättigheter och skyldigheter som enligt förordningen om säkerställande av lika villkor för hållbar lufttransport ska åläggas bränsleleverantörerna enligt den förordningen. Dessutom föreslås Energimyndigheten sköta de i förordningen angivna uppgifterna som gäller påföljdsavgifter för flygbränsleleverantörer.
11 a §.Påföljdsavgift för flygbränsleleverantörer
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 11 a § enligt vilken en påföljdsavgift påförs flygbränsleleverantörer. Påföljdsavgift ska enligt 1 mom. 1–3 punkten påföras en flygbränsleleverantör som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte uppfyller de skyldigheter i fråga om minimiandelar av hållbara flygbränslen som anges i artikel 4 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport och som inte uppfyller de skyldigheter som anges i artikel 4 i den förordningen och som gäller minimiandelar av syntetiska flygbränslen och genomsnittliga andelar av syntetiska flygbränslen enligt den förordningen åren 2030–2034. Därutöver föreslås att påföljdsavgift påförs flygbränsleleverantörer som har lämnat vilseledande eller felaktiga uppgifter om egenskaperna hos eller ursprunget för hållbara flygbränslen som leverantören har tillhandahållit i enlighet med artikel 9.2 och artikel 10 i den förordningen. Med påföljdsavgift avses ”sanktionsavgift” enligt artikel 12 i förordningstexten. Enligt förordningen förutsätts det emellertid inte att påföljden ska vara av straffrättslig karaktär.
11 b §.Påförande av påföljdsavgift och påföljdsavgiftens storlek för flygbränsleleverantörer
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 11 b §, enligt vilken Energimyndigheten påför flygbränsleleverantörer påföljdsavgifter på det sätt som förutsätts i 11 a §. I paragrafens
2–4 mom.
föreslås bestämmelser om beräkningsgrunderna för påföljdsavgiftens storlek när det gäller de överträdelser som avses i 11 a § 1 mom. 1-3 punkten. Enligt
5 mom
. föreslås att när påföljdsavgift påförs ska överträdelsens art, varaktighet, upprepning och omfattning beaktas. Enligt paragrafens
6 mom
. föreslås att Energimyndigheten när den påför en påföljdsavgift ska motivera den metod med vilken priset på flygbränsle, hållbart flygbränsle och syntetiskt flygbränsle har fastställts på Europeiska unionens marknad för flygbränsle. Därutöver föreslås att metoden ska grunda sig på verifierbara och objektiva kriterier inklusive den senaste tillgängliga tekniska rapport som avses i artikel 13 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport.
11 c §. Energimyndighetens skyldighet att säkerställa leverans av den mängd flygbränsle som motsvarar underskottet
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 11 d § enligt vars
1 mom
. Energimyndigheten ska säkerställa att alla flygbränsleleverantörer som har ackumulerat ett underskott i förhållande till den skyldighet som fastställs i artikel 4 i den förordningen när det gäller minimiandelarna hållbara flygbränslen och syntetiska flygbränslen under en viss i artikel 3.23 i förordningen avsedd rapporteringsperiod, under den efterföljande rapporteringsperioden ska förse marknaden med en mängd av respektive bränsle som motsvarar detta underskott, utöver den mängd som de är skyldiga att leverera för den rapporteringsperioden. Artikel 12.8 i nämnda förordning innehåller bestämmelser om förfarandet. Enligt paragrafens
2 mom
. ska fullgörandet av skyldigheten inte befria flygbränsleleverantören från skyldigheten att betala påföljdsavgift.
11 d §. Viss typ av begäran från flygbränsleleverantörer
. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 11 d § enligt vilken Energimyndigheten ska behandla en begäran som avses i artikel 11.8 i förordningen om hållbara bränslen för lufttransport från en flygbränsleleverantör. Bestämmelser om behandlingen av begäran finns i artikel 11.8 i den förordningen. Bestämmelser om behandlingen av begäran finns i artikel 11.8 i den förordningen. Enligt artikel 11.8 i förordningen ska för flygbränsleleverantörer som inte har sin huvudsakliga verksamhetsort i en medlemsstat den ansvariga medlemsstaten vara den där flygbränsleleverantören levererade mest flygbränsle under 2023 eller under det år då flygbränsleleverantören för första gången tillhandahöll flygbränsle på unionsmarknaden, om detta infallit senare. En sådan flygbränsleleverantör får lämna in en motiverad begäran till sin behöriga myndighet om ändrad tilldelning till en annan medlemsstat om den under de två år som föregår begäran har levererat största delen av sitt flygbränsle i den medlemsstaten. Beslutet om ändrad tilldelning ska fattas inom sex månader från flygbränsleleverantörens begäran, ska godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken den ändrade tilldelningen sker och ska översändas till kommissionen och byrån utan onödigt dröjsmål. Det ska tillämpas från början av den rapporteringsperiod som följer på dagen för antagandet av beslutet.
13 §.Ändringssökande
. Det föreslås att det till 13 §
1 mom.
som gäller ändringssökande fogas rätt att begära omprövning av ett beslut som har fattats med stöd av den föreslagna 11 a §.
14 b §.Verkställighet av påföljdsavgifter och felavgifter
. I lagen föreslås en ny 14 b § med bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgifter och felavgifter. Genom det föreslagna tillägget finns det bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgift och felavgift som avses i lagens 11, 11 a och 12 § i lagen om verkställighet av böter. Någon ränta tas ut på påföljdsavgifter eller felavgifter.
I
2 mom
. föreslås det bestämmelser om preskribering av påföljdsavgifter. Det föreslås att påföljdsavgifter ska preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Det är motiverat att föreskriva att preskriptionstiden för verkställighet av påföljdsavgift är fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Det motsvarar preskriptionstiden för bötesstraff.