Motivering
Utskottet välkomnar propositionen. Det är
positivt att det ska göras en bedömning av grundtryggheten
med jämna mellanrum. Även om regeringen föreslår
att förmåner som är undantagna indexbindning
ska indexbindas från och med nästa år
(RP 139/2010 rd), är det uppenbart
att indexskyddet på sikt inte räcker till för
att garantera att den samlade grundtryggheten ligger på tillräckligt
hög nivå. Också i fortsättningen
måste de basala trygghetsförmånerna höjas
för att de inte ska släpa efter.
Propositionen bygger på förslagen från
kommittén för en reform av den sociala tryggheten (den
s.k. Sata-kommittén). I sin rapport ansåg kommittén
att dokumentationen av hur grundtryggheten motsvarar behoven är
splittrad, otillräcklig och framställd i en form
som inte gagnar beslutsfattandet.
Bedömningen påverkar inte direkt nivån
på grundtryggheten vid en viss tidpunkt eftersom den läggs
fast dels i olika lagar om tryggad försörjning,
dels i beslut i samband med budgetpropositionen och rambudgeteringen
av statsfinanserna. I första hand är bedömningen
tänkt att vara ett kunskapsunderlag för beslutsfattandet. Trots
att det inte finns något tvingande skäl att ta in
bestämmelser om en bedömning som underlag för
beslutsfattandet, anser utskottet att en lagbestämmelse
garanterar att bedömningen görs regelbundet. Genom
lagen blir social- och hälsovårdsministeriet skyldigt
att göra en bedömning vart fjärde år.
Enligt propositionen ska bedömningen gälla om
den lägsta nivån i grundtrygghetsförmånerna,
det vill säga i de specificerade förmåner
som anges i 19 § 2 mom. i grundlagen, är tillräckligt hög.
Detta gäller grunddagpenning vid arbetslöshet,
arbetsmarknadsstöd, sjuk- och föräldradagpenning
och folkpension på grundval av arbetslöshet, ålderdom
och förlust av vårdnadshavare. Dessutom ska bedömningen
gälla alla andra förmåner som administreras
av Folkpensionsanstalten och utkomststödet som är
sistahandsförmånen i kommunerna.
Tanken är att bedömningen inte ska fokusera uteslutande
på enskilda förmåner och nivån
på dem. Den ska också undersöka hur det är
ställt med ekonomin och försörjningen
i hushåll som får förmånerna.
Deras försörjning påverkas av många
olika faktorer, bland annat sociala trygghetsförmåner,
inkomster, skatter och avgifter för tjänster,
till exempel dagvårdsavgifter, klientavgifter inom hälso-
och sjukvården och självrisker inom sjukvården,
men också av tillgängligheten till service. Vidare
påverkas försörjningen av en rad inkomstgränser
som bestämmer rätten till och beloppen för
förmåner.
En samlad bedömning bör enligt utskottet gå närmare
in på hur inkomstfördelningen, incitamenten för
att arbeta och arbetsmarknadens funktion påverkas av dels
grundtryggheten, dels andra sociala trygghetsförmåner
och ändringar i dem. I dag är det vanligt med
atypiska anställningar och det finns många hushåll
som alternerar mellan att leva på sociala förmåner
och löneinkomster. Då spelar det en framträdande
roll hur man kan kombinera löneinkomster och sociala trygghetsförmåner.
Vidare är det viktigt att man samtidigt tar reda på hur
anställda inom låglönebranscher beskattas
och går miste om förmåner på grund
av arbetsinkomster i jämförelse med bidragstagare.
En så brett upplagd bedömning kan vara till stor
nytta för både beslutsfattandet och forskningen
i ekonomi och socialpolitik i vårt land, påpekar
utskottet.