1
Bakgrund och beredning
Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA har sedan 2017 med hjälp av tidsbunden finansiering genomfört det riksomfattande projektet Ta hand om bonden. Ursprungligen baserade sig finansieringen av projektet på jordbrukets krispaket, som Juha Sipiläs regering beslutade om vid budgetmanglingen hösten 2016. Det svåra läget för många finländska lantbrukare hade blivit allmänt känt senast till följd av lantbruksproducenternas riksomfattande demonstration dvs. den så kallade traktormarschen våren 2016. Det förvärrade läget inom lantbruket berodde bland annat på den långvariga nedgången i de inhemska producentpriserna i kombination med de högre produktionskostnaderna samt på Rysslands förbud mot import av mejeriprodukter från EU-staterna. Följande år lyftes utmaningarna relaterade till lantbrukarnas psykiska hälsa i ett skriftligt spörsmål om förebyggande av antalet självmord bland lantbruksföretagare (SS 437/2017 rd).
Av finansieringen på sammanlagt cirka 50 miljoner euro för lantbrukets krispaket hösten 2016 allokerades 1 miljon euro till LPA för att stödja lantbruksföretagarnas arbetshälsa 2017. Finansieringen omfattade ett särskilt anslag för avbytarsystemet. Behovet av stöd inom ramen för projektet Ta hand om bonden visade sig omedelbart vara stort. Tjänsterna i projektet Ta hand om bonden har omfattat lantbrukare inom husdjurs- och spannmålsproduktionen. För närvarande fortsätter finansieringen av projektet fram till slutet av 2024.
Utöver husdjurs- och spannmålsgårdar omfattar gårdsbruket skogsbruksgårdar. Största delen av skogsbruksgårdarna idkar också lantbruk. Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006, LFöPL) utgör idkare av gårdsbruk den överlägset största gruppen av lantbruksföretagare. I slutet av 2023 hade 48 854 personer LFöPL-försäkring på basis av gårdsbruk.
I projektet Ta hand om bonden har inga andra LFöPL-försäkrade lantbruksföretagarfamiljer än husdjurs- och spannmålsgårdar omfattats av tjänsterna. Enligt 3 § i LFöPL avses med lantbruksföretagare – utöver gårdsbruksidkare – fiskare, som utan att stå i anställningsförhållande bedriver yrkesmässigt fiske och renägare, som för egen, familjemedlems eller renbeteslags räkning arbetar med renskötsel. År 2024 är den nedre gränsen för försäkringsskyldighet i fråga om LFöPL-arbetsinkomst 4 506 euro om året. I slutet av 2023 hade 478 personer LFöPL-försäkring på basis av fiske och 935 personer på basis av renskötsel. I LFöPL föreskrivs dessutom särskilt om lantbruksföretagarnas familjemedlemmar och LFöPL-försäkring för dem.
Enligt lagen om fiske (379/2015) avses med kommersiellt fiske verksamhet där fisk fångas för försäljning eller där den fångade fisken eller en del av den säljs. Med kommersiell fiskare avses i sin tur en fysisk eller juridisk person som har införts i ett register över dem som bedriver kommersiell fiskeverksamhet. Vi registrering delas kommersiella fiskare enligt 88 § i lagen om fiske in i två grupper beroende på om fiskarens genomsnittliga omsättning under de tre senaste räkenskapsperioderna överstiger 10 000 euro eller inte. Personer som bedriver professionellt fiske utan att stå i anställningsförhållande ska försäkras enligt LFöPL om inkomstgränsen och de övriga förutsättningarna för försäkring uppfylls. Enligt lagen om fiske är personerna efter registreringen kommersiella fiskare, och de kan utöver fysiska personer vara juridiska personer eller andra personer som inte omfattas av LFöPL-försäkringsskyldigheten. I denna proposition hänvisas till denna grupp med begreppet professionell fiskare i enlighet med LFöPL.
Utöver lantbruksföretagare omfattar LFöPL-försäkring stipendiater som bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet och som definieras närmare i LFöPL. Stipendiater är inte lantbruksföretagare enligt LFöPL, även om de vid tillämpningen av lagen ofta jämställs med lantbruksföretagare.
Enligt preliminära uppgifter fanns det cirka 42 400 gårdsbruksenheter i Finland 2023. På tio år har antalet gårdsbruksenheter minskat med cirka 18 procent. Under samma tidsperiod har antalet husdjursgårdar minskat från 17 200 till 8 500 gårdar, dvs. över hälften av husdjursgårdarna har lagt ner produktionen. Med undantag för de senaste 2–3 åren har produktionsvolymerna dock inte minskat. Husdjursproduktionens strukturella utveckling har gått i likartad riktning under Finlands medlemskap i EU. År 2020 producerade cirka 5 400 mjölkgårdar samma mängd mjölk som 32 000 gårdar 1995.
Naturresursinstitutet följer upp lantbrukets lönsamhet utifrån bokföringsuppgifter och estimerar samtidigt hela sektorns lönsamhet. Trots strukturutvecklingen minskade lönsamheten för olika produktionsinriktningar inom växtodlingen och husdjursproduktionen i regel från 2000 till 2020. Inom hela sektorn minskade företagarinkomsten från 1,1 md euro till 0,7 md euro. Enligt Finlands Banks statistik var lantbrukets lånestock som högst över 5 md euro i slutet av 2019. Därefter har lånestocken vänt nedåt på grund av minskade byggnadsinvesteringar, vilket i dag återspeglas i en avtagande husdjursproduktion. Lånestocken är inte jämnt fördelad inom sektorn utan är koncentrerad till en liten mängd gårdar som expanderat sin produktion.
Antalet lantbruksföretagare har minskat under de senaste årtiondena. Ofta har orsaken till att lägga ner verksamheten uttryckligen varit problem med lönsamheten. Den minskade lönsamheten inom lantbruket, det engagerande arbetet inom husdjursproduktionen, de stigande investeringskostnaderna och sektorns allmänna attraktionskraft återspeglas i lantbruksföretagarnas åldersstruktur. I början av 2000-talet var cirka 12 procent av jordbrukarna under 35 år gamla, medan cirka fem procent av dem hade fyllt 65 år. År 2023 hade andelen jordbrukare som inte fyllt 35 år minskat till 6,7 procent medan andelen jordbrukare som fyllt 65 år hade ökat till 21 procent. Antalet startstöd som unga jordbrukare beviljats har under de senaste åren varit cirka 250 om året, medan antalet i början av förra årtiondet var över 500 om året.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina har lett till stigande priser på energi, bränsle och konstgödsel samt en intensifiering av den allmänna inflationstrenden. Denna trend har ytterligare förvärrat de inhemska livsmedelsproducenternas ställning. Sanktionerna och motsanktionerna har bland annat stoppat fiskexporten till Ryssland. Samtidigt har internationella kriser såsom det ryska anfallskriget och coronapandemin accentuerat vikten av inhemsk livsmedelsproduktion som en del av den nationella självförsörjningen, den övergripande tryggheten och resiliensen och som grund för den nationella livsmedelsförsörjningen (se t.ex. JsUU 25/2022 rd).
Stödet för lantbruksföretagarnas arbetshälsa anknyter också till målen att förebygga kostnader relaterade till arbetsoförmåga och arbetslöshet samt att förlänga arbetskarriären. Dessa mål anknyter till både arbetspensionssystemet och säkerställandet av de offentliga finansernas hållbarhet.
Arbetshälsan hos personer som utövar renskötsel har hittills främjats genom Paliskuntain yhdistys projekt, som under de senaste 15 åren uppgått till fyra stycken. Prioriteringarna för dessa 3–4 år långa projekt har varierat, och de har beviljats finansiering från EU:s strukturfond. SamiSoster ry har två gånger genomfört ett projekt för att åskådliggöra utmaningarna med de samiska renskötarnas välbefinnande och för att utveckla verksamheten. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har också bedrivit arbetshälsoarbete riktat till renskötare genom att anordna utbildningar och utarbeta material relaterat till renskötarnas arbetshälsa.
Centralförbundet för Fiskerihushållning och dess medlemsorganisationer har tidigare utbildat sina rådgivare i frågor som rör företagshälsovården i form av projekt. Arbetshälsofrågor har nyligen också tagits upp på evenemanget Kalafoorumi som ordnades våren 2023 av föreningen Pro Fisk och som riktade sig till yrkespersoner inom fiskeribranschen. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har också utfört en del arbetshälsoarbete riktat till fiskare. Paliskuntain yhdistys, Samisoster ry, Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF r.f. och Centralförbundet för Fiskerihushållning har utgått från att det bland både renskötare och fiskare finns intresse för arbetshälsofrågor. De anser att det är motiverat att i högre grad än hittills lyfta fram frågor om arbetshälsa och -motivation inom dessa områden, och det finns ett behov av utveckling och etablering av ett sådant stöd.
I statsminister Orpos regeringsprogram av den 20 juni 2023 finns en skrivning om att göra projektet Ta hand om bonden till en bestående verksamhetsmodell. Den nämnda skrivningen ingår i avsnittet som behandlar landsbygdens framtidsutsikter i regeringsprogrammet.
Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA har deltagit i beredningen.
Social- och hälsovårdsministeriet sände den 18 april ett utkast till regeringens proposition på remiss. Yttranden begärdes från finansministeriet, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, dataombudsmannen, andra myndigheter som är centrala med tanke på propositionen, centrala arbetsmarknadsorganisationer och aktörer inom arbetspensionsbranschen. En sammanfattning av yttrandena finns i statsrådets projektfönster. Handlingarna om beredningen av regeringens proposition finns i statsrådets projektfönster med projektnumret STM122:00/2023.
5
Alternativa handlingsvägar
5.1
Grunden för propositionen i regeringsprogrammet och avgränsning av målgruppen för tjänsterna
Det föreslås att de tjänster som hör till projektet Ta hand om bonden ska regleras utifrån den uttryckliga skrivningen i statsminister Orpos regeringsprogram. Enligt skrivningen blir projektet Ta hand om bonden en bestående verksamhetsmodell. Skrivningen ingår i avsnittet som behandlar landsbygdens framtidsutsikter.
Projektet genomförs sedan 2017 av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som är en lagstadgad pensions- och olycksfallsförsäkringsanstalt för lantbruksföretagare. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har visstidsanställda projektarbetare som har arbetat med projektet. Enligt utredningar av projektet har kunderna varit mycket nöjda med tjänsterna. Projektet har även omfattat organisering av det nationella intressentnätverket. Med beaktande av dessa omständigheter anses det att ordnandet av tjänsterna även framöver på ett naturligt sätt hör till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt.
Utgångspunkten för beredningen har varit att de nuvarande tjänsterna i projektet kommer att etableras genom relevanta bestämmelser i lagen utan att göra större ändringar i tjänsterna. Även denna utgångspunkt baserar sig på skrivningen i regeringsprogrammet.
I propositionen föreslås dock att målgruppen för tjänsterna ska utökas till alla LFöPL-försäkrade lantbruksföretagare. Detta inkluderar även yrkesfiskare och renskötare i tjänsterna, medan endast gårdsbruksidkare har omfattats av tjänsterna i projektet Ta hand om bonden. Den föreslagna lösningen av lagstiftaren säkerställer likabehandlingen av lantbruksföretagare. Såväl lantbruksföretagares som yrkesfiskares och renskötares arbete medför betydande fysisk och psykisk belastning och en klart högre risk för arbetsoförmåga och arbetsolyckor än i genomsnitt. På grund av särdragen i arbets- och verksamhetsmiljön kan lantbruksföretagare som tillhör alla dessa yrkesgrupper också bedömas dra nytta av skräddarsytt stöd för arbetsförmågan. Om tjänsterna avgränsas till denna målgrupp kan de också riktas till landsbygdsområden som är relevanta för den inhemska livsmedelsproduktionen och den nationella försörjningsberedskapen.
Stipendiater som utför vetenskapligt arbete eller ägnar sig åt konstnärlig verksamhet är i regel inte exponerade för lika intensiv fysisk belastning eller liknande risker för arbetsförmågan som lantbruksföretagare. Stipendiaters arbete anknyter i allmänhet inte heller till landsbygdens framtidsutsikter eller förutsättningarna för livsmedelsproduktionen och försörjningsberedskapen. Stipendiater är inte heller lantbruksföretagare enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, även om de vid tillämpning av lagen i många avseenden likställs med lantbruksföretagare. Dessa aspekter anses tala för en begränsning de föreslagna skräddarsydda tjänsterna för tidigt stöd till lantbruksföretagare.
5.2
Handlingsvägar i utlandet
Vid beredningen av propositionen utreddes det i fråga om några europeiska länder om det finns tjänster för lantbruksföretagare som liknar de föreslagna tjänsterna för tidigt stöd. Frågan ställdes till kontaktpersoner i länder som hör till samarbetsnätverket ENASP (European Network of Agricultural Social Protection Systems). Utöver Finland hör Tyskland, Österrike, Frankrike och Polen till ENASP. I dessa länder administreras socialförsäkringssystemet för lantbruket av en självständig institution. När det gäller Finland deltar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt i nätverkets verksamhet. I meddelandet till nätverkets nationella kontaktpersoner gavs en kortfattad beskrivning av de föreslagna tjänsterna i Finland, och en fråga ställdes om det finns liknande tjänster vars syfte är att stödja lantbruksföretagares välbefinnande och arbetsmotivation i deras hemland.
Alla länder som fick frågan besvarade den. Svaren redogörs i korthet nedan. Ländernas system för social trygghet skiljer sig åt så mycket att det är svårt att få en exakt bild av de rättsliga frågorna relaterade till de tjänster som beskrivs i svaren – samt enskilda serviceformers varaktighet. Det framgår dock av svaren att de särskilda institutioner som ansvarar för social trygghet inom jordbrukssektorn i Tyskland, Österrike och Frankrike för närvarande tillhandahåller tjänster som syftar till att stödja lantbruksföretagarnas psykiska hälsa och arbetshälsa. I dessa länder omfattar tjänsterna även möjlighet till personliga samtal och rådgivning i åtminstone någon form. I Polen tillhandahåller den särskilda institutionen som ansvarar för social trygghet för lantbrukare inte specifikt tjänster som stöder psykisk hälsa. Inom ramen för institutionens förebyggande uppgifter planeras dock en förebyggande informationskampanj om lantbrukarnas välbefinnande även för i år i Polen.
Sverige
deltar inte i ENASP-nätverket, till vilket förfrågan relaterad till beredningen av propositionen begränsades. I Sverige har en arbetsmiljöstrategi för lantbrukare för 2024–2028 tagits fram på uppdrag av landets regering. Målet är bland annat att utföra förebyggande arbete för att främja psykisk hälsa och välbefinnande samt stödja dem som lider av dessa utmaningar. I Sverige pågår också en omfattande universitetsstudie om lantbrukarnas välbefinnande och den stress de upplever. I studien ingår också en digital enkät, som riktar sig till en stor målgrupp, och diskussionstillfällen med målgruppen. Tills vidare är det främst Lantbrukarnas riksförbund (LRF) som tillhandahåller stödtjänster uttryckligen för lantbrukare, till exempel stödgrupper.
I Tyskland
tillhandahålls lagstadgad social trygghet inom jord- och skogsbruk samt trädgårdsbranschen av Sozialversicherung für Landwirtschaft, Forsten und Gartenbau (SVLFG). Den sociala trygghet som institutionen ansvarar för omfattar ålderspension, olycksfallsförsäkring samt sjuk- och långtidsvårdsförsäkring. De tjänster som institutionen tillhandahåller är lagstadgade: främst lagstiftningen om social trygghet och delvis även speciallagstiftningen om lantbruket. Regleringen tillåter utveckling relaterad till de i lagen fastställda uppgifterna, vilket möjliggör införande av nya serviceformer, till exempel i form av projekt eller andra försök. Dessa omfattar också relevant vetenskaplig utvärdering. Om en testad serviceform visar sig vara effektiv kan den bli en del av standardutbudet. För att stödja psykisk hälsa och arbetsmotivation erbjuder SVLFG de försäkrade till exempel telefon- och internettjänster, kurser för grupper och experthjälp som tillhandahålls på individuella möten. Telefontjänsterna inkluderar till exempel en 24/7-kristelefon, medan e-tjänsterna inkluderar olika slags material och coachningar. Gruppkurser ordnas med olika teman: kurserna fokuserar på bland annat stresshantering och hälsofrämjande samt olika specialteman (till exempel mental hantering av generationsväxlingssituationer eller utmaningar relaterade till anhörigvård). Den experthjälp som erbjuds på individuella möten befinner sig tills vidare i försöksfasen. Det omfattar övergripande rådgivning av försäkrade, där lösningar kan tas fram i bland annat frågor som gäller familjens och företagets situation. I särskilt svåra situationer är det också möjligt att få stöd för den individuella samordningen av relevant hjälp. Vid behov tillhandahålls även medling i konflikter i familjen eller företaget.
I Österrike
hör lantbrukarna till Sozialversicherung der Selbständigen (SVS). Den lagstadgade sociala tryggheten som administreras av socialförsäkringsinstitutionerna i Österrike omfattar pensions- och arbetsolycksfallsförsäkring samt hälsovård. Grunden för de tjänster som tillhandahålls av socialförsäkringsinstitutionerna är lagstadgad, och den rättsliga grunden för lantbrukare skiljer sig inte från andra försäkrade personer. Vissa av de lagstadgade tjänsterna som institutionerna tillhandahåller är obligatoriska, medan andra är frivilliga. Myndiga försäkrade och deras fastställda familjemedlemmar har subjektiv rätt till årlig hälsokontroll. Att institutionen har en skyldighet att tillhandahålla en tjänst innebär dock inte alltid att den försäkrade har en subjektiv rätt till tjänsten. I enlighet med regelverket tillhandahåller SVS försäkrade olika tjänster för upprätthållande och främjande av hälsan och deltar i finansieringen av dem. Det finns bland annat en vecka långa hälsorelaterade kurser som riktar sig till olika livssituationer och behov (till exempel för olika åldersgrupper och olika familjesituationer). Bland dessa finns också kurser med fokus på psykiskt välbefinnande och stresshantering. SVS utbud har även omfattat individuell rådgivning relaterad till arbetspsykologi och arbetarskydd. Den österrikiska lagstadgade intresse- och samarbetsorganisationen inom jord- och skogsbruk (Landwirtschaftskammer Österreich) genomför dessutom det riksomfattande projektet ”Lebensqualität Bauernhof” (Livskvalitet på gårdar). Projektet tillhandahåller tjänster som syftar till att stödja lantbrukare i svåra livssituationer. Tjänsterna omfattar utbildning, psykosocial rådgivning och en hjälpande telefonlinje för lantbrukare.
I Frankrike
finns ett separat pensions- och hälsoförsäkringssystem för arbetstagare, arbetsledare och lantbruksföretagare som Mutualité Sociale Agricole (MSA) ansvarar för. I Frankrike utarbetades 2021 ett sektorsövergripande program för att stödja det psykiska välbefinnandet för dem som arbetar inom jordbrukssektorn i form av samarbete mellan tre ministerier, som aktörerna inom jordbrukssektorn har förbundit sig till. MSA har en central roll i genomförandet av programmet, och dessutom har MSA även ett eget nationellt program för sina försäkrade, ”Prevention of agricultural malaise”, vars mål är att minska stress och förebygga självmord bland dem som arbetar inom jordbrukssektorn. Åtgärderna har omfattat diskussioner om arbetsbelastning bland dem som arbetar inom jordbrukssektorn, och syftet med dem är att öka medvetenheten om arbetsbelastningens inverkan på hälsan. Dessutom har man etablerat samarbetsnätverk, vars medlemmar har utbildats i att ingripa i psykiska problem bland personer som arbetar inom jordbrukssektorn när de upptäcker tecken som pekar på det. Multiprofessionella team har etablerats vid MSA:s regionala enheter. Det är också möjligt att få individuellt stöd av en socialarbetare och en telefonlinje via vilken man kan kontakta en psykolog. För att förebygga allvarlig belastning har det dessutom varit möjligt att få ekonomiskt stöd från MSA för inköp av vikariehjälp. Flera nationella fonder ansvarar för finansieringen av verksamheten.
I Polen
ansvarar Kasa Rolniczego Ubezpieczenia Spolecznego (KRUS) för lantbrukarnas och deras familjers sociala trygghet. Utöver de lagstadgade uppgifterna i fråga om socialförsäkring har KRUS även lagstadgade uppgifter relaterade till socialpolitik och hälsoskydd. Dessa inkluderar bland annat förebyggande av arbetsolyckor och yrkessjukdomar. Den socialförsäkring som KRUS ansvarar för omfattar ålders- och invalidpensionsförsäkring, arbetsolycksfallsförsäkring, sjukförsäkring och moderskapsförmåner. KRUS:s tjänster omfattar även bland annat medicinsk rehabilitering. En särskild form av den är ett multiprofessionellt rehabiliteringsprogram för ryggsjukdomar. Rehabiliteringsperioder har också anordnats för vissa särskilda grupper (t.ex. anhörigvårdare och lantbrukarbarn med sjukdomar i stödorganen). I Polen finns inga tjänster som uttryckligen stöder lantbrukarnas psykiska hälsa och välbefinnande. Behandlingen av psykiska sjukdomar är en del av den allmänna offentliga hälso- och sjukvården, som finansieras genom en egen nationell fond. Senare i år planerar KRUS att genomföra en förebyggande kampanj relaterad till lantbrukares välbefinnande, där teman relaterade till upprätthållande och bevarande av hälsan kommer att lyftas fram.
6
Remissvar
Utkastet till regeringens proposition publicerades den 18 april 2024 i den elektroniska remisstjänsten. Svarstiden pågick till den 30 maj 2024.
Sammanlagt mottogs 18 utlåtanden. Remissvar gavs av Akava ry, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, jord- och skogsbruksministeriet, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK ry, MTK – Egentliga Finland, undervisnings- och kulturministeriet, Paliskuntain yhdistys, Saamelaiskäräjät, SámiSoster ry, STTK rf, Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF r.f., Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Suomen porosaamelaiset ry, Konstnärsgillet i Finland, Svenska lantbrukproducenternas centralförbund, Centret för konstfrämjande och Dataombudsmannens byrå. En sammanfattning av remissvaren finns i statsrådets Projektfönster under ärendenumret STM122:00/2023. Dessutom meddelade Pensionsskyddscentralen, Finanssiala ry, Finansinspektionen, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry samt justitieministeriet och finansministeriet att de inte har något att yttra i ärendet. De flesta av remissinstanserna hade inget att kommentera om propositionen.
Akava, FFC och STTK ansåg att utkastet till propositionen är motiverat men påpekade att det inte gäller alla LFöPL-försäkrade, eftersom stipendiater inte omfattas av de föreslagna tjänsterna för tidigt stöd. Enligt remissinstanserna är det framöver motiverat att utvärdera inkluderingen av stipendiater i tjänsterna. Enligt undervisnings- och kulturministeriet bör tjänster för stipendiaters välbefinnande, motivation och arbetsförmåga tillhandahållas, eftersom stipendiater har liknande utmaningar som andra LFöPL-försäkrade i fråga om arbetshälsa och -motivation. Angående den arbetshälsoverksamhet för stipendiater som ordnas av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt beskrivs i avsnitt 2.3 i utkastet till propositionen där det nämns att möjligheten för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att ordna verksamhet som syftar till att hantera risken för arbetsoförmåga förblir oförändrad för dem. Även finansieringen av verksamheten förblir oförändrad för deras del. Kundgruppen för tjänsterna för tidigt stöd motiveras i bland annat i avsnitt 5.1: Stipendiater som utför vetenskapligt arbete eller ägnar sig åt konstnärlig verksamhet är i regel inte exponerade för lika intensiv fysisk belastning eller liknande risker för arbetsförmågan som lantbruksföretagare. Stipendiaters arbete anknyter i allmänhet inte heller till landsbygdens framtidsutsikter eller förutsättningarna för livsmedelsproduktionen och försörjningsberedskapen. Målgruppen för tjänsterna har i propositionen avgränsats utifrån dessa grunder, och för närvarande anses det inte motiverat att utvidga den. Vid uppföljningen av lagändringen är det också möjligt att utvärdera frågor om stipendiaters arbetsförmåga och arbetshälsoverksamhetens tillräcklighet.
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT är inte för ändringarna till den del som de ökar statens kostnader. Enligt KT bör Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts arbetshälsoverksamhet skötas med LFöPL:s normala avgiftsinkomster utan statssubventioner. Enligt remissvaret kan upprätthållandet av intressentnätverket för tidigt stöd i utkastet till propositionen knappast betraktas som egentlig arbetshälsoverksamhet. Sedan 2017 har projektet Ta hand om bonden årligen beviljats ett anslag på cirka 2 miljoner euro. Vid ändringen av projektet till en bestående verksamhetsmodell är utgångspunkten att hålla kostnaderna på samma nivå som för projektet. I avsnitt 2.2.4 i utkastet till propositionen påpekas att bildandet av intressentnätverk i landskapen och den regelbundna utbildningen av nätverket har som en aktivitet för tidigt ingripande varit en del av projektets viktigaste verksamhetsmetoder sedan starten av projektet Ta hand om bonden. Sedan 2018 har LPA, som en del av nätverket Ta hand om bonden, ingått partnerskapsavtal med intressenter som enligt LPA kommer att etablera verksamheten för tidigt ingripande som en permanent del av arbetet som stöder lantbruksföretagarnas arbetsförmåga. Det är motiverat att föreslå bestämmelser om administrationen av nätverket i anslutning till tjänsterna för tidigt stöd, så att de funktioner som är avsedda som tjänster med låg tröskel kan genomföras på ett nationellt plan.
Paliskuntain yhdistys anser att propositionen är mycket bra och viktig men ställer en fråga om anslagens tillräcklighet i en situation där användningsvolymen bland renskötare ökar så småningom när informationen når försäkrade, vilket varit fallet med vikariehjälpen för renskötare. Enligt Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt räcker det nuvarande anslaget på 2 miljoner euro för att finansiera tjänsterna även efter lagändringen, då även renskötare och yrkesfiskare försäkrade enligt LFöPL blir delaktiga av tjänsterna.
Även SámiSoster ry och Suomen porosaamelaiset ry anser att det är viktigt att införliva renskötare i verksamheten Ta hand om bonden men påpekar att det föreslagna systemet för tidigt stöd utgår från behoven hos konventionella lantbrukare som hör till majoritetsbefolkningen, medan de särskilda behoven hos samiska renskötare fått mindre uppmärksamhet. Samiska renskötares verksamhetsmiljö, särskilda utmaningar och lagstiftning tas upp i remissvaren. I beskrivningen av nuläget i utkastet till propositionen beskrivs projektet Ta hand om bonden på ett heltäckande sätt, och konsekvensbedömningarna bygger delvis på konsekvensstudier om projektet. Tillämpligheten av den samiska språklagen tas upp i specialmotiveringen. I avsnittet om grundlagen behandlas samernas rättigheter. Avsnittet och avsnitt 4 kompletterades något till följd av remissvaren.
Finlands Yrkesfiskarförbund (FYFF) stöder en utvidgning av projektet Ta hand om bonden till yrkesfiskare. I remissvaret framställs önskemålet att man i namnet för tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare kunde ta hänsyn till utvidgningen av stödet till yrkesfiskare och renskötare, till exempel med begreppet ”Tjänster för tidigt stöd för primärproducenter”. I utkastet till propositionen avses med lantbruksföretagare LFöPL-försäkrade gårdsbruksidkare, renskötare och yrkesfiskare. Orsaken till användningen av begreppet lantbruksföretagare är rätt långt lagteknisk och baserar sig på till stor del laglig och baserar sig på lagen om pension för lantbruksföretagare. Om tjänsterna avgränsas till denna målgrupp kan de också riktas till landsbygdsområden som är relevanta för den inhemska livsmedelsproduktionen och den nationella försörjningsberedskapen.
Dataombudsmannens byrå anser i sitt remissvar att motiveringarna i propositionen när det gäller utnyttjandet av den allmänna dataskyddsförordningens spelrum ännu bör utvärderas och kompletteras vid den fortsatta beredningen. Enligt remissvaret är det enligt propositionen delvis oklart vilken typ av personuppgifter som kan vara nödvändiga eller relevanta för att ordna tjänster för tidigt stöd. Det är motiverat att närmare bedöma karaktären hos de uppgifter som behandlas vid den fortsatta beredningen av lagen. Enligt remissvaret av dataombudsmannens byrå bör motiveringarna kompletteras även i förhållande till avvikelsen från ändamålsbegränsningen enligt artikel 5 i dataskyddsförordningen och utvärderingen av behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter med tanke på det allmänna intresse och den proportionalitet som avses i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen. Till följd av remissvaret har specialmotiveringarna i utkastet till propositionen kompletterats till dessa delar. I remissvaret påpekades dessutom att den föreslagna regleringen inte har utvärderats med hänsyn till skyddet för privatlivet och personuppgifter om vilket föreskrivs i 10 § 1 mom. i grundlagen. Utkastet till propositionen kompletterades därför med avsnitt 11.1. I remissvaret ansågs det bland annat anmärkningsvärt att det i utkastet till lag inte föreslås en särskild reglering om lagringstider för personuppgifter, och det påpekades beträffande utkastet till propositionen att lagring av personuppgifter ska regleras i lag. Därför flyttades paragrafen om reglering av lagringstiden för serviceförbindelser från utkastet till propositionen till lagförslaget.
7
Specialmotivering
9 a §
.
Bestämmelser som gäller stipendiater
. Som en teknisk ändring i fråga om lagens svenskspråkiga ordalydelse föreslås det att hänvisningen i 2 mom. 1 punkten till rubriken för 5 § ändras så att formuleringen motsvarar rubriken för den gällande 5 §. Samtidigt ändras den rubrik för 115 § som nämns i 2 mom. 3 punkten så att den motsvarar rubriken för den gällande 115 §. Till 2 mom. föreslås det att det fogas en ny 4 punkt, enligt vilken bestämmelsen om tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare inte tillämpas på stipendiater. Således gäller de förslag som handlar om att göra projektet Ta hand om bonden permanent inte stipendiater. Den föreslagna avgränsningen inverkar inte på den verksamhet för välbefinnande i arbetet som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt redan för närvarande ordnar för stipendiater. Trots bestämmelsen kan det även i fortsättningen ordnas sådan verksamhet, som Finansinspektionen har gett anvisningar om. Till följd av den nya punkten stryks ordet ”och” i slutet av 2 mom. 2 punkten och ändras punkten i slutet av 3 punkten till ett kommatecken.
114§
.
Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts uppgifter
. Det föreslås att 1 mom. 7 punkten upphävs som onödig, eftersom de lagar som det hänvisas till i punkten har upphävts.
Enligt förslaget fogas tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts uppgifter. Till 1 mom. fogas en ny 11 punkt, enligt vilken Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har till uppgift att sköta tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare på det sätt som föreskrivs i lagen om pension för lantbruksföretagare. Till följd av detta ändras punkten i slutet av 10 punkten till ett kommatecken. Enligt det gällande 2 mom. har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt det primära ansvaret för rådgivningen i ärenden som hör till tillämpningsområdet för de lagar som nämns i 1 mom. 1–8 punkten. Enligt förslaget fogas till 2 mom. en hänvisning till den nya 1 mom. 11 punkten. Det primära ansvaret för rådgivningen om tjänster för tidigt stöd har således Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt.
115 a §
.
Tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare
. Den föreslagna paragrafen är ny. I den finns bestämmelser om tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare. Genom bestämmelserna görs de funktioner som ordnats med hjälp av tidsbunden finansiering inom projektet Ta hand om bonden permanenta och deras målgrupp utvidgas till att omfatta alla lantbruksföretagare som är försäkrade enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL).
Enligt 1 mom. ordnar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt de tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare som avses i 114 § 1 mom. 11 punkten för lantbruksföretagare som är försäkrade enligt denna lag. Tjänsterna begränsas därmed till sådana lantbruksföretagare som avses i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och som har en gällande LFöPL-försäkring. Tjänsterna ordnas således för gårdsbruksidkare, personer som bedriver yrkesmässigt fiske och renskötare som utför renskötselarbete samt familjemedlemmar till dessa som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det också att med lantbruksföretagare som är LFöPL-försäkrade jämställs vid ordnande av tjänsterna personer som varit försäkrade enligt denna lag och vars försäkring har avslutats på grund av en pension eller förmån som beviljats på basis av arbetsoförmåga på viss tid. Tjänsterna är således i princip avsedda för lantbruksföretagare som är försäkrade enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Ett undantag utgörs av personer vars LFöPL-försäkring inte längre är i kraft på grund av en pension eller förmån som beviljats på basis av arbetsoförmåga på viss tid. Det kan i typiska fall vara fråga om till exempel tidsbegränsad sjukpension eller tidsbegränsad olycksfallspension. Det föreslås inga krav i fråga om nivån på arbetsoförmågan, dvs. det förutsätts inte full arbetsoförmåga, så länge det på grund av arbetsoförmåga på viss tid har beviljats en pension eller förmån till följd av vilken LFöPL-försäkringen faktiskt har avslutats. Dessa personer kan på grund av sin nedsatta arbetsförmåga ha ett stort behov av tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare. I momentet föreskrivs det också om syftet med tjänsterna. Syftet med tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare är att stödja lantbruksföretagarnas arbetsförmåga, förebygga arbetsoförmåga hos dem och förlänga deras tid i arbetslivet. Bakgrunden till målsättningarna är en strävan att stödja fortsatt lantbruksföretagande och göra lantbruksföretagandet mer attraktivt. Också ur ett samhälleligt perspektiv är det av betydelse att tillräckligt många i Finland vill vara lantbruksföretagare. Målsättningarna är också kopplade till varandra, eftersom man genom att stödja arbetsförmågan strävar efter att minska arbetsoförmåga bland lantbruksföretagarna. Genom att stödja arbetsförmågan och minska arbetsoförmågan försöker man i sista hand förlänga lantbruksföretagarnas tid i arbetslivet.
I det föreslagna 2 mom. definieras tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare. Tjänsterna omfattar för det första rådgivnings- och handledningstjänster med anknytning till lantbruksföretagares arbetsförmåga. Tjänsterna ges av rådgivare för arbetsförmågan som är anställda vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Till det jobb som rådgivarna för arbetsförmågan gör hör övergripande personlig konsultation, rådgivning och handledning i ärenden som gäller att stödja arbetsförmågan och förebygga arbetsoförmåga för de lantbruksföretagare som omfattas av servicen. Till rådgivarnas uppgifter hör också att hänvisa vidare till hjälp som tillhandahålls av eventuella andra tjänsteleverantörer samt att samordna multiprofessionell hjälp.
Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten omfattar tjänsterna köptjänstförbindelser för sakkunnigtjänster inom mental hälsa som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ger lantbruksföretagare efter prövning.
Enligt 2 mom. 3 punkten omfattar tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare också upprätthållande och utveckling av en modell för tidigt stöd för lantbruksföretagare och av ett nätverk som genomför modellen för tidigt stöd. Syftet är att fortsätta det nätverk som grundats under projektet Ta hand om bonden och den modell för tidigt stöd som nätverket använder sig av samt att utveckla nätverkets verksamhet. Enligt förslaget ska nätverket även i fortsättningen bestå av aktörer som samarbetar med lantbruksföretagare och som vill vara med och stödja lantbruksföretagarnas arbetsförmåga, förebygga arbetsoförmåga hos dem och förlänga tiden i arbetslivet. Nätverket har bestått av till exempel avbytare, veterinärer, anställda vid banker och företagshälsovårdare. Nätverket ska vara riksomfattande och verksamt i alla landskap. Nätverket grundar sig på samarbetsavtal som under projektets gång redan har ingåtts med över hundra medlemssamfund i nätverket. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan erbjuda nätverkets medlemmar utbildning till stöd för verksamheten, så att de ska ha de färdigheter som behövs för att upptäcka faktorer som utgör ett hot mot lantbruksföretagarnas arbetsförmåga och vid behov hänvisa lantbruksföretagarna vidare så att de får hjälp. De rådgivare för arbetsförmågan som avses i 2 mom. 1 punkten ska enligt förslaget hålla kontakt med nätverkets medlemmar, stödja deras regionala samarbete samt ordna möten för nätverkets medlemmar och andra evenemang som stöder nätverkets verksamhet. Nätverket ska fungera i enlighet med praxis inom verksamhetsmodellen för tidigt stöd. Verksamhetsmodellen omfattar verksamhet som bedrivs av nätverksmedlemmar som möter lantbruksföretagare, inom vilken de i den mån det är möjligt försöker ge akt på riskfaktorer i lantbruksföretagarnas vardag som inverkar på arbetsförmågan och tala med lantbruksföretagarna om utmaningar när det gäller att orka samt vid behov hänvisa dem till hjälp. Syftet med det nätverk av intressenter som genomför modellen för tidigt stöd är att sänka tröskeln för lantbruksföretagare att söka hjälp i frågor som gäller arbetsförmågan.
Enligt den föreslagna 2 mom. 4 punkten omfattar tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare också ordnande av utbildningar och digitala tjänster för att stödja arbetsförmågan och förebygga arbetsoförmåga samt kommunikation i anslutning till tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare. Syftet med utbildningarna är bland annat att ge lantbruksföretagare förebyggande metoder för att upprätthålla den egna arbetsförmågan. De digitala tjänsterna kan erbjudas till exempel på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts webbplats eller i sociala medier, och deras syfte kan till exempel vara att hjälpa lantbruksföretagare att bedöma sin egen arbetsförmåga och att hänvisa dem till andra tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare eller till den offentliga hälso- och sjukvården. För att öka kännedomen om utbildningarna och de digitala tjänsterna samt om andra tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare föreslås det att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska kommunicera om tjänsterna på ett ändamålsenligt sätt.
I det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om behandling av personuppgifter för ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare. Bestämmelsen är till sin karaktär en specialbestämmelse och utesluter inte tillämpningen av allmän lagstiftning eller eventuell annan tillämplig kompletterande lagstiftning. Enligt förslaget får Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för ordnande av de tjänster som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten behandla sådana personuppgifter som pensionsanstalten har fått för verkställigheten av de uppgifter som avses i 114 § 1 mom. eller som har uppkommit vid verkställigheten av dessa uppgifter och som är nödvändiga för att tjänsten i fråga ska kunna ordnas på tillbörligt sätt. De tjänster som avses i punkterna är riktade direkt till försäkrade som behöver stöd. För tillbörligt ordnande av tjänsterna är det nödvändigt för en rådgivare för arbetsförmågan som avses i 2 mom. 1 punkten att kunna kontrollera i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts ärendehanteringssystem till exempel om en lantbruksföretagare som kommer för att använda tjänsterna har en LFöPL-försäkring. Det kan också vara nödvändigt för rådgivaren att kontrollera vilka förmåner som beviljats lantbruksföretagaren och eventuella anhängiga ärenden, för att rådgivaren ska kunna tillhandahålla ändamålsenliga rådgivnings- och vägledningstjänster. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt får för ordnande av de tjänster som avses i 2 mom. 3 och 4 punkten behandla sådana personuppgifter som pensionsanstalten har fått för verkställigheten av de uppgifter som avses i 114 § 1 mom. eller som har uppkommit vid verkställigheten av dessa uppgifter och som är nödvändiga för att tjänsten i fråga ska kunna ordnas på tillbörligt sätt och som inte hör till särskilda kategorier av personuppgifter. I de digitala tjänster som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt erbjuder försäkrade får det dock behandlas sådana personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter och andra personuppgifter, om användaren av en tjänst själv lämnar uppgifterna direkt för användning i tjänsten. De tjänster som avses i 3 och 4 punkten kännetecknas av att pensionsanstalten tillhandahåller dem allmänt för att nå de lantbruksföretagare som för tillfället kan ha nytta av tjänsterna. Ordnandet av dessa tjänster kan inte anses förutsätta behandling av personuppgifter som berör den försäkrades hälsotillstånd eller andra personuppgifter som behöver särskilt skydd, vilket det föreslås att det uttryckligen föreskrivs en begränsning om. Som ett undantag i fråga om detta föreslås dock att det föreskrivs att det i de digitala tjänster som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt erbjuder försäkrade får behandlas sådana personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter och andra personuppgifter, om användaren av en tjänst själv lämnar uppgifterna direkt för användning i tjänsten. Detta undantag gör det möjligt för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att erbjuda sina försäkrade till exempel olika digitala verktyg som stöder användarens självbedömning.
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska behandlingen av personuppgifter ha en rättslig grund enligt artikel 6.1 i förordningen för att behandlingen ska vara laglig. Om behandlingen dessutom omfattar behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, ska utöver den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 även något av villkoren i artikel 9.2 i förordningen uppfyllas. Med detta avses enligt artikel 9 i förordningen behandling av personuppgifter som avslöjar en persons ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller uppgifter om personens hälsa, sexualliv eller sexuella läggning. Det kan också handla om behandling av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att identifiera en fysisk person.
Den rättsliga grund för behandling av personuppgifter som behövs för att ordna tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen: behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, dvs. för att ordna de lagstadgade tjänsterna i fråga. När det här utgör den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter får unionens medlemsstater inom ramen för det handlingsutrymme som anges i artikel 6.2 i den allmänna dataskyddsförordningen behålla eller utfärda mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, vilket möjliggör nationella bestämmelser som preciserar förordningen. I artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen förutsätts dessutom att när behandlingen av personuppgifter är baserad på denna rättsliga grund ska grunden för behandlingen fastställas i enlighet med antingen unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Det föreslås att det i fortsättningen föreskrivs om grunden för den avsedda behandlingen i nationell lagstiftning, eftersom skötseln av tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare enligt propositionen fogas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts lagstadgade uppgifter, och att det samtidigt föreskrivs om behandlingen av de nödvändiga personuppgifter som behövs.
Enligt förslaget ska också behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter vara tillåten inom de gränser som anges i den föreslagna bestämmelsen. Behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter är förbjuden enligt artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen, om det inte finns någon grund för behandlingen enligt punkt 2 i samma artikel. En del av strecksatserna i artikel 9.2 i den allmänna dataskyddsförordningen är direkt tillämpliga, medan det i fråga om andra krävs nationell lagstiftning som stöd. Artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen ger möjlighet att med stöd av medlemsstatens nationella rätt avvika från det förbud mot behandling som gäller särskilda kategorier av personuppgifter, om behandlingen är nödvändig av skäl som hänger samman med ett viktigt allmänt intresse. I 6 § 1 mom. i dataskyddslagen (1050/2018) föreskrivs det som komplement till förordningen om situationer där behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter är tillåten men kräver stöd av nationell lagstiftning (RP 9/2018 rd, s. 87). Enligt 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen tillämpas förbudet mot behandling av uppgifter enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. I det föreslagna momentet föreskrivs det om behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, vilket innebär att behandlingen inom de gränser som anges i momentet grundar sig på lag. Lagstiftaren ska då på lämpligt sätt ta hänsyn till villkoren i artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen.
I 6 § 2 mom. i dataskyddslagen föreskrivs det om lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter. Enligt bestämmelsen ska en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som behandlar uppgifterna i fråga vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter. Åtgärderna kan gälla bland annat begränsning av åtkomsten till uppgifter, möjliggörande av bevisning i efterhand av behandling, pseudonymisering av personuppgifter, tillgänglighet och motståndskraft hos behandlingssystemet och tjänsterna i anknytning till behandlingen, anvisningar samt säkerställande av kompetensen i dataskydd eller bedömning av tillräckligheten hos de åtgärder som vidtas. I bestämmelsen nämns särskilt också utförande av en konsekvensbedömning avseende dataskydd i enlighet med artikel 35 i dataskyddsförordningen. De skyddsåtgärder som vidtas ska vara lämpliga med avseende på behandlingsåtgärderna, men den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet har prövningsrätt vid valet av dessa åtgärder (RP 9/2018 rd, s. 93). När det föreskrivs om tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare på lagnivå, föreslås det att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt inom ramen för bestämmelsen också ska kunna behandla personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Då ska Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt i egenskap av personuppgiftsansvarig vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter.
I artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principen för ändamålsbegränsning. Enligt den ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.
I artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det dessutom särskilt om situationer där personuppgifter får behandlas för andra ändamål än det ändamål för vilket personuppgifterna samlades in. Det är tillåtet för det första när behandlingen av personuppgifter för andra ändamål än det ursprungliga grundar sig på den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller en medlemsstats lagstiftning. I fråga om de i lag föreskrivna undantagen förutsätts det dessutom att bestämmelserna utgör en i ett demokratiskt samhälle nödvändig och proportionell åtgärd för att trygga de mål som avses i artikel 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. Dessa mål omfattar olika viktiga mål av allmänt intresse för unionen eller en medlemsstat, inklusive mål som hänför sig till social trygghet och folkhälsa. Enligt artikel 23.2 i den allmänna dataskyddsförordningen ska det i en medlemsstats nationella rätt till behövliga delar föreskrivas om vissa ramvillkor för behandlingen, bland annat ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling, omfattningen av de införda begränsningarna, skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring, lagringstiden, riskerna för de registrerades rättigheter och friheter samt de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen, såvida detta inte kan inverka menligt på begränsningen. Om det inte på det sätt som förutsätts i artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen har föreskrivits om behandling av personuppgifter för något annat ändamål än det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in och den registrerades samtycke inte föreligger, ska den personuppgiftsansvarige i sin egen förhandsbedömning försäkra sig om att senare behandling av personuppgifterna är förenlig med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in. I artikel 6.4 i dataskyddsförordningen finns därför en förteckning över vilka aspekter den personuppgiftsansvarige bland annat ska beakta vid bedömningen. Dessa är kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, särskilt förhållandet mellan de registrerade och den personuppgiftsansvarige, personuppgifternas art, särskilt huruvida särskilda kategorier av personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 9 eller huruvida personuppgifter om fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott behandlas i enlighet med artikel 10, eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta behandlingen samt förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder, vilket kan inbegripa kryptering eller pseudonymisering. Den personuppgiftsansvarige ska enligt dataskyddsförordningen kunna visa att den i sin verksamhet har iakttagit de principer för behandling av personuppgifter som anges i förordningen.
Den föreslagna bestämmelsen tillåter direkt med stöd av lagen att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för ordnande av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare i enlighet med bestämmelsen får behandla sådana personuppgifter som den ursprungligen samlat in för något annat ändamål. De bestämmelser som möjliggör användningen av dessa personuppgifter kan på det sätt som avses i artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen anses utgöra en nödvändig och proportionerlig åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda ett viktigt mål som hänför sig till social trygghet. Tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare har visat sig vara viktiga för målgruppen, och det anses också finnas ett samhälleligt behov av att göra tjänsterna bestående. Inom lantbruksföretagarnas arbete finns många olika belastningsfaktorer, som kan göra det svårare att orka med arbetet och bidra till försämrad arbetsförmåga bland lantbruksföretagarna. Antalet lantbruksföretagare har länge minskat. De tjänster som lantbruksföretagarnas pensionsanstalt tillhandahåller har samtidigt visat sig vara ett effektivt sätt att stödja lantbruksföretagarnas välmående i arbetet och främja deras arbetsförmåga. En särskild stödform för lantbruksföretagare motiveras dels av de särskilda belastningsfaktorer som hänför sig till lantbruksföretagarnas arbete, dels av aspekter som hänför sig till tryggandet av förutsättningarna för lantbruksarbete. Den inhemska matproduktionen baserar sig på lantbruksföretagarnas arbete, och tryggandet av förutsättningarna för den har ett viktigt samband med den nationella försörjningsberedskapen. Målet att stödja lantbruksföretagarnas välmående i arbetet är viktigt också med tanke på pensionssystemets hållbarhet i ekonomiskt och socialt hänseende. De tjänster som ska göras bestående har således ett betydande samband också med ett generellt allmänt intresse. Det att det i lagen föreskrivs om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts rätt att för ordnandet av tjänster behandla personuppgifter som samlats in på grundval av andra lagstadgade uppgifter främjar avsevärt tjänsternas kvalitet samt det att tjänsterna genomförs på ett framgångsrikt sätt och riktas till rätt personer, vilket bör anses vara viktigt både med tanke på en effektiv användning av resurser och med tanke på rättvisa. Bestämmelserna minskar också avsevärt behovet av att begära uppgifter av dem som använder tjänsterna, vilket kan bidra till att sänka tröskeln för att söka sig till tjänsterna. Bestämmelserna i fråga kan med beaktande av dessa omständigheter anses vara nödvändiga. Bestämmelserna kan också anses vara proportionerliga, med beaktande av den nytta som tjänsterna medför för användarna, de samhälleliga grunderna för tjänsterna och det att den registrerades rättigheter vid behandlingen av personuppgifter tillgodoses i enlighet med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning. I bestämmelsen har de registrerades rättigheter och friheter samt eventuella risker i fråga om dessa beaktats i och med att endast nödvändiga personuppgifter behandlas för andra ändamål än det ursprungliga. De uppgifter som används för andra ändamål än det ursprungliga, det vill säga för ordnande av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare, är sålunda avgränsade till endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att tjänsten i fråga ska kunna ordnas på tillbörligt sätt.
Enligt förslaget ska lagen innehålla bestämmelser om ändamålet med behandlingen av personuppgifter, det vill säga att ordna tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare på ett tillbörligt sätt. Tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare ska ordnas till förmån för den registrerade, eftersom syftet med tjänsterna är att stödja lantbruksföretagarnas arbetsförmåga, att förebygga arbetsoförmåga hos dem och att förlänga deras tid i arbetslivet. Med andra ord kan behandlingen anses skälig ur den registrerades synvinkel sett. Vid ordnande av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare ska endast personuppgifter som pensionsanstalten har fått för verkställighet av sina i 114 § 1 mom. föreskrivna uppgifter eller som har uppkommit vid verkställigheten av dessa uppgifter kunna behandlas. Det ursprungliga ändamålet med behandlingen av personuppgifter är verkställighet av LFöPL, och behandlingsgrunden enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen är en rättslig förpliktelse enligt punkt 1 c i artikeln. Ordnandet av tjänsterna och tjänsternas innehåll är i lagen fastställd och avgränsad verksamhet. Det bedöms att ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare har en betydande inverkan på stödjandet av lantbruksföretagarnas arbetsförmåga och förlängningen av deras tid i arbetslivet. Målsättningen måste betraktas som behövlig av skäl som hänför sig till ett viktigt allmänt intresse, med beaktande av tjänsternas betydelse när det gäller att stödja arbetsförmåga och förebygga arbetsoförmåga. De föreslagna bestämmelserna kan samtidigt anses vara proportionerliga, med beaktande av att den avsedda verksamheten har allmän samhällelig betydelse, att utgångspunkten är att verksamheten har en gynnsam inverkan på tjänsteanvändaren och att den registrerades rättigheter vid behandlingen av personuppgifter tillgodoses i enlighet med unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen. När tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare ordnas är det fråga om en lagstadgad och i lag definierad uppgift som utgör en del av den sociala trygghet som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt verkställer. Enligt förslaget ska personuppgifterna behandlas av samma personuppgiftsansvariga som annars i fråga om LFöPL, det vill säga av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Den personuppgiftsansvarige ska enligt dataskyddsförordningen kunna visa att den i sin verksamhet har iakttagit de principer för behandling av personuppgifter som anges i förordningen. Dessutom ska vid behandlingen lämpliga skyddsåtgärder i enlighet med 6 § 2 mom. i dataskyddslagen vidtas. Sålunda tillämpas skyddet för personuppgifter till väsentliga delar när tjänsterna ordnas och de omfattas av bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för säkerställande av den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
De uppgifter som enligt 114 § 1 mom. hör till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt omfattar i fortsättningen också ansvaret för tidigt stöd för lantbruksföretagare. De personuppgifter som behandlas för ordnandet av tjänster för tidigt stöd kan således i fortsättningen också samlas in på grundval av denna uppgift. Genom formuleringen i bestämmelsen, ”personuppgifter som pensionsanstalten har fått för verkställigheten av de uppgifter som avses i 114 § 1 mom. eller som har uppkommit vid verkställigheten av dessa uppgifter”, hänvisas det till att pensionsanstalten för utförandet av sina lagstadgade uppgifter får personuppgifter från utomstående källor, men det uppkommer också nya uppgifter om personer, eller kombinationer av uppgifter, som en del av pensionsanstaltens verksamhet, till exempel beslut av pensionsanstalten. Enligt förslaget får personuppgifter behandlas för ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare oberoende av om informationen har samlats in av pensionsanstalten eller uppkommit inom pensionsanstaltens verksamhet.
Enligt förslaget får personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter för det första behandlas för ordnande av de tjänster som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten. Detta förutsätter att informationen är nödvändig för att tjänsten i fråga ska kunna ordnas på tillbörligt sätt. Med ordnande av tjänsterna på tillbörligt sätt avses att en tjänst inte rimligen eller på ett ändamålsenligt sätt kan ordnas utan informationen i fråga. Av de personuppgifter som behandlas är uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter i praktiken särskilt de uppgifter om en persons hälsotillstånd som ingår i personens ansökan om pension eller rehabilitering och i bilagorna till sådana ansökningar, om uppgifterna är behövliga för att ordna tjänsterna på tillbörligt sätt. Med beaktande av de samhälleliga mål som nämns ovan och av att tjänsterna direkt inriktas på att stödja lantbruksföretagares personliga arbetsförmåga, kan behandlingen av personuppgifter betraktas som proportionerlig och förenlig med allmänt intresse. Enligt förslaget ska det dessutom föreskrivas separat om att det i de digitala tjänster som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt erbjuder försäkrade får behandlas sådana personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter och andra personuppgifter, om användaren av en tjänst själv lämnar uppgifterna direkt för användning i tjänsten. Eftersom det är fråga om uppgifter som serviceanvändaren lämnar ut till tjänsten, saknar pensionsanstalten förutsättningar att bedöma huruvida uppgifterna är nödvändiga med tanke på användningen av tjänsten. Det att uppgifterna lämnas ut direkt för användning i tjänsten innebär vanligen till exempel att användaren själv skriver eller på något annat sätt för in uppgifterna i fråge- eller textfält i tjänsten. Denna undantagsbestämmelse gör det möjligt för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att erbjuda de försäkrade till exempel olika digitala tjänster som baserar sig på självutvärdering. Hittills har motsvarande tjänster tillhandahållits genom att användaren i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen separat har gett sitt samtycke till användningen av personuppgifterna.
Också i fråga om andra personuppgifter än sådana som hör till särskilda kategorier av personuppgifter krävs det på motsvarande sätt att informationen är nödvändig för att tjänsten i fråga ska kunna ordnas på tillbörligt sätt. Också i detta sammanhang utgörs ett undantag av de personuppgifter som den försäkrade vid användningen av digitala tjänster själv lämnar ut direkt för användning i tjänsten. Pensionsanstalten har inte förutsättningar att bedöma huruvida användningen av dessa uppgifter är nödvändig för att tjänsten ska kunna användas, och i denna situation förutsätts det inte heller att uppgifterna är nödvändiga. När det inte är fråga om undantagsbestämmelsen om personuppgifter som behandlas i de digitala tjänster som pensionsanstalten erbjuder försäkrade är de personuppgifter som behandlas vid ordnandet av de tjänster som avses i 2 mom. 3 och 4 punkten i praktiken främst personernas kontaktuppgifter.
Det föreslagna 4 mom. innehåller ett bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda en förordning.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om förvaringstiden för köptjänstförbindelser och handlingar som hänför sig till dem. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska förvara köptjänstförbindelserna och de handlingar som hänför sig till dem i sex år från utgången av det år då den tjänst som erhållits genom köptjänstförbindelsen har köpts. Förvaringstiden på sex år behövs också eftersom avsikten är att genom förordning föreskriva att en köptjänstförbindelse kan fås högst två gånger under fem kalenderår. Därför ska tidigare beviljade köptjänstförbindelser bevaras den föreslagna tiden, så att det kan kontrolleras att villkoret ovan uppfylls. I förslaget beaktas dessutom bestämmelserna i bokföringslagen (1336/1997, 2 kap. 10 §) om förvaring av verifikationer. Handlingar som hänför sig till en köptjänstförbindelse och som ska förvaras är ansökningsblanketten, LPA:s underrättelse om att köptjänstförbindelsen har beviljats samt de verifikationer över att köptjänstförbindelsen använts för sakkunnigtjänster inom mental hälsa som användaren av förbindelsen lämnar till LPA. De föreslagna bestämmelserna är en konkretisering som kompletterar dataskyddsförordningen när det gäller kravet i dataskyddsförordningen på att personuppgifter inte ska bevaras längre än nödvändigt.
Genom de föreslagna bestämmelserna görs de funktioner som ordnats med hjälp av tidsbunden finansiering inom projektet Ta hand om bonden permanenta. Det föreslås att motsvarande verksamhet som har ordnats för lantbruksföretagare ordnas också för fiskare och renskötare, och att särdragen hos respektive klientgrupp beaktas. Språklagen (423/2003) och samiska språklagen (1086/2003) ska tillämpas på ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare.
I det föreslagna 6 mom. konstateras det att ändring inte får sökas genom besvär i lantbruksföretagarnas pensionsanstalts avgöranden om köptjänstförbindelser. En köptjänstförbindelse beviljas efter prövning och det är inte fråga om ett överklagbart beslut. Lantbruksföretagare har således inte subjektiv rätt till köptjänstförbindelsen.
115 b §
.
Statlig ersättning för kostnaderna för tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare
. Enligt den föreslagna paragrafen ersätts Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt av statens medel för kostnaderna för de tjänster som avses i 115 a § inom ramen för det anslag som anvisats i statsbudgeten. Det är fråga om de totalkostnader som föranleds av ordnandet av tjänsterna. Det föreslås att ersättningen betalas månatligen till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Betalningen ska stå till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts förfogande den första bankdagen i varje kalendermånad.
131 §
.
Upplysningar som skall ges om pensionsanstaltens verksamhet
. Som en teknisk ändring föreslås det att Landsbygdsverkets namn i 2 mom. ändras till Livsmedelsverket. Lagen om Livsmedelsverket (371/2018) trädde i kraft 2019 och samtidigt upphävdes lagen om Livsmedelssäkerhetsverket (25/2006) och lagen om Landsbygdsverket (666/2006). Efter att lagen om Livsmedelsverket har trätt i kraft avser en hänvisning till Livsmedelssäkerhetsverket eller Landsbygdsverket i någon annan lag eller förordning Livsmedelsverket. För tydlighetens skull är det motiverat att ändra den hänvisning som avses i förslaget från Landsbygdsverket till Livsmedelsverket.
143 §
.
Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för verkställigheten av uppgifter enligt denna lag
. Som en teknisk ändring föreslås det att hänvisningen i 1 mom. 1 punkten ändras. Lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) har upphävts genom lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Efter ändringen hänvisas det i punkten till den gällande lagen. En teknisk ändring i slutet av 1 mom. 1 punkten är att ordet ”och” stryks.
11
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
11.1
Skyddet för personuppgifter
I 10 § i grundlagen föreskrivs det om skydd för privatlivet. Enligt 1 mom. är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Skyddet för personuppgifter är en del av skyddet för privatlivet, som tryggas i samma moment i 10 § i grundlagen. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. I sin bedömning av bestämmelserna om behandling av personuppgifter har grundlagsutskottet i sin etablerade praxis ansett att bestämmelserna bör granskas med hänsyn till 10 § 1 mom. i grundlagen.
EU:s allmänna dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagstiftning som kompletterar den skyddar personuppgifter. Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis är det i princip tillräckligt att lagstiftningen uppfyller kraven i EU:s allmänna dataskyddsförordning med tanke på det i grundlagen tryggade skyddet för privatlivet och det skydd för personuppgifter som delvis ingår i detta. Enligt grundlagsutskottet bör skyddet för personuppgifter i första hand tryggas med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftningen. Lagstiftningen bör alltså vara restriktiv när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Den bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger. Grundlagsutskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (GrUU 14/2018 rd och GrUU 8/2022 rd).
Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i det 115 a § 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare som föreslås i propositionen. Således bör behandlingen av personuppgifter också bedömas med hänsyn till det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen och skyddet för personuppgifter som ingår i detta. Den behandling av personuppgifter som behövs för ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare innebär också behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter baserar sig enligt förslaget på sådana rättsliga grunder enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning som enligt förordningen är förknippade med det nationella handlingsutrymmet. Nationella bestämmelser som preciserar tillämpningen av förordningen är därför tillåtna enligt förordningen. I praktiken är de också nödvändiga för att man ska kunna fastställa vilka uppgifter Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts rätt att få information omfattar. Den behandling av personuppgifter som förslaget avser innebär ett undantag från principen om ändamålsbegränsning enligt förordningen. Villkoren för undantag från principen om ändamålsbegränsning anges i denna proposition. Den föreslagna regleringen ska på de grunder som anges i propositionen anses uppfylla kraven i EU:s allmänna dataskyddsförordning.
Behandlingen av personuppgifter ska anses vara förenlig med hänsyn till sambanden mellan ändamålen med insamlingen av personuppgifter och den planerade framtida behandlingen. Om man vill utnyttja personuppgifter för andra ändamål än det ändamål för vilket de ursprungligen samlades in, är det enligt artikel 6.4 i dataskyddsförordningen möjligt med stöd av sådan unionsrätt eller nationell rätt i medlemsstaterna som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1.
De uppgifter som behövs för att ordna tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare har ursprungligen samlats in för verkställighet av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts i 114 § i LFöPL föreskrivna uppgifter eller så har de uppkommit vid verkställigheten av dessa uppgifter. Ordnandet av tjänster för tidigt stöd för lantbruksföretagare garanterar att ett allmänt intresse enligt artikel 23.2 g i dataskyddsförordningen tillgodoses och att ett proportionerligt mål uppnås. Ordnandet av tjänsterna stöder lantbruksföretagarnas arbetsförmåga och förlänger deras tid i arbetslivet.
Grundlagsutskottet har också betonat vikten av att särskilt begränsa lagringstiden för känsliga uppgifter till så länge det är nödvändigt för att fullfölja det syfte för vilket uppgifterna har registrerats i systemet (se t.ex. GrUU 31/2017 rd). I 153 § i lagen om pension för lantbruksföretagare finns bestämmelser om förvaring av handlingar. Enligt bestämmelsen ska pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen förvara de handlingar som hänför sig till ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag eller till ett pensions- eller grupplivförsäkringsärende på det sätt som bestäms i arkivlagen (831/1994) och i 218 § i lagen om pension för arbetstagare. I 218 § i lagen om pension för arbetstagare finns bestämmelser om förvaring av handlingar. I det föreslagna 115 a § 5 mom. i LFöPL föreskrivs det om förvaringstiden för köptjänstförbindelser och handlingar som hänför sig till dem. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska förvara köptjänstförbindelserna och de handlingar som hänför sig till dem i sex år från utgången av det år då den tjänst som erhållits genom köptjänstförbindelsen har köpts. De föreslagna bestämmelserna är en konkretisering som kompletterar dataskyddsförordningen när det gäller kravet i dataskyddsförordningen på att personuppgifter inte ska bevaras längre än nödvändigt. I specialmotiveringen till denna proposition redogörs det för den föreslagna förvaringstiden.
Att den registrerades grundläggande rättigheter och intressen tillgodoses säkerställs i den föreslagna behandlingen genom de skyldigheter i fråga om dataskydd som fastställs i nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. I egenskap av personuppgiftsansvarig ansvarar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för att dessa skyldigheter fullgörs. Mot bakgrund av det godtagbara syftet med den avsedda behandlingen av personuppgifter, dvs. att göra det möjligt för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att utföra sina lagstadgade uppgifter, och den lagstiftning som skyddar den registrerade, ska behandlingen av personuppgifter i enlighet med förslaget anses godtagbar och proportionerlig med hänsyn till det i grundlagen föreskrivna skyddet för privatlivet och det skydd för personuppgifter som är en del av detta samt systemet för grundläggande rättigheter som helhet.
11.2
Jämlikhet
I 6 § i grundlagen föreskrivs det om jämlikhet som en grundläggande rättighet. Enligt 1 mom. i den paragrafen är alla lika inför lagen. I 2 mom. finns ett förbud mot diskriminering: Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I bestämmelsen om förbudet mot diskriminering anges de i regel förbjudna grunder för åtskillnad som grundlagslagstiftaren har ansett vara av avsevärd betydelse för det finländska samhället. Förteckningen över de grunder för åtskillnad som i regel är förbjudna är dock inte uttömmande (RP 309/1993 rd, s. 18). Andra orsaker som anknyter till enskilda personer är till exempel samhällelig ställning, egendom, deltagande i föreningsverksamhet, familjeförhållanden, graviditet, äktenskaplig börd, sexuell inriktning och boningsort (RP 309/1993 rd, s. 47). I 3 och 4 mom. i paragrafen föreskrivs det dessutom att barn ska bemötas som jämlika individer och att jämställdhet mellan könen ska främjas i samhällelig verksamhet och i arbetslivet enligt vad som närmare bestäms genom lag.
Jämlikhet och i synnerhet förbud mot diskriminering har en central betydelse också i de internationella bestämmelserna om mänskliga rättigheter, som har beaktats vid omarbetningen av de nationella bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna. Likställighetsprincipen och förbudet mot diskriminering ingår också i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Syftet med bestämmelserna om jämlikhet i grundlagen är att trygga inte bara den traditionella rättsliga jämlikheten utan också förverkligandet av en faktisk jämställdhet i samhället. Traditionellt har likheten inför lagen i första hand inneburit ett krav på jämlikhet vid tillämpningen av lagen: en myndighet ska tillämpa lagen utan att göra andra åtskillnader än de som framgår av lagen. Grundlagens jämlikhetsbestämmelse riktar sig emellertid också till lagstiftaren. Grundlagsutskottet har ansett att en lag kan stå i strid med de konstitutionella kraven på jämlikhet, om den utan allmänt godtagna grunder, dvs. godtyckligt, ger medborgare eller medborgargrupper en gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Jämlikhetsbestämmelsen förutsätter dock inte att alla medborgare ska bemötas likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Det är dessutom också typiskt för lagstiftningen att den för ett visst godtagbart samhälleligt intresses skull bemöter människor olika för att främja bland annat faktisk jämställdhet. Grundlagsutskottets har i sin praxis uttryckligen lyft fram synpunkten att jämlikheten inte kan innebära skarpa gränser för lagstiftarens prövning då reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas. Bestämmelsen utgör till exempel inget hinder för sådan positiv särbehandling som behövs för att trygga den faktiska jämlikheten, det vill säga åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp, till exempel kvinnor, barn och minoriteter. Det väsentliga är huruvida särbehandlingen kan motiveras på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 46–48). Det är inte heller uteslutet att stödja i lag föreskriven särbehandling på sådana grunder för åtskillnad som nämns i diskrimineringsförbudet och därmed i regel är förbjudna, om det finns ett skäl till särbehandlingen som är godtagbart med tanken på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Kraven på ett godtagbart skäl för särbehandling är dock enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis höga när särbehandlingen grundar sig på sådana omständigheter som gäller den enskilde som person och som avses i diskrimineringsförbudet (GrUU 68/2022 rd, s. 2–3).
Särbehandling av en orsak som gäller den enskilde som person få enligt grundlagsutskottets praxis inte vara godtycklig och skillnaderna får inte bli oskäliga. Grundlagsutskottet ansåg det vara godtagbart med tanke på jämlikheten att ändra lagen om utkomstskydd för arbetslösa så att de inkomster som personer som deltar i räddningsverksamhet får för detta arbete minskar arbetslöshetsförmånen delvis på annat sätt än vad inkomster av annat tillfälligt arbete gör. Utskottet ansåg att det godtagbara syftet med särbehandlingen är att garantera deltagandet i avtalsbrandkårer och genom det upprätthållandet av räddningsberedskapen i synnerhet i glesbygden, och i detta sammanhang ansåg utskottet inte att den särbehandling som regleringen medför blir godtycklig eller oskälig, även om man lyfte fram regleringens karaktär av punktinsats (GrUU 64/2010 rd, s. 2). Grundlagsutskottet har också ansett att det att personer i olika åldrar får pension på olika grunder inte stöter på några problem med hänsyn till grundlagens 6 §, om särbehandlingen inte är godtycklig eller skillnaderna i pensionsskyddet blir oskäliga. Vid bedömningen av denna särbehandling utifrån ålder beaktade utskottet dessutom att det i och för sig är helt naturligt med åldersgränser inom pensionssystemet och att de föreslagna bestämmelserna syftar bland annat till att stärka pensionssystemets ekonomiska hållbarhet och garantera likställdhet (GrUU 60/2002 rd, s. 4–5). Avvägningen när det gäller särbehandlingens godtagbarhet och proportionalitet avgörs enligt utskottet bland annat utifrån att det samhällsintresse som motiverar undantag från likställighetsprincipen och undantagets signifikans måste stå i rätt proportion till varandra (GrUB 11/2009 rd, s. 2).
De godtagbara skäl som krävs för särbehandling av personer eller grupper av personer har i grundlagsutskottets praxis dessutom förutsatts ha ett sakligt och nära samband med lagens syfte. Strävan efter att underlätta myndigheternas administrativa arbete utgjorde till exempel enligt utskottet inte som sådan en godtagbar grund för att i lagen införa en åldersgräns som inverkade på en persons skyldigheter enligt miljöskyddslagen. Det kunde dock anses finnas en godtagbar grund för åldersgränsen, eftersom de relativt stora investeringar som uppfyllandet av skyldigheten krävde ansågs försätta särskilt äldre personer som bor på landsbygden i en oskäligt svår situation. Med beaktande av bland annat detta ansågs det finnas en godtagbar grund för att befria personer som uppnått den föreskrivna åldersgränsen från skyldigheten och att grunden har ett sakligt och nära samband med den belastning som skyldigheten medför och med lagens syfte (GrUU 44/2010 rd, s. 7). Samtidigt ansåg grundlagsutskottet att syftet att dämpa det ökande behovet av resurser inom arbetskraftsförvaltningen som sådant inte utgjorde en tillräcklig grund för att föreskriva om pensionsstöd, dvs. om en pensionsförmån som är begränsad endast till en exakt avgränsad åldersgrupp. Utskottet ansåg dock att godtagbara skäl för en positiv särbehandling av den avsedda målgruppen annars framgick i enlighet med 6 § i grundlagen och att regleringen inte heller strider mot proportionalitetskravet, med beaktande bland annat av att det är fråga om en lösning av engångsnatur som gällde sådana personer i slutet av sin arbetsföra ålder som länge varit arbetslösa (GrUU 57/2016 rd, s. 3–4).
Lantbruksföretagarnas arbete är fysiskt och psykiskt tungt och lantbruksföretagarna har vanligen sämre möjligheter än till exempel löntagare att få utomstående stöd för att orka i arbetet. Samtidigt är risken för arbetsoförmåga och olycksfall i arbetet bland lantbruksföretagare avsevärt högre än bland andra företagare och löntagare. De tjänster för tidigt stöd som lantbruksföretagarnas pensionsanstalt tillhandahåller kommer att utgöra en bestående verksamhetsmodell för att erbjuda lantbruksföretagare tidigt stöd för arbetsförmågan. Med beaktande av belastningsfaktorerna och riskerna i arbetet finns det mänskliga grunder för att stödja lantbruksföretagarnas arbetsförmåga genom särskilda tjänster. Dessutom är det samhälleliga syftet med att erbjuda dessa tjänster att säkerställa att tillräckligt många i Finland framöver arbetar som lantbruksföretagare, vilket är en nödvändig förutsättning bland annat för den inhemska matproduktionen och den nationella livsmedelsförsörjningsberedskapen. De föreslagna tjänsterna innebär också ett sätt att främja sysselsättningen och en livskraftig näringsverksamhet i synnerhet på lokal nivå, men även på riksomfattande nivå. Det är också motiverat att försöka förlänga lantbruksföretagarnas tid i arbetslivet för att stärka den ekonomiska balansen i lantbruksföretagarnas pensionssystem.
Utifrån dessa syften finns det med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbara grunder för de föreslagna tjänsterna för tidigt stöd, som är avsedda endast för LFöPL-försäkrade. Det är motiverat att rikta tjänsterna till denna målgrupp på grund av gruppens specialbehov, som man tidigare har kunnat tillgodose på ett lyckat sätt genom motsvarande skräddarsydda tjänster inom ramen för projektet Ta hand om bonden som emellertid endast erbjöds gårdsbruksidkare. Att rikta tjänsterna till den föreslagna gruppen av personer är således inte godtyckligt, utan grundar sig på målgruppens särskilda behov och målgruppens möjligheter att utnyttja de tjänster som anpassas till den. Målgruppen för tjänsterna omfattar enligt förslaget personer som är arbetspensionsförsäkrade i enlighet med LFöPL. Därmed förenas målgruppen i praktiken av deras yrke som lantbruksföretagare. Yrke bör betraktas som en omständighet som gäller den enskilde som person, men yrke är dock inte en sådan diskrimineringsgrund som i princip är förbjuden enligt 6 § 2 mom. i grundlagen eller ens en därmed nära jämförbar omständighet som gäller en enskild person och som har stark anknytning till diskriminering. Det finns grundade mänskliga och samhälleliga skäl till särbehandlingen, med tanke på vilka särbehandlingen ska anses vara proportionerlig och inte kan anses vara oskälig till sin betydelse. De tjänster för tidigt stöd för gårdsbruksidkare som för närvarande har genomförts i form av ett projekt har visat sig vara viktiga för målgruppen. Detta talar för att omvandla tjänsterna till en bestående verksamhetsmodell och utvidga dem till att omfatta alla LFöPL-försäkrade lantbruksföretagare. Samtidigt avgränsas de föreslagna tjänsternas syfte och omfattning relativt noggrant i lagen. De med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbara grunderna för särbehandling – förbättrat stöd i fråga om lantbruksföretagarnas arbetsförmåga och fortsatta arbete, inbegripet de samhälleliga målen med detta – har dessutom ett sakligt och nära samband med lagens syften, dvs. att stödja lantbruksföretagarnas arbetsförmåga, förebygga arbetsoförmåga hos lantbruksföretagare och förlänga lantbruksföretagarnas tid i arbetslivet.
11.3
Samernas rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur
Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna som urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelsen tryggar samernas samhälleliga rätt att upprätthålla och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur och samernas ställning som urfolk med tillhörande rättigheter enligt internationella fördrag. Till de kulturformer som skyddas i bestämmelsen hör exempelvis samernas traditionella näringar, såsom renskötsel och fiske (RP 309/1993 rd, s. 69).
Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Bestämmelsen förpliktar det allmänna att tillåta och stödja utvecklingen av språket och kulturen i de grupper som avses i 17 § 3 mom. (RP 309/1993 rd, s. 69–70). Bland de internationella fördragen är i synnerhet FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen), FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen) och FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering viktiga med tanke på samernas rättigheter. Enligt artikel 27 i MP-konventionen ska i de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, som övervakar MP-konventionen, har fastställt att skyddet av urfolkens kultur förutsätter positiv särbehandling.
De föreslagna tjänsterna för tidigt stöd för lantbruksföretagare hjälper LFöPL-försäkrade personer som bedriver gårdsbruk, renskötsel och fiske att klara av sitt arbete genom att man stödjer deras arbetsförmåga. Det att samiska renskötare har möjlighet att vid behov få hjälp i syfte att stödja deras arbetsförmåga bidrar till att främja den för samerna som grupp i samhället garanterade, grundläggande rätten att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur, som renskötseln är en central del av.
Regeringen anser att propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.