Motivering
Social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel står
för ungefär en tredjedel av utgifterna i statsekonomin.
Anslagen ökar med ca 1,8 miljarder euro fram till 2011
jämfört med rambeslutet i mars 2007. Det beror
främst på reformerna i regeringsprogrammet. Av ökningen
beror 1,3 miljarder euro på att bostadsstödsärendena
flyttats över från miljöministeriet och
utkomstskyddsärendena flyttats över
från arbetsministeriet. Resten av ökningen, ca
0,5 miljarder euro, beror dels på inkomstöverföringarna
och dels på servicen.
I rambeslutet uppskattas kommunernas och samkommunernas årsbidrag
vara positivt under ramperioden. Den interna finansieringen beräknas
räcka till för att täcka nettoinvesteringarna, varvid
kommunernas totala skuldsättning inte längre ökar.
Omkostnaderna beräknas öka med 4,6 procent per år.
Men utgiftsutvecklingen kan också gå snabbare
om konjunkturläget blir sämre eller om arbetskraften
minskar så att skattebasen försämras.
Utskottet påpekar att det ekonomiska läget varierar
efter kommun. Framför allt förändringarna
i befolkningsstrukturen är en faktor som gör det
mycket svårt för en del kommuner att klara av
sina uppgifter. De flesta kommunerna kommer att ha det svårt
att hålla sig inom gränserna för en ökning
på högst 4,6 procent. Det är viktigt
att målmedvetet fortsätta med kommun- och servicestrukturreformen
och att slutföra den enligt den tidigare godkända
tidtabellen och målen, så att kommunerna i fortsättningen
kan tillhandahålla adekvat social- och hälsovård.
Kommunernas kalkylerade statsandelar för social- och
hälsovård ökar med totalt ca 612 miljoner
euro under ramperioden. Statsandelarna ökar med ca 363
miljoner euro till följd av den fulla indexhöjningen
och justeringen som görs till fullt belopp i kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna. Då förändringarna
i befolkningsmängden beaktas ökar statsandelarna med
ca 170 miljoner euro.
Ökade inkomstöverföringar leder till
att ramarna för förvaltningsområdet ökar
med ca 250 miljoner euro under ramperioden. Stödet för hemvård
av barn, stödet för privat vård, barnbidraget
och ensamförsörjartillägget samt folkpensionerna
höjs. Likaså höjs ersättningen
för tandläkararvoden. Miniminivån på moderskaps-, faderskaps-
och föräldrapenningarna höjs till samma
nivå som arbetsmarknadsstödet. Faderskapsledigheten
förlängs med två veckor. Utskottet anser
att höjningarna är behövliga och menar
att de kan tänkas leda till ett minskat behov av utkomststöd
då grundavdraget i kommunalbeskattningen samtidigt höjs.
Utveckling av social- och hälsovården
Av ökningen i statsandelarna går 235 miljoner euro
bl.a. till primärvård, ökad personal
inom hemservicen och institutionsvården för äldre, mer
heltäckande närståendevård och
förbättrat stöd för närståendevård,
förbättrat system med personliga assistenter för
handikappade, bättre familjevård och hemservice
för barnfamiljer.
Överlag ser utskottet åtgärderna
i regeringsprogrammet och ramarna för statsfinanserna som
en positiv insats för att förbättra de
verksamheter som är i störst behov av resurstillskott inom
social- och hälsovården. Vi måste lägga vikt
vid det förebyggande arbetet, beakta de särskilda
behoven hos barn och unga samt trygga tillgången till psykvård
och missbrukarvård.
Vi måste se till att statsandelarna används
för att förbättra de verksamheter som
avses i regeringsprogrammet och rambeslutet. Det bör i
förekommande fall lagstadgas om disponeringen. Dessutom
bör tillsynen över och styrningen av de allmänna
statsandelarna effektiveras. Vi bör redan under den här
valperioden följa upp hur resurstillskotten disponerats.
Saken bör också beaktas i den fortsatta beredningen
av kommun- och servicestrukturreformen.
Klientavgifter
I regeringsprogrammet sägs att kommunerna fortfarande
ska ha ansvaret för att ordna heltäckande och
effektiv social- och hälsovård. Finansieringen
ska i huvudsak grunda sig på statsandelar och kommunernas
egna skatteinkomster. För att trygga tillgången
till tjänster och tjänsternas kvalitet bör
den finansiella basen ses över också i fråga
om klientavgifterna. Inom social- och hälsovården
införs ett rättvisare system med avgiftstak för
att förbättra situationen för dem som
använder tjänster och läkemedel i stor
utsträckning. Samtidigt revideras systemet så att klientavgifterna
inte leder till vårdval som inte är ändamålsenliga.
Enligt regeringsprogrammet genomförs under regeringsperioden
en reform som beaktar eftersläpningen i avgifterna inom
social- och hälsovården. Samtidigt skapas ett
system där avgifterna framöver följer
kostnadsutvecklingen. I och med reformen säkerställs
också att servicen alltjämt är tillgänglig
för alla. Reformen leder till att kommunernas inkomster ökar
med ca 60 miljoner euro. Statsandelarna för social- och
hälsovården minskas med motsvarande belopp från den
1 augusti 2008.
Om statsandelarna till kommunerna minskas med ett belopp som
motsvarar förändringen i inkomsterna från
klientavgifterna stämmer det inte överens med
grunden för justeringen av den finansiella basen för
tjänsterna enligt regeringsprogrammet, anser utskottet.
Kommunerna bör få behålla inkomsterna
från de höjda klientavgifterna efter 2009 för
att kunna förbättra tillgången och kvaliteten
på tjänsterna.
Klientavgifterna inverkar allra mest på situationen
för dem som har det sämst ställt och
som inte kan anlita t.ex. avgiftsfri företagshälsovård. När
avgifterna fastställs får vi inte glömma
den sociala rättvisan och likabehandlingen eller att självriskandelen
för dem som har det sämst ställt redan
i dagsläget är relativt hög i vårt
land. Exempelvis minimiavgiften för heldagsvård
får inte tas ut på ett sätt som inte
tar hänsyn till barnets och familjens situation. Försöken
att hålla kontroll över hur familjerna anlitar
dagvårdstjänster bör utgå från
att alla barn fortfarande har rätt till dagvård.
Tillgång på personal
Kommunernas personal väntas öka med ca 4 000 personer årligen,
främst på grund av det ökande behovet
av social- och hälsovård. Pensionsavgångarna
i kommunerna kommer att öka drastiskt de närmaste åren.
Fram till 2025 kommer totalt 271 000 kommunalt anställda
att gå i pension, alltså mer än hälften
av dagens personal. För närvarande pensioneras
12 000 personer per år och 2014 kommer antalet pensionerade
att vara uppe i nästan 17 000.
Personalantalet inom social- och hälsovården varierar
efter område och där det inte är tillräckligt
förekommer det utbrändhet och stor omsättning
bland personalen. På det sociala området har det
blivit svårare att få personal. Inom primärvården
har problemen ofta lett till att i synnerhet små kommuner
har anlitat inhyrd arbetskraft, vilket inte är ändamålsenligt.
För att tillgången på personal ska
förbättras bör den offentliga hälsovården
bli mer attraktiv som arbetsplats. I detta syfte bör organisationsstrukturerna,
arbetsfördelningen, arbetsmiljön, arbetets innehåll,
chefernas arbete, ledningen och möjligheterna till fortbildning
förbättras, anser utskottet. Dessutom bör
lönerna inom den kvinnodominerade social- och hälsovården
få mer konkurrenskraft med hjälp av en löneuppgörelse
som stöds med en höjd statsandel till kommunerna.
Dessutom bör de yrkeskunniga få tillräckligt
med utbildning och utbildningen bör erbjudas de rätta
målgrupperna.
Alkohol- och tobaksskatt
Enligt regeringsprogrammet ska accisen på alkoholdrycker
och tobak höjas i hälsofrämjande syfte.
Utskottet anser det nödvändigt att höja
accisen av folkhälsoskäl. Enligt entydiga undersökningsresultat är
regleringen av priset och tillgången på alkohol
fortfarande det effektivaste sättet att påverka
konsumtionen. Sedan Finland blev EU-medlem har alkoholkonsumtionen ökat markant
till följd av att priset sjunkit och spriten blivit mer
lättillgänglig. Samtidigt har den nationella alkoholpolitiken
fått allt snävare marginaler.
De hälsorelaterade och sociala alkoholskadorna har
rentav blivit värre än väntat sedan skatten
sänktes 2004. Därför bör skatten
nu höjas så snart som möjligt, anser
utskottet. Det räcker inte att höja skatten med
30 miljoner euro enligt regeringsprogrammet. Det finns heller inget
skäl att skjuta fram höjningen senare än
till 2008. Höjningen bör gälla både
starka och svaga alkoholdrycker så att effekterna på konsumtionen
och folkhälsan blir så stora som möjligt.
Utskottet instämmer i regeringens synpunkt på att
tobaksskatten bör skärpas. Även om rökningen
fortsätter att minska i vårt land finns det skäl
att genom skattepolitiken främja en ytterligare minskning
och i synnerhet förebygga att unga börjar röka.
Priset och tillgången på tobak inverkar direkt
på rökningen just bland unga.
Slutligen
Statens andel till Folkpensionsanstalten för sjukförsäkringsutgifter
hörde tidigare inte till ramen men tas nu med efter reformen
av finansieringen av sjukförsäkringen, som genomfördes
i början av 2006. Förändringen i statens
andel anses inte längre återspegla den konjunkturberoende
betalningsförmågan hos dem som är skyldiga
att betala försäkringspremier, utan förändringen
kontrolleras mer inom systemet t.ex. genom justeringar i premienivån.
Politikprogrammet för hälsofrämjande
samt politikprogrammet för barns, ungas och familjers välfärd är
viktiga. Utskottet framhåller vikten av tillräckliga
resurser för att genomföra dem.
Utöver reformerna av minimiförmånerna
enligt rambeslutet är den i regeringsprogrammet inskrivna
totalreformen av den sociala tryggheten ett av de viktigaste projekten
under regeringsperioden med sikte på att tillförsäkra
alla en fullständig social trygghet. För att reformen
ska komma igång måste resurser avsättas
för den redan under ramperioden, påpekar utskottet.