Utskottet ser ändringen enligt lagmotionen som viktig och motiverad. 

Utskottet konstaterar att lagen om skada, ådragen i militärtjänst eller dess gränser för invaliditetsgrad inte ensamma definierar tillgången på tjänster för krigsinvalider enligt behov. Grundlagen och lagstiftningen om socialvård och hälso- och sjukvård förutsätter att hela befolkningen har tillgång till behövliga och tillräckliga tjänster. Bland annat lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012) samt den kvalitetsrekommendation som stöder dess genomförande förutsätter att hela den äldre befolkningen får tillräckliga tjänster efter behov. 

Men den föreslagna ändringen möjliggör att också krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 10 och 15 procent kan få periodisk eller långvarig vård vid sjuk- och brödrahem för krigsinvalider och vid andra vårdanstalter som godkänts av Statskontoret. Eftersom Statskontoret ersätter kommunernas och samkommunernas kostnader för anstaltsvård föreskriver 6 a § 1 mom. i lagen att kommunerna och samkommunerna heller inte av den skadade eller insjuknade får ta ut någon avgift eller ersättning för den service, rehabilitering eller anstaltsvård som ersätts. Således innebär den föreslagna ändringen att också krigsinvalider med lägre invaliditetsgrad ska få i lagen avsedd anstaltsvård enligt sitt individuella behov på så sätt att det inte blir ett hinder för vårdtillgången att tjänsterna är avgiftsbelagda. På de här grunderna ställer sig utskottet bakom den föreslagna ändringen. När ersättningen för anstaltsvården utvidgas i enlighet med motionen innebär det en väsentlig fördel för de berörda krigsinvaliderna, vars medelålder nu är uppemot 95 år, och ger dem bättre villkor. 

I början av 2018 var antalet krigsinvalider cirka 1 500. För närvarande får cirka 1 100 krigsinvalider ersättningar från Statskontoret, och antalet minskar med 25—65 per månad. I november 2018 fanns det ungefär 260 krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 10 procent och cirka 200 krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 15 procent. Sammanlagt kan ändringen beröra ungefär 440 krigsinvalider, när beräkningen ställs i relation till antalet krigsinvalider under slutet av året. De kommer dock inte alla att bli vårdade på anstalt. 

Om sluten vård efter sänkningen av gränsen för invaliditetsgraden omfattar lika många av dem som har rätt till denna tjänst som för närvarande, det vill säga 29 procent, uppgår tilläggskostnaden jämfört med det nuvarande till uppskattningsvis 10,4—12,3 miljoner euro beroende på hur många av dem som flyttar till vårdanstalt som har utnyttjat kommunal öppenvård. Tilläggskostnaden minskar årligen; 2020 beräknas den uppgå till 7,3 miljoner euro, 2021 till 5,2 miljoner euro, 2022 till 3,7 miljoner euro och 2023 till 2,6 miljoner euro, om man utgår från antagandet att alla har utnyttjat den kommunala öppenvården. Om besparingen inom den kommunala öppenvården inte beaktas väntas de extra kostnaderna bli 12,3 miljoner euro (2019), 8,5 miljoner euro (2020), 6,2 miljoner euro (2021), 4,4 miljoner euro (2022) och 3,1 miljoner euro (2023). Det slutliga utfallet påverkas av ett flertal faktorer såsom hur krigsinvaliderna delas upp i olika kategorier med avseende på funktionsförmågan utifrån hälsotillståndet, hur stor andel som vårdas på anstalt och vilken minskning som kommer att ske i antalet krigsinvalider. 

Kostnaderna för anstaltsvård av krigsinvalider har upprepade gånger underskridit budgetanslaget. Anslagsnivån har trots det inte sänkts i ramarna för statsfinanserna. I år har dessutom antalet krigsinvalider minskat mer än väntat. De extra kostnaderna av den föreslagna lagändringen kan således enligt utredning täckas med anslaget för sluten vård till krigsinvalider i statsbudgeten, utan att anslaget behöver ökas och utan att det på grund av denna ändring behöver reserveras mer finansiella resurser i ramarna för statsfinanserna. 

Den föreslagna ändringen i gränsen för invaliditetsgraden kräver enligt uppgift inga ändringar i Statskontorets datasystem. När gränsen sänks ökar arbetet med handläggningen i viss mån när ansökningarna och räkningarna blir fler, men å andra sidan kommer Statskontoret att få färre ansökningar om höjd invaliditetsgrad. Med tanke på att antalet krigsinvalider minskar kräver förslaget heller inte några stora extra resurser på Statskontoret. Enligt uppgift har dessutom sjuk- och brödrahemmen för krigsinvalider tillräckligt många vårdplatser som blivit lediga efter krigsinvalider med hög invaliditetsgrad för att reformen ska kunna genomföras rent konkret. 

Följaktligen kan förslaget i lagmotionen genomföras mycket snabbt. Den föreslagna lagändringen bör enligt utskottets åsikt sättas i kraft den 1 januari 2019 eller så snart som möjligt efter det att lagen har blivit stadfäst.