1 §
Lagens tillämpningsområde
För privata fritidsbåtar i vilka det används bränsle
som beskattas lindrigare än motorbensin eller dieselolja
eller bränsle som är skattefritt ska betalas bränsleavgift
till staten i enlighet med denna lag.
Bränsleavgift tas ut för att förhindra
att bränsle som ger upphov till avgiftsskyldighet används.
Det är förbjudet att i en privat fritidsbåt använda
bränsle som ger upphov till avgiftsskyldighet.
Denna lag tillämpas på sådana privata
fritidsbåtar vilkas ägare, antingen en fysisk
person eller en sammanslutning, har hemort i Finland samt på privata
fritidsbåtar vilkas ägares hemort är
någon annanstans än i Finland, om båten
används i Finland.
2 §
Tillämpningen av andra lagar
På definitionerna av bränslen tillämpas
de grunder som anges i lagen om accis på flytande bränslen
(1472/1994).
Om inte annat föreskrivs i denna lag, gäller
i fråga om uppbörden av bränsleavgift
i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen
om skatteuppbörd (609/2005) eller med stöd
av den, liksom även vad som föreskrivs i lagen
om skattetillägg och förseningsränta
(1556/1995) och i lagen om verkställighet av skatter
och avgifter (706/2007).
Om inte annat föreskrivs i denna lag, gäller för
användning och utlämning av uppgifter om bränsleavgiften
i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen
om farkostregistret (976/2006).
3 §
Privat fritidsbåt
Med privat fritidsbåt avses ett fartyg som
av en fysisk eller juridisk person som äger eller hyr fartyget
eller på något annat sätt fått
nyttjanderätt till det används för annat än
kommersiella ändamål och särskilt för
andra ändamål än transport av passagerare
eller varor eller tillhandahållande av tjänster
mot ersättning eller i en offentlig myndighets verksamhet.
4 §
Bränsleavgift
Bränsleavgift debiteras, om det konstateras att man
i en privat fritidsbåt med dieselmotor enbart eller delvis
har använt bränsle som beskattas lindrigare än
dieselolja eller skattefritt bränsle eller i en privat
fritidsbåt som är avsedd för bensindrift
har använt bränsle som beskattas lindrigare än
motorbensin eller skattefritt bränsle.
5 §
Avgiftsskyldig
Bränsleavgift påförs den som vid
användningen av lindrigare beskattat eller skattefritt
bränsle är båtens ägare. Innehas
båten av någon annan än ägaren,
påförs bränsleavgiften innehavaren. Om
det i en båt som tagits i besittning på brottslig
väg under besittningstiden har använts bränsleavgiftsgrundande
bränsle, påförs bränsleavgiften
den som genom brott fått båten i sin besittning.
I avsaknad av andra uppgifter anses ägaren eller innehavaren
till båten vara den som är införd som ägare
eller innehavare i det i lagen om farkostregistret avsedda registret.
Om det inte går att ta reda på vem som är
båtens ägare eller innehavare, påförs
bränsleavgiften den som framför båten.
6 §
Konstaterande av användning av bränsle
Användning av bränsleavgiftsgrundande bränsle
anses ha inletts när det konstateras att en tank som hör
till båtens bränslesystem innehåller
sådant bränsle. Bränsleavgift ska betalas
oberoende av hur och var båten används. Bränslet anses
höra till det bränsleslag enligt vilket det beskattats
eller borde ha beskattats när användningen av
bränslet inleddes.
Bränsleavgift tas inte ut för det bränsle
som finns i bränsletanken på en båt som
anländer till finskt territorium. Bränsleavgift
tas dock ut, om det bränsle som finns i båtens
bränsletank har gjorts identifierbart på det sätt
som föreskrivs om lätt brännolja i lagen
om accis på flytande bränsle eller med stöd
av den.
7 §
Bränsleavgiftens storlek
Bränsleavgiftens storlek är enligt den maskineffekt
tillverkaren meddelat:
| Effekt |
Bränsleavgifteuro |
| högst
50 kw
|
750 |
| över
50 kw—100 kw
|
1 500 |
| över
100 kw—150 kw
|
2 250 |
| över
150 kw—200 kw
|
3 000 |
| över 200
kw—
|
4 000 |
8 §
Höjning av bränsleavgiften
Bränsleavgiften kan höjas
1) med högst 50 procent, om användningen av bränsleavgiftsgrundande
bränsle upprepas efter det att det har konstaterats att
sådant bränsle används i båten,
och
2) med högst 100 procent, om användningen av
bränsleavgiftsgrundande bränsle är särskilt graverande.
9 §
Påförande av bränsleavgift
Om det konstateras att bränsleavgiftsgrundande bränsle
används i en båt och detta leder till att bränsleavgiften
tas ut, kan bränsleavgift tas ut på nytt, om det
bränsleavgiftsgrundande bränslet används ännu
följande dag eller därefter eller efter att det
i 10 § avsedda framförandet avslutats.
Om bränsleavgift debiteras på någon
annan grund än det bränsle som konstaterats i
båten tas bränsleavgiften ut endast en gång
för hela det år som beviset på användning
av bränslet gäller. Bränsleavgift kan
debiteras för högst fem år räknat
från den tidpunkt då tullmyndigheten fick kännedom
om användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle
i båten.
Bränsleavgift ska påföras inom två år
från utgången av det år då tullmyndigheten
fick kännedom om användningen av bränsleavgiftsgrundande
bränsle i båten.
10 §
Fortsatt framförande av båt
När grunderna för påförande
av bränsleavgift har konstaterats och retts ut får
en båt framföras med samma bränsle till
närmaste av tillsynsmyndigheten anvisade ställe
där bränslet kan bytas ut.
11 §
Förbud att föra ut en båt ur landet
En båt för vilken bränsleavgift ska
tas ut får inte föras ut ur landet förrän
bränsleavgiften är betald. Tullmyndigheten kan
dock tillåta att en båt förs ut ur landet,
om godtagbar säkerhet har ställts för
betalningen av bränsleavgiften.
12 §
Betalning av bränsleavgift
Bränsleavgiften ska betalas inom 30 dagar räknat
från det debiteringsbeslutet meddelats. Om bränsleavgiften
inte har betalats inom utsatt tid, tas hos den avgiftsskyldige ut
en förseningsränta som beräknas i enlighet
med lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Bränsleavgiften ska i enlighet med lagen om skatteuppbörd
eller vad som föreskrivs med stöd av den betalas
till en penninginrättning eller till ett verksamhetsställe
som tar emot betalningar. I samband med betalningen av bränsleavgiften ska
inbetalningskortets referensnummer anges.
Tullmyndigheten kan sända den avgiftsskyldige en betalningspåminnelse
om bränsleavgift som förfallit till betalning.
13 §
Myndigheter
Den allmänna ledningen och tillsynen i fråga om
bränsleavgiften ankommer på Tullstyrelsen. Bränsleavgiften
debiteras av den tullmyndighet inom vars område användningen
av det bränsleavgiftsgrundande bränslet har skett
eller inom vars område användningen konstateras.
Tillsynen över användningen av bränslen
utövas av tull-, polis- och gränsbevakningsmyndigheterna.
Tull-, polis- och gränsbevakningsmyndigheterna har rätt
att utföra sådana kontroller av bränsle
och båtar och ta sådana bränsleprov som är
nödvändiga för tillsynen över
bränsleavgiften och debiteringen av den. Om det konstateras
att bränsleavgiftsgrundande bränsle används
i en båt, ska tillsynsmyndigheten anmäla detta
till behörig tullmyndighet.
14 §
Användningsförbud
Om bränsleavgiften inte har betalats inom utsatt tid,
får en båt inte användas i trafik (användningsförbud).
Båten får inte användas i trafik ens i
det fall att äganderätten till eller innehavet
av båten har överförts på någon
annan än den avgiftsskyldige. Den tullmyndighet som påfört bränsleavgiften
kan begära handräckning av polisen för
att förhindra att båten används. Båten får
användas när bränsleavgiften har betalats.
Den tullmyndighet som påfört bränsleavgiften
kan, på ansökan och på de villkor som
den bestämmer, av särskilda skäl återkalla
ett användningsförbud för viss tid eller
helt och hållet, om användningsförbudet är
uppenbart oskäligt. Ansökan kan göras
av båtens ägare eller innehavare eller av den
som har påförts bränsleavgiften.
15 §
Rätt att få uppgifter ur farkostregistret
De myndigheter som ansvarar för bränsleavgiften
har utan hinder av sekretessbestämmelserna och begränsningar
av utlämnande av uppgifter rätt att få de
för beskattningen och tillsynen nödvändiga
uppgifterna ur farkostregistret med hjälp av en teknisk
anslutning eller på annat sätt i elektronisk form.
Innan uppgifterna lämnas ut med hjälp av anslutningen
ska den myndighet som ansvarar för bränsleavgiften
ge en redogörelse för att uppgifterna skyddas
på behörigt sätt.
16 §
Offentlighet och utlämnande av uppgifter som gäller
bränsleavgift
Handlingar som gäller ansökningar om avgiftslättnad
och betalningsuppskov i fråga om bränsleavgift
samt befrielse från användningsförbud är
sekretessbelagda.
Tullmyndigheten ska på begäran utfärda
intyg över att bränsleavgift för ett
fartyg inte är obetald. För intyget tas en avgift
ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
17 §
Förhandsavgörande
Tullstyrelsen kan på ansökan meddela förhandsavgörande
om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag,
om saken är särskilt viktig för sökanden.
Förhandsavgörande ges för en bestämd
tid, dock högst till utgången av kalenderåret
efter det att förhandsavgörandet meddelats. Om
en sökande kräver det, ska ett förhandsavgörande
som vunnit laga kraft med bindande verkan iakttas för den
tid avgörandet gäller. En avgift tas ut för
meddelande av förhandsavgörande enligt lagen om
grunderna för avgifter för vissa förhandsbeslut
(1209/2006).
Ärenden som gäller förhandsavgörande
ska behandlas i brådskande ordning vid Tullstyrelsen. Ändring
får inte sökas genom besvär i ett beslut
om att förhandsavgörande inte meddelas.
18 §
Rättelse till avgiftstagarens fördel
Om bränsleavgift har lämnats odebiterad, debiterats
till för lågt belopp eller återbetalats
till en avgiftsskyldig utan grund eller till ett för stort belopp,
kan tullmyndigheten rätta beslutet om bränsleavgiften
inom tre år från utgången av det år
då bränsleavgiften debiterades eller borde ha debiterats
eller då beslutet om återbetalning av bränsleavgift
fattades, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning
av besvär. Innan rättelse till avgiftstagarens
fördel sker ska den avgiftsskyldige beredas tillfälle
att avge bemötande i saken.
19 §
Rättelse till den avgiftsskyldiges fördel
Om tullmyndigheten konstaterar att bränsleavgift har
debiterats till för stort belopp eller återbetalats
till för litet belopp, ska tullmyndigheten rätta
sitt beslut och till den avgiftsskyldige återbetala det
som denne betalat för mycket eller den avgift som inte återbetalats,
om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär.
Rättelse kan göras inom tre år från
ingången av kalenderåret efter debiteringen eller återbetalningen
av avgiften.
20 §
Rättelseyrkande
Ändring i en tullmyndighets beslut om bränsleavgift
får sökas skriftligen hos den tullmyndighet som
fattat beslutet genom rättelseyrkande, om inte saken har
avgjorts genom beslut med anledning av besvär.
Rätt att söka ändring på statens
vägnar i ett tulldistrikts beslut har tullombuden i tulldistrikten
och i Tullstyrelsens beslut tullombudet vid Tullstyrelsen.
Tiden för rättelseyrkande är tre år
från utgången av det år då avgiften
debiterats eller det år som beslutet om återbetalning
av avgiften gäller, dock alltid minst 60 dagar från
delfåendet av beslutet. Tiden för rättelseyrkanden
som görs av tullombud är 30 dagar från
det att beslutet fattats.
Ett rättelseyrkande ska inom utsatt tid ges in till
den tullmyndighet vars beslut rättelseyrkandet gäller.
Myndigheten ska med anledning av den avgiftsskyldiges rättelseyrkande
bereda tullombudet och med anledning av tullombudets rättelseyrkande
den avgiftsskyldige tillfälle att avge bemötande
samt den som lämnat in rättelseyrkande tillfälle
att vid behov också avge genmäle. Saken kan avgöras
utan att parterna hörs i enlighet med 34 § 2 mom.
i förvaltningslagen (434/2003).
21 §
Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen
Ändring i beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande
och beslut om annat än debitering av avgift och återbetalning
av avgift söks genom besvär hos den förvaltningsdomstol
inom vars domkrets den avgiftsskyldiges eller någon annan
till ändringssökande berättigad parts
hemkommun eller sammanslutnings hemort var när det i 20 § 1
mom. avsedda beslutet eller något annat beslut fattades.
Om det inte finns någon förvaltningsdomstol som
med stöd av ovanstående är behörig
i saken ska besvär anföras hos Helsingfors förvaltningsdomstol.
På statens vägnar har tullombud vid ett tulldistrikt
rätt att överklaga tulldistriktets beslut och tullombud
vid Tullstyrelsen rätt att överklaga Tullstyrelsens
beslut.
Besvärstiden vid beslut som fattats med anledning av
ett rättelseyrkande är tre år räknat från
utgången av det år då bränsleavgiften
debiterades eller det år som beslutet om återbetalning
av avgiften gäller, dock alltid minst 60 dagar från
delfåendet av beslutet. När besvär anförs över
andra ärenden är besvärstiden 30 dagar från
delfåendet av beslutet. Besvärstiden för tullombud är
30 dagar från det att beslutet fattats.
Besvärsskriften ska ges in till den myndighet vars
beslut överklagas. Den myndighet som fattat beslutet ska
ge utlåtande med anledning av besvären. Myndigheten
ska med anledning av besvär och utlåtande bereda
den avgiftsskyldige och andra parter tillfälle att avge
bemötande av besvär anförda av tullombud
samt tullombudet tillfälle att avge bemötande
av besvär anförda av en avgiftsskyldig och andra
parter. Vid behov ska den ändringssökande även
beredas tillfälle att avge genmäle. Besvärsskriften
med bemötande, genmäle och utlåtande
samt andra handlingar i ärendet ska utan dröjsmål
sändas till förvaltningsdomstolen.
Besvär som riktats till förvaltningsdomstolen men
som borde ha anförts som ett rättelseyrkande,
behandlas som ett rättelseyrkande vid tullmyndigheten.
Då ska beslut om avvisande av besvären inte fattas.
Vad som i lagen om verkställighet av skatter och avgifter
bestäms om grundbesvär tillämpas inte
på ärenden som avses i denna lag.
22 §
Anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen
Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas
genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen,
om den domstolen beviljar besvärstillstånd. Besvärsrätt
har den som med stöd av 20 § får
söka ändring i debiteringen.
Besvärstillstånd kan beviljas
1) om det för lagens tillämpning i andra liknande
fall eller för en enhetlig rättspraxis är
av vikt att ärendet avgörs av högsta
förvaltningsdomstolen,
2) om det på grund av ett uppenbart fel som inträffat
i ärendet finns särskilda skäl för
högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet,
eller
3) om det föreligger vägande ekonomiska eller
andra skäl att bevilja besvärstillstånd.
Besvärstillstånd kan även beviljas
så att det gäller endast en del av det överklagade
förvaltningsdomstolsbeslutet.
Besvär ska anföras inom 60 dagar från
delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut. Besvärsskriften
ska inom besvärstiden ges in till högsta förvaltningsdomstolen
eller den förvaltningsdomstol som fattat beslutet. Besvärsrätt
på statens vägnar har Tullstyrelsens tullombud.
23 §
Räntebetalningsskyldighet på grund av ändringssökande
och tullmyndighets rättelse
Om bränsleavgiften har avlyfts på grund av ändringssökande
eller en tullmyndighets rättelse eller om bränsleavgiften
har sänkts, ska till vederbörande återbetalas
det överskjutande beloppet jämte en årlig
ränta som motsvarar den i 12 § i räntelagen
(633/1982) avsedda referensräntan för
den halvårsperiod som föregår kalenderåret
i fråga, minskad med två procentenheter. Räntan
betalas från avgiftsbetalningsdagen till återbetalningsdagen.
Den ränta som betalas för återbetalningen är
inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen.
Om bränsleavgift med anledning av ändringssökande
påförs eller avgiftsbeloppet höjs, driver tullmyndigheten
in bränsleavgiften jämte förseningsränta
enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
24 §
Förande av statens talan
Statens talan i ärenden som gäller ändringssökande
och rättelse förs av ett tullombud vid tulldistriktet
eller, om saken gäller Tullstyrelsens beslut eller besvär
i högsta förvaltningsdomstolen, av ett tullombud
vid Tullstyrelsen.
Tullombudet hörs och delges beslut genom att tullombudet
ges tillfälle att ta del av besluten och de handlingar
som ligger till grund för dessa.
25 §
Omröstning i förvaltningsdomstolar
Om det råder olika åsikter vid avgörandet
av ett ärende som överklagats med stöd
av denna lag, gäller som beslut den åsikt som
flertalet ska anses ha omfattat. Vid lika röstetal vinner
den åsikt som är fördelaktigast för
den avgiftsskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas,
den åsikt som ordföranden har omfattat.
26 §
Verkställighet
Den avgiftsskyldige ska betala påförd bränsleavgift
oberoende av om ändring i bränsleavgiften söks
eller inte.
27 §
Återbetalning av grundlös prestation
Den som visar att han har betalat bränsleavgift av
misstag har rätt att på ansökan återfå det betalda
beloppet av den behöriga tullmyndigheten. Som misstag betraktas
inte att bränsleavgift har betalats för att undvika
att användningen av båten förhindras
eller under sådana omständigheter där
detta syfte kan anses vara uppenbart.
Om två eller flera har betalat bränsleavgift
för en och samma båt, återbetalas den överskjutande
delen av bränsleavgiften på ansökan till
den som inte är avgiftsskyldig.
28 §
Avgiftslättnad och uppskov med betalningen
Tullstyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan
och på de villkor som den bestämmer helt eller
delvis bevilja befrielse från bränsleavgift och förseningsränta
samt ränta som ska betalas på grund av uppskov,
om det kan anses vara uppenbart oskäligt att ta ut dessa
till fullt belopp. Finansministeriet kan överta avgörandet
av ett principiellt viktigt ärende.
Tullstyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan
bevilja uppskov med betalningen av bränsleavgift på de
villkor som finansministeriet bestämmer, om det kan anses
uppenbart oskäligt att bränsleavgiften ska betalas
inom utsatt tid. Finansministeriet kan överta avgörandet
av ett uppskovsärende.
29 §
Straffbestämmelser
Den som framför en båt för vilken
bränsleavgift som förfallit till betalning är
obetald, ska för bränsleavgiftsförseelse dömas
till böter.
30 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20 .