1 §

Tillämpningsområde

I denna lag föreskrivs om kreditinstituts och värdepappersföretags, nedan institut, beredskap för resolution, ställande under resolutionsförvaltning av institut som råkat i finansiella svårigheter, resolutionsåtgärder, omorganisering av verksamheten, befogenheter för myndigheten för finansiell stabilitet, skyddsåtgärder för aktieägare och borgenärer, koncernresolution och om erkännande av resolutionsförfaranden i tredjeländer. I lagen föreskrivs dessutom om statsrådets rätt att för viss tid begränsa verksamheten på den finländska finansmarknaden samt finansmarknadsaktörernas verksamhet.

Bestämmelserna i 15 kap. ska dessutom tillämpas på filialer som tredjeländers institut har etablerat i Finland.

Denna lag ska tillämpas om inte något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010, nedan EU:s resolutionsförordning, eller av avtalet om överföring av och ömsesidighet för bidrag till den gemensamma resolutionsfonden, nedan fördraget.

2 §

Myndigheten för finansiell stabilitet

De myndighetsuppgifter vid resolution av institut och resolutionsplanering som avses i denna lag hör till Verket för finansiell stabilitet, nedan verket, som avses i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet (     /     ), nedan verklagen, om inte något annat följer av EU:s resolutionsförordning eller särskilt föreskrivs i denna lag.

Planeringsuppgifterna i samband med en koncernresolution ska skötas av verket, om koncernens moderföretag är ett finländskt företag som inte är dotterföretag till ett moderföretag som är beläget i en annan EES-stat och om inte något annat föreskrivs nedan i denna lag.

De uppgifter som vid en koncernresolution enligt 4—14 kap. ska skötas av myndigheten för finansiell stabilitet hör till verket, om kreditinstitutet eller värdepappersföretaget eller dess moderföretag enligt 1 § 2 mom. 1 punkten är ett finländskt företag som inte är dotterföretag till ett moderföretag som är beläget i en annan EES-stat och om inte något annat föreskrivs nedan i denna lag.

3 §

Definitioner

Vad som i denna lag föreskrivs om koncerner och grupper ska också tillämpas på sammanslutningar som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010). Vad som i denna lag föreskrivs om koncerners och gruppers moderföretag ska också tillämpas på en sammanslutnings centralinstitut. Vad som i denna lag föreskrivs om dotterföretag ska också tillämpas på medlemsinstitut och på andra företag som hör till sammanslutningen än centralinstitutet.

Utöver det som föreskrivs ovan i 1 § avses med institut i 4—14 kap. ett institut under resolution och företag som hör till samma grupp som detta.

Användning av stabilitetsavgifter som avses i 4 kap. i verklagen är inte extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

4 §

Europeiska unionens lagstiftning och Europeiska bankmyndigheten

5 §

Europeiska unionens tekniska standarder

Resolutionsbestämmelser finns, utöver i denna lag, i de tekniska standarder som avses i resolutionsdirektivet och antagits genom Europeiska kommissionens, nedan kommissionen, förordning eller beslut.

6 §

Lagens syften och allmänna tillämpningsprinciper

Om de syften som avses i 1 mom. står i konflikt med varandra ska verket när den beslutar om tillämpning av denna lag väga och beakta syftena på så sätt att det är möjligt att uppnå dem på ett optimalt sätt.

7 §

Bestämmelser om lagval

Denna lags bestämmelser om resolutionsverktyg och resolutionsbefogenheter ska tillämpas på ett instituts tillgångar och skulder i en annan EES-stat, om inte något annat följer av denna lag eller av lagvalsbestämmelserna i 24 a—24 k § i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001).

1 §

Skyldighet att upprätta en resolutionsplan

Verket ska, efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna för betydande filialer, upprätta en resolutionsplan för ett institut. Av resolutionsplanen ska framgå vilken beredskap det finns för resolutionsåtgärder som verket kan vidta, om förutsättningarna för att tillsätta en resolutionsförvaltning är uppfyllda. I planen ska närmare anges eventuella materiella hinder för möjligheterna till avveckling och omorganisering och vid behov nämnas vilka betydande åtgärder som krävs för att undanröja hindren.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska inte tillämpas på institut som hör till en grupp för vilken det enligt 5 § ska upprättas en koncernresolutionsplan.

I resolutionsplanen ska anges alternativa sätt när det gäller att komma till rätta med enskilda instituts problem samt när det gäller avhjälpande av omfattande instabilitet inom den finansiella sektorn eller det finansiella systemet.

I resolutionsplanen ska ges en utredning om hur och när institutet kan ansöka om centralbankens stöd och närmare anges eventuella tillgångar som kan användas som säkerhet.

Verket kan ålägga ett institut att bistå vid upprättandet av en resolutionsplan och vid uppdatering av planen.

Verket kan besluta att institutet och företag hör till samma grupp som detta ska föra en detaljerad förteckning över finansiella avtal i vilka institutet eller ett företag som hör till samma grupp som detta är part. Verket kan bestämma en tid då förteckningen senast ska upprättas och uppgifter om avtalen ska tillställas verket.

2 §

Uppdatering av resolutionsplanen

Verket ska årligen uppdatera institutens resolutionsplaner.

En resolutionsplan ska dessutom uppdateras efter varje sådan förändring i institutets rättsliga eller funktionella struktur, affärsverksamhet eller finansiella ställning som kan ha relevans för planens genomförbarhet eller annars förutsätter att planen uppdateras. Institutet och Finansinspektionen ska utan dröjsmål rapportera förändringar till verket.

3 §

Resolutionsplanens innehåll

Av resolutionsplanen ska framgå hur de alternativa resolutionsverktyg och resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III tillämpas på institutet.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs närmare om de krav som ställs på resolutionsplanens innehåll för genomförande av resolutionsdirektivet.

4 §

Uppgifter som behövs för upprättande av en resolutionsplan

Institutet ska tillställa verket de uppgifter och utredningar som behövs för att upprätta, underhålla och genomföra resolutionsplanen. Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter och utredningar som behövs för upprättande av resolutionsplanen och genomförande av resolutionsdirektivet.

Om Finansinspektionen har de uppgifter och utredningar som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen på verkets begäran tillställa detta uppgifterna och utredningarna.

5 §

Skyldighet att upprätta en koncernresolutionsplan

Om en koncerns moderföretag inte är dotterföretag till ett moderföretag som är beläget i en annan EES-stat, ska verket upprätta en koncernresolutionsplan i samråd med de myndigheter som ansvarar för resolutionen av koncernens utländska dotterföretag och efter att ha hört resolutionsmyndigheterna i de stater där betydande filialer har sitt säte, i den mån som det är relevant från filialernas synpunkt. I koncernresolutionsplanen ska tas in en för hela koncernen gällande plan för eventuell resolution på moderföretagets nivå eller uppdelad på dotterföretagens nivå.

En koncernresolutionsplan ska upprättas på basis av de uppgifter som avses i 4 §.

6 §

Vad en koncernresolutionsplan ska innehålla

Koncernresolutionsplanen får inte bygga på antaganden om att koncernen beviljas finansiellt stöd eller likviditetsstöd som avses i 1 § 4 mom. Principerna för ansvarsfördelningen när det gäller finansiering av resolutionsåtgärder ska fastställas opartiskt och i synnerhet beakta 14 kap. 13 §, inverkan på finansmarknadens stabilitet samt ett rättvist bemötande av alla medlemsstater som deltar i resolutionen.

I koncernresolutionsplanen ska ingå en beskrivning av hur avvecklingsalternativen enligt 3 kap. 2 § ska bedömas.

7 §

Förfaranden i anslutning till koncernresolutionsplaner

Moderföretaget i en koncern ska i enlighet med 4 § tillställa verket uppgifter och utredningar om sig själv och, i den utsträckning som verket bestämmer, om de övriga koncernföretagen.

Verket ska tillställa de myndigheter som avses i 2 mom. all den information som är relevant för att dessa myndigheter ska kunna sköta sina uppgifter.

Verket är inte skyldigt att förmedla information om dotterföretag i tredjeländer utan samtycke av tillsynsmyndigheten eller resolutionsmyndigheten för dotterföretaget i fråga.

Verket ska upprätta en koncernresolutionsplan och behandla planen och ändringar i den i resolutionskollegiet som avses i 14 kap. 2 §, efter att ha hört de behöriga myndigheter som svarar för tillsynen över instituten som hör till koncernen och för tillsynen över betydande filialer. Verket kan be ett tredjelands resolutionsmyndighet delta i behandlingen av ett ärende som avses i detta moment, om det i tredjelandet finns företag eller betydande filialer som hör till koncernen.

Koncernresolutionsplaner ska varje år uppdateras av verket.

En koncernresolutionsplan ska dessutom uppdateras efter varje sådan förändring i koncernens rättsliga eller funktionella struktur, affärsverksamhet eller finansiella ställning som kan ha relevans för planens genomförbarhet eller som annars förutsätter att planen uppdateras.

8 §

Godkännande av koncernresolutionsplaner

Verket beslutar om godkännande av en koncernresolutionsplan i samråd med de myndigheter som ansvarar för resolutionen av dotterföretagen.

Verket ska eftersträva ett gemensamt beslut med de myndigheter som avses i 1 mom. inom fyra månader från den dag då verket förmedlade information enligt 4 §.

Om de myndigheter som avses i 1 mom. inte har fattat ett gemensamt beslut enligt 1 mom. inom den tidsfrist som anges i 2 mom., ska verket fatta ett beslut om koncernresolutionsplanen. I beslutet, som ska tillställas koncernens moderföretag, ska beaktas de övriga resolutionsmyndigheternas synpunkter och reservationer.

Verket ska i sådana fall som avses i 3 mom. fatta ett beslut om en separat resolutionsplan för de dotterföretag som omfattas av verkets behörighet. Av beslutet ska framgå orsakerna till en tvist som avses i 3 mom. och beaktas de synpunkter och reservationer som de övriga resolutionsmyndigheterna har framfört. Verket ska underrätta det i 14 kap. 2 § avsedda resolutionskollegiets övriga medlemmar om sitt beslut.

Om verket eller en annan myndighet som avses i 1 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit en tvist till Europeiska bankmyndigheten för avgörande, ska verket skjuta upp sitt eget beslut och invänta bankmyndighetens beslut samt slutgiltigt avgöra ärendet i enlighet med det beslutet.

Den fyra månaders tidsfrist som avses i 2 mom. är liktydig med förlikningstiden enligt den artikel som nämns i 5 mom. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den fyra månaders tidsfrist som nämns i 2 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad ska verket fatta ett beslut enligt 3 eller 4 mom.

Verket ska i sådana fall som avses i 4 mom. och där något gemensamt beslut inte har kunnat fattas erkänna och tillämpa en annan resolutionsmyndighets beslut om dotterföretag som hör till dess behörighet.

Om verket gör bedömningen att en tvist om en koncernresolutionsplan som avses i 1 mom. har relevans för statens finanspolitiska ansvar, ska verket inleda en sådan omprövning av koncernresolutionsplanen som omfattar minimikrav för kapitalbas och nedskrivningsbara skulder.

9 §

Informationsskyldighet om resolutionsplaner

Verket ska tillställa Finansinspektionen sådana resolutionsplaner och koncernresolutionsplaner som avses i detta kapitel samt ändringar i planerna.

10 §

Förenklade skyldigheter för vissa institut

Före en sådan bedömning som avses i 1 mom. ska verket samråda med Finansinspektionen.

Verket ska rapportera till Europeiska bankmyndigheten om tillämpningen av denna paragraf.

11 §

Förpliktelser som gäller sammanslutningar

Verket kan besluta att 1—9 § inte ska tillämpas på institut som hör till en sådan sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker och som i enlighet med 9 kap. 1 § i kreditinstitutslagen helt eller delvis har beviljats undantag från de tillsynskrav som avses i artikel 10 i EU:s tillsynsförordning.

Om ett institut i enlighet med 9 kap. 1 § i kreditinstitutslagen har beviljats undantag från tillsynskraven, ska 1—9 § i detta kapitel på grund av konsolidering tillämpas på institutets centralinstitut och på de institut som på det sätt som avses i artikel 10 i EU:s tillsynsförordning har anslutit sig till centralinstitutet.

Resolutionsplanen för ett institut som i enlighet med artikel 6.4 i SSM-förordningen står under Europeiska centralbankens tillsyn eller som har en betydande andel av det finansiella systemet, ska upprättas i enlighet med 1—4 §.

Verket ska rapportera till Europeiska bankmyndigheten om tillämpningen av denna paragraf.

12 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I EU:s resolutionsförordning föreskrivs om resolutionsplanering inom ramen för EU:s gemensamma resolutionsmekanism. I artikel 8 i den förordningen föreskrivs om företagsenheter och koncerner vilkas resolutionsplaner ska upprättas och godkännas av den gemensamma resolutionsnämnden som avses i artikel 42 i EU:s resolutionsförordning, i artikel 9 om andra än ovan nämnda företagsenheter och koncerner vilkas resolutionsplaner ska upprättas och godkännas av den nationella resolutionsmyndigheten och i artikel 11 om den gemensamma resolutionsnämndens rätt att vid upprättande av resolutionsplaner tillämpa förenklade skyldigheter och undantag.

1 §

Skyldighet att bedöma möjligheterna till avveckling och omorganisering av institut

Verket ska bedöma om ett institut kan avvecklas eller dess verksamhet omorganiseras på det sätt som avses i denna lag utan extraordinärt offentligt finansiellt stöd eller akut likviditetsstöd från centralbanker eller likviditetsstöd från centralbanken med icke standardmässiga villkor. Verket ska vid bedömningen samråda med Finansinspektionen. Om institutet har en betydande filial i en annan EES-stat ska verket också samråda med de resolutionsmyndigheter som är behöriga i förhållande till filialen, om det är relevant från filialens synpunkt.

Avvecklingen, saneringen eller omorganiseringen av ett institutets verksamhet ska genomföras så att den får så få negativa konsekvenser som möjligt för stabiliteten i Finlands eller övriga EES:s staters finansiella system.

Verket ska bedöma möjligheterna att avveckla och omorganisera ett institut samtidigt som det i enlighet med 2 kap. 1 och 2 § upprättar en resolutionsplan för institutet eller uppdaterar planen. Verket ska rapportera till Europeiska bankmyndigheten om det gör bedömningen att institutet inte uppfyller de villkor för avveckling eller omorganisering av verksamheten som föreskrivs i denna paragraf.

2 §

Skyldighet att bedöma möjligheterna till avveckling och omorganisering av en koncern

Om verket ansvarar för en koncernresolution ska det i samråd med de myndigheter som ansvarar för resolutionen av koncernens dotterföretag bedöma om koncernen kan avvecklas eller dess verksamhet omorganiseras på det sätt som avses i 1 §. I samband med bedömningen ska verket samråda med Finansinspektionen och de myndigheter som ansvarar för tillsynen över de dotterföretag som hör till koncernen samt resolutionsmyndigheterna i de EES-stater där institut som hör till gruppen har betydande filialer, i den mån som detta är relevant från filialernas synpunkt.

Avvecklingen, omstruktureringen eller omorganiseringen av en koncerns verksamhet ska genomföras så att den får så få negativa konsekvenser som möjligt för stabiliteten i Finlands eller övriga EES-staters finansiella system.

Den bedömning som avses i denna paragraf ska i enlighet med 5 § i detta kapitel behandlas i det resolutionskollegium som avses i 14 kap. 2 §.

Bedömningen av möjligheterna att avveckla och omorganisera en koncern ska göras samtidigt som koncernresolutionsplanen upprättas eller uppdateras. Vid bedömningen ska iakttas det beslutsförfarande som föreskrivs i 2 kap. 8 §.

Verket ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten om det inte kan anses möjligt att avveckla en koncern.

3 §

Omständigheter som är relevanta för bedömningen

Genom förordning av finansministeriet utfärdas för genomförande av resolutionsdirektivet behövliga närmare bestämmelser om omständigheter som verket åtminstone ska beakta vid bedömningen av om villkoren enligt 1 och 2 § är uppfyllda.

4 §

Undanröjande av hinder för avveckling av ett institut och omorganisering av verksamheten

Om verket i sin bedömning enligt 1 §, efter att ha hört Finansinspektionen, konstaterar att det finns ett väsentligt hinder för avveckling av ett institut eller omorganisering av dess verksamhet, ska verket skriftligen underrätta institutet, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de stater där institutet har betydande filia-ler.

Institutet ska inom fyra månader efter att ha fått ett sådant meddelande som avses i 1 mom., för verket lägga fram ett förslag till åtgärder för undanröjande av hinder som verket konstaterat.

Verket ska bedöma om de åtgärder som institutet föreslagit i enlighet med 2 mom. räcker för att undanröja ett hinder som verket konstaterat. Vid sin bedömning ska verket samråda med Finansinspektionen. Om verket anser att de åtgärder som institutet föreslagit inte räcker för att undanröja hindret, ska verket kräva att institutet vidtar de åtgärder som verket specificerat för att hindret ska kunna undanröjas. Verket ska skriftligen underrätta institutet om de åtgärder som krävs och institutet ska inom en månad efter att ha tagit emot meddelandet lägga fram en plan för hur åtgärderna ska genomföras. När verket beslutar vilka åtgärder som ska vidtas ska det visa varför de åtgärder det föreslagit är behövliga och de åtgärder som institutet föreslagit inte är tillräckliga. Verket ska när det beslutar om åtgärdskraven beakta vilken inverkan hindret i fråga om avvecklings- och omorganiseringsmöjligheterna har på finansmarknadens stabilitet samt åtgärdernas inverkan på institutets affärsverksamhet, på stabiliteten i dess verksamhet och på institutets betydelse för samhällsekonomin.

Innan verket lägger fram åtgärdskrav för institutet enligt 3 mom. ska verket bedöma de konsekvenser som åtgärden eventuellt får för institutet, för den inre marknaden för finansiella tjänster samt för det finansiella systemets stabilitet i andra EES-stater och i Europeiska unionen. Verket ska vid bedömningen samråda med Finansinspektionen och vid behov också med Finlands Bank och finansministeriet.

Upprättandet av en resolutionsplan för institutet och utformningen av ett gemensamt beslut om godkännande av ett förslag till koncernresolution ska avbrytas till dess att verket har beslutat om åtgärder för undanröjande av ett relevant hinder.

5 §

Undanröjande av hinder för avveckling och omorganisering av en koncern

Om verket ansvarar för koncernresolutionen av ett institut ska det i ett resolutionskollegium som avses i 14 kap. 2 § i samråd med de övriga myndigheter som ansvarar för resolutionen av koncernföretagen om möjligt göra en sådan bedömning som avses i 2 § i detta kapitel och gemensamt besluta om åtgärder enligt 4 § 4 mom. som ska vidtas i koncernföretagen. I samband med beslutet ska det tillsynskollegium som avses i 65 b § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) höras och, i fråga om betydande filialer, också de behöriga resolutionsmyndigheterna, om det är relevant från filialernas synpunkt.

Verket ska i samband med tillämpningen av denna paragraf i överensstämmelse med artikel 25.1 i Europeiska banktillsynsförordningen i samråd med Finansinspektionen och Europeiska bankmyndigheten upprätta en rapport och sända den till koncernens moderföretag, de myndigheter som ansvarar för resolutionen av dotterföretagen och till resolutionsmyndigheterna i betydande filialers hemstater. I samband med rapporten ska de myndigheter höras som ansvarar för tillsynen över de institut som hör till koncernen. I rapporten ska behandlas väsentliga hinder för en effektiv användning av resolutionsverktygen och resolutionsbefogenheterna i koncernen samt konsekvenserna för institutets affärsverksamhet, och rekommenderas lämpliga och riktade åtgärder som verket anser vara behövliga för undanröjande av hindren.

Koncernens moderföretag kan inom fyra månader från den dag då den tagit emot rapporten enligt 2 mom., för verket föreslå alternativa åtgärder för undanröjande av de hinder som preciseras i rapporten.

Om moderföretaget i enlighet med 3 mom. har föreslagit alternativa åtgärder ska verket underrätta Finansinspektionen och Europeiska bankmyndigheten samt resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen och betydande filialer, om detta är relevant från filialernas synpunkt. Verket ska sträva efter att resolutionskollegiet inom fyra månader efter rapporten fattar ett gemensamt beslut om de väsentliga hindren och om vilka åtgärder som krävs för undanröjande av dem. I beslutet ska beaktas åtgärdernas eventuella inverkan i alla de EES-stater där koncernen bedriver verksamhet. I samband med beslutet ska verket samråda med de behöriga resolutions- och tillsynsmyndigheterna för filialerna. Verket ska skriftligen delge det gemensamma beslutet till koncernens moderföretag.

Om ett gemensamt beslut inte har fattats inom den tid som avses i 4 mom. ska verket besluta om åtgärder som avses i 4 § 4 mom. och ska genomföras på koncernnivå. I verkets beslut ska beaktas synpunkter och reservationer som framförts av andra resolutionsmyndigheter. Verket ska delge beslutet till koncernens moderföretag.

Om en annan resolutionsmyndighet i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit en tvist om ett beslut som avses i denna paragraf till Europeiska bankmyndigheten, ska verket skjuta upp sitt beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt slutliga beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Den tidsfrist på fyra månader som avses i 4 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ett ärende kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter den tidsfrist på fyra månader som nämns i 4 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad ska verket fatta ett beslut enligt 4 mom.

6 §

Undanröjande av hinder för avveckling och omorganisering av en koncern i en situation där planeringen av koncernresolutionen ska skötas av resolutionsmyndigheten i en annan EES-stat

I en situation där planeringen av en koncernresolution hör till resolutionsmyndigheten i en annan EES-stat och verket är behörig resolutionsmyndighet för ett dotterföretag som hör till koncernen, ska verket i resolutionskollegiet som avses i 14 kap. 2 §, i samråd med de övriga resolutionsmyndigheterna, göra en sådan bedömning som avses i 1 § i detta kapitel och fatta ett gemensamt beslut om åtgärder som avses i 4 § 4 mom. Verket ska delge den rapport som avses i 5 § 2 mom. till de dotterföretag i koncernen för vilka verket är behörig resolutionsmyndighet.

Om något gemensamt beslut inte har fattats inom den fyra månaders tidsfrist som avses i 5 § 4 mom. ska verket besluta om åtgärder enligt 4 § 4 mom. som ska riktas mot det finländska dotterföretaget. Verket ska beakta synpunkter som framförts av de övriga resolutionsmyndigheterna. Verket ska delge beslutet till det finländska dotterföretaget och till den resolutionsmyndighet som ansvarat för planeringen av koncernresolutionen.

Om en annan resolutionsmyndighet i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten, ska verket skjuta upp sitt eget beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt slutliga beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Den tidsfrist på fyra månader som avses i 5 § 4 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i artikel 19 Europeiska banktillsynsförordningen. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter den nämnda tidsfristen på fyra månader eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad ska verket fatta ett beslut enligt 3 mom.

Verket kan överföra ärenden som avses i 1 mom. till Europeiska bankmyndigheten.

7 §

Tidigt ingripande

8 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 10 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om bedömning av möjligheten att avveckla och omorganisera institut och koncerner samt om åtgärder för att undanröja hinder för avvecklings- och omorganiseringsmöjligheter.

1 §

Villkor för resolutionsförvaltning

Villkoret i 1 mom. 3 punkten uppfylls om ställande under resolutionsförvaltning är en proportionerlig och behövlig åtgärd för att uppnå de mål som avses i 1 kap. 6 § 1 mom. och dessa mål inte på motsvarande sätt kan uppnås genom att försätta institutet i konkurs eller likvidation.

Institutets styrelse ska utan dröjsmål meddela Finansinspektionen om den anser att institutet uppfyller de villkor som avses i 1 mom. 1 punkten. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta verket om ett meddelande som inspektionen mottagit i enlighet med detta moment.

2 §

Beslut om resolutionsförvaltning av ett institut

Då institutet med ett beslut enligt 1 mom. har ställts under resolutionsförvaltning kan verket besluta om åtgärder som avser institutets verksamhet, tillgångar och skulder, så som föreskrivs nedan i denna lag.

Om verket efter ett beslut som avses i 1 mom. fattar beslut om användning av resolutionsverktyg enligt 8—11 kap., ska på beslutets innehåll tillämpas 1 mom., på delgivande av beslutet 3 § och på offentliggörande av beslutet 4 §.

Om en värdering enligt 5 kap. 1 § i överensstämmelse med 3 § 1 mom. 1 punkten i det nämnda kapitlet visar att resolutionsvillkoren inte är uppfyllda, ska verket återkalla sitt beslut enligt 2 § i detta kapitel om att ställa institutet under resolutionsförvaltning. Beslutet om att återkalla beslutet ska omedelbart delges de aktörer som nämns i 3 § och offentliggöras i enlighet med 4 §.

I 17 kap. 3 § föreskrivs om överklagande av verkets beslut om att ställa ett institut under resolutionsförvaltning samt av beslut som avses i 3 och 4 mom.

3 §

Delgivning av beslut

4 §

Offentliggörande av beslut om inledande av resolutionsförfarande

En sammanfattning som avses i 1 mom. ska innehålla en beskrivning av beslutets betydelse för institutets förvaltningsorgans behörighet och institutets avtalsparters ställning och i synnerhet för slutkunderna samt för tillämpningen av principerna för insättningsgaranti.

Verket ska dessutom offentliggöra beslutet i Europeiska unionens officiella tidning samt i två riksomfattande dagstidningar på det officiella språket i de EES-stater där ett institut som omfattas av beslutet har en filial eller där institutet tillhandahåller tjänster enligt kreditinstitutslagen eller lagen om investeringstjänster. Verket ska också meddela när beslutet upphör att gälla.

I meddelandet om ett beslut som avses i 2 § ska samtidigt nämnas syftet med förfarandet, tillämplig lagstiftning, besvärstiden och behörig besvärsmyndighet. Beslutet är i kraft oberoende av om meddelandet offentliggjorts.

Om aktierna, andelarna eller skuldinstrumenten i det institut som förfarandet avser är föremål för handel på en reglerad marknad, ska utöver de uppgifter som avses i 2 mom. offentliggöras hur information enligt värdepappersmarknadslagen (746/2012) ska hållas tillgänglig för allmänheten.

Om aktierna, andelarna eller skuldinstrumenten i det institut som förfarandet avser inte är föremål för handel på en reglerad marknad, ska de uppgifter som avses i 2 mom. tillställas institutets kända aktie- eller andelsägare samt borgenärer.

Om ett beslut som avses i 1 mom. innebär att förverkligandet av någon av institutets avtalsparters lagstadgade eller avtalsenliga rättigheter skjuts upp eller på annat sätt begränsas, ska utöver information som avses i 2 mom. dessutom offentliggöras varaktigheten av och villkoren för uppskovet eller begränsningen samt, om varaktigheten eller villkoren senare ändras, ändringarnas innehåll.

5 §

Resolutionsförvaltning av företag som hör till en grupp

Vid tillämpning av 1 § 1 mom. på företag som avses i denna paragraf ska de villkor som nämns i det momentet granskas både med avseende på de krav som gäller enskilda företag och med avseende på gruppbaserade krav som gäller koncernens moderföretag.

6 §

Allmänna principer för resolution

Om ett institut som är ställt under resolutionsförvaltning är moder- eller dotterföretag i en koncern till vilken hör ett eller flera företag i en annan EES-stat, ska resolutionsåtgärderna genomföras så att konsekvenserna blir så små som möjligt för de övriga koncernföretagen och för hela koncernen samt för finansmarknadens stabilitet i alla de EES-stater där institutet bedriver verksamhet och i övriga EES-stater.

7 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 15 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om allmänna resolutionsprinciper, i artikel 16 om resolution av finansiella institut och moderbolag enligt artikel 2 b samt i artikel 18 om villkoren för ställande under resolutionsförvaltning och om resolutionsförfarandet.

1 §

Värdering

Verket ska utan dröjsmål, innan värdet på aktier och andelar skrivs ned i enlighet med 6 kap. och innan resolutionsåtgärder vidtas, se till att institutets tillgångar och skulder värderas så som föreskrivs i detta kapitel (värdering). Verket kan följa bestämmelserna i detta kapitel också innan institutet ställs under resolutionsförvaltning.

Värderingen ska baseras på allmänt vedertagna metoder och, om inte något annat följer av Europeiska unionens, nedan EU, bestämmelser om statligt stöd, på försiktiga antaganden. Värderingens resultat ska vara rimligt och rättvist.

2 §

Värderare

Den som utför värdering enligt 1 § (värderare) ska ha sådan utbildning och erfarenhet som behövs med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet samt övriga relevanta omständigheter.

Värderaren ska vara oberoende i förhållande till verket och övriga myndigheter samt i förhållande till institutet i fråga och till andra företag i samma koncern.

3 §

Värderingens syfte

Dessutom ska det vid värderingen säkerställas att institutets alla eventuella förluster fastställs vid den tidpunkt då resolutionsverktygen tillämpas eller värdet på aktier eller andelar skrivs ned.

4 §

Kompletterande bestämmelser om värdering

Värderingen får inte baseras på antaganden om att institutet under eller efter resolutionen kommer att beviljas extraordinärt offentligt finansiellt stöd, akut likviditetsstöd från centralbanken eller likviditetsstöd från centralbanken med icke standardmässiga villkor för säkerheter, löptider och räntesatser.

5 §

Utredning om och bilagor till värdering

6 §

Godkännande av värdering

Värderaren ska tillställa verket värderingen för godkännande inom den tid som verket bestämmer. Verket ska godkänna värderingen om den har utförts i enlighet med denna lag och om det inte finns något annat vägande skäl att inte godkänna den.

7 §

Preliminär värdering

Om en värdering enligt 1 § på grund av ärendets brådskande natur eller av något annat vägande skäl inte kan göras före nedskrivning av värdet på aktierna eller andelarna eller innan resolutionsåtgärder vidtas, ska verket värdera tillgångarna och skulderna preliminärt (preliminär värdering).

En preliminär värdering ska göras, om möjligt, i enlighet med 1 §, 4 § 1 mom. och 5 §.

En preliminär värdering ska ha en reservation för eventuella ytterligare förluster.

Verket kan trots vad som föreskrivs i 1 § skriva ned värdet på aktier och andelar samt vidta resolutionsåtgärder på basis av den preliminära värderingen.

8 §

Komplettering av en preliminär värdering så att den blir definitiv

En preliminär värdering enligt 7 § ska utan obefogat dröjsmål kompletteras så att den i enlighet med 1—6 § blir definitiv. En definitiv värdering kan utföras antingen separat eller samtidigt som en bedömning enligt 12 §.

9 §

Annullering av skuldnedskrivning samt betalning av ytterligare vederlag

10 §

Värdering som fogas till verkets beslut

Verket ska foga en sådan värdering som avses i detta kapitel till sitt beslut om nedskrivning av värdet på aktier eller andelar enligt 6 kap. 1 § och till beslut om tillämpning av resolutionsverktyg enligt 7 kap. 1 §.

Värderingen får inte separat överklagas genom besvär.

11 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 20 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om värdering av en sådan enhets tillgångar och skulder som avses i artikel 2 i den förordningen.

12 §

Bedömning av bemötandet av aktieägare, andelsägare och borgenärer

Verket ska utan dröjsmål efter det att resolutionsåtgärder enligt 8—11 kap. har vidtagits, göra en bedömning av om aktieägare, andelsägare och borgenärer på basis av beslutet får samma, bättre eller sämre bemötande än i det fall att institutet i stället för resolution skulle ha försatts i konkurs. Bedömningen ska göras separat från den värdering som avses i 1 §.

I fråga om den som gör bedömningen och godkännandet av bedömningen ska tillämpas vad som i 2 § föreskrivs om värderare och i 6 § om godkännande av värdering.

13 §

Bedömningsförfarande

1 §

Skyldighet att skriva ned det nominella värdet på poster i eget kapital

Verket ska utan dröjsmål efter det att ett institut har ställts under resolutionsförvaltning och värderats enligt 5 kap. 1 § besluta om täckande av institutets förluster samt indragning av aktier och andelar. Verket ska täcka institutets förluster genom att skriva ned det nominella värdet på institutets aktier eller andelar och på andra poster i institutets eget kapital samt, under de förutsättningar som föreskrivs i 3 §, det nominella värdet på aktier eller andelar i företag som hör till samma grupp som institutet och på andra poster i eget kapital, eller det bokföringsmässiga motvärdet om aktierna eller andelarna inte har något nominellt värde. Samtidigt ska verket dra in varje aktie- eller andelsägares aktier eller andelar i samma förhållande som verkets förluster har täckts i enlighet med detta moment, om inte verket beslutar att aktierna eller andelarna ska överlåtas till sådana borgenärer vilkas fordringar har skrivits ned eller i enlighet med 8 kap. konverterats till finansiella instrument som hänförs till kapitalbasen.

Institutet har inte sådana förutsättningar att fortsätta verksamheten som avses i 2 mom. 1 punkten då det så som avses i 4 kap. 1 § 2 mom. är eller sannolikt är oförmöget att fortsätta med sin verksamhet och det med beaktande av förhållandena inte rimligen kan antas att det med andra åtgärder än sådana som avses i denna paragraf är möjligt att inom en rimlig tid säkerställa institutets fortsatta verksamhet. Vid bedömningen av om en grupp är eller sannolikt är oförmögen att fortsätta sin verksamhet ska tillämpas vad som i 4 kap. 1 § 2 mom. föreskrivs om bedömning av institutet.

Som stöd som avses i 2 mom. 2 punkten ska inte anses rekapitalisering på normala villkor av ett sådant institut som inte uppfyller de villkor som avses i 4 kap. 1 § 2 mom. 1 och 2 punkten eller i 2 mom. 1 punkten.

Antalet aktier eller andelar i institutet ska i samma förmånsrättsordning som vid en konkurs minskas i de poster i eget kapital som avses i 1 mom., om inte något annat följer av artikel 54 i EU:s tillsynsförordning. Nedskrivning av värdet på aktier, andelar och andra poster i eget kapital ändrar inte ägarens ansvar för förpliktelser som hänför sig till det nedskrivna värdet eller för eventuell skadeståndsskyldighet till följd av överklagande av åtgärder som avses i 1 mom.

Nedskrivning av värdet på aktier eller andelar i dotterföretag får inte överstiga nedskrivningen av motsvarande poster i moderföretaget.

På minskning av aktie- eller andelskapital ska inte tillämpas vad som om det föreskrivs någon annanstans i lag, med undantag för vinstutdelningsbegränsningar till följd av minskning av aktie- eller andelskapital samt skyldigheten att anmäla minskning av aktie- eller andelskapital för registrering och registermyndighetens skyldighet att registrera minskningen.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om aktier och andelar ska också tillämpas på sparbankers grundfondsandelar.

Verket kan före tillämpningen av åtgärder enligt denna paragraf besluta att ett kreditinstitut i andelslagsform ska ombildas till ett andelsbanksaktiebolag enligt 18 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013) och att en sparbank ska ombildas till ett sparbanksaktiebolag enligt 91 § i sparbankslagen (1502/2001).

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om behörighet som tillkommer ett instituts förvaltningsorgan.

2 §

Samråd med övriga myndigheter

Före ett sådant beslut som avses i 1 § ska verket underrätta Finansinspektionen om saken. Om institutet som är föremål för beslutet hör till en grupp vars gruppbaserade tillsyn en annan EES-stats tillsynsmyndighet ansvarar för, ska verket underrätta också denna tillsynsmyndighet samt motsvarande myndighet i den andra EES-staten.

Om ett dotterföretag som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten eller ett moderföretag som avses i 3 punkten är föremål för ett beslut ska verket underrätta också alla de övriga EES-staters tillsynsmyndigheter och motsvarande myndigheter där man har för avsikt att fatta beslut i överensstämmelse med 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten.

Av en underrättelse som avses i 1 eller 2 mom. ska framgå den tilltänkta åtgärden och dess motivering. I underrättelsen ska myndigheterna ges tillfälle att yttra sig om den.

Efter samråd med övriga myndigheter ska verket före ett beslut som avses i 1 § bedöma om det är möjligt att i stället för beslutet överföra tillgångar till institutet från dess moderföretag eller att göra ett tidigt ingripande enligt 11 kap. 5 a § 1 mom. i kreditinstitutslagen.

Verket får inte fatta beslut som avses i 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten om någon av de myndigheter som avses i 1 eller 2 mom. i denna paragraf motsätter sig beslutet.

3 §

Nedskrivning av eget kapital i företag som hör till samma grupp

På sådant gemensamt beslutsfattande som avses i 1 och 2 punkten ska tillämpas vad som föreskrivs i 14 kap. 10 §.

4 §

Beslutsinformation till andra myndigheter

Verket ska informera Finansinspektionen och de myndigheter som ansvarar för resolution av företag som hör till samma grupp eller för tillsynen i en annan EES-stat om beslut som avses i 1 §.

5 §

Offentliggörande av beslut

Verket ska på sina webbsidor offentliggöra beslut som avses i 1 § eller en beslutssammanfattning.

6 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 21 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om nedskrivning och konvertering av aktier och andelar när det gäller företagsenheter som avses i artikel 2 i den förordningen och koncerner som är etablerade i en deltagande medlemsstat.

1 §

Tillämpning av resolutionsverktyg

Beslut om tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg kan fattas samtidigt som eller efter ett beslut som avses i 1 mom. 2 punkten.

2 §

Resolutionsverktyg

Då vid resolutionen av ett institut används endast verktyg som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten och med dessa verktyg överförs endast en del av institutets tillgångar eller skulder, ska verket avveckla institutet genom ett insolvensförfarande eller genom likvidation. Vid avvecklingen av institutet ska verket beakta vilka verksamhetsförutsättningar den aktör eller det tillfälliga institut har som övertar affärsverksamheten samt de allmänna målsättningarna i 1 kap. 6 § och de allmänna principerna i 4 kap. 6 §.

Verket kan besluta ta ut en rimlig ersättning som motsvarar självkostnadsvärdet för sina kostnader för användningen av resolutionsverktyg hos institutet eller det tillfälliga institutet eller dra av ersättningen från det inlösenpris som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten. Verkets fordringar enligt detta moment ska betalas vid institutets konkurs eller vid avveckling av institutet eller bolaget enligt 1 mom. 3 eller 4 punkten, med bästa förmånsrätt efter garanterad insättning enligt verklagen och sådana fordringar som avses i 3 § i betalningsordningslagen.

Skillnaden mellan det överföringspris på aktier eller andelar som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och ett inlösenpris som är lägre än detta ska fullt ut ersättas till institutets aktie- eller andelsägare.

3 §

Beslutsfattande, registrering och rättsverkningar

Verket kan fatta beslut som behövs för att tillämpa resolutionsverktyg som avses i 2 § trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om den behörighet som tillkommer institutets förvaltningsorgan. Vad som någon annanstans i lag föreskrivs om förvaltningsorganens behörighet ska tillämpas om inte verket beslutar något annat. Vad som någon annanstans i lag föreskrivs om förvaltningsorganens straff- och skadeståndsrättsliga ansvar ska inte tillämpas på deras beslut, till den del som behörigheten har begränsats i enlighet med detta moment.

Om ett institut företar en rättshandling i strid med 1 mom. om behörighet är rättshandlingen ogiltig, utom i det fall att den andra parten var i god tro om att institutet inte hade rätt att företa rättshandlingen i fråga.

I fråga om registrering av beslut som avses i 1 § och beslutens rättsverkningar samt i fråga om beslutsprocessen hos andra mottagande företag än tillfälliga institut och egendomsförvaltningsbolag samt rapportering till myndigheter ska tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lag, om inte annat följer av denna lag. På registrering av aktiekapital som i form av apport betalats till ett institut, till ett tillfälligt institut eller till ett egendomsförvaltningsbolag ska inte tillämpas vad som i 2 kap. 8 § 3 mom. i aktiebolagslagen (624/2006) föreskrivs om revisorsyttrande.

Vad som någon annanstans i lag föreskrivs om återvinning till konkursbo och om en borgenärs rätt att motsätta sig en rättshandling ska inte tillämpas på rättshandlingar som innebär att verket överför ett instituts eller företags tillgångar eller skulder i enlighet med denna lag och inte heller på verkets beslut enligt 7 §. På en insättares rätt att säga upp en insättning ska dock tillämpas 6, 9 och 13 § i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, 9, 10 och 30 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform samt 69, 87 a och 89 § i sparbankslagen.

I 12 kap. 7 § föreskrivs om de rättsverkningar som beslut som avses i denna paragraf har på avtalsparters rättigheter.

Om något annat av Finansinspektionens tillsynsobjekt än ett sådant institut som är föremål för åtgärder, till följd av tillämpningen av 8—11 kap. inte längre uppfyller sina lagstadgade krav, ska verket underrätta Finansinspektionen om detta. Finansinspektionen ska, efter att ha fått underrättelsen, för ett sådant tillsynsobjekt sätta ut en tidsfrist inom vilken tillsynsobjektet ska uppfylla de lagstadgade kraven.

4 §

Offentliggörande av beslut

Verket ska på sina webbsidor offentliggöra ett beslut som avses i 1 § eller en sammanfattning av beslutet.

5 §

Tillämpning av värdepappersmarknadslagstiftningen

Vad som i 4 kap. i värdepappersmarknadslagen föreskrivs om prospekt och innehållet i pros-pekt samt i 11 kap. i den lagen om offentliga uppköpserbjudanden och skyldighet att lämna erbjudanden, ska inte tillämpas vid överföring eller förvärv av aktier med stöd av bestämmelserna i 9—11 kap. i denna lag.

6 §

Tillämpning av bestämmelserna om ägartillsyn

När skulder konverteras till aktier eller andelar på det sätt som avses i 8 kap. eller när aktier eller andelar överförs med stöd av 9 kap., tillämpas 3 kap. i kreditinstitutslagen, 7 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster och 32 a—32 c § i lagen om Finansinspektionen, om inte något annat föreskrivs nedan i denna paragraf.

Finansinspektionen ska utan obefogat dröjsmål besluta om den förbjuder ett förvärv eller begränsar rättigheter som är baserade på aktier eller andelar. I sin prövning ska Finansinspektionen beakta hur brådskande konverteringen av skulder eller överföringen av affärsverksamhet är samt behovet att uppnå syftet med resolutionen. Finansinspektionens beslut ska delges verket och den anmälningsskyldige.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i kreditinstitutslagen och i lagen om investeringstjänster kan verket med stöd av bestämmelserna i 8 och 9 kap. i denna lag överföra aktier och andelar innan Europeiska centralbanken har fattat beslut enligt 3 kap. 2 § 2 mom. i kreditinstituts-lagen eller Finansinspektionen har beviljat tillstånd enligt 7 kap. 15 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster. Verket har emellertid uteslutande rätt att utöva de rättigheter som är förenade med aktierna och andelarna till dess att Europeiska centralbanken har fattat sitt beslut eller Finansinspektionen har beviljat nämnda tillstånd eller har beslutat om den förbjuder överlåtelsen av aktierna eller andelarna eller till utgången av den tidsfrist som avses i 32 b § i lagen om Finansinspektionen.

7 §

Tillsättning av ombud

Verket kan genom sitt beslut för ett institut tillsätta ett ombud som enligt verkets anvisningar ska utöva den behörighet som tillkommer verket enligt denna lag. Verket ska i enlighet med 4 kap. 4 § 1—3 mom. offentliggöra beslutet att tillsätta ett ombud. På ombudet tillämpas bestämmelserna om tjänsteansvar för verkets tjänstemän.

Ombudet ska ha med avseende på uppdragets art och omfattning tillräcklig förmåga, erfarenhet och yrkesskicklighet och också i övrigt vara lämplig för uppdraget. Ombudet ska i uppdraget på alla sätt främja de allmänna resolutionsmålen som avses i 1 kap. 6 §. Ombudet ska regelbundet och alltid i början och slutet av sin mandatperiod upprätta och tillställa verket en rapport om institutets finansiella situation och om skötseln av sina uppgifter som ombud.

Ett ombud kan tillsättas för högst ett år. Ombudets mandatperiod kan av särskilda skäl förlängas med ett år i sänder. Verket kan återkalla tillsättningen.

Om ett ombud tillsätts för ett institut som hör till samma grupp som ett institut i en annan EES-stat, ska verket med motsvarande resolutionsmyndigheter i den andra EES-staten om möjligt avtala att samma ombud ska tillsättas för alla institut som hör till gruppen.

Om ombudet med stöd av denna paragraf har den behörighet som tillkommer institutets styrelse eller verkställande direktör, ska verket göra en registeranmälan om begränsning av styrelsens eller verkställande direktörens behörighet och med ombudets personuppgifter. Uppgifterna ska föras in i handelsregistret, utöver de som ska registreras med stöd av handelsregisterlagen (129/1979).

8 §

Registrering i andra EES-stater

Verket ska be att beslut som avses i 1 § förs in i en annan EES-stats fastighetsregister, handelsregister eller något annat offentligt register, om sådana beslut ska registreras enligt lagstiftningen i staten i fråga.

9 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 17 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om fordringars förmånsrätt, i artikel 22 om allmänna principer för resolutionsverktyg och i artikel 23 om resolutionsplaner som ska innehålla detaljerade uppgifter om de resolutionsverktyg som tillämpas på institut under resolution.

1 §

Rätt att skriva ned det nominella värdet av skulder och konvertera dem till kapitalbasinstrument

Verket kan genom sitt beslut, med de undantag som anges i 5 och 6 §, helt eller delvis skriva ned det nominella värdet av andra skuldinstrument i institut och tillfälliga institut enligt 10 kap. än sådana som avses i 4 §, nedan nedskrivningsbara skulder, och konvertera de nedskrivna skulderna till kapitalbasinstrument på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om tillfälliga instituts skulder ska också tillämpas på skulder som i enlighet med denna lag har överförts till ett tillfälligt institut.

Ett institut som har ställts under resolutionsförvaltning ska ha adekvata system för att säkerställa att verket vid behov utan dröjsmål kan få tillgång till information som behövs för tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel.

2 §

Förslag till omorganiseringsplan av verksamheten

Ett institut ska inom en månad från ett beslut som avses i 1 § för verket lägga fram ett förslag till omorganisering av verksamheten. Verket kan av särskilda skäl förlänga tidsfristen med en månad.

Verket ska i samråd med Finansinspektionen bedöma förslaget. Om det är sannolikt att genomförandet av förslaget återställer institutets livskraft, ska verket godkänna förslaget. Om detta mål inte uppnås genom förslaget, ska verket i samråd med Finansinspektionen underrätta institutet om sin bedömning. Institutet ska då inom två veckor efter meddelandet tillställa verket ett kompletterat förslag. Verket ska inom en vecka efter att ha fått det kompletterade förslaget antingen kräva att institutet ytterligare kompletterar förslaget eller godkänna förslaget.

Vid nedskrivning av det nominella värdet av ett i 1 kap. 1 § 2 mom. avsett företags skuldinstrument ska moderföretaget lägga fram ett förslag som avses i 1 mom. i denna paragraf och som omfattar gruppens samtliga företag.

Institutet ska genomföra åtgärderna i det förslag som godkänts i enlighet med 2 mom. och minst var sjätte månad rapportera till verket hur genomförandet av förslaget framskrider. Verket kan i samråd med Finansinspektionen förutsätta att institutet kommer in med ett nytt förslag för godkännande av verket, om verket anser att detta behövs för att uppnå det mål som avses i 2 mom.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas de närmare bestämmelser om vilka krav som ska ställas på förslag enligt denna paragraf som behövs för genomförande av resolutionsdirektivet.

3 §

Genomförande av nedskrivning och konvertering av skulder

När verket skriver ned skulders nominella värde och konverterar det belopp som motsvarar nedskrivningen till kapitalbasinstrument, ska verket på basis av en värdering enligt 5 kap. uppskatta det totalbelopp varmed de nedskrivningsbara skuldernas nominella värde ska skrivas ned och, under de förutsättningar som föreskrivs i 4 mom., konvertera det till kapitalbasinstrument.

Om institutets skulder överstiger dess tillgångar ska verket först skriva ned skuldernas bokföringsvärde med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skulderna och tillgångarna, i samma ordning som skulderna vid institutets konkurs motsvarar förluster.

Dessutom ska verket skriva ned skuldernas nominella värde och konvertera ett mot nedskrivningen svarande belopp till kärnprimärkapitalinstrument. Konvertering ska göras på ett sådant belopp som efter nedskrivningen av skuldernas nominella värde enligt 2 mom. behövs för att öka institutets eller det tillfälliga institutets kapitalbas till ett sådant tröskelvärde som gör det möjligt att trygga marknadens förtroende för institutets eller det tillfälliga institutets fortsatta verksamhet.

Om ett institut eller ett tillfälligt institut har finansiella instrument med sämre förmånsrätt vid konkurs, ska värdet av sådana skulder skrivas ned till fullt belopp innan värdet av skulder med bättre förmånsrätt skrivs ned. Om ett institut eller ett tillfälligt institut har finansiella instrument som enligt villkoren kan konverteras till instrument som vid en konkurs har sämre förmånsrätt, ska instrumenten konverteras i enlighet med de villkor som gäller för dem, innan detta moment tillämpas.

En borgenär med en fordran vars nominella värde har skrivits ned på grundval av vad som föreskrivs i 3 mom. har rätt att få mot nedskrivningen svarande finansiella instrument med sämre förmånsrätt än den nedskrivna skulden. I 13 kap. föreskrivs om andra skyddsåtgärder för borgenärer.

Vad som nedan i detta kapitel föreskrivs om institut ska också tillämpas på tillfälliga institut som avses i 10 kap.

4 §

Skulder vars nominella värde inte kan skrivas ned

5 §

Fakultativa undantag i fråga om nedskrivningsbara skulder

Verket kan med de begränsningar som anges nedan i denna paragraf besluta att 1 § inte ska tillämpas på en skuld eller en del av en skuld. Denna paragraf ska inte tillämpas på finansiella instrument som hänförs till institutets kapitalbas.

Belopp som inte skrivs ned i enlighet med 1 mom. kan användas för nedskrivning av övriga nedskrivningsbara skulders nominella värde enligt 1 §, dock med iakttagande av 4 kap. 6 § 1 mom. 3 punkten. Verket kan också besluta att det belopp som inte skrivs ned ska täckas ur resolutionsfonden i enlighet med 6 §.

Verket ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om beslut som avses i denna paragraf. Om 6 § tillämpas på ett beslut, får detta inte verkställas utan kommissionens samtycke.

6 §

Användning av resolutionsfonden i särskilda fall

Ett instituts skulder som inte skrivits ned med stöd av 3 § och som enligt 3 mom. i den paragrafen inte har täckts genom ökning av de övriga skuldernas andel av hela det nedskrivna beloppet, kan helt eller delvis täckas med medel ur resolutionsfonden så som föreskrivs i denna paragraf.

Verket kan som villkor för tillämpning av 2 mom. 2 punkten ställa att det belopp som med stöd av punkten betalats till institutet senare ska återbetalas av institutets utdelningsbara fria egna kapital.

7 §

Minimikrav för nedskrivningsbara skulder

Vad som i 1 mom. föreskrivs om ett instituts kapitalbas, nedskrivningsbara skulder och balansomslutning ska tillämpas på institutets konsoliderade kapitalbas, konsoliderade nedskrivningsbara skulder och konsoliderade balansomslutning. I 12 § 3 mom. föreskrivs om värdering av derivat.

Om ett tredjelands lag tillämpas på en skuld kan verket förutsätta att skulden ska betraktas som en nedskrivningsbar skuld endast i det fall att verkets eventuella beslut om nedskrivning och konvertering av skulden anses vara bindande och giltigt enligt tredjelandets lagstiftning. På yrkande av verket ska institutet lägga fram utredning om saken.

Denna paragraf ska inte tillämpas på hypoteksbanker som avses i 2 kap. i lagen om hypoteksbanksverksamhet (688/2010).

8 §

Skulder som är nedskrivningsbara enligt avtal

9 §

Tillsyn över minimikrav för nedskrivningsbara skulder

Ett institut ska ha tillräckliga system för att säkerställa att verket fortlöpande kan övervaka att institutet eller företaget uppfyller de krav som föreskrivs i 7 §. Verket ska i samråd med Finansinspektionen fortlöpande övervaka att kraven efterlevs.

Verket ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om de minimikrav som enligt 7 § ställs på varje institut.

10 §

Samarbete med andra EES-staters resolutionsmyndigheter

Verket ska tillsammans med de övriga myndigheter som ansvarar för resolution av koncernbolag besluta om tillämpning av minimikravet för nedskrivningsbara skulder på basis av moderföretagets konsoliderade balansomslutning.

Om de myndigheter som avses i 1 mom. inte inom fyra månader har fattat ett sådant gemensamt beslut som avses i 1 mom. och verket är ansvarig myndighet för koncernresolutionen, ska verket fatta beslutet. I beslutet ska beaktas den bedömning av koncernbolagen som gjorts av de övriga resolutionsmyndigheterna, och beslutet ska tillställas koncernens moderföretag.

Om en myndighet som avses i 1 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit en tvist om ett beslut som avses i 1 eller 2 mom. till Europeiska bankmyndigheten för avgörande, ska verket skjuta upp sitt beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt slutliga beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Den fyra månaders tidsfrist som avses i 2 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den fyra månaders tidsfrist som avses i 2 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad ska verket fatta ett beslut enligt 2 mom.

Om det till samma grupp som institutet eller ett institut som är beläget i en annan EES-stat hör minst ett företag som har sitt säte i Finland och minst ett företag som har sitt säte i en annan EES-stat, ska verket tillsammans med resolutionsmyndigheten i den andra EES-staten eftersträva ett gemensamt beslut om tillämpning av 7 § eller av motsvarande lagstiftning i den andra EES-staten på moderföretaget på basis av den konsoliderade balansomslutningen och om tillämpning av 7 § eller motsvarande lagstiftning i den andra EES-staten på dotterföretaget.

Om de myndigheter som avses i 5 mom. inte inom fyra månader har fattat ett sådant gemensamt beslut som avses i det momentet ska verket fatta beslutet i fråga om dotterföretag som hör till dess behörighet. I beslutet ska beaktas de myndigheters synpunkter och reservationer som ansvarar för koncernresolutionen och beslutet ska tillställas koncernens moderföretag och dotterföretag.

Om den för koncernresolutionen ansvariga myndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit en tvist om ett beslut som avses i 6 mom. till Europeiska bankmyndigheten för avgörande, ska verket skjuta upp sitt eget beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt slutliga beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens beslut. Ärendet får dock inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten, om det på basis av dotterbolagets balansomslutning beräknade kravet med högst en procentenhet skiljer sig från det på basis av den konsoliderade balansomslutningen beräknade kravet.

Den tidsfrist på fyra månader som avses i 6 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter den fyra månaders tidsfrist som avses i 2 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad ska verket fatta ett beslut enligt 2 mom.

Beslut som avses i denna paragraf ska omprövas minst en gång per år.

11 §

Undantag från tillämpning av minimikraven för nedskrivningsbara skulder i en grupp

Verket kan i egenskap av ansvarig koncernresolutionsmyndighet besluta att på ett institut som verkar som moderföretag i en grupp ska tillämpas minimikravet enligt 7 § endast på basis av institutets konsoliderade finansiella ställning. En förutsättning är att Finansinspektionen på moderföretaget har beslutat tillämpa kapitalkravet enligt artikel 7 i EU:s tillsynsförordning endast på basis av institutets konsoliderade finansiella ställning.

12 §

Hur nedskrivning och konvertering tillämpas på derivat

Derivatskulder kan skrivas ned endast efter det att derivatkontraktet har avslutats. Verket kan i samband med resolutionsåtgärder avsluta ett derivatkontrakt oberoende av dess villkor.

Om nettningsavtal tillämpas på derivatkontrakt ska verket eller en värderare som avses i 5 kap. 2 § i samband med värdering enligt 1 § i det kapitlet fastställa en sådan derivatskuld till nettobelopp, i enlighet med nettningsavtalets villkor.

13 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 12 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om de minimikrav som institut och moderföretag enligt artiklarna 8 och 9 ska vara skyldiga att följa när det gäller egna medel och nedskrivningsbara skulder som omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter. I artikel 27 i den förordningen föreskrivs om nedskrivning av skulder och om konvertering av skulder till kapitalbasinstrument.

1 §

Rätt att överföra ett instituts affärsverksamhet

Verket kan besluta att ett instituts som har ställts under resolutionsförvaltning affärsverksamhet helt eller delvis ska överföras till ett annat institut eller till någon annan tredje part i en eller flera omgångar, så som föreskrivs i detta kapitel. Denna paragraf ska inte tillämpas på överföring av affärsverksamhet till ett tillfälligt institut, om inte något annat föreskrivs i 10 kap.

2 §

Principer för överföring av affärsverksamhet

Affärsverksamhet får inte överföras på villkor som avviker från dem som allmänt tillämpas vid verksamhetsöverlåtelser mellan parter som inte står i beroendeförhållande till varandra. Vid inlösen av aktier och andelar i ett institut under resolution bestäms inlösenvärdet på basis av en värdering enligt 5 kap.

Verket kan, med samtycke av förvärvaren, till institutet återföra tillgångar och skulder som i enlighet med detta kapitel har överförts till ett annat företag eller, när det är fråga om aktier eller andelar som lösts in hos en aktie- eller andelsägare, till denne. Överföringar som avses i detta moment ska göras på villkor som avses i 1 mom.

På överföring av affärsverksamhet ska tillämpas sådana skyddsåtgärder för delvis egendomsöverföring som avses i 13 kap.

Det mottagande institutet anses fortsätta det instituts verksamhet som har ställts under resolutionsförvaltning, om det mottar rätten att tillhandahålla tjänster och att etablera sig i en annan EES-stat.

3 §

Förfarandet vid överföring av affärsverksamhet

Verket ska offentligt bjuda ut sådan affärsverksamhet till försäljning som ska överföras eller separat bjuda ut varje del av verksamheten, om inte något annat följer av 2 mom.

Verket kan överföra affärsverksamhet utan att offentligt bjuda ut den, om offentligt utbjudande skulle hota finansmarknadens stabilitet eller i övrigt äventyra syftet med resolutionen, eller försvåra ett effektivt genomförande av resolutionen.

Verket ska välja ett sådant förmånligaste anbud som inte äventyrar möjligheterna att på ett tillförlitligt sätt fortsätta med den affärsverksamhet som ska säljas eller förverkligandet av resolutionens syften.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel kan en värdepappersemittent under de förutsättningar som föreskrivs i 6 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen skjuta upp offentliggörande av uppgifter som avses i den paragrafen.

4 §

Fortsättning av affärsverksamheten

Det mottagande företaget har rätt att bedriva koncessionsenlig verksamhet endast i den utsträckning som koncessionen avser. När det gäller rätten att tillhandahålla tjänster i en annan EES-stat och rätten att etablera sig i en annan EES-stat anses det företaget som mottar verksamhet fortsätta det instituts verksamhet som har ställts under resolutionsförvaltning.

Institutets rätt att delta i betalnings- och avvecklingssystem, verka på en reglerad marknad och höra till insättningsgarantifonden och ersättningsfonden för investerare samt övriga jämförbara rättigheter övergår till det mottagande företaget direkt med stöd av lag, om det mottagande företaget uppfyller förutsättningarna för utövande av rättigheten.

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. kan verket bevilja det mottagande företaget rättigheter enligt 2 mom. även om det inte uppfyller villkoren för utövande av en rättighet som avses i det momentet. En sådan rättighet är i kraft högst två år i sänder.

5 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 24 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om överföring av affärsverksamhet inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen.

1 §

Inrättande av ett tillfälligt institut samt överlåtelse av tillgångar och skulder

Verket kan bilda ett aktiebolag för att fortsätta med ett instituts som har ställts under resolutionsförvaltning centrala affärsfunktioner (tillfälligt institut) samt besluta om överföring av institutets tillgångar eller skulder i en eller flera poster till det tillfälliga institutet, enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. På ett tillfälligt institut ska tillämpas kreditinstitutslagen och lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform eller lagen om investeringstjänster, om inte något annat föreskrivs nedan. Av bolagsordningen för ett tillfälligt institut ska framgå att aktiebolaget är ett sådant tillfälligt institut som avses i denna lag.

Verket ska teckna minst en så stor andel av aktierna i det tillfälliga institutet som motsvarar mer än hälften av det röstetal som samtliga aktier medför. Aktiekapitalet ska betalas kontant eller i form av apport genom att till det tillfälliga institutet överförs tillräckligt mycket av institutets under resolution tillgångar efter det att dess egna tillgångar och skulder har skrivits ned i enlighet med 6 och 8 kap. Verket ska fastställa värdet av apportegendom som avses i detta moment med iakttagande av vad som i 5 kap. föreskrivs om värdering av tillgångar. Ett tillfälligt instituts skulder får i enlighet med 8 kap. konverteras till aktier i det tillfälliga institutet högst till ett så stort belopp att verkets bestämmanderätt är tryggad.

Verket kan i enlighet med detta kapitel besluta att tillgångar eller skulder som överförts till ett tillfälligt institut ska återföras till institutet eller, när det är fråga om aktier eller andelar om lösts in hos en aktie- eller andelsägare, till aktie- eller andelsägaren, om denna överföring uttryckligen är tillåten i verkets beslut om överföring av tillgångarna eller skulderna, eller om tillgångarna eller skulderna i fråga har överförts till ett tillfälligt institut i strid med beslutet.

På inrättande av ett tillfälligt institut och på överlåtelse av tillgångar och skulder ska tillämpas vad som i 13 kap. föreskrivs om skyddsåtgärder vid delvis överföring av egendom.

2 §

Fortsatt verksamhet

Verket ska i samband med överlåtelse av affärsverksamhet till ett tillfälligt institut försäkra sig om det tillfälliga institutets förmåga att utan avbrott upprätthålla institutets centrala funktioner.

Det mottagande institutet anses fortsätta det instituts som har ställts under resolutionsförvaltning verksamhet och det har rätt att tillhandahålla tjänster och att etablera sig i en annan EES-stat.

Finansinspektionen ska med avvikelse från kreditinstitutslagen och lagen om investeringstjänster besluta om beviljande av verksamhetstillstånd för ett tillfälligt institut utan dröjsmål efter att från verket ha fått meddelande om att det tillfälliga institutet har inrättats eller om att bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på ett tidigare inrättat tillfälligt institut. Finansinspektionen kan på ansökan av verket bevilja ett tillfälligt institut tillstånd att för viss tid avvika från de nämnda lagarnas krav i fråga om solvens och likviditet.

Institutets rätt att delta i betalnings- och avvecklingssystem, verka på en reglerad marknad och höra till insättningsgarantifonden och ersättningsfonden för investerare samt övriga jämförbara rättigheter övergår till det tillfälliga institutet.

Trots vad som föreskrivs i 4 mom. kan verket besluta att ett tillfälligt instituts rättigheter enligt 4 mom. gäller högst två år i sänder, om det tillfälliga institutet inte uppfyller de krav för utövande av rättigheterna som föreskrivs eller anges i systemets villkor.

3 §

Ägande och ledande av ett tillfälligt institut

Verket får inte före ett beslut som avses i 4 § överföra bestämmanderätt enligt 1 § 2 mom.

Verket ska se till att ett tillfälligt instituts ledning och personal har den yrkesskicklighet som behövs för att förvalta dess tillgångar.

Styrelsen och verkställande direktören för ett tillfälligt institut ska leda institutet enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt i enlighet med den verksamhetsplan som verket godkänt, de risktagningsprinciper som ingår i planen och de ersättningsprinciper som verket godkänt.

Om inte något annat följer av de begränsningar som uppställts i enlighet med EU:s eller medlemsstaternas konkurrensregler ska ett tillfälligt institut ledas så att institutet eller dess affärsverksamhet kan överföras inom den tidsfrist som anges i 4 § 1 mom.

4 §

Avslutande av ett tillfälligt instituts verksamhet

Verket ska fatta beslut om fusion eller delning av ett tillfälligt institut, om försäljning av dess aktier eller om annan avveckling så snart som möjligt och senast två år från den dag då det tillfälliga institutet har övertagit den sista delen av den affärsverksamhet, de tillgångar eller de skulder som ska överlåtas till det tillfälliga institutet från institutet under resolution.

Verket kan förlänga den tidsfrist som avses i 1 mom. med högst ett år i sänder, om detta behövs för att det tillfälliga institutet ska kunna avvecklas eller dess aktier säljas eller om förlängningen av tidsfristen behövs för att trygga en fortsättning på det tillfälliga institutets centrala bank- eller finansfunktioner.

När verket avslutar ett tillfälligt instituts verksamhet ska det till offentlig försäljning bjuda ut det tillfälliga institutets aktier, andelar och tillgångar. Verket ska välja det förmånligaste erbjudandet som inte äventyrar resolutionens syften eller finansmarknadens störningsfria funktion.

På avveckling av ett tillfälligt institut ska i övrigt tillämpas vad som någon annanstans i lag föreskrivs om avveckling av aktiebolag.

5 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 25 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om egendomsförvaltningsbolag som motsvarar tillfälliga institut inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen.

1 §

Bildande av egendomsförvaltningsbolag samt överlåtelse av tillgångar och skulder

Verket kan vid tillämpning av bestämmelserna i 8—10 kap. bilda ett eller flera aktiebolag (egendomsförvaltningsbolag) och under de förutsättningar som föreskrivs i 2 mom. besluta om överföring av tillgångarna och skulderna i ett institut under resolution eller i ett tillfälligt institut, i en eller flera poster till ett egendomsförvaltningsbolag. Av egendomsförvaltningsbolagets bolagsordning ska det framgå att bolaget är ett sådant egendomsförvaltningsbolag som avses i denna lag.

Verket kan besluta om överföring av tillgångarna och skulderna i ett institut under resolution eller i ett tillfälligt institut till ett egendomsförvaltningsbolag, om tillgångarna och skulderna inte kan säljas utan förlust eller utan att störa finansmarknadens funktion eller om detta förutsätts för att säkerställa institutets under resolution eller det tillfälliga institutets verksamhet.

Verket ska, med tillämpning av vad som i 5 kap. föreskrivs om värdering av tillgångar, bestämma det vederlag mot vilket tillgångar eller skulder överförs till egendomsförvaltningsbolaget.

Verket ska vid tillämpning av denna paragraf teckna en minst så stor andel av egendomsförvaltningsbolagets aktier som motsvarar mer än hälften av det röstetal som bolagets samtliga aktier medför. På vederlaget för aktierna ska 3 mom. tillämpas.

Verket kan besluta att tillgångar eller skulder som i enlighet med detta kapitel har överförts till ett egendomsförvaltningsbolag ska återföras till institutet, om denna överföring uttryckligen är tillåten i verkets beslut om överföring av tillgångarna eller skulderna eller om skulderna eller tillgångarna har överförts till egendomsförvaltningsbolaget i strid med beslutet.

På sådan överföring av tillgångar, rättigheter, skulder och övriga förpliktelser som avses i detta kapitel ska tillämpas vad som i 13 kap. föreskrivs om skyddsåtgärder vid delvis överföring av egendom.

2 §

Ägande och ledande av egendomsförvaltningsbolag

Verket ska se till att ett egendomsförvaltningsbolags ledning och personal har den yrkesskicklighet som krävs för förvaltningen av egendomsförvaltningsbolagets tillgångar.

Egendomsförvaltningsbolagets styrelse och verkställande direktör ska leda egendomsförvaltningsbolaget enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt i enlighet med den verksamhetsplan som verket godkänt, de risktagningsprinciper som ingår i planen och de ersättningsprinciper som verket godkänt. Verket kan besluta om återföring av tillgångar och skulder som överförts i enlighet med detta kapitel till institutet under resolution eller till det tillfälliga institutet, om en sådan överföring uttryckligen är tillåten i verkets beslut enligt vilket en tillgångspost eller en skuld har överförts till egendomsförvaltningsbolaget och tillgångsposten eller skulden återförs inom den tidsfrist som anges i beslutet.

3 §

Avslutande av egendomsförvaltningsbolags verksamhet

Verket ska sälja ett egendomsförvaltningsbolags aktier, besluta om fusion eller delning eller avveckla bolaget så snart som möjligt, utan att avslutandet av verksamheten leder till betydande förluster eller störningar på finansmarknaden eller äventyrar uppnåendet av de mål för resolutionen som avses i 1 kap. 6 §.

När verket avslutar ett egendomsförvaltningsbolags verksamhet ska det till offentlig försäljning bjuda ut egendomsförvaltningsbolagets aktier, andelar och tillgångar. Verket ska välja det förmånligaste erbjudandet som inte äventyrar resolutionens syften eller finansmarknadens störningsfria funktion.

På avveckling av ett egendomsförvaltningsbolag ska i övrigt tillämpas vad som någon annanstans i lag föreskrivs om avveckling av aktiebolag.

4 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

I artikel 26 i EU:s resolutionsförordning föreskrivs om avskiljande av tillgångar som motsvarar egendomsförvaltningsbolag och som används inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen.

1 §

Befogenheter

Vad som i 1 mom. föreskrivs om institut ska också tillämpas på företag som på uppdrag av ett institut sköter uppgifter i anslutning till dess affärsverksamhet, bokföring, datasystem, riskhantering eller interna kontroll.

De rättigheter som avses i 1 och 2 mom. ska, om inte något annat följer av bestämmelserna om statligt stöd, tillämpas trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag, beslutas med stöd av lag eller avtalas mellan avtalsparter.

Verket kan utöva befogenheter som föreskrivs i denna paragraf trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag eller i institutets bolagsordning eller stadgar eller annars avtalas om skyldigheten att utverka en annan myndighets eller persons samtycke till utövande av en befogenhet eller om skyldigheten att göra anmälan till en myndighet innan en befogenhet utövas.

2 §

Kompletterande befogenheter

3 §

Befogenhet att kräva tjänster och faciliteter

Verket kan besluta att ett institut ska tillhandahålla mottagaren av tillgångarna eller skulderna sådana tjänster och faciliteter som denna behöver för att affärsverksamheten ska kunna bedrivas effektivt och som inte inbegriper någon form av finansiellt stöd. Det som föreskrivs ovan i detta moment ska också tillämpas på företag som hör till en grupp och som är föremål för likvidations- eller konkursförfarande.

Verket har rätt att i Finland genomföra ett sådant beslut av en annan EES-stats resolutionsmyndighet som stämmer överens med 1 mom. och avser en grupp till vilken ett i Finland registrerat företag hör.

4 §

Hur andra EES-staters beslut om resolutionsåtgärder genomförs i Finland

Ett sådant resolutionsbeslut enligt lagstiftningen i en annan EES-stat som gäller överföring av tillgångar, rättigheter eller skulder belägna i Finland eller som gäller sådana tillgångar, rättigheter eller skulder som finsk lag tillämpas på, träder i Finland i kraft utan något särskilt beslut samtidigt som resolutionsbeslutet träder i kraft i den andra EES-staten.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om resolutionsbeslut ska tillämpas också på beslut som avses i 6 kap. 1 och 3 §.

Verket ska på begäran av den resolutionsmyndighet i en annan EES-stat som fattat ett beslut som avses i 1—3 mom. genomföra beslutet.

Överklagande av beslut som avses i 1—3 mom. regleras i den EES-stats lagstiftning enligt vilken beslutet har fattats.

5 §

Kompletterande bestämmelser om skyddsåtgärder

Vad som i 1 mom. 2 punkten föreskrivs om resolutionsbeslut ska också tillämpas på beslut om nedskrivning av värdet på aktier eller andelar innan en eventuell resolutionsåtgärd vidtas.

På sådana skyddsåtgärder vid delvis överföring av egendom som vidtas i samband med tillgångar, rättigheter och skulder som avses i 1 mom. 1 punkten, ska tillämpas vad som i 13 kap. föreskrivs om skyddsåtgärder.

6 §

Befogenhet att överföra egendom som är belägen i ett tredjeland

Vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten ska inte tillämpas om det är exceptionellt osäkert om en överlåtelse, nedskrivning eller annan åtgärd kommer att genomföras i ett tredjeland.

7 §

Hur vissa avtalsvillkor påverkas av resolution och tidigt ingripande

Resolutionsåtgärder eller åtgärder som enligt 15 kap. 2 § 3 mom. beslutats av ett tredjelands resolutionsmyndighet betraktas inte som insolvensförfarande enligt lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem eller lagen om finansiella säkerheter (11/2004) och inte heller som en händelse som berättigar till nettning eller annat genomförande av avtal, om de centrala avtalsvillkoren och avtalsförpliktelserna fortfarande efterlevs.

Vad som föreskrivs i 2 mom. 1 punkten ska också tillämpas på ett sådant av en grupps dotterföretag ingånget avtal för vars förpliktelser moderföretaget eller ett annat företag som hör till gruppen har ställt säkerhet eller vars förpliktelser ett företag som hör till gruppen har garanterat på något annat sätt.

Vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. ska tillämpas endast om de centrala avtalsvillkoren och avtalsförpliktelserna fortfarande efterlevs.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf begränsar inte en persons rätt att vidta en åtgärd om rätten är baserad på någon annan omständighet än en åtgärd i samband med ett tidigt ingripande, en resolutionsåtgärd eller en händelse som har direkt samband med denna.

Vad som föreskrivs i 1—3 mom. tillämpas trots ett avbrott eller en begränsning enligt 8—10 §.

8 §

Befogenhet att skjuta upp genomförandet av avtal

Utöver vad som föreskrivs i lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet (1509/2001) har verket rätt att skjuta upp fullgörandet av ett instituts avtalade betalnings- eller leveransskyldigheter från och med den dag då en underrättelse om saken ofentliggörs till utgången av ett sådant närmast därpå följande dygn som är en bankdag.

Om en förpliktelse som avses i 1 mom. enligt avtal skulle ha förfallit under uppskovstiden, anses förpliktelsen ha förfallit omedelbart efter utgången av uppskovstiden.

Om fullgörandet av förpliktelser skjuts upp i enlighet med 1 mom. skjuts också motpartens betalnings- och leveransskyldigheter upp för samma tid.

9 §

Befogenhet att begränsa möjligheter att göra säkerhetsrätt gällande

Verket kan begränsa borgenärers möjligheter att göra säkerhetsrätt gällande med avseende på ett instituts tillgångar. En sådan begränsning får vara i kraft högst under den uppskovstid som avses i 8 § 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte säkerhetsrätt inom avvecklingssystem som avses i lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem och deras deltagare samt motsvarande avvecklingssystem i andra EES-stater och deras deltagare och inte heller centrala motparters och centralbankers säkerhetsrätter som avser tillgångar som ställts som säkerhet eller marginal för ett institut som har ställts under resolutionsförvaltning.

I sådana fall som avses i 13 kap. 1 § ska verket säkerställa att begränsningar enligt 1 mom. på samma sätt gäller alla de företag som hör till en grupp och är föremål för resolutionsåtgärder.

10 §

Befogenhet att tillfälligt skjuta upp rätten att säga upp eller häva avtal

Verket kan skjuta upp en parts rätt att säga upp eller häva ett avtal som parten ingått med ett institut som har ställts under resolutionsförvaltning. Ett sådant uppskov får vara gällande högst under den uppskovstid som avses i 8 § 1 mom.

Ett uppskov som avses i 2 mom. får vara gällande högst under den uppskovstid som avses i 8 § 1 mom. När uppskovstiden går ut bestäms beroende på i vilken stat dotterföretaget har sitt säte.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas inte på avvecklingssystem som avses i lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem och på deltagare i systemen, på motsvarande avvecklingssystem i andra EES-stater och på deltagare i systemen och inte heller på centrala motparter och centralbanker.

11 §

Kompletterande bestämmelser om utövande och uppskjutande av rätt att säga upp eller häva avtal

Verket eller Finansinspektionen kan kräva att institutet för en förteckning över avtal som hör till tillämpningsområdet för 10 §.

På yrkande av verket eller Finansinspektionen ska det transaktionsregister som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, till EES-staternas resolutionsmyndigheter och tillsynsansvariga myndigheter lämna den information som myndigheterna behöver för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 81 i den förordningen.

1 §

Skyddsåtgärder för aktieägare och borgenärer

Om verket i enlighet med 6 kap. skriver ned skuldernas nominella värde eller ersätter dem med finansiella instrument som har bättre förmånsrätt, får borgenärerna inte drabbas av större förluster än om institutet skulle ha försatts i likvidation eller konkurs omedelbart före beslutet att ställa institutet under resolutionsförvaltning.

Om verket överför endast en del av institutets rättigheter, tillgångar eller skulder eller minskar den relativa ägarandelen, har de ägare och borgenärer vilkas rättigheter, tillgångar eller skulder inte har överförts eller ägarandelar inte har minskats, rätt till en minst lika stor ersättning som de hade fått om institutet skulle ha försatts i likvidation eller konkurs omedelbart före beslutet att ställa institutet under resolutionsförvaltning.

2 §

Ägares och borgenärers rätt till ersättning

Om det vid en värdering enligt 5 kap. 12 och 13 § fastställs att en aktie- eller andelsägare, en borgenär eller insättningsgarantifonden har fått en mindre ersättning än de skulle ha fått vid institutets likvidation eller konkurs, ska mellanskillnaden betalas i enlighet med EU:s resolutionsförordning.

3 §

Skyddsåtgärder för motparter vid delvis överföring

På skyddsåtgärder ska tillämpas de begränsningar som avses i 12 kap. 7—11 §. Skyddsåtgärder ska tillämpas oberoende av antal parter, uppkomstgrund eller tillämplig lagstiftning.

4 §

Skydd av arrangemang för finansiell säkerhet, kvittning och nettning

Verket får inte överföra ett instituts tillgångar eller skulder på ett sådant sätt att endast en del av de tillgångar eller skulder som omfattas av den finansiella säkerheten, kvittningen eller nettningen överförs till en annan enhet.

Verket får inte ändra eller avveckla rättigheter, tillgångar eller skulder som är skyddade genom arrangemang som avses i 1 mom., genom att tillämpa kompletterande befogenheter som avses i 12 kap. 2 §.

Rättigheter, tillgångar och skulder är skyddade på det sätt som avses i 1 mom. om parterna i arrangemanget har rätt att kvitta eller netta dem.

5 §

Skydd av säkerhetsarrangemang

6 §

Skydd av strukturerade finansieringsarrangemang och täckta obligationer

Om ett institut är part i ett strukturerat finansieringsarrangemang får verket inte genomföra en sådan överföring av institutets tillgångar eller skulder som innebär att till en annan enhet överförs endast en del av de tillgångar eller skulder som omfattas av finansieringsarrangemanget. Verket får inte avveckla rättigheter, tillgångar eller skulder som omfattas av finansieringsarrangemanget och inte heller ändra villkoren för dem genom tillämpning av sådana kompletterande befogenheter som avses i 12 kap. 2 §.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om strukturerade finansieringsarrangemang ska också tillämpas på täckta obligationer.

7 §

Skydd av handels- och avvecklingssystem vid delvis överföring

1 §

Allmänna principer för beslutsfattande och åtgärder

2 §

Inrättande av resolutionskollegier

Verket ska inrätta ett resolutionskollegium om verket ansvarar för koncernresolutionen av ett institut och om till gruppen hör ett institut som en behörig myndighet i en annan EES-stat har auktoriserat.

Verket ska inrätta ett resolutionskollegium också i det fall att verket eller resolutionsmyndigheten för något annat institut som hör till gruppen anser att de villkor för resolutionsförvaltning som avses i 4 kap. 1 § är uppfyllda eller om kollegiet ska uppnå enighet om att godkänna eller förkasta resolutionsåtgärder som vidtas av ett tredjelands resolutionsmyndighet och dess hemstat.

Verket behöver inte inrätta ett resolutionskollegium om ett annat kollegium eller motsvarande organ sköter de uppgifter som avses i denna paragraf eller i 4 §, och iakttar villkor och procedurbestämmelser som motsvarar vad som föreskrivs i detta kapitel.

3 §

Resolutionskollegiets medlemmar och observatörer

Om den behöriga myndighet som avses i 1 mom. 5 punkten är en annan aktör än en centralbank, kan den behöriga myndigheten representera medlemsstaten i kollegiet tillsammans med en representant för centralbanken.

Europeiska bankmyndigheten har i kollegiet inte sådana uppgifter som avses i 4 § och inte heller rösträtt.

Verket kan inkalla ett tredjelands resolutionsmyndighet som observatör i resolutionskollegiet, om institutet i fråga har ett dotterföretag eller en betydande filial i tredjelandet och om myndigheten enligt verkets bedömning är bunden av motsvarande sekretessförpliktelser som enligt denna lag.

4 §

Resolutionskollegiets uppgifter och verksamhet

Verket är ordförande för kollegiet, om verket enligt 2 § ska inrätta ett resolutionskollegium.

Med avvikelse från 3 mom. 5 punkten har en annan EES-stats resolutionsmyndighet rätt att delta i kollegiets sammanträden om det ärende som behandlas gäller ett gruppföretag och har samband med utformningen av ett gemensamt beslut eller med ett institut som hör till gruppen och som är beläget inom myndighetens behörighetshetsområde.

5 §

Verkets deltagande i ett utländskt resolutionskollegium

Verket deltar i en EES-stats och ett tredjelands resolutionskollegium enligt denna lag, om ett finländskt institut hör till gruppen och är dotterföretag till ett utländskt institut eller om det finländska institutet har en betydande filial i en annan EES-stat.

6 §

Europeiska resolutionskollegier

Om ett institut som är auktoriserat i ett tredjeland har ett dotterföretag eller minst två betydande filialer i en eller flera EES-stater, ska resolutionsmyndigheterna i EES-staterna inrätta ett europeiskt resolutionskollegium.

På verkets skyldighet att inrätta ett europeiskt resolutionskollegium för resolution av dotterföretag och, vid behov, av filialer ska 2—5 § tillämpas. Om instituten inte hör till en grupp ska kollegiemedlemmarna besluta om och utse en ordförande för kollegiet.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. kan EES-staternas resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om att inte inrätta ett europeiskt resolutionskollegium, om ett annat kollegium eller motsvarande organ sköter de uppgifter som avses i denna paragraf och i 4 § samt iakttar villkor och procedurbestämmelser som motsvarar vad som föreskrivs i detta kapitel.

7 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

Trots vad som föreskrivs i 2—6 § ska vid koncernresolution iakttas artiklarna 5, 18, 29, 31 och 32 i EU:s resolutionsförordning.

8 §

Verkets skyldighet att meddela att resolutionsvillkoren är uppfyllda

Om verket anser att ett finländskt institut som hör till en sådan grupp för vilken det i en annan EES-stat har inrättats eller ska inrättas ett resolutionskollegium i enlighet med lagstiftningen i den andra EES-staten, eller att institutets moderföretag som är registrerat i Finland eller ett i Finland registrerat finansiellt institut som hör till samma finansiella företagsgrupp uppfyller villkoren för resolutionsförvaltning enligt 4 kap., eller om verket från Finansinspektionen har fått motsvarande meddelande, ska verket ge den myndighet som ansvarar för koncernresolutionen i den andra EES-staten, den tillsynsmyndighet i den andra EES-staten som ansvarar för tillsynen över gruppen, resolutionskollegiets övriga medlemmar och Finansinspektionen den information som avses i 1 mom.

9 §

En annan EES-stats koncernresolutionsmyndighets svar till verket samt verkets åtgärder

Om en koncernresolutionsmyndighet i en annan EES-stat efter verkets meddelande enligt 8 § 2 mom. och efter samråd med resolutionskollegiets övriga medlemmar meddelar verket att resolutionsvillkoren sannolikt inte är uppfyllda i ett företag som hör till gruppen och som har sitt säte i någon annan EES-stat än Finland, kan verket vidta åtgärder som nämns i dess meddelande.

Om koncernresolutionsmyndigheten i den andra EES-staten efter ett sådant meddelande från verket som avses i 8 § 2 mom. och efter samråd med resolutionskollegiets övriga medlemmar meddelar verket att resolutionsvillkoren sannolikt är uppfyllda i ett företag som hör till gruppen och som har sitt säte i en annan EES-stat än Finland, ska verket invänta ett förslag till koncernresolutionsordning från den andra EES-statens koncernresolutionsmyndighet.

Om den andra EES-statens koncernresolutionsmyndighet inte föreslår en koncernresolutionsordning inom 24 timmar efter att den från verket har fått ett meddelande enligt 8 § 2 mom. och inte heller efter en längre tid som avtalats mellan verket och den andra EES-statens koncernresolutionsmyndighet, får verket vidta de resolutionsåtgärder som avses i underrättelsen eller andra åtgärder som avses i dess meddelande.

Om den andra EES-statens koncernresolutionsmyndighet föreslår en resolutionsordning inom 24 timmar efter att den från verket ha fått ett meddelande enligt 8 § 2 mom. eller efter en längre tid som avtalats mellan verket och den andra EES-statens koncernresolutionsmyndighet, ska verket överväga om det kan godkänna koncernresolutionsordningen samt de föreslagna åtgärderna och förfarandena.

Om verket anser att det inte kan godkänna en koncernresolutionsordning eller om det avviker från den eller anser att det på institutet, dess moderföretag eller på ett företag som hör till samma grupp, med hänsyn till den finansiella stabiliteten måste tillämpas andra resolutionsåtgärder eller insolvensförfaranden än de som nämns i ordningen, ska verket underrätta resolutionskollegiets övriga medlemmar om sitt beslut och skälen till det, samtidigt som verket informerar dem om de åtgärder som det kommer att vidta. I sin prövning av ärendet ska verket beakta beslutets potentiella effekter på den finansiella stabiliteten i övriga berörda EES-stater samt på övriga företag som hör till gruppen.

Om verket anser att det kan godkänna en koncernresolutionsordning, kan det med övriga EES-staters resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om godkännande av koncernresolutionsordningen, trots att resolutionsmyndigheterna i en eller flera EES-stater motsätter sig.

10 §

Verkets informationsskyldighet och uppgifter när det i egenskap av koncernresolutionsmyndighet bedömer förutsättningarna för resolution av ett institut

Verket ska i egenskap av koncernresolutionsmyndighet, i sådana fall som avses i 8 § 1 mom. eller då det från en annan EES-stats resolutionsmyndighet har fått ett meddelande med information som avses i 8 § 1 mom. om ett institut som är auktoriserat i den andra EES-staten eller om ett företag som hör till samma grupp som institutet, bedöma de sannolika effekter som resolutionsåtgärder eller ett likvidations- eller konkursförfarande får på gruppen och på de företag som hör till den. Verket ska framför allt bedöma om resolutionsvillkoren är uppfyllda i företag som hör till gruppen och har sitt säte i två eller flera EES-stater.

Om verket efter samråd med resolutionskollegiets övriga medlemmar gör bedömningen att villkoren för resolution sannolikt inte är uppfyllda i företag som hör till gruppen och har säte i två eller flera EES-stater, ska verket underrätta resolutionskollegiets övriga medlemmar om saken.

Om verket efter samråd med resolutionskollegiets övriga medlemmar gör bedömningen att villkoren för resolution sannolikt är uppfyllda i företag som hör till gruppen och har säte i två eller flera EES-stater, ska verket i enlighet med 11 § upprätta en koncernresolutionsordning som det tillställer resolutionskollegiets övriga medlemmar i syfte att nå ett gemensamt beslut om ordningen.

Om upprättandet av en koncernresolutionsordning baseras på en sådan underrättelse från en annan EES-stats resolutionsmyndighet som avses i 1 mom., ska resolutionsordningen tillställas resolutionskollegiets övriga medlemmar inom 24 timmar efter det att underrättelsen från den andra EES-statens resolutionsmyndighet anlände. Tidsfristen kan förlängas genom ett gemensamt beslut av verket och den andra EES-statens resolutionsmyndighet.

11 §

Koncernresolutionsordning som upprättas av verket

12 §

Godkännande av en koncernresolutionsordning

Verket ska försöka nå ett gemensamt beslut om en koncernresolutionsordning med resolutionsmyndigheterna i de övriga EES-stater där de dotterföretag som hör till en grupp har sitt säte.

Om en eller flera sådana resolutionsmyndigheter i en annan EES-stat som avses i 1 mom. godkänner ett förslag till en koncernresolutionsordning, ska verket med de myndigheterna fatta ett gemensamt beslut om ordningen. Beslutet ska tillämpas på gruppföretag som har sitt säte i EES-staten i fråga.

13 §

Finansiering av en koncernresolution

Verket ska innan resolutionsåtgärder vidtas föreslå finansieringsarrangemang för en koncernresolution för övriga EES-staters resolutionsmyndigheter. Finansieringsarrangemangen ska ingå i koncernresolutionsordningen och godkännas i enlighet med 12 §.

Avkastningen från finansieringsmedlen för koncernresolutionen ska fördelas mellan deltagarna i det nationella finansieringsarrangemanget som motsvarar stabilitetsfonden i enlighet med de bidrag som avses i 2 mom. 7 punkten.

14 §

Särskilda bestämmelser om koncernresolution

Verket ska vidta åtgärder enligt 8—13 § utan obefogat dröjsmål och med vederbörlig hänsyn till hur brådskande situationen är.

Om en koncernresolutionsordning inte kan upprättas i gruppen ska verket bedriva ett nära samarbete med resolutionskollegiets övriga medlemmar och sträva efter att uppnå en samordnad resolutionsstrategi för de institut som är oförmögna eller sannolikt kommer att bli oförmögna att fortsätta med sin verksamhet.

Verket ska ge resolutionskollegiets övriga medlemmar tillräcklig information om åtgärder som det vidtagit med stöd av 8—13 § och om hur resolutionen framskrider.

15 §

Tillämpning av EU:s resolutionsförordning

Trots vad som föreskrivs i 8—13 § ska i samband med en koncernresolution tillämpas artiklarna 31 och 32 i EU:s resolutionsförordning.

1 §

Tillämpning

Om Finland med ett tredjeland har avtalat om ömsesidigt erkännande av en resolution ska 1—4 § tillämpas.

Om EU har ingått avtal med ett tredjeland ska avtalet tillämpas i stället för bestämmelserna i detta kapitel, till den del som avtalet avviker från dem.

2 §

Erkännande av resolutionsförfaranden i tredjeländer

Verket ska verkställa beslut som avses i 1 mom. enligt finsk lag, om inte något annat följer av 4 §.

Om ett gemensamt beslut enligt 1 mom. inte har fattats eller om ett europeiskt resolutionskollegium inte har inrättats, kan verket erkänna tredjelandets resolutionsförfarande. Verket ska i sitt beslut beakta alla sådana EES-staters intressen där ett tredjelands institut eller moderföretag bedriver verksamhet. Verket ska beakta också beslutets eventuella inverkan på gruppen i övrigt samt på finansmarknadens stabilitet i EES-staterna i fråga.

3 §

Rätt att vägra erkänna resolutionsförfaranden i tredjeländer

4 §

Genomförande av tredjeländers resolutionsförfaranden

Verket kan använda resolutionsbefogenheter och resolutionsverktyg som avses i 8—12 kap. i fråga om ett tredjelands instituts moderföretag som har sitt säte i Finland, om det är nödvändigt med hänsyn till allmänintresset och om tredjelandets resolutionsmyndighet anser att tredjelandets institut uppfyller resolutionsvillkoren enligt lagstiftningen i landet i fråga. I så fall tillämpas 12 kap. 7 §.

Denna paragraf ska inte tillämpas om ett konkursförfarande som gäller tredjelandets institut pågår i Finland.

5 §

Verkets beslut om resolution av ett tredjelands filial

Verket ska i samband med ett beslut som avses i 1 mom., i enlighet med 14 kap. 8 och 9 §, samråda med de resolutionsmyndigheter som deltar i ett europeiskt resolutionskollegium.

När verket i en situation som avses i 1 och 2 mom. vidtar resolutionsåtgärder ska det beakta resolutionens syften enligt 1 kap. 6 § och handla i enlighet med de principer för användning av resolutionsverktyg som föreskrivs i 4 kap. 6 §.

6 §

Samarbete med tredjeländers myndigheter

Trots vad som föreskrivs i artikel 33 i EU:s resolutionsförordning ska verket vid behov avtala om samarbetsarrangemang med myndigheterna i ett tredjeland, om sådant inte nämns i EU-avtal som avses i 1 § 2 mom. Samarbetsarrangemangen får inte vara förpliktande för parterna.

Verket ska underrätta Europeiska bankmyndigheten om samarbetsarrangemang som avses i 1 mom.

7 §

Information till tredjeländers myndigheter

Verket har rätt att till tredjeländers myndigheter lämna endast information som behövs för utförande av motsvarande resolutionsuppgifter som enligt denna lag. Verket får lämna ut information till tredjeländers myndigheter endast om de är bundna av motsvarande tystnadsplikt som verket.

Verket får inte utan uttryckligt samtycke av den myndighet som lämnat sekretessbelagd information lämna informationen vidare till tredjeländers myndigheter. Informationen får användas endast för ändamål som samtycket avser.

I fråga om utlämnande av personuppgifter ska personuppgiftslagen (523/1999) tillämpas.

1 §

Beslut om begränsning av verksamheten

2 §

Beslutsförfarande

Beslut som avses i 1 § fattas vid statsrådets allmänna sammanträde. Finansministeriet ska be Finlands Bank, Finansinspektionen och verket om yttranden innan beslutet fattas, om inte något annat nödvändigtvis följer av ärendets brådskande natur.

3 §

Tillsyn över efterlevnaden av beslut

Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av statsrådsbeslut som fattats med stöd av detta kapitel.

1 §

Sekretessplikt

Bestämmelser om sekretess i fråga om information som har samband med verksamhet som regleras i denna lag finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), kreditinstitutslagen och lagen om investeringstjänster.

2 §

Rätt och skyldighet att lämna ut information

Information som avses i 2 mom. ska lämnas ut även till sådana myndigheter och insättningsgarantifonder i EES-stater som motsvarar de som anges i 2 mom. och där ett kreditinstituts moderföretag eller moderföretagets dotterföretag eller en filial till kreditinstitutet eller till ett annat kreditinstitut inom samma grupp är belägna samt, om någon annan myndighet än en myndighet som nämns ovan ansvarar för makrotillsynen i den andra EES-staten, till den andra myndigheten, om mottagaren av informationen är bunden av motsvarande tystnadsplikt som enligt denna lag.

Information som lämnats ut med stöd av denna paragraf får inte utan resolutionsföretagets eller verkets samtycke lämnas vidare till en annan myndighet, person eller insättningsgarantifond än en sådan som avses i 2 och 3 mom.

Till ett meddelande som avses i 2 och 3 mom. ska fogas en kopia av beslut som avses i 4 kap. 2 §.

3 §

Överklagande

Verkets beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Verket har rätt att överklaga Helsingfors förvaltningsdomstols beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt verkets beslut. Bestämmelser om överklagande finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Verket ska tillställa förvaltningsdomstolen de ekonomiska uppskattningar som verkets beslut är baserade på. Förvaltningsdomstolen ska behandla ärendet skyndsamt.

Om ett beslut som avses i 1 mom. upphävs påverkar detta inte giltigheten av en överlåtelse till en tredje part av tillgångar, rättigheter eller skulder som avses i det upphävda beslutet, om förvärvaren var i god tro vid överlåtelsen.

Till den som lidit skada på grund av ett upphävt beslut ska betalas ersättning av resolutionsfondens medel. Verket fattar på ansökan beslut om utbetalning av ersättning.

Verkets resolutionsbeslut kan verkställas trots att det överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

4 §

Resolutionens inverkan på likvidation, konkurs, företagssanering och temporärt avbrytande av verksamheten

Om ett institut har ställts under resolutionsförvaltning får institutet och företag som hör till samma grupp som institutet inte försättas i likvidation eller konkurs och mot institutet får inte heller inledas saneringsförfarande enligt lagen om företagssanering (47/1993) eller avbrottsförfarande enligt lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet, om inte verket tagit initiativ till förfarandet och om inte något annat föreskrivs i 3 mom.

En domstol eller myndighet som behandlar en ansökan som avses i 1 mom. ska utan dröjsmål underrätta verket och Finansinspektionen om ansökan eller beredningen av beslutet.

5 §

Begäran om anstånd med rättegång eller annat rättsligt förfarande

Verket har rätt att be domstolen skjuta upp en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande där ett institut som har ställts under resolutionsförvaltning är eller kan bli part, om uppskovet behövs för att resolutionsverktyg ska kunna tillämpas eller resolutionsbefogenheterna fungera effektivt.

1 §

Påföljdsavgift

Påföljdsavgift påförs för försummelse eller överträdelse av bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen och dessutom av 2 kap. 4 § i denna lag om uppgifter som behövs för upprättande av en resolutionsplan och av 4 kap. 1 § 4 mom. om skyldighet att underrätta Finansinspektionen.

Bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1 mom. i denna paragraf, dessutom de närmare bestämmelserna och föreskrifterna om de bestämmelserna samt förordningar och beslut som kommissionen har antagit med stöd av resolutionsdirektivet.

Påföljdsavgift kan, utöver eller i stället för en påföljdsavgift som påförs en juridisk person, påföras en sådan person i den juridiska personens ledning som har brutit mot sina förpliktelser genom en handling eller försummelse som avses i denna paragraf. Ett villkor för att personen i fråga ska påföras påföljdsavgift är att denne på ett avgörande sätt har bidragit till handlingen eller försummelsen.

2 §

Påförande och verkställighet av administrativa påföljder

I 4 kap. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder samt om behandling av ärenden som gäller dem i marknadsdomstolen.

1 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den                                    20     .

Bestämmelserna i 8 kap. 6 § 4—6 mom. ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

1 §

Skyldighet att upprätta en återhämtningsplan

Ett kreditinstitut som inte hör till en koncern som enligt 1 kap. 4 § omfattas av gruppbaserad tillsyn ska ha en plan (återhämtningsplan) för att säkra sin fortsatta verksamhet efter en betydande försämring av kreditinstitutets finansiella situation. Det anses ha skett en betytande försämring av den finansiella situationen åtminstone om det finns risk för att kreditinstitutet inte kan fullgöra sina finansiella åtaganden eller om kreditinstitutet inte längre uppfyller interna solvens- och likviditetskrav enligt de indikatorer för återhämtningsplanen som avses i 4 § 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska inte tillämpas på ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett moderföretag inom en finansiell företagsgrupp, om inte något annat följer av 12 §.

2 §

Granskning av återhämtningsplanen

Ett kreditinstitut ska granska sin återhämtningsplan minst en gång om året. Finansinspektionen får dock i enskilda fall kräva att ett kreditinstitut granskar sin återhämtningsplan oftare.

Återhämtningsplanen ska dessutom granskas efter en förändring i kreditinstitutets rättsliga eller funktionella struktur, affärsverksamhet, finansiella ställning eller verksamhetsmiljö om det kan ha märkbar betydelse för planens genomförbarhet eller annars förutsätta att planen uppdateras.

3 §

Återhämtningsplanens innehåll

Genom förordning av finansministeriet utfärdas sådana närmare bestämmelser om uppgifter som ska framgå av en återhämtningsplan som behövs för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, nedan resolutionsdirektivet.

Finansinspektionen kan i enskilda fall av särskilda skäl kräva att ett kreditinstitut i återhämtningsplanen tar in också andra uppgifter än sådana som avses i denna paragraf. Vidare kan Finansinspektionen kräva att kreditinstitutet i planen tar in detaljerade uppgifter om finansieringsavtal som det är part i.

I återhämtningsplanen ska anges alternativa åtgärder för att bevara eller återställa ett kreditinstituts finansiella verksamhetsförutsättningar. Återhämtningsplanen ska innefatta beredskap för eventuella störningar både i hela det finansiella systemets funktion och i ett enskilt kreditinstituts eller dess finansiella företagsgrupps funktion. I återhämtningsplanen ska anges eventuella åtgärder som kreditinstitutet kan vidta i det fall att förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 11 kap. 5 a § är uppfyllda. I återhämtningsplanen ska det tas in en beskrivning av förfaranden som gör det möjligt att inom en rimlig tid säkerställa genomförandet av återhämtningsåtgärder.

Återhämtningsplanen får inte baseras på antaganden om att det för återställande av kreditinstitutets finansiella ställning det kommer att beviljas sådant extraordinärt offentligt finansiellt stöd som avses i 1 kap. 3 § 24 punkten i resolutionslagen. I planen ska vid behov tas in en utredning om hur och när kreditinstitutet, om problem uppstår, kan ansöka om finansieringsarrangemang från Finlands Bank och vilka säkerheter institutet sannolikt har tillgång till.

Innehållet i och bedömningen av återhämtningsplaner regleras dels i denna lag och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och dels i tekniska standarder som i enlighet med resolutionsdirektivet har antagits genom Europeiska kommissionens förordningar och beslut.

4 §

Återhämtningsplanens indikatorer och genomförandet av planen

Ett kreditinstitut ska i sin återhämtningsplan ange tydliga indikatorer och kvalitativa bedömningsgrunder som gör det möjligt att identifiera situationer där planen ska genomföras i syfte att säkra kreditinstitutets fortsatta verksamhet. Kreditinstitutet ska ta i bruk arrangemang som gör det möjligt att tillförlitligt och regelbundet följa indikatorerna och de kvalitativa bedömningsgrunderna. Som en indikator ska betraktas minst det sammanlagda kapitalbaskravet enligt 10 kap. 1 §, ökat med ett belopp som motsvarar 1,5 procent av exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i EU:s tillsynsförordning.

Kreditinstitutet ska vidta åtgärder i enlighet med återhämtningsplanen då de bedömningsgrunder som avses i 1 mom. är uppfyllda, om inte något annat följer av 3 mom.

Kreditinstitutet kan trots vad som föreskrivs i 2 mom. besluta att inte vidta åtgärder enligt återhämtningsplanen, om kreditinstitutet med beaktande av omständigheterna inte anser att åtgärderna är behövliga. Kreditinstitutet ska fatta beslut som avses i detta moment skriftligen och utan dröjsmål sända beslutet till Finansinspektionen.

Finansinspektionen kan trots 3 mom. fatta beslut om utövande av befogenheter som föreskrivs i 11 kap. i denna lag och i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.

5 §

Översändande av återhämtningsplanen för granskning

Ett kreditinstitut ska sända återhämtningsplanen till Finansinspektionen för granskning. Kreditinstitutets styrelse eller förvaltningsråd, om kreditinstitutet har ett sådant, ska godkänna planen innan den sänds till Finansinspektionen. Kreditinstitutet ska då Finansinspektionen kräver det visa att planen uppfyller de villkor som föreskrivs i 6 § 1 mom.

Finansinspektionen ska överlämna återhämtningsplanen och ändringar som gjorts i den till Verket för finansiell stabilitet som avses i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet.

6 §

Bedömning av återhämtningsplanen

När Finansinspektionen bedömer en återhämtningsplan ska den beakta kreditinstitutets kapital- och finansieringsstruktur i förhållande till dess funktionella struktur och de risker som är förenade med verksamheten.

7 §

Revidering av återhämtningsplanen på yrkande av Finansinspektionen

Om Finansinspektionen anser att det finns väsentliga brister i en återhämtningsplan eller hinder för genomförandet av planen, ska den underrätta kreditinstitutet och kräva att det inom två månader inkommer med en reviderad plan varav framgår hur bristerna eller hindren har åtgärdats. Finansinspektionen kan förlänga tidsfristen med en månad. Innan Finansinspektionen kräver en reviderad plan ska den samråda med kreditinstitutet.

Om Finansinspektionen anser att bristerna eller hindren inte i tillräcklig utsträckning har åtgärdats, kan den kräva att kreditinstitutet gör vissa ändringar i återhämtningsplanen inom en tidsfrist som inspektionen bestämmer.

Om kreditinstitutet inte inom tidsfristen har gjort de ändringar som avses i 2 mom. eller om Finansinspektionen anser att revideringen av planen är otillräcklig och att bristerna eller hindren inte kan åtgärdas genom ändringarna i fråga, ska Finansinspektionen sätta ut en tidsfrist inom vilken kreditinstitutet ska visa hur det kan ändra sin affärsverksamhet i syfte att åtgärda bristerna eller hindren i återhämtningsplanen.

8 §

Skyldighet att upprätta en återhämtningsplan för en finansiell företagsgrupp

Ett kreditinstitut som är moderföretag för en finansiell företagsgrupp och som inte är dotterföretag till ett moderföretag som är beläget i en annan EES-stat, ska för hela företagsgruppen upprätta en återhämtningsplan som omfattar gruppens samtliga företag, om inte något annat följer av 11 §.

Av återhämtningsplanen ska framgå behövliga åtgärder för företagsgruppens moderföretag och de enskilda företagen för att trygga verksamhetens kontinuitet i en situation där den finansiella företagsgruppens eller ett till den hörande företags finansiella situation har blivit märkbart svagare.

Återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska dessutom omfatta arrangemang som ska säkerställa ett konsekvent genomförande av återgärderna mellan företagen och betydande filialer. I planen ska också ingå sådana arrangemang för internt finansieringsstöd inom den finansiella företagsgruppen som avses i 9 a kap.

Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp och av planerna för de enskilda dotterföretagen ska framgå de uppgifter som föreskrivs i 3 § och de indikatorer och kvalitativa bedömningsgrunder som föreskrivs i 4 §.

Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska framgå eventuella hinder för att genomföra återhämtningsåtgärder inom den finansiella företagsgruppen eller i företag som hör till gruppen. Av återhämtningsplanen för en finansiell företagsgrupp ska framgå eventuella rättsliga och praktiska hinder för överföring av egna medel eller återbetalning av skulder mellan företag som hör till gruppen.

9 §

Granskning av återhämtningsplaner för finansiella företagsgrupper

Moderföretaget för en finansiell företagsgrupp ska sända återhämtningsplanen för den finansiella företagsgruppen till Finansinspektionen för granskning. Återhämtningsplanen ska sändas till Finansinspektionen alltid då det har gjorts betydande ändringar i planen. Styrelsen för den finansiella företagsgruppens moderföretag eller dess förvaltningsråd, om det har ett sådant, ska godkänna företagsgruppens återhämtningsplan innan den sänds till Finansinspektionen. Den finansiella företagsgruppens moderföretag eller ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till gruppen ska på Finansinspektionens yrkande visa att den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan uppfyller de villkor som föreskrivs i 8 §.

10 §

Bedömning av återhämtningsplaner för finansiella företagsgrupper

Finansinspektionen ska tillsammans med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynen över dotterföretagen, efter samråd med de tillsynsmyndigheter som avses i 9 § 2 mom. 4 punkten, samt tillsammans med de EES-tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynen över betydande filialer, om det är väsentligt från filialens synpunkt, bedöma om en finansiell företagsgrupps återhämtningsplan uppfyller de krav som föreskrivs i 6 och 8 §. Vid bedömningen ska följas det förfarande som föreskrivs i 7 § och beaktas återhämtningsåtgärdernas eventuella inverkan på finansmarknadens stabilitet i alla de EES-stater där den finansiella företagsgruppen bedriver affärsverksamhet.

11 §

Godkännande av återhämtningsplaner för finansiella företagsgrupper

Ett sådant gemensamt beslut som avses i 1 mom. ska fattas inom fyra månader från den dag då Finansinspektionen har sänt den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan till de tillsynsmyndigheter som avses i 10 §.

Om ett gemensamt beslut inte har fattats inom den tid som föreskrivs i 2 mom. ska Finansinspektionen fatta ett beslut i vilket ska beaktas övriga behöriga tillsynsmyndigheters ställningstaganden och reservationer som de framfört inom tidsfristen på fyra månader. Finansinspektionen ska sända beslutet till den finansiella företagsgruppens moderföretag och till de övriga tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

Om ett i 1 mom. avsett gemensamt beslut om frågor som avses i 1 mom. 2 eller 4 punkten inte har fattats inom den tid som föreskrivs i 2 mom., ska Finansinspektionen fatta ett beslut om upprättande av separata återhämtningsplaner för de företag som står under dess tillsyn och om tillämpning av åtgärder som föreskrivs på 7 § på dotterföretagsnivå.

Om Finansinspektionen eller en annan EES-myndighet som avses i 1 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ett ärende som avses i 1 mom. till Europeiska bankmyndigheten, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt eget beslut enligt 3 och 4 mom. Om Europeiska bankmyndigheten fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut. Den tidsfrist på fyra månader som avses i 2 mom. är liktydig med den förlikningstid som avses i den ovannämnda artikeln. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den tidsfrist på fyra månader som nämns i 2 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad från det att ärendet sänts till den, kan Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet.

Finansinspektionen kan, i stället för att fatta ett eget beslut i sådana fall som avses i 4 mom., fatta ett gemensamt beslut tillsammans med några av de tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

12 §

Bedömning av finansiella företagsgruppers återhämtningsplaner då Finansinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för dotterföretag

Finansinspektionen ska, då den från en EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupps moderföretag fått företagsgruppens återhämtningsplan, för sin del sträva efter att Finansinspektionen och övriga behöriga EES-tillsynsmyndigheter ska fatta ett gemensamt beslut om ärenden som avses i 11 § 1 mom. inom fyra månader från det att den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen har sänt den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan till tillsynsmyndigheterna i fråga.

Om ett gemensamt beslut i frågor som avses i 11 § 1 mom. 1 eller 3 punkten inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf och om den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen fattar sitt eget beslut i ärendet, ska Finansinspektionen tillämpa beslutet. Finansinspektionen kan dock i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten för avgörande.

Om ett gemensamt beslut i frågor som avses i 11 § 1 mom. 2 eller 4 punkten inte har fattats inom den tidsfrist som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf, ska Finansinspektionen besluta om en återhämtningsplan för företag som står under dess tillsyn.

Om Finansinspektionen eller en EES-tillsynsmyndighet i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ett ärende som avses i 1 mom. till Europeiska bankmyndigheten för avgörande, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut enligt 3 mom. Om Europeiska bankmyndigheten fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut. Ärendet kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten för avgörande efter den tidsfrist på fyra månader som föreskrivs i 1 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet. Om Europeiska bankmyndigheten inte har avgjort ärendet inom en månad från det att ärendet sänts till den, kan Finansinspektionen fatta ett beslut i ärendet.

Finansinspektionen kan, i stället för att fatta ett eget beslut i ärenden som avses i 3 mom., fatta ett gemensamt beslut tillsammans med några av de EES-tillsynsmyndigheter som avses i 1 mom.

13 §

Förenklade skyldigheter

Finansinspektionen ska tillställa Europeiska bankmyndigheten en rapport om tillämpningen av denna paragraf.

14 §

En sammanslutnings förpliktelser

Finansinspektionen kan, efter samråd med Verket för finansiell stabilitet, besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte ska tillämpas på medlemsinstituten i en sådan sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker och som enligt 9 kap. 1 § i denna lag helt eller delvis har beviljats undantag från solvenskraven enligt artikel 10 i EU:s tillsynsförordning eller som hör till skyddssystemet för institut.

Om ett institut har beviljats undantag enligt 1 mom. ska bestämmelserna i detta kapitel på gruppnivå tillämpas på centralinstitutet och på institut som anslutit sig till det, så som avses i artikel 10 i EU:s tillsynsförordning. Det skyddssystem som avses i 1 mom. ska uppfylla kraven enligt detta kapitel, i samarbete med medlemmar som beviljats undantag.

Återhämtningsplanen för ett medlemskreditinstitut som står under tillsyn enligt artikel 6.4 i SSM-förordningen eller som har en betydande andel av det finansiella systemet ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

Finansinspektionen ska tillställa Europeiska bankmyndigheten en rapport om tillämpningen av denna paragraf.

1 §

Stödavtal för finansiella företagsgrupper

Ett institut och de företag som hör till samma finansiella företagsgrupp som institutet kan trots vad som någon annanstans i lag föreskrivs om begränsningar i rätten att ingå avtal, ingå ett avtal som uppfyller kraven i detta kapitel om finansiellt stöd till ett annat företag inom gruppen, om det uppfyller förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 11 kap. 5 a §.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. ska ett institut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp iaktta vad som i EU:s tillsynsförordning, i övriga EU-förordningar om tillsyn över instituts stabilitet och i kreditinstitutsdirektivet föreskrivs om begränsning av transaktioner mellan företag som hör till en finansiell företagsgrupp.

Ett företag som hör till en finansiell företagsgrupp och är part i ett avtal om finansiellt stöd kan bevilja ett annat företag inom gruppen finansiellt stöd genom att bevilja lån eller genom att ställa borgen eller säkerhet.

2 §

Godkännande av stödavtal för finansiella företagsgrupper

Finansinspektionen godkänner på ansökan av en finansiell företagsgrupps moderföretag ett finansieringsavtal för den finansiella företagsgruppen, om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett institut som hör till gruppen och om institutet inte är dotterföretag till ett kreditinstitut som står under gruppbaserad tillsyn av en annan EES-stats myndighet. Till ansökan ska fogas ett avtalsförslag varav framgår vilka företag inom den finansiella företagsgruppen avtalet är avsett att gälla.

Finansinspektionen ska, med tanke på ett gemensamt beslut, utan dröjsmål för kännedom förmedla ansökan till den behöriga tillsynsmyndigheten för varje dotterföretag som föreslås blir part i stödavtalet.

Finansinspektionen kan förbjuda parterna att ingå avtal, om avtalsförslaget inte uppfyller de villkor som föreskrivs i detta kapitel.

Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter ska inom fyra månader från den dag då Finansinspektionen mottagit en ansökan enligt 1 mom. om möjligt fatta ett gemensamt beslut om huruvida ett förslag till avtal om finansiellt stöd uppfyller villkoren i detta kapitel.

Om Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter inte når ett gemensamt beslut inom den tidsfrist som avses i 4 mom., ska Finansinspektionen fatta ett eget beslut. I beslutet ska beaktas de synpunkter och reservationer som inom fyra månader har framförts av övriga behöriga myndigheter. Finansinspektionen ska delge beslutet till de övriga behöriga myndigheterna.

Om en behörig myndighet inom den tidsfrist som avses i 4 mom. i enlighet med artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta Europeiska bankmyndighetens beslut samt fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Ett ärende kan inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter utgången av den tidsfrist som avses i 4 mom. eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats i ärendet.

3 §

Godkännande av finansiella stödavtal för dotterföretag

Om Finansinspektionen från en annan EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett institut har fått ett meddelande om att ett till gruppen hörande dotterföretag som är registrerat i Finland har förslagits som part i ett finansiellt stödavtal för gruppen, ska Finansinspektionen bedöma om det föreslagna finansiella stödavtalet är förenligt med de villkor som föreskrivs i detta kapitel.

Om Finansinspektionen konstaterar att ett förslag till finansiellt stödavtal enligt 1 mom. inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag, ska Finansinspektionen underrätta den finansiella företagsgruppens moderföretag och den andra EES-tillsynsmyndighet som svarar för den gruppbaserade tillsynen om sitt beslut.

Om Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter inte inom den tidsfrist som avses i 2 § 4 mom. når ett gemensamt beslut om stödavtal för en finansiell företagsgrupp, kan Finansinspektionen hänskjuta behandlingen av det föreslagna finansiella stödavtalet till Europeiska bankmyndigheten inom en fyra månaders tidsfrist.

4 §

Aktie- eller andelsägares godkännande av ett finansiellt stödavtal

Ett företag som är avtalspart ska för ett förslag till finansiellt stödavtal som godkänts av Finansinspektionen inhämta ett godkännande från bolagsstämman, andelsstämman eller principalmötet.

Ett finansiellt stödavtal träder i kraft då ett i 1 mom. avsett förvaltningsorgan i det företag som är part i avtalet för sin del har godkänt avtalet och befullmäktigat företagets styrelse att slutgiltigt besluta att företaget vid behov ska tillhandahålla eller ta emot finansiellt stöd i enlighet med avtalet och bestämmelserna i detta kapitel.

Styrelsen för ett företag som är part i ett finansiellt stödavtal ska årligen till det förvaltningsorgan som avses i 1 mom. ge en rapport om avtalet och om genomförandet av eventuella beslut i enlighet med avtalet.

5 §

Finansinspektionens informationsskyldighet

Finansinspektionen ska tillställa Verket för finansiell stabilitet de finansiella stödavtal som inspektionen godkänt och de ändringar som gjorts i avtalen.

6 §

Villkor för finansiellt stöd

7 §

Beslut om tillhandahållande och mottagande av finansiellt stöd

Ett beslut om tillhandahållande eller mottagande av finansiellt stöd i enlighet med ett godkänt stödavtal ska fattas av styrelsen för respektive företag som är part i avtalet.

Av beslutet om tillhandahållande av finansiellt stöd ska framgå syftet med stödförslaget och uttryckligen att de stödvillkor som anges i detta kapitel är uppfyllda.

Beslut om beviljande av finansiellt stöd ska rapporteras till Finansinspektionen eller till någon annan myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella företagsgruppen, till den myndighet som ansvarar för tillsynen över företaget som mottar det finansiella stödet och till Europeiska bankmyndigheten. Av rapporten ska framgå syftet med det finansiella stöd som föreslås samt att det föreslagna stödet uppfyller de villkor för finansiellt stöd som föreskrivs i detta kapitel. Till rapporten ska fogas avtalet om det finansiella stödet.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta de myndigheter i andra EES-stater om beslutet vilka ansvarar för tillsynen över företag som hör till den finansiella företagsgruppen och de övriga myndigheterna i det tillsynskollegium som avses i 65 b § i lagen om Finansinspektionen samt de myndigheter som hör till resolutionskollegiet för gruppen.

8 §

Finansinspektionens invändningsrätt

Finansinspektionen kan inom fem arbetsdagar från mottagandet av en rapport som avses i 7 § förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av finansiellt stöd, om de villkor för tillhandahållande av finansiellt stöd som föreskrivs i detta kapitel inte är uppfyllda. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska bankmyndigheten, de myndigheter i andra EES-stater som svarar för tillsynen över företag som hör till den finansiella företagsgruppen och de övriga tillsynsmyndigheterna i det tillsynskollegium som avses i 65 b § i lagen om Finansinspektionen samt de myndigheter som hör till resolutionskollegiet för gruppen, om sitt beslut att förbjuda eller begränsa det finansiella stödet.

Om Finansinspektionen förbjuder eller begränsar tillhandahållandet av finansiellt stöd ska Finansinspektionen, om den myndighet som ansvarar för tillsynen över det stödmottagande företaget kräver det, bedöma om den finansiella företagsgruppens återhämtningsplan eller, om det stödmottagande företaget är skyldigt att upprätta en separat återhämtningsplan, om företagets återhämtningsplan uppfyller de krav som föreskrivs i 8 a kap. 10 §.

Om en annan EES-tillsynsmyndighet har förbjudit eller begränsat tillhandahållandet av finansiellt stöd till ett företag under Finansinspektionens tillsyn, kan Finansinspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten inom två dagar efter att ha fått vetskap om saken.

Finansiellt stöd får inte betalas ut förrän Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt denna paragraf eller före utgången av den beslutsfrist som avses i 1 mom.

9 §

Offentliggörande av avtal om finansiellt stöd

Företag som har ingått avtal om finansiellt stöd ska offentliggöra avtalets centrala villkor och namnen på de företag som är parter i avtalet samt uppdatera informationen minst en gång om året, med iakttagande av vad som i artiklarna 431—434 i EU:s tillsynsförordning föreskrivs om offentliggörande av information om instituts finansiella ställning.

8 §

Buffertkrav för andra systemviktiga institut.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Kreditinstitut som avses i denna paragraf ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha kärnprimärkapital enligt denna paragraf, om kreditinstitutet inte omfattas av ett sådant kreditinstituts gruppbaserade tillsyn som Finansinspektionen ansvarar för.

Kreditinstitut som avses i denna paragraf ska utöver vad som föreskrivs någon annanstans ha konsoliderat kärnprimärkapital enligt denna paragraf, om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitutet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

5 a §

Allmänna förutsättningar för tidigt ingripande

Finansinspektionen kan utöver vad som föreskrivs i 1 mom. vidta där nämnda tillsynsåtgärder, om ett kreditinstitut har meddelat att det är i behov av sådant extraordinärt offentligt stöd som avses 4 kap. 1 § 2 mom. 3 punkten i resolutionslagen.

Kreditinstitutet eller dess moderföretag ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen och Verket för finansiell stabilitet om att förutsättningarna för tidigt ingripande enligt 1 mom. 1 punkten och 2 mom. är uppfyllda.

Finansinspektionen ska i enlighet med 3 mom. underrätta Verket för finansiell stabilitet, finansministeriet, Finlands Bank och insättningsgarantifonden om att de i momentet angivna villkoren är uppfyllda. Finansinspektionen ska dessutom underrätta verket om tillsynsåtgärder som den vidtar med stöd av 6, 9, 10 eller 10 a §.

Vad som föreskrivs i 4 mom. ska tillämpas också på en sådan myndighet i en EES-stat som motsvarar den myndighet som avses i 4 mom. och på insättningsgarantifonden i en sådan EES-stat där kreditinstitutets moderföretag eller moderföretagets dotterföretag eller en filial till kreditinstitutet ett till annat kreditinstitut inom gruppen är belägna samt, om någon annan myndighet än en sådan som nämns ovan ansvarar för makrotillsynen i den andra EES-staten, på den myndigheten, om den som tar emot informationen är bunden av motsvarande sekretesskyldighet som enligt denna lag.

6 §

Buffertkrav enligt prövning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

10 §

Finansinspektionens övriga särskilda befogenheter vid tillsyn över solvens och likviditet

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kraven på kreditinstituts finansiella ställning samt rapportering och offentliggörande av information om den ska tillämpas också i fråga om krav på kreditinstituts konsoliderade finansiella ställning samt rapportering och offentliggörande av information om den.

Finansinspektionen ska för ett kreditinstitut sätta ut en tidsfrist inom vilken kreditinstitutet ska vidta åtgärder som Finansinspektionen kräver med stöd av denna paragraf.

10 a §

Kreditinstitut under tvångsförvaltning

Om Finansinspektionen med stöd av 29 § i lagen om Finansinspektionen har begränsat den verksamhet som kreditinstitutets ledning får bedriva kan Finansinspektionen, när de förutsättningar som föreskrivs i 5 a § är uppfyllda, för högst ett år i sänder tillsätta ett eller flera ombud enligt 29 § i lagen om Finansinspektionen för att utöva den behörighet som tillkommer ledningen, om det behövs för att trygga kreditinstitutets verksamhet. Ombuden ska i sin verksamhet följa Finansinspektionens anvisningar.

Finansinspektionen ska precisera i vilka avseenden ett ombud utövar behörighet som tillkommer kreditinstitutets ledning och offentliggöra ombudets namn och behörighet i kreditinstitutet samt göra registeranmälan om ombudets personuppgifter och behörighet, med iakttagande av vad som föreskrivs om registrering av personuppgifter om den vars behörighet ombudet ut-övar.

Finansinspektionen kan när som helst besluta om indragning av ett ombuds behörighet.

10 b §

Samråds- och underrättelseskyldigheter i fråga om tillsynsåtgärder

Om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen innan den vidtar tillsynsåtgärder enligt 6, 8—10 eller 10 a § samråda med den myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitutets dotterinstitut som är beläget i en annan medlemsstat och underrätta Europeiska bankmyndigheten om saken.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett holdingföretag eller kreditinstitut som är beläget i en annan EES-stat, ska Finansinspektionen innan den vidtar tillsynsåtgärder som avses i 1 mom. samråda med den utländska EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen.

Finansinspektionen ska, efter att från en annan EES-tillsynsmyndighet ha fått meddelande om tillsynsåtgärder vilka motsvarar åtgärder enligt 1 mom. och avser ett i en annan EES-stat etablerat dotterinstitut till ett finländskt kreditinstitut, bedöma tillsynsåtgärdernas inverkan på kreditinstitutets övriga dotterföretag och rapportera sin bedömning till den EES-tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över detta dotterföretag senast tre dagar efter att ha mottagit meddelandet.

13 §

En finansiell företagsgrupps gemensamma beslut om tillsynsbedömning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

13 a §

En finansiell företagsgrupps gemensamma beslut om tidigt ingripande

Om Finansinspektionen ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut vars finansiella företagsgrupp omfattar ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant utländskt EES-kreditinstituts hemstat eftersträva enighet om tillämpningen av 5 a § på kreditinstitutets moderföretag. Finansinspektionen ska be Europeiska bankmyndigheten om ett yttrande, ifall någon av de myndigheter som avses i detta moment ber om ett sådant.

Om enighet om tillämpningen av 5 a § inte uppnås inom fem dagar från det att Finansinspektionen har delgivit beslutet till de myndigheter som avses i 10 b § 1 mom., kan Finansinspektionen ensam besluta att 5 a § ska tillämpas på den finansiella företagsgruppens moderföretag. Finansinspektionen ska utan dröjsmål delge beslutet till de myndigheter som avses ovan i detta moment. Om Finansinspektionen eller någon av de övriga behöriga myndigheter som avses i detta moment före utgången av den tidsfrist som avses ovan har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten på det sätt som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut, invänta Europeiska bankmyndighetens beslut och fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

Om en utländsk EES-tillsynsmyndighet ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut till vars finansiella företagsgrupp hör ett finländskt kreditinstitut, ska Finansinspektionen före ett beslut om ett kreditinstitut som avses i 1 mom. höra den utländska EES-tillsynsmyndighet som avses ovan. Om Finansinspektionen eller någon annan behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över ett företag inom den finansiella företagsgruppen har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten på det sätt som avses i artikel 19 i Europeiska banktillsynsförordningen, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut, invänta Europeiska bankmyndighetens beslut och fatta sitt eget beslut i enlighet med Europeiska bankmyndighetens beslut.

13 b §

Den betydelse som ett tidigt ingripande har för vissa avtalsvillkor

På tillsynsåtgärder som avses i 5 a § ska tillämpas vad som i 12 kap. 7 § i resolutionslagen föreskrivs om den inverkan som resolutionsåtgärder har på avtalsvillkor som avses i den paragrafen.

15 §

Finansinspektionens skyldighet att förordna revisor samt särskild granskning och granskare

Finansinspektionen ska för kreditinstitut och deras holdingföretag förordna en revisor enligt 9 § i revisionslagen, 7 kap. 5 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 5 § i lagen om andelslag samt förordna om särskild granskning enligt 7 kap. 7 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 15 § i lagen om andelslag och granskare enligt 7 kap. 8 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 16 § i lagen om andelslag. När det gäller förordnande av revisor och särskild granskare i de ovan angivna fallen ska i övrigt tillämpas revisionslagen, aktiebolagslagen och lagen om andelslag. Finansinspektionen ska dessutom förordna en behörig revisor för ett kreditinstitut och dess holdingföretag, om institutet eller företaget inte har en revisor som uppfyller de i 14 § angivna kraven.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3 §

Beviljande av koncession för en filial

1 §

Definitioner

1 §

Påföljdsavgift

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1, 2 och 4 mom. i denna paragraf, dessutom de närmare bestämmelser och föreskrifter samt förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av kreditinstitutsdirektivet, resolutionsdirektivet och EU:s tillsynsförordning och som avses i nämnda moment.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

2 §

Övergångsbestämmelser om kapitalkonserveringsbuffertar och kontracykliska buffertkrav samt buffertkrav för systemviktiga institut

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Finansinspektionen kan från och med den 1 januari 2015 ställa kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 3 § 4 mom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -