1.1
Lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. Enligt 16 § 1 mom. i förslaget till lag om regionutveckling och tillväxttjänster ska landskapet ordna tillväxttjänster för att säkerställa arbetsmarknadens funktionsduglighet och tillgången på kunnig arbetskraft. I detta lagförslag förslås det bestämmelser om sådana tillväxttjänster på landskapsnivå. Dessa tjänster, som ordnas av landskapet och finansieras med offentliga medel, utgör offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. Bestämmelser om dem finns i 1 mom. När landskapet ordnar och producerar offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling ska man beakta det som föreskrivs om ordnande och produktion av tillväxttjänster i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster.
I landskapet Nyland kan städerna Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda (kommunerna i huvudstadsregionen) komma överens om att ansvaret för att ordna tillväxttjänster ska överföras till en samkommun som inrättas för detta ändamål. Bestämmelser om denna särlösning för Nyland ska tas in i en ny lag om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland. Även andra kommuner i landskapet Nyland än de kommuner i huvudstadsregionen som nämndes ska ha rätt att ansluta sig till samkommunen. Om det inrättas en samkommun ska den ansvara för ordnandet av tillväxttjänster i hela landskapet Nyland. I stället för landskapet Nyland är det då samkommunen som utövar den behörighet i fråga om tillväxttjänster som landskapet har. Enligt det föreslagna 2 mom. ska det som föreskrivs om landskap i den föreslagna lagen tillämpas på samkommunen.
2 §.Definitioner. I denna paragraf definieras de centrala begrepp som används i lagen. I den föreslagna 1 punkten definieras begreppet kund. Med kund avses en fysisk eller juridisk person som söker eller tar emot sådana tjänster som avses i den föreslagna lagen. Begreppet enskild kund används för fysiska personer och det motsvarar begreppet enskild kund i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Med avvikelse från definitionen av begreppet kund i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice används inte begreppen arbetsgivarkund och företagskund i den föreslagna definitionen av kund. Förutom fysiska personer kan kunderna även vara juridiska personer. Med detta avses företag och andra sammanslutningar som kan ha rättigheter och skyldigheter. I egenskap av arbetsgivare kan både en juridisk person och en fysisk person vara kund.
I den föreslagna 2 punkten definieras arbetssökande och i 3 punkten arbetslös. Med arbetssökande avses en enskild kund som är registrerad som arbetssökande i tillväxttjänstens kundinformationssystem och vars jobbsökning är i kraft. Bestämmelser om inledningen av en jobbsökning finns i den föreslagna 8 § och om upphörande av jobbsökningens giltighet i den föreslagna 9 §. Definitionen av arbetssökande motsvarar innehållsmässigt 1 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Definitionen av arbetslös ska ändras så att den motsvarar förändringarna i arbetslivet. Målet är en så enkel definition som möjligt, som beaktar olika former av arbete och en persons verkliga servicebehov. En person ska inte betraktas som arbetslös om hen på heltid arbetar i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, som företagare eller på annat sätt i förvärvssyfte, eller om personen har meddelat att hen bedriver studier på heltid. Heltidsarbete som varar högst två veckor ska inte bryta av en persons arbetslöshet, om personen är arbetssökande även medan arbetet pågår. Det har ingen betydelse om personen enligt bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska betraktas som studerande eller företagare på heltid.
Definitionen av arbetslös ska utvidgas så att den omfattar dem som de facto inte arbetar på heltid. Förutom deltidsarbetande täcker den föreslagna definitionen av arbetslös även in personer som det de facto inte finns något heltidsarbete för. Exempel på sådana personer är permitterade och personer som arbetar med ett så kallat nollavtal, där arbetsgivaren inte erbjuder heltidarbete. Till skillnad från nu är det även bara en arbetssökande som ska betraktas som arbetslös.
Om definitionen av arbetslös ändras kommer en större del av de arbetssökande att regelbundet få sitt servicebehov granskat. Det blir också möjligt att erbjuda tjänster till en större målgrupp än nu. Det kommer emellertid inte att ha några direkta konsekvenser för hur tjänsterna riktas in eftersom de arbetssökande inte heller i fortsättingen kommer att ha subjektiv rätt till tjänster och tillhandahållandet av tjänster grundar sig på prövning. Om definitionen av arbetslös ändras på det sätt som föreslås har det inte heller någon inverkan på rätten att få arbetslöshetsförmån. Bestämmelser om rätten till arbetslöshetsförmån finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det föreslås inga ändringar i den definition av arbetslös som finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Syftet med att ändra definitionen är inte heller att ändra statistikföringen.
Enligt den föreslagna 4 punkten avses med tjänsteproducent en aktör som av landskapet har fått i uppgift att producera tjänster enligt den föreslagna lagen eller att sköta åtgärder som gäller kunders serviceprocesser. En sammanslutning, stiftelse eller enskild näringsidkare kan vara tjänsteproducent. Sammanslutningar är till exempel aktiebolag, kommanditbolag, öppna bolag, andelslag och föreningar. Den föreslagna lagen innehåller inga bestämmelser om valet av tjänsteproducent. Offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling kommer att utgöra en del av tillväxttjänsterna, vilket betyder att de bestämmelser om valet av tjänsteproducent och allmänna förutsättningar samt andra bestämmelser om tjänsteproduktion som finns i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska följas vid valet av tjänsteproducent.
Om landskapet själv står för produktionen av tjänster i en konkurrenssituation på marknaden ska landskapet enligt det ovan nämnda lagförslaget låta ett bolag, ett andelslag, en stiftelse eller en förening sköta tjänsteproduktionen. Med tjänsteproducent avses också en sådan sammanslutning eller stiftelse som avses ovan, som inte ingår i landskapets myndighetsmaskineri, men som landskapet har bestämmanderätt över, och som producerar tjänster enligt detta lagförslag eller sköter uppgifter som gäller serviceprocesser. Även om en kommuns möjligheter att fungera som tjänsteproducent inte begränsas i den föreslagna lagen, får en kommun eller en sådan anknuten enhet som avses i 15 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) enligt det lagförslag som gäller regionutveckling och tillväxttjänster inte fungera som producent av tillväxtjänster i annat fall än då det råder marknadsbrist. Bestämmelser om sådana uppgifter som kan överföras på tjänsteproducenten på grundval av lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling finns i den föreslagna 3 §.
I den föreslagna 5 punkten finns det en definition av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Med sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen avses en situation där främjandet av den arbetssökandes sysselsättning kräver att servicen för rekrytering och kompetensutveckling eller andra tillväxttjänster samordnas med social- och hälsotjänster eller Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster. Den arbetssökande är i behov av samordnade tjänster om hindren för att hen ska få arbete inte enbart beror på bristen på lediga platser eller brister i hens kunnande, utan även på att den arbetssökande har sådana begränsningar i arbets- eller funktionsförmågan eller problem i fråga om livskompetensen som inte kan lösas enbart genom konsultation myndigheterna emellan, utan som kräver ett nära samarbete mellan olika aktörer inom tillväxt-, social-, hälso- och rehabiliteringstjänsterna. Definitionen motsvarar till innehållet sådan sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som avses i den gällande lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen.
I den föreslagna 6 och 7 punkten definieras sysselsättningsplan och plan som ersätter sysselsättningsplanen. Med sysselsättningsplan avses en plan som landskapet utarbetar i samråd med den arbetssökande. Förutom landskapet kan även en tjänsteproducent sköta uppgifter som gäller den arbetssökandes serviceprocess, såsom utarbetandet av en sysselsättningsplan, vilket betyder att termen sysselsättningsplan även kan syfta på en plan som en tjänsteproducent har utarbetat i samråd med den arbetssökande. Med sysselsättningsplan avses liksom nu även en sådan sektorsövergripande sysselsättningsplan som genom sektorsövergripande samarbete ska utarbetas för en arbetssökande som är i behov av sådan sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som avses i 5 punkten.
Med plan som ersätter sysselsättningsplanen avses liksom nu en sådan aktiveringsplan som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och en sådan integrationsplan som avses i lagen om främjande av integration. Enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte avses med aktiveringsplan en plan som syftar till förbättring av sysselsättningsförutsättningarna och livskompetensen för långtidsarbetslösa och som utarbetas av arbets- och näringsbyrån och kommunen tillsammans med personen i fråga. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte hör till socialtjänsterna och ansvaret för att ordna dem överförs från kommunerna till landskapen i samband med social- och hälsovårdsreformen. Denna proposition innehåller inga förslag om ändringar i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte och i den lag som gäller den verksamheten.
I den föreslagna 8 punkten definieras begreppet omställningsskydd. Definitionen av omställningsskydd motsvarar den definition av omställningsskydd som finns i 1 kap. 3 § 1 mom. 7 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I definitionen beaktas emellertid att landskapet i stället för TE-byrån är den som ska delta i genomförandet av omställningsskyddet.
3 §.Överföring av uppgifter på tjänsteproducenter. I 1 mom. i den förslagna paragrafen finns det bestämmelser om vilka uppgifter enligt lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling som landskapet kan låta en tjänsteproducent sköta. En utgångspunkt i tillväxttjänstreformen är att produktionen av tillväxttjänster ska ske genom en så kallad mångproducentmodell. Syftet är att öka konkurrensen inom tjänsteproduktionen och att därigenom öka tjänsternas genomslag och kostnadseffektivitet samt att skapa nya möjligheter till affärsverksamhet. Bestämmelser om ordnandet och produktionen av tillväxttjänster på landskapsnivå, inbegripet service för rekrytering och kompetensutveckling, finns i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster. Enligt lagförslaget ska landskapet kunna producera sådana tillväxttjänster som omfattas av dess organiseringsansvar själv eller genom en dottersammanslutning, eller överlåta produktionen på en eller flera tjänsteproducenter. Landskapet ska kunna göra upp ett ramarrangemang eller upphandlingsavtal för tjänsteproduktionen genom att konkurrensutsätta tjänsteproducenterna i enlighet med lagen om offentlig upphandling och koncession eller genom att besluta om de allmänna villkoren för tjänsteproduktion och godkänna alla aktörer som uppfyller villkoren såsom tjänsteproducenter.
Landskapet kan låta en tjänsteproducent sköta produktionen och tillhandahållandet av sådan offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling som avses i den föreslagna lagen. Bestämmelser om sådana rekryteringstjänster som omfattas av landskapets organiseringsskyldighet finns i 16 § 2 mom. och bestämmelser om tjänsterna för kompetensutveckling finns i 17 §. Dessa tjänster är sådana som arbets- och näringsbyråerna redan nu kan köpa av olika tjänsteproducenter. I 18 § föreskrivs det dessutom om andra tjänster som landskapen kan ordna. Till skillnad från nu kommer landskapet att kunna låta en tjänsteproducent sköta även bedömningen av en kunds, inbegripet en arbetssökandes, servicebehov samt anvisningen av kunder till tjänster. När det gäller serviceprocessen för arbetssökande kan man låta en tjänsteproducent sköta även utarbetandet och granskningen av sysselsättningsplaner liksom uppföljningen av hur planerna fullföljs. Landskapet ska också kunna ge en tjänsteproducent rätt att anvisa arbetssökande till sådan arbetsprövning som avses i 24 §. Tjänsteproducentens uppgifter inbegriper då rätt att ingå avtal om arbetsprövning med den arbetssökande och den som verkställer arbetsprövningen. Möjligheten att anskaffa åtgärder som gäller serviceprocessen av en tjänsteproducent ska beaktas i de paragrafer som gäller åtgärderna i fråga genom bestämmelser om att en tjänsteproducent ska kunna agera i stället för landskapet.
En tjänsteproducent ska kunna producera enskilda tjänster, såsom tillväxttjänstutbildning eller tjänster som stöder jobbsökningen, eller servicehelheter som består av flera olika tjänster. Landskapet ska kunna överföra ansvaret för en viss kundgrupps serviceprocesser på en tjänsteproducent, om landskapet anser det vara ändamålsenligt. Tjänsteproducenterna kan ha specialkompetens till exempel i fråga om arbetsförmedling inom en viss bransch eller främjande av sysselsättningen för en viss kundgrupp. Om det blir möjligt att överlåta uppgifter som gäller arbetssökandens serviceprocess på en tjänsteproducent blir det också möjligt att bättre än nu kunna genomföra så kallad resultatbaserad upphandling. Detta innebär att tjänsteproducentens arvode delvis eller till och med helt bestäms på grundval av om målet för tjänsten nås. Arvodet kan till exempel bindas till att kunden får arbete, vilket betyder att tjänsteproducenten ska kunna bedöma vilka tjänster den arbetssökande behöver för att kunna få arbete.
Landskapet kommer emellertid inte att kunna låta en tjänsteproducent sköta registreringen som arbetssökande, avslag av registrering eller uppgifter som gäller avslutande av jobbsökningar eller påföljdssystemet för utkomstskydd för arbetslösa. Landskapet ska själv fatta beslut även om antagningen av studerande till tillväxttjänstutbildning samt om avbrytandet av tjänster. Även en anmälan som gäller kommunens sysselsättningsskyldighet enligt 30 § och landskapets uppgifter i anslutning till omställningsskyddet enligt 33 § ska höra till landskapets myndighetsuppgifter.
När en tjänsteproducent sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska producenten följa de allmänna förvaltningslagarna, såsom förvaltningslagen, språklagen (423/2003) och personuppgiftslagen (523/1999). Den föreslagna lagen innehåller inga bestämmelser om att dessa ska tillämpas, eftersom lagarna i fråga på grundval av sina egna bestämmelser om tillämpningsområdet ska iakttas av enskilda när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. I det föreslagna 2 mom. finns det emellertid bestämmelser om tillämpning av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och arkivlagen (831/1994) på tjänsteproducenter då de sköter uppgifter enligt den föreslagna lagen. Enligt 4 § 2 mom. i offentlighetslagen är tillämpningsområdet för den lagen begränsat så att det endast gäller enskilda som utför ett offentligt uppdrag och som utövar offentlig makt. För att det inte ska finnas någon oklarhet i hur offentlighetslagen ska tillämpas på tjänsteproducenternas verksamhet tas en uttrycklig bestämmelse om saken med i lagen. I 1 § 6 punkten i arkivlagen nämns ingen situation där ett offentligt uppdrag utförs på grundval av ett avtal som ingåtts med stöd av lagen. Därför ska även tillämpningen av arkivlagen utvidgas genom en uttrycklig bestämmelse, så att den omfattar tjänsteproducenter som sköter uppgifter enligt den föreslagna lagen.
I 2 mom. föreskrivs det dessutom om tillämpning av bestämmelserna om tjänsteansvar på personer som är anställda av en tjänsteproducent när de utför sådana uppgifter som avses i den föreslagna lagen. Tjänsteproducentens ansvar inbegriper straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsrättsligt ansvar. Bestämmelserna behövs för att de villkor som 124 § i grundlagen ställer i fråga om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter ska uppfyllas.
4 §.Tillhandahållande av service för kunder. Landskapet ska ordna den offentliga servicen för rekrytering och kompetensutveckling så att den tillhandahålls både som tjänster som kunderna kan använda självständigt och som personliga tjänster. Bestämmelser om detta finns i 1 mom. När offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling tillhandahålls bör det beaktas att när tillväxttjänster ordnas bör man i första hand sträva efter verksamhetsmodeller som möjliggör ett digitalt tjänsteutbud och e-tjänster. Förutom ansikte mot ansikte kan personliga tjänster också tillhandahållas genom telefontjänster och olika tekniska lösningar såsom fjärrförbindelse med bild eller chat. Landskapet ska emellertid säkerställa att enskilda kunder har möjlighet att få personlig service även ansikte mot ansikte. I den föreslagna 5 § finns det en särskild bestämmelse om skyldigheten att säkerställa möjligheter till besök för att uträtta ärenden. Tjänsterna och möjligheterna att uträtta sitt ärende ska utformas på ett sådant sätt att de är tillgängliga i praktiken även med tanke på behoven hos dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden.
I det föreslagna 1 mom. uttrycks dessutom principen om att service för rekrytering och kompetensutveckling som tillhandahålls som offentlig service ska vara avgiftsfri. Inte heller tjänsteproducenterna får ta ut avgifter av kunderna för tjänster som de producerar för landskapets räkning. Det får tas ut avgift för tjänster av kunderna enbart om det föreskrivs särskilt om detta. I den föreslagna lagen utgör sådan tillväxttjänstutbildning som avses i 23 § och som genomförs i form av gemensam anskaffning det enda undantaget. I detta fall deltar en arbetsgivare eller annan aktör som genomför anskaffningen tillsammans med landskapet i finansieringen.
Utgångspunkten när offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling tillhandahålls ska vara kundens behov av service. Bestämmelser om detta finns i 2 mom. Servicebehovet syftar på den bedömning av vilka tjänster en kund behöver som görs av landskapet eller tjänsteproducenten och genom vilka man på bästa sätt främjar tillgången på kunnig arbetskraft och att den enskilda kunden sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden. Vid bedömningen av servicebehovet bör alltså inte bara den enskilda kundens behov beaktas, utan även det allmänna målet med den offentliga servicen för rekrytering och kompetensutveckling, vilket är att säkerställa tillgången på kunnig arbetskraft. Förutom ett möte ansikte mot ansikte kan man även använda sig av exempelvis telefon- och nättjänster vid bedömningen av servicebehovet. Servicebehovet ska också kunna bedömas digitalt. Vid bedömningen av den arbetssökandes behov av service utnyttjas redan nu ett automatiskt nätverktyg för bedömning av servicebehovet som utvecklats för detta ändamål.
Bedömningen av en enskild kunds servicebehov ska göras så att man i ett så tidigt skede som möjligt identifierar kundens behov av stöd för arbetsförmågan och rehabilitering. Vid behov kan bedömningen av servicebehovet inbegripa undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan. Vid bedömningen av behovet av stöd för arbetsförmågan och rehabilitering kan expertisen inom landskapets social- och hälsovård samt företagshälsovården utnyttjas. Till stöd för bedömningen ska man liksom nu även kunna använda andra expertbedömningar, såsom exempelvis kartläggningar av kompetensen och yrkesskickligheten eller bedömningar av företagarfärdigheterna.
Paragrafens 3 mom. innehåller en bestämmelse om skyldighet att vägleda en kund till tjänster. Vägledning till en tjänst inbegriper också vägledning i fråga om att söka till en tjänst. Till exempel när det gäller tillväxttjänstutbildning ska ansökan liksom nu ske via antagning av studerande och det är det landskap som står för anskaffningen av utbildningen som har beslutanderätt i fråga om vem som tas in till utbildningen. Kunden har ingen subjektiv rätt till tjänster, förutom då det gäller den rätt till service som en äldre arbetssökande som har varit arbetslös länge har enligt 30 §. Tillgången till en tjänst beror förutom på servicebehovet även på de resurser som landskapet har till sitt förfogande. När en arbetssökande vägleds till en tjänst bör det beaktas att hen i enlighet med den föreslagna 7 § har rätt att välja tjänsteproducent, om en tjänst som motsvarar hens servicebehov produceras av flera än en tjänsteproducent.
Om en kunds servicebehov kräver andra tjänster som ordnas av landskapet än tillväxttjänster eller kräver tjänster som ordnas eller produceras av någon annan aktör, ska kunden vid behov anvisas sådana tjänster. En enskild kund ska till exempel anvisas rehabilitering om det bedöms att hen behöver stöd för att förbättra sin arbetsförmåga, eller ekonomisk rådgivning eller skuldrådgivning om det bedöms att kunden behöver stöd för att reda ut sin ekonomiska situation. Anvisningen ska ske i samarbete med den som ordnar tjänsterna, så att kundens serviceprocess inte fördröjs. När en kund har blivit anvisad en annan myndighets eller aktörs tjänster innebär det inte att serviceprocessen i sin helhet överförs till den myndighetens eller aktörens ansvarsområde. Landskapet eller tjänsteproducenten ska i övrigt ordna de tjänster som svarar mot kundens servicebehov.
5 §.Tillhandahållande av serviceställen. Enligt den föreslagna paragrafen ska landskapet tillhandahålla serviceställen så att ärenden kan uträttas genom ett besök på ort och ställe. Eftersom registrering som arbetssökande är en ovillkorlig förutsättning för att man ska få en arbetslöshetsförmån måste landskapet säkerställa att de arbetssökande har möjlighet att inleda jobbsökningen inte bara via en nättjänst utan också genom ett personligt besök. En bestämmelse om detta finns i 1 mom. och syftet med bestämmelsen är att säkerställa att det är möjligt att inleda en jobbsökning även för de kunder som inte kan eller vill inleda sin jobbsökning via en nättjänst. Till exempel personer som inte har sådana koder som krävs för att identifiera sig i en nättjänst eller som på grund av en skada eller en funktionsnedsättning inte klarar av att använda nättjänster har ingen möjlighet att använda nättjänster. Användningen av en nättjänst kan också förhindras av att en person har bristfälliga färdigheter i fråga om att använda nättjänster. Serviceställena ska vara tillgängliga för alla enskilda kunder och en kund ska inte behöva ge en förklaring till varför hen inte har inlett sin jobbsökning i nättjänsten. Vid servicestället kan kunden vid behov även få handledning i hur man använder nättjänster. Vid serviceställena ska enskilda kunder också kunna få rådgivning och vägledning i fråga om sysselsättning och möjligheter till kompetensutveckling samt om tjänster.
Landskapet ska ordna ett tillräckligt antal serviceställen på sitt område så att det i praktiken är möjligt att inleda en jobbsökning genom ett personligt besök för personer som bor på olika ställen i landskapet. Serviceställena ska dessutom vara tillgängliga så att även rörelsehindrade och personer med sensoriska funktionshinder är i en jämlik position när de ska uträtta sina ärenden. Ett fysiskt serviceställe kan vara landskapets eget verksamhetsställe. Vid ordnandet av serviceställena kan landskapet genom att avtala om saken också utnyttja till exempel kommunens eller Folkpensionsanstaltens nät av verksamhetsställen eller serviceställena för den offentliga förvaltningens samservice. Begäran om registrering som arbetssökande ska emellertid kunna riktas endast till en person som står i tjänsteförhållande till landskapet.
I 2 mom. föreskrivs det om landskapets skyldighet att i samarbete med kommunerna och andra aktörer på dess område ordna serviceställen som är avsedda särskilt för unga personer. På dessa serviceställen ska de unga utan tidsbokning kunna få sektorsövergripande information samt personlig rådgivning, handledning och personligt stöd när det gäller studiemöjligheter, sysselsättning och livskompetens. På serviceställena ska det också tillhandahållas olika tjänster som är avsedda för unga. Med unga avses i detta sammanhang alla som är under 30 år. Andra aktörer som kan delta i ordnandet av tjänsterna förutom landskapet och kommunen är till exempel läroanstalter, Folkpensionsanstalten, företag och den så kallade tredje sektorn. Avsikten är att de serviceställen som riktar sig till unga ska fungera enligt den nuvarande verksamhetsmodellen med Navigatorn såsom så kallade sektorsövergripande serviceställen med låg tröskel. Serviceställena kan också fungera som ställen där man kan inleda en jobbsökning.
Enligt 3 mom. ska landskapet också ordna möjlighet till personliga besök för arbetssökande som behöver sådan sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som avses i den förslagna 2 § 5 punkten för att deras sysselsättning ska främjas. I praktiken kommer personlig service att vara den primära kontaktformen och servicekanalen för den största delen av kunderna inom den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Landskapet ska i egenskap av den som ansvarar för ordnandet av tillväxttjänster och social- och hälsotjänster i samarbete med Folkpensionsanstalten ordna serviceställen för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Landskapet och Folkpensionsanstalten ska också kunna komma överens om att andra aktörer, såsom exempelvis en kommun, deltar i ordnandet av samservice. Landskapet ska i den mån det är lämpligt kunna ordna sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen i anslutning till exempelvis social- och hälsocentraler eller landskapets affärsverk.
De aktörer som deltar i ordnandet av sådan service för unga som avses i 2 mom. och sådan sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen som avses i 3 mom. ska sinsemellan komma överens om hur kostnaderna för ordnandet av verksamheten ska delas.
I det föreslagna 4 mom. beaktas en situation där det i landskapet Nyland är en samkommun som har ansvaret för att ordna tillväxttjänster. Även om det är en samkommun som ansvarar för ordnandet av tillväxttjänster är det landskapet som i landskapet Nyland ska ordna social- och hälsotjänster. När samkommunen ordnar serviceställden för unga och den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska den samarbeta med landskapet Nyland.
6 §.Jämlikhet samt främjande av likvärdighet och jämställdhet. Enligt det föreslagna 1 mom. är jämlikhet och opartiskhet principer som ska iakttas när offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling tillhandahålls. Landskapet och tjänsteproducenterna ska till exempel behandla arbetssökande som konkurrerar om samma arbetstillfällen jämlikt. Opartiskhet innebär att landskapet eller en tjänsteproducent inte får ställa sig på någondera partens sida exempelvis vid en tvist mellan en arbetsgivare och en anställd.
Eftersom en arbetslös arbetssökande enligt bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa får vägra att ta emot ett jobb som berörs av strejk, lockout eller blockad utan att gå miste om sin arbetslöshetsförmån, ska landskapet eller tjänsteproducenten informera arbetssökanden om en arbetstvist som man känner till i samband med ett arbetserbjudande. Det föreslagna 1 mom. motsvarar i sak 1 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, men bestämmelsen formuleras på ett mera förpliktande sätt. Det finns inget särskilt omnämnande i bestämmelsen om skyldighet att informera om en arbetstvist i samband med personlig service. Detta förändrar inte nuläget, utan information om en på förhand känd arbetstvist ska ges i samband med ett arbetserbjudande oberoende av det sätt på vilket arbetserbjudandet görs. Om arbetserbjudandet ges i samband med personlig service, ska landskapet eller tjänsteproducenten informera arbetssökanden om möjligheten att vägra ta emot arbetet utan några påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa.
Den offentliga servicen för rekrytering och kompetensutveckling ska också beakta likvärdighet och jämställdhet. Enligt det föreslagna 2 mom. ska landskapet och tjänsteproducenten aktivt främja likvärdighet samt jämställdhet mellan könen då de tillhandahåller, utvecklar och informerar om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 8 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I 1 kap. 8 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice finns det dessutom en särskild bestämmelse om att offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska tillhandahållas på lika villkor och enligt samma principer oberoende av den enskilda kundens kön och de omständigheter som avses i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Dessutom ska arbets- och näringsmyndigheten presentera arbets- och utbildningsalternativ, lediga jobb och arbetssökande så att de enskilda kunderna har samma möjligheter att söka arbete, utvecklas yrkesmässigt och få utbildning oberoende av kön och de omständigheter som avses i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Det föreslås ingen motsvarande bestämmelse i lagen eftersom den skyldighet att främja jämställdhet och likvärdighet som avses i 1 mom. inbegriper de ovan nämnda aspekterna.
I sin verksamhet ska landskapet och tjänsteproducenten beakta det förbud mot diskriminering som uttrycks i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Enligt bestämmelsen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Skyldigheten att främja likvärdighet och jämställdhet inbegriper förutom förbudet mot diskriminering även skyldighet att aktivt främja faktisk likvärdighet och jämställdhet. När tjänster tillhandahålls ska man i synnerhet beakta möjligheterna för personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden, såsom personer med funktionsnedsättning, partiellt arbetsföra, äldre personer och personer som tillhör en etnisk minoritet, att tillhandahållas tjänster på lika villkor. Skyldigheten att aktivt främja likvärdighet inbegriper även positiv särbehandling, som syftar till att främja faktisk likvärdighet och att förebygga eller undanröja missförhållanden som beror på diskriminering på arbetsmarknaden.
7 §.Valfrihet. I 1 mom. finns det en bestämmelse om kundens rätt att välja tjänsteproducent. Rätten att välja tjänsteproducent gäller situationer där sådan service som svarar mot kundens servicebehov produceras av flera än en tjänsteproducent. Dessutom innehåller 1 mom. en informativ hänvisning till 27 § 2 och 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster, vilka gäller valfrihet. Enligt 2 mom. i den nämnda paragrafen får en kund av grundad anledning byta tjänsteproducent. Ett byte av tjänsteproducent kräver emellertid tillstånd av landskapet. Dessutom kan landskapet enligt 3 mom. i samma paragraf ålägga en kund att byta tjänsteproducent om kundens servicebehov har förändrats till exempel på grund av utdragen arbetslöshet.
I 2 mom. åläggs landskapet skyldighet att ge kunderna rådgivning och handledning i valet av tjänsteproducent. Landskapet ska ge kunderna tillräckligt med information både om rätten att välja tjänsteproducent och om tjänsteproducenterna och de tjänster dessa tillhandahåller, så att kunderna har faktiska möjligheter att kunna utnyttja sin valfrihet. Kunderna ska vid behov även ges stöd när de ska göra sitt val. Om en enskild kund av någon orsak inte använder sin valfrihet, även om hen skulle ha möjlighet till det, ska landskapet anvisa kunden en tjänsteproducent. Innan en tjänsteproducent anvisas ska landskapet emellertid se till att kunden har fått tillräckligt med handledning för att kunna göra ett val. Anvisandet av en tjänsteproducent gäller inga andra kunder än enskilda kunder.
2 kap. Serviceprocessen för arbetssökande
8 §.Inledning av jobbsökning. I 1 mom. föreskrivs det om inledandet av en jobbsökning. Jobbsökningen inleds på motsvarande sätt som nu i huvudsak elektroniskt i den för ändamålet avsedda nättjänsten. Förutom i nättjänsten kan en jobbsökning också inledas genom en personlig begäran om det hos det landskap där personen vill registrera sig som kund. En personlig begäran kan framföras i samband med ett personligt besök, men det kan också ske exempelvis via en fjärrförbindelse med bild eller per telefon. En personlig begäran innebär emellertid att kundens identitet måste kunna säkerställas. Landskapet ska se till att information om var en jobbsökning kan inledas är lättillgänglig i landskapet.
Den arbetssökande ska kunna välja i vilket landskap hen registrerar sig som kund. Om den arbetssökande i samband med inledandet av en jobbsökning i nättjänsten inte meddelar i vilket landskap hen vill registrera sig som kund, styrs hen till det landskap där hen har sin hemort. Det landskap där den arbetssökande registreras som kund ska ansvara för arbetssökandens serviceprocess.
Inledandet av en jobbsökning förutsätter att en enskild kund inom den tid som landskapet bestämmer lämnar landskapet de intyg över sin yrkeskompetens, tid i arbetslivet, utbildning och arbetsförmåga som behövs för tillhandahållandet av offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. Skyldigheten motsvarar till innehållet den gällande grunden för när en jobbsökning upphör att vara i kraft som finns i 2 kap. 1 § 2 mom. 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom sådana omständigheter är väsentliga för att ett ärende ska kunna inledas och en preliminär bedömning av den arbetssökandes servicebehov ska kunna göras, krävs det att de läggs fram redan i samband med att personen registrerar sig som arbetssökande. I praktiken meddelar arbetssökanden redan nu dessa uppgifter då hen registrerar sig som arbetssökande. Dessutom förutsätter registrering som arbetssökande att en enskild kund samtidigt som hen begär att en jobbsökning ska inledas meddelar landskapet sin postadress och eventuella andra kontaktuppgifter. För närvarande finns det bestämmelser om skyldigheten att meddela arbets- och näringsbyrån kontaktuppgifter i 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom kontaktuppgifter behövs för att man ska kunna hålla kontakt med den arbetssökande under serviceprocessens gång, föreslås det bestämmelser om denna skyldighet i den föreslagna lagen i stället för i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I 2 mom. föreskrivs det om ytterligare villkor för att en utländsk medborgare eller statslös person som begär att en jobbsökning ska inledas ska kunna registreras som arbetssökande. Enligt det föreslagna 2 mom. förutsätter registreringen som arbetssökande av någon annan än en finländsk medborgare att personen i fråga på grundval av internationella avtal om arbetskraftens fria rörlighet som är förpliktande för Finland har rätt att komma till Finland för att söka arbete och förvärvsarbeta utan landskapets arbetskraftspolitiska prövning, eller att hen med stöd av ett uppehållstillstånd som inte är förenat med några begränsningar i fråga om arbetsgivaren har rätt att förvärvsarbeta i Finland.
Avtal om arbetskraftens fria rörlighet är avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994) och fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen (FördrS 102−103/94), avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (FördrS 37−38/2002) samt överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad (FördrS 40/83). Medborgare i EU- och EES-stater samt deras familjemedlemmar, även om dessa inte skulle vara medborgare i EU- eller EES-stater, registreras som arbetssökande om de begär det. Även de villkor som anges i 1 mom. ska givetvis uppfyllas.
I likhet med nuvarande praxis ska även andra medborgare än medborgare i EU- eller EES-stater och deras familjemedlemmar kunna registreras som arbetssökande, under förutsättning att de har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett uppehållstillstånd och att tillståndet inte är förenat med några begränsningar i fråga om arbetsgivaren. Med avseende på registreringen som arbetssökande har det ingen betydelse på vilka grunder uppehållstillståndet har beviljats. Begränsningar som gäller arbetsgivare och som kan hindra registreringen som arbetssökande kan gälla endast uppehållstillstånd för arbetstagare (A- eller B-uppehållstillstånd beviljat på grundval av arbete), men inte andra uppehållstillstånd. En begränsning av enbart yrkesområdet i ett uppehållstillstånd för arbetstagare utgör inte ett hinder för registrering som arbetssökande.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar i sak 2 kap. 2 § 1 och 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. För att skapa klarhet i den nuvarande situationen tas det in en uttrycklig bestämmelse i 3 mom. om att ett beslut ska meddelas om avslag av registrering som arbetssökande. Avslag av registrering som arbetssökande kan bli aktuellt till exempel när en sådan utländsk medborgare som avses i 2 mom. som begär att en jobbsökning ska inledas inte har ett sådant uppehållstillstånd som krävs för arbete, eller om det uppehållstillstånd som beviljats är förenat med en begränsning som gäller arbetsgivaren. I en sådan situation som avses i den föreslagna 9 § 1 mom. 4 punkten, där en enskild kund inte förbinder sig till nödvändiga undersökningar och utvärderingar av arbetsförmågan, kan begäran att en jobbsökning ska inledas på nytt avslås. Eftersom en jobbsöknings giltighet är kopplad till erhållandet av en arbetslöshetsförmån, utgör meddelandet av beslutet en myndighetsuppgift för landskapet. Bestämmelser om ändringssökande i landskapets beslut finns i den föreslagna 41 §.
9 §.Upphörande av jobbsökningens giltighet och inledande på nytt. I 1 mom. föreskrivs det om de grunder på vilka en jobbsökning upphör att vara i kraft för en arbetssökande som är registrerad som arbetssökande. Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten upphör jobbsökningen liksom nu att vara i kraft om den arbetssökande meddelar att hen inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft. Anmälan om avslutad jobbsökning ska göras till landskapet. Anmälan ska vanligtvis göras i nättjänsten.
Enligt 2 punkten i momentet upphör en jobbsökning att vara i kraft om arbetssökanden inte anlitar service hos landskapet eller tjänsteproducenten inom den tid som landskapet eller tjänsteproducenten har satt ut och på det sätt som de förutsätter. Enligt 3 punkten upphör giltigheten om arbetssökanden inte underrättar arbets- och näringsmyndigheterna eller tjänsteproducenten hur en plan har fullföljts och enligt 4 punkten om arbetssökanden inte deltar i sådana undersökningar eller utvärderingar av arbetsförmågan som är nödvändiga för att utreda servicebehovet. De undersökningar eller utvärderingar av arbetsförmågan som krävs av arbetssökanden ska ordnas och bekostas av landskapet eller tjänsteproducenten. De ovan nämnda grunderna för att avsluta en jobbsökning motsvarar 2 kap. 1 § 2 mom. 2, 4 och 5 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, men med tillägget att bestämmelserna även beaktar att åtgärder som gäller arbetssökandens serviceprocess också kan skötas av en tjänsteproducent.
Enligt det föreslagna 2 mom. upphör jobbsökningens giltighet för en utländsk arbetssökande också i det fall att det i personens arbetsrätt sker sådana förändringar som innebär att hen inte längre kan registreras som arbetssökande. En sådan situation blir aktuell exempelvis när ett tidsbegränsat uppehållstillstånd går ut eller förenas med en begränsning i fråga om arbetsgivaren. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 2 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Enligt gällande praxis avslutas inte en utländsk persons jobbsökning om personen ansöker om förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd innan tillståndet löper ut. Ifall fortsatt tillstånd inte beviljas och den utländska personen inte överklagar beslutet, avslutas jobbsökningen den sista dagen uppehållstillståndet är i kraft. Om en utlänning överklagar ett negativt beslut om fortsatt tillstånd, är jobbsökningen i kraft till dess att det meddelas ett lagakraftvunnet negativt beslut i ärendet eller ett nytt uppehållstillstånd löper ut.
Enligt det föreslagna 3 mom. är det landskapet som ska konstatera att en jobbsökning avslutas och en tjänsteproducent har ingen behörighet i detta hänseende. Om en arbetssökande till exempel försummar att vara i kontakt med tjänsteproducenten inom den tid och på det sätt som bestämts, ska landskapet innan jobbsökningen avslutas bedöma om de åtgärder som tjänsteproducenten krävde var ändamålsenliga med tanke på arbetssökandens serviceprocess. Om arbetssökanden försummar att delta i sådana undersökningar och utvärderingar av arbetsförmågan som tjänsteproducenten kräver, ska landskapet bedöma om undersökningarna och utvärderingarna är nödvändiga för bedömningen av servicebehovet. Landskapet ska höra den arbetssökande i enlighet med förvaltningslagen innan jobbsökningen avslutas. Om grunden för att en jobbsökning ska upphöra är sådan försummelse av en åtgärd som tjänsteproducenten kräver av arbetssökanden som avses i 1 mom. 2−3 punkten, upphör jobbsökningen dagen efter den dag då landskapet konstaterade försummelsen. Den dag då myndigheten konstaterar försummelsen är jobbsökningen ännu ikraft. Om det enligt landskapets bedömning finns grund för att jobbsökningen ska upphöra ska landskapet avsluta jobbsökningen och lämna ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den som betalar arbetslöshetförmånen. Landskapet meddelar inget beslut om avslutad jobbsökning, vilket inte heller arbets- och näringsbyrån gör i nuläget.
Det föreslagna 3 mom. innehåller även en bestämmelse om tjänsteproducentens skyldighet att utan dröjsmål underrätta landskapet om omständigheter som kan påverka en jobbsöknings giltighet. Förutom sådana försummelser av den arbetssökande som avses i 1 mom. 2—4 punkten ska tjänsteproducenten underrätta landskapet om villkoren för att en utländsk person ska kunna vara registrerad som arbetssökande inte längre uppfylls. Tjänsteproducenten kan få kännedom om en sådan omständighet i samband med skötseln av arbetssökandens serviceprocess. I 3 mom. finns det också ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om när en tjänsteproducent ska lämna anmälan och om de uppgifter som ska ingå i anmälan. För att tjänsteproducenternas anmälningar ska innehålla tillräckligt med uppgifter till grund för myndighetens bedömning och för att den administrativa bördan inte ska bli onödigt stor för tjänsteproducenterna när de ska bestämma innehållet i en anmälan, ska innehållet i en anmälan fastställas i en förordning. Sådana uppgifter som ska anmälas är åtminstone vilka åtgärder som krävts av den arbetssökande och inom vilken tid, samt det centrala innehållet i servicebehovet. Anmälningarna ska i praktiken lämnas via en nättjänst.
Om den arbetssökandes jobbsökning inte längre är i kraft kan jobbsökningen inledas på nytt genom en begäran om det via nättjänsten eller personligen hos landskapet. Om jobbsökningens giltighet har upphört på grund av att den arbetssökande inte har deltagit i sådana undersökningar och utvärderingar av arbetsförmågan som enligt landskapets uppfattning är nödvändiga för att utreda hens servicebehov, är villkoret för att jobbsökningen ska inledas på nytt att kunden då hen ber att jobbsökningen ska inledas på nytt förbinder sig att delta i de aktuella undersökningarna och utvärderingarna. En bestämmelse om detta finns i det föreslagna 4 mom. och den motsvarar i sak 2 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
10 §.Information som ska lämnas till arbetssökande. Paragrafen innehåller bestämmelser om landskapets eller tjänsteproducentens skyldighet att informera den arbetssökande. Enligt det föreslagna 1 mom. ska den arbetssökande i samband med att en jobbsökning inleds eller utan dröjsmål därefter informeras om omständigheter som hänför sig till jobbsökningen. Den arbetssökande ska informeras om till exempel sysselsättningssituationen vad gäller uppgifter som hen är intresserad av samt om arbetstillfällen där någon med den arbetssökandes kompetens kunde få arbete. Den arbetssökande ska också informeras om den service för rekrytering och kompetensutveckling som står till buds samt om villkoren för jobbsökningens giltighet och om omställningsskyddet.
I det föreslagna 2 mom. finns det bestämmelser om omständigheter som den arbetssökande vid behov också ska informeras om utöver det som anges i 1 mom. Informationsskyldigheten gäller andra tjänster som kan främja den arbetssökandes sysselsättning. Landskapet ska vid behov informera den arbetssökande om till exempel lönesubventioner, startpeng eller studiemöjligheter. Den arbetssökande ska vid behov informeras även om ansökan om arbetslöshetsförmån och om de skyldigheter som utgör arbetskraftspolitiska förutsättningar för att man ska få en arbetslöshetsförmån. Informationen om de skyldigheter som ansluter sig till arbetslöshetsförmåner gäller för de arbetssökande som meddelar att de ansöker om en arbetslöshetsförmån.
Paragrafen motsvarar till den del som gäller innehållet i informationen till den arbetssökande i huvudsak 2 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Informationsskyldigheten ska emellertid inte bindas till den arbetssökandes arbetslöshet, eftersom begreppet arbetslös såsom villkor för att få en arbetslöshetsförmån skiljer sig från begreppet arbetslös enligt den föreslagna lagen. Alla de som ska betraktas som arbetslösa enligt den föreslagna lagen är inte sådana arbetslösa som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och därmed berättigade till arbetslöshetsförmån. Information om skyldigheterna i anslutning till en arbetslöshetsförmån behöver till exempel inte ges om den arbetssökande meddelar att hen inte ansöker om en arbetslöshetsförmån eller om det är helt klart att den arbetssökande inte har rätt till arbetslöshetsförmån.
Paragrafen anger inte på vilket sätt informationen ska ges. Den största delen av de arbetssökande får numera informationen elektroniskt, men den ska vid behov kunna ges på något annat sätt, till exempel genom att det ordnas informationsmöten.
11 §.Bedömning av arbetssökandes servicebehov. Enligt 2 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska arbetssökandens servicebehov bedömas genom en intervju med den arbetssökande. I 2 kap. 4 § i lagen föreskrivs det om tidsfristerna för ordnande av en intervju. Arbets- och näringsmyndigheten ska ordna en första intervju inom två veckor efter att jobbsökningen inletts, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt. Arbets- och näringsmyndigheten ska ge arbetssökanden möjlighet till senare regelbundet återkommande intervjuer enligt arbetssökandens servicebehov. En intervju med den arbetslösa arbetssökande ska dock alltid ordnas när arbetslösheten varat i tre månader utan avbrott och därefter alltid efter att arbetssökanden varit arbetslös i tre månader utan avbrott.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om tidsfrister för bedömningen av arbetssökandens servicebehov. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska arbetssökandens servicebehov bedömas inom två veckor efter det att jobbsökningen inletts. En sådan bedömning ska i regel göras för alla som inleder en jobbsökning. I sak motsvarar detta nuvarande praxis. I nuläget har det ansetts uppenbart onödigt att ordna en första intervju om den arbetssökande haft kännedom om att hen till exempel kommer att inleda ett jobb eller en föräldraledighet inom tre månader från jobbsökningens början. I sådana fall har man utan en intervju och utifrån de uppgifter som arbetssökanden gett bedömt att personen inte är i behov av sakkunnigtjänster.
För en invandrare som anmäler sig som arbetssökande och som har rätt till en inledande kartläggning enligt lagen om främjande av integration ska bedömningen av servicebehovet ske i samband med den inledande kartläggningen. Vid ordnandet av den inledande kartläggningen ska lagen om främjande av integration följas.
Vid behov ska det göras en ny bedömning av den arbetssökandes servicebehov. Till exempel den arbetssökande själv kan begära att få en ny bedömning av servicebehovet om situationen förändras. Servicebehovet ska emellertid alltid bedömas på nytt senast när arbetssökandens arbetslöshet har varat i tre månader utan avbrott sedan den föregående bedömningen av servicebehovet. Den oavbrutna arbetslösheten ska bedömas utifrån definitionen av arbetslös i 2 § 3 punkten. Den föreslagna definitionen av arbetslös täcker in alla de arbetssökande som inte arbetar eller studerar på heltid. Till skillnad från nu ska bedömningen av servicebehovet göras regelbundet även när det gäller exempelvis arbetssökande som arbetar deltid och vars arbetstid är över fyra timmar i veckan samt personer som arbetar med ett så kallat nollavtal och som de facto inte erbjuds heltidsarbete. En oavbruten arbetslöshet avbryts av arbete eller studier på heltid som varar över två veckor.
Bedömningen av servicebehovet måste inte uttryckligen ske under en intervju. Detta gör det möjligt att utveckla de metoder som används vid bedömningen. Enligt en uttrycklig bestämmelse i det föreslagna 4 § 2 mom. kan bedömningen av servicebehovet ske digitalt. Den första bedömningen av servicebehovet ska också i regel ske digitalt i den för ändamålet avsedda nättjänsten. Den arbetssökande ska delta i bedömningen av hens servicebehov genom att i nättjänsten lämna de uppgifter som behövs för bedömningen. Om arbetssökandens kompetens och färdigheter att söka jobb bedöms vara uppdaterade och bedömningen är att det inte finns några hinder för att hen ska få arbete, hänvisas arbetssökanden till att söka jobb på egen hand och att på egen hand använda de tjänster som finns till förfogande. Den arbetssökande kan, om hen vill, be om att personligen få en bedömning av servicebehovet med en sakkunnig.
Utifrån den digitala bedömningen av servicebehovet kan den arbetssökande också hänvisas direkt till en tjänst eller vid behov till en närmare bedömning av servicebehovet. Den närmare bedömningen av servicebehovet görs av landskapet eller tjänsteproducenten, vid behov tillsammans med någon annan aktör eller sektorsövergripande. En närmare bedömning av servicebehovet är nödvändig exempelvis då den arbetssökande utifrån den digitala bedömningen av servicebehovet löper risk för långtidsarbetslöshet eller har ett behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, eller om bedömningen av hens servicebehov kräver en närmare utredning av arbetsförmågan. Om det vid bedömningen av servicebehovet framkommer behov av stöd för arbetsförmågan och rehabilitering, ska landskapet eller tjänsteproducenten hänvisa den arbetssökande till en social- och hälsocentral eller aktör på landskapsnivå för en bedömning av arbets- och funktionsförmågan samt behovet av rehabilitering.
Det sätt på vilket kunden ska vara i kontakt med landskapet eller tjänsteproducenten bestäms utifrån vad som är lämpligt och ändamålsenligt för varje kund. Även om det i bestämmelsen inte uttryckligen krävs att bedömningen av servicebehovet ska ske i en intervju kan ett personligt möte med kunden vara viktigt genast i början av arbetslösheten, i synnerhet om arbetslösheten blir långvarig. Landskapet eller tjänsteproducenten ska sträva efter att identifiera de arbetssökande som behöver personligt stöd och vägledning genast i början av arbetslösheten. Landskapet och tjänsteproducenten ska ge möjlighet till personliga besök även för sådana personer som upplever att de behöver det eller som landskapet eller tjänsteproducenten anser att det är nödvändigt att man möter ansikte mot ansikte. Till exempel när det gäller unga eller långtidsarbetslösa är det oftast ändamålsenligt med ett möte ansikte mot ansikte.
Enligt 2 mom. ska faktorer som inverkar på den arbetssökandes sysselsättning utredas vid bedömningen av servicebehovet. När servicebehovet bedöms ska bland annat arbetssökandens yrkesskicklighet, arbetsförmåga och färdigheter att söka arbete utredas och bedömas i relation till personens sysselsättningsmål. I samband med bedömningen av servicebehovet ska det även göras en bedömning av den arbetslösas möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden samt av sannolikheten för att arbetslösheten blir långvarig. Vid senare bedömningar av servicebehovet ska det även göras bedömningar av jobbsökningens resultat och av hur sysselsättningsplanen eller en ersättande plan har fullföljts. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i det väsentliga den bestämmelse om innehållet i en intervju med en arbetssökande som finns i 2 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) föreskrivs det om den registrerades principiella rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling av personuppgifter. Denna rätt tillämpas emellertid inte om beslutet tillåts enligt en medlemsstats nationella rätt som även fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen.
En sådan bedömning av servicebehovet som avses i förslaget är inte ett beslut. Den innehåller inget avgörande som gäller en persons rättigheter eller skyldigheter utan är en kartläggning och bedömning av den arbetssökandes situation och behov av tjänster. Följaktligen är det inte fråga om sådant beslutsfattande grundat på automatiserad behandling av personuppgifter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom det ändå är fråga om sådan automatiserad behandling av personuppgifter som fastställer vilka tjänster som i första hand ska erbjudas en person, är det nödvändigt att bestämmelserna bedöms i förhållande till bestämmelserna om profilering i den allmänna dataskyddsförordningen.
I det föreslagna 4 § 2 mom. konstateras det uttryckligen att bedömningen av servicebehovet även kan göras digitalt. Enligt artikel 22 i den allmänna dataskyddsförordningen får beslut som grundas på automatiserad behandling av personuppgifter inte grunda sig på de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i förordningen, såsom hälsovårdsuppgifter. Ett undantag till detta är en situation där artikel 9.2 a eller g gäller och lämpliga åtgärder som ska skydda den registrerades berättigade intressen har vidtagits. En aspekt som ska bedömas i samband med sådan digital bedömning av servicebehovet som avses i förslaget är den arbetssökandes arbetsförmåga, och vid bedömningen av den krävs det också behandling av vissa hälsovårdsuppgifter.
I artikel 9.2 a i förordningen föreskrivs det om behandling på grundval av den registrerades uttryckliga samtycke. I skäl 43 i den allmänna dataskyddsförordningen förhåller man sig reserverat till att samtycke används som grund för behandling i situationer där den personuppgiftsansvarige är en myndighet. I de situationer som avses i propositionen är den personuppgiftsansvarige en myndighet. I led g i artikeln förutsätts det vidare att behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse på grundval av medlemsstatens nationella rätt. Enligt förslaget är ett sådant viktigt allmänt intresse främjandet av sysselsättningen, och närmare bestämt främjandet av den registrerades sysselsättning. I led g förutsätts det också att behandlingen ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
I skäl 71 i den allmänna dataskyddsförordningen behandlas profilering och när profilering ska vara tillåten. Enligt detta skäl bör beslutsfattande grundat på profilering tillåtas bland annat när det uttryckligen beviljas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Denna form av uppgiftsbehandling bör under alla omständigheter omgärdas av lämpliga skyddsåtgärder, som bör inkludera specifik information till den registrerade och rätt till mänskligt ingripande, att framföra sina synpunkter, att erhålla en förklaring till det beslut som fattas efter sådan bedömning och att överklaga beslutet. Sådana åtgärder bör inte gälla barn.
Även om den första bedömningen av servicebehovet i regel kommer att ske digitalt ska en enskild kund kunna begära att få sitt servicebehov bedömt tillsammans med någon av landskapets sakkunniga eller en tjänsteproducent. Följaktligen finns det ett alternativ till sådan bedömning av servicebehovet som grundar sig på automatiserad databehandling och en enskild kund kan kräva mänsklig medverkan i behandlingen av sina uppgifter. En central del av även den digitala bedömningen av servicebehovet är att i enlighet med det föreslagna 11 § 2 mom. utreda arbetssökandens egna mål i fråga om arbete och kompetensutveckling. På så sätt kommer arbetssökanden att ha möjlighet att påverka bedömningen. Med stöd av vad som sagts kan det konstateras att även om det i fråga om de föreslagna bestämmelserna inte handlar om sådant beslutsfattande grundat på automatiserad databehandling som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. profilering, bedöms bestämmelserna uppfylla de krav vad gäller profilering som finns i den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom det ändå inte är fråga om ett beslut, kommer det inte att vara möjligt att överklaga en bedömning av servicebehovet.
12 §.Sysselsättningsplan. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om den arbetssökandes rätt till en sysselsättningsplan. Rätten till en sysselsättningsplan ska gälla arbetslösa och sådana arbetssökande som omfattas av omställningsskyddet enligt 33 §.
Sysselsättningsplanen ska utarbetas i samband med bedömningen av servicebehovet. Planen ska ses över i samband med bedömningen av servicebehovet så att den motsvarar servicebehovet. Om tjänsteproducenten ansvarar för bedömningen av servicebehovet hör även utarbetandet av planen till tjänsteproducentens skyldigheter. Det föreslagna 1 mom. innehåller också en hänvisning till planer som ersätter en sysselsättningsplan. I lagen om främjande av integration kommer det att finnas bestämmelser om invandrares rätt till en integrationsplan och i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte finns det bestämmelser om rätten till en aktiveringsplan för en person som länge varit arbetslös.
Det föreslagna 2 mom. gäller innehållet i en sysselsättningsplan. Sysselsättningsplanen ska innehålla den arbetssökandes egna mål för arbete eller utbildning samt en överenskommelse om jobbsökningen och tjänster enligt den arbetssökandes servicebehov som ökar den arbetssökandes möjligheter till sysselsättning. Utöver offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling kan man tillsammans med den arbetssökande även komma överens om andra tillväxttjänster som ordnas av landskapet, såsom exempelvis främjande av sysselsättningen med hjälp av lönesubventionering eller ansökan om startpeng. Tillsammans med arbetssökanden kan man också komma överens om att hen ska söka sig till en arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning eller till frivilliga studier. Dessutom kan man komma överens med den arbetssökande om andra tjänster som ökar hens arbetsmarknadsfärdigheter och arbets- och funktionsförmåga samt åtgärder för att utreda arbetsförmågan och hälsotillståndet. I planen kan det även antecknas om arbetssökanden eventuellt har behov av särskilt stöd. Behovet av särskilt stöd kan hänföra sig till exempelvis en skada eller sjukdom som den arbetssökande har eller till hens sociala situation, och det kan innebära att servicen inbegriper till exempel individuellt stöd och vägledning.
Det att man har kommit överens om tjänster i en plan ger inte arbetssökanden rätt till tjänsterna i fråga. Enligt den föreslagna 15 § är landskapet och tjänsteproducenten emellertid skyldiga att stödja genomförandet av planen.
Landskapet eller tjänsteproducenten ska i sysselsättningsplanen komma överens om hur man följer upp hur planen genomförs. Om landskapet eller tjänsteproducenten kräver någon annan utredning än den arbetssökandes anmälan om genomförandet ska detta villkor noteras i planen. En bestämmelse om detta finns i 3 mom.
13 §.Sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättning. Med behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen avses en situation där främjandet av den arbetslösas sysselsättning kräver en samordning av social- och hälsotjänster eller sådana rehabiliteringstjänster som hör till Folkpensionsanstaltens organiseringsansvar med offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling eller andra tillväxttjänster som främjar sysselsättningen. Samordning av tjänster behövs när det krävs ett nära samarbete mellan olika aktörer för att den arbetslösas situation ska avancera. Om landskapet eller tjänsteproducenten i samband med en bedömning enligt 11 § av den arbetssökandes servicebehov upptäcker att den arbetslösa har behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, ska den arbetslösas servicebehov utvärderas på ett sektorsövergripande sätt och tjänsterna samordnas i samarbete med landskapets social- och hälsovård samt vid behov Folkpensionsanstalten.
I det föreslagna 1 mom. finns det bestämmelser om när den arbetslösas behov av sektorsövergripande service senast ska bedömas. Enligt 1 punkten ska behovet av sektorsövergripande service för en arbetssökande som är under 25 år bedömas senast när hen har varit arbetslös i sex månader utan avbrott. Enligt 2 punkten ska behovet av sektorsövergripande service för andra unga personer än de som avses i 1 punkten bedömas senast när de har varit arbetslösa utan avbrott i 12 månader. Om den arbetslösas behov av sektorsövergripande service inte har bedömts tidigare, till exempel på grund av att arbetslösheten inte har varit utan avbrott, ska behovet enligt den föreslagna 3 punkten bedömas senast när den arbetslösa har fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet i 300 dagar. Den arbetslöshet som avses i 1 och 2 punkten ska bedömas utifrån definitionen av arbetslös i 2 § 3 punkten i den föreslagna lagen. Betalningen av sådant arbetsmarknadsstöd som avses i 3 punkten bestäms däremot utifrån definitionen av arbetslös i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som arbetsmarknadsstöd som betalats ut för tiden för arbetslöshet räknas emellertid inte arbetsmarknadsstöd som betalats ut för tiden för en sådan sysselsättningsfrämjande tjänst som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
De tidsfrister som föreslås för när behovet av sektorsövergripande service senast ska bedömas motsvarar till innehållet i huvudsak 2 § 2 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Formuleringarna i bestämmelsen förtydligas emellertid och punkternas ordningsföljd ändras kronologiskt. Bestämmelsen gäller de tidpunkter då landskapet eller tjänsteproducenten senast uttryckligen ska ägna uppmärksamhet åt behovet av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Bestämmelsen hindrar inte landskapet eller tjänsteproducenten från att bedöma behovet av sektorsövergripande service redan innan de tidsfrister som nämns har löpt ut. Landskapet och tjänsteproducenten ska också sträva efter att identifiera behovet av samordnade tjänster redan i ett så tidigt skede som möjligt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska landskapet eller tjänsteproducenten som sektorsövergripande samarbete samordna tjänsterna för en arbetslös person som behöver sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Det är landskapet som ska ansvara för samordningen av tjänsterna, och landskapet ska samarbeta med dem som ordnar och producerar andra tjänster. Även Folkpensionsanstalten och andra som deltar i verksamheten kan begära en sektorsövergripande utvärdering av en arbetslös persons servicebehov om de bedömer att det behövs. I den föreslagna lagens 37 § finns det bestämmelser om landskapets, tjänsteproducentens och Folkpensionsanstaltens rätt att få sådan information som behövs för ordnandet av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och för att servicen ska kunna tillhandahållas den arbetslösa.
Enligt 3 mom. ska det utarbetas en sektorsövergripande sysselsättningsplan för en arbetslös person som har behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. I planen kommer man överens om den offentliga service för rekrytering och kompetensutveckling, de andra tillväxttjänster samt de social-, hälso- och rehabiliteringstjänster som följer av den arbetslösas servicebehov. Om den arbetslösas servicebehov förutsätter sådana rehabiliteringstjänster som Folkpensionsanstalten tillhandahåller ska Folkpensionsanstalten delta i utarbetandet av planen. En sektorsövergripande tjänstehelhet som främjar sysselsättningen kan utöver sådana tillväxt-, social- och hälsotjänster som ordnas av landskapet samt rehabiliteringstjänster som ordnas av Folkpensionsanstalten även omfatta tjänster som hör till andra aktörers organiseringsansvar. Sådana tjänster kan exempelvis vara tjänster som ordnas av kommunerna och som främjar sysselsättningen. I planen ska det också avtalas om uppföljningen av planen samt om ansvaret för dem som deltar i utarbetandet av planen vad gäller uppföljningen.
14 §.Skyldigheter för arbetslösa. Paragrafens bestämmelser om skyldigheterna för arbetslösa motsvarar i huvudsak 2 kap. 8 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt 1 mom. har den som är arbetslös en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning. En arbetslös ska också delta i utvärderingen av sitt servicebehov och i utarbetandet och granskningen av en sysselsättningsplan. En ny skyldighet som ingår i 1 mom. är att den arbetslösa ska hålla sin postadress och eventuella övriga kontaktuppgifter uppdaterade. Den arbetslösa ska meddela ändringar i sin postadress och eventuella övriga kontaktuppgifter. Till exempel arbetserbjudanden och olika kallelser skickas till den adress som arbetssökanden har uppgett.
Enligt 2 mom. ska en arbetslös följa den sysselsättningsplan, integrationsplan eller aktiveringsplan som utarbetats för hen. Den arbetslösa ska också söka sig till och delta i sådan service som främjar hens sysselsättning och arbetsmarknadsfärdigheter. Även underrättelser om hur planen har fullföljts inom den tidsfrist och på det sätt som landskapet eller tjänsteproducenten har bestämt ska höra till arbetssökandens skyldigheter.
I 3 mom. finns det en informativ hänvisning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa, där det föreskrivs om arbetssökandens rätt att få arbetslöshetsförmån.
15 §.Landskapets och tjänsteproducentens skyldigheter. De skyldigheter som landskapet har enligt 1 mom. motsvarar i huvudsak de skyldigheter som arbets- och näringsbyrån har enligt 2 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Landskapet ska inom ramen för de disponibla anslagen erbjuda arbete och utbildning samt ordna sådan service som ingår i sysselsättningsplanen. Landskapet ska också följa hur sysselsättningsplanen genomförs och bidra till att serviceprocessen framskrider.
Eftersom även en tjänsteproducent kan ha uppgifter som gäller en arbetssökandes serviceprocess föreskrivs det i 2 mom. om tjänsteproducentens skyldighet att för sin del bidra till att serviceprocessen framskrider. En tjänsteproducent som sköter en arbetssökandes serviceprocess är till exempel skyldig att bedöma den arbetslösas servicebehov med de intervall som föreslås i 11 §. Tjänsteproducenten ska också följa hur sysselsättningsplanen fullföljs. Med stöd av den andra meningen som föreslås i momentet avgörs det om en uppgift som föreskrivs i lagen ska höra till landskapet eller tjänsteproducenten. Den centrala tanken med bestämmelsen är att avtalet mellan landskapet och tjänsteproducenten och 2 mom. tillsammans ska bilda en helhet som ska ligga till grund för avgörandet om en uppgift enligt lagen ska skötas av landskapet eller tjänsteproducenten.
Tjänsteproducenten ska också fullgöra de skyldigheter enligt den föreslagna lagen som hör ihop med de tjänster som tjänsteproducenten producerar, såsom exempelvis skyldigheten att meddela landskapet att det finns sådana grunder för avbrytande av en tjänst som avses i 35 § 1 mom.
I 3 mom. föreskrivs det om landskapets ansvar gentemot kunden om landskapet har överlåtit uppgifter som gäller arbetssökandens serviceprocess åt en tjänsteproducent. Om tjänsteproducenten försummar sina uppgifter är det landskapet som ansvarar för att åtgärderna genomförs. Bestämmelsen sporrar landskapet att se till att det finns tillräckliga garantier för att säkerställa att tjänsteproducentens skyldigheter fullgörs, eftersom ansvaret gentemot kunden ligger hos landskapet om tjänsteproducenten försummar sina uppgifter. Landskapets ansvar begränsar sig emellertid till uppgifter enligt lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling och uppgifter som föreskrivits med stöd av den lagen.
3 kap. Offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling
16 §.Rekryteringstjänster och internationell rekrytering. I paragrafen föreskrivs det om rekryteringstjänster, med vilket man avser i huvudsak sådan arbetsförmedlingsservice som avses i 3 kap. 2 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Rekryteringstjänster är tjänster för både arbetssökande och dem som söker arbetstagare och målet med dem är att fylla lediga platser och att arbetssökande snabbt ska få arbete. Rekryteringstjänsterna för arbetssökande ska inte bara beakta arbete i arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden utan även andra former av arbete, såsom företagsverksamhet och andra möjligheter till självsysselsättning.
Sådana rekryteringstjänster som ska ordnas i varje landskap definieras i 2 mom. Enligt den föreslagna 2 mom. 1 punkten ska förmedling av information om tillgång på kunnig arbetskraft och om arbetstillfällen höra till de rekryteringstjänster som landskapet ordnar. I detta syfte ska annonser om lediga arbetstillfällen och kompetensprofiler för arbetssökande publiceras på den nationella serviceplattformen för arbetsförmedling, det så kallade Arbetsmarknadstorget. Enligt 2 punkten ska de som söker arbetstagare ha tillgång till rådgivning och handledning om rekrytering och likaså ska arbetssökande ges rådgivning och handledning om jobbsökning. Till rekryteringstjänsterna hör enligt den föreslagna 3 punkten även samordning av arbetstillfällen och arbetssökande på så sätt att landskapet eller tjänsteproducenten aktivt strävar efter att hitta arbete som är lämpligt för arbetssökanden och som motsvarar hens kunnande och arbetsförmåga, liksom kunnig arbetskraft för den som söker arbetstagare. Samordning av arbetstillfällen och arbetssökande inbegriper arbetserbjudanden som är bindande för den arbetssökande till dem som söker arbete och presentation av arbetssökande för arbetsgivare. Även arbetsmarknadstorget kommer automatiskt att samordna arbetssökande och arbetstillfällen. De annonser som arbetsmarknadstorget automatiskt förmedlar till de arbetssökande kommer inte vara sådana arbetserbjudanden som är bindande för de arbetssökande. Detta betyder att en arbetssökande inte är skyldig att reagera på en annons under hot om påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa vid vägran att ta emot arbete.
I 3 mom. finns det en informativ hänvisning till Euresförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013). Eftersom det föreskrivs om internationell arbetsförmedling inom Europeiska unionen och Europiska ekonomiska samarbetsområdet i Euresförordningen är det inte aktuellt med någon nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen omfattar däremot sådan arbetsförmedling som kan erbjudas dem som söker arbetstagare till Finland från andra länder än de som omfattas av Euresförordningens tillämpningsområde, det vill säga så kallade tredjeländer, eller som söker arbetstagare från Finland till sådana länder. Bestämmelser om sådan internationell arbetsförmedling som gäller så kallade tredjeländer som avses ovan ska liksom nu utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §.Tjänster för kompetensutveckling. Enligt 1 mom. ska landskapet ordna tjänster för kompetensutveckling för att trygga tillgången på kunnig arbetskraft. Yrkes- och karriärvägledning samt tillväxttjänstutbildning ska höra till de tjänster för kompetensutveckling som landskapet ordnar.
Genom vägledning för yrkesval och karriär stöder man enskilda kunder när det gäller planeringen av utbildning och arbetskarriär, en smidigare övergång mellan olika faser, förbättrandet av deras sysselsättningsförutsättningar, utvecklandet av deras kompetens och sysselsättningen. Bestämmelser om vägledning för yrkesval och karriär finns i det föreslagna 2 mom. och de motsvarar i huvudsak 4 kap. 3 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Vägledningen för yrkesval och karriär för enskilda kunder stöder också tillgången på kunnig och motiverad arbetskraft för företag och andra arbetsgivare.
Vägledningen för yrkesval och karriär inbegriper en helhetsbedömning av kundens situation samt personlig vägledning eller träning. Målet med vägledningen är realistiska lösningar för utbildning och arbetskarriär. Vägledningen för karriär kan inbegripa stöd till en person som ska göra upp en egen karriärsplan och utveckla sina karriärplaneringsfärdigheter. Genom personlig vägledning hjälper man kunden att identifiera sina förutsättningar, inlärningsfärdigheter, lämplighet och yrkesmässiga målsättningar och att bedöma dessa i förhållande till utbildnings- och jobbmöjligheter. Utgångspunkten för den personliga vägledningen ska vara den enskilda kundens egen aktivitet. Vägledningen ska kunna kompletteras med andra tjänster som stöder klarläggandet av alternativ för yrkesval och karriär, sökning till yrkesutbildning och utvecklingen av arbetslivsfärdigheter, eller genom vilka man undersöker arbetsförmågan eller behovet av rehabilitering. Vägledningen för yrkesval och karriär kan också tillhandahållas sektorsövergripande som ett avtalsbaserat nätverkssamarbete.
Vägledningen för yrkesval och karriär omfattar även informationsförmedling och rådgivning i fråga om utbildningsmöjligheter och andra möjligheter till kompetensutveckling, arbetsmarknader, branscher och yrken, inledande av företagsverksamhet, förändringar i arbetslivet samt prognostisering av utbildnings- och arbetskraftsbehov. Sådana informations- och rådgivningstjänster ska också vara tillgängliga för andra kunder än arbetssökande.
För att utreda alternativen för yrkesval och karriär samt kompetens och lämplighet kan man vid behov använda psykologiska bedömningsmetoder i vägledningen för karriären. Användningen av psykologiska bedömningsmetoder kräver alltid den enskilda kundens samtycke. Vid användningen av psykologiska bedömningsmetoder ska det även tas i beaktande att den som utför bedömningen har sådan utbildning som krävs för metoden.
Enligt 3 mom. ska landskapet såsom tillväxttjänstutbildning ordna sådan utbildning som förbättrar de enskilda kundernas sysselsättningsmöjligheter genom att utveckla deras kunnande så att det motsvarar arbetsmarknadens behov. Genom tillväxttjänstutbildning strävar man efter att förbättra de enskilda kundernas möjligheter att få arbete eller behålla sin arbetsplats och deras entreprenörskompetens. Genom tillväxttjänstutbildning främjas tillgången på kunnig arbetskraft samt uppkomsten av ny företagsverksamhet och företagsverksamhetens tillväxt och internationalisering.
18 §. Övrig service. Landskapet kan ordna även andra tjänster som offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. Dessa tjänster definieras inte närmare i bestämmelsen, men målet med de tjänster som ordnas ska vara att stödja rekrytering och jobbsökning, kartlägga och utveckla enskilda kunders kompetens eller stärka arbetsmarknadsfärdigheter och stödja sysselsättningen. Målen med de tjänster som ordnas såsom övriga tjänster anges i 1 mom. 1–3 punkten. Som övriga tjänster för arbetssökande kan det ordnas till exempel liknande jobbsökarträning som nu eller sådan arbetsträning som stöder fotfästet på arbetsmarknaden. De tjänster som ordnas behöver emellertid inte begränsa sig till sådana tjänster som finns i dag, utan syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för landskapen och tjänsteproducenterna att utveckla även nya former av tjänster som svarar mot kundernas behov och med vilka man kan stödja de enskilda kundernas sysselsättning.
De övriga tjänster som ordnas av landskapet kan även inbegripa arbetsprövning och i det föreslagna 2 mom. finns det en informativ hänvisning till bestämmelserna om arbetsprövning. Bestämmelser om arbetsprövning finns i 5 kap. i den föreslagna lagen.
4 kap. Tillväxttjänstutbildning
19 §.Utbildning som ordnas som tillväxttjänstutbildning. Som tillväxttjänstutbildning tillhandahålls sådan arbetslivsinriktad utbildning som ökar den enskilda kundens yrkeskunskaper och yrkesfärdigheter. Landskapet ska också tillhandahålla entreprenörskapsutbildning och integrationsutbildning enligt 18 § i lagen om främjande av integration som tillväxttjänstutbildning. Landskapet får dock inte ordna utbildning som leder till en examen eller en del av en examen. Organiseringsansvaret för all yrkesutbildning som leder till en examen överfördes till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde i samband med den reform av yrkesutbildningen på andra stadiet som genomfördes vid ingången av 2018.
Som tillväxttjänstutbildning kan landskapet tillhandahålla ett mångsidigt utbud av olika former av vidareutbildning och fortbildning, liksom från fall till fall skräddarsydda utbildningsprogram, som svarar mot de arbetssökandes samt företagens och andra arbetsgivare kompetensbehov. I sådan utbildning som ökar yrkeskunskapen och yrkesfärdigheterna kan det också, i den mån det behövs, ingå allmänbildande studier samt exempelvis språkutbildning och studier i informationsteknik. Detta kan vara ändamålsenligt för de enskilda kunder som saknar avgångsbetyg från grundskolan eller saknar tidigare yrkesutbildning eller vars studieframgångar har varit svaga. Utbildningarna kan också inbegripa inlärning på arbetsplatsen. Dessutom kan utbildningsprogrammen enligt behov inbegripa exempelvis jobbsökarträning och individuella stöd- och vägledningstjänster.
Som sådan integrationsutbildning som avses i 18 § i lagförslaget om främjande av integration tillhandahålls undervisning i finska eller svenska, undervisning i yrkesfärdigheter och andra färdigheter som behövs i yrkeslivet, yrkesplanering och vägledning för fortsatta studier, tjänster som främjar sysselsättningen eller arbetsmarknaden, samt annan undervisning som förbättrar sådana färdigheter som ansluter sig till samhälle, kultur och livskompetens. Integrationsutbildningen kan också inbegripa erkännande av tidigare inhämtad kompetens och erkännande av examen.
20 §.Antagning av studerande. I paragrafen föreskrivs det om antagning av studerande till tillväxttjänstutbildning. Enligt det föreslagna 1 mom. ska antagningen av studerande till tillväxttjänstutbildning utgöra en av landskapets myndighetsuppgifter. Landskapet får inte överlåta antagningen av studerande på en producent av utbildningstjänster eller någon annan tjänsteproducent.
Enligt 2 mom. kräver antagningen till en tillväxttjänstutbildning liksom nu att personen i fråga är lämpad för utbildningen och att hen har ett utbildningsbehov. En person under 20 år kan väljas till tillväxttjänstutbildning endast om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att genomföra utbildningen som frivilliga studier. Detta gäller dock inte integrationsutbildning. Även en invandrare under 20 år kan antas till integrationsutbildning som ordnas som tillväxttjänstutbildning. Vid antagningen av studerande till integrationsutbildning ska man emellertid beakta det som föreskrivs i 18 § i den föreslagna lagen om främjande av integration om att integrationsutbildning ska tillhandahållas invandrare som passerat läropliktsåldern. Av den som väljs till utbildning som ökar yrkeskunskap och yrkesfärdigheter och till entreprenörsutbildning krävs det dessutom att personen är lämplig för de uppgifter som utbildningen ger färdigheter för. Om en person till exempel har sådana begränsningar vad gäller hälsan som gör att hen inte kan arbeta med sådana uppgifter som utbildningen ger färdigheter för, kan hen inte antas till utbildningen. En persons skada eller sjukdom får emellertid inte i sig utgöra ett hinder för antagning till en utbildning.
I 5 kap. 3 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det att antagningstillfället och lämplighetsproven i anslutning till antagningen är avgiftsfria för dem som söker sig till utbildning. Det föreslås ingen motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen eftersom antagningstillfällena och lämplighetsproven i anslutning till dem kommer att vara avgiftsfria för dem som söker sig till utbildning med stöd av att det i 1 mom. i den föreslagna 4 § anges att tjänsterna ska vara avgiftsfria. Det är onödigt med en separat bestämmelse om detta. I 3 mom. finns det ett bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket det får utfärdas närmare bestämmelser om antagningsförfarandet.
21 §.Studerandes rättigheter och skyldigheter. Paragrafen innehåller bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för studerande som deltar i tillväxttjänstutbildning. Enligt det föreslagna 1 mom. har den studerande rätt att få undervisning enligt genomförandeplanen för utbildningen och rätt att avlägga studier under den tid tillväxttjänstutbildningen pågår. Utbildningens längd definieras i anskaffningsavtalet. Enligt det förslagna 2 mom. ska den studerande regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier enligt genomförandeplanen för utbildningen. Bestämmelserna motsvarar 5 kap. 4 § 1 och 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I stället för utbildnings- eller studieplan används begreppet genomförandeplan för utbildningen.
I det föreslagna 3 mom. hänvisas det till vissa bestämmelser i lagen om yrkesutbildning som ska tillämpas även på sådan tillväxttjänstutbildning som ordnas av landskapet. För tydlighetens skull anges det i 4 mom. att det som föreskrivs om utbildningsanordnare i de bestämmelser som nämns i 3 mom. ska tillämpas på en producent av utbildningstjänster.
22 §.Till utbildningen hörande inlärning på en arbetsplats. I paragrafen föreskrivs det om sådan inlärning på en arbetsplats genom praktiska arbetsuppgifter (inlärning i arbetet) som ska utgöra en del av tillväxttjänstutbildningen. Uttrycket ”den som anordnar en period med inlärning i arbetet” ersätts med uttrycket ”den som verkställer en period med inlärning i arbetet” eftersom det bättre beskriver arbetsgivarens roll. När det gäller inlärning i arbetet är det fråga om verkställande av en del som hör till tillväxttjänstutbildningen, inte ansvar för att ordna den.
Enligt 1 mom. är den studerande under tiden för en period med inlärning i arbetet inte anställd av utbildningsproducenten och i princip inte heller av den som verkställer perioden. Den som verkställer perioden och den studerande kan emellertid avtala om att perioden ska genomföras i ett anställningsförhållande.
Om det inte har avtalats om att perioden av inlärning i arbetet ska genomföras i ett anställningsförhållande, ska det ingås ett skriftligt avtal. På avtalet tillämpas det som föreskrivs i 27 § om avtal om arbetsprövning. I avtalet ska det dessutom ingå en överenskommelse om den lärare som ska ansvara för handledningen under perioden av inlärning i arbetet samt hur och under vilken tid handledningen ska genomföras. Bestämmelser om avtalet finns i 2 mom. och de motsvarar 5 kap. 6 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Enligt 3 mom. ska den som verkställer en period med inlärning i arbetet ansvara för den studerandes säkerhet på arbetsplatsen under den perioden på det sätt som föreskrivs i arbetarskyddslagen (738/2002). Enligt 4 § 1 mom. 1 punkten i arbetarskyddslagen ska lagen också tillämpas på elevers och studerandes arbete i samband med utbildningen.
23 §.Gemensam anskaffning av utbildning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 7 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Sådan utbildning som landskapet kan ordna som tillväxttjänstutbildning enligt den föreslagna 19 § kan ordnas som gemensamt anskaffad utbildning enligt den föreslagna lagen. Eftersom utbildning som leder till en examen eller en del av en examen inte kan ordnas som tillväxttjänstutbildning, kan sådan utbildning inte heller ordnas som gemensamt anskaffad utbildning. Andra produkter är tillgängliga exempelvis via de nuvarande tjänsterna RekryUtbildning, OmställningsUtbildning och PrecisionsUtbildning.
I den gällande bestämmelsen hänvisas det till den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd och till de minimis-stöd. Ifrågavarande gruppundantagsförordning och förordningarna om de minimis-stöd nämns i definitionsbestämmelserna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom förslaget till lag om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling utöver gemensam anskaffning av utbildning inte innehåller andra stödformer som ska betraktas som statligt stöd, nämns de förordningar om statligt stöd som ska följas vid gemensam anskaffning av utbildning i 2 och 3 mom.
I det föreslagna 3 mom. finns det också en bestämmelse om att sådan utbildning som avses i 3 mom. (PrecisionsUtbildning) inte får verkställas med en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet om den sökande på det sätt som avses i EU-bestämmelserna är ett företag i svårigheter eller på grundval av ett kommissionsbeslut är föremål för ett betalningskrav om återbetalning av statligt stöd som beviljats i strid med reglerna. Bestämmelsen är nödvändig eftersom det i artikel 1.4 a i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd förutsätts att godtagbara stödordningar som gäller statligt stöd uttryckligen ska utesluta utbetalning av individuellt stöd till företag som är föremål för ett betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Enligt artikel 1.4 c i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd får statligt stöd inte beviljas företag i svårigheter. En definition av begreppet företag i svårigheter finns i artikel 2.18 i förordningen. Med företag i svårigheter avses företag för vilka minst en av följande omständigheter råder:
a) I fallet med aktiebolag (utom små eller medelstora företag som funnits i mindre än tre år eller, när det gäller berättigande till riskfinansieringsstöd, små eller medelstora företag inom sju år från deras första kommersiella försäljning som berättigar till riskfinansieringsinvesteringar enligt sunda marknadsprinciper tillämpade av de finansiella intermediärer som valts ut), om över hälften av det tecknade aktiekapitalet har försvunnit på grund av ackumulerade förluster. Detta är fallet om avdrag för ackumulerade förluster från reserver (och alla andra element som vanligtvis betraktas som en del av företagets egna medel) leder till ett negativt ackumulerat belopp som överstiger hälften av det tecknade aktiekapitalet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse avses med ”aktiebolag” särskilt de typer av företag som nämns i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, och ”aktiekapital” omfattar överkurs om så är relevant.
b) I fallet med ett företag där åtminstone några ägare har obegränsat ansvar för företagets skuld (utom små eller medelstora företag som funnits i mindre än tre år eller, när det gäller berättigande till riskfinansieringsstöd, små eller medelstora företag inom sju år från deras första kommersiella försäljning som berättigar till riskfinansieringsinvesteringar enligt sunda marknadsprinciper tillämpade av de finansiella intermediärer som valts ut), om över hälften av det bokförda egna kapitalet har försvunnit på grund av ackumulerade förluster. Vid tillämpningen av denna bestämmelse avses med ”ett företag där åtminstone några ägare har obegränsat ansvar för företagets skuld” särskilt de typer av företag som nämns i bilaga II till direktiv 2013/34/EU.
c) Om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran.
d) Om företaget har fått undsättningsstöd och ännu inte har betalat tillbaka lånet eller avslutat garantin, eller har fått omstruktureringsstöd och fortfarande omfattas av en omstruktureringsplan.
e) I fallet med ett företag som inte är ett litet eller medelstort företag, där, för de senaste två åren,
1) företagets bokföringsmässiga skuldsättningsgrad har varit större än 7,5 och
2) företagets rörelseresultat före räntor, skatter och avskrivningar, EBITDA, har legat under 1,0.
I 4 mom. finns det ett bemyndigande att utfärda förordning. Bestämmelser om betalningsandelarna vid gemensam anskaffning av utbildning får utfärdas genom förordning av statsrådet.
5 kap. Arbetsprövning
24 §.Anvisning till arbetsprövning. Arbetsprövning kan liksom i dag användas för att utreda en enskild kunds alternativ för yrkesvalet och karriären eller för att stödja kundens möjligheter att komma in på arbetsmarknaden på nytt. I 1 mom. föreskrivs det om syftet med arbetsprövning.
Arbetsprövning används för att utreda alternativ för yrkesvalet och karriären för personer utan yrkesutbildning eller när det frågan om att byta bransch eller yrke. Det primära målet särskilt i fråga om unga utan yrkesutbildning är att hitta ett lämpligt utbildningsalternativ. Arbetsprövning kan utnyttjas också när det finns behov av omskolning till en ny bransch eller ett yrke. Byte av bransch eller yrke kan bli aktuellt vid strukturförändringar, där det inte längre finns jobb att få inom det tidigare yrket. Omskolning kan också behövas när en återgång till det tidigare arbetet eller yrket inte är möjlig på grund av sjukdom eller skada. Arbetsprövning kan användas för att utreda om en person trots sjukdom eller skada klarar av arbeta inom en viss bransch eller i ett visst yrke. Med hjälp av arbetsprövning kan man också utreda om företagsverksamhet är ett alternativ. Ordnande av arbetsprövning förutsätter inte att kunden är registrerad som arbetssökande.
Arbetsprövningen ordnas så att den som deltar i prövningen utför praktiska arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Arbetsprövning kan också ordnas i verkstadsform. Arbetsprövningen bör ordnas så att den genuint anknyter till den bransch eller det yrke som kunden siktar på. Arbetsprövning som ordnas för att utreda alternativen för yrkesvalet och karriären ska förenas med handledning och starkt stöd i syfte att säkerställa att kunden verkligen söker in till utbildning. Det är särskilt viktigt i fråga om unga.
När en person länge stått utanför arbetsmarknaden till följd av långvarig arbetslöshet eller av andra skäl, exempelvis vårdnad av barn, kan arbetsprövning utnyttjas för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden. Syftet med arbetsprövning är då att utreda om personens kompetens och arbetsmarknadsfärdigheter är aktuella eller om det behövs annat stöd, exempelvis utveckling av yrkeskompetensen. Arbetsprövning i syfte att stödja kundens möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden kan också utnyttjas för att utreda om en invandrares kompetens och arbetsmarknadsfärdigheter motsvarar kraven på den finska arbetsmarknaden.
Arbetsprövning är inte avsedd enbart för inhämtande av arbetserfarenhet. Det primära syftet måste alltid vara antingen att utreda alternativen för yrkesvalet eller karriären eller att stödja kundens möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden.
Det föreslagna 1 mom. motsvarar i fråga om arbetsprövningens syfte 4 kap. 5 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I bestämmelsen beaktas dessutom att landskapet kan ge tjänsteproducenten rätt att i enlighet med den föreslagna 3 § anvisa enskilda kunder arbetsprövning.
Enligt 2 mom. kan arbetsprövning på motsvarande sätt som i dag verkställas av företag, enskilda näringsidkare, kommuner, samkommuner, andra sammanslutningar, stiftelser eller statliga ämbetsverk eller inrättningar. Arbetsprövning kan också verkställas av landskapet. Arbetsprövning kan ändå inte verkställas av en arbetsgivare till vilken kunden står i anställnings- eller tjänsteförhållande när avtalet om arbetsprövning ingås.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 kap. 5 § 2 mom. och 7 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Till skillnad från nuläget används i stället för begreppet den som ordnar arbetsprövning begreppet den som verkställer arbetsprövning. Därigenom förtydligas arbetsgivarens roll som den som i praktiken verkställer servicen. I 2 mom. begränsas dessutom möjligheten att verkställa arbetsprövning för tjänsteproducenter som av landskapet fått rätt att anvisa enskilda kunder till arbetsprövning. Sådana tjänsteproducenter kan enligt förslaget själva verkställa arbetsprövning i det fall att avtal om det har ingåtts med landskapet. Landskapet kan exempelvis i upphandlingsavtalet ange ett högsta antal kunder för vilka tjänsteproducenter kan verkställa arbetsprövning.
25 §.Maximitid för arbetsprövning. I 1 mom. föreskrivs det om maximitiden för arbetsprövning. Tiden för arbetsprövning föreslås som i dag vara högst 12 månader. En arbetsprövning kan dock inte pågå i mer än sex månader hos en och samma arbetsgivare. Ett undantag från det är arbetsprövning som verkställs av kommunen eller landskapet. Prövotiden på sex månader granskas i det fallet enligt arbetsuppgift. En enskild kund kan delta i arbetsprövning hos en kommun eller ett landskap exempelvis i två perioder på sex månader vardera. De separata perioderna får dock inte omfatta samma slag av arbetsuppgifter.
Arbetsprövningens längd bör fastställas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och med hänsyn till vilken tid det krävs för att nå målen för arbetsprövningen. Exempelvis kan man i regel redan genom en kortvarig arbetsprövning på 1—3 månader avgöra om en bransch eller ett yrke intresserar kunden. När arbetsprövningen ska stödja kundens möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden kan det däremot krävas längre tid.
Paragrafens 2 mom. föreskriver om när maximitiden för arbetsprövning börjar räknas på nytt från början. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 6 § 2 mom. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska det dock beaktas att det med arbetslös avses en i den föreslagna lagen avsedd arbetssökande som inte är sysselsatt på heltid i mer än två veckor utan avbrott eller inte är studerande på heltid.
Bestämmelsen preciseras genom ett omnämnande av att den tid på minst tolv månader som en enskild kund ska ha varit arbetslös räknas från det att arbetsprövningsperioden avslutades. Om en kund exempelvis har deltagit i arbetsprövning under två perioder på sammanlagt åtta månader och det har gått mindre än tolv månader sedan den senaste perioden avslutades, kan kunden anvisas ny arbetsprövning för den tid som återstår av maximitiden på tolv månader, det vill säga för en tid på fyra månader. Om det sedan den senaste arbetstidsprövningen har gått tolv månader och kunden har varit arbetslös under hela den tiden, kan kunden på nytt anvisas arbetsprövning i tolv månader. För personer under 25 år gäller dock att den som deltagit i arbetsprövning i sammanlagt tolv månader kan anvisas arbetsprövning på nytt redan efter en arbetslöshet på tre månader utan avbrott.
26 §.Begränsningar i fråga om arbetsprövning. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 7 § 1 mom. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om landskapet ger en tjänsteproducent rätt att anvisa enskilda kunder arbetsprövning och ingå avtal om arbetsprövning, ska landskapet se till att också tjänsteproducenten följer de begränsningar som gäller för arbetsprövning. Till exempel får inte heller tjänsteproducenten anvisa en enskild kund arbetsprövning, om arbetsprövningen ger den som verkställer arbetsprövningen fördelar som snedvrider konkurrensen.
27 §.Avtal om arbetsprövning. Avtalet om arbetsprövning ska alltid ingås skriftligt. Avtalet ingås av den enskilda kund som deltar i arbetsprövningen, den arbetsgivare som verkställer arbetsprövningen och landskapet. Part i avtalet kan i stället för landskapet vara en tjänsteproducent som av landskapet fått rätt att anvisa enskilda kunder arbetsprövning och ingå avtal om arbetsprövning.
Det föreslagna 1 mom. motsvarar 4 kap. 9 § 1 mom. 1—6 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt 2 mom. är den som verkställer arbetsprövningen skyldig att informera den som betalar arbetslöshetsförmånen om deltagarens frånvaro från arbetsprövningen, så att den som betalar förmånen utifrån anmälan kan avgöra om deltagaren har rätt till arbetslöshetsförmån för frånvarodagarna. För att anmälningsskyldigheten ska kunna fullgöras ska det av avtalet framgå vem som betalar förmånen.
I 3 mom. föreskrivs det om skyldighet för den som verkställer arbetsprövningen att lämna in en bedömning av den enskilda kundens lämplighet för branschen eller yrket samt om behovet av utveckling av kompetensen och arbetslivsfärdigheterna. Bedömningen ska lämnas till landskapet eller tjänsteproducenten, beroende på vilkendera som är avtalspart. Skyldigheten att lämna en bedömning ska framgå av avtalet om arbetsprövning. I avtalet om arbetsprövning kan det också ingå andra behövliga villkor. De andra villkoren kan gälla exempelvis handledning av den som deltar i arbetsprövningen.
Enligt 4 mom. kan den som verkställer arbetsprövningen inte överföra skyldigheterna enligt avtalet på någon annan. I 4 mom. finns dessutom en bestämmelse om anmälan av namnet på den person som deltar i arbetsprövningen och uppgifterna om arbetsprövningen till förtroendemannen eller någon annan som företräder de anställda hos den som verkställer arbetsprövningen. Bestämmelserna motsvarar 4 kap. 9 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
28 §.Rättslig ställning för den som deltar i arbetsprövning samt ansvar för arbetarskyddet och dataskyddet. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 8 § 2—6 mom. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I paragrafens 1 mom. sammanförs 4 kap. 8 § 1—4 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Momentet föreskriver på motsvarande sätt som i dag att lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, lagen om likabehandling, arbetarskyddslagen, lagen om unga arbetstagare samt särskilt nämnda bestämmelser i lagen om integritetsskydd i arbetslivet ska tillämpas på den som deltar i en arbetsprövning. Till bestämmelsen fogas dessutom en ny bestämmelse om iakttagandet av bestämmelserna om tystnadsplikt. Angående tystnadsplikten för den som deltar i arbetsprövning gäller vad som särskilt föreskrivs om hemlighållande av information som arbetstagare och tjänsteinnehavare i motsvarande uppgifter får genom sina arbetsuppgifter.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar 4 kap. 8 § 6 och 7 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt föreslagna 2 mom. jämställs den som verkställer arbetsprövning med en arbetsgivare och den som deltar i arbetsprövning med en arbetstagare. I föreslagna 3 mom. finns informativa hänvisningar till straffbestämmelser.
29 §.Annan service på en arbetsplats. Paragrafen föreskriver om de villkor som ska följas i fråga om service som ordnas på en arbetsplats, oberoende av under vilken benämning servicen ordnas eller verkställs. I den föreslagna lagen ges inga uttömmande bestämmelser om vilken service som kan tillhandahållas som stöd för jobbsökning eller kompetensutveckling. Om servicen inbegriper perioder som genomförs på en arbetsplats, tillämpas bestämmelserna om arbetsprövning på servicen. Syftet med bestämmelsen är alltså att förhindra att bestämmelserna om arbetsprövning kringgås genom att service på arbetsplatsen ges en annan benämning.
Bestämmelsen gäller sådana perioder på arbetsplatsen där personen deltar i praktiska arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Sådana perioder kan ordnas endast för att utreda en enskild kunds alternativ för yrkesvalet och karriären eller för att stödja dennes möjligheter att på nytt komma in på arbetsmarknaden. Bestämmelsen begränsar likväl inte ordnandet av kortvariga studiebesök på arbetsplatsen under vilka den enskilda kunden inte deltar i arbetsuppgifterna. Även inlärning i arbetet i anslutning till tillväxttjänstutbildning faller utanför tillämpningsområdet. Särskilda bestämmelser om inlärning i arbetet finns i föreslagna 22 §.
I fråga om service som tillhandahålls på en arbetsplats iakttas bestämmelserna om arbetsprövning i 24—28 §. Servicens längd räknas samman med maximitiden på tolv månader för arbetsprövning.
6 kap. Sysselsättningsskyldighet
30 §.Rätt till service eller till möjlighet att arbeta. Paragrafen föreskriver om rätt till service eller till arbetsmöjlighet för äldre arbetssökande som varit arbetslösa länge. Landskapet har på samma sätt som föreskrivs i 11 kap. 1 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice skyldighet att trygga möjligheten till rehabilitering eller utbildning för en arbetslös vars rätt till arbetslöshetsdagpenning för löntagare upphör när han eller hon är 57—59 år. En bestämmelse om detta föreslås i 1 mom. I stället för arbetskraftsutbildning hänvisar den föreslagna bestämmelsen till tillväxttjänstutbildning och till arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning. Därigenom motsvarar bestämmelsen gällande praxis.
Enligt föreslagna 2 mom. har landskapet på samma sätt som föreskrivs i 11 kap. 1 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice skyldighet att trygga möjligheten för en arbetslös arbetssökande som fyllt 60 år att få en sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller till arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen. Bestämmelsens ordalydelse harmoniseras med 1 mom., varför uttrycket "ska ordna" ersätts med "ska trygga". All service som avses i 1 och 2 mom. omfattas inte av landskapets organiseringsansvar. Om tjänsteproducenten sköter serviceprocessen för en sådan arbetslös som avses i 1 eller 2 mom., ska landskapet se till att också tjänsteproducenten sörjer för att den arbetslöses rättigheter enligt bestämmelsen tillgodoses. Ytterst är det alltid landskapet som ansvarar för att den arbetslöses rättigheter tillgodoses.
Bestämmelser om maximitiden för arbetslöshetsdagpenning finns i 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Maximitiden är 300, 400 eller 500 dagar. I 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om rätt till arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar. För den som har rätt till arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar utbetalas arbetslöshetsdagpenning trots maximitiden till utgången av den kalendermånad under vilken han eller hon fyller 65 år. Landskapets skyldighet att trygga möjligheten till rehabilitering eller utbildning eller, i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa, att ordna möjlighet till sysselsättningsfrämjande service eller arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen föreslås liksom i nuläget gälla arbetslösa som uppfyller de i bestämmelserna nämnda åldersgränserna och som inte har rätt till arbetslöshetsdagpenning för tilläggsdagar. Det innebär att den arbetslöse har subjektiv rätt till den nämnda servicen. Om den arbetslöse inte sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden och lämplig utbildning, rehabilitering eller sysselsättningsfrämjande service eller arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen inte kan ordnas för honom eller henne, är hemkommunen skyldig att på anvisning av landskapet ordna möjligheter till arbete för den arbetssökande. Bestämmelsen om kommunens sysselsättningsskyldighet finns i 3 mom.
Möjligheten till arbete ska ordnas så att den arbetslöse kan påbörja arbetet när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning går ut. Efter att av den som betalar ut arbetslöshetsförmånen ha fått uppgift om att maximitiden närmar sig, ska landskapet eller tjänsteproducenten alltså i god tid vidta åtgärder för att utreda om det går att ordna service enligt 1 eller 2 mom. för den arbetslöse eller om kommunen ska ordna arbete för honom eller henne på grundval av sysselsättningsskyldigheten.
31 §.Arbete som ska ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten. I 1 mom. föreskrivs det om arbetstiden för arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten. Arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten ska vara heltidsarbete, vilket betyder arbete enligt maximal regelbunden arbetstid. Om den som ska sysselsättas får partiell sjukpension, kan i stället deltidsarbete ordnas utifrån personens arbetsförmåga. Också då ska arbetstiden vara sådan att arbetet kan räknas in i det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för erhållande av arbetslöshetsdagpenning.
I 2 mom. föreskrivs det om varaktigheten för arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten. Arbetet ska pågå så länge att den arbetslöse uppfyller arbetsvillkoret när arbetet upphör. Om den arbetslöse under granskningsperioden för arbetsvillkoret har arbete som räknas in i arbetsvillkoret eller har deltagit i sysselsättningsfrämjande service som kan räknas in i arbetsvillkoret, förkortas i motsvarande mån varaktigheten för det arbete som ska ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten.
Paragrafens 3 mom. innehåller en informativ hänvisning till lagen om regionutveckling och tillväxttjänster, där det föreskrivs om kommunens rätt att få lönesubvention för lönekostnaderna för den som sysselsätts på grundval av sysselsättningsskyldigheten. I 4 mom. finns ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om fullgörande av sysselsättningsskyldigheten genom förordning av statsrådet.
Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 1 § 4 och 5 mom. och 2 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
32 §.Begränsningar i och upphörande av sysselsättningsskyldigheten. Paragrafen motsvarar bestämmelserna om begränsningar i och upphörande av sysselsättningsskyldigheten i 11 kap. 2 § 1 och 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
7 kap. Särskilda bestämmelser
33 §.Landskapets uppgifter för genomförande av omställningsskyddet. Landskapets uppgifter för genomförande av omställningsskyddet motsvarar de uppgifter för genomförande av omställningsskyddet som arbets- och näringsbyrån har enligt 12 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
34 §.Försäkringsskydd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om försäkringsskydd i anknytning till tillväxttjänstutbildning, arbetsprövning och annan service som ordnas med stöd av den föreslagna lagen. Enligt 4 kap. 11 § i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ordnar arbets- och näringsministeriet gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i träning och prövning. För olycksfall som inträffat under träning eller prövning betalas ersättning av statens medel enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar För arbetskraftsutbildningens del krävs det i den gällande lagstiftningen att utbildningsproducenten är skyldig att teckna gruppansvarsförsäkring för de studerande under perioderna med inlärning i arbetet. Dessutom har det förutsatts att utbildningsproducenten tecknar olycksfallsförsäkring för de studerande i enlighet med lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015). Enligt den lagen ska dock bestämmelserna om arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas på den som deltar i arbetskraftsutbildning. Olycksfallsförsäkringsskyddet vid arbetskraftsutbildningen motsvarar liksom vid träning och prövning alltså försäkringsskyddet för arbetstagare enligt den gällande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Eftersom ansvaret för ordnandet av servicen överförs på landskapen, överförs också ordnandet av försäkringsskyddet i anknytning till servicen på landskapen. I bestämmelsen förenhetligas försäkringsskyddet i anknytning till den service som avses i den föreslagna lagen på så sätt att den som deltar i service ska ha en gruppansvarsförsäkring samt en olycksfallsförsäkring enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som gäller under hela den tid servicen pågår. Försäkringsskyldigheten föreslås gälla arbetsprövning, tillväxttjänstutbildning och annan service som ordnas med stöd av den föreslagna lagen. Till skillnad från nuläget ska skyldigheten att ordna gruppansvarsförsäkring för tillväxttjänstutbildning alltså gälla inte bara perioderna med inlärning i arbetet utan också närundervisningen.
Landskapet kan i ett upphandlingsavtal eller i annat avtal om produktion av service överföra försäkringsskyldigheten till tjänsteproducenten. Exempelvis för tillväxttjänstutbildning kan landskapet på samma sätt som i dag förutsätta att den som producerar utbildningsservicen tecknar de försäkringar som avses i lagen. Men även om landskapet kan överföra försäkringsskyldigheten till tjänsteproducenten, har landskapet i förhållande till den som deltar i servicen likväl alltid det yttersta ansvaret för att försäkringsskyddet har ordnats.
Eftersom bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar gäller försäkring av arbetstagare, konstateras det i 2 mom. för tydlighetens skull att en tjänsteproducent vid tillämpning av den lagen jämställs med en arbetsgivare och den som deltar i servicen med en arbetstagare. De förmåner som med stöd av olycksfallsförsäkringen betalas ut till följd av ett olycksfall som sker under den tid servicen pågår, motsvarar förmånerna inom den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. Dagpenningen för den står i anställningsförhållande bestäms dock enligt 58 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar på basis av lönen för en sjuktid på högst 28 dagar. Därefter bestäms dagpenningen på basis av årsarbetsinkomsten, i enlighet med 59 § i den nämnda lagen. Förslaget till 2 mom. innehåller en avvikelse från de nämnda bestämmelserna. Dagpenningen för en service enligt den föreslagna lagen är alltid 1/360 av årsarbetsinkomsten. Med årsarbetsinkomst avses enligt 71 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar den skadades arbetsinkomster på årsbasis vid tidpunkten för skadefallet. Årsarbetsinkomsten bestäms enligt 71 och 72 § i samma lag av de arbetsinkomster den skadade hade under det år som föregick skadefallet i de anställningsförhållanden som han eller hon hade vid tidpunkten för skadefallet eller av medeltalet av den årsinkomst som gällde vid tidpunkten för skadefallet och arbetsinkomsterna under de tre kalenderår som föregick skadefallet. I lagens 79 § anges dock ett så kallat minimibelopp av årsarbetsinkomst. Det tillämpas om arbetsinkomsten är lägre än minimibeloppet. Med stöd av den bestämmelsen är minimibeloppet 14 100 euro på 2018 års nivå.
35 §.Avbrytande av en tjänst. I den föreslagna paragrafen samlas bestämmelserna om avbrytande av en tjänst. Grunderna för avbrytande motsvarar i huvudsak bestämmelserna om avbrytande av arbetsprövning, träning och arbetskraftsutbildning i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om avbrytande av tillväxttjänstutbildning. Enligt 21 § 2 mom. i den föreslagna lagen har den studerande skyldighet att regelbundet delta i undervisningen och göra framsteg i sina studier i enlighet med genomförandeplanen för utbildningen. Om den studerande utan tillstånd uteblir fem utbildningsdagar utan avbrott från utbildningen eller inte framskrider i sina studier på det sätt som avses, ska landskapet avbryta utbildningen. För tydlighetens skull fogas det till bestämmelsen ett omnämnande av att utbildningen också avbryts om det är uppenbart att målen som satts upp för utbildningen inte kommer att uppnås. Det är frågan om exempelvis situationer där det under utbildningens gång framgår att den studerande är förhindrad att delta i utbildningen och det under den återstående utbildningstiden därför inte är möjligt att uppnå målen för utbildningen. Utbildningen avbryts då genast när hindret för studierna uppstår. Det kan vara frågan om frånvaro som i sig är godtagbar, exempelvis sjukfrånvaro eller moderskaps- eller föräldraledighet. Landskapet ska då fatta beslut om avbrytande av utbildningen.
I föreslagna 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om avbrytande av arbetsprövning eller någon annan service. Med annan tjänst avses någon annan tjänst än tillväxttjänstutbildning. Landskapet är skyldigt att avbryta arbetsprövning eller en annan tjänst om en enskild kund utan tillstånd och utan avbrott i fem dagar har uteblivit från att delta. Här inräknas de dagar då kunden skulle ha deltagit i servicen med stöd av avtalet om arbetsprövning eller en plan om ordnande av någon annan service. Landskapet är skyldigt att avbryta arbetsprövning eller någon annan tjänst också i det fall att frånvaroperioderna annars är så många att målen som satts upp för arbetsprövningen eller servicen ifråga inte kommer att uppnås.
Eftersom avbrytande av tjänsten kan inverka på den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån, hör beslutet om avbrytande till landskapets myndighetsuppgifter. Innan beslutet fattas ska landskapet på det sätt som krävs enligt förvaltningslagen ge den som deltar i servicen tillfälle att bli hörd. I föreslagna 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för den som verkställer arbetsprövningen eller tjänsteproducenten att meddela landskapet i det fall att de grunder för avbrytande som avses i 1 mom. uppfylls. Exempelvis är den som verkställer arbetsprövningen skyldig att meddela det landskap som är part i arbetsprövningsavtalet om saken. Om det är en tjänsteproducent som är part i arbetsprövningsavtalet, ska producentens landskap meddelas. Producenten av utbildningstjänsten ska meddela det landskap som fattat beslutet om antagning av den studerande om grunderna för avbrytandet.
I 3 mom. finns bestämmelser om möjlighet att avbryta tjänsten också av andra skäl än de som avses i 1 mom. Bestämmelsen kan bli aktuell exempelvis när en deltagare uppträder våldsamt och hotar andra deltagares liv eller hälsa. Det kan också gälla situationer där en deltagare på annat sätt fortgående uppträder osakligt och stör genomförandet av tjänsten. Också i dessa fall hör avbrytandet till landskapets behörighet. Bestämmelsen motsvarar det som i nuläget gäller för avbrytande av träning och utbildningsprövning. Grunderna för avbrytande utvidgas till att gälla också tillväxttjänstutbildning. Producenten av utbildningstjänsten har till sitt förfogande de disciplinära medel som avses i lagen om yrkesutbildning. Dessa medel omfattar dock inte avstängning från utbildningen. Det kan i utbildningar liksom i andra tjänster dock förekomma situationer där deltagarnas säkerhet och en störningsfri undervisning kräver att utbildningen avbryts för någon deltagares del.
I 3 mom. föreskrivs det dessutom om hävning av ett avtal om arbetsprövning. Parterna i ett avtal om arbetsprövning har enligt förslaget rätt att häva avtalet. I likhet med gällande lag får orsaken till hävningen inte vara en diskrimineringsgrund som förbjuds i lag eller någon annan ogrundad orsak. I den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om hävande av avtal i 4 kap. 10 § 3 mom. Där nämns dock inget om en deltagares rätt att häva avtalet. I praktiken har en deltagare ansetts ha rätt att avbryta arbetsprövning när som helst utan att det uttryckligen föreskrivs om det. Den föreslagna ordalydelsen "parterna i ett avtal" täcker också den som deltar i prövning och innebär ett klargörande i frågan. Även om en deltagare har rätt att avbryta prövningen kan detta ha konsekvenser för hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån, i det fall att avbrytandet sker utan någon sådan giltig orsak som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Även om landskapet inte är part i ett avtal om arbetsprövning har landskapet likväl rätt att av sådana vägande skäl som avses i 3 mom. avbryta arbetsprövning som godkänts av tjänsteproducenten. Landskapet kan alltså vid behov ingripa i arbetsprövning som avtalats av tjänsteproducenten om prövningen exempelvis inte uppfyller de krav som ställs i 26 och 28 § i lagförslaget. Det kan då exempelvis gälla situationer där arbetsprövningen ger den som verkställer arbetsprövningen sådana fördelar som snedvrider konkurrensen mellan företag eller enskilda näringsidkare eller där den som verkställer arbetsprövningen försummar arbetarskyddet för den som deltar i arbetsprövningen.
36 §.Förvägran av service. I paragrafen föreskrivs det om de grunder på vilka landskapet kan vägra att erbjuda rekryteringsservice eller skaffa tillväxttjänstutbildning som gemensam anskaffning eller att hänvisa en enskild kund till arbetsprövning. Grunderna för att vägra erbjuda den nämnda servicen överensstämmer med de grunder som anges i 3 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I 1 mom. föreskrivs det om förvägran av en rekryteringstjänst. Enligt den föreslagna 1 punkten kan landskapet vägra att erbjuda en arbetsgivare eller en annan kund som söker arbetstagare rekryteringsservice om det utifrån kundens tidigare handlande eller i övrigt finns grundad anledning att misstänka att arbetsgivaren bryter mot ett lagstadgat diskrimineringsförbud. Bestämmelser om diskrimineringsförbud finns i 8 § i diskrimineringslagen och bestämmelser om diskriminering på grund av kön i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Diskrimineringsförbudet gäller bland annat anställning. Rekryteringsservice kan enligt föreslagna 2 punkten förvägras den som söker arbetstagare för lagstridiga arbetsuppgifter eller för arbetsuppgifter i fråga om vilka det strider mot lag att anställa den som söks, och enligt 3 punkten den som väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. i arbetsavtalslagen (55/2001) eller 2 och 3 kap. i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) eller sin skyldighet att betala skatter och lagstadgade avgifter. Enligt 4 punkten kan rekryteringsservice också förvägras om det på arbetsplatsen utifrån arbetsgivarens tidigare handlande föreligger ett uppenbart hot om våld eller förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenhet eller risk för arbetstagarens hälsa, och enligt 5 punkten om det på grund av uppgiftens natur eller av annan motsvarande orsak inte är ändamålsenligt att stödja tillsättningen av arbetsplatsen genom rekryteringstjänster. Landskapet ska lämna ett skriftligt beslut i ärendet.
Enligt föreslagna 2 mom. kan landskapet vägra skaffa tillväxttjänstutbildning som gemensam anskaffning eller hänvisa en enskild kund till arbetsprövning på en arbetsplats om den som deltar i finansieringen av utbildningen eller verkställer arbetsprövningen har handlat på ett sätt som anges i 1 mom.
I 3 mom. beaktas situationer där skötseln av rekryteringsservicen har överlåtits till en tjänsteproducent eller där en tjänsteproducent beviljats rätt att anvisa enskilda kunder arbetsprövning. Om det är uppenbart att man i den aktuella situationen borde vägra att tillhandahålla rekryteringsservice eller att hänvisa en enskild kund till arbetsprövning av en orsak som avses i 1 mom., ska tjänsteproducenten utan dröjsmål överföra ärendet till landskapet för beslut.
37 §.Rätt att få information. I 1 och 2 mom. föreskrivs det om rätt att få de uppgifter som behövs för verkställandet av lagen. Det föreslagna 1 mom. gäller landskapets rätt att få information. Landskapet har trots sekretessbestämmelserna rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av den föreslagna lagen. Exempelvis har landskapet rätt att för skötseln av den skyldighet som avses i 30 § av arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten få uppgifter om utbetald arbetslöshetsdagpenning till kunden. Landskapet har också rätt att för bedömning av behovet av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen få uppgifter av Folkpensionsanstalten om utbetalt arbetsmarknadsstöd till kunden. För att säkerställa att kundens serviceprocess framskrider ändamålsenligt är det nödvändigt att landskapet får uppgifter av tjänsteproducenterna och den som verkställer arbetsprövning exempelvis om hur tjänsten framskrider och om resultaten. Landskapet kan också behöva få uppgifter av tjänsteproducenten eller den som ordnar arbetsprövning för att kunna kontrollera att servicen har verkställts enligt avtalet och de villkor och regler som ställts upp för den. Landskapet kan behöva få uppgifter av andra myndigheter, exempelvis för att utreda om en arbetsgivare kan erbjudas rekryteringstjänster. Exempelvis kan landskapet behöva få uppgifter av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om huruvida arbetsgivaren har försummat sin skyldighet att betala lön eller följa arbetarskyddsbestämmelserna. Uppgifter av Skatteförvaltningen kan behövas för att kontrollera om arbetsgivaren har försummat betala skatter och lagstadgade avgifter.
Bestämmelser om rätten för en tjänsteproducent att få uppgifter om en enskild kund finns i föreslagna 2 mom. Landskapet kan på grundval av bestämmelsen överlåta uppgifter om en kund till tjänsteproducenten om uppgifterna är nödvändiga för att producera tjänsten eller för att sköta en uppgift som överförts på tjänsteproducenten. Detta kräver inte kundens samtycke. En tjänsteproducent som sköter uppgifter som anknyter till serviceprocessen för en arbetssökande måste nödvändigt få tillgång till information om den arbetssökande för att kunna bedöma dennes servicebehov och planera en ändamålsenlig serviceprocess. För att bedöma längden på service som avses i 30 § 1 eller 2 mom. och som ska ordnas för kunden, kan den tjänsteproducent som sköter den arbetssökandes serviceprocess behöva få uppgifter också av den som betalat ut en arbetslöshetsförmån. En tjänsteproducent som har till uppgift att tillhandahålla en enskild tjänst kan behöva få uppgifter om kunden för att kunna sköta sin uppgift. Exempelvis måste en producent av en utbildningstjänst nödvändigt få uppgifter om den som antagits till utbildningen. Dessutom kan landskapet till en producent av utbildningstjänster lämna sådan information om de sökande som är nödvändig beslut om antagning till utbildning.
I 3 mom. föreskrivs det om rätt för den tidigare arbetsgivaren till en uppsagd arbetstagare att få uppgifter om huruvida den uppsagda är arbetssökande. Rätten att få denna information gäller situationer där en arbetsgivare behöver uppgifterna för att fullgöra den skyldighet att återanställa en uppsagd arbetstagare eller tjänsteinnehavare som anges i de lagar som gäller arbetsavtals- och tjänsteförhållanden. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 6 § 3 mom. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I föreslagna 4 mom. föreskrivs det om lämnande av uppgifter i maskinläsbar form eller med hjälp av en teknisk anslutning, vilket motsvarar 12 kap. 6 § 4 mom. i gällande lag.
38 §.Information om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättning. I paragrafen finns bestämmelser om landskapets, en tjänsteproducents och Folkpensionsanstaltens rätt att av varandra få de uppgifter som är nödvändiga för att ordna och erbjuda sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Exempelvis föreslås landskapets tillväxttjänstmyndighet få rätt att till landskapets social- och hälsomyndigheter och Folkpensionsanstalten överlåta de uppgifter om en enskild kund som utnyttjats i bedömningen av kundens behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Rätten att överlåta information gäller även uppgifter om en arbetssökandes sociala situation och hälsotillstånd samt arbets- och funktionsförmåga, i det fall att uppgifterna påverkar den arbetssökandes möjligheter att få arbete och är nödvändiga för att samordna tjänsterna.
Om fler aktörer än landskapet, en tjänsteproducent och Folkpensionsanstalten, exempelvis kommunen, deltar i sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, ska rätten att överlåta information till dessa grunda sig på kundens samtycke.
39 §.Publicering av uppgifter om en jobbsökning. Paragrafen föreskriver om publicering av uppgifter som gäller jobbsökningen och om överlåtelse av uppgifter om arbetssökanden till arbetsgivaren. Enligt det föreslagna 1 mom. publiceras uppgifter om den arbetssökande som är nödvändiga med hänsyn till jobbsökningen och rekryteringen i den webbtjänst som stöder jobbsökning och rekrytering, det så kallade Arbetsmarknadstorget. Uppgifterna överförs automatiskt till Arbetsmarknadstorget när en person inleder jobbsökningen enligt vad som föreskrivs i 8 §. Uppgifterna ska publiceras i en sådan form att den arbetssökande inte kan identifieras. Det betyder att exempelvis den arbetslöses namn, ålder och adressuppgifter och inte ens bosättningsort publiceras. Nödvändiga uppgifter för jobbsökning och rekrytering är uppgifter om yrkesmässigt kunnande såsom utbildning och arbetserfarenhet, den arbetssökandes önskemål i fråga om arbetet samt region i vilken arbete söks.
För att uppgifter som innebär att den arbetssökande kan identifieras ska kunna lämnas ut till en arbetsgivare krävs på motsvarande sätt som i dag den arbetssökandes samtycke. En bestämmelse om detta finns i det föreslagna 2 mom. Såväl presentation av den arbetssökande hos arbetsgivaren som publicering av den arbetssökandes uppgifter på Arbetsmarknadstorget i större omfattning än vad som förskrivs i 1 mom. ska enligt förslaget kräva den arbetssökandes samtycke. För att kunna lämna ut uppgifter om en arbetssökandes hälsotillstånd till en arbetsgivare krävs att den arbetssökande ger sitt uttryckliga samtycke. I bestämmelsen förutsätts inte längre att det uttryckliga samtycket är skriftligt. Skriftligt samtycke anses syfta på ett samtycke som getts på papper, vilket inte längre är det enda sättet att lämna uttryckligt samtycke. Artikel 9.2 a i den allmänna dataskyddsförordningen tillåter behandling av bland annat hälsoinformation på grundval av att den registrerade uttryckligen lämnat sitt samtycke till behandlingen. I bestämmelsen ingår inget krav på att samtycket ska vara skriftligt.
8 kap. Sökande av ändring
40 §.Begäran om omprövning och besvär. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om begäran om omprövning. Utgångspunkten är att omprövning av ett beslut som fattats med stöd av den föreslagna lagen får begäras på det sätt som anges i 7 a kap. i förvaltningslagen. Enligt 49 d § i förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras hos den myndighet som fattat beslutet eller hos den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift och som fattat beslutet. Beslut kan med stöd av den föreslagna lagen fattas av landskapet men också av en tjänsteproducent. Den huvudregeln gäller dock inte vid begäran av omprövning av ett beslut av en tjänsteproducent. Omprövning av ett beslut av en tjänsteproducent ska begäras hos det landskap vars tjänsteproducent det gäller, det vill säga det landskap med vilket tjänsteproducenten har ett avtal eller som utfärdat det beslut som tjänsteproducentens behörighet grundar sig.
Undantagsbestämmelsen får stöd i motiven till 49 d § i förvaltningslagen, där det konstateras att det exempelvis i situationer där förvaltningsbeslutet har fattats av en privat förening kan vara ändamålsenligt att omprövningsbegäran i stället för av denna förening avgörs av den myndighet som övervakar eller styr föreningen i fråga (RP 230/2014 rd, s. 58//II). I och med att omprövning av ett beslut av en tjänsteproducent ska begäras hos landskapet har kunden möjlighet att föra ett beslut av en privat tjänsteproducent till prövning hos en myndighet. Behandlingen av en begäran om omprövning fungerar som ett medel för att övervaka tjänsteproducentens verksamhet. Av den anvisning för begäran om omprövning som i enlighet med 46 § i förvaltningslagen ska fogas till ett beslut ska det framgå till vilken myndighet begäran om omprövning ska lämnas.
Det uppskattas uppstå få situationer där en tjänsteproducent fattar beslut med stöd av den föreslagna lagen. I praktiken kan det bli aktuellt om en tjänsteproducent vägrar upprätta en sysselsättningsplan för en kund som har rätt till en sådan. Grundlagsutskottet har ansett (GrUU 32/2012 rd, s. 5/II) att sysselsättningsplaner i hög grad är jämförbara med integrationsplaner. Utskottet har inte ansett att beslut om integrationsplaner är reella förvaltningsåtgärder. Utskottet har också varit av den åsikten att en vägran att utarbeta en integrationsplan bör kunna överklagas genom besvär (se GrUU 42/2010 rd). Detsamma gäller sysselsättningsplaner. Om rätten att söka ändring i beslut om sysselsättningsplaner avses bli avgränsad måste det enligt grundlagsutskottet uttryckligen lagstiftas om detta. En annan situation där en tjänsteproducent kan bli tvungen att fatta ett beslut med stöd av lagen anknyter till att den tjänsteproducent som sköter serviceprocessen för en kund inte erbjuder kunden de tjänster som avses i lagen. Eftersom uppgifterna i anknytning till serviceprocessen utgör offentliga förvaltningsuppgifter, förutsätter grundlagen att kundens rättsskydd säkerställs om uppgifterna anförtros andra än myndigheter. För att säkerställa kundens rättsskydd måste tjänsteproducentens beslut att inte erbjuda kunden tjänster kunna föras till prövning hos landskapet genom en begäran om omprövning.
Enligt föreslagna 2 mom. får ett beslut med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär över förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen förutsätter att högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
I 3 och 4 mom. föreskrivs det om förbud mot att anföra besvär över beslut som har fattats med stöd av den föreslagna lagen. Besvär får enligt 3 mom. inte anföras om beslutet gäller antagning av studerande till en utbildning som anskaffats gemensamt eller grundar sig på bedömning av behovet av utbildning. Vid bedömning av behovet av utbildning är det fråga om att myndigheten gör en arbetskraftspolitisk prövning. Om ett beslut om antagning av studerande i stället grundar sig på en bedömning av en enskild kunds lämplighet, kan liksom i dag ändring sökas i beslutet. Det nämnda besvärsförbudet motsvarar i sak det gällande förbudet att anföra besvär över ett beslut om antagning av studerande till arbetskraftsutbildning, men ordalydelsen har gjorts klarare.
Liksom i nuläget ska rätten att söka ändring inte gälla landskapets avgörande att inte erbjuda en kund rekryteringstjänster, yrkesväglednings- och karriärrådgivning, arbetsprövning eller annan service som ordnas med stöd av den föreslagna lagen. Grundlagsutskottet har ansett att avgöranden som gäller individen och erbjudande av en tjänst inte automatiskt undantas från rätten att söka ändring (GrUU 32/2012 rd). Grundlagsutskottet har dock konstaterat att dessa beslut är beroende av myndighetens prövning och anslagen för verksamheten, så de kan omfattas av besvärsförbuden.
I föreslagna 4 mom. föreskrivs det om förbud mot besvär över ett beslut som landskapet har fattat om en begäran av omprövning över en tjänsteproducents avgörande att inte erbjuda en kund rekryteringstjänster, yrkesväglednings- och karriärrådgivning, arbetsprövning eller andra tjänster som ordnas med stöd av den föreslagna lagen. Eftersom 3 mom. innehåller ett förbud mot besvär över ett avgörande som landskapet har fattat i ett sådant ärende, är det konsekvent att besvär inte heller får anföras över ett beslut som landskapet har fattat om en begäran om omprövning i de ärenden som avses här. För tydlighetens skull föreskrivs det särskilt om detta.
41 §.Besvär över avslag av registrering som arbetssökande. Landskapet är med stöd av föreslagna 8 § 4 mom. skyldigt att meddela beslut om en person inte kan registreras som arbetssökande. Eftersom sökandet av arbete är nära kopplat till erhållande av arbetslöshetsförmån, föreslås det att besvärsnämnden för social trygghet är besvärsinstans i stället för förvaltningsdomstolen, eftersom besvärsnämnden också behandlar besvär i ärenden som gäller arbetslöshetsförmån. Ändring i besvärsnämndens beslut får sökas hos försäkringsdomstolen. Ändringssökande hos försäkringsdomstolen ska enligt förslaget inte kräva besvärstillstånd. En bestämmelse om detta föreslås i 1 mom.
Enligt 2 mom. ska en besvärsskrift avsedd för besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen lämnas till det landskap som fattat beslutet om avslag av registrering som arbetssökande. Landskapet ska först behandla besvären som begäran om omprövning. Om landskapet godkänner besvären ska det meddela ett omprövningsbeslut. Om besvären inte kan godkännas ska landskapet vidarebefordra besvärsskriften och sitt utlåtande till den behöriga besvärsinstansen. Det ska göras inom 30 dagar efter det att besvärstiden gått ut.
42 §.Inverkan av begäran om omprövning och besvär på verkställandet av beslutet. Enligt huvudregeln i 31 § i förvaltningsprocesslagen förutsätter verkställandet av ett förvaltningsbeslut att beslutet har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så föreskrivs i lag. Det kommer att med stöd av den föreslagna lagen fattas beslut som måste verkställas omedelbart. Hit hör exempelvis beslut om avbrytande av tillväxttjänstutbildning eller arbetsprövning. I paragrafen föreskrivs det att beslut kan verkställas trots begäran om omprövning eller besvär i ärendet. Den myndighet som behandlar begäran om omprövning eller besvärsmyndigheten kan bestämma att beslutet inte får verkställas. Paragrafen motsvarar 14 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
9 kap. Ikraftträdande
43 §.Ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2020.
44 §.Författningar som upphävs. Genom den föreslagna lagen upphävs lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Bestämmelser om den lönesubvention som avses i 7 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, den startpeng som avses i 8 kap. i samma lag och om det stöd för specialarrangemang som avses i 10 kap. 3 § i samma lag föreslås bli intagna i den föreslagna lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster. Bestämmelser om de frivilliga studier för arbetssökande som stöds med arbetslöshetsförmån och som avses i 6 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, den lagstadgade kostnadsersättning som avses i 9 kap. i samma lag och den ersättning för rese- och logikostnader som avses i 10 kap. 1 § i samma lag föreslås bli intagna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bereds separat och det kommer att lämnas en separat proposition om dem.
45 §.Övergångsbestämmelser. I paragrafen föreskrivs det om tillämpningen av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, vilken föreslås bli upphävd, efter det att den föreslagna lagen har trätt i kraft. Enligt föreslagna 1 mom. är en sysselsättningsplan eller en ersättande plan som har utarbetats för den arbetssökande förpliktande för den arbetssökande och landskapet tills den revideras av landskapet och den arbetssökande. Den arbetssökande är skyldig att genomföra planen och underrätta landskapet om genomförandet av de åtgärder som överenskommits i planen.
Enligt 2 mom. 1 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och de författningar som utfärdats med stöd av den tillämpas på en tjänst och på kostnadsersättningen för tiden för tjänsten, förutsatt att tjänsten har inletts före ikraftträdandet av den föreslagna lagen och pågår utan avbrott eller i perioder efter ikraftträdandet. Med tjänst avses träning, prövning och arbetskraftsutbildning. Med kostnadsersättning avses såväl lagstadgad kostnadsersättning, om vilken det föreskrivs i 9 kap. 1 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, som kostnadsersättning enligt prövning, om vilken det föreskrivs i 3 mom. i samma paragraf. I momentets 2 punkt finns en motsvarande bestämmelse om en arbetssökandes frivilliga studier som har stötts med en arbetslöshetsförmån. På stöd för en arbetssökandes frivilliga studier tillämpas bestämmelserna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, förutsatt att stödtiden börjat före ikraftträdandet av den föreslagna lagen och pågår utan avbrott eller i perioder efter ikraftträdandet.
I föreslagna 2 mom. 3—6 punkten föreskrivs det om tillämpning av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice på stöd, ersättningar och understöd som beviljats med stöd av den lagen. Enligt 3 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas på lönesubvention och startpeng som beviljats av arbets- och näringsbyrån med stöd av den lagen, förutsatt att lönesubventionen eller startpengen har beviljats innan den föreslagna lagen har trätt i kraft. Enligt 4 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas på ersättning för rese- och logikostnader, förutsatt att resan har företagits före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Enligt statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska ersättning sökas inom en månad från det att resan avslutades. Enligt 5 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas också på stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, förutsatt att stödet har beviljats före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Enligt 6 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas på tilläggsstöd som beviljats kommunen, förutsatt att det sysselsättande som ligger till grund för stödet har skett före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Eftersom utbetalningen av tilläggsstödet grundar sig på lönesubvention som betalats till kommunen och denna lönesubvention betalas i efterhand, kan kommunen ansöka om tilläggsstöd också efter det att den föreslagna lagen har trätt i kraft, dock senast den 31 december 2020. I den föreslagna 7 punkten föreskrivs det om sysselsättningspolitiskt understöd. I propositionen föreslås det att detta stöd slopas. Med stöd av övergångsbestämmelsen betalas sysselsättningspolitiskt understöd i enlighet med lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, förutsatt att beslutet om stöd har fattats före ikraftträdandet av den föreslagna lagen.
Enligt 2 mom. 8 punkten ska lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillämpas på ändringssökande, om det är fråga om beslut som med stöd av den lagen har fattats av arbets- och näringsbyrån, NTM-centralerna eller KEHA-centret.
Längden på en arbetsprövning som fullgjorts med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska räknas in i den maximitid för arbetsprövning som avses i 25 § 1 mom. i lagförslaget. En bestämmelse om detta föreslås i 3 mom.
I föreslagna 4 mom. föreskrivs det om tillämpningen av definitionen av arbetslös. Frågan är av betydelse för bedömningen av arbetslöshetens längd. Vid beräkning av arbetslöshetens längd beaktas arbetslöshet enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, i det fall att personen är arbetssökande när den föreslagna lagen träder i kraft och arbetssökandet pågår utan avbrott. Om arbetssökandet upphör, bedöms arbetslösheten utgående från definitionen av arbetslös i den föreslagna lagen.
För den händelse att landskapet under övergångsperioden måste tillämpa lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, anges det i föreslagna 5 mom. för tydlighetens skull att det på landskapet då tillämpas vad som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om arbets- och näringsbyråer eller närings-, trafik- och miljöcentraler. Den arbetssökande ska exempelvis meddela landskapet i stället för arbets- och näringsbyrån att han eller hon avbryter de studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller ansöka om ersättning för rese- och logikostnader hos landskapet i stället för hos arbets- och näringsbyrån.
1.2
Lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen ska enligt 1 mom. tillämpas när finansieringstjänster, anslag för regionutveckling, lönesubventioner och startpeng som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ( / ) beviljas i Finland med undantag av Åland. I 1 mom. föreskrivs det också att lagen ska tillämpas på nationella anslag för regionutveckling, när arbets- och näringsministeriet eller landskapet beviljar stöd från dessa anslag.
I 2 mom. föreskrivs det om hur lagen ska tillämpas på stöd som finansieras med medel från Finlands strukturfondsprogram Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020 samt på programmets genomförande. Lagen ska i sin helhet tillämpas på nationella stöd och stöd enligt 3, 10 och 11 § som finansieras med medel från strukturfondsprogrammet. Lagen ska tillämpas på stöd som beviljats dels av landskapen, dels av arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet enligt vad som föreskrivs i 10 § i lagen.
När strukturfondsprogrammet Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020 genomförs ska bestämmelserna i 8 kap. i lagen tillämpas av samtliga förmedlande organ, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.
Förutom bestämmelserna i 8 kap. i lagen ska de förmedlande organen tillämpa också den nationella stödlagstiftning som gäller i fallet. Vid tillämpningen av 3, 10 och 11 § i lagen avses med stödlagstiftningen denna lag. I fråga om de nuvarande förmedlande organ som var aktuella när lagen bereddes avses för Innovationsfinansieringsverket Business Finlands del med stödlagstiftning statsunderstödslagen (688/2001), som det förmedlande organet ovan ska följa, om inte något annat följer av 8 kap. i denna lag.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs det även om Finlands garantiprogram. Med Finlands garantiprogram avses ett strukturfondsprogram enligt Europeiska unionens initiativ Att investera i tillväxt och sysselsättning 2014–2020 och SME-initiativet. Syftet med programmet är att förbättra tillgången till finansiering för tillväxtföretag.
I 3 mom. finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde i förhållande till statsunderstödslagen. Till följd av särdragen i fråga om de stöd som beviljas för finansieringen av regionutveckling och tillväxttjänster är det nödvändigt att införa bestämmelser som i viss mån avviker från statsunderstödslagen om de stöd som avses i denna lag. Det gäller i synnerhet användning, övervakning och granskning av stöd samt tillgång till och utlämning av uppgifter om stöd. Vidare gäller det förvaring av handlingar samt återbetalning och återkrav av stöd. Behoven av att avvika från regleringen i statsunderstödslagen orsakas i första hand av omständigheter kring bestämmelserna om strukturfonder. Bestämmelser som avviker från statsunderstödslagen ingår i huvudsak i 8 kap. i denna lag. I 3 mom. föreslås dessutom en hänvisning till lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet (429/2016), som enligt förslaget ska ändras så att den gäller också landskap som beviljare av stöd.
2 §.Definitioner. I paragrafen föreslås begrepp som är centrala för lagen. Definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag i 1—2 punkten svarar mot kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Med stora företag avses på basis av definitionen i 3 punkten företag som större än små eller medelstora företag. Enligt 4 punkten i paragrafen avses med den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Enligt 5 punkten i paragrafen avses med stöd av mindre betydelse sådant de minimis-stöd som avses i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpning av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.
Eftersom i 3 § 1 mom. 1 punkten avsedda tjänster, lönesubvention, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och startpeng kan beviljas också för jordbrukssektorn och fiskeri- och vattenbrukssektorn, nämns i paragrafen de de minimis-förordningar som gäller dessa sektorer, dvs. kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn och kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.
De strukturfonder som avses i 6 punkten i paragrafen är Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF). Enligt definitionen i 7 punkten avses med strukturfondsmedel de medel som har beviljats Finland i Europeiska unionens budget ur strukturfonderna och motsvarande nationella medel. I 8 punkten anges att det med Europeiska regionala utvecklingsfondens medel avses sådana medel som beviljats Finland i Europeiska unionens budget ur Europeiska regionala utvecklingsfonden och motsvarande nationella medel och att det i 9 punkten med Europeiska socialfondens medel avses sådana medel som beviljats Finland i Europeiska unionens budget ur Europeiska socialfonden och motsvarande nationella medel.
I 10, 11, 12 och 13 punkten i paragrafen anges de myndigheter som ska delta i förvaltningen av strukturfonderna. Med förvaltande myndighet avses den myndighet som anges i 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 125 i den allmänna förordningen och i 49 § i den föreslagna lagen. Med attesterande myndighet avses den myndighet som anges i 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 126 i den allmänna förordningen och i 50 § i den föreslagna lagen. Med revisionsmyndighet avses den myndighet som anges i 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 127 i den allmänna förordningen och i 51 § i den föreslagna lagen. Med förmedlande organ avses den myndighet som anges i 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och som sköter de verkställighetsuppgifter i fråga om stödmottagare som anges i 52 § i den föreslagna lagen. Det är i huvudsak fråga om uppgifter som gäller beviljande, betalning och uppföljning av stöd.
I 14 och 15 punkten i paragrafen definieras de EU-förordningar som är av central betydelse för förvaltningen av strukturfonderna. Med den allmänna förordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006. Med budgetförordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.
Enligt 16 punkten i paragrafen avses med strukturfondsprogram programmet Finlands strukturfondsprogram Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020 och Finlands garantiprogram för att förbättra tillgången på finansiering för tillväxtföretag.
I 17 punkten i paragrafen anges vad som avses med Nylands samkommun.
I 18 punkten anges vad som avses med medel för finansiering med allmän täckning och i 19 punkten vad som avses med nationella medel.
2 kap. Stöd som beviljas företag
3 §.Utvecklingsstöd. I 1 mom. 1 punkten i paragrafen föreskrivs det om utvecklingsstöd som beviljas företagen av medel för finansiering med allmän täckning. Till dessa tjänster hör analys, expert- och utbildningstjänster avsedda för utveckling av små och medelstora företag (SME-företag). Tjänster ska erbjudas i olika faser av företagens livscykel. Beträffande innehållet i tjänsterna gör regleringen det möjligt att vidareutveckla det så att det motsvarar behoven. Analystjänsterna är tjänster som erbjuds för att det ska vara möjligt att bedöma utvecklingsbehoven i företagen. Experttjänster är konsulttjänster, utredningar och andra sakkunnigtjänster som behövs för utveckling av företagens verksamhet. Utbildningstjänster som behövs för att verksamheten ska utvecklas är tjänster för företagare och nyckelpersoner i företag. Dessa tjänster kan inbegripa också företagsspecifika sakkunnigtjänster. Utbildningstjänsterna kan vid behov inriktas på en viss grupp av företag eller ett visst kundsegment. Analys- expert- och utbildningstjänsterna ska ersätta den service för utveckling av företagsverksamhet som avses i 8 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om stöd som beviljas av medel för finansiering med allmän täckning för sådana utvecklings- och investeringsprojekt som gäller utveckling av företagsverksamhet, tillväxt och internationalisering i företagen. Stöd kan enligt lagen beviljas för materiella och immateriella investeringar och utvecklingsåtgärder. Med materiella investeringar avses förvärv av markområden, byggnader, maskiner, anordningar och materiel samt långtidsinhyrning av maskiner och anordningar. Med immateriella investeringar avses tillgångar som uppkommit genom förvärv av patenträttigheter, licenser, know-how eller icke patentskyddad teknisk kunskap vid överföring av teknik. Med utvecklingsåtgärder avses utveckling av affärskompetens, internationalisering, produkter, tjänster och tillverkningsmetoder, beredning av projekt samt annan jämförbar betydelsefull utveckling av affärsverksamheten.
I 2 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om att stöd får beviljas av Europeiska regionala utvecklingsfondens medel för utvecklings- och investeringsprojekt enligt 1 mom. 2 punkten som är förenliga med strukturfondsprogrammet.
Enligt 3 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om beviljande av stöd och stödets användningsområden utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 §.Mottagare av utvecklingsstöd. I paragrafen föreskrivs det om vem som får beviljas utvecklingsstöd. Enligt 1 mom. i paragrafen får små och medelstora företag (SME-företag) beviljas bidrag. Den grundläggande tanken i 1 mom. enligt vilken stöd i huvudsak ska beviljas SME-företag överensstämmer bland annat med gällande lag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet. Eftersom bara företag får beviljas stöd, kommer bland annat fysiska personer som än så länge bara planerar att inleda företagsverksamhet att ställas utanför stödsystemet. För stöd och rådgivning till sådana personer finns det tillgång till andra tjänster som erbjuds av landskapet och andra aktörer.
I 1 mom. föreskrivs dessutom om ett undantag enligt vilket det är möjligt att bevilja stöd också för stora företags investeringar. I stödområde I och II enligt lagen om regionutveckling och tillväxttjänster kan i enlighet med momentet stöd beviljas för stora företags investeringar, dvs. närmast för förvärv av maskiner och anordningar samt för byggande. Närmare villkor för stöd till stora företag får utfärdas genom förordning av statsrådet. Trots att stödet i första hand beviljas SME-företag, är det med tanke på de särskilda behoven i stödområde I och II motiverat att även i fortsättningen hålla kvar möjligheten att bevilja stöd i dessa områden också för stora företags investeringar.
Enligt momentet avses med SME-företag sådana små och medelstora företag som anges i bilaga I i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. Enligt definitionen avses med SME-företag företag som har färre än 250 anställda och en årsomsättning som inte överstiger 50 miljoner euro eller en balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro och som uppfyller de kriterier som beskriver fristående företag samt övriga kriterier på små och medelstora företag i definitionen. Med små företag avses företag som sysselsätter färre än 50 personer, som har en årlig omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro och som uppfyller de kriterier som beskriver fristående företag samt de övriga kriterierna i rekommendationen. Med stora företag avses andra än små eller medelstora företag.
I 2 mom. anges de branscher som inte får beviljas stöd för sådana projekt som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten. I fråga om fiskeri, jordbruk och skogsbruk samt förädling och saluföring av jordbruksprodukter kvarstår begränsningen enligt nuvarande lag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet, dvs. stöd får fortfarande inte beviljas för dessa branscher. Avsikten är att finansieringen av dessa branscher ska ingå i jord- och skogsbruksministeriets stödsystem. Med fiskeri avses i detta sammanhang utnyttjande av levande naturresurser i vattnet och odling i vatten samt produktion, förädling och saluföring av fiskprodukter. Med jordbruk avses åkerodling, boskapsskötsel eller annat hållande av produktionsdjur, växthusproduktion, trädgårds- och plantskoleproduktion, pälsdjursuppfödning, uppfödning av hästar, renskötsel, bihushållning, yrkesmässig jakt, bär- eller svampplockning eller annan produktionsverksamhet som omfattar produkter i bilaga I till Europeiska gemenskapens grundfördrag. Med skogsbruk ska i detta sammanhang avses skötsel av skog och odling av trädbestånd som utövas som primärproduktion men inte till exempel förädling av trä eller andra skogsresurser för olika användningsändamål. Med förädling och saluföring av jordbruksprodukter avses sådan hantering av jordbruksprodukter som avses i bilaga I till Europeiska gemenskapens grundfördrag varefter produkten fortfarande är en sådan jordbruksprodukt som avses i bilagan samt utsläppande på marknaden av produkter.
När stöd beviljas ska enligt 2 mom. i paragrafen också beaktas de sektorsvisa begränsningar som grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning och som gäller bl.a. stålindustri, syntetfiberindustri, transportverksamhet, bilindustri och varvsindustri.
Enligt 3 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om vem som kan beviljas stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
5 §.Förutsättningar för beviljande av utvecklingsstöd. Enligt 1 mom. i paragrafen kan utvecklingsstöd beviljas om företaget bedöms ha förutsättningar för fortgående lönsam verksamhet. Med tanke på den samhällsekonomiska nyttan, företagsverksamhetens effektivitet eller en fungerande konkurrens är det inte motiverat att stödja olönsam verksamhet. En myndighet som överväger att bevilja stöd ska också kontrollera att företagets planerade finansiering av projektet är tillräcklig och genomförbar. Om företaget uppfyller kriterierna för företag i svårigheter ska myndigheten dessutom kontrollera att det inte är förbjudet att stödja företaget på basis av EU-reglerna om statligt stöd. Företag i svårigheter definieras bland annat i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd.
Bedömningen av verksamhetens lönsamhet är en helhetsbedömning i vilken bland annat företagets ekonomiska nyckeltal kan beaktas. I bedömningen kan man också väga in uppgifter om företagets betalningsanmärkningar samt uppgifter om betalningen av skatter och lagstadgade avgifter som fås från olika offentliga och privata register. När en myndighet beviljar ett behovsprövat stöd är utgångspunkten naturligtvis att stödmottagare har skött sina åtaganden på behörigt sätt. Stöd kan dock beviljas om åtagandena har försummats bara i ringa grad. Dessutom kan stöd av särskilda skäl beviljas också när försummelsen är betydande, men parterna har upprättat en betalningsplan för skötseln av åtagandena och redan en tid har följt planen. Det är dock ovanligt att stöd beviljas när försummelsen av åtagandena är betydande och beviljandet grundar sig då alltid på en bedömning från fall till fall.
Enligt 2 mom. 1 punkten ska stödet, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., bedömas medföra betydande konsekvenser för genomförandet av projektet. Med verkningsfullhet avses att projektet antingen inte alls skulle genomföras utan stödet eller att stödet gör det möjligt att genomföra projektet enligt en snabbare tidtabell, med högre kvalitet eller i större omfattning. Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten ska ett projekt som är föremål för understöd bedömas vara viktigt för utvecklandet av företagets verksamhet. Därför ska det inte heller i fortsättningen vara möjligt att stödja t.ex. företagens reinvesteringar.
Enligt 3 mom. ska stöd beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen eller som stöd av mindre betydelse.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stöd och om de statsstödsregler som ska tillämpas utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 §.Godtagbara kostnader för utvecklingsstöd och stödets belopp. Enligt 1 mom. i paragrafen kan stöd beviljas som en procentuell andel av de godtagbara kostnader som projektet medför. Dessutom kan kostnaderna också godkännas enligt någon annan kostnadsmodell som regleras genom statsrådets förordning. Då kan till exempel de indirekta projektkostnaderna godkännas utifrån en beräknad procentuell andel.
I 2 mom. föreskrivs det att närmare bestämmelser om godtagbara kostnader och stödets belopp får utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §.Användningstiden för egendom som det beviljats utvecklingsstöd för. Paragrafen innehåller bestämmelser om användningstiden för egendom som förvärvats med hjälp av investeringsstöd. Användningstiden ska beräknas från det att den sista stödraten är betald. Med betalning avses i detta sammanhang dagen för betalningsbeslutet och inte dagen för den faktiska utbetalningen av stödet. Det kan anses vara särskilt befogat att förlänga användningstiden till exempel om syftet med en längre användningstid är att förhindra att det egendom som det beviljats stöd för eventuellt senare överförs från användning inom affärsverksamhet till privat användning eller om man i övrigt försöker förhindra verkningar som strider mot lagens syften. Som exempel kan nämnas semesterstugor för företag i resebranschen. Definitionen av användningstid inbegriper också stödmottagarens skyldighet att använda den egendom som det beviljats stöd för under den fastslagna användningstiden.
8 §.Stöd för företags transportkostnader. I 1 mom. föreskrivs det om stöd för företags transportkostnader som får beviljas av medel för finansiering med allmän täckning. Stödet beviljas som en procentuell andel av den transportavgift som företaget betalat.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om beviljande av stöd för transportkostnader, godtagbara kostnader och stödets belopp utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 §.Förutsättningar för beviljandet av stöd för transportkostnader. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för beviljandet av stöd för transportkostnader. Stöd kan enligt 1 mom. beviljas för transport i Finland av produkter som förädlats av små och medelstora företag. Vid prövningen av om stöd ska beviljas beaktas uppgifter om företagets betalningsanmärkningar samt uppgifter om betalningen av skatter och lagstadgade avgifter som fås från olika offentliga och privata register. Utgångspunkten är att stödmottagaren har skött sina åtaganden på behörigt sätt. Stöd kan dock beviljas om åtagandena har försummats bara i ringa grad. Dessutom kan stöd av särskilda skäl beviljas också när försummelsen är betydande, men parterna har upprättat en betalningsplan för skötseln av åtagandena och redan en tid har följt planen. Det är dock ovanligt att stöd beviljas när försummelsen av åtagandena är betydande och beviljandet grundar sig då alltid på en bedömning från fall till fall.
Enligt 2 mom. ska stöd beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen eller som stöd av mindre betydelse.
Enligt 3 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljandet av stöd för transportkostnader utfärdas genom förordning av statsrådet.
3 kap. Stöd till juridiska personer för icke vinstdrivande utvecklings- och investeringsverksamhet
10 §.Stöd som beviljas av arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbets- och näringsministeriets rätt att bevilja stöd för projekt som finansieras med nationella medel och arbets- och näringsministeriets och social- och hälsovårdsministeriets rätt att bevilja stöd för projekt som finansieras med medel ur Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden.
Enligt 1 mom. får arbets- och näringsministeriet bevilja stöd av det nationella särskilda anslaget för utveckling av regionerna förutsatt att det i statsbudgeten har reserverats anslag för sådan verksamhet som på grund av verksamhetens nationella betydelse eller av att den ska utnyttjas av flera regioner kräver att beslutet fattas vid ministeriet. Enligt momentet får arbets- och näringsministeriet bevilja stöd av nationella medel också för forsknings-, utrednings- och nätverksprojekt som ministeriet självt genomför.
Arbets- och näringsministeriet får bevilja medel ur såväl Europeiska regionala utvecklingsfonden som Europeiska socialfonden för sådana projekt för tekniskt stöd som ministeriet självt genomför. Förmedlande organ ska särskilja projekt som organet självt genomför från organets egna uppgifter med iakttagande av principen om sund ekonomisk förvaltning.
Enligt 2 mom. får social- och hälsovårdsministeriet av de medel ur Europeiska socialfonden som ställts till ministeriets förfogande bevilja stöd för sådana utvecklingsprojekt inom strukturfondsprogrammet som nationellt betydande och gäller fler än en region. Dessutom får social- och hälsovårdsministeriet bevilja medel ur såväl Europeiska regionala utvecklingsfonden som Europeiska socialfonden för ministeriets egna projekt för tekniskt stöd. Förmedlande organ ska särskilja projekt som organet självt genomför från organets egna uppgifter med iakttagande av principen om sund ekonomisk förvaltning.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om beviljande av stöd och om stödets användningsområden utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §.Stöd som beviljas av landskapet. I paragrafen föreslås bestämmelser om att stöd som beviljas av landskapet får beviljas för icke vinstdrivande utvecklings- och investeringsprojekt som gäller utveckling av regionerna.
Enligt 1 mom. 1 punkten får landskapen bevilja stöd för utvecklingsprojekt som syftar till att skapa regional tillväxt och en mångsidigare näringsstruktur, främjande av samarbete mellan kommuner för utveckling av regioner, förutsättningar för utvecklande av innovationer eller utveckling av företagens verksamhetsförutsättningar. Stöd ska också kunna beviljas för utvecklingsprojekt som gäller främjande av det näringspolitiska samarbetet mellan kommunerna i en region och för sådan projektverksamhet i organisationer som främjar företagsverksamhet, för utredningar som är behövliga med tanke på företagsverksamheten samt för projekt för utvecklande av tjänster som företag behöver och som främjar företagssamarbete.
Enligt 1 mom. 2 punkten kan landskapen bevilja stöd för kommunala investeringsprojekt som gäller infrastrukturen, dvs. infrastrukturellt investeringsstöd. Stödet ska vara motiverat med tanke på regionutvecklingen, framför allt med tanke på förutsättningarna för företagsverksamhet. Infrastrukturellt investeringsstöd kan till exempel inriktas på åtgärder som gäller vägnät, hamnar eller verksamhetslokaler och som kommunerna själva genomför. Avsikten är således inte att finansiera verksamhet som kommunerna ansvarar för och som inte har en direkt koppling till näringslivet. Medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden får endast användas för att stödja små trafikprojekt med en tydlig koppling till näringslivet i östra och norra Finland, som omfattas av specialfinansieringen för glesbygd.
Enligt 1 mom. 3 punkten kan landskapen bevilja stöd för utvecklingsprojekt som gäller miljön och naturresurserna. Medel ur Europeiska regionala utvecklingsfonden kan bara användas för att stödja småskaliga trafikprojekt med en tydlig koppling till näringslivet.
Enligt 1 mom. 4 punkten kan landskapen bevilja stöd för utvecklings- och investeringsprojekt som gäller trafik och infrastruktur. Stödet ska vara motiverat med tanke på utvecklingen av regionen. Landskapen får av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden bevilja stöd endast för sådana utvecklings- och investeringsprojekt som gäller trafik och infrastruktur med en tydlig koppling till näringslivet och som genomförs i östra och norra Finland, som omfattas av specialfinansieringen för glesbygden.
Enligt 1 mom. 5 punkten kan landskapen bevilja stöd för utvecklings- och investeringsprojekt som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde.
Enligt 1 mom. 6 punkten kan landskapen bevilja stöd för utvecklingsprojekt som främjar sysselsättning, kompetens och social delaktighet.
Enligt 1 mom. 7 punkten kan landskapen bevilja stöd för projekt för tekniskt stöd som medfinansieras av strukturfonderna.
Enligt 1 mom. 8 punkten kan landskapen bevilja juridiska personer stöd för riskkapitalinvesteringar för teckning av kapital i riskkapitalfond. När stöd riktas till riskkapitalinvesteringar iakttas den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd, det vill säga kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, eller villkoren i en sådan separat stödordning för riskkapitalfond som godkänts av Europeiska kommissionen.
I 2 mom. föreskrivs om de stödformer som landskapen kan finansiera med medel ur Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Landskapen kan också finansiera projekt som de själva genomför med såväl medel för finansiering med allmän täckning som strukturfondsmedel. Landskapen ska särskilja projekt som de själva genomför från det förmedlande organets uppgifter med iakttagande av principen om sund ekonomisk förvaltning.
Enligt 3 mom. ska landskapen före beviljandet av stöd begära utlåtande av undervisnings- och kulturministeriet om de viktigaste i 1 mom. 5 och 6 punkten avsedda projekten inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde för att säkerställa att dessa inte avviker från lag, förordning av statsrådet, riksdags- eller statsrådsbeslut som gäller branschen eller från beslut som grundar sig på lag och hör till undervisnings- och kulturministeriet eller Utbildningsstyrelsens behörighet. Hur betydande ett projekt är ska bedömas i förhållande till skyldigheten att begära utlåtande om projektet med hänsyn till projektets totalkostnadskalkyl och konsekvensernas omfattning.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om beviljande av stöd och stödets användningsområden samt om projekt som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde och om det remissförfarande som tillämpas på projekten utfärdas genom förordning av statsrådet.
12 §. Stödmottagare. I paragrafen anges de stödmottagare som får beviljas stöd enligt 3 kap. i lagen.
Enligt 1 mom. ska stödmottagaren vara en juridisk person.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om vem som kan beviljas stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §.Allmänna villkor för beviljande av stöd. I paragrafen anges de allmänna villkoren för beviljande av de stöd som avses i 3 kap. I 1 mom. 1 punkten föreslås en bestämmelse om att stödet ska vara motiverat med tanke på de mål som satts för dess användning. I 2 punkten i momentet föreslås det att stödet ska ha betydande konsekvenser för genomförandet av verksamheten. Enligt 3 punkten ska stödmottagaren ha tillräckliga ekonomiska och andra förutsättningar för att genomföra den verksamhet som finansieringen beviljas för. Detta krav ger myndigheterna rätt, men ålägger dem också skyldighet att kontrollera sökandens ekonomiska ställning för att försäkra sig om att sökanden under hela projekttiden, också under tiden mellan utbetalningarna, har ekonomiska möjligheter att genomföra projektet. Med andra förutsättningar avses bland annat stödmottagarens administrativa eller kunskapsmässiga förutsättningar att genomföra projektet. I fråga om de utredningar som myndigheterna begär bör myndigheterna alltid överväga om utredningarna är nödvändiga för att skapa klarhet i saken. Avsikten är inte att öka stödmottagarnas administrativa börda eller i onödan öka det arbete som behandlingen av olika utredningar och bilagor orsakar myndigheterna. I 4 punkten föreslås det en bestämmelse om att stödmottagaren dessutom ska ha förutsättningar att sörja för att verksamheten fortsätter efter det att stödet upphört. Avsikten är att den mer långvariga effekten av de resultat som uppnåtts genom projektet ska stärkas. I fråga om projekt av engångsnatur eller projekt som annars är av sådan natur att de inte syftar till att åstadkomma varaktig verksamhet kan en sådan utredning inte krävas.
När det gäller utvecklingsprojekt är det enligt 5 punkten en allmän förutsättning för beviljande av stöd att resultaten av den verksamhet som beviljats stöd ska kunna tillgodogöras allmänt. Kravet på att resultaten ska kunna tillgodogöras allmänt gäller dock inte sådana resultat som har uppkommit som ett resultat av sådan verksamhet som bedrivits av ekonomiska aktörer som drar nytta av delta i stödåtgärder för icke vinstdrivande projekt, när de enligt stödbeslutet har beviljats stöd av mindre betydelse.
I 6 punkten föreslås det att de investeringar som stödet gäller inte ska komma endast en stödmottagare till godo, utan stödja närings-, utbildnings- eller innovationsverksamhet i regionen i större utsträckning. I 7 punkten föreslås det vidare att den verksamhet som är föremål för stödet ska vara icke vinstdrivande. Kravet på att verksamheten inte ska eftersträva vinst gäller dock inte sådan verksamhet som bedrivits av ekonomiska aktörer som drar nytta av att delta i stödåtgärder för ett projekt i icke vinstdrivande syfte, när de som drar nytta av projektet i stödbeslutet har beviljats stöd av mindre betydelse.
Enligt 2 mom. ska det som föreskrivs i 1 mom. 7 punkten inte tillämpas när stöd beviljas för riskkapitalinvesteringar som avses i 11 § 1 mom. 8 punkten.
I 3 mom. föreskrivs det att stöd inte beviljas om stödmottagaren på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att betala skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar. Vid bedömningen av om försummelsen att betala skatter eller lagstadgade avgifter samt betalningsstörningarna är väsentliga ska det beaktas hur de påverkar stödmottagarens förutsättningar att genomföra den verksamhet som stödet beviljas för och projektets natur när det gäller verksamhetens kontinuitet. När en myndighet beviljar ett behovsprövat stöd är utgångspunkten att stödmottagaren har skött sina offentlig- och privaträttsliga åtaganden på behörigt sätt. Stöd kan dock beviljas om åtagandena har försummats bara i ringa grad. Dessutom kan stöd av särskilda skäl beviljas också när försummelsen är betydande, men parterna har upprättat en bindande betalningsplan för skötseln av åtagandena. Det är dock mycket ovanligt att stöd beviljas när försummelsen av åtagandena är betydande och beviljandet ska då alltid grunda sig på en motiverad och dokumenterad bedömning från fall till fall. I momentet ingår dessutom en bestämmelse om att stöd inte får beviljas eller användas som allmänt verksamhetsstöd. Stöden enligt denna lag är till sin karaktär sådana specialunderstöd som avses i 5 § 3 mom. i statsunderstödslagen, och de är inte avsedda för stödmottagarorganisationens normala verksamhet som organisationen vanligen finansierar genom sina egna omkostnader. Ett projekt ska alltid åtskiljas från sökandens övriga verksamhet som en särskild helhet.
I 4 mom. konstateras det att om statsstöd ingår i stödet, ska stödet beviljas som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd eller som stöd av mindre betydelse.
I 5 mom. i paragrafen föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för beviljande av stöd och de statsstödsregler som ska tillämpas.
14 §.Överföring av stöd för genomförande av projekt. I paragrafen föreskrivs det om villkoren för beviljande av stöd i sådana fall då stödet överförs till någon annan juridisk person som uppfyller de krav som i det aktuella lagkapitlet ställs på stödmottagare och som ska genomföra det projekt som får stöd. Det föreslås att beloppet av det stöd som överförs begränsas och innehållet i avtalet preciseras.
Med överföring av stöd avses att ett visst belopp av stödet överförs. Avsikten är inte att stödmottagarens skyldigheter eller rättigheter ska överföras. En skillnad måste göras mellan överföring av stöd och samprojekt där stödmottagarna solidariskt ansvarar för projektets genomförande. Med överföring avses inte heller en sådan upphandling av varor och tjänster som görs i syfte att genomföra ett projekt som får stöd och som omfattas av upphandlingslagstiftningen. När ett projekt planeras ska de parter som deltar i projektet besluta om de gemensamt ska ansöka om stöd, i form av ett samprojekt, då ansvaret för att projektet genomförs och andra skyldigheter fullgörs fördelas mellan sökandena, eller om någon av parterna själv ska ansöka om stöd. Valet beror på projektets omfattning och innehåll. Om det beslutas att ett projekt ska genomföras så att en part ansöker om stöd också för de övriga parternas räkning och stödet beviljas den förstnämnda parten, ska denna ansvara för att alla skyldigheter som åligger stödmottagaren fullgörs.
En förutsättning för att stöd ska beviljas är att också mottagarna av överfört stöd utöver stödmottagaren uppfyller de villkor som ställs på stödmottagare. En ytterligare förutsättning är att myndigheten för varje projekt fattar ett motiverat beslut om att överföringen av stödet är ändamålsenlig med tanke på projektets genomförande. Avsikten är bland annat att förhindra att det uppstår situationer där stödmottagaren inte själv deltar i genomförandet av projektet utan att personens huvudsakliga uppgift är att bara förmedla stödet. Av den anledningen föreslås det att den del av stödet som överförs får uppgå till högst hälften av det stödbelopp som beviljats för projektet, om inte den myndighet som beviljar stödet av särskilda skäl beslutar något annat. I det stödbeslut som gäller projektet ska det alltid ges en motivering.
Avsikten är inte att myndighetens uppgifter i anslutning till stödförfarandet ska överföras till stödmottagaren. I sådana fall kan risken för missbruk av olika slag öka, såsom risken för att bestämmelserna om statligt stöd eller offentlig upphandling kringgås. En modell med samprojekt som genomförs av flera ansvariga parter ska vara förstahandsalternativ när det är fråga om omfattande projekthelheter.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om stödmottagarens och andra deltagande parters skyldighet att genom avtal säkerställa att det finns förutsättningar för beviljande, utbetalning och granskning av stödet samt att övriga stödvillkor iakttas. I avtalet ska utöver de grundläggande uppgifterna om deltagarna ingå uppgifter om innehållet i projektet, det ansvar och den roll var och en av deltagarna har, hur projektets resultat kommer att tillgodogöras och finansieringsprocessen. Dessutom ska parterna i avtalet komma överens om vissa praktiska arrangemang som gäller genomförandet av projektet, såsom detaljer som är nödvändiga för att säkerställa att stödvillkoren iakttas i fråga om bokföring, offentlig upphandling, informationen inom projektet samt andra villkor för stödet. Avtalet ska läggas fram senast innan stödet överförs. Stödmottagaren svarar inför myndigheten för att projektet genomförs, och eventuella återkrav kan riktas bara mot stödmottagaren.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande om att närmare bestämmelser om förfarandet vid överföring av stöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §.Samprojekt. I lagen föreslås grundläggande bestämmelser om samprojekt. Enligt 1 mom. får stöd beviljas flera sökande gemensamt. Stöd får beviljas för samprojekt om det är motiverat med tanke på målen för projektet. Motiveringen till att projekthelheten genomförs som samprojekt ska läggas fram i det stödbeslut som gäller projektet. För att öka projektens genomslagskraft och byggandet av nätverk mellan aktörerna är det nödvändigt med projekt som genomförs av flera stödmottagare gemensamt. Alla sökande i ett samprojekt ska uppfylla de förutsättningar som i detta kapitel ställs upp för stödmottagare. Alla parter i ett samprojekt ska också bidra till finansieringen av projektet, om det inte finns särskilda skäl att avvika från detta krav. Ett sådant skäl är till exempel att någon part spelar en större roll i projektsammanställningen. De särskilda skälen ska motiveras i det stödbeslut som gäller projektet.
Enligt 2 mom. ska stödmottagarna i ett samprojekt ingå ett avtal om genomförande av projektet. I avtalet ska stödmottagarnas rättigheter och skyldigheter anges. Stödmottagarna ska inom sig utse en part, en s.k. huvudsaklig genomförare, som svarar för kontakten till den behöriga myndigheten. Denna stödmottagare svarar i allmänhet också för den samordning som projektet kräver och för förvaltningen av projektet. I fråga om projekt som inbegriper stöd av mindre betydelse hör det till denna stödmottagares uppgifter att för varje parts del anmäla beloppet av stöd av mindre betydelse. Stödmottagarna i samprojektet svarar solidariskt för projektets genomförande. Vid samprojekt ansvarar samtliga stödmottagare solidariskt för återställande och återbetalning av stöd.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande om att närmare bestämmelser om förfarandet vid samprojekt får utfärdas genom förordning av statsrådet.
16 §.Godtagbara kostnader och stödbelopp. I paragrafen föreslås bestämmelser om de godtagbara kostnader och stödbelopp som ska iakttas i projektverksamheten.
Enligt 1 mom. ska stöd beviljas för kostnaderna för projektet som en procentandel av de godtagbara kostnaderna eller av engångsersättningen.
I 2 mom. föreskrivs det att om inte något annat följer av lagstiftningen om statligt stöd, ska stödmottagaren i sin ansökan uppge alla inkomster som projektet genererar under projektets gång eller en uppskattning av dessa. När stöd beviljas ska från projektkostnaderna dras av de direkta inkomsterna av projektet eller inkomster som hänför sig till projektet. Stödmottagaren ska i sin ansökan om utbetalning uppge de faktiska inkomsterna. De faktiska inkomsterna dras av från de stödberättigande kostnaderna för varje utbetalningsperiod. Det föreslås uttryckliga bestämmelser om att projektet inte får generera vinst. Ett undantag är det i 11 § 1 mom. 8 punkten avsedda stödet för riskkapitalinvesteringar.
Om projektets stödmottagare har beviljats stöd enligt bestämmelserna om statligt stöd, ska stödmottagarens inkomster av projektet inte dras av från kostnaderna för projektet. Om det beviljade statligt stöd ändå i sin helhet riktas till andra ekonomiska aktörer än projektets direkta stödmottagare, ska stödmottagarens inkomster av projektet dras av från de godtagbara kostnaderna för projektet.
Inkomst är ett mycket vidsträckt begrepp. Som inkomst betraktas alla inkomster av den understödda verksamheten under projektets gång, såsom inkomster av försäljningen av produkter eller tjänster, inkomster av försäljningen av anläggnings- eller omsättningstillgångar samt erhållna bruksersättningar, såsom hyresinkomster och liknande inkomster.
Till inkomster räknas all projektfinansiering som tilldelats mot vederlag, såsom de avgifter som tas ut av de ekonomiska aktörer som drar nytta av projektet för deltagandet i projektets stödåtgärder.
Enligt 3 mom. får stödet inte täcka kostnaderna för projektet i deras helhet, och den som ansöker om stöd ska själv delta i betalningen av projektkostnaderna, om det inte finns något särskilt skäl att avvika från detta. Den finansiering som sökanden själv anvisar för ett projekt kallas för självfinansiering. Ett särskilt skäl till avvikelse skulle kunna vara bland annat att projektet är av sådan art att det inte går att få självfinansiering för det eller att sökanden samlar in nödvändig finansiering för projektet från olika källor. Principen är dock att stödmottagaren i finansieringsansökan ska nämna den medfinansiering som stödmottagaren själv har för avsikt att investera i projektet. Om projektet inte kräver någon självfinansiering ska det alltid uttryckligen anges i det stödbeslut som gäller projektet. Självfinansieringen har en styrande inverkan på projektet, medverkar till att projektet genomförs på tillbörligt sätt och säkerställer att till stödmottagarens engagerar sig i projektet. I strukturfondernas projekt för tekniskt stöd krävs ingen självfinansiering på grund av projektens administrativa karaktär.
I 4 mom. föreskrivs det att närmare bestämmelser om godtagbara kostnader och stödets belopp får utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §.Användningstiden för egendom som det beviljats utvecklingsstöd för Paragrafen innehåller bestämmelser om användningstiden för den investering i egendom som det beviljats stöd för. Användningstiden ska beräknas från avslutningsdatum för det sista beslutet om betalning. Av särskilda skäl kan den myndighet som beviljar stödet i det stödbeslut som gäller projektet bestämma att användningstiden för egendomen i fråga ska vara högst tio år. Det kan anses vara ändamålsenligt att förlänga användningstiden t.ex. om syftet med en längre användningstid är att förhindra att den egendom som är föremål för stöd eventuellt senare överförs från användning enligt det syfte som anges i stödbeslutet till annan användning som strider mot syftet. Definitionen av användningstid inbegriper också stödmottagarens skyldighet att använda den egendom som det beviljats stöd för under den fastslagna användningstiden.
4 kap. Lönesubvention och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen
I kapitlet överensstämmer bestämmelserna om lönesubvention och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen i huvudsak med 7 och 10 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom det är landskapen eller Nylands samkommun som i stället för arbets- och näringsbyråerna kommer att svara för beviljande av lönesubvention och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, ska de ändringar som följer av detta göras i bestämmelserna.
I kapitlet om lönesubvention ska det inte ingå bestämmelser om hinder för betalning av lönesubvention. Bestämmelser om hinder för betalning av lönesubvention ska ingå i 6 kap. i den föreslagna lagen och gälla alla stöd som avses i den lagen.
18 §.Lönesubvention. I paragrafen föreskrivs det om begreppet lönesubvention och syftet med lönesubventionerat arbete på samma sätt som i 7 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Lönesubvention är ett stöd som kan beviljas arbetsgivare för lönekostnaderna för anställning av arbetslösa arbetssökande. Syftet med lönesubventionerat arbete är att förbättra yrkeskompetensen hos dem som anställs med stöd och på så sätt främja deras sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Avvikande från nuläget är det landskapen eller Nylands samkommun som i stället för arbets- och näringsbyråerna bestämmer om beviljandet av lönesubventioner.
19 §.Allmänna förutsättningar för beviljande av lönesubvention. De allmänna villkoren för beviljande av lönesubvention överensstämmer med de som anges i 7 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten förutsätter beviljandet av lönesubvention att landskapet eller Nylands samkommun bedömer att arbetslösheten beror på brister i personens yrkeskompetens. Vidare ska landskapet eller samkommunen göra bedömningen att lönesubventionerat arbete förbättrar personens yrkeskompetens och möjligheter att sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden. I 1 mom. 2 och 3 punkten föreskrivs det om situationer då lönesubvention kan beviljas utan någon bedömning av eventuella brister i yrkeskompetensen. Enligt den föreslagna 3 punkten kan lönesubvention beviljas om den person som anställs har en skada eller långvarig sjukdom som väsentligt och permanent eller varaktigt minskar personens produktivitet. Enligt 2 punkten kan lönesubvention också beviljas om den som anställs har fyllt 60 år och varit arbetslös utan avbrott i minst ett år omedelbart innan lönesubventionen beviljas.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om ytterligare villkor som ställs upp för att en arbetsgivare ska beviljas lönesubvention i syfte att med stöd av 1 mom. 1 punkten anställa personer som varit arbetslösa i mindre än ett år. För att arbetsgivaren ska beviljas lönesubvention för anställning av en person som varit arbetslös utan avbrott i mindre än 12 månader krävs det att personens arbetslöshet blir utdragen och sannolikt kommer att fortgå längre än 12 månader, om lönesubvention inte beviljas. Vid bedömningen av att arbetslösheten eventuellt blir utdragen används profileringsverktyget i kundinformationssystemet som hjälp liksom andra tillgängliga uppgifter om kunden.
20 §.Förutsättningar i fråga om arbetsgivaren för beviljande av lönesubvention. Enligt 1 mom. kan kommuner, samkommuner, sammanslutningar och andra arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk eller inrättningar, beviljas lönesubvention på det sätt som avses i 7 kap. 3 § 1 mom. i lagen om arbetskrafts- och företagsservice.
I 2 mom. föreskrivs det om sådana begränsningar i beviljandet av lönesubventioner som gäller arbetsgivare. Enligt den föreslagna 1 punkten ska lönesubvention inte beviljas en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet och som av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker har sagt upp en arbetstagare vars uppsägningstid har löpt ut under de 12 månader som föregår ansökan om lönesubvention. Den i bestämmelsen nämnda granskningsperioden på 12 månader baserar sig på EU:s bestämmelser om statligt stöd. I artiklarna 32 och 33 i EU:s allmänna gruppundantagsförordning om statligt stöd föreskrivs det om beviljande av lönesubvention för rekrytering av personer med sämre förutsättningar och personer med nedsatt arbetsförmåga. I tredje punkten i artikeln konstateras det att om rekryteringen, jämfört med genomsnittet för de föregående tolv månaderna, inte medför en nettoökning av antalet anställda i det berörda företaget måste arbetsplatserna ha blivit vakanta till följd av frivillig avgång, arbetsoförmåga, pension av åldersskäl, frivillig nedgång i arbetstid eller lagenligt avskedande på grund av försummelse och inte till följd av uppsägningar.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska lönesubvention dock kunna beviljas, om arbetsgivaren före ansökan om lönesubvention har erbjudit arbete åt en arbetstagare som sagts upp av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker.
Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten ska lönesubvention inte beviljas om arbetsgivaren på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att betala löner, skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar. Det är inte ändamålsenligt att bevilja lönesubvention till förmån för exempelvis en arbetsgivare vars arbetstagare har tvingats ansöka om betalning av lönefordringar enligt lönegarantin. Om försummelsen av skyldigheten att betala lön har varit ringa eller om det redan har gått en lång tid sedan försummelsen inträffade och arbetsgivaren har åtgärdat sin försummelse genom att betala lönefordringarna till sina arbetstagare, kan landskapet eller Nylands samkommun enligt prövning bevilja subvention.
21 §.Förutsättningar i fråga om anställningsförhållandet för beviljande av lönesubvention. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 4 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt det föreslagna 1 mom. förutsätter beviljande av lönesubvention att arbetsgivaren förbinder sig att betala lön till den som anställts minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet. Om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, ska lönen motsvara sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Eftersom lönesubventionen ersätter arbetsgivaren för de kostnader som orsakas av brister i yrkeskompetensen eller av nedsatt produktivitet på grund av skada eller sjukdom hos den som anställs, bör lönen huvudsakligen basera sig på en på förhand avtalad tim- eller månadslön (tidlön). Lönesubvention kan inte beviljas om lönen betalas uteslutande utifrån arbetsresultatet. I sådana fall orsakar brister i yrkeskompetensen eller nedsatt produktivitet på grund av skada eller sjukdom inte arbetsgivaren sådana kostnader som ska täckas med lönesubventionen.
Lönesubvention beviljas inte för anställning av vikarier för alterneringslediga. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom.
22 §.Överföring av den som anställts. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
23 §.Beviljande av lönesubvention till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet. I paragrafen föreskrivs det om situationer då lönesubvention beviljas antingen i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd eller stöd av mindre betydelse. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
24 §.Lönekostnader som täcks med lönesubvention. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
25 §. Lönesubventionens belopp och maximitid. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och i paragrafen föreskrivs dessutom att det får utfärdas närmare bestämmelser om lönesubventionens belopp genom förordning av statsrådet.
26 §.Lönesubventionens belopp och maximitid i vissa fall. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och i paragrafen föreskrivs dessutom att det får utfärdas närmare bestämmelser om lönesubventionens belopp i vissa fall genom förordning av statsrådet.
27 §.Lönesubvention till sociala företag. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 10 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
28 §.Tillfälligt avbrott. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 11 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
29 §.Ny beräkning av maximitiden. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 12 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
30 §.Inverkan av annat stöd på lönesubvention. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 13 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
31 §.Stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen. Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och i paragrafens 2 mom. föreskrivs det dessutom om begränsningar av beviljandet av stöd i sådana fall då den som ansöker om stöd på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att betala löner, skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar.
I 3 mom. föreskrivs det att det genom förordning av statsrådet kan föreskrivas om kostnader som ersätts, stödets maximibelopp och maximitid samt förfarandet när stödet beviljas.
5 kap. Startpeng
Kapitlets bestämmelser om startpeng överensstämmer i huvudsak med 8 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Eftersom det är landskapen eller Nylands samkommun som i stället för arbets- och näringsbyråerna kommer att svara för beviljande av startpeng, ska de ändringar som följer av detta göras i bestämmelserna.
Kapitlet om startpeng innehåller inte några bestämmelser om hinder för betalning av startpeng. Bestämmelser om hinder för betalning av startpeng ingår i stället i 6 kap. i den föreslagna lagen och gäller alla stöd som avses i lagen.
32 §.Startpeng. Startpeng kan på motsvarande sätt som för närvarande beviljas enskilda kunder som inleder ny företagsverksamhet på heltid. Dessutom kan startpeng beviljas enskilda kunder som utvidgar företagsverksamhet som utgör bisyssla till företagsverksamhet på heltid. Inledande av företagsverksamhet och om företagsverksamheten utgör huvudsyssla bedöms i enlighet med 2 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
33 §. Allmänna förutsättningar för beviljande av startpeng. Det föreslagna 1 mom. överensstämmer med 8 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I 2 mom. föreskrivs det att startpengen beviljas som stöd av mindre betydelse, vilket motsvarar det som föreskrivs i 8 kap. 1 § i den gällande lagen.
34 §.Hinder för beviljande av startpeng. Paragrafen motsvarar de hinder för beviljande av startpeng som avses i 8 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
35 §.Startpengens belopp och ersättningsdagar. Paragrafen överensstämmer med de förutsättningar som anges i 8 kap. 4 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I 1 mom. föreskrivs det att startpengen kan beviljas för högst 12 månader, vilket motsvarar det som föreskrivs i 8 kap. 1 § i den gällande lagen. Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om de ersättningsdagar som berättigar till startpeng utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 kap. Ansökan om samt beviljande och utbetalning av stöd
36 §.Ansökan om stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur man ansöker om stöd. I 1 mom. anges vilket landskap som har behörighet att fatta beslut om stöd. Utgångspunkten är att det landskap som är behörigt är det inom vars område det understödda projektet i huvudsak ska genomföras eller alternativt det landskap inom vars område den understödda verksamheten i huvudsak ska ske. Det senare alternativet gäller stöd där det inte är fråga om projektverksamhet. På motsvarande sätt bestäms även behörigheten för Nylands samkommun. Eftersom Nylands samkommun inte har någon behörighet att bevilja stöd av strukturfondsmedel eller i 11 § avsett stöd för utveckling av regionerna, näms denna begränsning också i paragrafen om ansökan om stöd. I momentet föreskrivs vidare om ett undantag enligt vilket lönesubvention, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och startpeng också kan sökas hos det landskap alternativt Nylands samkommun där den arbetssökande är kund. I momentet finns också ett omnämnande av att stöd för projekt som avses i 10 § söks hos det behöriga ministeriet, alltså hos social- och hälsovårdsministeriet eller arbets- och näringsministeriet.
I 2 mom. föreskrivs det att stödet ska sökas innan projektet eller det anställningsförhållande som utgör grund för lönesubvention enligt 4 kapitlet inleds. Genom de här kraven försöker man undvika att stöd beviljas för sådan verksamhet eller sådana projekt för vilkas genomförande beviljande av stöd inte har någon betydelse eller stödet är av endast ringa betydelse. Enligt momentet ska stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen dock sökas inom en månad från det att ändringsarbetet gjordes eller arbetsredskapet eller möbeln skaffades. Dessutom föreskrivs det i momentet att stöd som beviljas för transportkostnader söks hos landskapet i efterskott per kalenderår. I fråga om projekt som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten får stöd dessutom sökas för kostnader som orsakas av förberedelserna för projektet och som uppkommit innan ansökan lämnas in. Som sådana kostnader som orsakas av förberedelser för projektet betraktas i fråga om investeringsprojekt för tillväxt och internationalisering sådana kostnader som föranleds bl.a. av planering, anskaffning av tillstånd och genomförbarhetsstudier. När det gäller utvecklingsåtgärder kan endast förhandsreservering av montrar för utställningar eller mässor som ordnas utomlands och den därmed sammanhängande förskotts- eller reserveringsavgiften betraktas som förberedelse av projektet.
I 3 mom. föreskrivs det att stödet i regel ska sökas genom det riksomfattande systemet för e-tjänster. I momentet nämns de stödformer som man ansöka om utbetalning av med en traditionell blankett, även om det riksomfattande systemet för e-tjänster också kan användas. Sådana stödformer är lönesubvention, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och startpeng.
På grund av de särdrag som hör samman med lönesubvention finns det i 4 mom. särskilda bestämmelser för ansökan om denna stödform.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om ansökan om stöd och om inledande av projekt utfärdas genom förordning av statsrådet.
37 §.Beslut om beviljande av stöd. Enligt 1 mom. fattas beslut om beviljande av stöd av en tjänsteinnehavare i landskapet eller i Nylands samkommun. Separata bestämmelser gäller för beslutsfattande i ministerierna. Sådana bestämmelser om beslutsfattande i ministerier är bl.a. lagen om statsrådet (175/2003) och reglementet för statsrådet (262/2003).
Beslut om beviljande av stöd av en tjänsteinnehavare i landskapet eller i Nylands samkommun, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det är också ändamålsenligt att föreskriva att beslut om beviljande av stöd ska fattas av tjänsteinnehavare på motsvarande sätt som i fråga om stöd som beviljas för utveckling av landsbygden.
På beslutsfattandet och förvaltningsförfarandet i landskapets samarbetsgrupp i fråga om Europeiska unionens strukturfondsuppgifter tillämpas vad som föreskrivs i lagen om införande av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland. Enligt lagen får den finansierande myndigheten inte bevilja stöd från strukturfonden för ett projekt som baserar sig på den regionala planen och som med tanke på utvecklingen av landskapet är betydelsefullt eller enligt totalkostnadskalkylen stort, om samarbetsgruppen inte har förordat projektet. Den finansierande myndigheten kan avvika från samarbetsgruppens utlåtande enligt vilket finansieringen förordas, om beviljandet av stöd skulle strida mot Europeiska unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen eller om projektet inte svarar mot programmet. Om finansiären trots ett bifallande utlåtande av samarbetsgruppen avser att fatta ett finansieringsbeslut som avviker från utlåtandet, ska den underrätta samarbetsgruppen om detta och ge en motivering som hänför sig till orsakerna ovan. Beslut som gäller samarbetsgruppens utlåtande får inte överklagas separat genom besvär. Samarbetsgruppen underrättas om de projekt som ingår i de nationella temana av de ministerier som saken gäller. Enligt lagen får enskilda förslag till företagsprojekt som omfattas av affärs- och yrkeshemligheten inte behandlas i samarbetsgruppen. Innan beslut fattas ska samarbetsgruppen få en sammanfattning av uppgifterna om inkomna ansökningar om företagsstöd.
I 1 mom. föreskrivs det att stödbeslutet ska fattas i ett nationellt elektroniskt handläggningssystem, om ett sådant finns att tillgå. Som sådana system fungerar i inledningsskedet EURA 2014, TUKI2014 och URA. För behovet av gemensamma handläggningssystem talar bl.a. en enhetlig handläggningsprocess för stöden, kostnadseffektivitet och enhetliga uppföljningsuppgifter.
I 2 mom. konstateras det att stödmottagaren utöver de villkor som anges i lagen och i den förordning som utfärdas av statsrådet med stöd av lagen också ska iaktta de villkor och begränsningar som ingår i stödbeslutet. Detta krav motsvarar till sitt innehåll det som föreskrivs i 13 § 2 mom. i statsunderstödslagen.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om fattande av stödbeslut utfärdas genom förordning av statsrådet.
38 §.Ansökan om utbetalning av stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur och var man ansöker om utbetalning av stöd samt om en tidsfrist för ansökan om utbetalning.
Enligt 1 mom. söks utbetalning hos landskapet, Nylands samkommun eller ministeriet.
Enligt 2 mom. söks utbetalning av stöd genom ett riksomfattande system för e-tjänster, om ett sådant system finns att tillgå. För gemensamma system för e-tjänster talar dels en enhetlig ansökningsprocess för utbetalning, dels en kostnadseffektiv process. Om ett sådant system för e-tjänster inte finns att tillgå, kan man också i fortsättningen på traditionellt sätt ansöka om utbetalning av stöd med en blankett som lämnas till betalaren. Ett tydligt mål är att merparten av ansökningarna om utbetalning ska lämnas in genom systemet för e-tjänster. I momentet anges också de stödformer som man kan ansöka om utbetalning av med en traditionell blankett. Sådana stöd är lönesubvention, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och startpeng.
Enligt 3 mom. kan en tidsfrist sättas för ansökan om utbetalning av stöd. Tidsfristen kan fastställas genom ett separat stödbeslut. Längden på tidsfristen är beroende av stödformen och omfattningen av det projekt eller den verksamhet som ska stödas.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om ansökan om utbetalning och om förfarandet vid utbetalning utfärdas genom förordning av statsrådet.
39 §.Utbetalning av stöd. I paragrafen föreskrivs det om utbetalning av stöd och om förfaranden som gäller förskott.
Enligt 1 mom. fattas beslut om utbetalning av stöd av en tjänsteinnehavare i landskapet eller i Nylands samkommun. Separata bestämmelser gäller för beslutsfattande i ministerierna. Bestämmelser om beslutsfattande i fråga om ministerier är bl.a. lagen om statsrådet (175/2003) och reglementet för statsrådet (262/2003). Enligt 1 mom. fattas beslut om utbetalningen av stödet av en tjänsteinnehavare i landskapet eller i Nylands samkommun, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det är också ändamålsenligt att föreskriva att beslut om utbetalning av stöd ska fattas av tjänsteinnehavare på motsvarande sätt som i fråga om stöd som beviljas för utveckling av landsbygden.
Stödet betalas med hjälp av ett riksomfattande elektroniskt system, om ett sådant finns att tillgå. Stödet betalas till stödmottagaren retroaktivt på grundval av de faktiska stödberättigade kostnaderna eller alternativt enligt en annan kostnadsmodell som godkänts i beslutet. I detta sammanhang avses med andra kostnadsmodeller förenklade kostnadsmodeller, varvid kostnaderna inte behöver verifieras.
För vissa stödformer betalas stödet i sin helhet utifrån de faktiska kostnaderna, medan det för andra betalas i enlighet med en annan godkänd kostnadsmodell. I vissa fall kan kombinationer av de här kostnadsmodellerna användas i samma beslut. Då godkänns en del av kostnaderna enligt de faktiska kostnaderna och en annan del enligt en annan kostnadsmodell. Genom förenklade kostnadsmodeller försöker man snabba upp och förtydliga stödprocessen med tanke på både den som ansöker om stöd och den som beviljar stödet. Stödet kan vid behov betalas i flera poster. I de fall då stödet betalas ut på grundval av faktiska kostnader, måste den anskaffning som är föremål för stödet vara betald och levererad till stödmottagaren.
Enligt 2 mom. kan förskott betalas på stödet, om det är motiverat med hänsyn till användningen av stödet och ändamålsenligt med tanke på övervakningen. Betalning av förskott är motiverat på det sätt som avses i momentet när det krävs att stödmottagaren får finansiering för verksamheten eller projektet i förskott för att projektet eller verksamheten ska kunna inledas eller genomföras inom den tidtabell och i den omfattning som avses i stödbeslutet. Betalning av förskott utgör ett undantag och ska alltid basera sig på prövning i varje enskilt fall. En förutsättning för att förskott ska kunna betalas är att detta inte utgör ett hinder för övervakningen av användningen av stödet. I momentet anges också de stödformer i fråga om vilka förskott inte kan betalas på stödet. Sådana stöd är lönesubvention och startpeng.
I 3 mom. föreskrivs det att ersättning som motsvarar stöd i vissa fall också kan betalas till en tjänsteproducent. I praktiken avses sådana stödformer där stödmottagaren får en tjänst till ett subventionerat pris och för produktionen av tjänsten betalas ersättning som motsvarar stöd direkt till tjänsteproducenten. Som ett exempel på en sådan stödform kan man nämna den nuvarande utvecklingsservicen för företag som beviljats med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om utbetalning av stöd och om förfarandet vid förskottsutbetalning utfärdas genom förordning av statsrådet.
40 §.Hinder för utbetalning av stöd. I 37 § 2 mom. konstateras att stödmottagaren, utöver det som föreskrivs i denna lag och i den förordning som utfärdas av statsrådet med stöd av denna lag, också ska iaktta de villkor och begränsningar som ingår i beslutet om beviljande av stöd. Om det i det skede när stödet betalas ut konstateras att stödmottagaren inte iakttar villkor som ställs i Europeiska unionens eller nationell lagstiftning eller i stödbeslutet, eller att det efter det att stöd beviljats visar sig att förutsättningarna för stödet inte är uppfyllda eller att stödet beviljats till exempel på felaktiga grunder eller till ett för stort belopp, ska betalaren ge avslag på stödet antingen för en viss utbetalningsperiod eller för hela stödperioden.
I 1 punkten i den föreslagna paragrafen föreskrivs att stöd inte ska betalas om stödmottagaren inte iakttar villkor eller begränsningar som ställs i lagen, i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av lagen eller i stödbeslutet. Enligt 2 punkten ska stöd inte betalas om det efter det att stödet beviljats visar sig att förutsättningarna för beviljandet av stöd inte uppfylls vid den tidpunkt då stödet beviljades eller därefter. I 3 punkten föreskrivs det att stöd inte ska betalas om stödet har beviljats felaktigt, till ett för stort belopp eller utan grund. Det är fråga om stöd som beviljats felaktigt eller till ett för stort belopp till exempel i situationer då ett stöd har beviljats till ett större belopp eller för längre tid än vad som skulle ha kunnat beviljas enligt bestämmelserna. Det är också fråga om stöd som beviljats felaktigt till exempel då ett stöd till en stödmottagare som bedriver näringsverksamhet beviljats som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd, fastän stödet borde ha beviljats i form av stöd av mindre betydelse. Stöd har beviljats utan grund om det enligt bestämmelserna inte skulle ha beviljats alls. Enligt 4 punkten betalas stöd inte om stödmottagaren efter att ha beviljats stödet på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att betala skatter eller lagstadgade avgifter eller har väsentliga betalningsstörningar. Stödet kan emellertid betalas om betalaren av stödet av särskilda skäl anser det ändamålsenligt att betala stödet. Enligt 5 punkten betalas inte stöd om Europeiska unionens lagstiftning inte tillåter att stödet betalas. Stöd kan t.ex. inte betalas till en sökande som är föremål för ett i artikel 1.4 a i den allmänna gruppundantagsförordningen avsett betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i 8 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice om särskilda hinder för betalning av startpeng.
7 kap. Återbetalning och återkrav av stöd samt avslutande av utbetalning
41 §.Återbetalning av stöd. Det föreslås att det i 1 mom. ska föreskrivas om stödmottagarens skyldighet att betala tillbaka stöd som mottagits på felaktiga grunder, till för stort belopp eller i övrigt uppenbart utan grund, antingen i sin helhet eller delvis. Stödet ska också betalas tillbaka i sin helhet eller delvis, om stödet inte kan användas på det sätt som förutsätts i stödbeslutet. Paragrafen innehåller således en bestämmelse om den allmänna skyldighet om återbetalning av en grundlös förmån som tillämpas i fråga om stöd. Enligt momentet förutsätts också att en stödmottagare som fått en grundlös förmån på eget initiativ och utan dröjsmål ska vidta åtgärder för att betala tillbaka den förmån som mottagits till ett för stort belopp eller uppenbart utan grund. Med stöd som mottagits felaktigt eller till ett för stort belopp avses enligt momentet en betalning som på grund av ett fel från stödmottagarens eller stödbeviljarens sida eller ett tekniskt fel betalats utan grund eller till ett för stort belopp. Stödmottagaren ska på eget initiativ vidta åtgärder för att betala tillbaka stöd eller en del av det som betalats i strid med stödbeslutet eller på ett i övrigt felaktigt sätt. Som stöd som mottagits uppenbart utan grund betraktas i enlighet med momentet stöd som tagits emot fastän stödmottagaren inte uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd i allmänhet, enligt lagen eller enligt en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av lagen. Det krav i momentet på att en förmån ska vara uppenbart utan grund uppfylls alltid när stöd inte skulle ha fått beviljas enligt en bestämmelse i lagen eller i en förordning som utfärdats med stöd av den. En grundlös förmån behöver inte betalas tillbaka om beloppet som ska betalas tillbaka inte överskrider 250 euro.
Det föreslås att det i 2 mom. ska föreskrivas om ett undantag från återbetalningsskyldigheten för stöd som beviljats på kalkylmässiga grunder. Enligt momentet ska återbetalningsskyldigheten inte gälla skillnaden mellan det stöd som beviljats på kalkylmässiga grunder och de faktiska kostnader som understiger detta belopp. I fråga om stöd som beviljats på kalkylmässiga grunder som fastställts innan verksamheten eller projektet har genomförts får stödmottagaren således räkna till godo skillnaden mellan det stödbelopp som betalats på kalkylmässiga grunder och de faktiska kostnaderna. Till övriga delar tillämpas 1 mom. om återbetalning av en grundlös förmån även på stöd som beviljats på kalkylmässiga grunder.
Till den del som stöd betalas tillbaka på det föreskrivna sättet, är landskapet skyldigt att genom ett beslut bekräfta återbetalningsskyldigheten och dess belopp samt att räntan på beloppet är befogad. Vid behov avgörs ärendet genom återkrav på det sätt som föreskrivs i 43 § 1 mom. 1 punkten i lagen.
42 §.Skyldighet till återkrav av investeringsstöd riktade till företag som avslutar sin verksamhet. I paragrafen föreskrivs om landskapets och Nylands samkommuns skyldighet att helt eller delvis återkräva ett stöd som beviljats för en materiell eller immateriell investering, ifall verksamheten upphör under den användningstid som fastställts för stödet. Till återkravsskyldigheten hör en skyldighet att alltid avgöra ett eventuellt återkravsärende genom beslut i sådana fall då stödmottagaren avslutar eller inskränker verksamheten, överlåter verksamhet eller egendom till någon annan eller övergår till ett annat område. Detsamma gäller om bolagsformen ändras, bolaget delas eller fusioneras eller verksamhet överlåts, bolaget försätts i likvidation, bolaget avregistreras eller understödd egendom blir föremål för en utsökningsåtgärd. Att ha blivit föremål för saneringsförfarande eller försatt i konkurs medför på motsvarande sätt en skyldighet för stödmyndigheten att utreda behovet av återkrav och att vid behov vidta återkravsåtgärder.
I paragrafen föreskrivs det att uppgiften att återkräva stöd och avsluta utbetalning av stöd hör till en tjänsteinnehavare, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det här förutsätter också de krav på åtskillnad som ingår i återkravsåtgärderna.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska stödet återkrävas om den verksamhet som är föremål för stödet upphör under användningstiden. Den centrala grunden för att stödet ska återkrävas är i detta fall att de positiva effekterna, såsom sysselsättning, som eftersträvades genom den stödda verksamheten då stödet söktes och beviljades, inte uppnås eller upphör. Den som tar emot stöd är därmed förpliktad till att starta och driva verksamheten under den tid som bestämts, vilket är i linje med principerna för regleringen av Europeiska unionens strukturfondsfinansiering. På motsvarande sätt leder en inskränkning av verksamheten på ett väsentligt sätt till återkrav av den del av stödet för en investering som motsvarar den andel som inskränkts. Med inskränkning av verksamheten på ett väsentligt sätt avses en väsentlig minskning i den understödda verksamhetens produktion eller sysselsättning.
Verksamheten anses ha upphört eller inskränkts på ett väsentligt sätt omedelbart när verksamheten inskränks eller avbryts, om det inte anses vara fråga om en olyckshändelse som kräver långvarigare reparation, till exempel åtgärdande av följderna av en omfattande eldsvåda. Om den egendom som varit föremål för stödet har blivit förstörd, skadad eller stulen och det inte skaffas ny egendom som till anskaffningspriset och kvaliteten motsvarar den gamla, ska verksamheten anses ha upphört eller inskränkts på ett väsentligt sätt.
Det är landskapets och Nylands samkommuns skyldighet att utreda ärendet och överväga återkrav omedelbart efter det att de fått kännedom om saken.
Som upphörande med verksamheten jämställs också avregistrering av företaget eller att företaget försätts i likvidation. Enbart det att företaget blivit föremål för företagssaneringsförfarande betraktas i allmänhet inte som en grund för återkrav. Även under företagssaneringsförfarande leder upphörande med verksamheten eller inskränkning av verksamheten på ett väsentligt sätt eller överlåtelse av egendom till någon annan till återkrav.
Enbart det att stödmottagaren säljer aktier eller ägarandelar eller byter aktier betraktas inte som upphörande med verksamheten. Enbart det att bolagsformen i den sammanslutning som är stödmottagare ändras, att bolaget delas, fusioneras eller överlåter verksamhet mot aktier betraktas inte som upphörande med verksamheten, eftersom de skyldigheter som är förenade med stödet, såsom användningstiden för egendomen, anses övergå till den som fortsätter med verksamheten.
Med ett område som hör till den stödnivå som fastställts för stödet avses områden inom vilka stöd kan beviljas i enlighet med lagstiftningen. Till den del som stödmottagarens verksamhet överförs från det område som avses i stödbeslutet till ett sådant område för vilket ett lägre stöd än det i stödbeslutet enligt bestämmelserna får beviljas, ska återkravet av ett stöd som är inriktat på investering gälla skillnaden mellan det beviljade stödet och det stöd som vid tidpunkten för överföringen kan beviljas inom det område till vilket överföringen gjorts. Att verksamheten flyttar utomlands leder alltid till återkrav av stödet.
Enligt 1 mom. 2 punkten leder överlåtelse av den verksamhet eller den egendom som är föremål för stödet eller en del av den till någon annan till återkrav av stödet. Med överlåtelse till någon annan avses åtgärder genom vilka verksamhet eller egendom som är föremål för stöd övergår i någon annans ägo eller besittning eller på annat sätt utnyttjas av någon annan. Med överlåtelse av verksamhet avses till exempel att ägande- eller besittningsrätten till en affärsverksamhet som varit föremål för stöd eller till stödmottagarens affärsverksamhet i sin helhet överlåts. Med överlåtelse av egendom avses att ägande- eller besittningsrätten till egendom som varit föremål för stöd överlåts. När stödmottagaren till exempel säljer en del av de maskiner och anordningar som är föremål för stöd och det inte i stället anskaffas egendom som ska anses vara motsvarande, ska landskapet återkräva det stöd som avsetts för den sålda egendomen. På motsvarande sätt ska landskapet återkräva det stöd som avsetts för den sålda egendomen, när stödmottagaren till exempel säljer en fastighet som är föremål för stöd till någon annan och stannar kvar som hyresgäst. När det gäller stöd avsett för fastighet anses det inte finnas skäl till återkrav på grund av att fastigheten hyrs ut till den som fortsätter med produktionsverksamheten, även om stöd som avsetts för produktionsmässig affärsverksamhet eller egendom återkrävs på basis av överlåtelse till någon annan. När stöd som direkt beviljats ett fastighetsbolag för att bygga verksamhetslokaler för företag behandlas, leder det att lokalerna tillfälligt står tomma inte till återkrav. Med överlåtelse jämställs också det att den understödda egendomen blir föremål för en utsökningsåtgärd.
I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det om återkrav av stöd i de fall när stödmottagaren av stöd för en investering under den användningstid som avses i 7 § har försatts i konkurs som kan anses bedräglig. Detta sammanhänger med artikel 71.4 i den allmänna förordningen, enligt vilken bestämmelserna om insatsernas varaktighet inte iakttas i fråga om insatser som gäller sådan produktiv verksamhet som upphör på grund av en konkurs som inte är bedräglig. Enbart att verksamheten försätts i konkurs anses alltså inte vara en grund för återkrav, och en konkurs som betraktas som ordinär ska inte föranleda vidare åtgärder. En konkurs ska anses vara bedräglig när gäldenären eller den som handlar på gäldenärens uppdrag på det sätt som avses i 5 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) har gjort sig skyldig till verksamhet som enligt 39 kap. i strafflagen anses vara gäldenärsbrott.
Landskapet och Nylands samkommun ska följa upp stödmottagares konkurser. De ska också inleda övervakning av tillgodohavandena i ett konkursförfarande, om misstanke om gäldenärsbrott har kommit till deras kännedom. Ett slutligt återkravsbeslut kan fattas efter en lagakraftvunnen dom om gäldenärsbrott.
Enligt 2 mom. ska återkravet gälla den andel av det betalade stödbeloppet som återstår då den andel som motsvarar egendomens faktiska användningstid dras av från det belopp som motsvarar den användningstid som avses i 7 §. När den faktiska användningstiden beräknas, beaktas endast hela månader. När momentet tillämpas kan det uppstå situationer då till exempel den egendom som varit föremål för stöd blivit såld 13 månader och 18 dagar från det att användningstiden började löpa inom ett projekt med en användningstid på tre år (36 månader). Utifrån den faktiska användningstiden ska det i detta fall bestämmas ett återkrav enligt det antal stödmånader som använts till fullo, det vill säga 23/36 av det kalkylerade maximibeloppet återkrävs och 13/36 återkrävs inte. Om det är fråga om en bedräglig konkurs, minskas dock inte egendomens användningstid. Detta beror på artikel 71.4 i den allmänna förordningen, enligt vilken bestämmelserna om insatsernas varaktighet inte iakttas i fråga om insatser som gäller sådan produktiv verksamhet som upphör på grund av en konkurs som inte är bedräglig.
Om det belopp som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 3 mom. inte återkrävas.
43 §.Skyldighet att återkräva stöd på andra grunder. I paragrafen föreskrivs det om andra förpliktande grunder än de som nämns i 42 § för att förelägga att utbetalningen ska avslutas och stödet återkrävas. I de situationer som anges i paragrafen har landskapet eller Nylands samkommun inte prövningsrätt när det gäller att vidta åtgärder för återkrav, utan ska förelägga att betalningen av ett stöd ska avslutas och att stöd som redan betalats ska återkrävas. Grunderna för avslutande av utbetalningen och återkrav utgörs av ett väsentligt felaktigt eller ohederligt förfarande från stödmottagarens sida eller brott mot återbetalningsskyldigheten.
Enligt proportionalitetsprincipen förutsätts vid återkrav att felaktigheten varit väsentlig. Som väsentliga räknas sådana fel enligt vilka stödet inte skulle ha beviljats till lika stort belopp som i stödbeslutet. På motsvarande sätt är användning av ett stöd för ett ändamål för vilket det inte alls skulle ha beviljats eller för vilket det skulle ha beviljats till ett betydligt lägre belopp ett sådant väsentligt fel som avses i paragrafen. Enligt proportionalitetsprincipen ska avslutandet av utbetalningen och återkravet av utbetalt stöd begränsas till ett belopp som motsvarar felet när paragrafen tillämpas. Åtgärden kan dock gälla hela det beviljade stödet, om stödet under de förutsättningar som framkommit inte skulle ha fått beviljas alls eller om stödet till följd av felet till väsentliga delar inte kan användas på det sätt som avses i stödbeslutet.
I paragrafen föreskrivs det att uppgiften att återkräva stöd och avsluta utbetalning av stöd hör till en tjänsteinnehavare, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det här förutsätter också de krav på åtskillnad som ingår i återkravsåtgärderna.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om skyldigheten att förelägga att betalningen av ett stöd ska avslutas och att stödet ska återkrävas i situationer där stödmottagaren inte betalat tillbaka stöd eller delar av stöd som enligt 41 § ska betalas tillbaka. Avslutandet av utbetalningen och återkravet ska i sådana fall oftast begränsas till det belopp som enligt 41 § ska betalas tillbaka. Med stöd av punkten får landskapet eller Nylands samkommun genom ett beslut om återkrav vid behov fastställa att återbetalningsskyldighet gäller och bestämma det belopp som ska återkrävas med ränta. Ett förfarande som strider mot en skyldighet som det uttryckligen föreskrivs om i lagen utgör alltid ett väsentligt fel. Därför föreskrivs det inte särskilt om kravet på väsentlighet i punkten.
I 1 mom. 2 punkten föreslås det att det ska föreskrivas att om stödet har använts för ett väsentligen annat ändamål än det har beviljats för, ska detta utgöra en grund för återkrav. Avslutande av utbetalningen och återkrav är påföljder av ett förfarande där stödmottagaren bryter mot de villkor för stödets användningsändamål som ställs i stödbeslutet och i de förordningar som gäller det beviljade stödet. Användningsändamålet för stödet enligt stödbeslutet uppnås i sådana fall antingen inte alls eller inte till betydande delar.
Enligt 1 mom. 3 punkten är en grund för avslutande av utbetalningen eller återkrav att stödmottagaren lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om någon omständighet som väsentligt kunnat inverka på erhållandet av stödet, dess belopp eller villkor. Utöver lämnande av felaktiga uppgifter utgör också hemlighållande av väsentliga uppgifter en grund för avslutande av utbetalningen och återkrav. Med felaktiga uppgifter avses uppgifter som inte stämmer överens med fakta vid den tidpunkt då uppgifterna lämnas. Med vilseledande uppgifter avses att uppgifterna och sättet de presenteras på resulterar i att landskapet till väsentliga delar inte får en korrekt och tillräcklig bild av om grunderna för beviljandet av stödet uppfylls och vad som är stödets användningsändamål. När det gäller ekonomisk rapportering ska enligt paragrafen i regel alla sådana uppgifter betraktas som felaktiga i fråga om vilka revisorn i sin revisionsberättelse i enlighet med revisionslagen inte utan förbehåll kan förorda fastställande av bokslutet.
Enligt 1 mom. 4 punkten är en grund för avslutande av utbetalningen eller återkrav också att riktiga och tillräckliga uppgifter inte lämnats i samband med utbetalningen av stödet. Stödmottagaren anses vara skyldig att se till att de eventuella uppgifter som ställts som krav för utbetalningen lämnas i tillräckligt stor omfattning och med korrekt innehåll så att landskapet enbart utifrån de uppgifter som stödmottagaren lämnar kan skapa sig en korrekt bild av om villkoren för utbetalning uppfylls. Om detta inte har skett och stödet betalats utan grund, ska stödet återkrävas.
I 1 mom. 5 punkten föreslås att det föreskrivs att försvårande av utbetalning, övervakning och granskning som gäller användningen av stödet ska utgöra en grund för avslutande av utbetalningen eller återkrav. I punkten avses med övervakning och granskning också att stödmyndigheten bekräftar något på plats. I praktiken kan det till exempel vara fråga om att material hemlighålls vid övervakningen eller granskningen, eller att övervakning eller granskning inte tillåts, eller att uppnåendet av syftet med övervakningen, granskningen eller övervakningen över utbetalningen förhindras eller försvåras genom vägran att lämna de uppgifter som behövs. Det kan också vara fråga om annat icke-samarbetsvilligt förfarande. Vägran att över huvud taget tillåta övervakning eller granskning i enlighet med lagen är oftast en grund för att återkräva stödet i sin helhet. På samma sätt kommer återkrav i sin helhet i fråga, om stödmottagaren lämnar väsentligt felaktiga eller vilseledande uppgifter eller handlingar i samband med utbetalningen, övervakningen eller granskningen.
Det föreslås i 1 mom. 6 punkten att som en grund för avslutande av utbetalning och återkrav ska anges överlåtelse av ägande- eller besittningsrätten till sådan egendom som förvärvats med stöd av 10 eller 11 § innan fem år har förflutit från den dag då sista delen av stödet betalades ut eller stödmottagaren har avslutat eller väsentligt inskränkt den verksamhet som var föremål för stödet.
I 1 mom. 7 punkten föreslås det att en grund för avslutande av utbetalningen och återkrav ska vara att stödmottagaren i fråga om ägarförhållandena har förändrats väsentligt med hänsyn till stöd som betalats som infrastrukturellt investeringsstöd enligt 10 § innan fem år förflutit från den dag då sista delen av stödet betalades ut och förändringarna måste anses inverka på projektets karaktär eller förutsättningarna för verkställigheten eller på ett omotiverat sätt gynnar något företag eller offentligt samfund.
Det föreslås i 1 mom. 8 punkten att det föreskrivs att en grund för att avsluta utbetalning och att återkräva stöd ska vara att stödmottagaren på ett sätt som kan jämföras med vad som avses i 1—7 punkten väsentligen brutit mot bestämmelserna om användning av stöd eller villkoren i stödbeslutet.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldigheten att besluta att utbetalningen av stöd ska avslutas och att redan utbetalt stöd eller en del av stödet ska återkrävas även när detta krävs i Europeiska unionens lagstiftning. Grunden för att utbetalningen av stödet ska upphöra eller stödet återkrävas vid tillämpningen av momentet har fastställts i Europeiska unionens lagstiftning. Unionens lagstiftning kan i praktiken gälla antingen villkoren och reglerna för statsstöd som beviljas av medlemsstatens medel eller villkoren och reglerna för stöd som beviljas av strukturfondsmedel samt verkställande av dessa. Tillämpningen av momentet förutsätter inte att Europeiska unionens förvaltningsorgan eller organ skulle ha fattat ett beslut som kräver att utbetalningen av stödet i fråga ska upphöra eller stödet återkrävas. Landskapet är enligt Europeiska unionens lagstiftning i detta fall skyldigt att avsluta utbetalningen av stödet och återkräva det.
Om det belopp som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 3 mom. inte återkrävas.
44 §.Återkrav av stöd enligt prövning. I paragrafen föreskrivs det om avslutande av utbetalning och återkrav av stöd enligt prövning. Det är fråga om vissa sådana förfaranden från stödmottagarens sida som inte nödvändigtvis är i den meningen väsentliga att följden av dem konsekvent blir att utbetalningen av stödet ska upphöra eller stödet återkrävas.
I paragrafen föreskrivs det att uppgiften att återkräva stöd och avsluta utbetalning av stöd hör till en tjänsteinnehavare, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det här förutsätter också de krav på åtskillnad som ingår i återkravsåtgärderna.
I 1 mom. 1 punkten betonas stödmottagarens skyldighet att iaktta villkoren i stödbeslutet.
I 1 mom. 2 punkten fastställs att det enligt prövning får bestämmas att betalningen av ett stöd ska avslutas och att stödet eller en del av det ska återkrävas, om stödmottagaren efter att ha tagit emot stöd i enlighet med 10 eller 11 § blivit föremål för saneringsförfarande, utsökning, försatts i likvidation eller konkurs och om inte något annat följer av ändamålet med stödet.
I 1 mom. 3 och 4 punkten betonas stödmottagarens skyldighet att till myndigheterna lämna uppgifter om de ändringar i stödmottagarens verksamhet och den egendom som anskaffats med stödet som sker under den användningstid som fastställts för egendomen. I sådana situationer som avses i 5 punkten vidtar stödmottagaren åtgärder eller genomför arrangemang som i sak motsvarar de grunder för återkrav som nämns i 42—44 §, men som har getts en juridisk form som avviker från sakens faktiska natur eller syfte.
Om det belopp som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 2 mom. inte återkrävas.
45 §.Jämkning av belopp som återkrävs. I den föreslagna paragrafen bestäms om tillämpning av den förvaltningsrättsliga skälighetsprincipen på stöd som finansieras med nationella medel att det stöd som ska betalas tillbaka eller en del av det inte återkrävs eller att räntan på stödet eller en del av den inte tas ut på vissa grunder när ett beslut om återkrav fattas. Betalningsskyldigheten mildras endast om återkravet av stödet eller uttaget av ränta på stödet är oskäligt. Vid jämkning ska alltid hela den situation som lett till återkrav av stödet beaktas.
Behovet av att jämka återkravet minskas av att den tid som egendomen redan använts enligt 42 § 2 mom. ska beaktas vid återkravet av stöd för investeringar i enlighet med 3 § 1 mom. 2 punkten, så att denna tid minskar det belopp som återkrävs.
Återkrav av stöd och uttag av ränta på stödet kan med hänsyn till stödmottagarens omständigheter betraktas som oskäligt till exempel när ägaren–företagaren eller motsvarande nyckelperson har förlorat sin arbetsförmåga och detta innebär att i första hand ett företag som sysselsätter färre än tio personer eller är bara något större till sin storlek upphör med sin verksamhet. När det gäller medelstora eller stora företag kan de grunder som nämns ovan i praktiken inte komma i fråga. Upphörande av verksamheten till följd av att affärsverksamheten misslyckats kan inte heller utgöra grund för en jämkning av återkravet av ränta.
Mot bakgrunden av det förfarande som ligger till grund för återkrav, kan återkrav av stöd och uttag av ränta på stödet betraktas som oskäligt om det gäller en stödmottagare som i och för sig har lämnat riktiga uppgifter eller om det förfarande som ligger till grund för återkravet innehåller endast obetydliga eller oväsentliga fel eller avvikelser. Om förfarandet för sin del har påverkats av en myndighets felaktiga förfarande eller felaktiga råd ligger jämkning av återkravet också nära till hands. När det gäller räntan kan jämkning vara möjligt till exempel när återkravsförfarandet tagit oskäligt lång tid till följd av en myndighets agerande. Jämkning kommer inte i fråga om återkravet är en följd av stödmottagarens uppsåtliga missbruk.
Enligt 2 mom. finns bestämmelser om jämkning av återkrav i fråga om stöd som beviljats av strukturfondsmedel enligt 67 § 2 mom.
I paragrafen föreskrivs det att uppgiften att återkräva stöd och avsluta utbetalning av stöd hör till en tjänsteinnehavare, eftersom det är fråga om beslutsfattande som på ett centralt sätt innefattar rättslig prövning. Det här förutsätter också de krav på åtskillnad som ingår i återkravsåtgärderna.
46 §.Tidsfristen för återkrav. I paragrafen föreskrivs, i huvudsak på motsvarande sätt som i statsunderstödslagen, om de tidsfrister som ska tillämpas i fråga om avbrytande eller avslutande av utbetalning och vid återkrav av stöd.
I 2 mom. föreskrivs det om den tid inom vilken stöd får återkrävas och räntan på stödet tas ut. Enligt förslaget får åtgärder för återkrav inte vidtas efter att tio år har förflutit från det att den sista posten av stödet betalades ut, alltså från den dag då utbetalningsbeslutet fattades, eller, om en tidsfrist från utbetalningen av den sista posten har satts ut i stödbeslutet för användningen av stödet eller den egendom som understötts det på det sätt som föreskrivs i 7 § eller 17 § i lagen, när tio år har förflutit från tidsfristens slut. Om till exempel den i stödbeslutet angivna användningstiden är fem år från det att den sista posten av stödet betalades ut, kan åtgärder för återkrav vidtas inom femton år från utbetalningen av den sista posten. Ett beslut kan dock fattas även efter den angivna tidsfristen på tio år, om det förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning.
47 §.Återbetalning, återkrav och avslutande av utbetalning av stöd i vissa fall. I paragrafen föreskrivs det att det på återbetalning och återkrav samt avslutande av utbetalning av de stöd som beviljats av social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet med stöd av denna lag ska tillämpas vad som i 41 § och 43—46 § föreskrivs om stöd som beviljats av landskapen. Det är i sådana fall det ministerium som beviljat stödet som fattar beslut om återkrav av stöd och avslutande av utbetalning.
8 kap. Särskilda bestämmelser om Europeiska unionens strukturfonderna
48 §.Kapitlets tillämpningsområde. I paragrafen föreslås det att 8 kap. tillämpas på förvaltningen av Finlands strukturfondsprogram Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020. Kapitlet ska enligt förslaget tillämpas på förvaltningen och verkställandet hos alla myndigheter som följer programmet, inklusive alla förmedlande organ.
Förutom bestämmelserna i 8 kap. i lagen ska de förmedlande organen tillämpa också den nationella stödlagstiftning som gäller i fallet. Vid tillämpningen av 3, 10 och 11 § i lagen avses med stödlagstiftningen denna lag. I fråga om de nuvarande förmedlande organ som var aktuella när lagen bereddes avses för Innovationsfinansieringsverket Business Finlands del med stödlagstiftning statsunderstödslagen (688/2001), som det förmedlande organet ovan ska följa, om inte något annat följer av 8 kap. i denna lag.
Dessa bestämmelser ska tillämpas av vart och ett av de förmedlande organen som beviljar strukturfondsmedel utöver vad som föreskrivs i stödlagstiftningen som ska tillämpas på ett ärende. Kapitlets 49—51 och 56 § ska tillämpas på förvaltningen av garantiprogrammet för att förbättra tillgången på finansiering av tillväxtföretag i Finland.
49 §.Den förvaltande myndighetens uppgifter. I paragrafen fastställs de uppgifter för den förvaltande myndigheten som myndigheten svarar för utöver uppgifterna som föreskrivs i artikel 125 i den allmänna förordningen. Den förvaltande myndigheten har huvudansvaret för att programmet verkställs slagkraftigt och effektivt, och därför har det en avsevärd mängd uppgifter som bland annat gäller programmets förvaltning, uppföljning, kapitalförvaltning och tillsyn. Bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten grundar sig på artikel 74.2 i den allmänna förordningen enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystem för programmet har inrättats i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna och att systemen fungerar effektivt. Momentets 2 punkt grundar sig på artiklarna 54—57 i den allmänna förordningen samt på artikel 114.1 där det föreskrivs om förhandsutvärderingar, utvärderingar som ska göras under och efter programperioden samt om utarbetandet av en utvärderingsplan. Utvärderingarna utarbetas för att förbättra planeringen och genomförandet av programmen samt för att bedöma programmens slagkraft, effektivitet och konsekvenser.
Bestämmelserna i 3—6 punkten i momentet grundar sig på artikel 115 i den allmänna förordningen enligt vilken medlemsstaten och den förvaltande myndigheten ska ansvara för att upprätta en kommunikationsstrategi och inrätta en enda webbplats eller en enda webbportal med information om, och tillgång till, alla program i medlemsstaten, inklusive information om tidpunkten för genomförandet av programplaneringen och eventuella offentliga samråd i samband med detta. Den förvaltande myndigheten har skapat webbportalen strukturfonder.fi för ändamålet. Dessutom ska medlemsstaten och de förvaltande myndigheterna informera potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom programmen och hålla unionsmedborgarna underrättade om den roll sammanhållningspolitiken och fonderna spelar genom informations- och kommunikationsåtgärder som belyser resultaten och effekterna av partnerskapskontrakt, program och verksamheter.
För att säkerställa insyn ska medlemsstaterna eller de förvaltande myndigheterna upprätthålla en förteckning på internet över verksamheterna inom varje program och inom varje fond. Den förvaltande myndigheten har för ändamålet skapat en webbaserad offentlig informationstjänst om strukturfonderna. Kommunikationsstrategin ska innehålla de delfaktorer som ingår i bilaga XII till den allmänna förordningen. Bilagan innehåller dessutom krav som preciserar artikel 115 i fråga om förteckningen över projekt, informations- och kommunikationsåtgärder för allmänheten samt för potentiella stödmottagare och stödmottagare. I den nationella lagstiftningen är det nödvändigt att precisera fördelningen av behörigheten mellan den förvaltande myndigheten och det förmedlande organet i fråga om information och kommunikation om strukturfondsstöd, vilket görs i 52 § 1 mom. 2 punkten som gäller förmedlande organ.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om att en del av den förvaltande myndighetens uppgifter kan överföras på förmedlande organ. Överföringen sker genom förordning av statsrådet. I momentet föreskrivs det också att den förvaltande myndigheten kan ålägga ett förmedlande organ att inom utsatt tid vidta ändamålsenliga åtgärder för att korrigera ett fel som orsakats av en oegentlighet och förhindra att felet upprepas.
I 3 mom. regleras den förvaltande myndighetens rätt att i beslut om anvisandet av medel förelägga det förmedlande organet att följa de förpliktande villkor för ett ärende som baseras på Europeiska unionens eller på nationell lagstiftning om programmens förvaltning, beviljandet, utbetalningen, övervakningen och kontrollen av stödet och fortsatta åtgärder.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om den förvaltande myndighetens uppgifter och de förfaranden som ska iakttas i dessa samt bestämmelser om överföring av uppgifter till förmedlande organ utfärdas genom förordning av statsrådet.
50 §.Den attesterande myndighetens uppgifter. I paragrafen fastställs för den attesterande myndigheten de uppgifter som myndigheten svarar för utöver uppgifterna enligt artikel 126 i den allmänna förordningen. Den attesterande myndighetens uppgifter motsvarar den tidigare nationella lagstiftningen för programperioden 2014–2020, med undantag för 1 mom. 1 punkten, som i 16 § i statsrådets förordning om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (356/2014) tidigare har angetts som en uppgift för den förvaltande myndigheten. På grund av sin karaktär lämpar uppgiften sig bättre för den attesterande myndigheten.
Enligt 1 mom. 1 punkten svarar den attesterande myndigheten för indragning av den offentliga finansieringsandelen med anledning av utgifter som strider mot reglerna i strukturfondsprogrammet. Detta hör samman med verkställandet enligt 1 mom. 4 punkten.
Enligt 1 mom. 2 punkten svarar den attesterande myndigheten att betalningsprognoser och andra ekonomiska uppgifter enligt artikel 112 i den allmänna förordningen lämnas in till kommissionen.
Enligt den föreslagna 3 punkten svarar den attesterande myndigheten för att rapporter om oegentligheter enligt artikel 122 i den allmänna förordningen lämnas till Europeiska kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Enligt 1 mom. 4 punkten svarar den attesterande myndigheten för att sådana utgifter som redan ingått i en ansökan om mellanliggande betalningar för räkenskapsåret i enlighet med 137.2 i den allmänna förordningen inte redovisas i de finansiella reglerna för unionens allmänna budget och i den redovisning enligt artikel 59 i budgetförordningen som tillställs Europeiska kommissionen, om bedömningen av utgifternas lagenlighet och korrekthet ännu inte är avslutad, och att de stödberättigande utgifterna inkluderas i de ansökningar om mellanliggande betalningar som gäller följande räkenskapsår när frågan om utgifternas laglighet och korrekthet avgjorts.
Enligt 2 mom. får den attesterande myndigheten ålägga ett förmedlande organ eller den förvaltande myndigheten att inom utsatt tid vidta lämpliga åtgärder för att korrigera ett fel som orsakats av en oegentlighet och förhindra att felet upprepas.
I 3 mom. ges den attesterande myndigheten enligt förslaget rätt att i samråd med den förvaltande myndigheten ålägga de förmedlande organen att i beslutet om anvisande av medel enligt 49 § 3 mom. iaktta sådana förpliktande villkor som är nödvändiga för att den attesterande myndigheten ska kunna sköta sina uppgifter.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om den attesterande myndighetens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
51 §.Revisionsmyndighetens uppgifter. I paragrafen fastställs för revisionsmyndigheten de uppgifter som revisionsmyndigheten svarar för utöver uppgifterna enligt artikel 127 i den allmänna förordningen och enligt 8 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster. Revisionsmyndighetens uppgifter ändras inte vad gäller den tidigare nationella regleringen för programperioden 2014–2020. Revisionsmyndigheten lämnar enligt 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster berättelser och utlåtanden som den förvaltande och den attesterande myndigheten samt det oberoende övervakningsorganet enligt artikel 124 i den allmänna förordningen ska utfärda och som hänför sig till fullgörandet av utnämningskriterierna vid godkännandet av de förmedlande organen enligt bilaga XIII till den allmänna förordningen.
Enligt 1 mom. ska revisionsmyndigheten vid behov svara för att åtgärder enligt artikel 124.5 i den allmänna förordningen vidtas för att återkalla utnämningen av en myndighet som utsetts i strukturfondsprogrammet. Eftersom den allmänna förordningen inte särskilt nämner utsättande av prövotid för en myndighet som följd av att utnämningskriterierna inte uppfylls, eller om behöriga myndigheter i medlemsstaten som ansvarar för avslutandet av utnämningen, är det i paragrafen nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser om att revisionsmyndigheten vid behov ska vidta de åtgärder som förutsätts i EU:s lagstiftning om befintliga revisions- och kontrollresultat visar att den utsedda myndigheten inte längre uppfyller de kriterier som avses i bilaga XIII. Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om revisionsmyndighets uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
52 §. De förmedlande organens uppgifter. I artikel 123 i den allmänna förordningen föreskrivs det att medlemsstaten kan utse en eller flera förmedlande organ som ska utföra vissa av förvaltnings- eller den attesterande myndighetens uppgifter under denna myndighets ansvar. Förfarandena ska dokumenteras formellt i skrift, och därför ska de specificeras i paragrafen. De förmedlande organens uppgifter motsvarar för 1 mom. 1—4 och 7 punktens del den tidigare regleringen för programperioden 2014–2020.
I 1 mom. 1 punkten föreslås en bestämmelse om att ett förmedlande organ ska ha som uppgift att besluta om beviljande och utbetalning av stöd samt om återkrav av stöd och övriga fortsatta åtgärder. Med fortsatta åtgärder avses bland annat avbrytande av utbetalning av stöd, returnering av stöd på eget initiativ, avslutande av utbetalning av stöd, återkrav av stöd och förordnande att stöd ska returneras.
I 1 mom. 2 punkten föreslås en bestämmelse om att det till det förmedlande organets uppgifter hör att sköta informationen och kommunikationen om strukturfonden inom det förmedlande organets verksamhetsområde. Åtgärderna beskrivs mer ingående i kommunikationsstrategin för den förvaltande myndigheten.
Momentets 3 punkt föreslås innehålla en bestämmelse om övervakning av projekt. Enligt artikel 125.2 a i den allmänna förordningen är det den förvaltande myndighetens uppgift att stödja arbetet i en övervakningskommitté och förse den med de uppgifter den behöver när det gäller programmets måluppfyllelse, ekonomiska uppgifter och uppgifter om indikatorer och delmål. Enligt artikel 50.2 i den allmänna förordningen ska årliga genomföranderapporter innehålla sammanfattade uppgifter om genomförandet av programmets prioriterade områden i förhållande till de ekonomiska uppgifterna, allmänna och programspecifika indikatorer och kvantifierade målvärden, inklusive förändringar i värdet av resultatindikatorerna där så är lämpligt, och från och med 2017 de delmål som anges i resultatramarna. Övervakningen av hur uppgifterna om indikatorerna för resultat och produktion som ingår i projektansökningarna framskrider föreslås bli en uppgift för de förmedlande organen.
Enligt 4 punkten ska de förmedlande organen utföra de administrativa kontrollerna och kontrollerna på ort och ställe av utgifter som betalats till stödmottagarna samt utarbeta årliga kontrollplaner. Enligt artikel 125.4 a i den allmänna förordningen ska den förvaltande myndigheten bland annat kontrollera att medfinansierade varor och tjänster har levererats och att de utgifter som deklarerats av stödmottagarna verkligen har betalats och överensstämmer med tillämplig lagstiftning, samt med programmet och villkoren för stöd till projektet. Det föreslås att behörigheten ges till de förmedlande organen.
I 5 punkten föreskrivs det att myndigheten ska utreda iakttagelser och oegentligheter, lämna behövliga anmälningar till polismyndigheten och inleda bedrägeribekämpningsinsatser. Under programperioden 2014–2020 är ett av utnämningskriterierna för myndigheterna att effektiva och väl avvägda åtgärder för bedrägeribekämpning införs och verkställs.
I 6 punkten ges de förmedlande organen i uppgift att anmäla oegentligheter till den attesterande myndigheten. Den attesterande myndigheten ska enligt 50 § 1 mom. 3 punkten i lagen rapportera oriktigheter till Europeiska kommissionen och till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) vid kommissionen.
I 7 punkten ges de förmedlande organen i uppgift att bistå den förvaltande myndigheten i övervakningskommitténs arbete och utarbeta rapporter om genomförandet av programmen till kommissionen. Enligt artikel 50.1 i den allmänna förordningen ska varje medlemsstat till kommissionen lämna in en årlig rapport om genomförandet av programmet och en slutrapport om genomförandet efter att den godkänts av övervakningskommittén.
I 8 punkten föreslås det att de förmedlande organen ska ha rapporteringsskyldighet enligt bilaga XIII till den allmänna förordningen. Bilaga XIII förutsätter att det i fall av delegering av uppgifter till förmedlande organ ska finnas rapporteringsförfaranden för de delegerade uppgifterna.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om de förmedlande organens uppgifter och hur de ska skötas utfärdas genom förordning av statsrådet.
53 §.Förutsättningar för att verka som förmedlande organ. I paragrafen föreskrivs det om de förutsättningar som gäller för de förmedlande organens verksamhet.
Enligt 1 mom. ska de förmedlande organen vad gäller uppgifter som överförts till dem uppfylla utnämningskriterierna i bilaga XIII till den allmänna förordningen. Utnämningskriterierna gäller intern kontrollmiljö, riskhantering, förvaltnings- och kontrollverksamhet samt övervakning. Ett förmedlande organ ska ha en plan för fördelning av lämplig personal med nödvändiga tekniska färdigheter, på olika nivåer och för olika uppgifter inom organisationen.
I 2 mom. åläggs de förmedlande organen att, utöver Europeiska unionens och den nationella lagstiftningen, iaktta de villkor för medelsanvändning som enligt 49 § 3 mom. i den föreslagna lagen förenats med beslutet om anvisande av medel.
I 3 mom. föreskrivs det att ett förmedlande organ ska upprätta en beskrivning av sitt förvaltnings- och kontrollsystem och hålla den uppdaterad. I artikel 124 i den allmänna förordningen ingår i förfarandet för utnämning av myndigheter ett krav på att utnämningen av en myndighet ska avslutas om utnämningskriterierna i förordningen inte uppfylls. I 51 § i den föreslagna lagen åläggs revisionsmyndigheten att vidta åtgärder för att återkalla utnämningen av en myndighet. Beskrivningen över förvaltnings- och kontrollverksamheten utgör grunden för revisionsmyndighetens bedömning av hur utnämningskriterierna uppfylls och för den förvaltande myndighetens tillsyn.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om att ett förmedla organ ska hålla isär hur stödet från strukturfonderna beviljas, betalas ut, kontrolleras på ort och ställe samt hur återkrav och övriga fortsatta åtgärder genomförs. I utnämningskriterierna i den allmänna förordningen krävs det att principen att uppgifter ska hållas isär följs i organisationsstrukturen. Vid differentieringen av verksamheten ingår ett krav på att ett förmedlande organs uppgifter är uppgiftsspecifikt differentierade. Differentieringen grundar sig på en uppdelning i fyra slag av uppgifter: administrativa uppgifter för beviljandet av stöd, administrativa uppgifter för utbetalningen av stöd och för kontroller på ort och ställe, återkrav och övriga fortsatta åtgärder samt uppgifter som hör till verifikationen av användningen av medel. På grund av kravet på differentiering av uppgifterna får personer som deltar i projekt som ett förmedlande organ själv genomför inte delta i det förmedlande organets uppgifter. Det förmedlande organets uppgifter sköts i ett datasystem i enlighet med 65 § i den föreslagna lagen. Datasystemens processer och användarrätter stöder differentieringen av uppgifterna.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ställs på förmedlande organ utfärdas genom förordning av statsrådet.
54 §.Utredningsförfarande mellan den förvaltande myndigheten och förmedlande organ. I paragrafen föreskrivs det hur man gör om den förvaltande myndigheten och ett förmedlande organ har olika uppfattningar om hur det förmedlande organet iakttar och verkställer sina skyldigheter.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om ett utredningsförfarande mellan den förvaltande myndigheten och de förmedlande organen. Enligt momentet ska den förvaltande myndigheten och ett förmedlande organ i första hand genom överläggningar reda ut saken om det förmedlande organet inte sköter uppgifterna enligt 52 § eller inte uppfyller förutsättningarna enligt 53 § i denna lag.
I 2 mom. föreskrivs det att om överläggningarna inte inom skälig tid leder till resultat, ska den förvaltande myndigheten vara skyldig att föreslå ändringar i fördelningen av det förmedlande organets anslag.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om utredningsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.
55 §.Den förvaltande myndighetens rätt att återkräva medel av förmedlande organ. Paragrafen föreslås reglera den förvaltande myndighetens rätt att av ett förmedlande organ återkräva medel eller en del av dem som organet betalat ut av strukturfondsmedel.
Enligt 1 mom. har den förvaltande myndigheten rätt till återkrav av ett förmedlande organ om organet har använt medel för något annat ändamål än vad det anvisats för. Vidare föreslås det i momentet att den förvaltande myndigheten ska ha återkravsrätt i fall där ett förmedlande organ väsentligen brutit mot Europeiska unionens eller nationell lagstiftning eller de villkor som utfärdats med stöd av dem för användningen av den förvaltande myndighetens medel när organet beviljat, betalat ut medel eller vidtagit fortsatta åtgärder. Som väsentligt ska anses ett brott mot bestämmelser eller mot ett villkor i ett beslut om anvisning av medel enligt vilket stöd inte alls skulle ha beviljats eller skulle ha beviljats till ett mindre belopp än i beslutet.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om den förvaltande myndighetens återkravsförfarande utfärdas genom förordning av statsrådet.
56 §.Anslag och fördelningen av dem. Enligt 1 mom. tas Europeiska unionens strukturfondsmedel och statens finansieringsandelar in i statsbudgeten. Strukturfondsfinansiering får inte förenas med andra moment. Budgetförfarandet för programperiodens medel ändras inte i samband med reformen för att kontrollen över de fördelade och de fortfarande ofördelade finansieringsramarna inte ska äventyras. Budgeteringen av momentet för strukturfonderna, fördelningen av anslag och övervakningen av fullmakter blir kvar på arbets- och näringsministeriets ansvar. Ministeriet är förvaltande myndighet för strukturfondsprogrammet. Momentet för strukturfonder hör till de så kallade separata moment som definieras i lagen om landskapens finansiering, och om vilka det inte regleras i den lagen utan i denna lag.
Enligt det föreslagna 2 mom. är det statsrådet som beslutar om fördelningen av anslaget. Arbets- och näringsministeriet anvisar de förmedlande organen Europeiska unionens och statens finansieringsandel av strukturfondsmedlen för projekt enligt strukturfondsprogrammet inom ramen för anslagen i statsbudgeten. Arbets- och näringsministeriet ställer vid behov upp villkor för medelsanvändningen på de grunder som anges i 49 § 3 mom. Arbets- och näringsministeriet får även anvisa en finansieringsandel av strukturfondsmedlen för genomförandet av garantiprogrammet för Finland. I lagen om regionutveckling och tillväxttjänster föreskrivs som övergångsbestämmelse att bestämmelserna i 33 § i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) tillämpas på landskapsprogrammets genomförandeplan. Med stöd av övergångsbestämmelsen iakttas också 12 § i statsrådets förordning om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (356/2014). Genomförandeplanernas finansieringsplaner, som ingår i landskapsprogrammen, utgör därför grunden för den regionala fördelningen. Fördelningsförhållandena mellan landskapen avtalas per programperiod.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om fördelningen av medel och finansieringsplanen utfärdas genom förordning av statsrådet.
57 §.Allmänna förutsättningar för beviljande av stöd för strukturfondsprojekt. I paragrafen anges de allmänna villkoren för beviljandet av stöd i fråga om strukturfondsprojekt.
Enligt 1 mom. 1 punkten kan stöd beviljas om den finansiering som behövs har anvisats i statsbudgeten.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska ett projekt som finansieras med strukturfondsmedel vara förenligt med strukturfondsprogrammet.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska de som söker stöd, mottagarna av överfört stöd och projekten uppfylla de allmänna urvalskriterier enligt artikel 125.3 i den allmänna förordningen som fastställts av övervakningskommittén.
Enligt det som anges i 1 mom. 4 punkten ska stödmottagaren vara förenlig med strukturfondsprogrammet.
Stödet ska enligt 1 mom. 5 punkten vara motiverat med tanke på de mål som uppställts för dess användning.
Stödet ska enligt 1 mom. 6 punkten på ett betydande sätt bidra till genomförandet av projektet.
Enligt 1 mom. 7 punkten ska resultaten av utvecklingsprojekten kunna utnyttjas allmänt när det gäller andra stöd än de som avses i 3 §. Kravet på att resultaten ska kunna tillgodogöras allmänt gäller dock inte sådana resultat som har uppkommit som ett resultat av sådan verksamhet som bedrivits av ekonomiska aktörer som drar nytta av delta i stödåtgärder för icke vinstdrivande projekt, när de enligt stödbeslutet har beviljats stöd av mindre betydelse.
Enligt 1 mom. 8 punkten ska de investeringar som stödet gäller inte utnyttjas av endast en stödmottagare, utan stödja närings-, utbildnings- eller innovationsverksamhet i regionen i större utsträckning när det gäller andra stöd än de som avses i 3 §.
Enligt 2 mom. får stöd inte beviljas eller användas som allmänt verksamhetsstöd. Stöden i fråga är till sin karaktär sådana specialunderstöd som avses i 5 § 3 mom. i statsunderstödslagen, och de är inte avsedda för stödmottagarorganisationens normala verksamhet som organisationen vanligen finansierar genom sina egna omkostnader. Ett projekt ska alltid åtskiljas från sökandens övriga verksamhet som en särskild helhet.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de allmänna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
58 §.Styrgrupper för projekt. Enligt 1 mom. kan vid behov en styrgrupp tillsättas för styrning och uppföljning av projekt. Avsikten är att en styrgrupp tillsätts åtminstone för projekt vilkas verksamhet sträcker sig över flera regioner eller som annars är omfattande. En styrgrupp ska också tillsättas för projekt med höga kostnader. Det bestäms i stödbeslutet om tillsättandet av en styrgrupp. Syftet med en styrgrupp är att den ska vara ett stöd för stödmottagaren vid genomförandet av projektet, men den ansvarar inte för att projektet förverkligas. Stödmottagaren har alltid ansvaret.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om styrgrupper, tillsättande av styrgrupper och deras uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
59 §.Styrgrupp för den riksomfattande åtgärdshelhet som stöds av Europeiska socialfonden. Enligt 1 mom. kan det för den riksomfattande åtgärdshelhet som stöds av Europeiska socialfonden tillsättas en styrgrupp med uppgift att strategiskt styra, följa upp och utvärdera helheten och att stödja genomförandet. I 2 mom. föreslås det att flera åtgärdshelheter kan ha en gemensam styrgrupp och sammanfalla med en riksomfattande lednings- eller styrgrupp eller en grupp som tillsatts för en motsvarande uppgift.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om styrgruppen för den riksomfattande åtgärdshelheten och dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
60 §.De förmedlande organens uppföljningsskyldighet och information som stödmottagare ska lämna för uppföljningen. Enligt 1 mom. ska det förmedlande organet följa genomförandet av ett projekt och utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs om projektet inte framskrider i enlighet med den godkända projektplanen och beslutet om stöd. Uppföljningen av hur ett projekt genomförs är en väsentlig del av hanteringen av projektet hos myndigheten. Via uppföljningen kan man ingripa i problem som visar sig när projektet genomförs medan det ännu går att rätta till dem.
Enligt 2 mom. ska stödmottagaren i samband med ansökan om utbetalning lämna de uppgifter för uppföljningen som anges i de villkor som är förenade med stödbeslutet. Stödmottagaren ska i samband med sin sista ansökan om utbetalning lämna en slutrapport om projektet. Att slutrapporten lämnas är en förutsättning för att den sista utbetalningen ska kunna göras. Slutrapporten är väsentlig för uppföljningen, programutvärderingen och kontrollen.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de förmedlande organens uppföljningsskyldighet och om uppföljningen av projekten utfärdas genom förordning av statsrådet.
61 §.Godtagbara kostnader och stödets belopp för strukturfondsprojekt. Paragrafen fastställer de bestämmelser som ska följas i fråga om godtagbara kostnader i projektverksamheten och om stödets belopp.
Enligt 1 mom. beviljas stöd enligt de godtagbara faktiska, behövliga och skäliga kostnader som projektet medför eller enligt någon annan kostnadsmodell som föreskrivs genom förordning av statsrådet.
Enligt 2 mom. kan naturabidrag enligt artikel 69 i den allmänna förordningen inte användas för strukturfondsprojekt.
Enligt 3 mom. får stöd inte beviljas till den del den offentliga finansieringens andel av de godtagbara kostnaderna för projektet överskrider det högsta tillåtna offentliga stöd som anges i Europeiska unionens lagstiftning.
Enligt 4 mom. tillämpas lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) på användningen av stöd för upphandling av varor och tjänster samt entreprenader. Stödmottagaren ska lämna en redogörelse för genomförandet av upphandlingen, om inte stödet för projektet beviljats i enlighet med förfarandet med engångsersättning.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om godtagbara kostnader, kostnadsmodeller, grunderna för hur kostnaderna fastställs, användningsområdena för stöd, de högsta stödbeloppen och stödandelarna samt stödförfaranden utfärdas genom förordning av statsrådet.
62 §.Ansökan om och beviljande av stöd. I paragrafen finns allmänna bestämmelser när det gäller ansökan om och beviljande av stöd. Enligt 1 mom. ska ansökan om stöd göras elektroniskt hos det behöriga förmedlande organet, och stödbeslutet fattas elektroniskt i ett datasystem som uppfyller kraven enligt 65 §. På undertecknandet av ansökan tillämpas vad som i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009) föreskrivs om identifiering av en person och om autentisering.
I 2 mom. föreskrivs det att ansökan ska innehålla de uppgifter som den nationella lagstiftning och unionslagstiftning som är tillämplig på projektet samt detta kapitel förutsätter.
I 3 mom. anges vilka uppgifter som minst ska tas med i ett stödbeslut. Av beslutet ska framgå det beviljade stödbeloppet och de stödvillkor som anges i kapitlet samt förutsättningarna för utbetalning och återkrävande av stödet. Av beslutet ska dessutom framgå de villkor och krav som föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning och som väsentligen och direkt inverkar på användningen och utbetalningen av stödet. De viktigaste frågorna, såsom grunderna för återkrav, finns i den nationella lagstiftningen. Myndigheten ska förutsätta att projektplanen vid behov preciseras innan beslutet fattas. Projektplanen ska vara genomförbar, åskådlig och konkret med beaktande av projektets stödform.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om det elektroniska förfarandet vid ansökan om och beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
63 §.Ansökan om utbetalning och utbetalning av stödet. Paragrafen reglerar enligt förslaget ansökan om utbetalning och utbetalning av stöd för strukturfondsprojekt.
Enligt 1 mom. ska ansökan om utbetalning av stödet göras elektroniskt hos det behöriga förmedlande organet i ett datasystem som uppfyller kraven enligt 65 §. På undertecknandet av ansökan tillämpas vad som i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer föreskrivs om identifiering av en person och autentisering.
Enligt 2 mom. ska det förmedlande organet fatta beslut om utbetalningen av stödet elektroniskt i ett datasystem som uppfyller kraven enligt 65 §.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om det elektroniska förfarandet vid ansökan om och beviljande av utbetalning av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
64 §.Myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter i samband med strukturfondsprogrammet. Paragrafen innehåller bestämmelser såväl om rätten att få som om rätten att lämna ut uppgifter i samband med strukturfondsprogrammet.
I 1 mom. föreskrivs det om rätten att få information. I samband med strukturfondsprogrammet har den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten och revisionsmyndigheten samt förmedlande organ trots bestämmelserna om sekretess rätt att avgiftsfritt av andra myndigheter eller av aktörer som sköter offentliga uppdrag få uppgifter av sökanden eller stödmottagaren. Rätten att få uppgifter gäller den sökandes och stödmottagarens ekonomiska situation och affärs- eller yrkesverksamhet, finansiering med offentliga medel samt andra omständigheter som är betydelsefulla med avseende på stödet. Vid ansökan om och beviljande av stöd finns alltid en risk för missbruk. Den som ansöker om stöd är skyldig att i ansökan ge tillräckliga uppgifter för beviljandet och utbetalningen av stödet. Myndigheten som beviljar eller övervakar stödet ska ha tillräckligt omfattande rättigheter att säkerställa att de uppgifter som lämnats är korrekta och också i övrigt kontrollera uppgifter som är nödvändiga med tanke på beviljande av stöd och övervakning av stödet.
I 2 mom. föreskrivs det om myndigheternas rätt att lämna ut uppgifter. Strukturfondsprogrammets förvaltande myndighet, attesterande myndighet och revisionsmyndighet samt förmedlande organ har trots bestämmelserna om sekretess rätt att till andra myndigheter, till aktörer som sköter offentliga uppdrag och till Europeiska unionens institutioner lämna ut uppgifter som behövs för fullgörande av en uppgift som föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen.
I 3 mom. föreskrivs det att de i paragrafen avsedda uppgifterna också får tas emot och lämnas ut på elektronisk väg.
65 §.Strukturfondsprogrammets datasystem. Enligt det föreslagna 1 mom. svarar den förvaltande myndigheten för genomförandet av det nationella uppföljningssystemet, dvs. datasystemet EURA 2014, och för att uppföljningssystemet uppfyller kraven i Europeiska unionens lagstiftning och i den föreslagna lagen. Datasystemet används för de uppgifter som anges i Europeiska unionens lagstiftning, lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och den föreslagna lagen.
I 2 mom. föreskrivs det att de förmedlande organen ansvarar för att riktiga och tillräckliga uppgifter om ansökning, beviljande och utbetalning av och tillsyn över stöd samt om fortsatta åtgärder och uppföljning hanteras i datasystemet EURA 2014 eller i hjälpsystem som godkänts av den förvaltande myndigheten. Vid tidpunkten för beredningen av lagen är tjänsten ESF Person som ägs av den förvaltande myndigheten, datasystemet Tuki 2014 som ägs av arbets- och näringsministeriet och som är avsett för förvaltning av företagsstöd samt datasystemet EVAL som ägs av Innovationsfinansieringsverket Business Finland sådana hjälpsystem för datasystemet EURA 2014 som den förvaltande myndigheten godkänner.
I 3 mom. anges de skyldigheter som hjälpsystemens ägare har. Hjälpsystemens ägare ansvarar för att innehållet och exaktheten i den överförda informationen motsvarar informationsinnehållet i datasystemet EURA 2014.
Enligt 4 mom. är hjälpsystemets ägare skyldig att iaktta de innehållsmässiga krav och den informationsstyrningsplan som gäller datasystemet EURA 2014 på det sätt som den förvaltande myndigheten bestämmer.
Enligt 5 mom. ska den sökande och stödmottagaren ha rätt att i datasystemet EURA 2014 följa hur ärendet med ansökan om stöd och utbetalning, granskning och återkrävande av stödet framskrider och om de beslut som fattats, om stöd har sökts i datasystemet. Med tanke på datasekretessen är det viktigt att det krävs stark autentisering för att följa ärendet.
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om strukturfondernas datasystem och om den information som lagras i systemen utfärdas genom förordning av statsrådet.
66 §.Den förvaltande och den attesterande myndighetens samt revisionsmyndighetens granskningsrätt. I 1 mom. föreslås bestämmelser om den förvaltande och den attesterande myndighetens samt revisionsmyndighetens granskningsrätt.
För att uppgifterna enligt lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och enligt den föreslagna lagen ska kunna skötas är det nödvändigt att dessa myndigheter har en tillräckligt omfattande rätt att med avseende på användningen av strukturfondsmedel utföra granskningar av de förmedlande organen och stödmottagarna.
Om stöd inom projektet har överförts till någon annan, gäller granskningsrätten också verksamheten hos mottagaren av det överförda stödet. Den attesterande myndigheten får dessutom utföra granskningar av den förvaltande myndigheten gällande användningen av strukturfondsmedel och revisionsmyndigheten får utföra granskningar av den förvaltande och den attesterande myndigheten gällande användningen av strukturfondsmedel.
Revisionsmyndigheten ska genom granskningar säkerställa att strukturfondsprogrammets förvaltnings- och kontrollsystem fungerar klanderfritt och effektivt. Granskningarna grundar sig på stickprov. Granskningarna utförs antingen som systemgranskningar eller inriktas på projekt. Granskningsrätten ska i sin helhet inriktas på strukturfondernas förvaltnings- och kontrollsystem och därmed omfatta alla som beviljar och använder strukturfondsmedel. Vid granskningen av enskilda projekt gäller granskningsrätten projektet och finansieringen av det i sin helhet.
Enligt 2 mom. får den förvaltande och den attesterande myndigheten samt revisionsmyndigheten bemyndiga en annan myndighet eller en oberoende revisor att för sin räkning utföra en granskning av förmedlande organ och stödmottagare när det gäller användningen av strukturfondsmedel. I momentet anges de krav som ställs på revisorer. Revisorn ska vara en revisor som avses i revisionslagen (1141/2015). På revisorn tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon arbetar med sådana uppgifter som avses i detta kapitel. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). Om revisionsmyndigheten inte själv verkställer granskningar ska den enligt artikel 127 i den allmänna förordningen se till att myndigheterna eller revisorerna som verkställer granskningen i sin verksamhet har den oberoende ställning som krävs.
Enligt 3 mom. ska den förvaltande och den attesterande myndigheten samt revisionsmyndigheten eller den myndighet eller den revisor som de bemyndigat ha tillträde till platser som är betydelsefulla med hänsyn till användningen av stödet och ha rätt att granska dessa och förhållandena hos stödmottagaren samt dennas informationssystem och handlingar. En granskning får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Granskaren har rätt att omhänderta handlingar och annat material som har samband med användningen av stöd, om genomförandet av granskningen på tillbörligt sätt förutsätter detta. Vid granskningen ska 39 § i förvaltningslagen följas.
Enligt 4 mom. ska de myndigheter och den revisor som avses i denna paragraf ha rätt att avgiftsfritt få handräckning av polisen för granskningen.
67 §.Särskilda bestämmelser om återkrav vid strukturfondsprojekt. I paragrafen föreskrivs det om de särskilda bestämmelser om återkrav vid strukturfondsprojekt som alla förmedlande organ ska iaktta i ärenden som gäller återkrav, återbetalning och andra fortsatta åtgärder vid strukturfondsprojekt. När stöd beviljas enligt denna lag ska de förmedlande organen även beakta bestämmelserna i 7 kap.
Återkrav av stöd och andra fortsatta åtgärder hör enligt den föreslagna 52 § till de förmedlande organens uppgifter. I det föreslagna 7 kap. föreskrivs det även om återkrav vid strukturfondsprojekt, dock så att det i 2 mom. i den föreslagna paragrafen finns separata bestämmelser om jämkning av stödet. I statsunderstödslagen, som i förhållande till den föreslagna lagen är en allmän lag, föreskrivs det om betalning av ränta och dröjsmålsränta på det belopp som återbetalas eller återkrävs.
Enligt 1 mom. ska ett förmedlande organ i ärenden som gäller återkrav, återbetalning och andra fortsatta åtgärder sköta beredningen och fatta beslut i datasystemet EURA 2014. Att fortsatta åtgärder som hänför sig till strukturfondsprojekt görs i ett enda system främjar ändamålsenlig övervakning, enhetliga förfaringssätt och säkerställd administrativ konsekvens. Dessutom svarar det förmedlande organet för att dessa beslut verkställs.
I 2 mom. föreskrivs det att den förvaltningsrättsliga skälighetsprincipen ska tillämpas på stöd som finansierats med strukturfondsmedel så, att det på vissa grunder får beslutas att räntan inte återkrävs när beslutet om återkrav fattas. Betalningsskyldigheten jämkas endast till den del det är oskäligt att återkräva räntan som ska påföras stödet. Vad gäller stöd som ska beviljas med strukturfondsmedel begränsas jämkningen endast till jämkning av räntan, vilket överensstämmer med Europeiska unionens lagstiftning. Vid jämkning ska alltid hela den situation som lett till återkrav av stödet beaktas.
Om det belopp som ska återkrävas inte överskrider 250 euro, behöver det enligt 3 mom. inte återkrävas.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om hur återkrav genomförs tekniskt utfärdas genom förordning av statsrådet.
68 §.Ändringssökande i strukturfondsärenden. I paragrafen föreslås bestämmelser om ändringssökande. För en likvärdig behandling av stödmottagarna i ett strukturfondsprogram är det viktigt att alla förmedlande organ som genomför projektet tillämpar ett enhetligt förfarande för ändringssökande. Med avvikelse från vad som anges om ändringssökande i landskapslagen tillämpas förfarandet för ändringssökande enligt förvaltningslagen (434/2003) även på beslut av de förmedlande organen.
Enligt 1 mom. får den som söker eller får stöd hos det förmedlande organ som fattat beslutet om stöd elektroniskt begära omprövning i sitt beslut i datasystemet EURA 2014 eller ett hjälpsystem till detta eller i hjälpsystemets nättjänst så som föreskrivs i förvaltningslagen. Den som söker stöd eller stödmottagaren får begära omprövning inom 30 dagar efter att ha fått del av beslutet.
Enligt 2 mom. ska det förmedlande organet fatta beslut med anledning av en begäran om omprövning i datasystemet EURA 2014, i ett hjälpsystem till detta eller i hjälpsystemets nättjänst. Enligt 3 mom. får ett beslut med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Förvaltningsdomstolens beslut om att avbryta eller avsluta utbetalningen av stöd eller återkräva stöd får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Enligt 4 mom. ska i kapitlet avsedda beslut av arbets- och näringsministeriet samt av den förvaltande och den attesterande myndigheten få överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med 7 § i förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen motsvarar de nuvarande bestämmelserna.
I 5 mom. föreskrivs det att ett i kapitlet avsett beslut ska iakttas trots att ändring har sökts om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
69 §.Skyldigheten att bevara dokument. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheten för alla som får stöd att bevara dokument, och de bestämmelser som ska tillämpas på bevarandet.
Enligt 1 mom. ska en stödmottagare bevara bokföringsmaterial och övrigt material som gäller stödet för projektet på det sätt som föreskrivs i bokföringslagen (1336/1997). Utöver bokföringsmaterialet ska stödmottagaren bevara alla uppgifter, redogörelser och dokument samt upptagningar om projektet som behövs och som kan ha betydelse för övervakningen av hur grunderna för beviljandet av stödet uppfylls samt för kontrollen av användningen av stödet och av hur stödvillkoren följs. Bokföringsmaterialet och övrigt material som gäller projektet ska bevaras i 10 år från det avslutningsdatum för projektet som fastställts i finansieringsbeslutet. En bevaringstid på tio år motsvarar det förfarande som angetts för programperioden 2014–2020. Bevaringstidens längd påverkas såväl av tidsfristerna i artikel 140 i den allmänna förordningen, som gör det svårt att beräkna tidsfristen för enskilda projekt, som av stödmottagarnas rättsskydd. Stödmottagarens rättsskydd inbegriper kravet på att de skyldigheter som åläggs är klara, vilket i detta fall innefattar kravet på att stödmottagaren har rätt att få klara regler för bevaringstiden.
Enligt 2 mom. ska ett förmedlande organ förena stödbeslut med ett villkor där stödmottagarens skyldighet att bevara dokument och bevaringstiden anges.
I 3 mom. ska det enligt förslaget föreskrivas att det förmedlande organet genom ett skriftligt meddelande till stödmottagaren får förlänga den bevaringstid som avses i 1 mom. med stöd av artikel 140.1 fjärde stycket i den allmänna förordningen. Bevaringstiden kan av grundad anledning förlängas till exempel på grund av rättegång eller åtgärder som Europeiska kommissionen kräver. Om bevaringstiden förlängs ska det förmedlande organet skriftligen meddela stödmottagaren om saken. Om en längre bevaringstid krävs i nationell lagstiftning eller i Europeiska unionens lagstiftning ska denna iakttas.
Enligt det föreslagna 4 mom. får närmare bestämmelser om bevaring av dokument utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 kap. Särskilda bestämmelser
70 §.Tillsyn, granskningsrätt, utförande av granskning och handräckning. I paragrafen föreslås en hänvisning till statsunderstödslagens bestämmelser om tillsyn, granskningsrätt, utförande av granskning och handräckning. Bestämmelser om dessa finns i 15—18 § i statsunderstödslagen. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska det tas fasta på avgränsningen i 1 § 3 mom. enligt vilken statsunderstödslagens 15—18 § inte ska tillämpas på beviljandet av startpeng eller på lönesubvention eller stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen om stödmottagaren är en fysisk person.
I 2 mom. anges vilka som är behöriga för uppgifterna, det vill säga landskapen, Nylands samkommun och arbets- och näringsministeriet.
71 §.Rätt att få och lämna ut uppgifter. I 1 mom. föreslås en hänvisning till de bestämmelser i statsunderstödslagen som gäller rätten att få och att lämna ut uppgifter. Bestämmelser om dessa finns i 31 och 32 § i statsunderstödslagen.
I 2 mom. anges vilka som är behöriga för uppgifterna, det vill säga landskapen, Nylands samkommun och arbets- och näringsministeriet.
I 3 mom. föreskrivs det om arbetsgivarens rätt att få information om huruvida en person som arbetsgivaren namngett och vars anställningsförhållande har upphört under de 12 månader som föregår en ansökan om lönesubvention är registrerad som arbetssökande. Bestämmelsen behövs eftersom en arbetssökandes förhållande som privatkund hos arbetskraftsservicen är en sekretessbelagd uppgift enligt 24 § 1 mom. 24 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Det finns ingen bestämmelse om detta undantag från sekretessen i statsunderstödslagen.
Enligt det föreslagna 4 mom. får uppgifter enligt 1 och 2 mom. tas emot och lämnas ut också elektroniskt.
72 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur ändring ska sökas i beslut som meddelats av landskapen, arbets- och näringsministeriet eller Nylands samkommun. Avsikten är att denna paragraf endast ska tillämpas på sådana beslut om stöd som har beviljats av medel för finansiering med allmän täckning eller av nationella medel. Bestämmelser om ändringssökande i fråga om stöd som beviljats av strukturfondsmedel finns i den föreslagna 68 §. Den första fasen i ändringssökandet är omprövningsbegäran, varefter ändring i beslutet får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen. Rätten att söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen ska emellertid delvis vara begränsad.
I första skedet får omprövning begäras i beslut om återkrav av stöd, returnering av stöd, beviljande av stöd och avslag på ansökan om stöd, betalning, avbruten betalning och avslutande av betalning av stöd samt beslut som gäller förlängning av giltighetstiden. Beslut med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär.
Enligt 37 § 4 mom. kan en ersättning som motsvarar stödet också betalas till en tjänsteproducent. Detta förfarande tillämpas t.ex. vid utbetalning av ersättning motsvarande stödet för de i 3 § 1 mom. 1 punkten avsedda analys-, expert- och utbildningstjänsterna. Betalning av ersättning direkt till en tjänsteproducent grundar sig på avtal mellan beställaren och tjänsteproducenten, och de avtalen innehåller villkor för hur eventuella oenigheter ska lösas. När ersättningar betalas direkt till tjänsteproducenten tillämpas inte därför inte det i paragrafen avsedda ändringssökandet på dem.
Vid omprövningsförfarande kan myndigheten uppmanas att granska lagligheten i sitt beslut. Fördelen med omprövningsförfarandet är att det är snabbt och smidigt. I klara fall kan ett beslut vid behov ändras mycket snabbt, och på så sätt undviks onödig behandling av ärendet i besvärsinstanser.
För tydlighetens skull konstateras det i 2 mom. att ett omprövningsbeslut får överklagas genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Närmare bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 och 7 a kap. i förvaltningslagen (434/2003).
I 3 mom. föreskrivs det om besvärstillstånd när ändring söks i beslut av förvaltningsdomstolen. Besvärstillstånd behövs i andra fall än i ärenden som gäller avbrytande och avslutande av utbetalning samt återkrav. Högsta förvaltningsdomstolen beslutar om besvärstillstånd.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det i detalj om de beslut som omfattas av besvärsförbud. Begränsningarna i rätten att söka ändring motsvarar begränsningarna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Omprövning av de beslut som anges i momentet får inte begäras och besvär över besluten får inte anföras. Besvärsförbudet gäller enligt 1 och 2 punkten sådana beslut som grundar sig på myndighetens prövning av ändamålsenligheten. Eftersom den som söker stöd inte har någon subjektiv rätt till dessa tjänster eller stöd, kan en domstol inte bestämma att tjänsten ska tillhandahållas eller stödet ska beviljas. Besvärsförbudet gäller också beslut som nämns i 3 punkten, om förvägran av en tjänst eller ett stöd har anslagsrelaterade orsaker.
73 §.Verkställighet. I 1 mom. föreslås det att ett beslut som fattats med stöd av lagen får verkställas även om ändring har sökts. Det är speciellt beslut om att avbryta utbetalning som ska verkställas snabbt. En parts möjlighet till effektivt rättsskydd trots verkställbarheten tryggas genom att besvärsmyndigheten vid behov kan avbryta verkställandet. I momentet föreskrivs det även att ett beslut om återkrav av stöd som fattats med stöd av 42—44 § och som vunnit laga kraft får verkställas i den ordning som bestämts om verkställandet av skatter och avgifter. Enligt bestämmelsen gäller beslutet som sådant som grund för utsökning.
I 2 mom. föreskrivs det om de begränsningar som är förknippade med kvittning av startpeng mot startpeng som betalas ut senare. Bestämmelsen motsvarar i fråga om startpengen de begränsningar som finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
10 kap. Ikraftträdande
74 §.Ikraftträdande. Enligt paragrafen föreslås lagen träda i kraft den 20 .
75 §.Författningar som upphävs. Enligt paragrafen upphävs lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt (8/2014) och lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet (9/2014).
76 §.Övergångsbestämmelser. Enligt 1 mom. tillämpas de lagar som upphävs genom den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem på stöd som beviljats med stöd av dem. På en ansökan som var anhängig när lagen trädde i kraft ska den föreslagna lagen tillämpas.
Enligt 2 mom. ska på verkställigheten av samarbetsprogrammen för målet Europeiskt territoriellt samarbete tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen fram till utgången av programperioden för Europeiska unionens strukturfondsprogram 2014‒2020.
På verkställandet av hållbar stadsutveckling tillämpas enligt det föreslagna 3 mom. bestämmelsen i 17 § 4 mom. i lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt till utgången av programperioden för Europeiska unionens strukturfondsprogram 2014‒2020.