Motivering
         
         Sjuktransporttillstånd
         
         Regeringen föreslår att regleringen av sjuktransporttillstånd
            och ersättningstaxan för användning av
            sjuktransportfordon överförs från kommunikationsministeriets
            förvaltningsområde till lagstiftningen om hälso-
            och sjukvård. I tillståndsvillkoren prioriteras
            medicinsk ändamålsenlighet och patientsäkerhet. Ändringarna framhäver
            att sjuktransporter och ambulanssjukvård är en
            del av hälso- och sjukvården. Enligt utredning är
            propositionen en lösning under övergångstiden
            som beror på att persontrafiklagen föreslås
            bli upphävd (RP 110/2009 rd).
            En bredare reform av akutvårdssystemet ska genomföras
            när hälso- och sjukvårdslagen, som nu är
            under arbete, stiftas. 
         
         
         Tillståndsmyndigheten ska bevilja tillstånd om
            sökanden, personalen och utrustningen uppfyller de lagstadgade
            kraven. Enligt 3 § i lagen om privat hälso- och
            sjukvård ska den som tillhandahåller sjuktransport
            ha ett ändamålsenligt fordon, ändamålsenlig
            utrustning och personal med lämplig utbildning som krävs
            i verksamheten. 
         
         
         Enligt 3 § i förordningen om privat hälso-
            och sjukvård () ska
            den ansvariga föreståndaren vara en yrkesutbildad
            person inom hälso- och sjukvården som avses i
            2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso-
            och sjukvården och ha lämplig utbildning och tillräcklig
            praktisk erfarenhet för att framgångsrikt klara
            av uppgiften med beaktande av verksamhetens omfattning och de tjänster
            som tillhandahålls. Det finns inte något krav
            på hur länge den ansvariga föreståndaren
            eller personalen ska ha arbetat inom sektorn, utan varje fall avgörs
            separat inom tillstånds- och tillsynsförfarandet.
            Utskottet anser att det är motiverat att föreskriva
            om tillståndsvillkor möjligast samordnat med andra privata
            hälsovårdstjänster såsom läkar-
            och sjukvårdstjänster. 
         
         
         Den behovsprövning som nu krävs för
            att bevilja sjuktransporttillstånd föreslås
            bli slopad. Behovsprövningen har ansetts begränsa
            den näringsfrihet som avses i 18 § i grundlagen
            på ett sätt som inte kan betraktas som förenligt
            med villkoren för begränsande av de grundläggande fri-
            och rättigheterna, såsom t.ex. acceptabilitet och
            proportionalitet. I motiven till propositionen står det
            att tillgången till, säkerheten i eller ändamålsenligheten
            i fråga om de lagstadgade tjänsterna inte riskeras
            fastän behovsprövningen slopas. Dessa aspekter
            kan bäst garanteras genom de tillståndskriterier
            som avses i propositionen och genom ändamålsenlig
            och tillräcklig övervakning. 
         
         
         Det är kommunerna och sjukvårdsdistrikten som
            ska ordna sjuktransport också i områden där det
            inte finns privata sjuktransportföretag. Att behovsprövningen
            slopas kan innebära större variation i efterfrågan
            och utbudet på sjuktransporter på olika håll.
            Men för att tillhandahålla sjuktransport måste
            företaget ingå avtal med den ansvariga kommunen
            eller samkommunen, eftersom privata tjänsteproducenter
            kan ansluta sig till myndighetsnätet och nödcentralsystemet bara
            om de har ingått avtal. Det är påkallat
            att försäkra sig om tillgången till och
            kvaliteten på tjänsterna i samband med reformen
            av systemet för akutvård och sjuktransporter.
         
         
         Sjuktransporttaxan
         
         Kostnaderna för privat sjuktransport ersätts
            i nuläget utifrån en taxa fastställd
            av kommunikationsministeriet med stöd av 4 kap. 6 § i
            sjukförsäkringslagen. Gränserna för
            ministeriets prövningsrätt, förfaringssätten
            och på vilka grunder behovet av ändringar i taxan
            ska bedömas anges inte i den gällande lagen. Enligt
            förslaget till ändring av 4 kap. 6 § i
            lagen ska det föreskrivas om taxan genom en förordning
            av social- och hälsovårdsministeriet. Utskottet
            föreslår att bestämmelsen preciseras
            i analogi med bestämmelserna om grunder för andra
            sjukvårdsersättningar så att taxan ska
            bygga på kostnaderna för transporten och de disponibla
            medlen för sjukförsäkringsersättningar.
            Dessutom föreslår utskottet att bestämmelser
            om taxan ska utfärdas genom förordning av statsrådet
            och inte av ministeriet.
         
         
         Kostnaderna för en resa som görs på grund
            av sjukdom ersätts till den del som kostnaderna för en
            enkelresa överstiger självriskandelen (9,25 euro)
            och det årliga avgiftstaket (157,25 euro). Kostnaderna
            för anlitande av specialfordon, såsom egen bil,
            taxi eller båt, ersätts om patientens sjukdom,
            handikapp eller trafikförhållandena förutsätter
            att specialfordon används. Enligt utredning ersätts
            till exempel inte avgiften för att transportera fordonet
            med färja utifrån dagens sjuktransporttaxa eller
            taxitaxa. Enligt utskottet är det angeläget att
            undersöka hur reseersättningarna över
            lag behöver ändras och förbättras
            i anknytning till beredningen av hälso- och sjukvårdslagen
            och lagen om ordnande av kommunal social- och hälsovård
            och också i samband med andra reformer inom hälso-
            och sjukvården. 
         
         
         Övernattningspenning 
         
         Enligt 4 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen
            har en försäkrad rätt till övernattningspenning,
            om han eller hon på grund av undersökning eller
            vård eller av skäl som hänför
            sig till trafikförhållandena måste övernatta
            under en resa som ska ersättas enligt sjukförsäkringslagen
            och övernattningen medför kostnader. I praktiken
            har kostnaderna ersatts till exempel om övernattningen är ett
            alternativ till dagliga resor till vårdinrättningen
            eller om det inte finns kollektivtrafik att anlita för
            resan. Bestämmelsen har inte ansetts gälla fall
            där en försäkrad väntar på att
            förlossningen ska sätta igång utan att
            hon eller fostret genomgår daglig undersökning
            eller behandling. Utskottet ser det som motiverat att 9 § ändras
            enligt förslaget så att försäkrade
            kan få övernattningspenning om de utifrån
            läkarens bedömning av graviditeten tvingas övernatta
            nära förlossningssjukhuset. I fortsättningen
            bör man undersöka om övernattningspenningen är
            tillräcklig i förhållande till de faktiska
            kostnaderna för övernattningen.