Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Biträdande Justitiekansler Mikko Puumalainen har i sin granskning av polisens förundersökningar, i fall av misstänkt våld i nära relationer, upptäckt allvarliga brister och lagstridigheter. Bristerna kan inte hanteras enbart såsom enskilda polisers ansvar utan visar på allvarliga systemiska problem i kunskap och attityder. Granskningen ger tydligt besked om ett behov av brådskande systemiska åtgärder för att korrigera situationen. Granskningen gäller perioden oktober 2024 och april 2025. Totalt undersöktes 65 förundersökningar som polisen beslutat att avsluta.
I 43 av dessa fall fann biträdande Justitiekanslern att besluten varit lagstridiga, bland annat då konkreta tecken på brott hade bortförklarats eller ignorerats. I flera fall hade polisen tillämpat lagstiftningen felaktigt genom att avsluta ärenden på grund av att målsäganden inte krävde påföljd, trots att våld i nära relationer omfattas av allmänt åtal sedan 2011. I vissa ärenden hade förundersökning inte ens inletts trots synliga tecken på brott.
Bristerna medför betydande risker för rättssäkerheten för våldsutsatta personer. Avsaknaden av konsekventa motiveringar har dessutom försvårat rättslig kontroll och möjligheten för brottsoffer att få sin sak prövad. Utredningen visar även på betydande regionala skillnader mellan polisinrättningar, vilket innebär att brottsoffers rättigheter varierar beroende på bostadsort.
Enligt biträdande Justitiekanslern kan bristerna inte enbart förklaras med resursbrist eller arbetsbelastning, utan har i flera fall att göra med attityder inom polisen, där brott i nära relationer inte bedömts med tillräcklig allvar.
Det finns enligt biträdande Justitiekanslern behov av strukturella åtgärder, förbättrad styrning och utbildning av personal, särskilt i bemötande av brottsoffer, könsbaserat våld och tillämpning av förundersökningslagen. Utredningen lyfter också fram att det saknas systematiska uppföljningsmekanismer inom polisförvaltningen för att säkerställa att ärenden som gäller våld i nära relationer handläggs korrekt och i enlighet med lag.
Med hänvisning till 27 § i riksdagens arbetsordning ställer jag följande spörsmål till den minister som saken gäller: