Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen innebär att den fullkostnadsavgift, den s.k. plåsterskatten, som sedan 1993 har tagits ut av olycksfalls- och trafikförsäkringsanstalterna försvinner. Avgiften har ingått i en lagstiftning som gällt ett år i sänder. I det system som regeringen föreslår betalar försäkringsanstalten en avgift för kostnaderna direkt till den som tillhandahåller tjänsten. Enligt utskottets uppfattning kommer olycksfallspatienter och personer med yrkessjukdomar snabbare under vård genom det nya systemet. Målet går i samma riktning som målen för vårdgarantin i det nationella hälsovårdsprojektet. Vidare vill utskottet lyfta fram en viktig synpunkt i motiven till propositionen, dvs. att ändringarna inte försämrar villkoren för olycksfalls- och trafikskadepatienter. Nedan påpekar utskottet en del saker i det nya systemet som bör bevakas extra noga.

I 13 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården införs en bestämmelse, som säger att verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården är skyldiga att inom tio dagar underrätta försäkringsanstalten om att behandlingen av en skada eller en sjukdom som anstalten sannolikt är skyldig att ersätta har inletts. Om anmälningsskyldigheten försummas går kommunen miste om ersättning för den behandling som har getts före anmälningen trots att behandlingen hade varit nödvändig och getts utan att onödiga kostnader har uppstått. Utskottet påpekar att verkställigheten av lagen bör följas upp för att kommunerna inte ska drabbas av oskäligt stora påföljder, om det finns godtagbara skäl för att anmälningen inte har gjorts i tid.

När försäkringsanstalten har fått in en anmälan från vårdinrättningen kan den slussa patienten vidare till en relevant vårdenhet och påverkar därigenom de vårdkostnader som ska ersättas. Utskottet understryker att 6 § i lagen om patientens ställning och rättigheter föreskriver att vården och behandlingen ska ges i samförstånd med patienten. När vårdenhet väljs bör också patientens hälsotillstånd över lag, tidigare längre vårdrelationer och bostadsort beaktas, framhåller utskottet. Patienten ska kunna välja en kommunal verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården i stället för den vårdenhet som försäkringsbolaget anvisar och få ersättning för klientavgifterna. Utskottet anser att patienterna bör kunna välja någon annan vårdenhet än den som försäkringsanstalten anvisar. Detta är viktigt dels för patientens rättigheter, dels för tilltron till försäkringsanstalterna. Problemet med den föreslagna rätten att välja vårdenhet är att den kommun som tillhandahåller vården och behandlingen inte får någon ersättning för den vård och behandling som överstiger klientavgiften. Utskottet påpekar att verkställigheten av lagrummet måste följas upp för att den kommunala hälso- och sjukvården inte ogrundat måste ta över kostnader som hör till försäkringsanstalterna.

I propositionen undantas bestående institutionsvård för olycksfalls- och trafikskadepatienter försäkringsanstalternas ersättningsskyldighet. På den punkten avviker propositionen från principerna för fullt kostnadsansvar inom olycksfalls- och trafikförsäkringen, påpekar utskottet. Begränsningen har motiverats med att det i sådana fall inte längre handlar om vård som medverkar till att patienten återfår sin arbetsförmåga snabbare. En risk med begränsningen är att försäkringsanstalterna kan komma att styra sina betalningsåtaganden i den riktningen att institutionsvård klassas som bestående utan adekvata och behöriga grunder. Reformen kan också leda till att patienterna på grund av överfört kostnadsansvar får vård på institution i stället för i hemmet. Enligt uppgifter till utskottet är fallen inte särskilt många per år i dagsläget, men det är svårt att bedöma kostnaderna eftersom kostnaderna för institutionsvård enligt den gällande lagstiftningen om klientavgifter bestäms utifrån patientens inkomster. För enskilda kommuner kan undantaget ha betydande och långvariga ekonomiska effekter. Frågan om avgifter för institutionsvård är under behandling i social- och hälsovårdsministeriet, enligt vad utskottet har erfarit. Enligt propositionen kommer det ytterligare att utredas om det föreslagna systemet kan utsträckas till permanent institutionsvård. Utskottet påskyndar utredningen och föreslår ett uttalande (Utskottets förslag till uttalande).

Premien för främjande av arbetarskyddet föreslås i 35 § 4 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring bli sänkt från 2 till 1,75 procent. Enligt motiven beror ändringen på att beloppen till främjande av arbetarskyddet stiger avsevärt i och med att försäkringspremierna höjs genom det nya systemet. Utskottet påpekar att arbetarskyddet spelar en viktig roll när det gäller att förebygga olyckor. Effekten av propositionen måste också i detta hänseende följas upp för att medlen för främjande av arbetarskydd inte ska minska på grund av propositionen.