Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 1 oktober 2002 en proposition med förslag till lag om klientsamarbete inom rehabiliteringen samt till vissa lagar som har samband med den (RP 164/2002 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringsråd Marja-Liisa Partanen, social- och hälsovårdsministeriet
generalsekreterare Heidi Paatero, Delegationen för rehabiliteringsärenden
lagstiftningsråd Matti Lahtinen, undervisningsministeriet
överinspektör Pentti Lehmijoki, arbetsministeriet
rehabiliteringschef Jouko Waal, Folkpensionsanstalten
utvecklingschef Sirkka-Liisa Karhunen, Finlands Kommunförbund
generalsekreterare Jouko Vasama, Social- och hälsovårdsorganisationernas samarbetsförening SAF rf
rehabiliteringschef Risto Rinta-Jouppi, Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf
Dessutom har utskottet fått skriftligt utlåtande från Hengitysliitto.
Regeringen föreslår en lag om klientsamarbete inom rehabiliteringen. Syftet med lagen är att hjälpa rehabiliteringsklienterna att få de rehabiliteringstjänster de behöver. Lagen utgår från att rehabiliteringen ordnas planmässigt med betoningen lagd på klientens egen insats. Lagen föreskriver om principerna för förvaltningsöverskridande samarbete och klientens ställning samt om samarbetsförfarandet.I lagen finns också bestämmelser om lokalt, regionalt och riksomfattande samarbete.
Bestämmelserna om rehabiliteringssamarbete i centrala lagar som gäller social- och hälsovården, arbetsförvaltningen och försäkringssystemen föreslås bli preciserade och de myndigheter, inrättningar och sammanslutningar av annat slag som ordnar rehabilitering åläggs en större informationsskyldighet. Samtidigt föreslår regeringen att en bestämmelse om rehabiliteringssamarbete fogas till vissa lagar som gäller undervisningsförvaltningen.
Genom den föreslagna lagen upphävas den nuvarande lagen om rehabiliteringssamarbete.
Lagarna avses träda i kraft sex månader efter det att de antagits och blivit stadfästa.
Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Propositionen bygger i många stycken på den gällande lagen om rehabiliteringssamarbete men är mer detaljerad och motsvarar därmed bättre de ändringar som gjorts i annan lagstiftning. Den gällande lagen är också till strukturen förvaltnings- och myndighetscentrerad. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterade i sitt utlåtande i fjol om rehabiliteringsredogörelsen att samarbetsgrupperna för kundtjänst inom rehabiliteringsområdet har mycket olika rutiner i olika delar av landet och att klienten själv fortfarande spelar en mycket liten roll i planeringen av rehabiliteringen. Klienten kan fås att uppbringa ett större engagemang om han eller hon får vara med och bestämma om valet av rehabiliteringsform och får säga sitt när rehabiliteringsbehovet utvärderas.
De föreslagna lagarna ger rehabiliteringsklienten rätt att dels få det egna samarbetsärendet behandlat i rehabiliteringssamarbetsgruppen, dels delta i planeringen av den egna rehabiliteringen. Samarbetsgruppen skall också säkerställa att en kontaktperson har utsetts för rehabiliteringsklienten tillsammans med denne. Kontaktpersonen ser till att rehabiliteringen genomförs och att myndigheterna samarbetar. Om man vill att rehabiliteringsklienterna skall uppbåda ett större engagemang är det av största vikt att de i praktiken får påverka valet av kontaktperson och behandlingen av det egna ärendet i samarbetsgruppen. Utskottet betonar att en rehabiliteringsklient måste ha möjlighet att ta med ett biträde eller en stödperson till samarbetsgruppens sammanträden. Den nya lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen och de föreslagna ändringarna i speciallagarna ökar enligt utskottets mening rehabiliteringsklienternas medverkan och stärker samarbetsgruppernas roll när det gäller att planera och främja rehabiliteringen.
Ett välfungerande samarbete också inom rehabiliteringen borgar för en lämplig arbetsfördelning och eliminerar överlappningar i serviceutbudet. I synnerhet när det gäller rehabiliteringen av unga är det av stor betydelse att bl.a. att gymnasier och yrkesläroanstalter engageras i klientsamarbetet. Utskottet vill också betona att arbetspensionsanstalterna får ett ökat ansvar i samarbetet till följd av de styrförpliktelser de åläggs i och med den nya rehabiliteringslagstiftning som träder i kraft vid ingången av 2004.
Enligt 9 § 4 mom. i den föreslagna lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen skall rehabiliteringsklientens individuella behov beaktas i mån av möjlighet när ärendet behandlas. För att ge eftertryck åt kundfokuseringen inom rehabiliteringen och för att understryka att rehabiliteringsklienten individuella behov, exempelvis modersmål, kulturella bakgrund, syn- eller hörseldefekt eller talfel beaktas när ärendet behandlas, föreslår utskottet att orden "i mån av möjlighet" stryks i momentet.
I en rehabiliteringssamarbetskommission skall enligt den föreslagna 12 § ingå sakkunniga som utses av de centrala social- och hälsovårdsmyndigheterna, sammanslutningarna och inrättningarna inom rehabiliteringssektorn samt undervisnings- och arbetsförvaltningen och Folkpensionsanstalten. Trots att bestämmelsen som den är formulerad ger länsstyrelsen möjlighet att till kommissionen utse en representant för sammanslutningar som representerar rehabiliteringsklienter, bör denna skyldighet sägas ut i bestämmelsen, menar utskottet. På detta sätt poängteras klientaspekten i synnerhet i dessa regionala kommissioner som behandlar allmänna rehabiliteringsfrågor. Sammanslutningar som enligt utskottet kan komma i fråga är olika handikapporganisationer, som nämns i lagmotiveringen, men också exempelvis folkhälso- och patientorganisationer, barnskyddsorganisationer och organisationer inom äldreomsorgen.
Enligt utskottets mening vore det ändamålsenligt att låta den nuvarande formuleringen att rehabiliteringsklienten skall hänvisas till rehabilitering som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov stå kvar i lagförslagen 7—11.
Med stöd av det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att lagförslagen 2—6 och 12—14 godkänns utan ändringar och
att lagförslagen 1 och 7—11 godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
(Som i RP)
2 kap.
Lokalt samarbete
Klientens ställning vid behandlingen av det egna ärendet
(1—3 mom. som i RP)
Rehabiliteringsklientens individuella behov skall beaktas (utesl.) när ärendet behandlas.
3 kap.
Regionalt samarbete
Samarbetskommissionens sammansättning
I en rehabiliteringssamarbetskommission ingår sakkunniga som utses av de centrala social- och hälsovårdsmyndigheterna, rehabiliterings-klienternas intresseorganisationer, sammanslutningarna och inrättningarna inom rehabiliteringssektorn samt undervisnings- och arbetsförvaltningen och Folkpensionsanstalten.
(2 mom. som i RP)
4 kap.
Samarbete på riksplanet
5 kap.
Särskilda bestämmelser
_______________
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare (395/1961) 4 § 5 mom., sådant det lyder i lag 1482/1995, som följer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Innan pensionsanstalten fattar beslut om en invalidpension skall den se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås en pensionsansökan, skall pensionsanstalten se till att sökanden ges information om rehabiliteringsmöjligheterna och (utesl.) hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till (utesl.) rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. Pensionsanstalten skall vidare iaktta lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen ( / ).
Ikraftträdelsebestämmelsen
ändras i lagen den 20 maj 1966 om statens pensioner (280/1966) 18 b § 1 och 3 mom., sådana de lyder i lag 618/1991, som följer:
(1 mom. som i RP)
Innan Statskontoret fattar beslut om en invalidpension skall det vid behov se till att sökandens möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås en pensionsansökan, skall Statskontoret se till att sökanden ges information om rehabiliteringsmöjligheterna och (utesl.) hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till (utesl.) rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov.
ändras i folkpensionslagen av den 8 juni 1956 (347/1956) 36 § 2 och 3 mom., sådana de lyder i lag 619/1991, som följer:
Innan pensionsanstalten fattar beslut om invaliditetspension skall den vid behov se till att den försäkrades möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås pensionsansökan, skall pensionsanstalten se till att den försäkrade ges information om rehabiliteringsmöjligheterna och (utesl.) hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till (utesl.) rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov.
(3 mom. som i RP)
ändras i lagen den 27 mars 1991 om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) 11 § 3 och 4 mom. som följer:
Väckande av rehabiliteringsärende
Har rehabilitering enligt denna lag inte beviljats, skall försäkringsanstalten se till att arbetstagaren ges information om övriga rehabiliteringsmöjligheter och (utesl.) hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till (utesl.) rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov.
(4 mom. som i RP)
ändras i lagen den 27 mars 1991 om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) 11 § 3 och 4 mom. som följer:
Anhängiggörande av rehabiliteringsärende
Har rehabilitering enligt denna lag inte beviljats, skall försäkringsanstalten se till att den skadade ges information om övriga rehabiliteringsmöjligheter och (utesl.) hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till (utesl.) rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov.
Helsingfors den 28 januari 2003
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
biträdande sekreterare Harri Sintonen