Motivering

Propositionen baserar sig på regeringens rambeslut från mars 2012, enligt vilket statsandelen för kommunal basservice sänks. Med beaktande av den försämrade basservicen och det svåra ekonomiska läget i många kommuner är det av största vikt att tillräckliga statsandelar för basservicen tryggas. Sänkningen av statsandelsprocenten för basservice minskar dock kommunernas statsandelar med över 113 miljoner euro 2013. Minskningen av statsandelsprocenten för basservice minskar finansieringen till kommunerna för den lagstadgade servicen. Många av tjänsterna inom basservicen är förebyggande och hälsofrämjande, såsom rådgivningsbyråtjänster och tjänster i anslutning till förebyggande barnskydd. Med välfungerande förebyggande service kan man minska behovet av dyra och ofta även ineffektiva korrigerande åtgärder i ett senare skede. Minskningen av statsandelarna för basservice främjar inte medborgarnas välfärd och leder inte heller till ekonomiska besparingar på längre sikt.

I propositionen har i statsandelsprocenten för basservice beaktats som tillägg den statsandelsprocent i anslutning till äldreomsorgslagen som höjer statsandelen för basservice med 0,05 procentenheter. Det är bra, men en höjning med knappa 12 miljoner euro är mycket anspråkslös jämfört med en minskning på 125 miljoner euro.

I regeringsprogrammet konstateras att "Det centrala syftet med social- och hälsovårdstjänsterna är att främja befolkningens hälsa och välmående. Basservicen och det förebyggande arbetet har i detta sammanhang en nyckelposition." Regeringens proposition står alltså i bjärt kontrast till det uttalade målet i regeringsprogrammet. Vi understryker betydelsen av ansvarsfulla beslut och i detta fall skulle ansvarsfulla beslutsfattare beakta den mänskliga och ekonomiska nyttan av förebyggande insatser i stället för att sträva efter kortsiktiga besparingar. Därför föreslår vi att förvaltningsutskottet ändrar 55 § i lagförslaget så att statsandelsprocenten höjs.

Motivering

Ett av de viktigaste syftena med statsandelssystemet är att garantera att alla kommuner, oavsett skillnader i förhållanden och inkomstunderlag, har möjligheter att klara av i synnerhet sina lagfästa uppgifter. Med statsandelarna garanteras och tryggas organiseringen av service och utjämnas t.ex. försörjningskvotens och sjuklighetens effekt på kommunernas inkomster i olika regioner i landet. Det är fråga om faktorer som kommunerna har mycket begränsade eller i praktiken obefintliga möjligheter att påverka genom sin verksamhet.

Förslaget till lag om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice leder till stor ojämlikhet mellan kommunerna. Möjligheterna att finansiera de social- och hälsovårdstjänster som kommunerna ska ansvara för försvagas.

I motsats till majoriteten i social- och hälsovårdsutskottet anser vi att det inte är motiverat att öka kommunernas självfinansieringsandel i en situation där kommunernas ekonomi betungas dels av ökat tryck på utgifter för produktion av den redan existerande basservicen och dels av de ökade förpliktelser som finns inom synhåll och är kända och som faller på kommunernas ansvar i en situation där det inte finns planer att anvisa tillräckliga ekonomiska resurser för dessa. Den ökning av statsandelarna för t.ex. genomförande av äldreomsorgslagen som görs i samband med ändringen av denna statsandelslag underlättar i verkligheten inte kommunernas möjligheter att genomföra lagen på ett önskat sätt när man samtidigt genom att skära i statsandelar försvagar kommunernas verksamhetsvillkor.

Propositionen baserar sig på regeringens rambeslut från mars 2012, enligt vilket statsandelen för kommunal basservice sänks. Enligt lagförslaget sänks statsandelsprocenten för den kommunala basservicen så att kommunernas statsandel blir 30,96 procent och kommunernas självfinansieringsandel 69,04 procent. Sänkt statsandelsprocent och ökad självfinansieringsandel innebär att kommunerna måste anpassa sin verksamhet på grund av minskade statsandelar. Detta påpekas också i utskottets utlåtande som godkänts av majoriteten. I år är kommunernas andel av sina utgifter 68,58 procent.

Anpassningen måste göras dels genom proportionell beskattning, dvs. åtstramning av kommunalbeskattningen, dels genom nedskärning av funktionerna, vilket innebär direkta ingrepp i kvaliteten och tillgången på basservicen till kommuninvånare. Vi kan inte godkänna en sådan utveckling trots att det allmänna ekonomiska läget är svårt.

Det är välkommet att kommunerna förutsätts förbättra servicens effekt och resultat och öka produktiviteten. Men detta sker i en situation där det på grund av regeringens åtgärder och obeslutsamhet råder stor osäkerhet om hur man överhuvudtaget organiserar och finansierar social- och hälsovårdstjänsterna i framtiden.

Regeringen Katainens beslut hittills betyder att de finansiella resurserna för kommunal service skärs ner med sammanlagt 3,4 miljarder euro den här valperioden. Kommunernas inkomstbas för 2013 skärs ned med sammanlagt 806 miljoner euro. Också ändringarna i kriterierna för hur pengarna fördelas mellan kommunerna gör att kommunerna särbehandlas och att olika villkor gäller för deras möjligheter att ordna och tillhandahålla basservice. Här gynnas nämligen kommuner med större skatteinkomster.

Nedskärningarna hittills motsvarar de årliga lönekostnaderna för ca 25 000 kommunanställda. Detta sker i en situation där behovet av mer personal särskilt inom vård och omsorg uttrycks allt oftare. Enligt regeringsprogrammet kan det rentav bli fler nedskärningar senare om regeringen inte når sina finanspolitiska mål.