Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Lagförslaget, som gäller fastställande av en transsexuell persons könstillhörighet och de juridiska verkningarna av ändrad könstillhörighet är motiverat för att trygga de transsexuellas rättigheter, lindra de nuvarande problemen och hjälpa de transsexuella att anpassa sig till samhället. Lagen är ett konkret uttryck för den skyldighet att värna de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna som grundlagen påför det allmänna. Riksdagens justitieombudsman har under de senaste tio åren två gånger gjort påstötar hos social- och hälsovårdsministeriet om lagstiftningsåtgärder och skyndat på lagen.

Den föreslagna lagen innebär inte bara en större likabehandling av patienter utan också klarare regler för magistraterna. Lagen kommer nämligen med enhetliga villkor för fastställande av könstillhörighet och anger klarare vid vilken tidpunkt det går att fastställa denna tillhörighet.

De medicinska villkoren för att fastställa könstillhörigheten

I lagförslaget föreskrivs att en person som enligt befolkningsdatasystemet har en viss könstillhörighet måste visa upp en medicinsk utredning om att han eller hon varaktigt upplever sig tillhöra det motsatta könet och att han eller hon lever i en könsroll som motsvarar detta för att det prefererade könet skall kunna antecknas. I Världshälsoorganisationens sjukdomsklassifikation ICD klassas transsexualism som en psykiatrisk störning. Betecknande för transsexualism är att det råder en konflikt mellan det psykiskt upplevda och det fysiska könet och att personen då varaktigt upplever sig höra till det motsatta könet och har en stark önskan att ändra sin könstillhörighet för att kunna leva med yttre egenskaper som motsvarar föreställningen om det egna jaget. Trots ihärdig forskning är sjukdomens etiologi fortfarande oklar, något som gäller många andra psykiatriska sjukdomar och störningar. Inom medicinen används sedan länge behandlingar och rehabilitering som lindrar patientens lidande och förbättrar hans eller hennes funktionsförmåga.

Enligt utredning till utskottet tar diagnostiseringen och behandlingen av transsexualism lång tid och involverar en mängd problem. I den diagnostiska utredningen går man in på patientens utvecklingshistoria, utvecklingen av könsidentiteten och livssituationen. För att säkerställa diagnosen använder man dels enskilda samtal och familjesamtal, dels psykologiska test.

När diagnosen är ställd följer ett praktiskt test under ett och ett halvt till två år. Under den tiden kan hormonterapi inledas och patienten får börja klä sig i det motsatta könets kläder och träna in sin nya roll. Inte förrän de psykiatriska undersökningarna är klara, hormonterapin inletts och försöket med ett nytt liv klarats av inleds de könskorrigerande operationerna. Personens juridiska könstillhörighet fastställs i praktiken när diagnosen bekräftats och det är klart att personen saknar fortplantningsförmåga och han eller hon efter försöksperioden fortsätter leva i enlighet med sin nya könstillhörighet med fortsatt intag av hormoner. Patienten kan ansöka om fastställelse först när han eller hon kan visa upp ett utlåtande om de ovan uppräknade omständigheterna.

Enligt förslaget krävs det inte könskorrigerande operationer för att könsidentiteten skall kunna fastställas. Detta är helt på sin plats, menar utskottet, eftersom det är nyttan eller andra terapeutiska kriterier som avgör vilka behandlingar som sätts in. Alla patienter gagnas inte av kirurgiska ingrepp eller behöver inte dem för ett bättre liv. I vissa fall kan andra sjukdomar sätta stopp för behandlingar. Dessutom måste den som utför operationer för att korrigera patientens könsorgan ha en bred kännedom om urologi, gynekologi och plastikkirurgi. Hos oss är det ett fåtal som besitter denna kunskap. Eftersom operationerna är förknippade inte bara med allmänna utan också individuella risker, är det inte motiverat att i lagstiftningen kräva att sådana skall göras.

Uppläggningen av behandlingen

Enligt ett utkast till förordning som förelagts utskottet är det en med området förtrogen multiprofessionell arbetsgrupp ledd av en specialist i psykiatri som svarar för diagnostiken och behandlingen. För att borga för rätt diganos och behandling koncentreras behandlingen till två universitetssjukhus (Helsingfors och Tammerfors). Operationerna för att korrigera patienternas könsorgan utförs hädanefter endast vid Helsingfors universitetscentralsjukhus.

Den planerade koncentrationen av vården är helt motiverad, menar utskottet, för att behövlig expertis skall finnas att tillgå och denna expertis kunna byggas på. Men diagnosen är så sällsynt att arbetsgrupperna måste samarbeta och konsultera varandra och bedriva en fortlöpande självbedömning.

Enligt utkastet till förordning skall den medicinska utredningen göras av en specialist i psykiatri vid det sjukhus som undersöker och behandlar patienten. Dessutom skall en specialist i psykiatri vid ett annat sjukhus träffa patienten personligen och försäkra sig om att kriterierna för fastställande av könstillhörighet uppfylls. Utlåtandet om att de medicinska kriterierna uppfylls skall undertecknas av båda specialisterna i psykiatri. Det betyder att det måste finnas minst två undersökningsenheter i Finland, eftersom diagnosen kräver undersökningar av två specialister i psykiatri vid två olika vårdenheter.

Patienterna är så få att det eventuellt kan behövas en ytterligare koncentration, särskilt i fråga om kirurgiska ingrepp, för att tillräckliga praktiska kunskaper skall kunna garanteras och dessa kunskaper byggas på. Det nordiska samarbetet kunde lämpligen utvecklas för att kompetent vård skall finnas att tillgå.

Förutsättningen för äktenskap och registrerat partnerskap

För att en person skall få ny könstillhörighet krävs också en utredning om att han eller hon har steriliserats eller av någon annan orsak saknar fortplantningsförmåga. Dessutom krävs det att han eller hon är myndig, är finsk medborgare eller bosatt i Finland och inte är gift eller registrerad partner. Alla andra villkor är enligt utskottet motiverade utom det som gäller äktenskap. Utskottet anser i likhet med lagutskottet att villkoret känns oskäligt för dem som lever i ett äktenskap eller registrerat parförhållande och vill fortsätta sitt förhållande, trots att maken eller partnern anhåller om fastställande av könstillhörigheten. Gjorda undersökningar visar att transsexuella oftare är ogifta än befolkningen i snitt och i vissa fall slutar äktenskapen i skilsmässa redan under behandlingsprocessen. Också om fallen är få, menar utskottet att lagstiftningen bör respektera ett parförhållandes fortbestånd och möjliggöra att parförhållandet kan fortsätta som en juridisk institution också efter det att ändrad könstillhörighet har fastställts.

Lagutskottet anser i sitt utlåtande att bestämmelsen om att fastställande av könstillhörighet kräver att personen i fråga inte är gift eller registrerad partner är helt korrekt med tanke på konsekvensen i den gällande personrättsliga regleringen. Äktenskapet är ett rättsförhållande mellan en man och en kvinna och ett registrerat partnerskap mellan två personer av samma kön. Det är viktigt, menar lagutskottet, att fastställandet av könstillhörigheten inte ändrar på denna ordning, dvs. att det handlar om två separata institutioner. Lagstiftningens konsekvens kräver ändå inte en så enkelspårig lösning som den som regeringen föreslår, konstaterar lagutskottet. Därför föreslår lagutskottet att lagförslaget kompletteras med bestämmelser om att ett äktenskap förvandlas till ett registrerat partnerskap och ett registrerat partnerskap till ett äktenskap när könstillhörigheten fastställs. Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom förslaget framför allt av den anledningen att rättsverkningarna av det fortsatta parförhållandet fortfarande bör gälla i de fall — låt vara att de förekommer sällan — där parterna önskar fortsätta sitt äktenskap respektive partnerskap. Utskottet föreslår en bestämmelse om detta i lagen.

Stödet till närstående

Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen uppmärksammat den situation som närstående och då i synnerhet minderåriga barn befinner sig i. Patientens personliga rätt till behandling är inte beroende av civilstånd eller föräldraskap. Det kan bli lättare också för barnet om föräldern får behandling och rehabilitering, våndan och pinan blir mindre och den fysiska, psykiska och sociala funktionsförmågan förbättras.

Här vill utskottet också understryka vikten av att det inte bara är patienten som skall få psykologiskt stöd utan också de närstående och i synnerhet minderåriga barn. Ett känt faktum inom den psykiatriska och somatiska sjukvården är att i all synnerhet småbarn och barn i puberteten påverkas kraftigt av att en förälder är sjuk. Sett i ett vidare perspektiv är en av de stora utmaningarna för vårt servicesystem följaktligen hur barn till föräldrar med svåra sjukdomar kan stödjas psykiskt och socialt.

Erkännande av ett beslut som har fattats i en främmande stat

Lagutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamheten vid att det i lagförslaget inte finns några bestämmelser om erkännande av ett beslut om fastställande av könstillhörigheten som fattats i en främmande stat. Detta betyder att ett avgörande som fattats utomlands inte erkänns, utan att saken måste behandlas på nytt i Finland. Förfarandet svarar enligt lagutskottet inte mot utgångspunkten i den internationellt-privaträttsliga regleringen att ett rättsförhållande som utformats på behörigt vis i en annan stat bör skyddas. Utifrån de bestämmelser som kommit till i linje med denna utgångspunkt erkänner man i Finland i stor utsträckning utomlands fattade beslut om bl.a. namn, vårdnad, äktenskap och registrerat parförhållande. Lagutskottet menar att lagförslaget måste kompletteras med en bestämmelse om erkännande av ett beslut i en annan stat om byte av juridiskt kön. Med hänvisning till detta föreslår social- och hälsovårdsutskottet att lagen kompletteras med en sådan bestämmelse.

Utlämnande av befolkningsdata

I 6 kap. befolkningsdatalagen föreskrivs om offentlighet för och utlämnande av data i befolkningsdatasystemet. Utöver uppgifter i befolkningsdatasystemet fastställd könstillhörighet får också tidigare uppgifter, t.ex. personbeteckning och förnamn, lämnas ut. Det är absolut nödvändigt, menar lagutskottet, att bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i befolkningsdatalagen ses över på denna punkt.

Enligt information till social- och hälsovårdsutskottet kommer bestämmelserna om utlämnande av data att tas upp i samband med totalrevideringen av befolkningsdatalagen. Då kommer också frågan om överlåtelse av data som har med könsbyte att göra att diskuteras i en större kontext.

Lagutskottets åsikt är att uppgifter som har med fastställande av transsexuella personers könstillhörighet att göra bör utlämnas bara där det av särskilda skäl är nödvändigt. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i denna ståndpunkt och förutsätter att arbetet på en översyn av bestämmelserna inleds med det snaraste.