Motivering

Propositionens bakgrund

Propositionen bygger på regeringsprogrammet för Matti Vanhanens andra regering. Enligt det ska faderskapsledigheten förlängas med två veckor och reformen ska genomföras i anknytning till budgeten för 2010. Förslaget avses bli ett incitament för papporna att ta ut föräldraledighet. Förlängningen går ut på att pappor har rätt att vara faderskapslediga i 24 vardagar i stället för 12 dagar som tidigare direkt efter avslutad föräldraledighet, om de har varit föräldralediga de senaste 12 vardagarna. Således förlängs den så kallade pappamånaden till 36 vardagar. Utskottet anser att propositionen är behövlig för att föräldrarna bättre ska kunna ordna omvårdnaden av småbarn och för att papporna ska uppmuntras att dela ansvaret för vård och uppfostran i familjen.

Pappamånaden infördes genom en reform som godkändes 2002. Då antogs det att ungefär 20 procent av papporna skulle ta vara på möjligheten till en ny pappamånad i början. Även om villkoren blev flexiblare tack vare ändringar som godkändes 2006, tar fortfarande bara ungefär en sjättedel av papporna till nyfödda ut en pappamånad. Däremot tar upp till fem sjättedelar av alla pappor ut faderskapsledighet i anknytning till barnets födelse eller mammans moderskaps- eller föräldrapenningsperiod.

Undersökningar visar att det i första hand är ekonomiska orsaker som hindrar pappor från att vara föräldralediga. Men familjens ekonomi påverkas inte i så hög grad av att pappan tar ut en del av föräldraledigheten som man tidigare trott eller som familjerna antar. Ersättningen för föräldra- och faderskapsledighetsperioden höjdes i början av 2007 till högst 75 procent av lönen. Den del av lönen som går förlorad blir dessutom mindre tack vare den lindrigare skatten. Andra orsaker till att pappor inte tar ut faderskapsledighet är hinder på grund av arbetet, karriärplaner och arbetsgivares och arbetskamraters attityder. Det behövs utökad information om föräldra- och pappaledighet när reformen träder i kraft, eftersom det verkar vara vanligt att de berörda har felaktiga uppfattningar.

Den förlängda pappamånaden

Förslaget om förlängd pappamånad väntas leda till att fler män tar föräldraledigt. Antalet beräknas bli 15 000 i stället för 10 000 som nu. Utskottet menar att det är ett viktigt mål och noterar att det bidrar till en tillgiven relation mellan pappa och barn och en jämlikare användning av vårdledighet om pappamånaden blir vanligare.

Men sakkunniga har lyft fram att även om förlängningen är en positiv reform skulle flexiblare villkor förbättra möjligheterna att ta vara på pappamånaden i olika familjesituationer. Pappamånaden måste ju tas ut vid en exakt tidpunkt som familjen inte kan välja efter behov. Familjer i olika livssituationer får de facto begränsad möjlighet att använda sig av pappamånaden därför att villkoren är att pappan tar ut 12 föräldrapenningsdagar, att pappamånaden infaller innan barnet är ungefär ett år och fyra månader gammalt och att barnet vårdats hemma mellan avslutad föräldradagpenning och pappamånad. De här villkoren kombinerat med skyldigheten att två månader tidigare meddela familjeledighet på över tolv dagar till arbetsgivaren gör att de familjer där föräldrarna har kortvariga anställningar får det särskilt svårt att ta ut pappamånad.

Utskottet välkomnar reformen men anser att systemet på sikt bör förenas med flexiblare villkor och förbättras så att pappan får möjlighet till en eller flera självständiga pappamånader utan det extra villkoret att perioden infaller direkt efter föräldrapenningsperioden. Utskottet pekar på de nordiska erfarenheter som också arbetslivs- och jämställdhetsutskottet lyfter fram i sitt utlåtande plus en rad undersökningar som visar att pappor tar ut de ledigheter som uttryckligen är avsedda för dem och som går förlorade om pappan inte nyttjar dem. Vi måste arbeta vidare på olika incitament för papporna att vara med och ta hand om barnen.

Det är positivt att man i vissa kollektivavtal på senare år, bland annat i byggsektorn, har skrivit in att faderskapsledigheten är avlönad. Tidigare har en del av papporna haft rätt till avlönad faderskapsledighet utifrån sitt arbetsavtal. Att faderskapslediga har rätt till lön kommer säkert att leda till utökad användning av ledigheten och jämna ut skillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Frågan bör prioriteras högre vid kollektivavtalsförhandlingarna mellan arbetsmarknadsparterna.

Förbättrade föräldraledigheter

Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som på bred front ska undersöka möjligheterna att se över systemet med föräldraledighet och lägga fram förslag till översyn. Enligt regeringens ståndpunkt ska målet vara att stödja föräldraskap, uppmuntra pappor att ta familjeledigt och att förbättra de ersättningar som arbetsgivarna får för kostnaderna för föräldraskap.

Utskottet anser att man bör sikta på att göra systemet mer flexibelt så att det bättre tillgodoser olika familjers behov, stödet för föräldraskap och barnens välbefinnande. Finländska föräldrar arbetar i regel heltid. I det avseendet avviker Finland från många andra europeiska länder att det är så vanligt att kvinnor arbetar heltid. Föräldrarna i barnfamiljer har också långa arbetsveckor. Deras totala arbetstid per vecka är rentav längre än bland barnlösa par. Om föräldraledigheterna kan ordnas flexibelt underlättar det därför för småbarnsföräldrar att kombinera arbete och familjeliv. Utvecklingen av föräldraledigheterna måste väga in kopplingen till systemet för omvårdnad av små barn.

Under utskottsbehandlingen lyftes också villkoren för flerlingsfamiljer fram. Föräldrapenningsperioden förlängs med 60 vardagar för varje barn utöver ett, om flera än ett barn föds på samma gång. Familjen kan själv välja att ta ut förlängningen antingen efter föräldrapenningsperioden alternativt delvis eller helt under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Faderskapsledigheten gäller däremot fortfarande per graviditet. Även om den förlängda föräldraledigheten ger båda föräldrarna möjlighet att samtidigt vara med och ta hand om barnet, bör social- och hälsovårdsministeriets arbetsgrupp för att underlätta för flerlingsfamiljer reda ut om faderskapspenningsperioden och pappamånaden bör förlängas om det samtidigt föds flera barn i familjen.

Med hänvisning till arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande påpekar social- och hälsovårdsutskottet att det med tanke på likabehandlingen av barn till ensamföräldrar är viktigt att familjer med en enda vårdnadshavare har rätt till föräldraledighet på samma villkor som familjer med två föräldrar. Ensamföräldrarnas villkor behöver uppmärksammas när systemet ses över.

Kostnaderna för föräldraledigheter

I sitt utlåtande behandlar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet hur en jämnare fördelning av familjeledigheter kommer att påverka jämställdhetsfrämjandet i arbetslivet och välbefinnandet bland familjer och barn. Social- och hälsovårdsutskottet hänvisar i det här sammanhanget till motiveringen i utlåtandet och noterar att den ojämna fördelningen av föräldraledigheterna i praktiken fortfarande utgör dolda hinder för unga kvinnor att få arbete.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet går också in på arbetsgivarnas kostnader för familjeledigheter. De direkta kostnaderna har hos oss jämnats ut genom att arbetsgivarna får dela på dem.

Enligt social- och hälsovårdsministeriets undersökning 2007 betyder familjeledigheterna statistiskt sett bara få direkta kostnader för arbetsgivarna för familjelediga anställda. Kostnaderna får effekter i första hand för de kvinnors arbetsgivare som har en avtalsbaserad skyldighet att betala lön för moderskapsledigheten. Löneutbetalningen får mindre kostnadseffekt genom att företagen till stor del får ersättning för de här dagarna. För moderskapspenningsperioden är ersättningen högst 90 procent. Den höjda ersättningen har bidragit till att kollektivavtalen nu mer omfattande täcker in skyldigheten att betala ut lön.

Så som arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar medför familjeledigheterna emellertid också andra än direkta kostnader för arbetsgivarna och de drabbar framför allt kvinnodominerade branscher på grund av den ojämna fördelningen av familjeledigheter. Kvinnors arbetsgivare har indirekta kostnader bland annat för att rekrytera vikarier, organisera en familjeledig anställds arbete och inskola en vikarie och en anställd som återgår i arbete efter en lång familjeledighet. Kvinnors arbetsgivare har dessutom extra kostnader för sjukledigheter under graviditeten och frånvaro för att vårda ett sjukt barn. De här indirekta kostnaderna för familjeledigheter sänker företagens lönsamhet i kvinnodominerade branscher. Kostnaderna kan också inverka sänkande på lönenivån för kvinnor som tar ut familjeledigheter. Inte minst i små och medelstora företag utgör arbetsgivarens merkostnader för familjeledigheter en s.k. mammarisk, som kan bli ett hinder för att anställa nödvändig extra personal, sägs det i utlåtandet. Social- och hälsovårdsutskottet noterar att ministeriets arbetsgrupp för närvarande reder ut hur kostnaderna kan fördelas jämnare mellan mans- och kvinnodominerade branscher.

Ikraftträdande

Lagen träder i kraft vid ingången av 2010. Den ska tillämpas i fråga om de barn för vilka den första moderskapsdagpenningen betalas ut under 2010. Således kommer de första förlängda pappamånaderna att tas ut från och med oktober. Därför kommer kostnaderna för förslaget att bli knappt 1,2 miljoner euro 2010.