Allmänt

Social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel i budgetpropositionen slutar på inemot 14,8 miljarder euro. Det är ungefär 26 procent av statsbudgeten. Det är ungefär 256 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för innevarande år. I slutet av ramperioden beräknas slutsumman uppgå till 14,6 miljarder euro. 

Ändringarna föranleds i huvudsak av reformerna enligt regeringsprogrammet samt av justeringarna av behovskalkylen för socialskydds- och utkomstskyddsförmånerna. Minskningen av anslagen föranleds huvudsakligen av det förbättrade sysselsättningsläget, vilket minskar utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa från 2,4 miljarder euro till 2,2 miljarder euro nästa år och 2,1 miljarder euro vid utgången av ramperioden. 

Budgeten och planen för de offentliga finanserna har genomgått en strukturell ändring som försvårar jämförelsen med tidigare år i fråga om siffror och moment. Under momentet familjeförmåner (33.10.50) ingår barnbidrag, familjeförmåner och underhållsstöd, vilkas separata moment har dragits in. 

Anslaget för utjämning av familje- och boendekostnader och det grundläggande utkomststödet uppgår nästa år till 4,3 miljarder euro. Minskningen på ca 92 miljoner euro föranleds i huvudsak av ändringar i behovskalkylen i bostadsbidraget och utkomststödet. Från och med nästa år reserveras det sammanlagt 36,3 miljoner euro för att höja barnbidraget och förhöjningen av ensamförsörjare för fjärde och därpå följande barn samt för att höja grunddelen och underhållsstödet för ensamförsörjare i utkomststödet. 

Största delen av minskningen på 450 miljoner euro av statens andel av sjukförsäkringen (1,98 miljarder euro) föranleds av att den sänkning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som överenskommits i konkurrenskraftsavtalet minskar. Kostnadseffekten av höjningarna av grundskyddet med 20 euro är ca 40 miljoner euro för staten. 

Nedsättningarna av de arbetslöshetsförmåner som ingår i aktiveringsmodellen slopas och den nedre åldersgränsen för rätten till tilläggsdagar för arbetslöshetsdagpenning höjs. 

Ökningen av pensionsutgifterna (292 miljoner euro) påverkas förutom av indexhöjningar dessutom av en höjning av garantipensionen med ca 50 euro och en höjning av folkpensionen med ca 34 euro i månaden. 

För utvecklingsprojekt som gäller social- och hälsovårdstjänster anvisas ca 420 miljoner euro under ramperioden, varav ca 97 miljoner euro nästa år. Utvecklingsprojekten gäller bl.a. tryggandet av tillgången till basservice, förbättrandet av vården och omsorgen om äldre, utvecklandet av närståendevården och beredningen av den nationella mentalvårdsstrategin och barnstrategin. 

För att öka antalet skyddshemsplatser föreslås ett tillägg på 2 miljoner euro i finansieringen av verksamheten jämfört med förra årets ordinarie budget (sammanlagt 21,6 miljoner euro). För vården av drogmissbrukande mödrar föreslås ett anslag på 1,5 miljoner euro. För finansieringen av forskning på universitetsnivå vid enheterna inom hälso- och sjukvården föreslås en nivåhöjning på 4 miljoner euro. För att stärka terminalvården och den palliativa vården föreslås ett anslag på två miljoner euro för åren 2020—2022. Utskottet välkomnar höjningarna av anslagen och förmånerna. Utskottet anser det vara viktigt att de permanenta utgiftsökningarna i enlighet med regeringsprogrammet riktas bl.a. till att stärka den sociala rättvisan. 

I den allmänna motiveringen till budgetpropositionen konstateras det att den goda konjunktur som har setts i den finska ekonomin under de senaste åren har förbättrat de offentliga finansernas tillstånd och att när konjunktursvängningarna blir långsammare uppvägs förbättringen av underskottet i de offentliga finanserna. Underskottet beräknas börja öka 2019 och en liknande utveckling kommer att fortsätta under de närmaste åren. Det gynnsamma konjunkturläget har enligt propositionen bidragit till att dölja strukturella problem inom de offentliga finanserna. Befolkningens stigande genomsnittsålder konstateras redan ha ökat pensionsutgifterna och i framtiden ökar också vård- och omsorgsutgifterna. 

Den kommunala ekonomin

För statsbidrag till kommunerna anvisas i budgetpropositionen sammanlagt 11,6 miljarder euro. Statsbidragen ökar med ca 8 procent. För de kalkylerade statsandelarna föreslås sammanlagt 8,1 miljarder euro, vilket är cirka 16 procent mindre än vad som budgeterats för 2019. Av detta riktas 7,1 miljarder euro till statsandelen för basservice och 1 miljard euro till statsandelen för undervisnings- och kulturverksamhet. De sänkta statsandelarna beror på att den kompensation för skatteinkomstförluster som tidigare ingått i statsandelen för kommunal basservice i fortsättningen betalas från ett separat anslagsmoment och inte längre räknas som statsandelar. Om kompensationerna beaktas, ökar kommunernas finansiering från 2019 till 2020 med ca 600 miljoner euro. Denna ökning stärker som helhet inte den kommunala ekonomin utan en betydande del av ökningen motsvarar antingen en minskning i övriga inkomster eller en ökning i kostnaderna. Situationen inom den kommunala ekonomin är mycket krävande. I samband med behandlingen av de nya lagstiftningshelheterna är det skäl att bedöma kommunernas möjligheter att ansvara för de nya skyldigheterna. 

De åtgärder enligt regeringsprogrammet som ökar kommunernas uppgifter ökar både kommunernas omkostnader och statsbidragen. Nettoeffekten av de statliga åtgärderna stärker kommunernas ekonomi med ca 300 miljoner euro 2020. Kommunernas utgifter och statsandelarna till kommunerna minskar enligt budgetpropositionen bl.a. på grund av den regionala koncentrationen av den specialiserade sjukvården och den besparing som uppstår vid utvecklandet av familje- och närståendevården. Enligt lagen om statsandel för kommunal basservice är statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden 100 procent. Enligt regeringsprogrammet ska åtgärder som utökar eller utvidgar kommunernas uppgifter och skyldigheter kompenseras med statsandelar till hundra procent eller genom att andra uppgifter eller skyldigheter tas bort. Därför bedöms regeringens åtgärder för den kommunala ekonomin i detta skede bli nästan neutrala. Trots att regeringens åtgärder ökar kommunernas utgifter, ökar också tillhörande statsbidrag nästan lika mycket. (Ekonomisk översikt, s. 91—92). 

Enligt utredning till utskottet har den kommunala ekonomin försämrats snabbt under innevarande år. Lokalförvaltningens finansiella ställning förbättras något 2020, men förbättringen bedöms vara temporär och förklaras bl.a. av tidsmässiga faktorer. Utskottet betonar betydelsen av en hög sysselsättningsgrad samt en balanserad kommunalekonomi och långsiktig finansiering också med tanke på tryggandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Med tanke på lika tillgång till social- och hälsovårdstjänster är det viktigt att ordnandet av social- och hälsovårdstjänster koncentreras till självstyrande områden som är större än en kommun. 

Bättre tillgång till social- och hälsovårdstjänster på basnivå

Planen för de offentliga finanserna och budgetpropositionen drar upp riktlinjerna för hur finansieringen ska riktas till att förbättra tillgången till social- och hälsovårdstjänster. Målet är att förbättra tillgången till tjänster i första hand genom tidsbegränsat utvecklingsarbete och samtidigt förbereda sig på en bestående förändring genom ändringar i lagstiftningen. Genom att satsa på förebyggande tjänster och lågtröskeltjänster kan man på lång sikt spara på kostnaderna för social- och hälsovårdstjänsterna. Enligt den utredning som utskottet fått bereds lagstiftning om vårdgarantin som bäst. Avsikten är att föreskriva om en s.k. sju dagars vårdgaranti, dvs. om tillträde för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården inom primärvården. En yrkesutbildad person bestäms enligt kundens situation och kan vara t.ex. sjukskötare, fysioterapeut, specialist inom mentalvårdsbranschen eller läkare. Förbättrandet av tillgången till vård gäller också tillgången till en grundläggande bedömning inom mentalvårds- och missbrukartjänsterna. 

De centrala principerna för utvecklingsprogrammet för framtidens social- och hälsocentral är att stärka tjänsterna på basnivå och utveckla samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Utskottet anser att det är viktigt att utvecklingsarbetet framskrider redan innan strukturreformen inom social- och hälsovården träder i kraft och anser det vara ändamålsenligt att både vårdgarantin och den framtida social- och hälsocentralen grundar sig på multiprofessionellt samarbete. I regeringsprogrammet står det så här: I de tjänster som tillhandahålls vid social- och hälsocentralerna ingår åtminstone primärvårdstjänster, mun- och tandvård, närservice inom socialarbete och hemvård, hemsjukhus, tjänster inom mentalvård och missbrukarvård på basnivå, tjänster inom öppenvårdsrehabilitering, förebyggande av folksjukdomar samt rådgivningsbyråtjänster och andra förebyggande tjänster. 

Finansieringen av det framtida utvecklingsprogrammet för social- och hälsocentralen, som uppgår till ca 70 miljoner euro, grundar sig enligt den erhållna utredningen huvudsakligen på moment 33.60.39 (Utvecklande av servicestrukturen) inom social - och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde, och dessutom anvisas en del av finansieringen under moment 33.03.31 (Främjande av välfärd och hälsa) för detta ändamål. Finansieringen under detta moment har anvisats för utveckling av barn- och familjetjänsterna och för fortsättning av förändringsprogrammet LAPE. Finansieringen för regionutvecklingsprojekt genomförs i form av statsunderstöd. Utskottet anser att det är viktigt att statsunderstöden riktas till projekt som syftar till enhetlig verksamhetspraxis och likabehandling när det gäller tillgången till vård. Dessutom är det viktigt att säkerställa kontinuiteten i det tidigare LAPE-utvecklingsarbetet inom barn- och familjetjänsterna, i enlighet med riktlinjerna i regeringsprogrammet. Man måste också se till att utvecklingen av barn- och familjetjänsterna samordnas med utvecklingen av andra social- och hälsovårdstjänster. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågningar har man lyft fram frågor om tillräckliga resurser och tillgång på yrkesutbildad personal för projektet för att förbättra tillgången till basservice och skapa en framtida social- och hälsocentral. Utskottet konstaterar att man under ramperioden bör fästa uppmärksamhet vid att finansieringen är tillräcklig och att det finns personal. Den offentliga sektorns möjligheter att konkurrera om yrkesutbildade personer måste förbättras bl.a. genom att arbetsfördelningen och arbetsförhållandena utvecklas. Dessutom måste man öka användningen av digitala verktyg och vid behov utnyttja den privata sektorn för att utveckla dem. Man måste förbereda sig på behovet att ändra antalet utbildningar för yrkesutbildade personer under ramperioden. Med tanke på utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsternas framtid är det också nödvändigt att utveckla de nationella kvalitetsregistren och insamlingen av information om tjänsternas kvalitet som en del av patient- och klientdatasystemen. 

Psykvård och missbruksvård

Psykiska störningar är den vanligaste orsaken till bestående arbetsoförmåga. Tillgången till mentalvårdstjänster på basnivå är för närvarande otillräcklig, vilket leder till utebliven vård och skapar tryck på den specialiserade sjukvården. Tillgången till såväl mentalvårdstjänster som missbrukartjänster varierar också stort regionalt. Utskottet välkomnar att det i budgetpropositionen anvisas 10 miljoner euro för utarbetandet av en nationell förvaltningsövergripande strategi för psykisk hälsa som en del av utvecklandet av basservicen. Vid utvecklandet av basservicen stärks och samordnas dessutom mentalvårds-, missbruks- och socialservicen på basnivå. Utskottet anser det nödvändigt att utöver mentalvårdsstrategin uppdatera rusmedelsstrategin i enlighet med regeringsprogrammet för att främja det förebyggande arbetet och samordningen av missbrukarvården som helhet samt förbättra kompetensen när det gäller vård av beroenden. 

Utskottet betonar att för att få bättre tillgång, kvalitet och genomslag i fråga om mentalvårds- och missbrukartjänsterna krävs förutom resurser också att vi har ett tydligare ansvar för vård och samordning, att vi har fungerande samarbetsmodeller mellan den grundläggande nivån och den specialiserade sjukvården, att tillgången till effektiva psykosociala och psykoterapeutiska metoder förbättras och att kompetensen på basnivå ökas. 

Utskottet anser det vara viktigt att man vid utarbetandet av en strategi för psykisk hälsa och vid utvecklandet av mentalvårds- och missbrukartjänsterna i synnerhet beaktar stärkningen av mentalvårdstjänsterna för barn och unga och förtydligandet av vård- och samordningsansvaret. Brister i tillgången till mentalvårdstjänster för barn och unga på basnivå och splittrade tjänster belastar både den specialiserade sjukvården och barnskyddet. Även inom mentalvårds- och missbrukarvården för vuxna ska hela familjens behov av stöd beaktas. 

Tjänster för barnfamiljer

Programmet för utveckling av barn- och familjetjänsterna (spetsprojektet LAPE) inleddes och genomfördes under den föregående riksdagsperioden. Målet med utvecklingsprogrammet var att samordna splittrade tjänster så att de är barn-, ungdoms- och familjeorienterade och att flytta fokus till tjänster som är gemensamma för alla och förebyggande tjänster samt tidigt stöd. Centralt i programmet är samarbetet mellan social- och hälsovårdsväsendet och bildningsväsendet för att stödja barns välmående och jämställdhet i inlärningen. Det är också viktigt att beakta skolhälsovården. Utskottet välkomnar att sammanlagt 23 miljoner euro har anvisats för förlängning av utvecklingsprogrammet för åren 2020—2022 och 10 miljoner euro i budgeten för 2020 som en del av stärkandet av basservicen samt främjandet av välfärd och hälsa. Utskottet ser det som nödvändigt att säkerställa att finansieringen riktas till utveckling av barn- och familjetjänsterna också som en del av det framtida arbetet med att utveckla social- och hälsocentralen. Genom utvecklingsprogrammet stärks det tidiga och effektiva stödet bl.a. genom att man sprider verksamhetsmodellen med familjecentrum och utvecklar rådgivningsbyråtjänsterna. Utskottet ser det som viktigt att man i utvecklingsarbetet och genomförandet av utvecklingsprogrammet beaktar de iakttagelser som framkommit vid utvärderingen av spetsprojektet LAPE. Genomförandet av projektet ska ske i nära samarbete med utvecklingsprogrammet för framtidens social- och hälsocentral, för att utvecklingsarbetet ska integreras i social- och hälsovårdens framtida struktur. Dessutom måste man fortsätta att bygga upp ett nära samarbete med kommunernas kulturtjänster. 

Social- och hälsovårdsutskottet understryker att det behövs en bred och övergripande syn och politik om vi ska kunna förbättra och stödja barns, ungas och familjers välfärd. Utskottet har i sitt betänkande om barnombudsmannens berättelse (ShUB 28/2018 rd) förutsatt att en nationell barnstrategi utarbetas och anser det vara mycket positivt att det i budgetpropositionen föreslås 5 miljoner euro för utarbetande av en barnstrategi. 

Äldreomsorgen som helhet

Enligt budgetpropositionen ska vården och omsorgen av äldre förbättras som en del av utvecklandet av servicestrukturen genom att man bereder en bindande minimidimensionering av omsorgspersonalen, utvecklar närståendevården och hemvården samt utarbetar ett förvaltningsövergripande åldersprogram. I budgetpropositionen för 2020 anvisas 5 miljoner euro för att utveckla närståendevården och säkerställa tillräckliga resurser för hemvården. Dessutom anvisas 2 miljoner euro för ett projekt för utveckling av hemvården. Också familjevården utvecklas. Utskottet anser att de medel som anvisas för utveckling av äldreomsorgen är mycket behövliga, men otillräckliga med tanke på äldreomsorgens omfattning. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid de utkomstsvårigheter som sjukdomar orsakar äldre. Utskottet anser att reformen av lagstiftningen om klientavgifter bör fortsätta snabbt och att man i reformen bör beakta undanröjandet av vårdhinder och ökad jämlikhet i hälsa bl.a. genom en utvidgning av avgiftsfriheten och genom skäligare avgifter. 

Utskottet välkomnar att det i budgeten också har reserverats medel för utveckling av hemvården. Syftet med utvecklingsprojektet är att förbättra de tjänster som tillhandahålls i hemmet genom att ta i bruk verksamhetsmodeller för akut vård och rehabilitering, förbättra tillgången till vård dygnet runt och förbättra allokeringen av personal enligt kundernas servicebehov genom att utveckla verksamhetsstyrningen. 

Antalet klienter inom hemvården har ökat kraftigt under de senaste åren. Tjänsterna för äldre omfattar cirka 100 000 klienter, varav 60 procent är klienter inom hemvården och cirka 40 procent är klienter inom heldygnsomsorgen. Enligt Institutet för hälsa och välfärds uppföljning 2018 har antalet anställda inom hemvården ökat med cirka 1 800 vårdare. Det finns dock fortfarande allvarliga brister i tillgången på personal. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att de som vårdas i hemvård är i sämre skick och ofta i behov av vård dygnet runt. Vård dygnet runt är dock inte alltid tillgänglig även om behovet är uppenbart. Utskottet betonar att utvecklandet av hemvården förutsätter att tillgången till och kvaliteten på vård dygnet runt förbättras. Möjligheterna att bo hemma kan också stödjas genom att familjevården utvecklas. För närvarande är familjevårdens betydelse för vården av äldre dock liten. Utvecklingen av familjevården bromsas i synnerhet av den ekonomiska osäkerheten, eftersom familjevårdarnas ställning i systemet för social trygghet är oklar. Även avsaknaden av enhetliga verksamhetsmodeller för klient- och servicehandledningen bromsar upp utvecklingen av familjevården. 

Bättre närståendevård

Social- och hälsovårdsministeriet genomför ett utvecklingsprojekt för närståendevården som ett utvecklingsprojekt i anslutning till genomförandet av utvecklingsprogrammet för social- och hälsocentralernas framtid. Projektets tyngdpunkt ligger på spridning av god praxis i hela landet och utveckling av tjänster som stöder närståendevården. Utskottet konstaterar att även om största delen av de vårdbehövande inom närståendevården är äldre, finns det också minderåriga och personer i arbetsför ålder bland de vårdbehövande. Vid utvecklandet av närståendevården ska man således beakta mångfalden i närståendevården och närståendevårdarnas olika livsskeden och livssituationer. Utskottet ser det som viktigt att man i projektet särskilt beaktar samordningen av närståendevården och förvärvsarbetet, olika situationer i anslutning till närståendevården, såsom vård i livets slutskede, samt förenhetligandet av kriterierna och verksamhetsmodellerna för stödet för närståendevården. För närvarande varierar de ersättningar som betalas till närståendevårdare från kommun till kommun. År 2018 varierade stödets omfattning bland 78 år fyllda mellan 3,4 och 8,4 procent. Dessutom bör man i projektet utveckla uppföljningen av tjänsterna och kostnaderna för stödet för närståendevård. Också främjandet av jämställdheten mellan könen ska beaktas bland annat genom att man stöder närståendevården för män. 

Närståendevården dämpar ökningen av kostnaderna för tjänsterna genom att ersätta dyrare vårdformer. I planen för de offentliga finanserna för 2020—2023 beräknas den inbesparing som fås genom utvecklandet av närstående- och familjevården uppgå till sammanlagt 220 miljoner euro på 2020 års nivå. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att det är svårt att uppskatta den faktiska besparingen i avsaknad av kostnadsuppgifter för närståendevården. 

Antalet personer som vårdas med stöd för närståendevård har ökat långsamt. Utskottet konstaterar att närståendevården inte kan antas bli mycket mer omfattande än för närvarande, eftersom mängden faktisk närståendevård redan nu är mångdubbelt större jämfört med mängden personer som behöver egentligt stöd för närståendevård, och närståendevårdarna är äldre än förr. År 2018 fanns det sammanlagt 47 504 närståendevårdare, av vilka över hälften var 65 år eller äldre. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att en ökning av närståendevården också är svår att samordna med förlängningen av tiden i arbetslivet, om inte samordningen av närståendevården och förvärvsarbetet utvecklas jämfört med nuläget. Dessutom ska närståendevårdarnas hälsa och eventuella arbete främjas genom att man bland annat tryggar tillräckliga stödtjänster, kortvariga vårdplatser och lediga dagar. 

Utveckling av läkemedelsförsörjningen

Läkemedelsförsörjningen ska enligt regeringsprogrammet revideras på ett långsiktigt sätt i enlighet med de riktlinjer som ingår i färdplanen i social- och hälsovårdsministeriets rapport (SHM 2019:5). Målet för utvecklingen av läkemedelsområdet är att få bättre kostnadseffektivitet i läkemedelsförsörjningen, säkerställa läkemedelssäkerheten och rådgivningen och att åstadkomma smidighet, tillgång och tillgänglighet i fråga om tjänsterna. Utöver utvecklingen av apoteksekonomin och distributionen av läkemedel är andra centrala utvecklingsobjekt inom läkemedelsförsörjningen utvecklandet av styrningen och finansieringen av läkemedelsbehandlingen samt utvecklandet av informationshanteringen och de digitala verktygen. Utskottet betonar att anslagen för genomförandet av färdplanen för utvecklande av läkemedelsförsörjningen måste tryggas redan i budgeten för 2020.