Motivering

Vi Sannfinländare noterar följande:

Skillnaderna i hälsa har ökat

Skillnaderna i hälsa mellan rika och fattiga i Finland hör till de största i västvärlden. Så här har det gått trots att grundbultarna i vår social- och hälsovårdspolitik traditionellt har varit att medborgarna behandlas lika och att vi solidariskt är med och finansierar servicen. Regeringens budgetproposition för 2012 pekar på många punkter i motsatt riktning, mot större skillnader i hälsa. Det finns kommuner som har svårt att upprätthålla ens nuvarande servicenivå. En lång rad sakkunniga framhåller i sin tur att det för hela kommunfältet är omöjligt att åta sig några nya uppgifter eller utvidga nuvarande skyldigheter inom basservicen så som det rådande ekonomiska läget och framtidsutsikterna ser ut just nu.

Den kommunala basservicen i farozonen

Statsminister Jyrki Katainens regering säger i sitt program att statsandelarna för kommunernas basservice kommer att minskas med 631 miljoner euro 2012. Det är den största nedskärningen i regeringsprogrammet och konsekvenserna kommer att drabba låginkomsttagarna och de mindre bemedlade hårdare än konsekvenserna av andra nedskärningar. Den kommunala basservicen försämras lika mycket för alla kommuninvånare oberoende av betalningsförmåga. Det kan ifrågasättas om det är socialt rättvist att regeringen samtidigt som den skär i statsandelarna för basservicen tänker höja en del skatter som påminner om plattskatter, som energiskatter och punktskatter, trots att det betyder växande problem för låginkomsttagarna? Förändringarna i statsandelarna för 2012 hänger samman med indexhöjningar, demografiska förändringar, skatteinkomstbortfall och en justerad kostnadsfördelning och är ingen garanti för servicen till kommuninvånarna. Vi Sannfinländare menar att regeringen helt bör avstå från planerna på att skära i statsandelarna för basservicen och från den aviserade kommunreformen.

De svagaste får inte plats i budgetpropositionen för 2012

Ett annat rättviseproblem kan tyckas vara hur man inom regeringens snäva ekonomiska ramar ska kunna minska de ökande skillnaderna i människors hälsa, särskilt som skillnaderna mellan kommunerna tillåts växa genom att fastighetsskatten lyfts ut ur systemet för utjämning av skatteinkomster. Om man ser till social- och hälsovårdsutskottets ansvarsområde verkar det som att det inte finns plats för de som har det sämst ställt i budgetpropositionen. Åtgärderna för att minska fattigdom kan inte anses tillräckliga. Framför allt räcker åtgärderna inte till för att minska fattigdomen och hjälpa upp läget för de barnfamiljer som har det sämst ställt. Dessutom måste det många fler reparativa åtgärder till för att hjälpa ensamförsörjarfamiljer i svårigheter.

För att stoppa utvecklingen mot allt större skillnader i hälsa måste regeringen omgående vidta åtgärder för att förbättra skol- och studenthälsovården för barn och unga. Det måste också betydligt mer resurser till för mentalvårdsinsatser bland barn och unga. Kommunerna måste få adekvata anslag för barnskydd och en klar signal om att pengarna ska användas effektivare för förebyggande arbete. Anslagen för barnskydd bör åtminstone delvis öronmärkas i fortsättningen. Barnfamiljer som får stöd för hemvård av barn tvingas bara alltför ofta ty sig till utkomststöd för att få ekonomin att gå ihop. De bör göras bättre medvetna om att den ena föräldern kan stanna hemma och leva på stöd för hemvård utan att behöva vara rädd för att bli hänvisad till utkomststöd. Stödet för hemvård bör höjas till samma nivå som grunddagpenningen.

Stödet för närståendevård bör höjas och flyttas över till Folkpensionsanstalten. I rehabiliterings-, sjuk- och föräldrapenningarna behövs lika stora höjningar som i utkomstskyddet för arbetslösa, bostadsstödet och utkomststödet. Detsamma gäller fronttillägget till frontveteraner. Det har inte hållit jämna steg med ökningen i levnadskostnaderna och en höjning skulle inte ens belasta statsekonomin i nämnvärd grad. Det är också ett skäligt krav att rehabiliteringsanslagen för frontveteraner bibehålls på samma nivå som 2010. Äldreomsorgslagen avser att förbättra de äldres villkor, men den innebär samtidigt ytterligare förpliktelser för kommunerna. Kommunerna måste alltså få adekvata ekonomiska resurser för att lagens syften ska nås. Dessutom behövs det en övergripande utredning om kostnaderna för institutions- kontra öppenvård av äldre.

Finansiering av social- och hälsovårdsprojekt och den samhälleliga forskningen

Det är viktigt att projektfinansieringen riktas in på projekt som prioriterar minskad fattigdom och ojämlikhet och ökad delaktighet. Framför allt behövs det projektfinansiering för forskning i barns, ungas, barnfamiljers och äldres välfärd. Uppföljningen av projekt och utvärderingen av deras resultat måste bli effektivare. Det är särskilt viktigt med en kostnadsuppföljning av projekten KASTE II och KANTA. Den samhälleliga forskningen på universitetsnivå behöver tryggas och forskningen i socialt arbete prioriteras i samhällsforskningen. Med hjälp av vetenskaplig forskning kan vi undersöka de djupaste orsakerna till samhälleliga problem och sociala missförhållanden och försöka förebygga och undanröja dem.

Motivering

Centerns riksdagsgrupps alternativ till regeringen Katainens budgetproposition för nästa år bygger på tre pelare:

1. Centerns alternativ är mer ansvarsfullt och har en mer balanserande effekt på ekonomin. Vårt alternativ går ut på att staten varje dag tar upp minst en miljon euro mindre i lån än statsminister Katainens regering. Det är ansvarsfullt, för skuld innebär framförskjuten skattehöjning. Löftena i regeringsprogrammet täcks i många fall in med lånta pengar och det om något är oansvarigt.

2) Centerns alternativ har en bättre sysselsättande effekt. Finland klarar inte av de ekonomiska utmaningarna utan ekonomisk tillväxt, företagsamhet och nya arbetstillfällen. Vi behöver ett tillväxtprogram som sträcker sig ända bort till slutet av decenniet.

3) Centerns alternativ är socialt och regionalt rättvisare. Statsminister Katainens regering står i begrepp att dela folket itu bland annat med sin kommunreform. Den vill skära ner där det redan nu finns problem med att klara livhanken. Regeringen lovar dem som redan har det bra guld och gröna skogar.

Vårt förslag lägger band på statens skuldsättning, men vi lyckas samtidigt med konststycket att förbättra den kommunala ekonomin. Det räddar många daghem, åldringshem och hälsovårdsstationer och garanterar tusentals sjukskötares och barnträdgårdslärares jobb.

Centern håller fast vid att notan för lågkonjunkturen inte får hamna på deras bord som har det sämst ställt i samhället. Centern föreslår att den arbetslösa ska ha rätt till fullt arbetsmarknadsstöd oavsett makens eller föräldrarnas inkomster. Vi kämpar för rättvisa genom att lyfta upp de lägsta föräldrapenningarna till samma nivå som arbetsmarknadsstödet. Skattefritt stöd för närståendevård är i sin tur en betydelsefull handräckning till dem som vårdar sina närstående hemma dygnet runt.

Sett i ett social- och hälsovårdspolitiskt perspektiv står anslag och mål i strid med varandra redan i budgetpropositionen för 2012. Det är uppenbart att regeringen inte kan uppfylla målen i programmet med anslagen i propositionen. De räcker inte till för att garantera social rättvisa och människors jämlika rätt att få social- och hälsovård i hela landet, med respekt för deras grundläggande fri- och rättigheter.

Kommunernas resurser måste garanteras

Social- och hälsovården utgör drygt hälften av kommunernas utgifter. De närmaste åren kommer framför allt efterfrågan på äldreomsorg att öka kraftigt. Det blir svårt med basservicen nästa år för att regeringen går så hårt åt statsandelarna och för att den tänker vidta andra åtgärder också. Läget förvärras av att anslagen skärs ner på en gång och genast så här i början av valperioden. Kommunerna får helt enkelt inte tid på sig att planera och omorganisera servicen ordentligt. Den kommunala ekonomin minskar med 445 miljoner euro 2012 på grund av de statliga åtgärderna. Vi accepterar inte att man skär i statsandelarna till kommunerna på ett sätt som gör det nästan omöjligt för kommunerna att producera nödvändig daglig basservice.

Anslaget är inte mer än 145 miljoner euro om året för att utveckla social- och hälsovården (den länge emotsedda lagen om äldreomsorg, service till funktionshindrade, familjevård, barnskydd, översyn av servicestrukturen, satsning på primärvården, elevomsorg och hemhjälp till barnfamiljer) enligt regeringsprogrammet. Vår princip är att om kommunerna pådyvlas nya förpliktelser, måste staten också skjuta till tillräckligt med pengar för hälsofrämjande åtgärder och bättre omsorg.

Hur social- och hälsovården ska finanseras och ordnas

Regeringen måste omgående se över finansieringen och organisationen av social- och hälsovården. Beredningen ska ske på bred basis utifrån att det behövs en ambitiös och omvärderande översyn för att garantera en adekvat basservice av god kvalitet i hela landet och för att skillnaderna i hälsa inte ska öka. I det sammanhanget ska man också beakta att förhållanden och behov inte är likadana överallt.

Vi anser att regeringens vägval att tvinga ihop kommuner inte löser problemen med att finansiera och organisera social- och hälsovården. Regeringens kommunreformen är behäftad med ett skalfel. Den förklarar vitt och brett vilken stor strukturell reform det handlar om men glömmer en sådan viktig faktor som att invånarnas servicebehov i ett område varken försvinner eller minskar genom att kommungränserna utplånas. Att vi här har ett skalfel bevisas av att de hundra minsta kommunernas utgifter utgör 3 procent och de tvåhundra minsta kommunernas utgifter omkring 14 procent av kommunernas sammanräknade utgifter. Med beaktande av den administrativa byråkratin och serviceproduktionens effektivitet har vi större orsak att rikta blickarna och koncentrera beredningen på var det går att göra verkliga inbesparingar, med andra ord de större städerna och deras komplicerade administrativa hierarkier.

Bättre grundtrygghet

Bara en del av förbättringarna i grundtryggheten kommer enligt vår mening dem till del som har de lägsta inkomsterna. Begreppet social rättvisa tänjs avsiktligt till det yttersta. Därför kräver vi att varken makens eller föräldrarnas inkomster får vägas in vid behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet och att de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna höjs till samma nivå som arbetsmarknadsstödet.

Samhällsgarantin för unga

Regeringen tänker satsa 60 miljoner euro per år på att genomföra samhällsgarantin för unga. Det är ytterst angeläget att försöka hindra att unga marginaliseras, men vi anser att de föreslagna beloppen är för små för att genomföra samhällsgarantin. Samhällsgarantin ska också se till situationen i familjen som helhet.

Bättre närståendevård

Stödet till de som vårdar sina närstående måste bli skattefritt 2012. Utbetalningen bör flyttas över på Folkpensionsanstalten för att enhetliga villkor ska kunna införas i hela landet inom valperioden. För tillfället varierar regler och belopp i kommunerna och det betyder att alla finländare inte behandlas lika. Närståendevård är en mänsklig och ekonomiskt lönsam vårdform. Allt som hjälper vårdarna att orka med sitt värdefulla arbete är värt att satsa på.

Fukt- och mögelproblem

Fukt- och mögelproblemen är en stor hälsorisk på daghem, i social- och hälsovårdslokaler och överlag i offentliga miljöer. Det är beklagligt att regeringen inte vill avsätta adekvata statsbidrag för kommunernas anläggningsprojekt inom social- och hälsovården. Nu finns det bara 17,5 miljoner euro på momentet. Det beräknas att 600 000—800 000 människor dagligen riskerar sin hälsa på grund av fukt- och mögelskador. Centern förutsätter att regeringen snabbt söker lösningar på fukt- och mögelproblemen. Det kräver dels att anslagen höjs, dels att ansvaret tydliggörs.

Rehabilitering av veteraner

Medelåldern bland veteranerna är 88 år. Också om deras antal decimeras betyder det inte att deras behov av rehabilitering skulle minska. De behöver i stället allsidigare tjänster. Det blir allt nödvändigare med rehabilitering för veteranernas livskvalitet. Det är också nödvändigt att ta fram tjänster som kan göras tillgängliga för veteraner hemma. Det finns en diskrepans mellan nödvändiga behov och tillgängliga anslag.

Vi föreslår i linje med vår budgetmotion att anslaget för rehabilitering av veteraner ökas med 3 miljoner euro.

Hälsofrämjande

Social- och hälsovårdsutskottet har i olika sammanhang framhållit hur viktigt och nödvändigt hälsofrämjande är i ett brett perspektiv. Det blir alltid billigare att sköta sin hälsa än att behandla sjukdomar. Utskottet konstaterar i sitt utlåtande att "det är ett viktigt mål i budgetpropositionen att stödja människors egna insatser för att bevara och främja sin hälsa och välfärd genom att se till att omvärlden och omständigheterna stöder hälsosamma val. Att förbättra hälsofrämjande strukturer, metoder och kvalitet och ett effektivare samarbete mellan olika aktörer har högsta prioritet i användningen av anslagen". Det kräver dels tväradministrativt samarbete, dels adekvat finansiering som stöder prioriteringarna. Den hälsofrämjande verksamheten måste bli mer resultatinriktad. Vi omfattar utskottsmajoritetens syn att det inte är bra att det skärs i anslagen för hälsofrämjande.

Besvärsnämnden för social trygghet

Besvärsnämnden för social trygghet fattar beslut som direkt berör de människors vardag som har det sämst ställt. Behandlingstiderna har förkortats avsevärt sedan 2009 då de var 18 månader. Men vi befinner oss fortfarande i den situationen att människor får lov att vänta omkring 11 månader på beslut om sin grundtrygghet. Den positiva utvecklingen får inte stanna upp. Det har gått att förkorta beslutsprocessen med extra anslag som använts till att anställa fler handläggare. Budgetpropositionen pekar mot att den positiva utvecklingen nu hotar stanna upp. Nu måste man skyndsamt genomföra alla tilltänkta åtgärder som kan förkorta behandlingstiderna för besvär, såväl genom administrativa beslut som genom behövliga ändringar i lagstiftning. Vi kommer inte att klara oss om vi inte har ett tillräckligt antal handläggare — och därmed också mer anslag.