Motivering

Propositionen innebär en tydligare avgränsning av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte till personer som på grund av inskränkt arbets- eller funktionsförmåga inte kan delta i offentlig arbetskraftsservice eller arbeta. Arbetsfördelningen mellan kommuner och arbetskraftsförvaltning förtydligas när det gäller arbetslivsfärdigheter och livskompetens bland svårsysselsatta personer. Ändringen står i samklang med det ursprungliga syftet med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, framhåller utskottet. I relation till arbetskraftsservice är arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte en sekundär socialtjänst om det i samband med aktiveringsplanen bedöms att de tjänster arbetskraftsförvaltningen kan erbjuda inte lämpar sig för personen.

Verksamheten ska tydligare inriktas på den lagfästa målgruppen. Det görs genom att det högsta antalet dagar inskränks till fyra dagar per kalendervecka. Förslaget bygger på taken att en person som kan delta i arbetsverksamhet fem dagar i veckan också är kapabel att delta i service som tillhandahålls av arbets- och näringsbyrån.

Utskottet menar att det är befogat att arbetsverksamheten, som regeringen föreslår, inriktas på personer med ett verkligt behov av verksamheten. Utskottet anser således att lagen behöver preciseras. Samtidigt bör det noteras att det enda resultatet är att deltagarna en dag i veckan inte kommer att kunna delta i arbetsverksamheten och går miste om både kostnadsersättning och sysselsättningspenningen på 9 euro om dagen, om arbets- och näringsbyråns åtgärder inte fungerar som förväntat. Därför understryker utskottet att arbets- och näringsbyrån måste ha kapacitet att serva ännu större grupper av arbetslösa och kunna erbjuda arbetskraftsservice som är lämpad för dem. Arbetskraftsförvaltningen måste alltså intensifiera sina satsningar på personer med långvarig arbetslöshet.

Effekterna av reformen måste bevakas noga och åtgärder vidtas om målen inte uppfylls. Vidare är det viktigt att hålla ett öga på att byråerna erbjuder merparten av deltagarna insatser som är bättre lämpade för dem och att arbetsverksamheten tydligare är ett sistahandsalternativ.

Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2017. Det finns inget som hindrar att lagen träder i kraft redan tidigare. Med tidigarelagt ikraftträdande kan läget i kommunerna underlättas eftersom de från och med i år också i övrigt har större ansvar för långtidsarbetslösa. Utskottet föreslår att lagen träder i kraft den 1 juli 2015 och att aktiveringsplanerna för klienterna ska ses över senast den 31 december 2015.