1.1  Bakgrund

Enligt 124 § 5 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) föreskrivs det särskilt om den skatteskala som ska tillämpas vid beskattningen av förvärvsinkomst för varje enskilt år.  

De ändringar som föreslås i inkomstskattelagen grundar sig på regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering samt på de beslut som fattades under vårens ramförhandlingar och höstens budgetförhandlingar. Genom sin skattepolitik strävar regeringen efter att förbättra hushållens köpkraft, förbättra incitamenten för arbete och stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Enligt regeringsprogrammet stärks hushållens köpkraft genom att beskattningen av arbete och olika transportsätt lindras.  

Enligt regeringsprogrammets bilaga c, som gäller skattepolitiken, lindrar regeringen beskattningen av arbete med sammanlagt 405 miljoner euro under regeringsperioden. För att förbättra incitamenten för att ta emot arbete ska tyngdpunkten för lindringen av förvärvsinkomstskatten ligga på låg- och medelinkomsttagare. Detta ska ske genom en höjning av arbetsinkomstavdraget.  

Vid vårens ramförhandlingar beslutade regeringen om flera åtgärder för att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i Finland. Regeringen beslutade bland annat att förbättra incitamenten för arbete och stärka finländarnas köpkraft genom att lindra beskattningen av förvärvsinkomst med cirka 1,1 miljarder euro. Dessutom höjs barnförhöjningen i arbetsinkomstavdraget och tilläggsskatten på pensionsinkomst lindras. Regeringen beslutade också att sänka de högsta marginalskattegraderna i beskattningen av förvärvsinkomst till 52 procent. Samtidigt avstod man från indexjusteringen av beskattningen av förvärvsinkomst på de inkomstnivåer som omfattas av sänkningen av de högsta marginalskatterna. 

Med tanke på finansieringen av tillväxtåtgärderna fattades det beslut också om åtgärder för att skärpa beskattningen. Bland annat beslutade man att slopa rätten till skatteavdrag för medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och den skattefria andelen av cykelförmånen. Dessutom beslutade man att slopa det schablonmässiga avdraget för arbetsrum.  

Förslagen i propositionen om att sänka källskattesatsen i källbeskattningen av utländska nyckelpersoner och att utvidga tillämpningsområdet till att gälla finska medborgare är grundade på skrivningar från halvtidsöversynen. 

Regeringen beslutade under ramförhandlingarna våren 2025 om ändringar i beskattningen av tilläggsköpesumma. Enligt vad som slogs fast under ramförhandlingarna skjuts inkomstbeskattningen och överlåtelsebeskattningen av tilläggsköpesumma upp till det skatteår då grunden för fordran fastställs. 

Enligt protokollsanteckningen från statsminister Petteri Orpos regerings budgetförhandlingar den 3 september 2024 inleds utan dröjsmål lagberedning för att ändra inkomstskattelagen (1535/1992) så att det inte av rådgivnings- och rättegångskostnader som arbetsgivaren i brottsmål betalar för arbetstagare uppkommer skattepliktig förmån för arbetstagaren om arbetstagarens gärning eller försummelse har skett som en del av arbetsuppgifter. Bakgrunden till anteckningen är högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut HFD 2023:116, där rådgivnings- och rättegångskostnader som arbetsgivaren betalat betraktades som skattepliktig förvärvsinkomst för arbetstagaren, trots att gärningen hade skett som en del av arbetsuppgifterna. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet.  

Förslagen om inkomstbeskattningen av villkorlig tilläggsköpesumma och överlåtelsebeskattningen av tilläggsvederlag har beretts vid finansministeriet i samarbete med Skatteförvaltningen. 

En separat remissbehandling ordnades mellan den 15 maj och den 26 juni 2025 om de förslag som gäller beskattningsbehandlingen av rättegångskostnader som arbetsgivaren betalar. I övrigt ordnades remissbehandlingen mellan den 25 juni och den 19 augusti 2025. Yttranden begärdes av de ministerier, myndigheter, näringslivsaktörer och andra intressentgrupper som är centrala med tanke på förslagen.  

Beredningsunderlaget till propositionen inklusive begäran om yttrande och de inkomna yttrandena finns i den offentliga tjänsten på adressen https://vm.fi/hankkeet med identifieringskoden VM064:00/2024 .  

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. 

2.1  Skattegrunderna för förvärvsinkomster

2.2  Avdrag av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationerna i beskattningen

Enligt 31 § 1 mom. 6 punkten i inkomstskattelagen är medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragbara i beskattningen. Enligt 95 § i inkomstskattelagen får dessa avgifter dras av till fullt belopp, det vill säga det avdrag på 750 euro för inkomstens förvärvande som automatiskt dras av från löneinkomsten å tjänstens vägnar begränsar inte rätten att dra av dessa avgifter.  

I rättspraxis har det ansetts att medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor kan dras av också från inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning och sjukdagpenning (HFD 25.3.1996 liggare 855). 

En arbetsmarknadsorganisation definieras inte närmare i lagstiftningen. Arbetsmarknadsorganisationer är enligt vedertagen uppfattning och beskattningspraxis intresseorganisationer vars huvudsakliga uppgift är att genom inbördes förhandlingar komma överens om de villkor som ska iakttas i arbetsavtal eller anställningsförhållanden i övrigt så att överenskommelsen är bindande för båda parter. Sådana intresseorganisationer för löntagarna är till exempel Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, STTK rf och Akava ry samt deras direkta medlemsföreningar. Andra löntagarorganisationer, till exempel de ovannämnda organisationernas samarbetsorganisationer eller en viss yrkeskårs egna föreningar, betraktas inte som arbetsmarknadsorganisationer eller direkta medlemsorganisationer till dessa. 

I beskattningspraxis betraktas som medlemsavgift till en arbetsmarknadsorganisation den medlemsavgift som tas ut till arbetsmarknadsorganisationen. Avdragsgilla är också extra medlemsavgifter som organisationen fastställt i stadgeenlig ordning. Dessutom är arbetslöshetskassaavgifter som betalats till en arbetsmarknadsorganisation avdragsgilla i beskattningen. Däremot är inte andra avgifter, såsom anslutningsavgifter, avgifter för frivilliga olycksfallsförsäkringar, avgifter till särskilda fonder eller frivilliga strejkbidrag eller dröjsmålsräntor som betalas till följd av försenad betalning avdragsgilla medlemsavgifter. 

Enligt 16 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) ska arbetsmarknadsorganisationerna och arbetslöshetskassorna för beskattningen tillställa Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om medlemsavgifter och kassainbetalningar som är avdragbara vid beskattningen. Uppgifterna om avdragsgilla medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationerna inkommer således genom organisationernas årsanmälningar till Skatteförvaltningen och införs i fysiska personers förhandsifyllda skattedeklaration. Var och en är dessutom skyldig att kontrollera den förhandsifyllda skattedeklarationen. 

Medlemsavgifterna till andra än de ovannämnda arbetsmarknadsorganisationerna är inte medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer som avses i 31 § i inkomstskattelagen. Till exempel medlemsavgifter till en arbetsmarknadsorganisations samarbetsorganisationer eller en viss yrkeskårs egen förening är inte avdragsgilla som medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer. 

Medlemsavgiften till en sådan annan samarbetsorganisation eller förening kan emellertid vara avdragsgill i löntagarens beskattning som en i 29 § i inkomstskattelagen avsedd utgift för inkomstens förvärvande eller bibehållande. Avgiften är avdragsgill om den är en förutsättning för utövande av yrke eller näringsverksamhet eller den annars kan betraktas som en kostnad som beror på förvärvande av inkomst. 

Ett villkor för att en utgift för inkomstens förvärvande enligt inkomstskattelagen ska vara avdragbar är att syftet med att utgiften betalas är förvärvande eller bibehållande av inkomst och att utgiften har orsakats av inkomstens förvärvande eller bibehållande. Också de utgifter är avdragbara som har haft syftet att vara till för inkomstens förvärvande även om de inte har medfört någon inkomst. Bestämmelser om att medlemsavgifterna till arbetsmarknadsorganisationer är avdragsgilla antogs separat från och med ingången av 1969. Före detta ansågs medlemsavgifterna inte vara avdragsgilla utgifter som beror på inkomstens förvärvande eller bibehållande. Arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet täcker funktioner av väldigt många slag och till exempel i rättslitteraturen framförs olika synpunkter på medlemsavgifternas karaktär. Ärendet behandlas till exempel i verken Edward Andersson – Esko Linnakangas – Joachim Frände, Tuloverotus (2016), s. 388–389, Esko Linnakangas, On-Off vai Fifty-Fifty verotuksessa? I verket Minne menet vero-oikeus? Juhlajulkaisu Raimo Immoselle (2013), s. 81–83, Pekka Nykänen – Martti Nieminen, Tuloverolain kommentaari 31 §:n 1 momentin 6 kohta, Alma Insights webbpublikation som uppdateras, och Heikki Niskakangas ja Reijo Knuutinen, Henkilöverotus, Alma Insights webbpublikation som uppdateras. I Statens ekonomiska forskningscentral VATT:s rapport för beredningen ”Verotuet Suomessa 2009” anses det att avdrag av medlemsavgifterna till arbetsmarknadsorganisationer, som i lagstiftningen har betraktats som naturliga avdrag, inte hör till normen utan att de har ansetts inbegripa ett stödjande syfte. Således har det att medlemsavgifterna är avdragsgilla enligt inkomstskattelagen vid skattestödsgranskningen betraktats som skattestöd.  

Avdragbara inom näringsverksamheten är enligt 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster. Enligt 8 § 1 mom. 9 punkten i samma lag är i 7 § avsedda avdragbara utgifter bland annat medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer. 

Likaså utgörs enligt 4 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) nettoinkomsten av jordbruk under skatteåret av skillnaden mellan den under skatteåret av jordbruket i pengar eller pengars värde erhållna inkomsten och utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande. Enligt 6 § 1 mom. 11 punkten i samma lag är i 4 § avsedda avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande bland annat medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer. 

I såväl näringsbeskattningen som lantbruksbeskattningen är inkomsterna i stor utsträckning skattepliktiga och på motsvarande sätt är utgifterna i stor utsträckning avdragbara. Att höra till organisationer som främjar näringspolitik eller andra aktörer kan främja företagets verksamhet på många olika sätt, till exempel genom utbildning, rådgivning och intressebevakning som organisationerna tillhandahåller, och som separata köp är dessa tjänster avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande för företaget. 

2.3  Avdrag för arbetsrum

Inkomstskattelagen innehåller inga särskilda bestämmelser om avdrag för arbetsrum. I beskattningspraxis har det ansetts att om en skattskyldig använder sin bostad eller ett separat arbetsrum för förvärvande av inkomst kan han eller hon yrka på avdrag för utgifterna för detta som utgift som orsakas av förvärvande av inkomst. Yrkande på avdrag för arbetsrum kan göras antingen schablonmässigt eller beräknat enligt de faktiska utgifterna, inte både och. 

I fråga om egen bostad beviljas avdraget för arbetsrum i regel som schablonmässigt avdrag, eftersom det i allmänhet är mycket svårt att utreda hur stor andel av utgifterna för egen bostad som inriktas på inkomstens förvärvande. Det schablonmässiga avdraget för arbetsrum täcker de faktiska utgifterna för både arbetsrummet och möblerna. Yrkande på schablonmässigt avdrag förutsätter inte att det i hemmet finns ett arbetsrum eller en lokal som är separat från den övriga bostaden och som används bara för arbete. Beloppet av det schablonmässiga avdraget påverkas av mängden arbete som utförs hemma. Avdraget för arbetsrum ingår på grundval av löneinkomsterna i det schablonmässiga avdraget för inkomstens förvärvande som beviljas automatiskt. Beloppet inverkar därmed på löntagarens beskattning först när beloppet av avdraget för arbetsrum tillsammans med de övriga utgifterna för förvärvande av löneinkomst överskrider beloppet av avdraget för inkomstens förvärvande (750 euro). 

Den nuvarande beräkningen av det schablonmässiga avdraget för arbetsrum grundar sig på värdet av den bostadsförmån som fastställts i Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner VH/6565/00.01.00/2024 samt på andelen kostnader för möbler och andra motsvarande som inte ingår i bostadsförmånen samt på den uppskattade andelen användning för arbete. Uppskattningsgrunden är kvadratmeterpriset på bostäder i det område i Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Uleåborg, Tammerfors, Åbo, kranskommunerna, som avses i beslutet om naturaförmåner. Som uppskattning av antalet kvadratmeter i arbetsrummet har använts 10 kvadratmeter. 

Enligt Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen VH/7233/00.01.00/2024 beviljas skatteåret 2024 följande belopp som schablonmässigt avdrag för arbetsrum: 

960 euro om den skattskyldige använder bostaden oavbrutet och på heltid för att förvärva inkomster eller distansarbetar på heltid över 50 procent av totalantalet arbetsdagar under skatteåret. 

480 euro om den skattskyldige använder bostaden oavbrutet men endast på deltid för att förvärva inkomster eller distansarbetar för att förvärva inkomster regelbundet men högst 50 procent av totalantalet arbetsdagar under skatteåret. 

240 euro om den skattskyldige använder bostaden för att förvärva sporadiska inkomster eller distansarbetar endast sporadiskt. 

I beskattningspraxis har det ansetts att om den skattskyldiges arbete är förknippat med en betydande mängd arbete som utförs i hemmet, kan den skattskyldige i stället för det schablonmässiga avdraget för arbetsrum yrka på avdrag för de faktiska utgifter som orsakats av arbetet i arbetsrummet. Avdragbara faktiska utgifter kan vara hyres- och uppvärmningsutgifter som orsakats av arbetsrummet samt den andel av avskrivningen av anskaffningsutgiften för byggnaden som inriktas på arbetsrummet. Också de faktiska utgifterna för anskaffning av möbler som behövs för arbete i arbetsrummet, såsom arbetsbord och arbetsstol, kan vara avdragbara utgifter. 

Beviljande av avdrag förutsätter att utgifterna de facto har uppkommit och den skattskyldige på begäran kan visa en tillförlitlig utredning över utgifterna. Dessutom förutsätts det att den skattskyldige inte har dragit av utgifterna i något annat sammanhang. 

Som faktiska utgifter kan däremot inte dras av egna eller familjens levnadskostnader. Levnadskostnader som inte är avdragbara som avdrag för arbetsrum är bland annat amorteringar på bostadslån samt ränteutgifter och andra låneutgifter. Icke-avdragbara levnadskostnader är också utgifter för boende och levnad, såsom avgifter för avfallshantering och fastighetsskötsel, sotnings- och dagvattenavgift samt försäkringspremie. Inte heller utgifter för renovering av arbetsrummet i bostaden är i regel avdragbara. 

Om äkta makar använder samma bostad för att förvärva inkomster kan båda makarna yrka på schablonmässigt avdrag enligt beskrivningen ovan. Om makarna yrkar på avdrag enligt de faktiska utgifterna delas det belopp som får avdras mellan makarna enligt den utredning som visats. 

Om den skattskyldige arbetar i en naturaförmånsbostad har han eller hon rätt endast till schablonmässigt avdrag för arbetsrum om de övriga villkoren för beviljande av avdrag som anges i harmoniseringsanvisningen uppfylls. 

Den skattskyldige kan yrka på att avdraget för arbetsrum görs från inkomsten från alla förvärvskällor för vilka bostaden eller arbetsrummet har använts. Till exempel om den skattskyldige använder arbetsrummet i förvärvandet av inkomster inom jordbruk och skogsbruk kan han eller hon yrka på att avdraget för arbetsrum görs både i förvärvskällan för jordbruket och i den personliga förvärvskällan. I den personliga förvärvskällan kan den skattskyldige yrka på att avdraget för arbetsrum görs både från förvärvsinkomsten och kapitalinkomsten, om arbetsrummet har använts för förvärvande av inkomsten i båda inkomstslagen. 

I alla förvärvskällor och inkomstslag kan det sammanlagda beloppet av schablonmässigt avdrag för arbetsrum emellertid vara högst maximibeloppet av det schablonmässiga avdraget för arbetsrum på 960 euro 2024 om den skattskyldige inte visar en utredning över faktiska kostnader som är större än detta. 

Om den skattskyldige gör avdraget på grundval av de faktiska utgifterna delas utgifterna mellan de olika inkomsterna enligt hur stor andel av utgifterna som inriktas på de olika inkomsterna. 

Rörelseidkare och yrkesutövare kan inte betala hyra till sig själva för ett arbetsrum som finns i anslutning till det egna hemmet. De kan emellertid i beskattningen som kostnader för näringsverksamheten dra av antingen de faktiska kostnaderna för arbetsrummet eller göra ett schablonmässigt avdrag. Avdrag av de faktiska kostnaderna förutsätter att en utredning med verifikat kan visas över kostnaderna. Som faktiska utgifter kan däremot inte dras av egna eller familjens levnadskostnader. 

Användningen av avdrag för arbetsrum har ökat under de senaste åren i synnerhet i och med att distansarbetet har ökat. Före coronapandemin 2019 beviljades avdrag för arbetsrum till drygt 99 600 skattskyldiga till ett sammanlagt belopp av cirka 73 miljoner euro. År 2023 beviljades avdrag för arbetsrum till drygt 391 300 skattskyldiga till ett sammanlagt belopp av cirka 343 miljoner euro. Avdraget gäller huvudsakligen löntagare som i sitt hem utför distansarbete som grundar sig på ett avtal med arbetsgivaren. 

2.4  Skattefri cykelförmån

Arbetstagaren får en cykelförmån när arbetsgivaren ställer en cykel som arbetsgivaren äger eller skaffar genom leasingavtal till arbetstagarens förfogande för personligt bruk eller på något annat motsvarande sätt erbjuder arbetstagaren rätt att använda en cykel på fritiden. Vid ingången av 2021 infördes i 64 § i inkomstskattelagen en ny bestämmelse, enligt vilken en cykelförmån som är värd högst 1 200 euro som arbetsgivaren ger sin arbetstagare är skattefri inkomst. Målet med skattefriheten har varit att främja andelen cykling som motionsform. 

Förmånen värderas till gängse värde i enlighet med 64 § i inkomstskattelagen och en förmån som värderas på detta sätt är skattefri inkomst för arbetstagaren upp till 1 200 euro. Enligt 27 § i Skatteförvaltningens naturaförmånsbeslut är det månatliga penningvärdet för en förmån för en cykel som arbetsgivaren äger 1/12 av de årliga kapitalkostnaderna, det vill säga anskaffningsprisets andel, räntan på kapitalet och kostnaderna för service, reparation och övriga driftskostnader i euro. Beloppet i euro på anskaffningsprisets del räknas så att anskaffningspriset divideras med fem bruksår. 

Penningvärdet i månaden för en cykelförmån som arbetsgivaren ordnat genom att skaffa en cykel med ett leasingavtal eller på något annat motsvarande sätt är eurobeloppet per månad av leasingavgiften eller en annan avgift samt driftskostnader som arbetsgivaren betalar separat per månad minskat med expeditions- och hanteringskostnader som betalas till leasingbolaget eller en annan aktör. 

Penningvärdet av service- och reparationskostnader som ingår i driftskostnaderna och som arbetsgivaren betalat är 30 euro per månad för elcyklar och 20 euro för andra cyklar som anges i 1 mom. 

Om cykelförmånen ingår i ett paket med mobilitetstjänster är penningvärdet per månad det belopp i euro som den motsvarande förmånen skulle kosta om den erbjuds separat. 

Fast utrustning i cykeln som skaffats separat, till exempel ljus, lås, dubbdäck och cykelhjälm beaktas i beräkningen av värdet på en cykelförmån genom att utrustningsvärdet läggs till anskaffningspriset. 

Cykelförmånen kan ges på olika sätt och organiseringssättet inverkar inte på cykelförmånens skattefrihet. Arbetsgivaren kan för det första ge cykelförmånen till sin arbetstagare som lönetillägg. Då läggs endast den del av inkomsten som överskrider den skattefria inkomsten till bruttolönen som skattepliktig naturaförmån. 

Arbetsgivaren kan också erbjuda cykelförmånen så att den kommer överens med arbetstagaren om att cykelförmånen ingår i lönen. Dessutom kan arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens om att arbetstagaren får cykelförmånen i stället för en höjning av penninglönen. Då inverkar beloppet av den skattefria inkomsten av cykelförmånen på arbetstagarens skattepliktiga lön.  

En cykelförmån som getts som en del av lönen på det ovannämnda sättet sänker arbetstagarens skattepliktiga bruttolön, på vilken innehålls förskottsskatt och betalas sjukförsäkringsavgifter. Arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifterna samt arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringspremien ska emellertid fortfarande beräknas på lönen före avdrag för värdet av naturaförmånen. 

Arbetsgivarna meddelar cykelförmåner till inkomstregistret månatligen med anmälan om löneuppgifter. Cykelförmånen ska alltid meddelas till inkomstregistret även om ingen beskattningsbar förmån uppkommer för arbetstagaren. 

Användningen av cykel med cykelförmån har ökat avsevärt efter att skatteförmånen infördes och för närvarande finns det mer än 100 000 cyklar som utgör cykelförmån. Enligt månadsvisa uppgifter från början av 2025 verkar ökningen dock ha jämnats ut. Genom cykelförmånen har samhälleligt stöd styrts huvudsakligen till anskaffning av cyklar som är dyrare än vanligt. Till exempel enligt en enkätundersökning som Cykelförbundet gjorde 2023 skaffar man betydligt dyrare cyklar med hjälp av cykelförmånen än på annat sätt. Enligt undersökningen hade nästan två tredjedelar av dem som använt cykelförmånen använt den till att skaffa en elcykel. Genomsnittspriset på en cykel som skaffats med förmånen (både elcyklar och vanliga) var 3 407 euro. Medelpriset för elcyklar var 3 867 euro och för vanliga cyklar 2 652 euro. Medianpriset för alla understödda cyklar var 3 500 euro. 

2.5  Villkorlig tilläggsköpesumma

Villkoren för köpet, såsom köpesumman, fastställs i allmänhet i ett köpebrev som görs upp mellan parterna. Köpesumman kan bestå av en fast del och av en tilläggsdel som fastställs senare, en så kallad villkorlig tilläggsköpesumma. Den villkorliga tilläggsköpesumman knyts vanligen till ekonomisk framgång för det företag som köpts eller till inkomst som produceras av något annat objekt för ett köp under tidsperioden efter affären. En tilläggsköpesumma är en allmänt använd mekanism i synnerhet i företagsköp, eftersom avsikten med den är att sammanföra köparens och säljarens från varandra avvikande åsikter om objektets värde.  

Beloppet av köpesumman och skyldigheten att betala det kan grundas antingen på ett fast avtal eller helt eller delvis på kommande händelser. Vid ett företagsköp kan man till exempel komma överens om att en villkorlig tilläggsköpesumma betalas om senare prestationer fullgörs eller mål uppfylls, till exempel med stöd av företagets resultat för kommande räkenskapsperioder. Fastställandet av en villkorlig tilläggsköpesumma kan också bindas till tillgångarnas värdeökning, till exempel höjning av värdet på en fastighet eller en affärsrörelse under en viss tidsperiod. Dessutom kan köpebrevet innehålla andra villkor som, om de uppfylls, utgör förutsättningar för betalning av en tilläggsköpesumma. Om skyldigheten att betala köpesumman uppkommer först om vissa efterhandsomständigheter uppfylls är det fråga om en villkorlig tilläggsköpesumma. Däremot är det inte fråga om en villkorlig tilläggsköpesumma vid finansieringsarrangemang för köpesumman som går ut på avbetalningsköp, där en köpesumma som överenskommits med ett överlåtelseavtal förfaller till betalning senare. Inte heller så kallad escrow-deposition av köpesumman betraktas som villkorligt överlåtelsepris, utan hela den överenskomna köpesumman betraktas som överlåtelsepris för hela året för affären.  

Överlåtelse av fastigheter, i synnerhet lantbruk, är ofta förknippade med betalningsåtaganden av återkommande natur, såsom sytningsarrangemang, där förvärvaren förbinder sig att till överlåtaren göra återkommande betalningar under en fastställd tid eller under dennes livstid. Vid betalningsåtagande av återkommande natur, såsom sytningsarrangemang, uppkommer betalningsåtagandet redan genom överlåtelseavtalet, om inte uttryckliga, särskilda villkor ställs för uppkomsten av åtagandet. Vid vanliga återkommande betalningar är det således inte fråga om en villkorlig tilläggsköpesumma. 

Bestämmelser om villkorlig tilläggsköpesumma är typiska villkor i företagsköp. Användningsområdet för villkorliga tilläggsköpesummor är emellertid inte begränsat till endast företagsköp, utan de kan användas också vid överlåtelse av annan egendom. 

2.6  Källbeskattning för löntagare från utlandet

2.7  Kostnader för juridisk rådgivning som betalas av arbetsgivaren

Inkomstskattelagen eller lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) innehåller inga uttryckliga bestämmelser om arbetstagarens rådgivnings- och rättegångskostnader som arbetsgivaren betalar. I brist på uttryckliga bestämmelser ska de allmänna bestämmelserna om skatteplikt för inkomst tillämpas. Enligt den allmänna bestämmelsen i 29 § i inkomstskattelagen är inkomster som den skattskyldige får i pengar eller pengars värde skattepliktig inkomst, om de inte enligt särskilda bestämmelser är skattefria. I 61 § i inkomstskattelagen föreskrivs det särskilt att skattepliktig förvärvsinkomst bland annat är lön i arbetsförhållande. Enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd avses med lön varje slag av lön, arvode, förmån och ersättning som fås i arbets- eller tjänsteförhållande. Eftersom bestämmelserna och principerna om lön och skatteplikten för inkomst till sin karaktär är allmänna, har rättspraxis en central betydelse när skatteplikten för rådgivnings- och rättegångskostnader som arbetsgivaren betalat bedöms.  

Skatteförvaltningens anvisning om saken Beskattning av böter och rättegångskostnader som arbetsgivaren betalar för arbetstagaren (23.6.2021, dnr VH/6971/00.01.00/2020) har sammanställts före högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut HFD 2023:116. Enligt anvisningen bör hanteringen av rättegångskostnaderna i beskattningen i varje enskilt fall övervägas på basis av de specifika omständigheterna. Rättegångskostnader som betalas av arbetstagaren är dock i regel hans eller hennes personliga levnadskostnader. När arbetsgivaren betalar sådana levnadskostnader för arbetstagaren är prestationen skattepliktig löneinkomst för arbetstagaren enligt 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen och 13 § i lagen om förskottsuppbörd. I Skatteförvaltningens anvisning konstateras som ett undantag till den ovannämnda regeln, att om arbetstagaren på grund av sina arbets- eller tjänsteuppgifter blir föremål för brottsanmälan eller svarande i ett brottmål, kan arbetsgivaren exceptionellt betala arbetstagarens rättegångskostnader utan att prestationen betraktas som lön till arbetstagaren. Enligt anvisningen förutsätter detta dock att rättegången har en fast koppling till arbetstagarens arbets- eller tjänsteuppgifter och att arbetstagaren inte döms till straff.  

På grund av högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut HFD 2023:116 är rådgivnings- och rättegångskostnader för en arbetstagare som står åtalad i ett brottmål som arbetsgivaren betalar alltid skattepliktig förvärvsinkomst i enlighet med inkomstskattelagen och lön enligt lagen om förskottsuppbörd. Till denna del motsvarar Skatteförvaltningens anvisning inte längre rättsläget. Högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut gäller emellertid bara situationer där arbetstagaren står åtalad i ett brottmål. Rådgivnings- och rättegångskostnader som har en fast koppling till arbetstagarens arbets- eller tjänsteuppgifter kan emellertid uppkomma också exempelvis i situationer där arbetstagaren inte är åtalad utan målsägande eller om det inte är fråga om ett brottmål utan om ett tvistemål eller om att påföra en administrativ påföljd.  

I nuläget är det oklart om arbetsgivaren i någon situation som avviker från högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut kan ersätta rådgivnings- och rättegångskostnader utan att detta leder till skattepliktig förvärvsinkomst och lön för arbetstagaren. Det är också oklart hur inkomst som ska betraktas som förvärvsinkomst i praktiken beskattas om skatteplikten framgår i enlighet med Skatteförvaltningens anvisning först när slutresultatet av rättegången är känt. Det kan ta flera år innan slutresultatet av en rättegång vinner laga kraft, men de kostnader som arbetsgivaren betalat och som betraktas som förvärvsinkomst och lön ska beskattas det år betalningen gjorts. Således är det i praktiken problematiskt att knyta skattefriheten till rättegångens slutresultat, och av Skatteförvaltningens anvisning framgår inte heller hur man i praktiken borde förfara. I nuläget är det ändå klart att kostnader som arbetsgivaren i en situation som motsvarar högsta förvaltningsdomstolens förhandsbeslut har betalat alltid är förvärvsinkomst och lön för arbetstagaren, och slutresultatet av rättegången saknar betydelse. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.1.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna och för de skattskyldiga

Allmänt

I propositionen har de föreslagna ändringarnas konsekvenser i huvudsak bedömts med hjälp av den HVSR-mikrosimuleringsmodell som administreras av Skatteförvaltningen. Vid konsekvensbedömningen har dessutom utnyttjats Statistikcentralens SISU-mikrosimuleringsmodell.  

De ändringar som föreslås i propositionen bedöms enligt en statisk uppskattning minska skatteinkomsterna 2026 med sammanlagt cirka 1 795 miljoner euro. Statens skatteinkomster bedöms minska med cirka 1 792 miljoner euro. Kommunernas skatteinkomster bedöms minska med cirka 3 miljoner euro. Församlingarnas skatteinkomster bedöms minska med cirka 0,5 miljoner euro och avkastningen av sjukvårdsavgiften i sjukvårdsförsäkringen bedöms öka med cirka 0,5 miljoner euro.  

De ändringar som föreslås i statens inkomstskatteskala bedöms öka skatteintäkterna med total 16 miljoner euro. Statens skatteinkomster ökar med 13 miljoner euro och kommunernas skatteinkomster minskar med 3 miljoner euro. 

De föreslagna ändringarna i arbetsinkomstavdraget bedöms minska skatteinkomsterna med totalt 1 894 miljoner euro, varav statens andel är 1 859 miljoner euro, kommunernas andel 29 miljoner euro, församlingarnas andel 3 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 3 miljoner euro. 

Slopandet av rätten till avdrag för medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationerna bedöms öka intäkterna från samfundsskatten med totalt 20 miljoner euro. Slopandet av skattefriheten för cykelförmån bedöms från och med 2028 öka intäkterna från samfundsskatten med totalt 2 miljoner euro. I en separat proposition kommer de föreslagna ändringarna i utdelningen av samfundsskatten att genomföras så att de nämnda samfundsskattegrunderna får en neutral effekt för kommunerna. 

Förslaget om en tidsfrist för skatt som betalas på grund av villkorligt tilläggsvederlag bedöms minska avkastningen av överlåtelseskatten med cirka 4 miljoner euro.  

De ändringar som föreslås i propositionen bedöms påverka hushållens och samfundens ekonomiska verksamhet, varför ändringarna har också indirekta konsekvenser. Lindringen av förvärvsinkomstbeskattningen ökar hushållens disponibla inkomster och kan öka konsumtionsefterfrågan. Dessutom bedöms lindringen av skatten på arbete ha positiva konsekvenser för sysselsättningen. Det uppskattas att den ökade ekonomiska verksamheten ökar skatte- och avgiftsintäkterna, till exempel mervärdesskatten, inkomstskatten och socialförsäkringsavgifterna. Uppskattningsvis minskar den dessutom de offentliga utgifterna, till exempel arbetslöshetsersättningarna och andra utgifter som hänför sig till sysselsättningen. De indirekta konsekvenserna är dock svåra att bedöma, och det har inte varit möjligt att inkludera dessa i de ekonomiska konsekvenser som lagts fram i denna proposition. 

Indexjustering i beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster

I enlighet med regeringens beslut under ramförhandlingarna föreslås det i grunderna för förvärvsinkomstskatten en indexjustering till fullt belopp på 3,6 procent i förtjänstnivåindex, frånsett de tre högsta inkomstklasserna i inkomstskatteskalan. Enligt finansministeriets prognos från hösten 2025 uppskattas det att förändringen av konsumentprisindex 2026 kommer att uppgå till 1,4 procent och förändringen av förtjänstnivåindex till 3,6 procent. Det föreslås att indexjusteringen görs genom en höjning av inkomstgränserna för den progressiva inkomstskatteskalan, frånsett inkomstgränserna för de tre högsta inkomstklasserna, samt genom en ändring av maximibeloppet för grundavdraget och maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget samt inflödesprocenten och minskningsprocenten så att indexjusteringen inte gäller de inkomstnivåer som är föremål för sänkningen av de högsta marginalskatterna. Indexjusteringen av grunderna för förvärvsinkomstskatten bedöms minska förvärvsinkomstskatterna med cirka 680 miljoner euro. 

På grund av indexjusteringarna i statens progressiva inkomstskatteskala bedöms de föreslagna ändringarna på årsnivå minska skatteinkomsterna med totalt cirka 406 miljoner euro, varav statens andel är 403 miljoner euro och kommunernas andel 3 miljoner euro. Ändringarnas konsekvenser för församlingarnas och Folkpensionsanstaltens skatteinkomster bedöms vara liten.  

Den höjning av arbetsinkomstavdraget som är förknippad med indexjusteringen bedöms minska skatteinkomsterna med totalt cirka 216 miljoner euro, varav statens andel är 203 miljoner euro, kommunernas andel 11 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljoner euro. Höjningen av grundavdraget bedöms minska skatteinkomsterna med totalt cirka 58 miljoner euro, varav statens andel är 28 miljoner euro, kommunernas andel 23 miljoner euro, församlingarnas andel 3 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 4 miljoner euro.  

Det faktum att indexjusteringen inte görs för de tre högsta inkomstklasserna ökar skatteinkomsterna med totalt cirka 185 miljoner euro jämfört med om indexjusteringen skulle göras till fullt belopp i alla inkomstklasser. 

Höjning i enlighet med regeringsprogrammet av arbetsinkomstavdraget för små- och medelinkomsttagare

Den lindring av beskattningen av arbete genom höjning av arbetsinkomstavdraget som anges i regeringsprogrammet och som görs med fokusering på små- och medelinkomsttagare bedöms minska skatteinkomsterna med totalt cirka 100 miljoner euro, varav statens andel är 94 miljoner euro, kommunernas andel 5 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljon euro. 

I figuren nedan visas inverkan av den föreslagna ändringen för löntagares skattesats vid olika inkomstnivåer. Av figuren framgår att skattesatsen sänks på alla inkomstnivåer, men inverkan är störst för små- och medelinkomsttagare – i synnerhet i årsinkomstintervallet 20 000–50 000 euro. Den sänkta skattesatsen minskar med stigande inkomster och på de höga skattenivåerna är ändringen bara liten, knappt -0,05 procentenheter. 

Höjning av arbetsinkomstavdraget på grund av minderårigt barn

I enlighet med vad som fastställdes vid regeringens halvtidsöversyn förbättras incitamenten för arbete i barnfamiljer och köpkraften stärks genom att höjningen av arbetsinkomstavdraget per barn ökas. Den höjning av arbetsinkomstavdraget med 50 euro per barn som trädde i kraft 2025 ökas med ytterligare 55 euro, varvid höjningen av arbetsinkomstavdraget per barn stiger till totalt 105 euro per för föräldrar som delar på vårdnaden och 210 euro per barn för ensamförsörjare. Den här tilläggshöjningen på 55 euro bedöms minska skatteinkomsterna med totalt cirka 100 miljoner euro, varav statens andel är 95 miljoner euro, kommunernas andel 4 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljon euro. 

Av figurerna nedan framgår vilken inverkan förslaget har på beloppet av arbetsinkomstavdraget vid olika inkomstnivåer och med olika antal barn för både föräldrar som delar på vårdnaden och ensamförsörjare. 

Av figurerna nedan framgår vilken inverkan förslaget har på skattesatsen för löneinkomst vid olika inkomstnivåer och med olika antal barn för både föräldrar som delar på vårdnaden och ensamförsörjare. Till exempel lindras beskattningen för en ensamförsörjare med två barn som omfattas av höjningen som mest med cirka 0,6 procentenheter vid en inkomstnivå på cirka 20 500 euro per år. Den relativa skattelindringen minskar när inkomsterna stiger och i inkomstintervallet 25 000–50 000 euro per år är ändringen av skattesatsen i medeltal cirka 0,3 procentenheter. Till exempel för en ensamförsörjare med två barn är arbetsinkomstavdraget från beskattningen vid avdrag till maximibelopp och på det område där minskningen görs 210 euro högre än för en person som inte har något minderårigt barn att försörja. På motsvarande sätt lindras beskattningen för en ensamförsörjare med två barn som mest med cirka 1,05 procentenheter vid inkomstnivån cirka 21 300 euro per år, och med i medeltal cirka 0,6 procentenhet i inkomstintervallet 25 000–50 000 euro per år. 

Lindring av arbetsbeskattningen och sänkning av de högsta marginalskattesatserna enligt beslut vid ramförhandlingarna 2025

I enlighet med vad som slogs fast vid regeringens halvtidsöversyn förbättras incitamenten för arbete och köpkraften stärks genom att beskattningen av arbete lindras för små- och medelinkomsttagare. Dessutom sänks de högsta marginalskattesatserna i förvärvsinkomstbeskattningen till cirka 52 procent. Ändringen görs genom att parametrarna för arbetsinkomstavdraget ändras och den andra minskningen i avdraget slopas samt genom att inkomstgränserna och marginalskatteprocenterna i statens inkomstskatteskala ändras.  

Den ändring som föreslås i statens inkomstskatteskala bedöms öka statens skatteinkomster med totalt 390 miljoner euro. Ändringens konsekvenser för kommunernas, församlingarnas och Folkpensionsanstaltens skatteinkomster bedöms vara liten. 

I figuren nedan visas inkomstskatteskalan för 2026, där ingen indexjustering har gjorts för de tre högsta inkomstklasserna. I figuren visas dessutom en förnyad skala, med hjälp av vilken de högsta marginalskattesatserna sänks till cirka 52 procent. 

Delvis indexjusterad skala 2026

Förnyad skala 2026

Beskattningsbar   förvärvsinkomst, €	Skatt vid   den undre gränsen, €	Skatt för   den del av inkomsten som överskrider den undre gränsen, %		Beskattningsbar   förvärvsinkomst, €	Skatt vid   den undre gränsen, €	Skatt för   den del av inkomsten som överskrider den undre gränsen, %
0–22 000	0	12,64		0–22 000	0	12,64
22 000–32 600	2 780,80	19		22 000–32 600	2 780,80	19
32 600–52 100	4 794,80	30,25		32 600–40 100	4 794,80	30,25
52 100–88 200	10 693,55	34		40 100–52 100	7 063,55	33,25
88 200–150 000	22 967,55	41,75		52 100–	11 053,55	37,5
150 000–	48 769,05	44,25

I figuren nedan visas konsekvenserna av den föreslagna ändringen i statens inkomstskatteskala på skattesatsen för olika inkomsttagare vid olika inkomstnivåer. Figuren visar att ändringen skärper förvärvsinkomstbeskattningen i inkomstintervallet cirka 41 000–139 000 euro per år, medan beskattningen lindras vid inkomstnivåer som är högre än detta. 

De föreslagna ändringarna i arbetsinkomstavdraget bedöms minska skatteinkomsterna med totalt 1 478 miljoner euro, varav statens andel är 1 467 miljoner euro, kommunernas andel 9 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljon euro. 

I figuren nedan visas konsekvenserna av den föreslagna ändringen på löntagares skattesats vid olika inkomstnivåer. Figuren visar att skattesatsen sjunker när årsinkomsterna överskrider cirka 19 400 euro. Den största skattelindringen gäller inkomstnivån cirka 120 000 euro per år, varvid den genomsnittliga skattesatsen sjunker med cirka 2,6 procentenheter. 

I figuren nedan visas inverkan av den föreslagna ändringen på löntagares arbetsinkomstavdrag vid olika inkomstnivåer. Figuren visar att profilen för avdraget ändras som en följd av slopandet den andra minskningen så att avdraget i fortsättningen beviljas till samma belopp från och med årsinkomster på cirka 50 550 euro. 

När de föreslagna ändringarna i både inkomstskatteskalan och arbetsinkomstavdraget beaktas avgränsas marginalskattesatserna som högst till cirka 52 procent. I figuren nedan visas löntagares marginalskattesats på olika inkomstnivåer före och efter ändringen. 

I figuren nedan visas den sammantagna inverkan av de föreslagna ändringarna för olika inkomsttagare vid olika inkomstnivåer. Ändringarna lindrar beskattningen på arbete från och med årsinkomster på cirka 19 400 euro. Från och med årsinkomster på cirka 100 000 börjar inverkan av de sänkta marginalskattesatserna och slopandet av den andra minskningen av arbetsinkomstavdraget framträda tydligare. Beskattningen av pensions- och förmånsinkomsterna skärps i inkomstintervallet cirka 41 000–126 000 euro per år, varefter beskattningen åter börjar lindras. Enligt förslaget ska beskattningen för pensionstagare lindras genom att tilläggsskatten på pensionsinkomst lindras. 

Av figuren nedan framgår de genomsnittliga ändringarna i skatterna områdesvis. Ändringen är större än genomsnittet i Helsingfors och Nyland och något mindre än genomsnittet i Södra Österbottens, Södra Savolax, Kajanalands, Kymmenedalens, Lapplands och Norra Karelens välfärdsområde. 

Ändringen inverkar på beskattningen för cirka 2,5 miljoner skattskyldiga. Konsekvenserna bedöms till cirka 35,9 riktas mot kvinnor och till 64,1 procent mot män. I fråga om dem som omfattas av ändringen stiger den disponibla inkomsten i genomsnitt med 324 euro för kvinnor och 517 euro för män. 

Av tabellen nedan framgår skatteintäktseffekten av ändringen per inkomstdecil och inkomsttagargrupp. Granskat per inkomsttagargrupp inriktas ändringen i huvudsak på löntagare och företagare. Granskat per inkomstdecil inriktas cirka 64 procent av skatteintäktseffekten på den högsta decilen. 

SOCA Decil	Löntagare	Pensionstagare	Företagare	Arbetslös	Övriga	TOTALT
1	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
2	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
3	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
4	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
5	1 %	0 %	0 %	0 %	0 %	1 %
6	5 %	0 %	0 %	0 %	0 %	6 %
7	9 %	0 %	0 %	0 %	0 %	9 %
8	11 %	-1 %	0 %	0 %	0 %	10 %
9	12 %	-2 %	0 %	0 %	0 %	10 %
10	58 %	0 %	3 %	0 %	2 %	63 %
TOTALT	96 %	-2 %	4 %	0 %	2 %	100 %

I figuren nedan visas en uppskattning beräknad utifrån totalmaterialet om personbeskattningen av den genomsnittliga ändringen av förvärvsinkomsten och antalet personer som omfattas av ändringen. Beräkningen har gjorts per inkomstklass om 500 euro och gäller ändringen till följd av lindringen av beskattningen av arbete och sänkningen av de högsta marginalskattesatserna, när beskattningen av arbete lindras och de högsta marginalskattesatserna sänks. Till följd av ändringen skärps beskattningen för cirka 0,16 miljoner skattskyldiga och lindras för cirka 2,4 miljoner skattskyldiga. Den genomsnittliga skärpningen ungefär 426 euro om året och den genomsnittliga lindringen ungefär -485 euro om året. 

Med stöd av forskningslitteraturen kan det antas att sänkningen av de högsta marginalskattesatserna finansierar sig själv delvis eller till och med helt på lång sikt. Effekterna realiseras sannolikt först på längre sikt och det är svårt att uppskatta dem exakt.  

Sänkningen av de högsta marginalskatterna förbättrar incitamenten för arbete, företagarviljan och det mentala kapitalet, och den inverkar förutom på mängden arbete också på effektiviteten i arbetet. Ändringens konsekvenser för beteendet kan bedömas med hjälp av elasticiteten i den beskattningsbara inkomsten. Elasticiteten i den beskattningsbara inkomsten beskriver med hur många procent arbetet, som i allmänhet mäts i inkomst, ändras när den inkomst som kvarstår efter skatt ändrar med en procent. Elasticiteten beskriver samtidigt förändringen både i den tid som används för arbete och effektiviteten i arbetet (kunnande och flit). I forskningslitteraturen ligger största delen av de empiriskt uppskattade estimaten av elasticitet mellan noll och ett. Utifrån tidigare undersökningen uppskattades det att elasticiteten ligger på nivån 0,16–0,2 Jäntti, M., Pirttila, J., Selin, H., 2015. Estimating labour supply elasticities based on cross-country micro data: A bridge between micro and macro estimates? Journal of Public Economics 127, 87–99 (the Nordic Model).Matikka, T. (2018). Elasticity of Taxable Income: Evidence from Changes in Municipal Income Tax Rates in Finland. The Scandinavian Journal of Economics, 120(3), 943– 973.Miao, D., Selin, H., & Söderström, M. (2022). Earnings Responses to Even Higher Taxes. IFAU Working Paper 2022:12. , men i den senaste tidens forskning har man strävat efter att bättre ta hänsyn också till långsiktiga effekter och till exempel Kleven m.fl. (2023) Kleven, Henrik and Kreiner, Claus Thustrup and Larsen, Kristian and Søgaard, Jakob Egholt, Micro vs Macro Labor Supply Elasticities: The Role of Dynamic Returns to Effort (August 2023). NBER Working Paper No. w31549. uppskattade baserat på ett danskt material den långsiktiga elasticiteten till 0,4.  

Graden av självfinansiering vid sänkning av de högsta marginalskattesatserna kan bedömas på det sätt som Kuusi m.fl. (2025) Kuusi, T., Kotamäki, M., Kirkko-Jaakkola, M. (2025). Talous takalukossa – Suomen korkeiden rajaverojen ongelma. Etla Raportti 158. har presenterat och med parametrarna för inkomstomvandling. Om elasticiteten för den beskattningsbara inkomsten antas vara 0,2 blir självfinansieringsgraden för marginalskatten 76 procent. Elasticitetsvärdet 0,2 kan emellertid betraktas som mycket försiktigt med beaktande bland annat av de begränsningar som är förknippade med kortfristiga reaktioner. Om man tillämpar elasticitetsvärdet 0,4 stiger självfinansieringsgraden klart över 100 procent. Självfinansieringens omfattning och hur den infaller tidsmässigt är emellertid förknippade med betydande osäkerheter.  

Lindring av tilläggsskatten på pensionsinkomst

Det föreslås att de högsta marginalskattesatserna sänks genom att den andra minskningen av arbetsinkomstavdraget slopas och genom att statens inkomstskatteskala ändras. Ändringarna i skalan stramar åt beskattningen av andra inkomster än löne- och arbetsinkomster. Ändringarnas åtstramande inverkan på beskattningen av pensionsinkomster lindras genom att tilläggsskatten på pensionsinkomst sänks. Sänkningen av tilläggsskatten på pensionsinkomst uppskattas minska statens skatteintäkter med cirka 64 miljoner euro.  

I figuren nedan visas ändringen i skattesatsen på pensionsinkomst i procentenheter vid olika inkomstnivåer efter ändringen i tilläggsskatten på pensionsinkomst. 

Efter ändringarna i skalan och tilläggsskatten på pensionsinkomst skärps beskattningen av pensionsinkomst i inkomstintervallet cirka 42 000–55 000 euro per år i genomsnitt med cirka 8 euro per månad. I inkomstintervallet 55 000–64 000 euro per år lindras beskattningen på pensionsinkomst med cirka 5 euro per månad. I inkomstintervallet 64 000–108 000 euro per år skärps beskattningen på pensionsinkomst i genomsnitt med 36 euro per månad och som mest med cirka 72 euro per månad. Beskattningen av pensionsinkomsten lindras vid årsinkomster på mer än cirka 108 000 euro. 

I figuren nedan visas ändringen i skattesatsen för pensionsinkomst i procentenheter (det blå strecket) och ändringen i skatter som betalas på pensionsinkomst i euro per månad (det röda strecket) vid olika inkomstnivåer. 

Samverkan av de föreslagna ändringarna på skattesatserna

I tabellerna nedan visas de samlade konsekvenserna av ändringsförslagen i denna proposition för inkomstskattegrunderna för statens progressiva inkomstskatteskala, arbetsinkomstavdraget, grundavdraget och tilläggsskatten på pensionsinkomst i fråga om skattesatserna för löntagare, pensionsinkomsttagare och förmånstagare under 53 år på olika inkomstnivåer. I siffrorna i tabellen ingår statens inkomstskatt, den genomsnittliga kommunalskatten, rundradioskatten, den genomsnittliga kyrkoskatten, sjukvårdsavgiften och dagpenningsavgiften i sjukförsäkringen samt arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. I kalkylerna har använts 2025 års genomsnittliga skattesatser för kommunalskatten och kyrkoskatten samt löntagaravgifterna för 2025. 

Löneinkomst, €/år	Grunderna för 2025	Föreslagna grunder   för 2026	Ändring i skattesatsen, %-enheter	Skatteändring, €/år
5 000	7,74	7,74	0	0
10 000	7,74	7,74	0	0
20 000	10,88	9,65	-1,23	-246
30 000	19,96	18,56	-1,4	-420
40 000	25,54	23,97	-1,57	-628
50 000	30,11	28,94	-1,17	-585
60 000	33,35	32,32	-1,03	-618
70 000	36,05	35,13	-0,92	-644
80 000	38,07	37,24	-0,83	-664
90 000	39,64	38,88	-0,76	-684
100 000	41,09	40,19	-0,9	-900
110 000	42,75	41,26	-1,49	-1639
120 000	44,13	42,15	-1,98	-2376
130 000	45	42,9	-2,3	-2 938
140 000	45,94	43,56	-2,38	-3 332
150 000	46,60	44,12	-2	-3 720
160 000	47,18	44,61	-2,57	-4 112
170 000	47,76	45,05	-2,71	-4 607
180 000	48,34	45,43	-2,91	-5 238
190 000	48,85	45,78	-3,07	-5 833
200 000	49,3	46,09	-3,23	-6 460

Pensionsinkomst, €/år	Grunderna för 2025	Föreslagna grunder   för 2026	Ändring i skattesatsen, %-enheter	Skatteändring, €/år
5 000	0	0	0	0
10 000	0	0	0	0
20 000	13,41	13,12	-0,29	-58
30 000	21,66	21,24	-0,42	-126
40 000	27,01	26,51	-0,5	-200
50 000	31,51	31,4	-0,11	-55
60 000	34,49	34	-0,5	-294
70 000	36,74	36,81	0,07	49
80 000	38,43	38,93	0,5	400
90 000	39,89	40,57	0,68	612
100 000	41,7	41,89	0,19	190
110 000	43,18	42,96	-0,22	-242
120 000	44,41	43,86	-0,55	-660
130 000	45,5	44,62	-0,83	-1 079
140 000	46,35	45,27	-1,08	-1 512
150 000	47,12	45,83	-1,29	-1 935
160 000	47,96	46,32	-1,64	-2 624
170 000	48,69	46,8	-1,93	-3 281
180 000	49,35	47,15	-2,20	-3 960
190 000	49,93	47,49	-2,44	-4 636
200 000	50,46	47,80	-2,66	-5 320

Dagpennings-inkomst, €/år	Grunderna för 2025	Föreslagna grunder   för 2026	Ändring i skattesatsen, %-enheter	Skatteändring, €/år
5 000	4,81	3,99	-0,82	-41
10 000	15,98	15,57	-0,41	-41
20 000	22,17	21,97	-0,2	-40
30 000	25,41	25,24	-0,17	-51
40 000	28,79	28,35	-0,44	-176
50 000	31,16	31,4	0,24	120
60 000	33,23	34	0,77	462
70 000	34,82	35,98	1,16	812
80 000	36,01	37,47	1,46	1168
90 000	37,1	38,62	1,52	1368
100 000	38,6	39,55	0,95	950
110 000	39,83	40,3	0,47	517
120 000	40,85	40,93	0,08	96
130 000	41,72	41,47	-0,25	-325
140 000	42,46	41,92	-0,54	-756
150 000	43,11	42,32	-0,8	-1185
160 000	43,83	42,67	-1,16	-1 856
170 000	44,46	42,97	-1,49	-2 533
180 000	45,02	43,25	-1,77	-3 186
190 000	45,53	43,49	-2,04	-3 876
200 000	45,98	43,71	-2,27	-4 540

Granskat som helhet och med beaktande av de ändringar som föreslås i denna proposition, höjningen av förvärvsnivån samt ändringarna i socialförsäkringsavgifterna i utbetalningssystemet enligt prognosen hösten 2025, lindras inkomstbeskattningen för löntagare som är små- och medelinkomsttagare – som betalar också andra än avgifter av skattenatur – en aning 2026 jämfört med 2025. Beskattningen av höginkomsttagare lindras klart, vilket beror i synnerhet på sänkningen av de högsta marginalskattesatserna. Beskattningen av pensionstagare stramas åt en aning vid inkomstnivån cirka 45 000–50 000 euro per år, och i genomsnitt med cirka 0,48 procentenheter vid inkomstnivån cirka 65 000–108 000 euro per år. Beskattningen av förmånsinkomster lindras något för små- och medelinkomsttagare med dagpenningsinkomst, men skärps vid inkomstnivån cirka 45 000–124 000 euro per år. På högre inkomstnivåer lindras beskattningen av dagpenningsinkomst däremot. 

Slopandet av rätten att i personbeskattningen dra av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer

Slopandet av rätten att i beskattningen dra av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer bedöms öka skatteinkomsterna med totalt cirka 171 miljoner euro, varav statens andel är 127 miljoner euro, kommunernas andel 35 miljoner euro, församlingarnas andel 4 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 5 miljoner euro. 

Förslaget påverkar personer som är eller blir medlemmar i fackförbund och betalar medlemsavgift. I och med förslaget slopas rätten till skatteavdrag för medlemsavgiften, vilket ökar den faktiska kostnaden för medlemsavgiften för de enskilda medlemmarna. 

Till exempel en person som har en årlig medlemsavgift på 300 euro har tidigare kunnat dra av avgiften i beskattningen enligt marginalskattesatsen (till exempel 47 procent). Detta har inneburit en skattenytta på cirka 141 euro, varvid den faktiska kostnaden för medlemsavgiften har varit cirka 159 euro per år. Om förslaget förverkligas slopas rätten till skatteavdrag, varvid medlemsavgiften ska betalas till fullt belopp – det vill säga 300 euro per år. Således stiger personens faktiska kostnad för medlemskapet med cirka 89 procent. 

Om medlemsavgiften är till exempel 150 euro och personen tidigare har fått avdrag enligt en marginalskattesats på 35 procent, har detta inneburit en skattenytta på cirka 52,50 euro, varvid den faktiska kostnaden för medlemsavgiften har varit cirka 97,50 euro per år. När rätten till skatteavdrag slopas ska medlemsavgiften betalas till fullt belopp, det vill säga 150 euro per år. Således stiger den faktiska kostnaden med cirka 54 procent, det vill säga med 52,50 euro. 

Ändringen inverkar på beskattningen för cirka 1,98 miljoner skattskyldiga. Av inverkan bedöms cirka 51 inriktas på kvinnor och 49 procent på män. I fråga om dem som omfattas av ändringen sjunker den disponibla inkomsten med i genomsnitt 91 euro för kvinnor och 93 euro för män. 

Av tabellen nedan framgår skatteintäktseffekten av ändringen per inkomstdecil och inkomsttagargrupp. Granskat per inkomsttagargrupp inriktas ändringen i huvudsak på löntagare. Granskat per inkomstdecil inriktas cirka 55 procent av skatteintäktseffekten på de två högsta decilerna. 

SOCA   Decil	Löntagare	Pensionstagare	Företagare	Arbetslös	Övriga	TOTALT
1	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
2	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
3	0 %	0 %	0 %	0,1 %	0 %	0,2 %
4	0,3 %	0,0 %	0 %	0,3 %	0 %	0,7 %
5	1,9 %	0,1 %	0,1 %	0,4 %	0 %	2,6 %
6	7,1 %	0,2 %	0,1 %	0,3 %	0 %	7,7 %
7	14,1 %	0,2 %	0,1 %	0,2 %	0 %	14,5 %
8	20,6 %	0,2 %	0,1 %	0,1 %	0 %	21,0 %
9	25,9 %	0,2 %	0,2 %	0,0 %	0 %	26,4 %
10	25,6 %	0,4 %	0,5 %	0,0 %	0,3 %	26,9 %
TOTALT	95,6 %	1,4 %	1,1 %	1,5 %	0,4 %	100,0 %

I figuren nedan visas en uppskattning beräknad utifrån totalmaterialet om personbeskattningen av den genomsnittliga ändringen av förvärvsinkomsten och antalet personer som omfattas av ändringen. Beräkningen har gjorts per inkomstklass om 500 euro och gäller när rätten att dra av medlemsavgiften till arbetsmarknadsorganisationer slopas. Till följd av ändringen skärps beskattningen för cirka 1,98 miljoner skattskyldiga. I medeltal bedöms ändringen av skattesatsen vara ungefär 0,2 procentenheter och skatteändringen vid den genomsnittliga skatteändringen vara cirka 86 euro per år. 

Att rätten att i beskattningen dra av medlemsavgiften till arbetsmarknadsorganisationer slopas kan försvaga lockelsen i att höra till fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Rätten till skatteavdrag sänker den faktiska kostnaden för medlemsavgiften för en enskild medlem, och slopandet av avdragsrätten kan leda till att man börjar förhålla sig mer kritiskt till medlemskap i förhållande till den nytta det för med sig. 

I Sverige gjordes motsvarande ändring 2007 och 2019, då rätten att i beskattningen dra av medlemsavgifterna till fackförbunden slopades. Som en följd av detta minskade organiseringsgraden i synnerhet inom den privata sektorn. Även om skatteavdraget för medlemsavgifterna senare delvis återinfördes återgick organiseringsgraden inte till den tidigare nivån. 

Färska finländska enkätundersökningar . Näin moni aikoo erota liitosta, jos jäsenmaksujen verovähennys poistuu | HS.fi visar att ungefär en femtedel av medlemmarna i förbunden överväger att utträda ur förbundet om avdragsrätten slopas. I synnerhet yngre arbetstagare och arbetstagare på lägre inkomstnivå verkar vara känsligare för ändringen. Även om en del av de medlemmar som avses ovan kan bli kvar som medlemmar på grund av övertygelse eller av praktiska skäl, till exempel på grund av tjänster från förbundet, kan effekten som helhet ändå vara betydande med tanke på medlemsantalen och organiseringsgraden.  

Enligt en norsk undersökning Barth E., Bryson A., Dale-Olsen H. (2020). ‘Union Density Effects on Productivity and Wages’, The Economic Journal, Volume 130, Issue 631, October 2020, Pages 1898–1936. har företag bättre framgång när organiseringsgraden bland arbetstagarna, det vill säga andelen arbetstagare som hör till fackförbund, är högre. Det konstaterades att medlemskap i fackförbund har en tydlig och positiv effekt på företagens produktivitet.  

I undersökningen utnyttjades ändringar i beskattningen som påverkade priset på förbundens medlemsavgifter. På det sättet kunde man visa att om det hade varit dyrare att höra till förbundet skulle företagens utveckling ha varit svagare. 

Nytta skapas särskilt när tillräckligt många arbetstagare hör till förbundet. Då skapas det fungerande samarbetskanaler på arbetsplatsen mellan arbetsgivarna och personalen, vilket kan förbättra arbetsklimatet, öka förtroendet och stödja företagets utveckling. Dessutom är lönenivån ofta högre på arbetsplatser som hör till förbunden. 

Forskarna anmärker ändå att resultaten inte direkt kan generaliseras till andra länder, eftersom förfarandena i arbetslivet varierar mycket.  

Sammanfattningsvis kan det bedömas att slopandet av rätten att dra av medlemsavgifterna i beskattningen kan försvaga lockelsen i att höra till förbundet och således sänka organiseringsgraden bland arbetstagare i Finland en aning, i synnerhet på längre sikt, om inte ersättande incitament eller system införs. Erfarenheterna i Sverige stöder denna bedömning. 

Slopandet av arbetsgivarnas rätt att dra av medlemsavgifter till organisationerna i beskattningen

Den föreslagna ändringen ökar enligt en grov uppskattning intäkterna från samfundsskatten med cirka 20 miljoner euro per år, varav statens andel är 15 miljoner euro och kommunernas andel 5 miljoner euro. Medlemsavgifterna till arbetsgivarorganisationer eller deras medlemsorganisationer deklareras inte separat med företagets skattedeklarationer på motsvarande sätt som i personbeskattningen. Den ovannämnda konsekvensbedömningen grundar sig i stället på föreningarnas beskattningsuppgifter och på uppgifterna om de största företagsorganisationernas medlemsavgifter. De uppgifter som användes innehåller inte nödvändigtvis alla organisationer eller deras medlemsorganisationer som den föreslagna ändringen omfattar. Därmed måste konsekvensbedömningen betraktas som en uppskattning av storleksklassen. Ändring bedöms dessutom ha små effekter på intäkterna från förvärvs- och kapitalinkomstskatten. 

Förslaget har konsekvenser för de företag som är medlemmar i de organisationer som omfattas av den föreslagna ändringen. Eftersom det inte finns något tillgängligt företagsspecifikt material över medlemsavgifterna har inriktningen av ändringen inte kunnat granskas närmare på företagsnivå.  

I och med förslaget slopas rätten till skatteavdrag för medlemsavgiften, vilket ökar den faktiska kostnaden för medlemsavgiften för enskilda medlemsföretag. Till exempel ett samfund som har en årlig medlemsavgift på 1 000 euro har tidigare kunnat dra av avgiften i beskattningen enligt samfundsskattesaten (20 procent). Företagets skattenytta har då varit 200 euro, varvid företagets faktiska kostnad för medlemsavgiften har varit 800 euro per år. Efter den föreslagna ändringen slopas rätten till skatteavdrag, varvid företagets faktiska kostnad för medlemskapet stiger med 25 procent. 

Den ökade kostnad som orsakas av den slopade rätten till skatteavdrag minskar medlemsföretagens vinst efter skatt. Organisationernas medlemsavgifter är ofta graderade enligt medlemsföretagens storlek, som grundas exempelvis på antalet anställda, lönesumman eller förädlingsvärdet. Därmed har ändringen räknat i euro en större betydelse för större företag än för mindre företag. Eftersom stora företag också i medeltal betalar en större summa i samfundsskatt, påminner ändringen för denna företagsgrupp till sina konsekvenser om en mycket liten höjning av nivån på företagsbeskattningen.  

Slopandet av rätten att i företagens beskattning dra av medlemsavgifterna kan försvaga lockelsen i att höra till arbetsgivarorganisationer. Rätten till skatteavdrag sänker den faktiska kostnaden för medlemsavgiften för en enskild medlem, och slopandet av avdragsrätten kan leda till att man börjar förhålla sig mer kritiskt till medlemskap i förhållande till den nytta det för med sig. 

Begränsning av arbetsrumsavdraget

Som en del av finansieringen av tillväxtåtgärderna beslutade regeringen att slopa det schablonmässiga avdraget för arbetsrum. I detta sammanhang avsågs med schablonmässigt avdrag för arbetsrum det avdrag för arbetsrum som på grund av distansarbete enligt överenskommelse med arbetsgivaren har beviljats löntagare. 

Begränsningen av arbetsrumsavdraget bedöms öka skatteinkomsterna med totalt 57 miljoner euro, varav statens andel är 44 miljoner euro, kommunernas andel 10 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 2 miljon euro. 

I figuren nedan visas en uppskattning utifrån totalmaterial över personbeskattningen om den genomsnittliga ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomst och om antalet personer som omfattas av ändringen per inkomstklass enligt 500 euro om arbetsrumsavdraget begränsas. Till följd av ändringen skärps beskattningen för cirka 360 000 skattskyldiga. Medianändringen av skattesatsen vid en genomsnittlig ändring bedöms vara cirka 0,2 procentenheter, och den genomsnittliga ändringen av medianskatten vara cirka 158 euro per år. 

Granskat per område fördelas ändringen i medeltal rätt jämnt över de olika områdena. I landskapet Åland är den genomsnittliga ändringen emellertid något mindre än medeltalet för hela landet. 

Granskat i antal gäller ändringen till cirka 49,7 procent män, och cirka 52,3 procent av ändringen av skatten i eurobelopp gäller män. 

Arbetsrumsavdraget utnyttjas jämnt i alla åldersgrupper i arbetsför ålder, men mest används det i åldersklassen 40–50 år. 

I figuren här invid visas en uppskattning om inverkan av begränsningen av arbetsrumsavdraget på inkomstfördelningen per decil. 

Ändringens inverkan på inkomstfördelningen har bedömts utifrån registermaterial över personbeskattningen. Mätt med ginikoefficienten är inverkan cirka -0,01 procentenheter, vilket innebär att åtgärden minskar inkomstskillnaderna en aning. 

Slopande av skattefriheten på cykelförmånen

Slopandet av skattefriheten på cykelförmånen bedöms öka skatteinkomsterna med totalt cirka 50 miljoner euro när skattefriheten har slopats helt. Av detta hänför sig 2 miljoner till samfundsskatten och 48 miljoner till förvärvsinkomstskatten. Av förvärvsinkomstskatten är statens andel 38 miljoner euro, kommunernas andel 8 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljon euro. 

Eftersom skattefriheten fortsättningsvis tillämpas på de cykelförmåner som arbetstagare och arbetsgivare har kommit överens om före beslutet under ramförhandlingarna fördelas skatteintäktsinverkan över flera år enligt när avtalen för dessa cyklar löper ut. Bedömningen har gjorts med antagandet att inverkan huvudsakligen fördelas över de tre följande åren. Under övergångsperioden bedöms skatteinkomsterna 2026 öka med totalt 15 miljoner euro, varav statens andel är 12 miljoner euro och kommunernas andel 3 miljoner euro. Ändringens inverkan på kommunernas och Folkpensionsanstaltens skatteintäkter bedöms vara liten. År 2027 bedöms skatteinkomsterna öka med totalt 31 miljoner euro, varav statens andel är 24 miljoner euro, kommunernas andel 5 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljon euro. År 2028 bedöms skatteinkomsterna öka med totalt 50 miljoner euro, varav statens andel är 40 miljoner euro, inklusive 2 miljoner euro som hänför sig till samfundsskatten, kommunernas andel 8 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljon euro.  

Cykelförmånen togs i bruk 2021 och användningen av cyklar med cykelförmån har ökat klart efter att skatteförmånen infördes. Cirka 115 000 personer bedöms 2026 få skattestöd i anslutning till cykelförmån. I cykelförmånen har man i regel utnyttjat skattelättnaden i sin helhet, det vill säga cirka 100 euro per månad per arbetstagare.  

När skattefriheten för cykelförmån slopas skärps beskattningen av förmånen i motsvarighet till arbetstagarens marginalskattesats. Om skatteförmånen har utnyttjats fullt ut, det vill säga 1 200 euro per år och marginalskattesatsen utan löntagaravgifter är exempelvis 40 procent, skärps personens beskattning med 480 euro per år.  

Av dem som använder den skattefria cykelförmånen är cirka 72 procent män, och cirka 74 procent av skattestödet har inriktats på män. Cykelförmånen används i alla grupper av personer i arbetsför ålder, men störst har användningen varit i åldersgruppen 36–55 år.  

Enligt Skatteförvaltningens uppgifter fanns det 2023 flest användare av cykelförmån i Helsingfors, Uleåborg, Esbo och Tammerfors samt i de andra större städerna. Relaterad till antalet skattskyldiga fördelas användningen ändå jämnare, och relativt sett används den skattefria cykelförmånen mest i Torneå (4,6 procent av de skattskyldiga) och Karleby (4,0 procent), medan medeltalet för landet var cirka 1,4 procent.  

Om antalet användare av cykelförmån minskar redan under 2025 då gamla leasingperioder löper ut och nya avtal på grund av att skatteförmånen upphör inte längre ingås i samma mån som tidigare, har detta ändå inte någon avgörande inverkan på den föreslagna ändringens konsekvenser för uppskattningen av intäkterna. För största delen av dem som använder cykelförmån har förmånen ingått som en del av lönen och dragits av från bruttolönen. Att låta bli att utnyttja förmånen skulle höja en persons penninglön i motsvarande grad, varvid inflödet av skatt på förvärvsinkomst blir större än väntat redan under 2025.  

I fall där den föreslagna ändringen ökar mängden skattepliktiga förvärvsinkomster bedöms detta inte ha någon betydande inverkan på intäkterna från samfunds- eller mervärdesskatten. Avskaffandet av cykelförmånen kan ha en liten effekt på mervärdesskatteintäkterna i det fall att den lön som erhålls i stället för cykelförmånen används till annan konsumtion som är belagd med lägre mervärdesskatt. 

Det finns ingen tillgänglig information om hur många som låter bli att ta en cykel med cykelförmån när skattefriheten slopas. Det är emellertid sannolikt att användningen av cyklar med cykelförmån minskar, varvid ändringen har negativa konsekvenser för verksamhetsförutsättningarna i branschen, för företagen och sysselsättningen. Särskilt anskaffningar av dyrare cyklar kan förväntas minska. Effekten på den totala cyklingen bedöms emellertid bli begränsad, eftersom en betydande del av användarna sannolikt skulle fortsätta cykla även utan skatteincitament. 

Forskningen har visat att cykling till och från arbetet främjar hälsan och minskar sjukfrånvaron. Även om borttagandet av förmånen kan påverka enskilda användares val, förväntas en stor del av förmånsutnyttjarna fortsätta att vara fysiskt aktiva även efter ändringen. Därmed bedöms de föreslagna ändringarnas eventuella effekter på folkhälsan sannolikt bli små ur ett nationalekonomiskt perspektiv. 

I figuren nedan visas en uppskattning av antalet personer som omfattas av ändringarna samt en uppskattning om ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomst i inkomstklasserna enligt 500 euro. Uppskattningen om skattesats grundar sig på antagandet att skattefriheten för cykelförmån slopas och att de skattepliktiga förvärvsinkomsterna för personer som omfattas av förmånen ökar med förmånens fulla belopp. Som en följd av ändringen skärps beskattningen för uppskattningsvis cirka 115 000 skattskyldiga. Den genomsnittliga ändringen i skattesatsen är cirka 0,5 procentenheter. 

De samlade konsekvenserna för skattskyldiga av de ändringar som föreslås i propositionen

I figuren nedan visas utifrån ett helhetsmaterial över personbeskattningen en uppskattning om den genomsnittliga ändringen av skattesatsen för förvärvsinkomst per inkomstklass enligt 500 euro, med beaktande av alla ändringar som föreslås i denna proposition, frånsett de ändringar som föreslås i beskattningen av tilläggsköpesumma och tilläggsvederlag samt i nyckelpersonslagen. Som en följd av ändringarna lindras beskattningen för cirka 3,88 miljoner skattskyldiga och skärps för cirka 94 000 skattskyldiga. I medeltal är åtstramningen cirka 102 euro per år och lindringen cirka -465euro per år. 

Granskat per åldersklass inriktas cirka 3,3 procent av ändringen på skattskyldiga under 25 år, cirka 86,2 procent på skattskyldiga i åldern 25–64 och cirka 10,5 procent på skattskyldiga som har fyllt 65 år. 

Granskat per familjetyp inriktas 32,6 procent av de föreslagna ändringarna på ensamboende, 27,0 procent på par utan minderåriga barn och 40,4 procent på familjer med minderåriga barn. 

Granskat per inkomstdecil och inkomsttagargrupp inriktas den beskattningslindrande effekten av ändringarna huvudsakligen på löntagare och pensionstagare. De skattelindringar som ändringen för med sig inriktas till cirka 43 procent på den högsta inkomstdecilen. Av tabellen nedan framgår skatteintäktskonsekvenserna av ändringen per inkomsttagargrupp. 

SOCA   Decil	Löntagare	Pensionstagare	Företagare	Arbetslös	Övriga	TOTALT
1	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
2	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
3	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %	0 %
4	0 %	1 %	0 %	0 %	0 %	1 %
5	2 %	1 %	0 %	0 %	0 %	3 %
6	7 %	1 %	0 %	0 %	0 %	9 %
7	12 %	1 %	0 %	0 %	0 %	14 %
8	14 %	1 %	0 %	0 %	0 %	15 %
9	14 %	1 %	0 %	0 %	0 %	15 %
10	37 %	2 %	2 %	0 %	2 %	43 %
TOTALT	86 %	8 %	4 %	1 %	2 %	100 %

I ett regionalt perspektiv bedöms den samlade skattelindrande inverkan av de föreslagna ändringarna vara något ojämn. På Åland, i Helsingfors och Västra Nylands välfärdsområde är inverkan mer än 20 procent större än medeltalet och på motsvarande sätt är inverkan mer än 20 procent lägre än genomsnittet i välfärdsområdena Södra Karelen, Södra Österbotten, Södra Savolax, Kajanaland, Mellersta Österbotten, Mellersta Finland, Kymmenedalen, Lappland, Norra Karelen, Norra Savolax, Päijänne-Tavastland och Satakunta. 

4.3  Kompensation till kommunerna för ändringarna i skatteintäkterna

I enlighet med regeringsprogrammet kompenseras kommunerna till nettobelopp för de effekter ändringarna har på skatteintäkterna De ändringar som i denna proposition föreslås för 2026 sänker intäkterna från kommunalskatten med 8 miljoner euro. Kompensationen för ändringarna i grunderna för förvärvsinkomstskatten genomförs genom anslagsmoment 28.90.35 i statsbudgeten Statens kompensation till kommunerna för förlorade skatteinkomster till följd av ändringar i beskattningsgrunderna. 

I fråga om samfundsskatten föreslås det i denna proposition att kompensationen genomförs inom skattesystemet genom att utdelningen av samfundsskatten ändras och en separat regeringsproposition om detta lämnas. 

Slopandet av rätten att i beskattningen dra av medlemsavgifterna till arbetsmarknadsorganisationer bedöms öka intäkterna från samfundsskatten med totalt 20 miljoner euro, varav kommunernas andel är cirka 5 miljoner euro. Slopandet av skattefriheten för cykelförmån bedöms öka intäkterna från samfundsskatten från och med 2028 med totalt 2 miljoner euro, varav kommunernas andel är cirka en halv miljon euro. 

4.3.1  Konsekvenser för inkomstfördelningen

De ändringar som föreslås i beskattningsgrunderna för inkomstbeskattningen har konsekvenser för inkomstfördelningen mellan personer. Ändringen i inkomstskillnader mäts med hjälp av ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster, och som kan få värden mellan 0 och 100. Ju högre indikatorns värde är, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna till exempel små jämfört med andra OECD-länder, men inkomstskillnaderna har ökat avsevärt från nivån i början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna, som Statistikcentralen har gjort utifrån uppgifterna i helhetsstatistiken över inkomstfördelningen, är från 2023. Värdet på ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnader, var 27,9, vilket är 0,7 procentenheter mindre än ett år tidigare. 

Finansministeriets skatteavdelning har gjort en statisk kalkyl över hur de ändringar av beskattningsgrunderna som föreslås i denna proposition påverkar inkomstskillnaderna. 

Granskningen omfattade ändringarna i den progressiva inkomstskatteskalan, lindringen av tilläggsskatten på pensionsinkomst, höjningen av grundavdraget, höjningen av arbetsinkomstavdraget och barnförhöjningen till arbetsinkomstavdraget samt slopandet av rätten att dra av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och slopandet av cykelförmånen. På grund av brister i materialet kunde granskningen inte inkludera de ändringar som föreslåsangående begränsningen av arbetsrumsavdraget, beskattningen av tilläggsköpesumman och tilläggsvederlaget eller i nyckelpersonslagen. 

I figuren nedan visas de samlade konsekvenserna per inkomstdecil av förslagen i denna proposition till ändring av de ovannämnda inkomstskattegrunderna. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Räknat i eurobelopp och relativt sett är inverkan störst i inkomstdecil 10, det vill säga för höginkomsttagarhushåll. Ändringarna i figuren har beräknats enligt ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

Den samlade verkan av de ändringar i skattegrunderna som föreslås i denna proposition är mätt med ginikoefficienten +0,24 procentenheter, vilket innebär att åtgärderna ökar inkomstskillnaderna. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Villkorlig tilläggsköpesumma

När förslaget om villkorlig tilläggsköpesumma bereddes bedömdes ett handlingsalternativ där överlåtelsevinsten skulle beräknas separat på den tilläggsköpesumma som fastställs efter året för affären. Överlåtelsevinsten på tilläggsköpesumman skulle beräknas med hjälp av den presumtiva anskaffningsutgiften, och den överlåtelsevinst eller den förlust som beskattats i beskattningen för året för affären skulle inte korrigeras. 

Alternativet bedömdes vara administrativt enklare än den modell som föreslås. I handlingsalternativet skulle emellertid fördelningen av köpesumman på utgångsköpesumma och tilläggsköpesumma inverka på den totala summan av överlåtelsevinsten i en situation där överlåtelsevinsten i beskattningen för året för affären räknas utifrån den faktiska anskaffningsutgiften och försäljningskostnaderna. Alternativet skulle också var oskäligt för den skattskyldige i en situation där en förlust har fastställts för överlåtelsen i beskattningen för året för affären och den villkorliga tilläggsköpesumman fastställs först efter att tidsfristen för avdrag av förlusten har löpt ut. Därför ansågs den föreslagna regleringen vara ett lämpligare alternativ i synnerhet med tanke på kravet på neutralitet i beskattningen och rättviseaspekten. 

Lagen om källskatt för löntagare från utlandet

I samband med beredningen av ändringarna i nyckelpersonslagen tog man också upp en separat skattelindring som ska beviljas finska medborgare som flyttar tillbaka till Finland. Av EU-lagstiftningen följer att arbetstagare från en annan medlemsstat inte i någon EU-stat får behandlas sämre än statens egna medborgare i fråga om anställningsvillkor. Detta innebär till exempel att beskattningen av utländska medborgare inte får bli strängare än beskattningen av finska medborgare i samma situation. Således är det inte möjligt att införa en skattelättnad som riktas enbart till finska medborgare, eftersom det strider mot EU-rätten. 

Kostnader för juridisk rådgivning som betalas av arbetsgivaren

Det enda sättet att genomföra skrivningen från budgetförhandlingarna är att reglera saken i inkomstskattelagen. Bestämmelsens täckning kan vara snävare än i den föreslagna bestämmelsen, som är mer omfattande än enligt skrivningen från budgetförhandlingarna. Då återstår ändå tolkningsmån i rättsläget i fråga om många situationer, vilket leder till osäkerhet och ett behov av ny rättspraxis. Därför är den mer täckande bestämmelse som föreslås ett lämpligare alternativ. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

7.1  Lagen om inkomstskatteskalan för 2026

Denna proposition innehåller ett förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2026. Skalan föreslås bli reviderad som en del av en helhet där beskattningen av arbete lindras och de högsta marginalerna inom beskattningen av förvärvsinkomster sänks till ca 52 procent. Enligt förslaget ska det vid beskattningen för skatteåret 2026 tillämpas en progressiv förvärvsinkomstskatteskala där det i de tre lägsta inkomstgränserna görs en indexjustering på 3,6 procent. Marginalskattesatserna i de tre lägsta inkomstklasserna motsvarar inkomstskatteskalan för 2025. Det föreslås att det mellan den nuvarande tredje och fjärde inkomstklassen läggs till en ny inkomstklass, vars inkomstgräns är 40 100 euro. Marginalskattesatsen för den inkomstklassen föreslås vara 33,25 procent. Den nuvarande fjärde inkomstgränsen i skalan blir den nya högsta inkomstgränsen i skalan. Gränsen indexjusteras inte, vilket innebär att den på motsvarande sätt som den nuvarande fjärde inkomstgränsen är 52 100 euro. Marginalskattesatsen föreslås vara 37,5 procent i den högsta inkomstklassen. 

Till inkomstskatteskalan fogades temporärt en ny högsta inkomstklass första gången för 2013. År 2015 sänktes den nedre gränsen i euro för den högsta inkomstklassen från 100 000 euro till 90 000 euro. Inkomstskatteskalan skärptes för 2016 genom att den nedre gränsen i euro för skalans högsta inkomstklass sänktes från 90 000 euro till 72 300 euro. Detta innebar att de två högsta inkomstklasserna slogs samman. Därefter har gränsen årligen indexjusterats på motsvarande sätt som de övriga inkomstklasserna. Till skalan för 2024 fogades i enlighet med regeringsprogrammet en ny högsta nivå med en inkomstgräns på 150 000 euro, och skattesatsen för denna nivå är två procentenheter högre än skattesatsen för den näst högsta nivån. 

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering konstateras att den högsta nivån på 150 000 euro för progressionen i beskattningen fortsätter på föreskriven tid fram till slutet av valperioden. Eftersom skalan förnyas för 2026 som en del av en helhet där beskattningen av förvärvsinkomster lindras och de högsta marginalskattesatserna sänks till 52 procent, kommer denna temporära högsta nivå i progressionen att slopas i skalan. I skalan kommer således inte längre att ingå en temporär högsta nivå i progressionen, och den högsta inkomstgränsen enligt den reviderade skalan föreslås vara 52 100 euro 2026. 

7.2  Inkomstskattelagen

31 §. Särskilda stadganden om naturliga avdrag. Eftersom det föreslås att avdraget för medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer slopas, föreslås det att 1 mom. 6 punkten ändras så att omnämnandet av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer stryks. Avgifterna till arbetslöshetskassor förblir sådana i bestämmelsen avsedda utgifter som dras av som utgifter för inkomstens förvärvande.  

Eftersom det föreslås att avdraget för medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer slopas, föreslås det att det till 4 mom. fogas en bestämmelse om detta, enligt vilken medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer inte är avdragsgilla utgifter i beskattningen. Av hävd har som arbetsmarknadsorganisationer betraktats sådana organisationer vars huvudsakliga uppgift är att genom ömsesidiga förhandlingar på ett för båda parterna bindande sätt avtala om de villkor som ska iakttas i arbetsavtal eller i anställningsförhållanden i övrigt. Sådana arbetsmarknadsorganisationer för löntagare är för närvarande i Finland exempelvis Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, STTK rf och Akava ry samt deras medlemsföreningar. I beskattningspraxis har som medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer betraktats de medlemsavgifter som betalas till arbetsmarknadsorganisationer. Även extra medlemsavgifter som fastställts i den ordning som bestäms i organisationens stadgar har varit avdragsgilla som medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationen. Enligt 16 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande har arbetsmarknadsorganisationer varit skyldiga att till Skatteförvaltningen lämna för beskattningen behövliga uppgifter om de medlemsavgifter som är avdragsgilla vid beskattningen. I och med den föreslagna ändringen är dessa medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer i fortsättningen inte avdragsgilla utgifter i beskattningen. 

Utöver de ovannämnda egentliga arbetsmarknadsorganisationerna finns det dessutom olika fackliga intressebevakningsorganisationer och andra organisationer för olika yrkesgrupper som också kan ha mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamheten. Medlemsavgifterna till dessa organisationer har enligt nuvarande beskattningspraxis kunnat vara avdragsgilla utgifter i beskattningen, om medlemsavgiften är en förutsättning för utövande av yrke eller drivande av rörelse eller om den annars kan betraktas som en kostnad för inkomstens förvärvande. Eftersom det föreslås att rätten till skatteavdrag för medlemsavgifter till de egentliga arbetsmarknadsorganisationerna slopas, är det motiverat att också granska den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter till andra organisationer som bedriver motsvarande verksamhet. För att den skattemässiga behandlingen ska vara enhetlig föreslås det att avsaknaden av avdragsrätt för medlemsavgifter ska gälla utöver medlemsavgifterna till egentliga arbetsmarknadsorganisationer också medlemsavgifter till sådana organisationer som enligt sina stadgar kan ha mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet. Med mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet avses till exempel att verksamheten enligt organisationens stadgar kan vara ekonomisk eller facklig intressebevakning eller annan intressebevakning med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet för en viss yrkeskår. Den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter ska således vara enhetlig för organisationer som har mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet, och den skattemässiga behandlingen ska inte bero till exempel på om organisationen är medlem i en annan organisation eller inte. Bestämmelsen föreslås till exempel inte gälla medlemsavgifter till sådana organisationer vars syfte är att upprätthålla och utveckla yrkesskickligheten inom en viss yrkeskår eller på något annat sätt främja medlemmarnas yrkeskompetens och organisationen kan enligt sina stadgar inte ha mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet. Bestämmelsen ska gälla endast medlemsavgifterna till organisationerna. Andra prestationer som betalas till organisationerna bedöms i enlighet med de allmänna bestämmelserna om avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. Likaså ska medlemsavgifterna till andra organisationer än de som avses i denna bestämmelse bedömas i enlighet med de allmänna bestämmelserna om avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 9 mom. som gäller avdrag i beskattningen för kostnaderna för en bostad eller fritidsbostad som den skattskyldige själv eller familjen använder. Enligt den föreslagna bestämmelsen är kostnaderna för en bostad eller fritidsbostad som den skattskyldige själv eller familjen använder inte avdragsgilla utgifter för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst. Med kostnaderna för bostad avses alla kostnader som hänför sig till bostaden, inklusive möbler. Med bostad avses bostäder eller fritidsbostäder av alla slag som den skattskyldige eller den skattskyldiges familj använder. Med familj avses make och minderåriga barn på motsvarande sätt som vid bedömningen av förutsättningarna för skattefri försäljning av stadigvarande bostad. Också till exempel byggnader på en ovan avsedd bostads gård omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsen gäller inte sådana lokaler utanför bostaden eller fritidsbostaden som endast lämpar sig för arbete. Rätten till avdrag för utgifterna för dessa lokaler bedöms i enlighet med de allmänna bestämmelserna om avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. Med löneinkomst avses lön enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd. Med lön avses vid beskattningen med stöd av den bestämmelsen 

1) varje slag av lön, arvode, förmån och ersättning som fås i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, 

2) mötesarvode, personligt föreläsnings- eller föredragsarvode, arvode för medlemskap i förvaltningsorgan, verkställande direktörs arvode, lön som lyfts av en bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag samt ersättning för förtroendeuppdrag. 

Den föreslagna ändringen innebär att avdrag för arbetsrum inte längre beviljas som utgifter för förvärvande av löneinkomst på basis av arbete i en bostad eller fritidsbostad som avses i bestämmelsen. Avdraget ska inte fås som ett schablonmässigt avdrag eller som ett avdrag beräknat enligt de faktiska kostnaderna. 

Den skattskyldige kan använda en i bestämmelsen avsedd bostad också för förvärv av andra inkomster som beskattas enligt inkomstskattelagen än löneinkomster. Till exempel frilansare och konstnärer kan få sina inkomster som andra inkomster än löneinkomster, vilket innebär att de också själva måste ordna arbetsrum för sig själva. När det gäller förvärv av andra inkomster än löneinkomster är grunderna för avdrag för arbetsrum således annorlunda. Därför föreslås det att om den skattskyldige använder en i bestämmelsen avsedd bostad för förvärv av andra skattepliktiga inkomster än löneinkomster, har den skattskyldige rätt att dra av kostnader för användningen av bostaden som kostnader för inkomstens förvärvande till högst det belopp som Skatteförvaltningen bestämmer för avdrag för arbetsrum. Enligt förslaget bestämmer Skatteförvaltningen med stöd av bemyndigandet årligen beloppet av det schablonmässiga avdraget för arbetsrum på basis av förvärvsverksamhetens storlek och omfattning och på basis av skäliga genomsnittliga kostnader för arbetsrum. Skatteförvaltningen fastställer redan nu beloppet av det schablonmässiga avdraget för arbetsrum som ett avdrag på tre nivåer. 

I och med den föreslagna ändringen kan avdrag för arbetsrum inte längre fås på basis av kostnaderna för de bostäder som avses i bestämmelsen som utgifter för förvärvande av löneinkomst. Således ska avdrag för arbetsrum inte längre beviljas till exempel på basis av distansarbete som utförs i anställningsförhållande. Som utgifter för förvärv av andra enligt inkomstskattelagen beskattningsbara inkomster ska det för kostnaderna för bostäderna i fråga kunna beviljas ett schablonmässigt avdrag till det belopp som Skatteförvaltningen bestämmer för avdrag för arbetsrum. Således kan till exempel frilansare och konstnärer på basis av arbete i egen bostad få ett av Skatteförvaltningen fastställt schablonmässigt avdrag för arbetsrum. Också närståendevårdare som får vårdarvode för närståendevård, vilket betraktas som ersättning för arbete, kan även i fortsättningen få ett schablonmässigt avdrag för arbetsrum. I fråga om inkomster som beskattas enligt inkomstskattelagen kan avdrag för arbetsrum inte fås i fråga om de bostäder som avses i bestämmelsen enligt de faktiska kostnaderna. 

Den föreslagna ändringen inverkar inte på de avdrag som görs med stöd av lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet eller inkomstskattelagen för gårdsbruk. Ändringen påverkar således inte till exempel det avdrag för arbetsrum som beviljas näringsidkare. 

64 §. Naturaförmåner. Det föreslås att 4 mom. upphävs, eftersom den skattefria tjänstecykelförmånen föreslås bli slopad. Arbetsgivaren ska fortfarande liksom nu kunna erbjuda arbetstagaren en tjänstecykel. I och med att den skattefria andelen slopas ska förmånen i fortsättningen vara en skattepliktig naturaförmån och värderas till gängse värde. En cykelförmån värderas redan nu till sitt gängse värde på det sätt som anges i 27 § i Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner.  

Ändringen gäller på cykelförmåner som arbetsgivare och arbetstagare den 24 april 2025 eller därefter har förbundit sig att ta i bruk. Cykelförmånen ska fortfarande vara skattefri inkomst upp till 1 200 euro per år i de situationer där arbetstagaren och arbetsgivaren har förbundit sig att ta i bruk cykelförmånen den 23 april 2025 eller tidigare. Praxis för hur cykelförmånen ordnas varierar och förmånen kan ordnas på olika sätt. Vid tillämpningen av övergångsbestämmelsen anses både arbetstagaren och arbetsgivaren ha förbundit sig till att ta i bruk cykelförmånen, när arbetsgivaren och arbetstagaren har avtalat om att ta i bruk förmånen och någondera parten har ingått ett beställningsavtal om anskaffning av cykeln. Om arbetsgivaren till exempel har tagit i bruk en tjänst hos en tjänsteleverantör som tillhandahåller tjänstecyklar och arbetstagaren på basis av detta har ingått ett beställningsavtal om cykeln den 23 april 2025 eller före det, men arbetsgivaren har godkänt avtalet först efter denna dag, anses arbetsgivaren och arbetstagaren ha förbundit sig till att ta i bruk förmånen den 23 april 2025 eller före det. Skattefriheten ska gälla endast den avtalshelhet och den tjänstecykel som arbetsgivaren och arbetstagaren har förbundit sig till före ovannämnda tidpunkt. Detta gäller alla cykelförmåner som omfattas av övergångsbestämmelsen oberoende av hur förmånen har ordnats. Om den cykel som omfattas av förmånen byts ut till exempel på grund av stöld, tillverkningsfel, garantiärende eller av någon annan motsvarande av arbetstagaren eller arbetsgivaren oberoende orsak, är det fortfarande fråga om samma avtalshelhet och således om en förmån som omfattas av övergångsbestämmelsen. Om arbetstagaren och arbetsgivaren däremot avtalar till exempel om byte av tjänstecykel eller om cykeln överförs på en annan arbetstagare, avtalsparten byts eller andra ändringar görs i avtalets innehåll, är det efter ändringen fråga om en ny förmån som är en skattepliktig förmån till hela dess gängse värde. Om en cykelförmån har realiserats genom leasingavtal eller något annat motsvarande avtalsarrangemang, tillämpas skattefriheten upp till 1 200 euro till utgången av avtalsperioden i fråga, dock högst tills fem år har förflutit från det att förmånen togs i bruk. Om arbetsgivaren äger den cykel som utgör cykelförmånen tillämpas skattefriheten till utgången av den tid för användningen av cykeln som avtalats före förmånen tagits i bruk, dock högst tills fem år har förflutit från det att förmånen togs i bruk. Övergångsperiodens maximilängd är således densamma oberoende av hur förmånen har ordnats. Femårsperioden motsvarar den periodisering av anskaffningspriset som fastställts genom Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner och som används vid beräkningen av förmånens gängse värde i situationer där arbetsgivaren äger cykeln.  

Det föreslås således att en tjänstecykel är en skattepliktig förmån till hela dess gängse värde från och med 2026, om arbetsgivaren och arbetstagaren har förbundit sig att ta i bruk cykelförmånen den 24 april 2025 eller därefter. På cykelförmåner som det har avtalats om före detta datum tillämpas ovannämnda övergångsperiod. Efter övergångsperioden ska cykelförmånen i alla situationer vara en skattepliktig förmån till dess gängse värde. 

69 e §. Kostnader för juridisk rådgivning som betalas av arbetsgivaren. Det föreslås att det till inkomstskattelagen fogas en ny 69 e §, där det föreskrivs om beskattningen av sådana kostnader för juridisk rådgivning som uppstår för arbetstagaren och som betalas av arbetsgivaren. När de förutsättningar som anges i paragrafen uppfylls utgör de kostnader för juridisk rådgivning som betalas av arbetsgivaren inte skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Eftersom bestämmelsen endast gäller kostnader som ligger i arbetsgivarens intresse att betala, har bestämmelsen ingen betydelse för bedömningen av om arbetstagaren eventuellt i någon situation skulle kunna dra av kostnaderna i sin egen beskattning, om arbetsgivaren inte skulle betala kostnaderna. Bestämmelsen ändrar således inte det rådande rättsläget i fråga om arbetstagarens avdragsrätt.  

Bestämmelserna i 1 mom. gör det möjligt för arbetsgivaren att under de förutsättningar som anges i momentet i brottsmål bekosta juridisk rådgivning skattefritt för sin arbetstagare. Med arbetstagare avses i bestämmelsen en fysisk person till vilken en i bestämmelsen avsedd arbetsgivare betalar lön enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd. Bestämmelsen gäller således utöver personer i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande också till exempel verkställande direktören och styrelsemedlemmarna. Bestämmelsen kan också tillämpas på ersättningar som betalats till en tidigare arbetstagare. Bestämmelsen är dock inte tillämplig till exempel på sådana personer, bolag eller arbetstagare i dessa bolag som står i uppdragsförhållande till det bolag som betalar för juridisk rådgivning. I 5 mom. föreslås bestämmelser om tillämpningen av bestämmelsen på situationer där det är fråga om hyrda arbetstagare och koncerner. 

I 1 mom. 1–4 punkten föreskrivs det om förutsättningarna, som alla måste uppfyllas samtidigt, för att arbetsgivaren ska kunna betala kostnaderna för juridisk rådgivning i en arbetstagares brottsmål utan att det för arbetstagaren uppkommer skattepliktig inkomst av kostnaderna. 

Enligt 1 mom. 1 punkten är en förutsättning för skattefrihet att det ligger i arbetsgivarens intresse att betala kostnaderna för den juridiska rådgivningen. Arbetsgivarens intresse kan till exempel grunda sig på att ärendet påverkar arbetsgivarens anseende eller affärsverksamhet. Arbetsgivarens intresse kan också grunda sig på att arbetsgivaren anser det vara ändamålsenligt att erbjuda arbetstagaren behövlig hjälp till exempel för att det är oskäligt att inte erbjuda juridisk rådgivning. Således kan förutsättningen att det ligger i arbetsgivarens intresse uppfyllas med mycket låg tröskel. I princip visar enbart det faktum att arbetsgivaren samtycker till att betala kostnader i allmänhet att det föreligger ett intresse hos arbetsgivaren.  

Omständigheterna ska vara exceptionella för att tillämpningen av bestämmelsen om skattefrihet ska förhindras på grund av att det saknas intresse hos arbetsgivaren. En sådan situation kan uppstå till exempel om arbetsgivaren skulle ersätta kostnaderna för juridisk rådgivning för en arbetstagare som är delägare eller för en nära anhörig som arbetar i delägarens bolag, i en situation där det också är tvetydigt huruvida de övriga förutsättningarna för skattefrihet i bestämmelsen är tillämpliga och det är sannolikt att andra arbetstagare i motsvarande situation inte ersätts för kostnaderna för juridisk rådgivning. 

Enligt 1 mom. 2 punkten är en förutsättning för skattefrihet att målet har uppkommit i samband med arbetstagarens arbetsuppgifter. Med arbetsuppgifter avses endast arbetsuppgifter som utförs hos den arbetsgivare som betalar för den juridiska rådgivningen. Om arbetstagaren till exempel har två olika arbetsgivare, kan endast den arbetsgivare hos vilken målet har uppkommit i samband med arbetsuppgifterna ersätta kostnaderna för den juridiska rådgivningen skattefritt. Således faller mål som inte hänför sig till utförandet av arbetsuppgifter hos en arbetsgivare som betalar kostnaderna utanför tillämpningen av bestämmelsen om skattefrihet. I 5 mom. föreslås dock bestämmelser om undantag när det gäller situationer där det är fråga om hyrda arbetstagare och koncerner. 

Ett mål som inletts efter att anställningsförhållandet upphört kan betraktas ha uppkommit i samband med arbetsuppgifterna, om målet tydligt hänför sig till arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter hos den arbetsgivare som betalar kostnaderna för juridisk rådgivning. Också ett mål som uppkommit under fritid kan betraktas ha uppkommit i samband med arbetsuppgifterna, om målet tydligt hänför sig till utförandet av arbetsuppgifter hos den arbetsgivare som betalar kostnaderna. En sådan situation kan det vara fråga om till exempel om en arbetstagare blir misshandlad av en missnöjd kund på gatan efter arbetstiden eller efter att anställningsförhållandet upphört. 

Enligt 1 mom. 3 punkten är en förutsättning för skattefrihet att det inte är uppenbart att arbetstagaren borde ha uppfattat sin verksamhet som lagstridig redan vid tidpunkten för gärningen. Således ska mål där det är uppenbart att arbetstagaren borde ha uppfattat sin verksamhet som lagstridig redan vid tidpunkten för gärningen falla utanför tillämpningen av bestämmelsen om skattefrihet, eftersom det inte är ändamålsenligt att arbetsgivaren då kan betala kostnaderna skattefritt. En sådan situation kan det vara fråga om till exempel vid fortkörning i samband med utförandet av en arbetsuppgift på grund av att arbetstagaren av tidsmässiga skäl har kört för fort på eget initiativ eller på arbetsgivarens begäran. Till exempel en uppenbart lagstridig begäran, order eller anvisning från arbetsgivaren innebär inte i sig att förutsättningen i 1 mom. 3 punkten uppfylls. 

Avsikten är dock att skattefriheten enligt bestämmelsen ska tillämpas med låg tröskel, om målet har uppkommit i samband med arbetsuppgifterna. Med andra ord förhindras skattefriheten endast i undantagsfall av den orsaken att det ska anses uppenbart att arbetstagaren redan vid tidpunkten för gärningen borde ha uppfattat gärningen som lagstridig. För tillämpningen av bestämmelsen behöver man således inte bedöma till exempel vad resultatet av rättegången kommer att bli. Vid bedömningen av en situation kan man beakta till exempel hur plötslig och överraskande situationen är, en exceptionellt kort betänketid, mångtydighet, avsaknad av alternativa handlingsmodeller samt arbetsgivarens begäran, order och anvisning. Således kan också en uppenbart lagstridig gärning när den bedöms i efterhand i vissa situationer uppfylla förutsättningen i 1 mom. 3 punkten. Skattefriheten kan, om alla förutsättningar i bestämmelsen uppfylls, vara tillämplig även om det är mycket sannolikt att arbetstagaren i sinom tid döms vara skyldig. Skattefriheten kan, om alla förutsättningar i bestämmelsen uppfylls, vara tillämplig till exempel vid sökande av ändring eller på fakturor som förfaller till betalning efter domen också i det fall att arbetstagaren redan har dömts vara skyldig. 

Huruvida förutsättningen för skattefrihet uppfylls ska bedömas vid den tidpunkt och utifrån uppgifterna vid den tidpunkt då arbetsgivaren betalar kostnaderna. I praktiken måste bedömningen i första hand göras av den arbetsgivare vars skyldighet att verkställa förskottsinnehållning och göra anmälan till inkomstregistret och andra skyldigheter beror på om det är fråga om en skattepliktig förvärvsinkomst och lön eller en skattefri förmån. Således har till exempel omständigheter som klarnar senare eller resultatet av rättegången ingen retroaktiv inverkan på bestämmelsens tillämplighet på de kostnader som arbetsgivaren redan har betalat. Dessa kan dock ha betydelse för kommande kostnader, om det till exempel framgår att arbetstagaren avsiktligt har undanhållit uppgifter eller att arbetstagaren uppenbart borde ha uppfattat gärningen som lagstridig redan vid tidpunkten för gärningen. 

Tillämpningen av bestämmelsen begränsas inte enbart till att arbetstagaren är misstänkt eller åtalad. Således kan bestämmelsen, om de övriga förutsättningarna uppfylls, lämpa sig också när arbetstagaren är målsägande i målet. Då är det inte fråga om en lagstridig gärning som arbetstagaren begått, och utgångspunkten är därför att förutsättningen i 1 mom. 3 punkten alltid uppfylls. 

Enligt 1 mom. 4 punkten är förutsättningen för skattefrihet att arbetstagaren inte har fått ersättning för samma kostnader från något annat håll och arbetstagaren förbinder sig att till arbetsgivaren betala den ersättning som han eller hon eventuellt senare får från något annat håll. Till exempel motparten, försäkringsbolaget, staten eller någon annan aktör kan betala ersättning för arbetstagarens kostnader. Ersättningarna kan till exempel grunda sig på lag, dom eller avtal. 

Syftet med bestämmelsen är att arbetsgivaren ska kunna betala arbetstagarens kostnader skattefritt endast till den del arbetstagaren inte får ersättning från något annat håll. Ersättningar som fås från något annat håll kan komma att klarna eller bekräftas först flera år efter det att arbetsgivaren redan har ersatt kostnaderna. Därför hindrar arbetstagarens möjlighet att senare få ersättning från något annat håll inte tillämpning av skattefriheten, om arbetstagaren ännu inte har fått ersättning när arbetsgivaren betalar kostnaderna. En ytterligare förutsättning är att arbetstagaren förbinder sig att till arbetsgivaren betala den ersättning som han eller hon eventuellt senare får från något annat håll. Förbindelsen kan i praktiken ingås till exempel genom överföring av fordringsrätt eller genom något annat avtal. 

Utgångspunkten är att förbindelsen ska ingås redan innan arbetsgivaren betalar kostnaderna. Eftersom de situationer där arbetsgivaren betalar arbetstagarens kostnaderna för juridisk rådgivning kan vara plötsliga och oklara, förhindras skattefriheten dock inte enbart på grund av att ett avtal om förbindelse inte har ingåtts eller fordringsrätten inte har överförts innan arbetsgivaren betalar arbetstagarens kostnader för juridisk rådgivning. Det är också möjligt att arbetsgivaren betalar kostnader för utredning av saken redan innan arbetstagaren misstänks för brott, om till exempel kretsen av arbetstagare som misstänks för brott utvidgas under en lång förundersökningsprocess. Då har arbetstagaren inte på förhand kunnat förbinda sig att betala eventuell ersättning som han eller hon får från något annat håll vidare till arbetsgivaren. Det avgörande vid bedömningen av om förutsättningen i 1 mom. 4 punkten uppfylls är att avsikten har varit att arbetstagaren till arbetsgivaren betalar en ersättning som han eller hon eventuellt senare får och att arbetstagaren också de facto handlar så. I 4 mom. föreskrivs det om hur en ersättning som senare fås från något annat håll inverkar på beskattningen av de kostnader som betalats av arbetsgivaren, om arbetstagaren i strid med förbindelsen låter bli att betala den ersättning som han eller hon fått från något annat håll till arbetsgivaren. 

I 2 mom. preciseras vad den juridiska rådgivning som avses i 1 mom. kan inbegripa. Juridisk rådgivning kan omfatta utredning av målet redan innan förundersökning inleds, om det på grund av sakens natur är möjligt att målet leder till förundersökning, eller någon annan utredning som behövs med tanke på målet. Bestämmelsen gäller också sådana kostnader för juridisk rådgivning som orsakas av förundersökning, åtalsprövning, förlikningsförhandling och rättegång. Det är motiverat att bestämmelsen gäller alla de ovannämnda faserna och inte endast rättegången, eftersom en betydande del av kostnaderna i allmänhet uppkommer redan i målets tidigare faser och målet inte nödvändigtvis går vidare till rättegång, om till exempel åtal inte väcks eller om målet avgörs i ett förlikningsförfarande.  

De rättegångskostnader som hör till kostnaderna för juridisk rådgivning kan omfatta till exempel arvoden till advokater, sakkunniga eller vittnen, rättegångsavgifter, kostnader för ändringssökande, motpartens rättegångskostnader som arbetstagaren dömts att betala samt andra motsvarande kostnader som klart hänför sig till rättegången. Bestämmelsen gäller dock inte böter, förverkandepåföljder, skadestånd, administrativa påföljdsavgifter och andra motsvarande kostnader som arbetstagarens dömts att betala. 

Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen saknar det betydelse hur den juridiska rådgivningen har ordnats och hur arbetsgivaren bekostar den. Arbetsgivaren kan bekosta juridisk rådgivning till exempel genom att själv ingå ett avtal med en advokatbyrå, genom att betala de fakturor som uppkommit på basis av ett avtal som arbetstagaren ingått direkt till advokatbyrån, genom att ersätta arbetstagaren för de prestationer som arbetstagaren har betalat till advokatbyrån eller genom att använda sin försäkring. Arbetsgivaren kan också bekosta juridisk rådgivning till exempel genom att anlita sin egen personal eller koncernbolagets personal för att sköta ärendet. Även ersättningar som grundar sig på lagen om ersättning av statsmedel till statsanställda för kostnader för vissa rättegångar (269/1974) och lagen om ersättning av kommuns eller kommunalförbunds medel till dem som är anställda hos kommunen eller kommunalförbundet för kostnader för vissa rättegångar (21/1984) kan i princip jämställas med kostnader som betalas av arbetsgivaren. 

I 3 mom. föreslås det att paragrafen också tillämpas på motsvarande kostnader som orsakas av åläggande av administrativa påföljder och behandling av tvistemål, på motsvarande sätt som på kostnader som orsakas av brottmål. Arbetstagaren kan till följd av sina arbetsuppgifter bli part i ett tvistemål. På motsvarande sätt kan en arbetstagare åläggas administrativa påföljdsavgifter eller andra administrativa påföljder till följd av arbetsuppgifterna. Därför är det motiverat att kostnaderna för juridisk rådgivning till följd av tvistemål och administrativa påföljder behandlas på samma sätt som kostnaderna för juridisk rådgivning i brottmål.  

Ett typiskt tvistemål som avses i bestämmelsen kan vara till exempel en kunds skadeståndsanspråk. I bestämmelsen avsedda administrativa påföljder är till exempel avgift för trafikförseelse, förverkande av en yrkesutbildad persons rätt att utöva social- och hälsovårdsyrken samt andra motsvarande administrativa påföljder. De kostnader som ett mål som gäller en administrativ påföljd medför kan utgöras av till exempel kostnader och arvoden som betalats till ett biträdet eller ombud för utarbetandet av ett bemötande eller en utredning med anledning av ett brev om hörande från den förvaltningsmyndighet som behandlar åläggandet av påföljden samt motsvarande kostnader för sökande av ändring. 

För att arbetsgivaren ska kunna ersätta de kostnader för juridisk rådgivning som avses i 3 mom. skattefritt, ska också alla de förutsättningar som avses i 1 mom. vara uppfyllda. Således kan till exempel kostnader för juridisk rådgivning i anslutning till en skatteförhöjning som påförts vid arbetstagarens personliga beskattning inte ersättas skattefritt, eftersom den skatteförhöjning som påförts vid arbetstagarens personliga beskattning inte har kunnat orsakas på det sätt som avses i 1 mom. 2 punkten i samband med utförandet av de arbetsuppgifter som arbetsgivaren gett, även om det skulle vara fråga om inkomst från arbetsgivaren. Arbetstagarens personliga beskattning är på arbetstagarens ansvar och den kan inte utgöra en del av utförandet av en arbetsuppgift som arbetsgivaren har gett. Däremot handlar det i fråga om kostnaderna för arbetsgivarens egna skyldigheter, såsom verkställandet av förskottsinnehållning och anmälan till inkomstregistret, inte alls om arbetstagarens kostnader. Således kan arbetsgivaren betala för juridisk rådgivning i anslutning till dessa skyldigheter hos arbetsgivaren utan att rådgivningen kan bli en skattepliktig förmån för arbetstagaren, och bidrar på så sätt till att de inkomstuppgifter som fås ur inkomstregistret för beskattningen av arbetstagaren är de rätta. 

I 4 mom. föreslås bestämmelser om att sådana kostnader för juridisk rådgivning som betalats av arbetsgivaren räknas som skattepliktig förvärvsinkomst till den del arbetstagaren senare får ersättning från något annat håll för samma kostnader och arbetstagaren inte betalar ersättningen vidare till arbetsgivaren utan obefogat dröjsmål. Ersättning som fåtts från något annat håll kan betalas till exempel av motparten, försäkringsbolaget, staten eller någon annan aktör. 

Som beloppet av de kostnader som arbetsgivaren betalat betraktas det belopp som arbetsgivaren har betalat i målet till advokatbyrån, motparten, arbetstagaren eller någon annan aktör. Det har ingen betydelse hur arbetsgivaren praktiskt har ordnat betalningen av kostnaderna. Till kostnadsbeloppet räknas således också till exempel de kostnader som täcks av arbetsgivarens försäkring. Om arbetsgivaren har anlitat sin egen eller sitt koncernbolags personal i målet, kan som beloppet av de kostnader som målet orsakat betraktas de kalkylerade lönekostnaderna inklusive bikostnader. 

Som beloppet av ersättning som erhållits från något annat håll betraktas det penningbelopp som arbetstagaren faktiskt fått. Till beloppet av ersättning som erhållits från något annat håll räknas således också eventuella räntor och andra motsvarande poster. Som tidpunkt för när en ersättning fås från något annat håll betraktas den tidpunkt då någon annan aktör faktiskt betalar ersättningen till arbetstagaren. Således realiseras situationen enligt 4 mom. ännu inte till exempel av en dom eller ett försäkringsbeslut, utan först när ersättningen faktiskt har betalats till arbetstagaren. 

Skattepliktig inkomst anses inte uppkomma om arbetstagaren utan obefogat dröjsmål betalar den ersättning som arbetstagaren senare fått från något annat håll vidare till arbetsgivaren eller inte ens själv får den ersättning som någon annan aktör betalat till exempel för att fordran har överförts till arbetsgivaren. Då förblir den ersättning som arbetsgivaren betalat skattefritt skattefri. Avgiften kan anses ha betalats utan obefogat dröjsmål, om arbetstagaren betalar ersättningen vidare till arbetsgivaren inom några månader från det att arbetstagaren fick ersättningen från något annat håll. Även en senare betalning kan undantagsvis anses ha skett utan obefogat dröjsmål, om arbetstagaren visar att det funnits en giltig orsak till dröjsmålet.  

Tillämpningen av 4 mom. är exceptionell och dess syfte är att eliminera ogrundade skattefria förmåner som arbetstagaren skulle få om arbetstagaren på basis av samma kostnader senare utöver av arbetsgivaren fick ersättningar från något annat håll och arbetstagaren inte i enlighet med den förbindelse som avses i 1 mom. 4 punkten skulle betala den ersättning som han eller hon fått från något annat håll vidare till arbetsgivaren utan obefogat dröjsmål. Därför är tillämpningen av 4 mom. inte problematisk heller i det fall att en ersättning som arbetstagaren fått från något annat håll inte kan betalas till arbetsgivaren av orsaker som beror på arbetsgivaren, till exempel på grund av att arbetsgivarbolaget upplösts eller är passivt. Då räknas de kostnader som arbetsgivaren betalat som skattepliktig inkomst för arbetstagaren, men arbetstagaren kan täcka skattepåföljden med den ersättning som han eller hon fått från annat håll.  

Bestämmelserna om tidsfrister kan hindra att rättelse görs i arbetstagarens beskattning det skatteår under vilket arbetsgivaren har betalat kostnaderna, eftersom arbetstagaren flera år senare kan få ersättning från någon annan aktör. Därför föreslås det i 4 mom. att om en rättelse som gäller ovan avsedda inkomst på grund av bestämmelserna om tidsfrister inte kan göras för det skatteår under vilket arbetsgivaren har betalat kostnaderna, görs rättelsen för det äldsta skatteår för vilket den kan göras. Det är fråga om ett undantag från huvudregeln om periodisering av inkomster i 110 § i inkomstskattelagen. Utan undantaget i fråga skulle 4 mom. i praktiken kunna bli betydelselös på grund av den korta tiden för rättelse av beskattningen. Om arbetstagaren senare blir tvungen att betala tillbaka en ersättning som erhållits från något annat håll och som räknas som skattepliktig inkomst, görs rättelsen också då för det äldsta skatteår för vilket den kan göras. 

Bestämmelsen gäller arbetstagarens inkomstbeskattning, och tillämpningen av 4 mom. inverkar inte retroaktivt på arbetsgivarens skyldigheter när det gäller förskottsuppbörden. På grund av tillämpningen av 4 mom. åläggs således i princip inte arbetsgivaren någon icke verkställd förskottsinnehållning eller obetald arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Detta beror på att det inte är fråga om arbetsgivarens försummelse, om det senare framgår att arbetstagaren inte heller handlat i enlighet med sin förbindelse att betala den ersättning som erhållits från något annat håll vidare till arbetsgivaren.  

I 5 mom. föreslås bestämmelser om att paragrafen också ska tillämpas på kostnader som betalats av det användarföretag som hyrt arbetstagaren och av ett annat koncernbolag. I situationer där det är fråga om koncerner och hyrda arbetstagare kan ett annat koncernbolag eller det användarföretag som hyrt arbetstagaren ha intresse av att betala kostnaderna i stället för arbetsgivaren. Då är det inte nödvändigtvis arbetstagarens egen arbetsgivare som betalar kostnaderna för den juridiska rådgivningen. Det är ändamålsenligt att bestämmelsen tillämpas också i sådana situationer, eftersom situationen ur arbetstagarens synvinkel i praktiken inte avviker från den då betalaren är arbetstagarens egen arbetsgivare. 

95 §. Avdrag för inkomstens förvärvande. Det föreslås att omnämnandet av medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer stryks i 1 mom. 2 punkten, eftersom det föreslås att rätten till skatteavdrag för dessa avgifter slopas.  

106 §. Grundavdrag. Det föreslås att paragrafen ändras så att grundavdragets maximibelopp höjs från 4 115 euro till 4 265 euro. Grundavdraget beviljas till fullt belopp vid en dagpenningsinkomst på 4 265 euro per år, en löneinkomst på ca 5 700 euro per år och en pensionsinkomst på ca 14 100 euro per år. För mottagare av dagpenningsinkomst har grundavdraget en effekt på en inkomst på upp till ca 27 900 euro per år, för mottagare av löneinkomst på upp till ca 31 600 euro per år och för mottagare av pensionsinkomst på upp till ca 31 500 euro per år.  

110 §. Allmänt stadgande om periodisering av inkomster. Det föreslås att 2 mom. upphävs. Bestämmelser om periodisering av överlåtelsevinst föreslås i 110 a §.  

110 a §. Periodisering av överlåtelsevinst. Det föreslås att det till inkomstskattelagen fogas en ny 110 a § med bestämmelser om periodisering av överlåtelsevinst.  

I det föreslagna 1 mom. finns huvudregeln för periodisering av överlåtelsevinst. Det föreslås att överlåtelsevinst betraktas som inkomst för det skatteår under vilket ett köp eller byte eller en annan överlåtelse skedde. Också överlåtelseförlusten periodiseras på samma sätt som för närvarande till det skatteår då det bindande köpet eller den bindande överlåtelsen skedde. Momentet motsvarar det nuvarande 110 § 2 mom. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om ett undantag från periodiseringen av överlåtelsevinst i fråga om villkorliga tilläggsköpesummor. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om en villkorlig tilläggsköpesumma som ska betalas först när det villkor som anges i överlåtelseavtalet uppfylls, och betalningsskyldigheten och beloppet fastställs efter året för köpet, beskattas överlåtelsevinsten i fråga om tilläggsköpesumman som inkomst för det skatteår under vilket skyldigheten att betala tilläggsköpesumman samt beloppet av tilläggsköpesumman har fastställts. 

Som inkomst under året för köpet beskattas den del av överlåtelsevinsten som baserar sig på det överlåtelsepris som fastställts under året för köpet. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om en villkorlig tilläggsköpesumma för vilket betalningsskyldigheten och beloppet ännu inte fastställs under året för köpet, beskattas överlåtelsevinsten i fråga om tilläggsköpesumman inte som inkomst för året för köpet. En överlåtelsevinst ska i fråga om tilläggsköpesumman beskattas vid beskattningen för det skatteår då skyldigheten att betala tilläggsköpesumman samt beloppet av tilläggsköpesumman fastställs. Till skillnad från nuläget ska överlåtelsevinsten beskattas vid beskattningen för det år då den villkorliga tilläggsköpesumman fastställs också när tilläggsköpesumman fastställs efter året för köpet men innan beskattningen för året för köpet har slutförts. 

Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett minimibelopp för tilläggsköpesumman, är det i fråga om minimibeloppet inte fråga om en villkorlig tilläggsköpesumma, även om det totala beloppet av tilläggsköpesumman skulle fastställas först efter tidpunkten för köpet. Betalningstidpunkten för minimibeloppet av tilläggsköpesumman har ingen betydelse. I enlighet med huvudregeln för periodisering av överlåtelsevinst ska det minimibelopp av tilläggsköpesumman som det avtalat om i överlåtelseavtalet beaktas som överlåtelsepris vid beräkningen av överlåtelsevinsten redan vid beskattningen för året för köpet. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om förfarandet för att fastställa den andel av överlåtelsevinsten som hänför sig till tilläggsköpesumman. Om det för överlåtelsen ska betalas en tilläggsköpesumma som fastställs efter året för köpet, fastställs den andel av överlåtelsevinsten som hänför sig till tilläggsköpesumman genom att hela överlåtelsevinsten vid beskattningen för det år då tilläggsköpesumman fastställts beräknas på nytt genom att som överlåtelsepris använda det sammanlagda beloppet av delarna av det överlåtelsepris som fastställts fram till det år då tilläggsköpesumman fastställts. Av den på detta sätt uträknade överlåtelsevinsten beskattas som överlåtelsevinst vid beskattningen för det år då tilläggsköpesumman fastställts det belopp som överstiger det belopp som har beskattats under tidigare år som överlåtelsevinst från samma överlåtelse. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om flera tilläggsköpesummor som fastställs under olika år, tillämpas samma förfarande vid beskattningen för alla de år då en tilläggsköpesumma fastställs. 

I 3 mom. föreslås dessutom bestämmelser om ändring av en överlåtelseförlust på basis av tilläggsköpesumman. Om det under ett tidigare skatteår fastställts förlust för en överlåtelse för vilken det ska betalas en tilläggsköpesumma som fastställs efter året för köpet, rättas den fastställda förlusten trots tidsfristerna så att den motsvarar beloppet av den omräknade överlåtelsevinsten eller överlåtelseförlusten. Om det för en överlåtelse för vilken förlust har fastställts vid beskattningen för året för köpet ska betalas en tilläggsköpesumma som fastställs efter året för köpet, blir överlåtelseförlusten vid omräkningen av överlåtelsevinsten mindre än vad som fastställts eller försvinner helt och hållet. Ändringen av en överlåtelseförlust beaktas i beskattningen genom att beloppet av överlåtelseförlusten rättas i beskattningen för det skatteår under vilket överlåtelseförlusten har fastställts. Om överlåtelsen fortfarande uppvisar förlust när överlåtelsevinsten beräknas på nytt vid beskattningen för det år då tilläggsköpesumman fastställs, rättas den fastställda överlåtelseförlusten så att den motsvarar beloppet av den omräknade överlåtelseförlusten. Om det uppkommer överlåtelsevinst för överlåtelsen när överlåtelsevinsten beräknas på nytt, försvinner den fastställda överlåtelseförlusten helt och dessutom ska beloppet av den omräknade överlåtelsevinsten beskattas som överlåtelsevinst vid beskattningen för det år då tilläggsköpesumman fastställts. 

Förlusternas belopp kan rättas trots den tidsfrist för rättelse av beskattningen och det förbud mot ny prövning som anges i 56 § i lagen om beskattningsförfarande. Rättelse kan också göras trots att den överlåtelseförlust som fastställs för överlåtelseåret och dess belopp redan när rättelsen görs skulle ha hunnit avgöras genom beslut med anledning av besvär i fråga om något annat ärende än den rättelse som grundar sig på tilläggsköpesumman. 

Exempel 1: Person A har köpt aktierna i Företaget Ab för 60 000 euro den 15 mars 2015. Personen säljer aktierna den 1 februari 2026. Enligt köpebrevet betalas 100 000 euro av köpesumman i samband med köpet. Som tilläggsköpesumma avtalas det att det ska betalas 30 procent av räkenskapsperiodernas vinster enligt de bokslut som fastställts för Företaget Ab för räkenskapsperioderna 2026 och 2027. Enligt köpebrevet fastställs den tilläggsköpesumma som ska betalas för räkenskapsperioden i slutet av april året efter räkenskapsperioden, dvs. den 30 april 2027 och den 30 april 2028, när boksluten fastställs.  

Vid person A:s beskattning för 2026 anses 100 000 euro ha betalats som överlåtelsepris i samband med köpet. Den presumtiva anskaffningsutgiften (40 procent, 40 000 euro) är för A ofördelaktigare, vilket innebär att vinsten beräknas enligt A:s faktiska anskaffningsutgift (60 000 euro). Beloppet av A:s skattepliktiga överlåtelsevinst 2026 är således 40 000 euro (100 000 - 60 000).  

Företag Ab:s bokslut för räkenskapsperioden 2026, vilket fastställts den 30 april 2027, uppvisar en vinst på 100 000 euro för räkenskapsperioden. Enligt det villkor som gäller tilläggsköpesumman betalas på basis av det fastställda bokslutet 30 000 euro som tilläggsköpesumma till A. Utifrån fastställandet av tilläggsköpesumman beräknas överlåtelsevinsten på nytt vid A:s beskattning för skatteåret 2027. Överlåtelsevinstens belopp beräknas så att som överlåtelsepris betraktas det sammanlagda beloppet av alla fastställda delar av överlåtelsepriset, dvs. 130 000 euro (100 000 + 30 000). Den presumtiva anskaffningsutgiften (40 procent, 52 000 euro) är för A ofördelaktigare, vilket innebär att vinsten beräknas enligt A:s faktiska anskaffningsutgift (60 000 euro). Av den omräknade överlåtelsevinsten (70 000 euro) beskattas vid beskattningen för skatteåret 2027 den del som överstiger beloppet av den överlåtelsevinst (40 000 euro) från samma överlåtelse som har beskattats vid beskattningen för skatteåret 2026. Beloppet av den överlåtelsevinst som ska beskattas 2027 är således 30 000 euro (70 000 - 40 000).  

Företag Ab:s bokslut för räkenskapsperioden 2027, vilket fastställts den 30 april 2028, uppvisar en vinst på 150 000 euro för räkenskapsperioden. Enligt det villkor som gäller tilläggsköpesumman betalas på basis av det fastställda bokslutet 45 000 euro som tilläggsköpesumma till A. Utifrån fastställandet av tilläggsköpesumman beräknas överlåtelsevinsten på nytt vid A:s beskattning för skatteåret 2028. Överlåtelsevinstens belopp beräknas så att som överlåtelsepris betraktas det sammanlagda beloppet av alla fastställda delar av överlåtelsepriset, dvs. 175 000 euro (100 000 + 30 000 + 45 000). Den presumtiva anskaffningsutgiften (40 procent, 70 000 euro) är för A fördelaktigare än den faktiska anskaffningsutgiften (60 000 euro), vilket innebär att vinsten beräknas enligt A:s presumtiva anskaffningsutgift. Av den omräknade överlåtelsevinsten, dvs. 105 000 euro (175 000 - 70 000) beskattas vid beskattningen för skatteåret 2028 den del som överstiger beloppet av den överlåtelsevinst dvs. 70 000 euro (40 000 + 30 000) från samma överlåtelse som har beskattats vid beskattningen för skatteåren 2026 och 2027. Beloppet av den överlåtelsevinst som ska beskattas 2028 är således 35 000 euro.  

Exempel 2: Person B har köpt aktierna i Företaget Ab för 60 000 euro den 1 september 2024. Personen säljer aktierna den 1 augusti 2026. Enligt köpebrevet betalas 50 000 euro av köpesumman i samband med köpet. Skyldigheten att betala en tilläggsköpesumma är bunden till att den vid tidpunkten för köpet bedömda förväntade resultatutveckling för föremålet för köpet överskrids (det belopp av den genomsnittliga rörelsevinsten för räkenskapsperioderna 2027–2029 som överstiger 100 000 euro). Enligt köpebrevet fastställs tilläggsköpesumman den 30 april 2030, då bokslutet för räkenskapsperioden 2029 fastställs.  

Vid beskattningen för 2026 anses 50 000 euro ha betalats som överlåtelsepris i samband med köpet. Beloppet av den avdragsgilla överlåtelseförlusten för 2026 är således 10 000 euro (50 000 – 60 000).  

Firma Ab:s bokslut för 2027 uppvisar en rörelsevinst på 115 000 euro, bokslutet för 2028 en rörelsevinst på 100 000 euro och bokslutet för 2029 en rörelsevinst på 145 000 euro. Den genomsnittliga rörelsevinsten för 2027–2029 är således 120 000 euro. Enligt det villkor som gäller tilläggsköpesumman betalas på basis av det fastställda bokslutet 20 000 euro som tilläggsköpesumma till B. Utifrån fastställandet av tilläggsköpesumman beräknas överlåtelsevinsten på nytt vid beskattningen för skatteåret 2030. Överlåtelsevinstens belopp beräknas så att anskaffningsutgiften 60 000 euro dras av från det sammanlagda beloppet av alla fastställda delar av överlåtelsepriset, dvs. 70 000 euro (50 000 + 20 000). Den presumtiva anskaffningsutgift på 20 procent, dvs. 14 000 euro, som bestäms på basis av en ägartid på under 10 år är ofördelaktig för den skattskyldige, så vinsten beräknas enligt den faktiska anskaffningsutgiften. Den omräknade överlåtelsevinsten, dvs. 10 000 euro (70 000 - 60 000), beskattas som inkomst för skatteåret 2030. Beskattningen för skatteåret 2026 rättas till den skattskyldiges nackdel trots att tidsfristen för rättelse av beskattningen löpt ut den 31 december 2029 och trots andra förutsättningar för rättelse, och den vid beskattningen fastställda överlåtelseförlusten på 10 000 euro försvinner. 

Exempel 3: Person C har köpt aktierna i Rörelse Ab för 50 000 euro den 24 mars 2025. Personen säljer aktierna den 1 april 2027. Enligt köpebrevet betalas 25 000 euro av köpesumman i samband med köpet. Som tilläggsköpesumma avtalas det att det ska betalas 50 procent av räkenskapsperiodens vinst enligt det bokslut som fastställts för Rörelse Ab för räkenskapsperioden 2027. Enligt köpebrevet fastställs tilläggsköpesumman den 30 april 2028, då bokslutet för räkenskapsperioden 2027 fastställs. 

Vid beskattningen för 2027 anses 25 000 euro ha betalats som överlåtelsepris i samband med köpet. Vid beskattningen för 2027 fastställs en överlåtelseförlust på 25 000 euro (25 000 - 50 000 euro).  

Rörelse Ab:s bokslut för räkenskapsperioden 2027, vilket fastställts den 30 april 2028, uppvisar en vinst på 30 000 euro för räkenskapsperioden. Enligt det villkor som gäller tilläggsköpesumman betalas på basis av det fastställda bokslutet 15 000 euro som tilläggsköpesumma till C. Utifrån fastställandet av tilläggsköpesumman beräknas överlåtelsevinsten på nytt vid beskattningen för skatteåret 2028. Överlåtelsevinstens belopp beräknas så att som överlåtelsepris betraktas det sammanlagda beloppet av alla fastställda delar av överlåtelsepriset, dvs. 40 000 euro (25 000 + 15 000), från vilket anskaffningsutgiften på 50 000 euro dras av. Den omräknade överlåtelseförlusten är 10 000 euro. Beskattningen för skatteåret 2027 rättas till den skattskyldiges nackdel och överlåtelseförlusten ändras till 10 000 euro. För skatteåret 2028 uppkommer inte någon överlåtelsevinst som ska beskattas eller överlåtelseförlust som ska fastställas.  

124 §. Fastställande av skatten. Det föreslås att 4 mom. ändras så att den inkomstgräns på vars överstigande del tilläggsskatt för pensionsinkomst ska betalas höjs från nuvarande 47 000 euro till 60 000 euro. Enligt förslaget ska 5,85 procent betalas i tilläggsskatt för pensionsinkomst till den del pensionsinkomsten efter pensionsinkomstavdraget överskrider 60 000 euro.  

125 §. Arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det högsta beloppet av arbetsinkomstavdraget höjs från 3 225 euro till 3 430 euro. Det föreslås att inkomstgränsen för avdragets första minskning höjs från nuvarande 24 250 euro till 35 000 euro och att den första minskningsprocenten sänks från 2,22 procent till 2 procent. Avdraget börjar således minska när nettoförvärvsinkomsten överstiger 35 000 euro, och minskningen är 2 procent av den del som överstiger 35 000 euro. Avdraget föreslås minska på ovannämnt sätt upp till en nettoförvärvsinkomst på 50 550 euro och avdraget ska inte längre minska för den del denna inkomstgräns överskrids. Efter ändringen slopas således inte arbetsinkomstavdraget helt och hållet, utan det når maximibeloppet efter minskningen när nettoförvärvsinkomsten är 50 550 euro och beviljas till samma storlek vid inkomstnivåer som är högre än så.  

Revideringen av minskningen av arbetsinkomstavdraget är en del av en helhet där det föreslås att beskattningen av förvärvsinkomster ska lindras och de högsta marginalskattesatserna sänkas till ca 52 procent. Genom arbetsinkomstavdraget riktas skattelättnaden till beskattningen av arbete.  

Det föreslås att 4 mom. ändras så att barnförhöjningen i arbetsinkomstavdraget höjs från nuvarande 50 euro till 105 euro. Efter ändringen ska arbetsinkomstavdragets maximibelopp höjas med 105 euro för varje minderårigt barn för vilket den skattskyldige är vårdnadshavare vid skatteårets utgång. Ensamförsörjare beviljas avdraget till dubbelt belopp på nuvarande sätt och det föreslås inga ändringar i grunderna för beviljande av avdraget. 

7.3  Lagen om beskattningsförfarande

16 §. Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter om utgifter och avdrag. Det föreslås att 1 mom. ändras, eftersom rätten till skatteavdrag för medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer slopas. I bestämmelsen stryks arbetsmarknadsorganisationernas skyldighet att lämna uppgifter om medlemsavgifter och kassainbetalningar. Arbetslöshetskassorna ska i fortsättningen lämna uppgifter om kassainbetalningar. Ändringen föreslås gälla de uppgifter som ska lämnas för beskattningen för 2026.  

7.4  Lagen om överlåtelseskatt

7 §. Tidpunkten när skatten skall betalas. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om tidpunkten för betalning av överlåtelseskatt på villkorligt tilläggsvederlag vid överlåtelse av en fastighet. Om det i överlåtelseavtalet för en fastighet har avtalats om ett tilläggsvederlag för vilket betalningsskyldigheten och beloppet har fastställts först efter det att skatten borde ha betalats enligt huvudregeln i 1 mom. för tidpunkten när skatten ska betalas, ska skatten till denna del betalas inom två månader från det att skyldigheten att betala vederlaget samt beloppet av det har fastställts. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett minimibelopp för tilläggsvederlaget, är det i fråga om minimibeloppet inte fråga om ett villkorligt tilläggsvederlag, även om det slutliga beloppet av tilläggsvederlaget skulle fastställas först senare än så. Betalningstidpunkten för tilläggsvederlagets minimibelopp har ingen betydelse. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den ändring som föreslås i 21 § i fråga om tidpunkten för betalning av den skatt som ska betalas på överlåtelse av värdepapper.  

Tidsfristen för betalning av skatten bestäms utifrån tidpunkten för fastställande av det villkorliga tilläggsvederlaget, när tilläggsvederlaget fastställs efter det att lagfart eller inskrivning sökts inom utsatt tid. Om lagfart eller inskrivning inte söks inom utsatt tid eller om ansökan inte ska sökas, ska den tidsfrist för betalning av skatten som baserar sig på fastställande av tilläggsvederlaget tillämpas när skyldigheten att betala tilläggsvederlaget samt beloppet av det fastställs efter det att sex månader har förflutit från det att överlåtelseavtalet ingicks. 

Om det på överlåtelseskatt som ska betalas på basis av ett villkorligt tilläggsvederlag tillämpas den tidsfrist för betalning av skatten som bestäms på basis av fastställandet av vederlaget, ska med stöd av 30 § i lagen om överlåtelseskatt också uppgifter om skatten i fråga om tilläggsvederlaget lämnas inom två månader från det att skyldigheten att betala tilläggsvederlag samt beloppet av det har fastställts i stället för enligt den tidsfrist som bestäms på basis av tidpunkten för ingående av ett sedvanligt överlåtelseavtal. I och med den föreslagna ändringen ska förvärvaren inte betala skatt på basis av det uppskattade villkorliga tilläggsvederlaget. Om tilläggsvederlagets belopp fastställs inom den tidsfrist för betalning av skatten som anges i 7 § 1 mom. i lagen om överlåtelseskatt, ska skatten dock betalas också på tilläggsvederlaget inom samma tidsfrist som i huvudregeln. 

Exempel: Bolaget D köper en fastighet genom ett överlåtelseavtal som undertecknats den 30 juni 2026. Enligt avtalet betalas ett vederlag på 2 miljoner euro för överlåtelsen. Vederlaget har fastställts utifrån antagandet att fastigheten i den detaljplan som ska utarbetas anvisas byggrätt omfattande 2 500 kvadratmeter våningsyta för bostadshus. I överlåtelseavtalet har det dessutom avtalats om ett villkorligt tilläggsvederlag som ska betalas, om den byggrätt för bostadshus som anvisats i detaljplanen överstiger 2 500 kvadratmeter våningsyta. Tilläggsvederlaget har fastställts till 800 euro för varje kvadratmeter våningsyta som överstiger 2 500 kvadratmeter.  

Detaljplanen, där den fastighet som Bolag D köpt anvisas byggrätt omfattande 3 000 kvadratmeter våningsyta för bostadshus, vinner laga kraft den 20 november 2026. Tilläggsvederlaget fastställs således till 400 000 euro (500 x 800 euro). Bolaget D har inte ansökt om lagfart på fastigheten innan detaljplanen fastställts. Bolaget D:n ska således betala överlåtelseskatt också på tilläggsvederlaget senast när lagfart söks. Skatten ska dock betalas senast inom sex månader från det att överlåtelseavtalet ingicks, dvs. den 30 december 2026. Om bolaget D hade sökt lagfart på sitt förvärv innan tilläggsvederlaget fastställts den 20 november 2026, borde överlåtelseskatt ha betalats på tilläggsvederlaget inom 2 månader från det att tilläggsvederlaget fastställts, dvs. senast den 20 januari 2027. 

21 §. Tidpunkten när skatten skall betalas. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om tidpunkten för betalning av överlåtelseskatt på villkorligt tilläggsvederlag som ska betalas vid överlåtelse av värdepapper. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett villkorligt tilläggsvederlag för vilket betalningsskyldigheten och beloppet fastställs först efter det att skatten borde ha betalats, ska skatten till denna del betalas inom två månader från det att skyldigheten att betala vederlaget samt beloppet av det har fastställts. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett minimibelopp för tilläggsvederlaget, är det i fråga om minimibeloppet inte fråga om ett sådant tilläggsvederlag för vilket betalningsskyldigheten eller beloppet fastställs först efter tidsfristen för betalningen av skatten, även om det slutliga beloppet av tilläggsvederlaget skulle fastställas först senare än så. Betalningstidpunkten för tilläggsvederlagets minimibelopp har ingen betydelse. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den ändring som föreslås i 7 § i fråga om tidpunkten för betalning av den skatt som ska betalas på överlåtelse av fastighet.  

Tidsfristen för betalning av skatt bestäms enligt tidpunkten för fastställande av tilläggsvederlaget i regel när beloppet av tilläggsvederlaget fastställs efter det att två månader har förflutit från det att överlåtelseavtalet ingicks. Om det enligt lagen ska betalas skatt på överlåtelsen i samband med att överlåtelseavtalet ingås, ska den skatt som ska betalas på basis av ett tilläggsvederlag som fastställs efter det att överlåtelseavtalet ingåtts betalas inom två månader från det att tilläggsvederlaget fastställdes.  

Om det på överlåtelseskatt som ska betalas på basis av ett villkorligt tilläggsvederlag tillämpas den tidsfrist för betalning av skatten som bestäms på basis av fastställandet av tilläggsvederlaget, ska med stöd av 30 § i lagen om överlåtelseskatt också uppgifter om skatten i fråga om tilläggsvederlaget lämnas inom två månader från det att skyldigheten att betala tilläggsvederlag samt beloppet av det har fastställts. 

I och med den föreslagna ändringen ska förvärvaren inte betala skatt på basis av det uppskattade villkorliga tilläggsvederlaget. Om tilläggsvederlaget fastställs innan skatten på överlåtelsen ska betalas enligt huvudregeln om tidpunkten för betalningen av skatten och skatten således ska betalas också i fråga om tilläggsvederlaget enligt huvudregeln om tidpunkten för betalningen, har beloppet av tilläggsvederlaget också i en sådan situation fastställts inom tidsfristen för betalningen av skatten. 

Exempel: Person E köper aktier i onoterade F Ab genom ett överlåtelseavtal som undertecknats den 1 februari 2027. Enligt avtalet betalas ett vederlag på 6 miljoner euro för överlåtelsen. I överlåtelseavtalet avtals det om att det som tilläggsvederlag ska betalas 50 procent av räkenskapsperiodens vinst enligt F Ab:s fastställda bokslut för den räkenskapsperiod som avslutades den 31 december 2026. Tilläggsvederlaget ska enligt avtalet fastställas den 15 maj 2027. 

Person E ska betala 90 000 euro i överlåtelseskatt på basis av grundvederlaget senast den 1 april 2027. Tilläggsvederlaget fastställs till 500 000 euro den 15 maj 2027. Person E ska betala 7 500 euro i överlåtelseskatt på tilläggsvederlaget senast den 15 juli 2027. Om tilläggsvederlaget hade fastställts före tidsfristen för deklarationen för den grundläggande köpeskillingen, den 1 april 2027, borde överlåtelseskatt ha betalats också i fråga om tilläggsvederlaget senast den 1 april 2027. 

24 §. Utredning som skall företes när överlåtelse av värdepapper registreras samt samfundets ansvar. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det till momentet fogas en bestämmelse om tillräcklig utredning om att skatt har betalats i situationer där det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett villkorligt tilläggsvederlag. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett tilläggsvederlag som avses i 21 § 5 mom., ska som tillräcklig utredning om att skatt har betalats betraktas en utredning om att en annan skatt har betalats eller tagits ut än den som ska betalas på tilläggsvederlaget efter registreringen.  

Skyldigheten att betala ett villkorligt tilläggsvederlag samt beloppet av det kan fastställas betydligt efter det att överlåtelseavtalet har ingåtts. De föreslagna bestämmelserna behövs för att anteckningen i aktieboken eller i förteckningen över andelsbevisen inte ska fördröjas oskäligt på grund av ett villkorligt tilläggsvederlag som det avtalats om i överlåtelseavtalet.  

29 §. Utredning som skall företes om överlåtelse av fastighet. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en bestämmelse om tillräcklig utredning om att skatt har betalats i situationer där det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett villkorligt tilläggsvederlag. Om det i överlåtelseavtalet har avtalats om ett tilläggsvederlag som avses i 7 § 2 mom., ska som tillräcklig utredning om att skatt har betalats betraktas en utredning om att en annan skatt har betalats eller tagits ut än den som ska betalas på tilläggsvederlaget efter lagfarten eller inskrivningen.  

Skyldigheten att betala ett villkorligt tilläggsvederlag samt beloppet av det kan fastställas betydligt efter det att överlåtelseavtalet har ingåtts. De föreslagna bestämmelserna behövs för att beviljandet av lagfart och inskrivningen av äganderätten inte ska fördröjas oskäligt på grund av ett villkorligt tilläggsvederlag som det avtalats om i överlåtelseavtalet. 

7.5  Lagen om källskatt för löntagare från utlandet

2 §. Definition av löntagare från utlandet. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att också en person som har finskt medborgarskap kan anses vara löntagare från utlandet. En person, oberoende av medborgarskap, ska uppfylla också de övriga villkoren enligt nyckelpersonlagen för att han eller hon ska anses vara en sådan löntagare från utlandet som avses i lagen.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att det till momentet fogas bestämmelser om finska medborgare. En finsk medborgare kan anses vara löntagare från utlandet under en tid av högst 24 månader från det att det arbete som avses i lagen började. En finsk medborgare har inte tidigare kunnat anses vara en sådan löntagare från utlandet som avses i lagen. I fråga om utländska medborgare föreslås inga ändringar i varaktigheten av tillämpningen av förmånen. På finska medborgare kan det inte tillämpas en längre tidsgräns än vad som gäller utländska medborgare ens när finskt medborgarskap fås först när det arbete som avses i nyckelpersonlagen redan har börjat. Som en finsk medborgare kan man omfattas av förmånen i högst 24 månader. 

En utvidgning av nyckelpersonlagen till att gälla finska medborgare är inte diskriminering som strider mot EUF-fördraget, eftersom ändringen inte försätter utländska medborgare i en ofördelaktigare ställning än finska medborgare. När det gäller utländska medborgare förblir skatteförmånen och förutsättningarna för den oförändrade. Ändringen handlar enbart om att finska medborgare som befinner sig i liknande situation som utländska medborgare i fortsättningen ska omfattas av förmånen. Källskatt för nyckelpersoner ska dock i fråga om finska medborgare kunna tillämpas i högst 24 månader, medan tillämpningstiden för utländska medborgare förblir 84 månader. 

3 §. Underlaget för och beloppet av skatten. Det föreslås att paragrafen ändras så att källskatten på löneinkomst sänks från 32 procent till 25 procent. Ändringen gäller lön som betalats den 1 januari 2026 eller senare för arbete som avses i nyckelpersonlagen.  

7 §. Tillämpningen av lagen i landskapet Åland. Det föreslås att paragrafen ändras så att källskatten på löneinkomst för en nyckelperson som är skyldig att betala kommunalskatt till en kommun i landskapet Åland ska sänkas från 14,5 procent till 7,3 procent. Om det finns förutsättningar för tillämpningen av denna paragraf, ska detta även i fortsättningen antecknas i löntagarens skattekort. Ändringen gäller lön som betalats den 1 januari 2026 eller senare för arbete som avses i nyckelpersonlagen.  

7.6  Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

8 §. Det föreslås att 1 mom. 9 punkten upphävs.  

16 §. Det föreslås att som ny 12 punkt fogas en bestämmelse enligt vilken medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som enligt sina egna stadgar eller bolagsordningen har mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet inte ska anses såsom utgifter för inkomstens förvärvande eller bibehållande. Med tanke på utgifter som inte är avdragsgilla anses inte enbart ett uttryckligt omnämnande av mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamheten vara av betydelse, utan det avgörande är att det i föreningens eller annan juridisk persons stadgar eller bolagsordning möjliggörs främjande av dessa mål. Till exempel om det i föreningens stadgar i allmänna ordalag formuleras att föreningen har som mål att förbättra förutsättningarna för företagsverksamhet, ska medlemsavgifter som betalats till en sådan förening betraktas som icke avdragsgilla, om inte främjande av mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet uttryckligen utesluts. Bestämmelsen ska således tolkas i vid bemärkelse, och i fortsättningen ska i det närmaste endast medlemsavgifter till sådana föreningar och andra juridiska personer med mål att främja företagsverksamhet vars mål till exempel är att främja ibruktagandet av viss teknik och vars stadgar inte gör det möjligt för dem att främja mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet vara avdragsgilla. I 11 punkten ändras i den finska versionen punkten i slutet till semikolon, och läggs det i den svenska versionen till ett kommatecken i slutet av 11 punkten.  

I den nya 13 punkten föreslås bestämmelser om att inte heller medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som själv är medlem i en aktör som främjar mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet är avdragsgilla. Bestämmelsen behövs eftersom intressebevakning som gäller arbetsmarknadsverksamhet ofta har koncentrerats till centralorganisationer vars medlemmar är branschorganisationer eller lokala organisationer vars medlemmar är faktiska företag som är arbetsgivare. 

Dessutom föreslås i den nya 14 punkten bestämmelser om att inte heller medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som är i en i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande avsedd intressegemenskap med en aktör som främjar mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet är avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är att utvidga bestämmelsen om icke avdragsgilla medlemsavgifter till att gälla också sådana organisationer där arbetsmarknadsverksamheten har lagts ut på entreprenad till exempel till en systerorganisation eller på något annat motsvarande sätt. Det kan dock vara så att medlemsavgifterna till en sådan organisation dock redan annars med stöd av de bestämmelser som föreslås i 12 punkten enligt organisationens stadgar inte är avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är dessutom att säkerställa att medlemsavgifterna inte genom arrangemang kan göras avdragsgilla genom att en ändring i stadgarna kombineras med utläggning av arbetsmarknadsverksamheten på entreprenad. 

I den nya 15 punkten föreslås dessutom bestämmelser om att ospecificerade serviceavgifter som en förening eller juridisk person som avses i 12, 13 eller 14 punkten tar ut av sina medlemmar i stället för medlemsavgifter inte ska vara avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att bestämmelserna om icke avdragsgilla medlemsavgifter ska kunna kringgås genom att utforma medlemsavgifterna som avdragsgilla serviceavgifter. Bestämmelsen hindrar dock inte att till exempel deltagaravgiften för ordnande av specificerad utbildning eller andra avgifter som tas ut för specificerade tjänster som produceras för medlemmarna dras av. 

18 §. I laghänvisningen i 5 punkten stryks författningsnumret, eftersom det nämns redan i 16 §.  

7.7  Inkomstskattelagen för gårdsbruk

6 §. Det föreslås att 1 mom. 11 punkten upphävs.  

7 §. Det föreslås att som ny 7 punkt fogas en bestämmelse enligt vilken medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som enligt sina egna stadgar eller bolagsordningen har mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet inte ska anses såsom utgifter för inkomstens förvärvande eller bibehållande. Med tanke på utgifter som inte är avdragsgilla anses inte enbart ett uttryckligt omnämnande av mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamheten vara av betydelse, utan det avgörande är att det i föreningens eller annan juridisk persons stadgar eller bolagsordning möjliggörs främjande av sådana mål. Till exempel om det i föreningens stadgar i allmänna ordalag formuleras att föreningen har som mål att förbättra förutsättningarna för företagsverksamhet, ska medlemsavgifter som betalats till en sådan förening betraktas som icke avdragsgilla, om inte främjande av mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet uttryckligen utesluts. Bestämmelsen ska således tolkas i vid bemärkelse, och i fortsättningen ska i det närmaste endast medlemsavgifter till sådana föreningar och andra juridiska personer med mål att främja företagsverksamhet vars mål till exempel är att främja ibruktagandet av viss teknik och vars stadgar inte gör det möjligt för dem att främja mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet vara avdragsgilla. I 6 punkten ändras punkten i slutet i den finska versionen till ett semikolon och i den svenska versionen till ett kommatecken.  

I den nya 8 punkten föreslås bestämmelser om att inte heller medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som själv är medlem i en aktör som främjar mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet är avdragsgilla. Bestämmelsen behövs eftersom intressebevakning som gäller arbetsmarknadsverksamhet ofta har koncentrerats till centralorganisationer vars medlemmar är branschorganisationer eller lokala organisationer vars medlemmar är faktiska företag som är arbetsgivare. 

Dessutom föreslås i den nya 9 punkten bestämmelser om att inte heller medlemsavgifter till en sådan förening eller annan juridisk person som är i en i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande avsedd intressegemenskap med en aktör som främjar mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet är avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är att utvidga bestämmelsen om icke avdragsgilla medlemsavgifter till att gälla också sådana organisationer där arbetsmarknadsverksamheten har lagts ut på entreprenad till exempel till en systerorganisation eller på något annat motsvarande sätt. Det kan dock vara så att medlemsavgifterna till en sådan organisation dock redan annars med stöd av de bestämmelser som föreslås i 7 punkten enligt organisationens stadgar inte är avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är dessutom att säkerställa att medlemsavgifterna inte genom arrangemang kan göras avdragsgilla genom att en ändring i stadgarna kombineras med utläggning av arbetsmarknadsverksamheten på entreprenad. 

I den nya 10 punkten föreslås dessutom bestämmelser om att ospecificerade serviceavgifter som en förening eller juridisk person som avses i 7, 8 eller 9 punkten tar ut av sina medlemmar i stället för medlemsavgifter inte ska vara avdragsgilla. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att bestämmelserna om icke avdragsgilla medlemsavgifter ska kunna kringgås genom att utforma medlemsavgifterna som avdragsgilla serviceavgifter. Bestämmelsen hindrar dock inte att till exempel deltagaravgiften för ordnande av specificerad utbildning eller andra avgifter som tas ut för specificerade tjänster som produceras för medlemmarna dras av. 

9.1  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2026 och avses bli behandlad i samband med den. 

10.1  Lagen om källskatt för löntagare från utlandet