Motivering

I propositionen föreslås att det försök att samordna utkomststödet och förvärvsinkomsterna som ursprungligen skulle pågå i tre år än en gång förlängs, nu till utgången av 2008. Med försöket vill man utreda hur utkomststödstagarnas sysselsättning och stödbeloppet påverkas av att en del av stödtagarnas förvärvsinkomster lämnas obeaktade när stödet beviljas. Syftet med försöket är att uppmuntra utkomststödstagare som omfattas av utkomstskyddet för arbetslösa eller helt saknar inkomster att ta sig ut i arbetslivet även om de inte skulle förtjäna särskilt mycket på grund av exempelvis deltids- eller kortjobb.

Stakes gjorde en uppföljande undersökning under försökslagens första fas (2002—2005). Undersökningen pekar på magra resultat av försöket. Utkomststödstagarnas arbetsinkomster ökade något, men klart mindre än man räknade med då försöket inleddes. En del stödtagare drog också ned på jobbandet trots stödlagen. Hur som helst fick inkomsttillskottet inte fler stödtagare att börja söka jobb. På basis av undersökningsresultatet kan man fråga sig om det enbart räcker med att se över de stimulerande faktorerna för att få väsentligt fler utkomststödtagare att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det är inte morötterna som utgör det största hindret för att söka jobb utan bristen på lämpliga arbetstillfällen. Utkomststödstagarna har ofta så svag arbetsmarknadskompetens att inte ens korta anställningar blir aktuella.

När försökslagen förlängdes 2005 höjdes taket för privilegierade inkomster från 100 till 150 euro. Under förlängningstiden har man alltså kunnat studera om en högre privilegierad inkomst genererar större sysselsättningseffekter. Bedömare hävdar att den sammantagna effekten fortfarande är mycket blygsam. Bland de positiva effekterna av lagändringen kan ses en rättvisare behandling av utkomststödsklienterna och en skäligare nivå på utkomststödet till klienter som jobbar.

I ett antal kommuner blev inkomstprövningen stängare när försökslagen trädde i kraft. Bestämmelsen har tillämpats schablonmässigt utan hänsyn till möjligheten att lämna mer än 20 procent av inkomsterna obeaktade i uträkningen av den privilegierade inkomsten. Utkomststödsklienterna fick det alltså sämre i de kommuner som under den tidigare bestämmelsen förhöll sig generösare till arbetsinkomsterna. När den privilegierade inkomsten höjdes till 150 euro minskade fallen där kommunens på egen praxis baserade privilegierade inkomst var högre än det ursprungliga beloppet i försökslagen. Utskottet understryker att den permanenta bestämmelsen i 11 § 2 mom. om att ringa förvärvsinkomster inte ska beaktas är primär och att försökslagens bestämmelse om en privilegierad inkomst på minst 20 procent inte kringskär kommunernas prövningsrätt visavi inkomster som inte beaktas.

När försökslagen senast förlängdes satte social- och hälsovårdsutskottet särskild fokus på problemen med att samordna socialskyddet och förvärvsarbete (ShUB 35/2004 rd). Samordningen av överlappande förmåner leder till stora kast i hushållens inkomster när en klient tar emot ett kortjobb. Förvärvsinkomsterna minskar i och för sig behovet av utkomststöd men leder i förlängningen till ett ökat stödbehov, eftersom inkomsterna minskar både arbetsmarknadsstödet och bostadsbidraget. Då samordningen av inkomster och förmåner sker med en viss eftersläpning tvingas man senare till återkrav, ofta i en situation där klienten inte längre har några förvärvsinkomster.

Försöket har med all tydlighet lyft fram problemen med att samordna arbetsinkomsterna och den sociala tryggheten. Samordningen leder inte bara till en mängd extra administrativt arbete utan får också klienten att känna sig villrådig. Samordningen av förmånerna behöver enligt utskottets mening förbättras för att uppmuntra till jobb. I stället för att utgå från utkomststödet vore det bättre att i samordningen av förvärvsinkomsterna och den sociala tryggheten ta fasta på de primära förmånerna, arbetslöshetsförmånerna och bostadsbidraget. Då skulle inte heller återkrav behövas så ofta och beroendet av utkomststöd minska.

Utskottet understryker vikten av fortsatt bevakning av försökslagens effekter under förlängningstiden.