1.1  Bakgrund

Välfärdsområdena som offentligrättsliga samfund grundades den 1 juli 2021 och organiseringsansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet överfördes till välfärdsområdena i början av 2023. I samband med att välfärdsområdena inrättades stiftades också lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap (614/2021) som gäller ändring av välfärdsområden. Genom denna lag upphävdes den gällande lagen om landskapsindelning (1159/1997). Enligt lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap är Finland indelat i landskap och välfärdsområden. En ändring av välfärdsområden ändrar landskapsindelningen på ett sätt som motsvarar ändringen av välfärdsområdet eller välfärdsområdena. Landskapsindelningen är en basindelning som berör områdesindelningen. Många statliga myndigheters och rättsväsendets verksamhetsområden samt valkretsarna vid riksdagsvalet baserar sig på denna indelning på det sätt som särskilt bestäms om dem. Även verksamhetsområdena för landskapsförbunden samt planeringsuppgifter inom områdesanvändningen och den regionala utvecklingen grundar sig på landskapsindelningen. I 122 § i grundlagen föreskrivs det om den administrativa indelningen. När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Bestämmelser om grunderna för kommunindelning utfärdas genom lag.  

Ett välfärdsområde är ett offentligrättsligt samfund som har självstyre inom sitt område enligt vad som föreskrivs i lagen om välfärdsområden (611/2021). Lagen om välfärdsområden tillämpas på ordnandet av välfärdsområdenas förvaltning och ekonomi och på välfärdsområdenas verksamhet. Lagen innehåller bestämmelser om bland annat de förtroendevaldas ekonomiska förmåner, arvoden och ersättningar. Genom propositionen förtydligas bestämmelserna om indelningen i välfärdsområden och landskap samt stödet för beslutsfattandet för välfärdsområdets förtroendevalda samt bestämmelserna om sammanträdesarvoden. Genom propositionen genomförs regeringens beslut, enligt vilket effektiviteten i välfärdsområdenas beslutsfattande höjs genom att användningen av statlig finansiering till att betala stöd för fullmäktigegruppernas verksamhet och sammanträdesarvoden permanent begränsas med 5 miljoner euro. 

1.2  Beredning

Utkastet till regeringsproposition var ute på remiss under tiden 16.6–28.8.2025.  

Utlåtande begärdes av ministerierna, kommunerna, landskapsförbunden, välfärdsområdena, HUS-sammanslutningen, högsta förvaltningsdomstolen, högsta domstolen, regionförvaltningsverken, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Polisstyrelsen, Institutet för hälsa och välfärd, Statens revisionsverk, Finlands Kommunförbund rf och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab. Begäran publicerades i tjänsten utlåtande.fi, så att också andra aktörer hade möjlighet att yttra sig om utkastet till proposition. 

Finansministeriet tog emot sammanlagt 50 utlåtanden. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning under identifieringskod VM049:00/2025.  

Propositionen behandlades i delegationen för kommunal ekonomi och kommunal förvaltning 3.9.2025 samt i välfärdsområdesdelegationen 15.8.2025. 

2.1  Indelningen i landskap och välfärdsområden

I lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap finns bestämmelser om ändringar i indelningen i välfärdsområden och landskap. Genom bestämmelserna i 1 § förenas landskapets och välfärdsområdets områden, med undantag för landskapet Nyland, inom vilket det kan finnas flera än ett välfärdsområde. Bestämmelser om den gällande indelningen i välfärdsområden finns i 6 och 7 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (616/2021, nedan även införandelagen). 

Bestämmelser om ändring av välfärdsområdenas indelning finns i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap genom att lagen innehåller bestämmelser om ändring av välfärdsområden. Dessutom föreskrivs att en ändring välfärdsområden ändrar landskapsindelningen på ett sätt som motsvarar ändringen av välfärdsområdet eller välfärdsområdena. I 2 kap. i lagen finns bestämmelser om ändring av indelningen i välfärdsområden och förutsättningar för ändring. Förutsättningarna för ändring hänför sig till välfärdsområdenas funktionella och ekonomiska förutsättningar att svara för att tjänster ordnas och produceras eller till tjänsterna eller levnadsförhållandena för invånarna i välfärdsområdena. Det finns inga bestämmelser om grunder för landskapsindelningen och separata förutsättningar för att ändra landskapsindelningen. I praktiken förenar den gällande regleringen indelningen i landskap och välfärdsområden. 

Enligt 1 § i den genom införandelagen upphävda lagen om landskapsindelning indelades landet i landskap för utvecklandet av regionerna och för planeringen av områdenas disposition. I paragrafen föreskrevs också att ett landskap är ett område som består av kommuner vilka bildar en ändamålsenlig helhet i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av området. Enligt specialmotiveringen skulle landskapet utifrån från detta bilda ett så enhetligt område som möjligt vars befolkning har en gemensam kultur- och intressemiljö. De centrala kriterierna som användes för att fastställa ett landskaps område var kontakt- och serviceförbindelser, pendlingstrafik, kommunernas samarbete, tillhörighet till omfattande samkommuner, kontakter till näringslivet, föreningsverksamhetsområden samt kulturella och historiska traditioner (RP 167/1997). Enligt 1 § 2 mom. i lagen om landskapsindelning beslutade statsrådet om landskapens antal, områden och namn efter att ha hört de berörda förbunden på landskapsnivå och kommunerna. Innan ärendet föredras i statsrådet skulle utlåtande begäras hos det ministerium som svarar för planeringen av områdenas disposition. Enligt 1 § 3 mom. ska verksamhetsområdena för statens regionförvaltningsmyndigheter, om inte något annat följer av särskilda skäl, grunda sig på landskapsindelningen så att verksamhetsområdet utgörs av ett eller flera landskap. Statsrådet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om förenhetligande av verksamhetsområdena för statens regionförvaltningsmyndigheter. 

I 3 § i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap föreskrivs om hur landskapsindelningen påverkar den statliga förvaltningen. Om inte något annat följer av särskilda skäl, ska de statliga myndigheternas verksamhetsområden grunda sig på landskapsindelningen så att ett verksamhetsområde utgörs av ett eller flera landskap eller, om verksamhetsområdet är mindre än ett landskap, så att verksamhetsområdet helt och hållet ligger inom ett och samma landskap. Landskapsindelningen utgör en central grund för områdesindelningen inom statsförvaltningen. Enligt 122 § i grundlagen (731/1999) ska när förvaltningen organiseras en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Denna grundlagsbestämmelse genomförs i praktiken genom landskapsindelningen och dess betydelse vid bildandet av de statliga myndigheternas verksamhetsområden. 

Statliga myndigheter som avses ovan är polisinrättningarna, regionförvaltningsverken samt närings-, trafik- och miljöcentralerna. Andra aktörer inom den offentliga förvaltningen eller offentligrättsliga aktörer vars verksamhet har organiserats geografiskt på basis av landskapsindelningen är bland annat försvarsmaktens regionalbyråer, landskapens skogsråd vid Skogscentralen samt Folkpensionsanstaltens enheter för kundservice. Domkretsarna för tingsrätterna och hovrätterna ska följa landskapsindelningen med undantag av Pyttis kommun. Förvaltningsdomstolarnas domkretsar grundar sig på landskapsindelningen. 

Bestämmelser om polisinrättningarnas verksamhetsområden finns i statsrådets förordning om försvarsmaktens regionalbyråer (365/2022). I Nyland är området mindre än landskapet och där föreskrivs om områdena i form av en kommunförteckning och i övriga delar av Finland definieras områdena som landskap. En ändring av landskapsindelningen påverkar de områdesindelningar som fastställts genom landskapen direkt utan separata beslut. 

Bestämmelser om regionförvaltningsverkens verksamhetsområden utfärdas genom förordning av statsrådet (906/2009). Bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhetsområden utfärdas genom statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna (910/2009). Verksamhetsområdena definieras genom landskapen och ändringar i landskapsindelningen påverkar direkt områdesindelningen utan separata beslut. I samband med reformen av statens regionförvaltning som träder i kraft i början av 2026 inrättas det riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket. Dessutom inrättas tio regionala livskraftscentraler vars verksamhetsområden bestäms utifrån landskapsindelningen.  

Bestämmelser om förvaltningsdomstolarnas domkretsar utfärdas genom statsrådets förordning om förvaltningsdomstolarnas placeringsorter och domkretsar (865/2016). Förvaltningsdomstolarnas domkretsar bestäms enligt landskapens områdesindelning så att en domkrets kan inbegripa ett eller flera landskap. Den rättsliga behandlingen av vissa ärendegrupper har dock koncentrerats till endast en eller några förvaltningsdomstolar. Eftersom domkretsarna bestäms enligt landskapen har ändringar i landskapsindelningen en direkt inverkan på domkretsarna. 

Bestämmelser om tingsrätternas domkretsar utfärdas genom statsrådets förordning om tingsrätternas domkretsar (1021/2017). I landskapet Nyland fastställs tingsrätten i området i form av en kommunförteckning och i det övriga landet som landskap. I största delen av landet har ändringar i landskapsindelningen en direkt inverkan på områdesindelningen utan separata beslut. Hovrätternas domkretsar utgörs av flera tingsrätters domkretsar (statsrådets förordning om hovrätternas placeringsorter och domkretsar 864/2016).  

I 5 § i vallagen (714/1998) föreskrivs om valkretsar vid riksdagsval. För riksdagsval indelas landet utgående från landskapsindelningen i valkretsar enligt bestämmelsen. I praktiken bygger även valkretsarna vid riksdagsval på landskapsindelningen.  

Landskapsindelningen påverkar landskapsförbundens och kommunernas uppgifter, eftersom landskapsindelningen fungerar som indelning av landskapsförbundens verksamhetsområden, inom vilka landskapsförbunden sköter regionplaneringen och regionutvecklingen.  

I lagen om områdesanvändning (132/1999) föreskrivs att förbunden på landskapsnivå ska sköta planeringen på landskapsnivå samt havsplaneringen. Enligt 25 § i nämnda lag omfattar planeringen på landskapsnivå en landskapsöversikt, en landskapsplan som styr annan områdesplanering och ett regionalt utvecklingsprogram. Bestämmelser om regionala utvecklingsprogram utfärdas särskilt. Vid planeringen på landskapsnivå beaktas de riksomfattande målen som samordnas med landskapets mål och de lokala målen för områdesanvändningen. I landskapsöversikten anges den utveckling som eftersträvas i landskapet. I landskapsplanen anges principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och anges områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. Områdesreserveringar anges endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner än en. Enligt 26 § i lagen hör uppgiften att utarbeta landskapsplanen och sköta annan planering på landskapsnivå till en samkommun (förbund på landskapsnivå), där regionens kommuner skall vara medlemmar. Om landskapsindelningen bestäms särskilt. Sommaren 2025 har ett utkast till regeringens proposition med förslag till ny lag om områdesanvändning varit på remiss 

I lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik (756/2021) finns bestämmelser om genomförandet och samordningen av den nationella regionalpolitiken och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. I lagen avses med region landskapens områden enligt lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap (614/2021) med undantag av landskapet Åland. I lagen föreskrivs om regionutvecklingen och målen för utvecklingen. Enligt 7 § i lagen ska varje landskap som avses i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap ska ha ett landskapsförbund. Kommunerna i regionen ska vara medlemmar i landskapsförbundet för sin region. Landskapsförbundet är en sådan samkommun som avses i 55 § i kommunallagen (410/2015). Med avvikelse från 1 mom. i den paragrafen behöver ordet samkommun inte nämnas i landskapsförbundets namn. Ledamöterna i det högsta beslutande organet för ett landskapsförbund ska vara fullmäktigeledamöter i medlemskommunerna. Röstandelarna för de grupperingar som är representerade ska vid valet till organet svara mot den andel röster som de olika grupper som är representerade i medlemskommunernas fullmäktige fått inom landskapets område vid kommunalvalen med iakttagande av proportionalitetsprincipen enligt vallagen (714/1998). Varje medlemskommun ska ha minst en representant i organet i fråga. Bestämmelser om sammansättningen i fråga om övriga organ i ett landskapsförbund finns i 58 § 3 mom. i kommunallagen. 

Välfärdsområdena grundades utifrån landskapsindelningen. I 7 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen föreskrivs om välfärdsområdenas namn och geografiska omfattning så att ett välfärdsområde består av kommunerna i landskapet i fråga. I paragrafen föreskrivs dessutom att landskapet Nyland omfattar de fyra välfärdsområdena i Nyland. 

Landskapsindelningen har fungerat som grund för statens områdesindelning, med vilken andra områdesindelningar har förenats sedan den senare hälften av 1990-talet. Den har varit en relativt permanent områdesindelning, eftersom kriterierna för att ändra den i den tidigare lagen om landskapsindelning (1159/1997) förändrades långsamt och inte hade någon direkt koppling till någon organisations egenskaper eller verksamhetsförutsättningar. De centrala kriterierna som användes för att fastställa ett landskaps område var kontakt- och serviceförbindelser, pendlingstrafik, kommunernas samarbete, tillhörighet till omfattande samkommuner, kontakter till näringslivet, föreningsverksamhetsområden samt kulturella och historiska traditioner. Dessa faktorer ansågs utgöra en helhet som var ändamålsenlig ur ett funktionellt och ekonomiskt perspektiv samt med tanke på områdesplaneringen. 

Landskapsindelningen har ändrats ganska sällan och indelningen har utgjort en etablerad grund för de statliga ämbetsverkens områdesindelningar och andra områdesindelningar. Den största enskilda ändringen i landskapsindelningen var när landskapet Östra Nyland sammanslogs med landskapet Nyland den 1 januari 2011. I övrigt har ändringar handlat om att enskilda kommuner överförts från ett landskap till ett annat. Flera förflyttningar av enskilda kommuner från ett landskap till ett annat trädde i kraft den 1 januari 2021, då Heinävesi, Jorois, Itis, Kuhmois och Storkyro överfördes från ett landskap till ett annat. Dessutom har landskapsgränserna ändrats genom kommunsammanslagningar. Den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap har inte tillämpats en enda gång för att ändra områdesindelningen. 

Landskapsindelningen har också betydelse för statistiska klassificeringar. Landskapsklassificeringen är en klassificering som utarbetats för nationella behov. I Finland har regionindelningarna och stödområdena utöver andra kriterier delvis grundat sig på landskapsindelningen. NUTS är en regionindelning som utarbetats av Europeiska statistikbyrån Eurostat. Den definieras i Europaparlamentets och rådets förordning 1059/2003. Enligt förordningen justeras klassificeringen högst en gång vart tredje år. Den senaste förordningen från 2022 (kommissionens förordning 2023/674) tillämpas på statistik som skickas till Eurostat från och med den 1 januari 2024. Finlands områden kan enligt Europeiska unionens regionindelningssystem delas in i tre NUTS-nivåer, precis som alla andra EU-länders områden. Vid fastställandet av NUTS-områdena ska man enligt förordningen främja administrativa områden och områden som annars definierats geografiskt. I statsrådets förordning om stödområden enligt lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik åren 2022–2027 fastställs stödområdena I och II i Finland. Förordningen (467/2022) trädde i kraft den 22 juni 2022. 

2.2  Stöd till fullmäktigegrupper och arvoden till förtroendevalda

I 27 § i lagen om välfärdsområden föreskrivs om fullmäktigegrupper och stöd för deras verksamhet. Enligt 1 mom. kan ledamöterna för arbetet i välfärdsområdesfullmäktige bilda fullmäktigegrupper. En ledamot kan också ensam bilda en fullmäktigegrupp. Enligt paragrafens 2 mom. kan välfärdsområdet för att förbättra fullmäktigegruppernas verksamhetsförutsättningar lämna ekonomiskt stöd för verksamheten inom fullmäktigegrupperna och för åtgärder genom vilka fullmäktigegrupperna främjar välfärdsområdets invånares möjligheter att delta och påverka. När stöd beviljas ska stödets användningsändamål specificeras. Stödbeloppet ska uppges i välfärdsområdets bokslut särskilt för varje fullmäktigegrupp. 

I specialmotiveringen till paragrafen konstateras att paragrafen motsvarar kommunallagens bestämmelser om fullmäktigegrupper och stöd för deras verksamhet. Även i välfärdsområdesfullmäktige är det med tanke på beredningen av ärenden och beslutsfattandet motiverat att ledamöterna organiserar sig i fullmäktigegrupper. En fullmäktigegrupp är inte välfärdsområdets organ och kan således inte ges egna befogenheter eller uppgifter genom förvaltningsstadgan eller lag. Gruppens verksamhet och arbete är inte heller ett förvaltningsförfarande som omfattas av bestämmelserna om jäv. Närmare bestämmelser om fullmäktigegrupperna anges i förvaltningsstadgan (RP 241/2020 rd). 

Enligt 95 § i lagen om välfärdsområden ska förvaltningsstadgan innehålla behövliga bestämmelser om de fullmäktigegrupper som bildats för arbetet i välfärdsområdesfullmäktige. Lagen innehåller inga bestämmelser om fullmäktigegruppens interna arbete och beslutsfattande. En fullmäktigegrupp verkar i praktiken enligt de interna förfaranderegler som den har godkänt. 

År 2006 infördes bestämmelser om stöd till fullmäktigegrupper i kommunallagen. I den regeringsproposition som ledde till regleringen (RP 8/2006) konstaterades att fullmäktigegruppernas verksamhet är viktig i kommunerna. Dessutom konstaterades att kommunalt partistöd enligt rättspraxis är förbjudet. Kommunerna kan dock ha ställt till exempel lokaler och teleförbindelser till fullmäktigegruppernas förfogande. Utifrån rättspraxis konstaterades det dock vara oklart på vilka andra sätt kommunen får stöda fullmäktigegruppernas verksamhet. Enligt specialmotiveringen till paragrafen får kommunen stödja fullmäktigegruppernas verksamhet. Det går att stödja såväl ordnande och utveckling av verksamhet inom fullmäktigegrupperna som verksamhet riktad till kommuninvånarna. Kommunen kan stödja den interna verksamheten till exempel genom att ställa sina lokaler, sekreterarhjälp, teleförbindelser och apparater till gruppernas förfogande och genom att bistå vid utbildning av förtroendevalda eller ordnande av sammankomster. Kommunen kan bidra till liknande verksamhet om en fullmäktigegrupp vill ordna den själv. Stöd kan beviljas till exempel för att hyra en plats för ett möte. Med åtgärder som främjar kommuninvånarnas möjligheter att delta och påverka avses till exempel diskussionsmöten och informationsverksamhet. Stöd kan inte beviljas för enskilda förtroendevaldas valmöten, men det går att bevilja bidrag för diskussionsmöten som en grupp ordnar före ett val. 

Stöd kan inte beviljas i form av en årlig klumpsumma, utan det kan beviljas bara för att täcka särskilt specificerade kostnader. En fullmäktigegrupp kan således inte själv bestämma hur den använder det stöd som den får, utan det är kommunen som har beslutanderätten. Det är alltså inte fråga om ett kommunalt partistöd. Stöd kan beviljas såväl partiernas fullmäktigegrupper som fullmäktigegrupper bildade av personer som står utanför partierna. Eftersom en person också ensam kan bilda en fullmäktigegrupp, kan stöd även beviljas till en fullmäktigegrupp bestående av en enda fullmäktigeledamot. I enlighet med jämlikhetsprincipen ska kommunen bevilja alla fullmäktigegrupper stöd på lika grunder. Beviljandet av stöd förutsätter inte nödvändigtvis att stödet delas ut enligt antalet fullmäktigeledamöter eller att alla grupper ska få stöd till samma belopp. När stöd beviljas kan man beakta gruppens verksamhet och sammankomsternas art. Den gällande regleringen kompletterades 2014 så att beloppet av de medel som använts för stöd till fullmäktigegrupperna skulle uppges enligt fullmäktigegrupp i kommunens bokslut (RP 268/2014 rd). 

I juridisk litteratur om kommunerna har behandlats 19 § i kommunallagen (410/2015) som motsvarar 27 § i lagen om välfärdsområden (Harjula-Prättälä, Kuntalaki – taustaa ja tulkinnat). Enligt den juridiska litteraturen har möjligheterna att stödja fullmäktigegruppernas verksamhet varit begränsade, framför allt på grund av det strikta förhållningssättet inom rättspraxisen. Stödet hade länge ansetts vara ett stöd för partiverksamhet som inte hör till kommunens verksamhetsområde. I rättspraxis har det till exempel ansetts att kommunerna inte har kunnat stödja fullmäktigegruppernas verksamhet genom att bevilja anslag för att anställa en sekreterare (HFD 1975 II 16) eller för fullmäktigegruppernas sammanträdesarvoden eller utbildning (HFD 1980 I 310). Enligt den juridiska litteraturen hade det ansetts höra till kommunens verksamhetsområde att ställa lokaler och datateknik till fullmäktigegruppernas förfogande. Enligt den juridiska litteraturen strävar man genom en uttrycklig bestämmelse, som fanns redan i kommunallagen från 1995, efter att förtydliga spelreglerna för stödet. Enligt bestämmelsen kan kommunen stödja verksamheten inom fullmäktigegrupperna samt de åtgärder genom vilka fullmäktigegrupperna främjar kommuninvånarnas möjligheter att delta och påverka. Stöd kan ges både för att ordna och utveckla fullmäktigegruppens interna verksamhet och för sådan verksamhet som riktar sig till kommuninvånarna. Även ekonomiskt stöd till fullmäktigegrupperna ska beviljas för att täcka separat specificerade kostnader. Det här kan innebära att stöd inte kan beviljas som ett årligt totalbelopp. Eftersom stödets syfte ska specificeras kan fullmäktigegruppen inte själv besluta hur den använder stödet, utan kommunen har beslutanderätt. Det väsentliga i regleringssättet är att stöd som beviljas på detta sätt inte är ett kommunalt partistöd, vilket rättspraxisen har förhållit sig negativt till. Eftersom det är fråga om ett specificerat användningsändamål ingår det i systemet också att användningen av stödet ska övervakas, det vill säga redovisningsskyldighet (Harjulä-Prättälä, s. 260–261). 

Enligt statsrådets förordning om de uppgifter som ska tas upp i välfärdsområdets bokslut (729/2021) ska noterna till bokslutet innehålla de stöd för att främja fullmäktigegruppernas verksamhetsbetingelser, specificerade per fullmäktigegrupp. Utifrån välfärdsområdenas bokslutsuppgifter var stödbeloppet 4,8 miljoner euro 2024 och 5,7 miljoner euro 2023. Uppgifterna rapporteras i noterna till välfärdsområdets bokslut. 

Enligt en utredning som Sitra publicerade 2025 varierade dessa kostnader betydligt mellan välfärdsområdena och låg mellan 1 och 35 procent av den så kallade demokratibudgeten. Enligt undersökningen utgjordes i merparten av välfärdsområdena den största delen av demokratibudgeten av sammanträdesarvoden till förtroendevalda. Då alla områden beaktades utgjorde sammanträdesarvodenas andel i genomsnitt 33 procent av alla ifrågavarande kostnader. Den så kallade gruppenningen och de förtroendevaldas årsarvoden utgjorde i genomsnitt ungefär en femtedel av kostnaderna i fråga. Enligt undersökningen övervägde man i en intervju som genomfördes i många undersökningar om gruppenningen har en faktisk inverkan på främjandet av regiondemokratin. Dessutom konstaterades att användningen av gruppenningen knappt alls övervakas och att partierna utnyttjar den för mycket olika ändamål. Enligt undersökningen utgör kostnaderna för demokratin endast en liten del av välfärdsområdenas totala kostnader. (Vad kostar demokratin i välfärdsområdena?, Sitras utredningar 245). 

Regleringen av fullmäktigegrupper och stödet för deras verksamhet har ansetts vara nödvändig med tanke på den politiska ledningen av välfärdsområdena samt för att möjliggöra stöd för de förtroendevaldas beslutsfattande och för att göra stödet transparent. Regleringen behöver dock förtydligas i fråga om specificeringen av stödets användningsändamål samt rapporteringen. Det är ändamålsenligt att stödja de praktiska förutsättningarna för fullmäktigegruppernas verksamhet, men användningen av stödet ska överensstämma med välfärdsområdets beslut och vara mer transparent. Möjligheterna för välfärdsområdets invånare att delta och påverka främjas särskilt med stöd av annan reglering i lagen om välfärdsområden.  

I 5 kap. i lagen om välfärdsområden föreskrivs om invånarnas rätt till inflytande. Kapitlet innehåller bestämmelser om rösträtt i välfärdsområdesval och rösträtt i folkomröstningar i välfärdsområden (28 §), möjligheter att delta och påverka (29 §), initiativrätt (30 §), folkomröstningar i välfärdsområden (31 §), välfärdsområdets påverkansorgan (32 §), nationalspråksnämnden och samiska språknämnden (33 §) samt kommunikation (34 §). 

Enligt 29 § i lagen om välfärdsområden har välfärdsområdets invånare och de som använder välfärdsområdets tjänster rätt att delta i och påverka välfärdsområdets verksamhet. Välfärdsområdesfullmäktige ska sörja för mångsidiga och effektiva möjligheter och sätt att delta och påverka. 

Enligt förteckningen med exempel i paragrafen kan deltagande och inflytande främjas i synnerhet genom att 

1) diskussionsmöten och invånarråd ordnas, 

2) åsikterna hos invånarna och personer som utnyttjar tjänster och regelbundet eller en längre tid bor eller vistas i välfärdsområdet reds ut innan beslut fattas, 

3) företrädare för dem som använder tjänsterna väljs in i välfärdsområdets organ, 

4) tjänsterna planeras och utvecklas tillsammans med dem som använder tjänsterna, 

5) möjligheter att delta i planeringen av välfärdsområdets ekonomi ordnas, 

6) invånare samt organisationer och andra sammanslutningar stöds när de tar egna initiativ till att planera och bereda ärenden. 

Enligt 41 § i lagen om välfärdsområden ska det i välfärdsområdesstrategin tas hänsyn till invånarnas möjligheter att delta och påverka. 

I 87 § i lagen om välfärdsområden föreskrivs om arvoden och ersättningar. Till en förtroendevald betalas 1) sammanträdesarvode, 2) ersättning för inkomstbortfall och för kostnader som på grund av förtroendeuppdraget föranleds av avlönande av vikarie, ordnande av barnvård eller något motsvarande och 3) ersättning för resekostnader samt dagtraktamente. Till en förtroendevald kan också betalas arvode för viss tid samt andra särskilda arvoden. Välfärdsområdet får med fullmakt av den förtroendevalda ta ut i 31 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedda avgifter på sammanträdesarvoden för förtroendeuppdrag. Välfärdsområdet redovisar avgifterna till partiet eller partiföreningen. Beloppet av de uttagna avgifterna ska uppges i välfärdsområdets bokslut. 

I specialmotiveringen (RP 241/2020 rd) konstateras att välfärdsområdesfullmäktige ska besluta om grunderna för de förtroendevaldas ekonomiska förmåner. En förtroendevald har rätt till arvode för skötseln av sina uppgifter och ersättning för uppkomna kostnader. Ersättningarna behöver inte uppgå till fullt belopp. I fråga om arvoden konstateras att sammanträdesarvode ska betalas förtroendevalda för deltagande i välfärdsområdets organs sammanträden. En förtroendevald har rätt till sammanträdesarvode också då beslutsfattandet i organet sker vid ett elektroniskt sammanträde enligt 104 § eller genom ett elektroniskt beslutsförfarande enligt 105 §. Olika organs sammanträdesarvoden kan vara olika stora och man kan betala ett högre arvode till ordförande än till organets övriga ledamöter.  

Enligt specialmotiveringen betalas ersättning för inkomstbortfall endast för verklig förlust av förvärvsinkomst till följd av ett förtroendeuppdrag. Ersättning för inkomstbortfall kan alltså inte betalas den som skött ett förtroendeuppdrag under sin semester eller lediga dag. Berättigade till ersättning för förlust av förvärvsinkomst är i regel alla förtroendevalda i välfärdsområdet oavsett om de är löntagare i den privata sektorn eller till exempel privatföretagare eller anställda inom den offentliga sektorn. Resekostnaderna ska basera sig på uppkomna kostnader. 

Enligt specialmotiveringen föreskrivs det i 2 mom. om arvoden som välfärdsområdet kan betala enligt prövning. En förtroendevald kan betalas arvode för viss tid. Det kan till exempel vara fråga om års- eller månadsarvoden som betalas ett organs ordförande utöver de normala sammanträdesarvodena. En förtroendevald kan också betalas särskilda arvoden. Dessa är arvoden som betalas den förtroendevalda för en särskild uppgift såsom en förhandling eller annan tillställning där den förtroendevalda representerar välfärdsområdet. 

Arvoden till förtroendevalda rapporteras inte separat i den rapportering som föreskrivs i 120 § i lagen om välfärdsområden. Utifrån bakgrundsuppgifterna i Sitras ovan nämnda utredning kan det uppskattas att arvoden och kostnadsersättningar till förtroendevalda uppgår till sammanlagt cirka 16 miljoner euro 2023. 

2.3  Bedömning av nuläget

4.1  De viktigaste förslagen

Bestämmelserna i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap förtydligas så att det utfärdas separata bestämmelser om indelningen. Ett välfärdsområde kan till skillnad från nuläget bestå av flera hela landskap. Ett välfärdsområde kan endast av särskilda skäl avvika från landskapsindelningen. 

I den föreslagna lagen om indelningen i välfärdsområden föreskrivs om indelningen i välfärdsområden. Grunderna i bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. Det föreslås vissa preciseringar av lagen. Enligt propositionen ska ett beslut om ändring av välfärdsområden fattas minst ett år innan det träder i kraft. Bestämmelserna om övergång av egendom och skulder kompletteras. Dessutom ska det föreskrivas om ekonomisk uppgörelse om uppdelning av ett välfärdsområde om ett välfärdsområde delas upp mellan flera välfärdsområden. 

I den nya lagen om indelning i landskap föreskrivs om grunderna för indelningen i landskap och beslutsfattandet om indelningen i landskap samt om beredningen av beslut. Landskapsindelningen fungerar som en basområdesindelning för regionutveckling, regionplanering och organisering av förvaltningen. Ett landskap är ett område vars kommuner bildar en ändamålsenlig helhet i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av området. Landskapsindelningen kan ändras på initiativ av kommunerna, landskapsförbunden, finansministeriet, arbets- och näringsministeriet eller miljöministeriet. 

De statliga myndigheternas verksamhetsområden ska i enlighet med den gällande regleringen grunda sig på landskapsindelningen.  

Genom propositionen ändras inte det grundläggande avgörandet av ändring av välfärdsområden, förutsättningarna för ändring eller ändringsförfarandet.  

I båda de föreslagna lagarna finns separata bestämmelser om sökande av ändring. Regleringen förblir oförändrad i fråga om möjligheterna att överklaga. Efter att områdesindelningarna har separerats kan välfärdsområdet inte överklaga en ändring i landskapsindelningen, och det kan inte heller statliga myndigheter göra. I lagen om indelning i landskap föreskrivs om rätten att överklaga beslut som berör landskapsindelningen så att beslut får överklagas av landskapsförbundet, av kommuner och av kommunmedlemmar. 

Hänvisningsbestämmelserna i 5 § 2 mom. i lagen om välfärdsområden samt i 6 § 2 mom. och 7 § 2 mom. i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen ändras så att de motsvarar lagarna i denna proposition. Lagens 27 § 2 mom. om stöd för välfärdsområdenas fullmäktigegrupper ändras så att välfärdsområdet för att förbättra fullmäktigegruppernas verksamhetsförutsättningar kan lämna ekonomiskt stöd för verksamheten inom fullmäktigegrupperna och för annan verksamhet i anslutning till beslutsfattandet i fullmäktigegrupperna. När stöd beviljas ska välfärdsområdet specificera stödets användningsändamål. Information om stödbeloppet och om vad stödet använts till ska uppges i välfärdsområdets bokslut särskilt för varje fullmäktigegrupp. Lagens 87 § preciseras i fråga om fastställandet av nivån på sammanträdesarvoden för organs sammanträden samt arvoden och ersättningar. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap

Enligt förslaget ska lagens rubrik ändras till lagen om indelningen i välfärdsområden. 

1 §.Välfärdsområden. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar den föreslagna paragrafens innehåll. I lagen föreskrivs inte längre att en ändring, sammanslagning eller uppdelning av välfärdsområden ändrar landskapsindelningen på ett sätt som motsvarar ändringen av välfärdsområdet eller välfärdsområdena. I paragrafen föreskrivs om grunderna för uppdelningen av landet i välfärdsområden.  

Enligt paragrafens 1 mom. är Finland indelat i välfärdsområden. Bestämmelser om välfärdsområdenas självstyre finns i lagen om välfärdsområden (611/2021). Enligt 121 § 4 mom. i grundlagen bestäms det genom lag om självstyrelse på större förvaltningsområden än kommuner. Syftet med lagen om välfärdsområden är att skapa förutsättningar för självstyrelse på större förvaltningsområden än kommuner och för invånarnas möjligheter att delta och påverka när det gäller välfärdsområdets verksamhet. Lagen om välfärdsområden innehåller viktiga bestämmelser om välfärdsområdenas förvaltning och ekonomi och om invånarnas möjligheter att påverka. Bestämmelserna om landskapsindelningen överförs till den föreslagna lagen om indelningen i landskap. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att ett välfärdsområde utgörs av ett eller flera hela landskap, om det inte finns några särskilda funktionella grunder att avvika från landskapsindelningen. Dessutom preciseras villkoret om en funktionell helhet så att det bättre beskriver kopplingen till ordnandet av välfärdsområdets uppgifter. Enligt momentet ska ett välfärdsområde bestå av ett enhetligt område som bildar en funktionell helhet med tanke på ordnandet av välfärdsområdets uppgifter. Dessa villkor måste beaktas också när välfärdsområdena ändras. Välfärdsområden som sammanslås och kommuner som överförs från ett landskap till ett annat ska ha en gemensam landgräns eller vattengräns. Landskapsindelningen är fortfarande en basområdesindelning som berör alla områdesindelningar inom förvaltningen. Välfärdsområdena kan verka i ett eller flera hela landskaps område. I paragrafens 2 mom. föreslås dock ett undantag som gör det möjligt att avvika från landskapsindelningen om det finns särskilda funktionella grunder för det. Sådana särskilda skäl till en indelning av verksamhetsområdena som avviker från landskapsindelningen som avses i paragrafen kan exempelvis vara att det finns språkliga eller vägande funktionella grunder för det. Undantaget ska grunda sig på att välfärdsområdets uppgifter kan ordnas på ett ändamålsenligt sätt i de välfärdsområden som är föremål för ändringen.  

Ett lagstadgat undantag till kopplingen mellan välfärdsområdet och landskapsindelningen är i enlighet med den gällande lagstiftningen landskapet Nyland. Inom landskapet Nylands område kan det finnas flera än ett välfärdsområde, om det behövs på grund av områdets befolkningsmängd eller någon annan motsvarande grundad anledning. Bestämmelsen möjliggör den lösning enligt vilken det inom Nylands område finns fyra välfärdsområden.  

Paragrafens 3 mom. upphävs. Den föreslagna regleringen gör det möjligt att sammanslå välfärdsområden och överföra en kommun till ett annat välfärdsområde så att landskapsindelningen förblir oförändrad. Det är inte nödvändigt att ändra områdesindelningen för den övriga förvaltningen som grundar sig på landskapsindelningen på grund av en ändring av välfärdsområden, eftersom landskapsindelningen inte ändras på basis av välfärdsområdenas indelning. 

2 § . Ändring av välfärdsområden . Genom den ändring som föreslås i 1 och 3 mom. förtydligas skillnaden mellan landskapsindelningen och indelningen i välfärdsområden. Paragrafen gäller endast ändringar av indelningar i välfärdsområden.  

3 § . Hur en ändring av landskapsindelningen påverkar välfärdsområdet. Paragrafens rubrik ändras. I paragrafen föreskrivs hur en ändring av landskapsindelningen påverkar välfärdsområdet. I 3 § i gällande lag föreskrivs om hur landskapsindelningen påverkar den statliga förvaltningen. Bestämmelserna i fråga överförs till den lag om indelningen i landskap som föreslås stiftas.  

I 7 § i införandelagen föreskrivs om välfärdsområdenas namn och geografiska omfattning så att ett välfärdsområde definieras som ett landskap. Därför påverkar en ändring i landskapsindelningen välfärdsområdets område direkt utan ett separat beslut. Enligt 11 § 2 mom. i den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap ska det bestämmas att en ändring i landskapsindelningen som gäller överföring av en kommun träder i kraft vid ingången av det kalenderår som följer på det år under vilket det följande välfärdsområdesvalet förrättas. Det föreslås ingen ändring i denna princip. På det sättet kan man i en ändring som gäller överföring av en kommun beakta att också invånarna i den kommun som överförs är företrädda i välfärdsområdesfullmäktige för det nya välfärdsområdet. 

4 §.Hur ändringar i kommunindelningen ska beaktas. Genom den föreslagna ändringen förtydligas skillnaden mellan indelningen i välfärdsområden och landskapsindelningen.  

7 §.Innehållet i en framställning om ändring av välfärdsområden . Genom den föreslagna ändringen av 2 mom. 3 punkten förtydligas skillnaden mellan indelningen i välfärdsområden och landskapsindelningen.  

9 § . Genomförande av en utredning om ändring av välfärdsområdenas indelning . Till paragrafens 1 mom. fogas den ekonomiska uppgörelse som avses i 18 a §. I paragrafens 2 mom. görs en teknisk revidering av välfärdsområdesfullmäktige. Det föreslås att 4 och 5 mom. flyttas till en ny 9 a § om områdesindelningsutredarens ställning.  

9 a §.Områdesindelningsutredarens ställning . Det föreslås att bestämmelser om områdesindelningsutredarens ställning stiftas i en egen paragraf. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll det som föreskrivs i 4 och 5 mom. i gällande 9 §.  

10 § . Förutsättningar för beslutsfattande . Genom den föreslagna ändringen av 3 mom. förtydligas skillnaden mellan indelningen i välfärdsområden och landskapsindelningen. I momentet föreskrivs inte längre om konsekvenserna för de statliga myndigheternas geografiska verksamhetsområden och de regionindelningar som tillämpas i Europeiska unionens verksamhet, eftersom dessa berörs av landskapsindelningen. När välfärdsområdenas indelning ändras ska det i praktiken utredas om välfärdsområdets område avviker från den gällande landskapsindelningen och grunderna för avvikelsen.  

11 § . Beslut om ändring av välfärdsområden . I paragrafen föreskrivs inte längre om landskapsindelningen. Genom de föreslagna ändringarna förtydligas skillnaden mellan indelningen i välfärdsområden och landskapsindelningen. Det föreslås att bestämmelsen i 1 mom. om tidpunkten för beslut om ändring av välfärdsområden ändras så att ett beslut ska fattas före ingången av året före det år då ändringen träder i kraft. Det bedöms att bestämmelsen i det gällande momentet om att beslut om ändring av välfärdsområden ska fattas före utgången av juni månad året före det år då ändringen träder i kraft är problematisk med tanke på beredningen av en omfattande förändring av detta slag. Det ska inte längre föreskrivas om att det samtidigt fattas beslut om ändring av landskapsindelningen som motsvarar ändringen av välfärdsområdena.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om ikraftträdandet av en ändring av välfärdsområden som gäller överföring av en kommun.  

I 3 mom. föreskrivs om publicering av beslut om indelningen i välfärdsområden i Finlands författningssamling och i välfärdsområdena och delgivning av beslut om att avslå en ändring av välfärdsområden till den som gjort framställningen. 

15 §.Mandattiden för andra förtroendevalda och inledandet av tjänsteinnehavarnas tjänsteutövning. Till paragrafens 3 mom. fogas bestämmelser om godkännande av bokslut och ansvarsfrihet i fråga om de välfärdsområden som går samman för det år som föregick ändringen av välfärdsområden.  

16 § . Personalens ställning . I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. med bestämmelser överföring av semesterlöneskulden för personalen till det nya välfärdsområdet. Semesterlöneskulden överförs till samma välfärdsområde som personalen överförs.  

17 § . Övergång av egendom och skulder vid upplösning av välfärdsområden . Det föreslås att regleringen förtydligas gällande situationer där ett välfärdsområde delas upp. Egendom och förpliktelser som hänför sig till ordnandet av tjänsterna övergår som en universalsuccession till det välfärdsområde som fortsätter att ordna tjänsterna i området i fråga. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet vid delningen.  

Områdesindelningsutredaren kan lägga fram ett förslag på uppdelning och välfärdsområdena kan avtala om uppdelningen av egendomen utifrån förslaget eller utifrån någon annan utredning. Vid övergång av egendom och skulder är ett avtal mellan välfärdsområdena det primära förfarandet.  

Enligt paragrafens nya 2 mom. ska de berörda välfärdsområdena avtala om övergången av egendom, avtal och skulder, om det välfärdsområde som upplöses delas upp mellan två eller flera välfärdsområden. I momentet föreskrivs om principerna för uppdelningen i en situation där ett avtal inte har ingåtts inom utsatt tid. Om inget avtal har ingåtts sex månader innan ändringen träder i kraft, ska uppdelningen i fråga om fastigheter, lös egendom och skulder som hänför sig till dem samt hyresavtal för lokaler göras baserat på var fastigheterna är belägna. Genom regleringen strävar man efter att säkerställa tjänsternas kontinuitet så att egendom som enbart eller huvudsakligen betjänar ordnandet av välfärdsområdets tjänster för personer som bor i det område som överförs, överförs till området i fråga. Skulder i anslutning till lös egendom och avtal ska hänföras till det område till vilket egendomen eller avtalen övergår. I fråga om övrig egendom, skulder och avtal ska uppdelningen göras i enlighet med befolkningsfördelningen i välfärdsområdet, dock så att uppdelningen av nettotillgångarna är jämlik. Ovan nämnda skulder är till exempel sådana skulder som inte kan riktas till ett visst objekt, till exempel en fastighet. Vid behov kan betalningar mellan välfärdsområdena vara nödvändiga för att säkerställa en jämlik uppdelning av egendom och skulder. Bestämmelser om semesterlöneskuld föreslås i 16 §. Om egendom inte kan övergå eller delas upp på det sätt som avses ovan, kan välfärdsområdet i den uppgörelse som avses i 18 a § föreslå hur ansvaret ska fördelas. 

I paragrafens nya 3 mom. föreskrivs att om välfärdsområdet delas upp, får fördelningen av egendom samt av skulder och förpliktelser mellan de välfärdsområden som berörs av ändringen inte äventyra borgenärernas eller andra rättsinnehavares ställning. Om någon annan än staten är borgenär eller rättsinnehavare får ansvaret för förbindelsen inte överföras på ett annat välfärdsområde utan samtycke från rättsinnehavaren i fråga. Syftet med momentet är att skydda borgenärernas ställning.  

18 a §.Ekonomisk uppgörelse om uppdelning av ett välfärdsområde . Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås att en ekonomisk uppgörelse ska verkställas om ett välfärdsområde delas upp mellan flera välfärdsområden. Regleringen behövs för att verkställa den uppdelning som avses i 17 § och för att ändringen av välfärdsområdet ska kunna verkställas på ett sätt som tryggar tjänsterna.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska det välfärdsområde som upplöses, om ett välfärdsområde delas upp mellan flera välfärdsområden, verkställa en ekonomisk uppgörelse om sin egendom och lämna uppgörelsen till de välfärdsområden som fortsätter verksamheten. 

Enligt 2 mom. ska uppgörelsen innehålla åtminstone egendom, skulder, förbindelser och fordringar, specificerade enligt läge, sådana de bedöms vara när ändringen av välfärdsområden träder i kraft. Egendom och skulder som är oberoende av läget ska anges separat. 

19 §.Verkställande av ekonomisk uppgörelse vid överföring av en kommun . Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. I paragrafens 1 mom. föreskrivs inte längre om överföring av en kommun till ett annat landskap. Överföringen av en kommun gäller i denna lag överföring till ett annat välfärdsområde.  

20 § . Ändringssökande. Det föreslås att bestämmelserna om ändringar i landskapsindelningen stryks i paragrafen.  

7.2  Lagen om indelningen i landskap

1 § . Landskap . I paragrafen föreskrivs att landet är indelat i landskap. Indelningen i landskap är en basområdesindelning för organiseringen av förvaltningen, för regionutvecklingen och för planeringen av områdesanvändningen. Motsvarande grunder för landskapsindelningen har etablerats och tillämpats före reformen då välfärdsområdena inrättades, även om det i den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap inte finns några särskilda bestämmelser om landskapen och grunderna för dem. Landskapen fungerar direkt som landskapsförbundens verksamhetsområden och deras lagstadgade uppgifter är planläggningen och regionutvecklingen i landskapet. Enligt paragrafen är Finland för organiseringen av förvaltningen, för regionutvecklingen och för planeringen av områdesanvändningen indelat i landskap. I 8 § finns närmare bestämmelser om hur landskapsindelningen fungerar som grund för den statliga förvaltningen.  

Enligt 122 § i grundlagen ska man när förvaltningen organiseras eftersträva en indelning i sinsemellan förenliga områden så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. 

2 §.Grunder för indelningen i landskap . I paragrafen föreslås bestämmelser om grunderna för indelningen i landskap. Enligt paragrafen är ett landskap ett område som består av kommuner vilka bildar en ändamålsenlig helhet i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av området. Varje landskap ska omfatta minst två kommuner.  

Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak regleringen i den upphävda lagen om landskapsindelning (1159/1997) och den långvariga praxis som funnits innan välfärdsområdena inrättades. De centrala kriterierna som används för att fastställa ett landskaps område är kontakt- och serviceförbindelser, pendlingstrafik, kommunernas samarbete, kontakter till näringslivet, föreningsverksamhetsområden samt kulturella och historiska traditioner. Dessa faktorer har ansetts utgöra en helhet som är ändamålsenlig ur ett funktionellt och ekonomiskt perspektiv samt med tanke på områdesplaneringen. Landskapet ska utifrån från detta bilda ett så enhetligt område som möjligt vars invånare har en gemensam kultur- och intressemiljö. På grund av förändringar i förvaltningsstrukturen har de omfattande samkommunernas betydelse för landskapsindelningen minskat. 

3 § . Statsrådets behörighet . I paragrafen föreslås att statsrådet beslutar om landskapens antal, områden och namn. Statsrådet beslutar om ändringar som berör landskapens antal, områden och namn. Statsrådets behörighet fastställs på samma sätt som i den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap. Indelningen i landskap baserar sig på bestämmelserna i 6 § i införandelagen.  

4 § . Förutsättningar för ändring av landskapsindelningen . I paragrafen föreskrivs om bestämmelser om förutsättningarna för ändring av landskapsindelningen. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att landskapsindelningen kan ändras om landskapen efter ändringen uppfyller de villkor som föreskrivs i 2 §.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska vid ändring av landskapsindelningen i språkligt hänseende förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens rätt att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.  

Enligt 122 § i grundlagen ska när förvaltningen organiseras en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Eftersom landskapsindelningen fungerar som grund för andra områdesindelningar inom förvaltningen är det särskilt viktigt att trygga de språkliga rättigheterna. 

5 § . Hur en ändring av landskapsindelningen inleds . I paragrafen föreskrivs om hur en ändring av landskapsindelningen inleds. Ändringarna kan gälla landskapens antal, områden och namn. Landskapsindelningens betydelse vid organiseringen av förvaltningen talar för att införa separata bestämmelser om hur en ändring inleds.  

I 1 mom. föreskrivs om instanser som får göra en framställning. En framställning om ändring av landskapsindelningen får göras av en kommun som finns inom området för landskapet, av landskapsförbunden samt av ministerier vars förvaltningsområde landskapsindelningen har en direkt inverkan på. Framställningen ska läggas fram för finansministeriet, som ansvarar för att bereda ett beslut och presentera det i statsrådet. En framställning om ändring av landskapsindelningen ska innehålla en motivering till varför landskapsindelningen behöver ändras och en redogörelse för hur de grunder som föreskrivs i 2 § uppfylls. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan finansministeriet inleda en ändring av landskapsindelningen utan en framställning enligt 1 mom., om de grunder som föreskrivs i 2 § förutsätter det. 

6 § . Beredning av en ändring av landskapsindelningen . I paragrafen föreslås bestämmelser om beredningen av en ändring av landskapsindelningen.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska finansministeriet när det bereder ett beslut om ändring av landskapsindelningen utreda hur ändringen påverkar de statliga myndigheternas geografiska verksamhetsområden och de regionindelningar som tillämpas i Europeiska unionens verksamhet. 

I 2 mom. föreskrivs om de instanser som ska höras under beredningen. Finansministeriet kan naturligtvis höra också andra instanser som det anser vara nödvändiga att höra.  

I 3 mom. föreskrivs om skyldigheten att inhämta utlåtande om namnet hos Institutet för de inhemska språken innan beslutet fattas, om avsikten är att ge det nya landskapet ett namn som inte tidigare har varit namnet på något landskap.  

7 § . Beslutsfattande . I paragrafen föreslås bestämmelser om tidpunkten för ändringen, tidtabellen för beslutsfattandet och offentliggörandet av beslutet. I paragrafen föreslås en längre tid mellan beslutsfattandet och ikraftträdandet än vad som föreskrivs i den gällande lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap, så att de effekter ändringen medför kan beaktas i andra statliga områdesindelningar. I övrigt motsvarar förslaget den gällande bestämmelsen.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska det bestämmas att en ändring av landskapsindelningen träder i kraft vid ingången av ett kalenderår. 

Enligt 2 mom. ska beslut om ändring av landskapsindelningen fattas före ingången av året före det år då ändringen träder i kraft. 

Enligt 3 mom. ska beslut om ändring av landskapsindelningen publiceras i Finlands författningssamling. Beslut om att avslå en ändring av landskapsindelningen ska separat delges den som gjort framställningen. 

8 § . Hur landskapsindelningen påverkar den statliga förvaltningen . Paragrafen motsvarar de gällande bestämmelserna och uppfyller i praktiken kravet på en indelning i sinsemellan förenliga områden enligt 122 § i grundlagen.  

Enligt paragrafen ska de statliga myndigheternas verksamhetsområden, om inte något annat följer av särskilda skäl, grunda sig på den landskapsindelning som avses i 1 § så att ett verksamhetsområde utgörs av ett eller flera landskap eller, om verksamhetsområdet är mindre än ett landskap, så att verksamhetsområdet helt och hållet ligger inom ett och samma landskap.  

9 § . Hur ändringar i kommunindelningen ska beaktas . Den föreslagna paragrafen motsvarar de gällande bestämmelserna i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap.  

Enligt paragrafen ska statsrådet, om en kommun upplöses till följd av en sammanslagning av kommuner i enlighet med kommunstrukturlagen (1698/2009), i enlighet med 35 § i den lagen bestämma till vilket landskap den nya kommunen ska höra. 

10 § . Ändringssökande . Ett beslut om landskapsindelningen är ett förvaltningsbeslut som statsrådet fattar och i vilket ändring kan sökas.  

Enligt paragrafens 1 mom. får ett beslut av statsrådet som gäller ändring av landskapsindelningen eller avslag på en framställning om ändring av landskapsindelningen överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen av berörda landskapsförbund, av kommuner inom området för ett landskap som berörs av ändringen och av kommunmedlemmar. Besvären ska behandlas skyndsamt hos högsta förvaltningsdomstolen. 

11 §.Ikraftträdande. Paragrafen innehåller sedvanliga ikraftträdandebestämmelser. Vid ikraftträdandet av denna lag iakttas den landskapsindelning som avses i 6 § 1 mom. lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen.  

7.3  Lagen om välfärdsområden

5 § . Välfärdsområden och landskapsindelning . I 2 mom. föreslås en ändring av teknisk natur som gäller stiftandet av lagen om indelningen i välfärdsområden och lagen om indelningen i landskap.  

27 § . Fullmäktigegrupper och stöd för deras verksamhet . Paragrafens 2 mom. ändras så att det inte längre föreskrivs om möjligheten att stödja åtgärder genom vilka fullmäktigegrupperna främjar välfärdsområdets invånares möjligheter att delta och påverka. Enligt momentet kan välfärdsområdet i fortsättningen för att förbättra fullmäktigegruppernas verksamhetsförutsättningar lämna ekonomiskt stöd för verksamheten inom fullmäktigegrupperna och för annan verksamhet i anslutning till beslutsfattandet i fullmäktigegrupperna. Verksamhet inom fullmäktigegrupperna definieras inte i den gällande bestämmelsen. Stödets användningsändamål ska även i fortsättningen övervägas lokalt. Välfärdsområdet kan stödja fullmäktigegrupperna till exempel genom att ställa sina lokaler, sekreterarhjälp, teleförbindelser och apparater till gruppernas förfogande och genom att bistå vid utbildning av förtroendevalda eller ordnande av sammankomster som hänför sig till behandlingen av ärenden i anslutning till beslutsfattandet i välfärdsområdet. Till exempel är det även i fortsättningen möjligt att höra invånarna i välfärdsområdet och diskutera frågor som gäller beslutsfattandet i välfärdsområdet.  

För att förbättra transparensen i rapporteringen föreslås dessutom att välfärdsområdena i sitt bokslut utöver stödbeloppet även ska ange stödens användningsändamål enligt fullmäktigegrupp. Enligt den gällande regleringen ska stödets användningsändamål specificeras när stöd beviljas. Stöd kan inte beviljas i form av en årlig klumpsumma, utan det kan beviljas bara för att täcka särskilt specificerade kostnader. Bestämmelsen förutsätter att stödets användningsändamål ska specificeras när beslut om stöd fattas, varvid fullmäktigegruppen inte fritt får överväga hur stödet används.  

87 §.Arvoden och ersättningar . Det föreslås att 1 mom. 1 punkten i paragrafen preciseras så att sammanträdesarvode kan betalas endast för organs och påverkansorgans sammanträden. Punkten tillämpas inte på olika tillställningar och sammankomster utanför organets sammanträde. För tillställningar som ordnas av välfärdsområdet utanför organens sammanträden kan betalas separata arvoden enligt 2 mom. enligt välfärdsområdets prövning.  

Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs att de arvoden och ersättningar som avses i 1 och 2 mom. ska vara skäliga med beaktande av välfärdsområdets verksamhet och ekonomi. Arvodenas storlek ska baseras på den förtroendevaldas ställning och uppgifter. Bestämmelsen är delvis informativ till sin natur och den uppfyller grunderna för god offentlig förvaltning enligt förvaltningslagen. När grunderna för arvodena fastställs bör man naturligtvis beakta välfärdsområdets verksamhet och ekonomi samt till exempel hur omfattande organets uppgiftsområde är. Till välfärdsområdesfullmäktiges uppgifter hör enligt 22 § 2 mom. 11 punkten att besluta om grunderna för de förtroendevaldas ekonomiska förmåner. 

122 § . Utvärderingsförfarande i välfärdsområden . I 3 och 4 mom. görs en ändring av teknisk natur som gäller stiftandet av lagen om indelningen i välfärdsområden.  

7.4  Lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen

6 § . Landskapsindelning . I paragrafens 2 mom. görs en ändring av teknisk natur till följd av stiftandet av lagen om indelningen i landskap.  

7 § . Välfärdsområdenas namn och geografiska omfattning . I laghänvisningen i paragrafens 3 mom. görs en ändring av teknisk natur till följd av stiftandet av lagen om indelningen i välfärdsområden.