Motivering

Förslaget till förordning om Europeiska socialfonden innehåller detaljerade bestämmelser om fondens centrala prioriteringar och principer för den verksamhet som stöds. Enligt förslaget ska ESF-verksamheten stämma överens med målen för Lissabonstrategin och med riktlinjerna och rekommendationerna i den europeiska sysselsättningsstrategin. Detta ska i sista hand beaktas när fondvisa program läggs upp. Målet är att genom ESF-åtgärder särskilt stödja nationella handlingsplaner för sysselsättningen och rekommendationer om dem. Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är viktigt att ESF-åtgärderna kopplas till den nationella handlingsplanen för sysselsättningspolitiken.

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att Europeiska socialfonden i sina stödåtgärder prioriterar genomförandet av arbetskrafts- och sysselsättningspolitiska program. Projekt på social- och hälsovårdsområdet representerar en mycket liten andel av de projekt som finansieras via strukturfonden, ca 1 %. Social- och hälsovårdsförvaltningen har under innevarande period i ESF-finansierade verksamhet prioriterat åtgärder för utslagna och de mest svårsysselsatta, jämlikheten mellan könen i arbetslivet, särskilt samordningen av arbete och familjeliv, och upprätthållande av arbetsförmågan i alla åldersgrupper. Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) har styrt stöd till projekt för att utnyttja datateknik i social- och hälsovården i glesbygden, förbättra servicestrukturen, minska regionala skillnader i välstånd och hälsa och bekämpa hälsorisker. Utskottet anser att det är bra att också de här prioriteringarna tydligt kommer fram i det föreliggande förslaget.

Enligt förslaget ska ESF-programmen planeras och genomföras enligt medlemsstaternas förvaltningssystem. Det som är nytt i förslaget är att fonderna i begränsad utsträckning kan finansiera projekt som hör till andra fonders åtgärdsprogram. Det är en klar förbättring jämfört med nuläget. Genom att programmen omfattas av en enda fond förenklas förvaltningen av ESF och då blir det lättare att beakta programmens särdrag. Dessutom gör principen om en enda fond för ett program det möjligt att minska antalet program och administrationen. Särskilt positivt är det att omfattande överregionala och riksomfattande projekt kan genomföras som ett enda projekt. Huruvida administrationen blir enklare beror dock på den allmänna förordningen och utvecklingen av det nationella förvaltningssystemet.

Enligt förordningen ska ESF:s resurser inriktas på de viktigaste punkterna i programmen och de politikområden där ESF-stödet ger har den största effekten. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att utvärderingen av projektens verkningar hittills har varit bristfällig. De finansierade projekten är många men man har inte lyckats så bra i att lära sig av dem och att tillvarata erfarenheterna och förankra dem i den normala verksamheten. Detta beror ofta dels på projektens korta spännvidd, dels på bristfällig utvärdering. Utskottet anser att utvärderingen av projektens resultat och spridningen av den bästa praxisen från början ska ingå i projektplanen och att också resurser ska avsättas för detta.