Allmän motivering
Folkhälsolagens bestämmelser om ordnande av vård
trädde i kraft i mars i år (855/2004,
RP 77/2004 rd). När lagen stiftades fäste
social- och hälsovårdsutskottet uppmärksamheten
på den oro utfrågade sakkunniga känt
för det preventiva arbetet när reglerna för
vårdtillgänglighet nu preciserades. Utskottet
poängterade att vårdkriterierna och de anknytande
väntetiderna inte får leda till att systemet bara
friserar siffrorna för tillgången till ingrepp
som är planerade i förväg och genererar
köer som kan uttryckas i siffror. Utskottet ansåg
det vara A och O att primärvården och den preventiva
hälso- och sjukvården har tryggade resurser. Riksdagen
godkände ett uttalande om saken (ShUB 13/2004
rd, RSv 94/2004 rd). Regeringen avser att med de nu föreslagna ändringarna
i folkhälsolagen påverka kommunernas verksamhet
så att det hälsofrämjande och preventiva
arbetet i kommunerna är adekvat och sker på ett
enhetligt sätt.
Den föreslagna moderniseringen av de föråldrade
begreppen i folkhälsolagen är definitivt nödvändig,
menar utskottet. I propositionen understryks helt berättigat
att folkhälsoarbetet ska ske på bred basis och
att det därför behövs ett region- och
kompetensöverskridande samarbete. Utskottet vill understryka
att det hälsofrämjande arbetet inte bara är
en uppgift för hälso- och sjukvården
utan bör integrera alla kommunala sektorer med början
från planläggning. De informativa hänvisningarna
i 1 § till de viktigaste lagarna inom miljö- och
hälsoskyddet och den utökade förteckningen
i 4 § över expertinstanser inom folkhälsoarbetet
visar hälsofrämjandets omfattning.
Enligt utredning till utskottet har resursutvecklingen varit
så skral att det skett en alarmerande tillbakagång
i den kommunala hälsoövervakningen. Åren
1988—1996 minskade hälsotillsynens andel av hälsoinspektörernas
arbete med i värsta fall 30 procent samtidigt som övervakningsuppgifterna ökade.
Det är tänkt att miljö- och hälsoskyddet
ska ordnas så att 50—85 regionala enheter svarar
för den tillsyn som vilar på kommunerna. Genom
regionalt samarbete blir det lättare att få adekvat
expertis för tillsynen. Om regionala tillsynsenheter inte
inrättas på frivillig väg kan enligt
propositionen bestämmelser om regionindelningen utfärdas
genom lag. Utskottet konstaterar att erfarenheterna av de nu föreslagna
lagändringarna noga bör vägas in, om
det senare blir aktuellt att lagstifta om regionindelningen.
Ändringsförslagen i propositionen går
främst ut på en precisering av kommunernas skyldigheter
enligt 14 § inom folkhälsoarbetet. Syftet med preciseringen
och moderniseringen är att se till att uppgifterna sköts
på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Bland förslagen finns också bemyndiganden att
precisera vissa kommunala uppgifter genom förordning av
statsrådet (14 § 1 mom. 1, 4 och 5 punkten). Objektet
för de föreslagna bemyndigandena är enligt
utskottets uppfattning begränsat i sak och syftet med fullmakterna är
att komplettera lagens regler. Kommunerna påförs
inga nya uppgifter genom de föreslagna ändringarna
eller de förordningar som utfärdas med stöd
av dem.
Mödra- och barnrådgivningarna utgör
ett vitalt element i det finska folkhälsoarbetet och har genererat
stora framgångar. I propositionsmotiven redogörs
på ett förtjänstfullt sätt bland
annat vilka stora utmaningar rådgivningarna står
inför och vilka problem som uppstår om det förebyggande
arbetet negligeras. De föreslagna ändringarna
gör enligt utskottet det möjligt att effektivare
ingripa i faktorer som hotar barnets hälsa och därmed
främja ett hälsosamt liv, både för
barnet och för hela familjen. Det finns siffror som visar att
60 procent av 1- och 2-åringarna genomgår minst
en antibiotikakur per år. Det gäller, understryker
utskottet, att förutom insatserna på rådgivningen
försöka förebygga exempelvis infektioner
i de övre luftvägarna hos daghemsbarnen genom
råd och handledning. Utskottet välkomnar också de
tydligare koncepten i 14 § när det gäller
mentalvårdstjänster, munhälsovård
och skolhälsovård. Fokuseringen på dessa
delområden inom folkhälsoarbetet är viktig
inte bara för att det ska bli lättare att få vård
utan också för att dessa funktioner ska få adekvata
resurser.
En verkligt krävande uppgift blir det för
kommunerna att som det föreslås i 14 § 1
mom. 1 a punkten följa upp kommuninvånarnas hälsotillstånd
och hur faktorer som inverkar på hälsotillståndet
utvecklas i de olika befolkningsgrupperna. Av motiven framgår
det att uppföljningen sker utifrån de kommunspecifika
uppgifter som ingår i Forsknings- och utvecklingscentralen
för social- och hälsovårdens informationssystem. Utskottet
omfattar till fullo lagförslagets syfte att utveckla uppföljningen
och evalueringen av folkhälsoarbetets effektivitet. Det
har påpekats att det i många fall är
mycket svårt att ta fram mått på hälsotillståndet
i olika befolkningsgrupper i en specifik kommun. Utskottet anser
det trots allt vara viktigt att kommunerna och expertinstanserna
inom folkhälsoarbetet tillsammans utvecklar nya metoder
som genererar sådan information som gör det möjligt
att följa och evaluera skillnaderna i olika befolkningsgruppers
hälsotillstånd och i mån av möjlighet
få skillnaderna att krympa.
Regeringen framhåller i motiven till 41 § att "Till
följd av tillsynens art och mångsidighet samt
kravet på kunskap om de hälsorisker som är förknippade
med de verksamheter som omfattas av tillsynen, borde det särskilt
av chefen för verksamheten krävas tillräcklig
erfarenhet och sakkunskap samt lämplig naturvetenskaplig
utbildning. Så som erfarenhet av och sakkunskap i övervakning
som ansluter till miljö- och hälsoskydd
och verkställandet av verksamheten anses erfarenhet av
så många som möjligt av följande områden:
Boendehälsa, livsmedelshygien, avfallshantering, kemikalier,
konsumtionsvaror och konsumentservice, kvaliteten på hushållsvatten
och badvatten samt tobaksövervakning." Chefsskapet för
miljö- och hälsoskyddet har särskilt
i små kommuner grundat sig på den ledning av tillsynen
som veterinären skötte vid sidan av sitt eget
arbete. Utskottet håller med regeringen om att ett sådant
arrangemang inte är motiverat framöver om stora
enheter ska ledas effektivt. Utskottet anser att som erfarenhet
av och sakkunskap i övervakning och verkställighet
i fråga om miljö- och hälsoskydd också kan
betraktas erfarenhet av och sakkunskap i veterinärverksamhet
i anknytning till myndighetstillsyn över miljö-
och hälsoskydd.
Motionerna
Utskottet har godkänt 14 § i den form regeringen
föreslagit. Följaktligen bör lagmotionerna förkastas.