Allmän motivering

Vi välkomnar att även krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 25 procent ska kunna få vård på anslat (sluten vård). Ersättning kommer att kunna betalas också när behovet av sluten vård beror på något annat än skada eller sjukdom som ersätts som en skada som ådragits i militärtjänst. Den föreslagna ändringen innebär att fler krigsinvalider kommer att omfattas av sluten vård, även deltidsvård, som ersätts till fullt belopp. Vidare utvidgas den ersättning som betalas dem som har rätt till periodisk sluten vård. De ekonomiska villkoren kommer att förbättras för de berörda krigsinvaliderna och deras makar.

Enligt det föreslagna 6 § 9 mom. ska ersättning för sluten vård kunna betalas om servicen har tillhandahållits av ett allmännyttigt samfund eller en stiftelse. Regeringen gjorde denna avgränsning eftersom ändringen enligt budgetpropositionen skulle finansieras med Penningautomatföreningens vinstmedel, som inte kan användas till ersättning för kommunal service. I propositionen (RP 157/2007 rd) om komplettering av budgetpropositionen för 2008 föreslår regeringen att anslaget under det universella momentet om ersättning för skador som ådragits i militärtjänst (33.50.51) höjs med 0,4 miljoner euro och att motsvarande minskning görs i momentet för statlig ersättning för driftskostnader för krigsinvalidernas inrättningar (33.50.52). Den statliga ersättningen baseras på Penningautomatföreningens intäkter. Den föreslagna ändringen av budgeten innebär att utvidgningen av ersättningen för sluten vård till krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 25 procent också kan gälla kostnaderna för sluten vård som kommunerna ordnar. Därför föreslår utskottet att 6 § 9 mom. i lagförslaget utgår.

I samband med behandlingen tog utskottet åter upp det finska begreppet "työkyvyttömyysaste" ("invaliditetsgrad" på svenska) i lagstiftningen om krigsinvalider. Den termen har använts i lagen om skada, ådragen i militärtjänst och i författningar på lägre nivå ända sedan 1948. Utskottet påpekar att det inte är särskilt träffande att på finska tala om arbetsoförmåga när man talar om dem som deltog i krigen 1939—1945, dvs. om personer som inte på flera år hört till befolkningen i arbetsför ålder. Det är inte arbetsoförmåga som ersätts med den lagen, utan den genomsnittliga ohälsa till följd av sjukdom eller kroppsskada som invaliditetsgraden utgör ett mått på. Det måste ändå påpekas att lagens räckvidd också inbegriper dem som skadas när de fullgör sin värnplikt eller är i försvarsväsendets tjänst. Den gradering som används när invaliditetsgraden fastställs har i genomsnitt ansetts motsvara den ohälsa som olycksfallet eller sjukdomen orsakat personen i fråga, och då har man inte beaktat hur exempelvis ålder eller yrkesskicklighet påverkar arbetsoförmågans omfattning. De som får ersättning på grundval av lagen om skada, ådragen i militärtjänst har ansett det vara viktigare att åtgärda ersättningsordningens innehåll än dess begreppsapparat. Utskottet anser att lagen i praktiken fortfarande fungerar trots den delvis föråldrade terminologin.

Motionerna

Utskottet tillstyrker en utvidgning av den krets som har rätt till sluten vård för krigsinvalider enligt 6 § i lagen om skada, ådragen i militärtjänst och en ändring av betalningsordningen för begravningshjälpen enligt 17 § i den form som regeringen föreslår. Detta innebär att motionerna måste förkastas.