Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 16 september 2004 en proposition med förslag till lag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar (RP 165/2004 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Marjaana Maisonlahti, social- och hälsovårdsministeriet
planerare Pirkko Peltonen, Folkpensionsanstalten
socialpolitisk ombudsman Vesa Rantahalvari, Servicearbetsgivarna, även som representant för Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund TT
jurist Kalle Räisänen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
direktör Rauno Vanhanen, Företagarna i Finland
förhandlingschef Jorma Skippari, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC rf
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av Akava ry.
Regeringen föreslår att det stiftas en lag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar.
I fråga om de dagpenningar som beräknas på basis av en persons lön ska en andel som motsvarar arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie på samma sätt som under tidigare år dras av från arbetsinkomsten eller förmån som utbetalas. Avdraget föreslås vara 5,1 procent år 2005.
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2005 och avses bli behandlad i samband med den. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 2005.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med följande anmärkningar.
Avdraget från de arbetsinkomster som ligger till grund för dagpenningen föreslås åter bli förlängt med ett år. Ända sedan början av 1993 har det stiftats en ettårig lag om att arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremier ska beaktas. Ursprungligen var det meningen att avdraget från arbetsinkomsterna skulle vara temporärt. Utskottet anser att man bör avstå från undantagsbestämmelser om man vill att systemet ska vara klart och medge insyn. Vidare är det nödvändigt att man i trepartssamarbete skyndsamt förbereder en sådan lösning att grunderna för beräkning av dagpenningen slås fast i en permanent lag. Som utskottet tidigare har konstaterat är det primära alternativet att man avstår från avdraget.
Med stöd av det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att lagförslaget godkänns utan ändringar.
Helsingfors den 25 november 2004
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Eila Mäkipää
Genom proposition RP 165/2004 rd förlängs den särskilda lag som stiftats år för år sedan 1993 och som gör det möjligt att skära i dagpenningen enligt socialförsäkringen. Avdraget har varierat mellan 1,5 och 5 procent. I år har det varit 4,85 procent. Regeringen föreslår att avdraget 2005 ska vara 5,1 procent. Ett sådant tillvägagångssätt gör det svårt att uppnå målet att lagen ska vara klar och medge insyn.
Detta procentavdrag infördes av akuta sparskäl under lågkonjunkturen på 1990-talet. Skälen har för länge sedan upphört att gälla. Det oaktat har man inte avstått från avdraget utan det har fortsatt använts som något slags smygavdrag. Dagpenningar betalas till de försäkrade just därför att de inte kan förvärvsarbeta och de täcker inte inkomstbortfallet fullt ut.
Avdraget har motiverats med arbetstagarnas pensionsavgift och löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremie. Men det finns inga hållbara motiv för sådan "solidaritet". Ersättningarna för inkomstbortfall inom den lagfästa socialförsäkringen ligger på en mycket låg nivå hos oss efter nedskärningarna på 1990-talet. Procentavdraget drabbar på ett mycket osolidariskt sätt arbetslösas, långvarigt sjukas, olycksoffers och föräldraledigas inkomster. Social- och hälsovårdsutskottet har i sina betänkanden allt sedan förra seklet föreslagit att avdragen ska slopas. Och ändå stiftas en särskild lag nu för 13:e gången i rad.
Med stöd av det ovan anförda föreslår jag
att lagförslaget förkastas.