Motivering

Allmänt

I sitt utlåtande StoUU 8/2006 rd om regeringens proposition om godkännande av det konstitutionella fördraget konstaterade utskottet att "det konstitutionella fördraget på det hela taget är ett klart steg framåt i utvecklingen av Europeiska unionen. Det förtydligar unionens rättsliga system och gör unionen effektivare, samtidigt som det stärker demokratin och meborgarnas ställning i unionen. Men fördraget är en samling kompromisser. Ingen medlemsstat — inte heller Finland — nådde alla sina mål i förhandlingarna. Därför understryker utskottet att om fördraget antas i riksdagen betyder det att vi binder oss vid fördraget som helhet. Det som det däremot inte betyder är att Finland — lika lite som någon annan medlemsstat som redan antagit fördraget — skulle kunna anses ha bundit sig vid varje enskild lösning eller bestämmelse i fördraget lösryckta ur sitt sammanhang. För eventuella fortsatta förhandlingar betyder det givetvis i och för sig att situationen för de medlemsstater som redan antagit fördraget är den samma när det gäller beredningen av fördragsändringar som för de medlemsstater som har förkastat fördraget eller låtit bli att anta det". Utskottet upprepar sin reflexion och omfattar den allmänna uppfattningen i statsrådets utredning.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det efter en reformprocess som redan pågått i över två decennier skulle vara viktigt för unionen att få koncentrera sig på normalt lagstiftningsarbete och på att uppnå sina övriga mål. Trots att det konstitutionella fördraget är en klar förbättring jämfört med de nuvarande fördragen och redan en gång har antagits av samtliga medlemsstater och ratificerats av majoriteten av dem, bör det vara möjligt att se pragmatiskt på fördragets innehåll och detaljer.

Utskottet omfattar regeringens tillstyrkande ståndpunkt till att sammankalla en regeringskonferens. Det anser att konferensen bör ges ett klart och avgränsat uppdrag som utmynnar i att ett fördrag som i största möjliga utsträckning innefattar substansen i det konstitutionella fördraget ska kunna undertecknas under Portugals eller senast under Sloveniens EU-ordförandeskap. En flexibel attityd till fördragets form och struktur är att föredra, förutsatt att det bidrar till att fördragets materiella innehåll kan accepteras av samtliga medlemsstater.

Fördragets struktur

Den konvention som beredde det konstitutionella fördraget och förhandlingarna i regeringskonferensen hade som mål att förtydliga och förenkla unionsfördragen. Det uppnåddes så till vida att man i det konstitutionella fördraget lyckades innesluta de materiella bestämmelserna i de tidigare fördragen (med undantag av Euratom), de bestämmelser i anslutningsfördragen som fortsatt har rättsliga verkningar och etablerad rättspraxis i EG-domstolen, som principen om gemenskapsrättens företräde. Men det måste ändå medges att fördraget står långt från det ursprungliga målet, som var ett fördrag som i sig gör unionens karaktär och åtgärder begripliga för medborgarna. Tydligheten är således inte längre det avgörande argumentet för eller emot en viss struktur på fördraget.

Klara förbättringar jämfört med de nuvarande fördragen är att det blir fler beslut med kvalificerad majoritet och att pelarstrukturen avskaffas. Ökat beslutsfattande med kvalificerad majoritet ingick i Finlands förhandlingsmål och kan redan på den grunden försvaras.

Det är viktigt att unionens pelarstruktur avskaffas, inte minst på det område som omfattas av den tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt samarbete). Det betyder att beslutsfattandet på de här områdena i regel följer den normala lagstiftningsordningen i unionen, dvs. att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Kommissionens i regel exklusiva initiativrätt och befogenhet att bevaka efterlevnaden av unionsrätten och EG-domstolens befogenhet utvidgas också till de områden som omfattas av den tredje pelaren. Däremot sker det i praktiken inga förändringar i de särskilda beslutsreglerna inom den nuvarande andra pelaren (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik).

Utskottet menar att det värdefulla med att pelarstrukturen avskaffas inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete framför allt är att beslutsfattandet blir öppnare, mer genomsebart och effektivare.

Om centrala innehållsliga aspekter i det konstitutionella fördraget öppnas i fördragsförhandlingarna, vill utskottet erinra att Finlands tidigare mål fortfarande gäller och att man i så fall måste ta upp bl.a. frågan om en permanent rådsordförande, enkel dubbel majoritet i beslutsfattandet och beslut med kvalificerad majoritet i långt större omfattning än i det konstitutionella fördraget.

Utskottet omfattar regeringens syn på fördragets struktur. Det anser att det också i det nya fördraget bör ingå att utvidga tillämpningen av beslut med kvalificerad majoritet och att avskaffa pelarindelningen, precis som i det konstitutionella fördraget.

Fördragets centrala innehåll

Utskottet omfattar regeringens åsikt att definitionen av unionen och unionens mål i allt centralt bör stå kvar i fördraget och att det samlade avgörandet framför allt om institutionerna inte bör öppnas för omförhandling.

Vad gäller de grundläggande fri- och rättigheterna i unionen påpekar utskottet att det redan länge ingått i de principiella riktlinjerna för vår EU-politik att förbättra skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rätttigheterna. De viktigaste åtgärderna för att nå målen är att unionen ansluter sig till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ges juridisk status.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att unionen tillträder Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, både som politisk värdemarkering och med tanke på den rättsliga integrationen i Europa.

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innebär i långa stycken en kodifiering av de existerande grundläggande fri- och rättigheterna i unionen. Stadgans centrala betydelse ligger i att medborgarnas rättigheter tydliggörs och att de i förekommande fall också kan fullföljas i unionens rättsskipande organ.

Utskottet uppmärksammar också att behandlingen av de grundläggande fri- och rättigheterna i fördraget får betydande politiska återverkningar inom flera olika områden. Som exempel nämner utskottet det intensifierade polissamarbetet och straffrättsliga samarbetet i unionen, där balansgången mellan intern säkerhet och medborgerliga friheter redan nu är föremål för en livlig debatt. Också inställningen till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rätttigheterna inom unionens yttre förbindelser är centrala förhandlingsfrågor där avgörandet om fördraget kan ses antingen som en förstärkning av de grundläggande fri- och rättigheterna i unionen eller ett avståndstagande från dem.

Utskottet anser i likhet med regeringen att Finlands mål i Europeiska rådet bör vara att de reformer i de grundläggande fri- och rättigheterna som ingår i det konstitutionella fördraget genomförs. Det är nödvändigt att möjliggöra för Europeiska unionen att tillträda Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir juridiskt förpliktande. Enligt utskottet är det viktigt att beslutet om att tillträda Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna kan fattas med kvalificerad majoritet och utan ratificering.

Utskottet instämmer i regeringens åsikt att innehållet i reformerna under del III Unionens politik och funktion i det konstitutionella fördraget bör tas in i det nya fördraget. Reformerna är i långa stycken omöjliga att särskilja från avgörandena om institutionerna i det konstitutionella fördraget och bör inte röras.

Komplettering och precisering av fördraget

Utskottet omfattar regeringens återhållsamhet i fråga om att komplettera det nya fördraget med förklaringar eller protokoll eller att komplettera fördragstexten. För unionens trovärdighet är det över lag skäl att undvika att belasta rättsliga dokument med skrivningar som saknar verklig betydelse för unionens funktion. Men Finland bör vara inställt på att ta en pragmatisk attityd till förslag som kan bidra till att det tilltänkta fördraget kan antas före 2009.

Vad gäller kriterierna för utvidgning ställer sig utskottet avvärjande till sådana förslag att t.ex. de kriterier för medlemskap som Europeiska rådet antog i Köpenhamn 1993 tas in i fördraget. Det är ett misslyckat grepp att behandla delvis politiska kriterier som rättsliga normer.

Finlands riksdag ställer sig reserverat till ambitionerna i det konstitutionella fördraget att stärka de nationella parlamentens roll. Så vitt riksdagen kan se är det största problemet med de nationella parlamentens ställning att parlamentens konstitutionella roll som centralt statsorgan i de flesta medlemsstater inte förverkligas i staternas beslutsfattande om EU. Upplägget i det konstitutionella fördraget inverkar inte på detta.

Utskottet påminner att medlemmarna i EU är medlemsstaterna och att de bara kan företräda en nationell ståndpunkt i unionens institutioner. I sin egenskap av ledande statsorgan har de nationella parlamenten i uppgift påverka de åsikter som respektive land för fram i rådet.

Utskottet konstaterar att de nationella parlamentens ställning i första hand kan stärkas genom medlemsstaternas interna åtgärder. Det ser negativt på sådana förslag som genom fördraget avser att ge de nationella parlamenten en institutionell roll i EU:s beslutsfattande eller som är ägnade att koppla de nationella parlamenten loss från sin roll att utforma den nationella ståndpunkten. Utskottet ser särskilt negativt på alla förslag som möjliggör för de nationella parlamenten att direkt avbryta behandlingen av lagstiftningen i unionen.

Terminologi och unionens symboler

Utskottet instämmer i regeringens flexibla attityd till sådana symboliska ändringar i det konstitutionella fördraget som gäller fördragets namn och andra termer. Utskottet accepterar förslaget att artikeln om unionens symboler (flagga, hymn, motto, valuta, Europadagen) stryks i fördraget.