Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen förtydligar tillämpningen av lagstiftningen om bostadsbaserad social trygghet, framhåller utskottet. Tack vare översynen står lagen i större samklang med de krav som följer med internationaliseringen och den ökade rörligheten. Lagstiftningen förtydligas eftersom tillämpningslagen täcker in en större del av den bosättningsbaserade sociala trygghet som verkställs av Folkpensionsanstalten. Samtidigt underlättas verkställigheten när den sociala tryggheten i de flesta fall kan tillämpas direkt med stöd av lag och inte kräver ansökan som tidigare.

Utskottet påpekar att de föreslagna ändringarna inte påverkar rätten att få allmän social- och hälsovård eftersom den fortfarande kommer att avgöras utifrån lagen om hemkommun, EG-regler och överenskommelser om social trygghet.

Studerande

Enligt 3 a § 3 mom. i det första lagförslaget kan en person inte anses flytta till Finland för stadigvarande bosättning om han flyttar hit enbart för att studera. Bestämmelsen innebär att studerande inte omfattas av den bosättningsbaserade sociala trygghet som avses i 1 § i tillämpningslagen. Studerande skulle inte ha rätt att få till exempel folkpension, familjepension, barnbidrag, moderskapsunderstöd, bostadsbidrag, vårdbidrag för barn, handikappbidrag eller särskilt stöd till invandrare. Enligt 2 a § avses med studerande en person i yrkes- eller examensinriktad utbildning.

Förslaget utgår från att den som kommer till Finland för att studera vistas här tillfälligt och att studerande under studietiden som regel omfattas av den sociala tryggheten i sitt hemland. Om en utländsk studerande får bosättningsbaserad social trygghet i Finland eller inte avgörs i dagsläget av om personen är bosatt i Finland eller inte. Praxis är att studerande som regel anses vistas tillfälligt här och inte är bosatta i Finland på det sätt som föreskrivs i tillämpningslagen. De har därför inte rätt att få bosättningsbaserad social trygghet i Finland.

I sitt utlåtande framhåller grundlagsutskottet att det föreslagna nya 3 a § 3 mom. i lagen om tillämpning av lagstiftningen av bosättningsbaserad social trygghet inte står i samklang med 19 § 2 mom. i grundlagen. Det måste finnas ett acceptabelt kriterium för bestämmelsen, påpekar grundlagsutskottet. I konstitutionellt hänseende vore åtminstone det faktum att förslaget stämmer överens med europabestämmelserna och därmed på sätt och vis bygger på ömsesidighet ett acceptabelt kriterium.

Gemenskapslagstiftningen kräver att studerande ska ha sjukförsäkring och tillräckliga medel för sitt uppehåll för att få uppehållsrätt. Tanken är att studerande under sin vistelse inte ska behöva anlita det sociala trygghetssystemet i den mottagande medlemsstaten (rådets direktiv 93/96/EEG om uppehållsrätt för studerande och parlamentets och rådets direktiv om rätten för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar att röra sig och vistas fritt på medlemsländernas territorium).

Förordning 1408/71 om social trygghet (rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen) tillämpas på anställda, egenföretagare eller deras familjer som flyttar inom gemenskapen. Den tillämpas också på studerande. Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning, de så kallade lagvalsbestämmelserna, gäller emellertid inte studerande som står utanför arbetslivet och säger ingenting om vilket lands lagstiftning studerande omfattas av. Därmed är det den nationella lagstiftningen som avgör om en studerande omfattas av den sociala tryggheten eller inte. Ofta är studerande familjemedlemmar till någon anställd och hör då under det sociala trygghetssystemet i sitt hemland på grundval av den nationella lagstiftningen. Vissa länder har specialbestämmelser om studerande. Det faktum att studerande omfattas av den sociala tryggheten i sitt hemland är också förenligt med den gemenskapsprincip som säger att lagstiftningen i bara en stat tillämpas.

Analogt med principen att studerande omfattas av den sociala tryggheten finns det i 7 § i tilllämpningslagen bestämmelser om studerande från Finland som vistas utomlands. Studerande som studerar utomlands på heltid kan genom ett beslut av Folkpensionsanstalten få behålla sin bosättningsbaserade sociala trygghet i Finland under utlandsvistelsen om de har fast anknytning till Finland.

De föreslagna bestämmelserna om studerande som kommer till Finland står i allt väsentligt i samklang med de ovan nämnda EU-bestämmelserna. Grundlagsutskottet anser att ömsesidighet är en godtagbar grund för den typ av bestämmelser som ingår i 3 a § 3 mom.

Utskottet påpekar att studerande enligt förordning 1408/71 om social trygghet har rätt att få nödvändig sjukvård i det land där de studerar. Det föreslagna 3 a § 3 mom. hindrar inte att studerande får social- och hälsovård samt förmåner som bygger på att förmånstagaren har en hemkommun i Finland i enlighet med lagen om hemkommun. Det handlar då om till exempel offentlig hälsovård, barnomsorg, stöd för hemvård av barn och underhållsstöd.

Personer som kommer till Finland enbart för att studera kan få ändrade omständigheter om de till exempel ingår äktenskap, bildar familj, förvärvsarbetar eller av någon annan orsak anses vara bosatta i Finland trots studier, påpekar utskottet.

Konstnärer

Enligt tillämpningslagen har som regel bara den som är stadigvarande bosatt i Finland och huvudsakligen vistas i Finland rätt att få bosättningsbaserad social trygghet. Vid vistelse utomlands i mer än ett år har bara de grupper som särskilt nämns i lagen rätt att få bosättningsbaserad social trygghet. I propositionen föreslås att färre personer ska omfattas av bestämmelsen.

I tillämpningslagen avser 7 § att säkerställa social trygghet för personer vars arbete eller studier kräver långvarig vistelse utomlands. I samband med behandlingen har utskottet utrett om konstnärer med stipendier bör läggas till i 7 § 3 punkten som anger vilka grupper lagstiftningen om social trygghet tillämpas på också vid vistelse utomlands i mer än ett år. En kommission (UVM 22:2000) inom undervisningsministeriet som utrett konstnärers sysselsättningsförutsättningar och sociala trygghet har företrätt åsikten att konstnärer som studerar utomlands med stipendium kan jämställas med personer som bedriver vetenskaplig verksamhet med hjälp av stipendium. Enligt kommissionen bör 7 § i tillämpningslagen ändras så att den kan tillämpas på konstutövare på samma villkor som den tillämpas i dagsläget på vetenskapsutövare. Den arbetsgrupp (SHM 2003:22) som utrett den bosättningsbaserade sociala tryggheten föreslog dock inte att konstnärer tas med i tillämpningsområdet för 7 §.

En arbetsgrupp till inom social- och hälsovårdsministeriet har utrett den sociala tryggheten för stipendietagare. Gruppen lämnade nyligen sitt förslag (SHM 2004:9). Arbetsgruppen föreslår att arbetspensionsskyddet, utkomstskyddet vid arbetslöshet, olycksfallsskyddet och sjukförsäkringen för stipendiater ska ses över. Utifrån yttrandena om förslaget kommer lagändringar att beredas. Arbetsgruppen föreslår inga ändringar i tillämpningslagen.

Utskottet menar att konstutövare inte i alla hänseenden kan jämställas med de grupper som räknas upp i 7 § i tillämpningslagen. Ett särskiljande drag är att konstnärer vanligen inte klart och tydligt har ett anställningsavtal, en utbildningsplats, en forskningsplan eller ett forskningsavtal som kan anges som orsak för att vistas i landet en överenskommen eller begränsad tid, utan de är friare att välja var de arbetar. Enligt utskottet är det trots allt nödvändigt att behovet att ändra tillämpningslagen utvärderas på nytt i samband med att ändringar i lagstiftningen om annan social trygghet för stipendiater bereds. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).