Motivering

Sammanslagning av statsandelarna

Genom att de förvaltningsspecifika statsandelarna på föreslaget vis sammanförs under finansministeriet blir det lättare att överblicka hela statsandelssystemet när bl.a. reglerna för statsandelsgrunderna förenhetligas. För att åtgärda problemen i särskilt glesbefolkade kommuner och skärgårdskommuner föreslår regeringen att 30 miljoner euro av statsandelspengarna ska öronmärkas för dessa kommuner. Finansieringsbidraget enligt prövning får inget separat anslag utan ingår i fortsättningen på statsandelsmomentet. Den föreslagna reformen avser också att minska överlappningar i informationsinsamlingen och förbättra kommunernas möjligheter att få information om statsandelsbeloppet för det följande året så tidigt som möjligt. Utskottet påpekar att det är angeläget att finansieringen av bastjänsterna är långsiktig och tillräckligt förutsebar ur kommunperspektiv.

I det nuvarande systemet kan den sammantagna statsandelen till en kommun i värsta fall bli negativ om kommunen haft exceptionellt stora skatteinkomster. Den skatteinkomstbaserade utjämningen räknas ut på basis av den senast verkställda beskattningen, dvs. utifrån skatteinkomsterna två år tidigare. Detta kan leda till problem särskilt när konjunkturerna mattas av och skatteinkomsterna decimeras kraftigt. Statsandelssystemet måste definitivt göras rättvisare och mer genomskinligt, menar utskottet.

De separata uppgiftsspecifika statsandelarna har enligt propositionsmotiven ökat sektorstänkandet. Av en utredning som finansministeriet gjort framgår det att det sektorsvisa eller funktionsspecifika greppet inte nödvändigtvis genererar en kombinerad effekt som motsvarar de mål som ställt upp. Budgeteringen, lagstiftningen och administreringen i fråga om de sammanslagna statsandelarna, som nu hört till tre ministerier, ska enligt förslaget sortera under finansministeriets förvaltningsområde. Beredningen av statsandelsbudgeten ska ske tvärsektoriellt i form av ministeriesamarbete. Regleringen av social- och hälsovårdens uppgifter och styrningen av verksamheten ska fortsatt höra till social- och hälsovårdsministeriet.

Det är viktigt, menar utskottet, att social- och hälsovårdsministeriet, undervisningsministeriet och finansministeriet tillsamman under hela budgetberedningsprocessen tar ställning till vilka effekter ändringarna i statsandelsuppgifterna ger upphov till och att social- och hälsovårdsministeriet i förekommande fall lägger förslag till ändringar i bestämningsgrunderna och viktningarna i fråga om sitt förvaltningsområdes statsandelar (46 §). Utskottet understryker att man noga måste ge akt på hur bra det sammanhållna statsandelssystemet lämpar sig för sitt ändamål och då också titta på hur den strategiska styrningen av social- och hälsovården fungerar.

Översyn av bestämningsgrunderna

Reformen avser inte att rucka på bestämningsgrunderna för social- och hälsovårdens statsandelar. Det beror enligt motiven på att det hade lett till stora förändringar i statsandelarna till enskilda kommuner om bestämningsgrunderna hade ändrats på det sätt som föreslogs i beredningsskedet. Med hänsyn till de svårigheter kommunekonomin just nu tampas med ansågs det inte finnas fog för att se över statsandelssystemet innehållsligt. Det är enligt utskottet ett stort minus att den innehållsliga översynen låter vänta på sig, eftersom bestämningsgrunderna är behäftade med en lång rad problem, vilket också noteras i motiven.

Barnskyddskoefficienten bygger på antalet omhändertaganden av barn enligt barnskyddslagen i kommunen. Redan när barnskyddskoefficienten togs i bruk konstaterade utskottet att det är mycket klent att som enda grund för barnskyddskoefficienten ha antalet omhändertagna barn (RP 88/2005 rd, ShUU 11/2005 rd). Utskottet framhöll att huvudregeln enligt barnskyddslagen är att stödtjänsterna inom den öppna vården är primära familje- och individinriktade barnskyddsåtgärder. Utskottet ansåg att koefficientmodellen bör utvecklas så att koefficienten tar hänsyn till antalet barnskyddsklienter i öppenvård, vård utom hemmet och eftervård. Även riksdagen förutsatte i ett uttalande att regeringen utreder hur barnskyddskoefficienten utfaller och utifrån utredningar bereder behövliga ändringsförslag så snart som möjligt (RSv 191/2005 rd).

Koefficienten är enligt utskottet fortfarande diskutabel, inte bara på grund av det som sägs ovan utan framför allt för att statsandelen bestäms utifrån antalet omhändertaganden under årets sista dag, inte utifrån det sammantagna antalet omhändertagandedagar och barnskyddsåtgärder inom öppenvården under hela året. Barnskyddskoefficienten behöver alltså ses över för att den ska få tidigt ingripande och förebyggande verksamhet att passera reparativ verksamhet på prioritetsskalan.

Som det påpekas i motiven mäter inte heller sjukfrekvenskoefficienten rättvist och adekvat skillnaderna mellan kommunerna när det gäller sjukfrekvens och behov av tjänster. Utredningar som Institutet för hälsa och välfärd och Statens ekonomiska forskningscentral gjort visar att det finns luckor i statsandelsgrunderna och att det finns bättre utvägar att utjämna de kostnadsskillnader mellan kommunerna som beror på olikheter i miljöfaktorer och servicebehov. Regeringen har visserligen lyft fram problemen med statsandelskoefficienterna i propositionen men föreslår inga ändringar på den punkten.

Utskottet menar att statsandelssystemet behöver ses över för att det ska sporra till att bedriva en kostnadseffektiv verksamhet, bilda större serviceblock och satsa på förebyggande verksamhet, hälsofrämjande och tidig intervention.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att enligt förslaget ska 33 § i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården gälla rätten att yrka på att regionförvaltningsverket rättar sitt beslut. Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras efter det som står i motiven, nämligen att yrkandet ska riktas till regionförvaltningsverket och inte till social- och hälsovårdsministeriet. Dessutom bör Läkemedelsverket bytas ut mot Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet i 62 § 2 mom. i läkemedelslagen (lagförslag 24) (RP 166/2009 rd och RSv 122/2009 rd).