3.1
Förslag till förordning om inrättande av ett krisinstrument för den inre marknaden (SMEI)
Förordningsförslagets objekt, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser (artikel 1–5)
Initiativets mål är att unionen skapa en övergripande struktur för beredskap för och respons på kriser på den inre marknaden. Förordningen tillämpas till de delar som unionen inte närmare har specificerat åtgärder som gäller specifika branscher, verksamhetssektorer, typer av kriser eller aspekter av dem. Förordningen gäller inte medicinska eller medicintekniska produkter eller medicinska motåtgärder, halvledare, energiprodukter eller finansiella tjänster.
Kommissionen har i sitt förslag definierat en kris så att begreppet avser en exceptionell, överraskande och plötslig händelse inom eller utanför unionen, som kan ha orsakats av naturfenomen eller människan och är exceptionell till sin karaktär och omfattning.
Centrala definitioner är också ramarna för beredskapsläge och nödläge på den inre marknaden. Under ett beredskapsläge på den inre marknaden ingriper man i ett hot om betydande störningar i utbudet av strategiskt viktiga varor och tjänster, som kan utvidgas till ett nödläge på den inre marknaden under de kommande sex månaderna. Med ett nödläge på den inre marknaden avses en omfattande krissituation som allvarligt stör den fria rörligheten på den inre marknaden eller verksamheten i sådana leveranskedjor som är nödvändiga för att hålla kvar livsviktiga samhälleliga eller ekonomiska funktioner på den inre marknaden.
Förslagets huvudsakliga element består av en rådgivande grupp, en plan för krisberedskap, en ram för stärkande av beredskapen på den inre marknaden och en ram för nödlägen på den inre marknaden. Förslaget innehåller också förslag till åtgärder för att säkerställa rörligheten i ett nödläge.
Enligt kommissionens förslag är den rådgivande gruppens syfte att säkerställa tillräcklig samordning och ge råd till kommissionen om ändamålsenliga åtgärder för att förebygga kriser. Gruppen ansvarar även för effekterna av en kris på den inre marknaden. Gruppen föreslår ibruktagande av beredskaps- och nödmekanismer och deras omfattning samt analyserar frivillig och obligatorisk information som samlas in från ekonomiska aktörer. Gruppen består av en representant för kommissionen, en från varje medlemsstat samt observatörsmedlemmar från andra krisrelevanta grupper såsom det integrerade arrangemanget för politisk krishantering (IPCR), myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (HERA), det europeiska halvledarrådet samt krisberedskaps- och krishanteringsmekanismen för livsmedelssäkerhet (European Food Security and Crisis Response Expert Group). Mötena ordnas och leds av kommissionen.
Medlemsstaterna ska utse en ansvarig myndighet för samarbetet och informationsutbytet (kontaktpunkt), vars uppgift är att samla in information från medlemsstaternas behöriga myndigheter och delta i samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen utser unionens kontaktpunkt som en del av systemet.
Kommissionen föreslår att den föreslagna förordningen ska upphäva rådets förordning (RG) nr 2679/98 från 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna (den så kallade jordgubbsförordningen). Syftet är att förenkla regelverket. Den mekanism som fastställs i den förordning som föreslås upphävas har sällan använts, och det system för informationsutbyte som den möjliggör är enligt kommissionen gammalmodigt och otillräckligt i sin långsamhet.
Plan för krisberedskap (artikel 6–8)
I förordningsförslaget föreslås utarbetande av en beredskapsplan. Planen innehåller ett krisprotokoll, ett förvarningssystem och utbildningar som ordnas av kommissionen för de nationella kontaktpunkterna.
Genom kommissionens delegerade akt fastställs arrangemang för krisprotokollet, som gäller samarbete och kommunikation i beredskaps- och nödlägen på den inre marknaden. Kommissionen ordnar utbildningar och övningar för de centraliserade kontaktpunkterna.
De nationella kontaktpunkterna är skyldiga att anmäla händelser som i betydande grad påverkar eller har möjlighet att i betydande grad påverka den inre marknadens funktion eller leveranskedjorna för varor och tjänster till det förvarningssystem som inrättas. En störnings allvarlighet och betydelse bedöms enligt de parametrar som fastställs i förordningen, som bland annat är antalet ekonomiska aktörer som störningen kan påverka samt det geografiska områdets storlek och störningens längd.
Beredskapsläge på den inre marknaden (artikel 9–12)
Beredskapsläge på den inre marknaden införs i situationer som inte ännu utgör ett nödläge på den inre marknaden, men som kräver åtgärder för att stärka beredskapen. Ett beredskapsläge inleds genom en genomförandeakt som antas av rådet efter att kommissionen har beaktat den rådgivande gruppens utlåtande. Genomförandeakten antas enligt granskningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011, (nedan kommittéförordningen). Kommissionen biträds av en kommitté som fastställs i kommittéförordningen och som består av företrädare för medlemsstaterna. I kommittén ska beslut fattas med kvalificerad majoritet. Genomförandeakten innehåller en bedömning av krisens möjliga effekter, en lista över strategiskt betydande produkter och tjänster samt de beredskapsåtgärder som ska vidtas. Ett beredskapsläge kan vara i kraft i högst sex månader. Ett beredskapsläge kan pågå i högst sex månader genom en genomförandeakt eller avslutas om det inte längre finns grunder för det.
Åtgärder i ett beredskapsläge
1) Uppföljning. Enligt förordningen förpliktas de behöriga nationella myndigheterna att följa leveranskedjorna för strategiskt betydande produkter och tjänster, som har definierats i kommissionens genomförandeakt om inledande av beredskapsläge. Medlemsstaterna är skyldiga att utreda och upprätthålla information om de mest centrala ekonomiska aktörerna i de leveranskedjor som definieras i genomförandeakten samt begära information av aktörer i leveranskedjorna för strategiskt betydande produkter och tjänster samt andra centrala intressentgrupper i medlemsstaterna. Begäranden om information riktas till aktörer som i betydande grad kan påverka tillgången till strategiskt viktiga produkter och tjänster, och de kan gälla exempelvis produktionskapacitet, lager, aktörernas förmåga att ändra eller ersätta leveranskedjor, förhållanden som påverkar utbudet och flaskhalsar. Det är frivilligt för den ekonomiska aktören att besvara en begäran om information. Den rådgivande gruppen kan diskutera utifrån den information man fått och kommissionen kan publicera en rapport om informationen.
2) Strategisk lagring. Enligt förordningsförslaget kan kommissionen genom en separat genomförandeakt förplikta medlemsstaterna att tillhandahålla information om lager av, möjligheter till köp av och alternativa källor till strategiskt betydande produkter som definieras i genomförandeakten om inledande av beredskapsläge. Enligt förslaget ska medlemsstaterna sträva efter att utöka lagren av strategiskt betydande produkter, med beaktande även av lager med produkterna i fråga hos ekonomiska aktörer. Kommissionen kan genom genomförandeakter ställa upp mål för medlemsstaterna för byggande av strategiska lager. Kommissionen kan genom en genomförandeakt besluta om obligatoriska lagringsmål för en eller flera medlemsstater i en undantagssituation, om efterfrågan på produkten i fråga har förblivit densamma eller ökat och medlemsstaten inte frivilligt hat vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppnå lagringsmålet och produkterna i fråga är nödvändiga för beredskapen för ett nödläge på den inre marknaden. 14 medlemsstater kan också begära ett beslut om bindande lagringsmål av kommissionen. I detta fall beaktar kommissionen medlemsstatens betydelse i leveranskedjan för produkten i fråga. I lagringen beaktar kommissionen den oro över den nationella säkerheten som medlemsstaten lyft fram. Genomförandeakter antas enligt granskningsförfarandet i kommittéförfarandeförordningen.
Inledande, förlängning och avslutande av ett nödläge på den inre marknaden (artikel 13–15)
Kommissionen föreslår att införande av ett nödläge på den inre marknaden innebär att åtgärder för nödläge omedelbart vidtas. Ett nödläge inleds genom en genomförandeakt som antas av rådet. Kommissionen ger ett förslag till rådets genomförandeakt efter att ha hört den rådgivande gruppen. Innan förslaget lämnas till rådet utvärderar kommissionen de kriterier som fastställs i förordningen samt bland annat andra mekanismer genom vilka rådet svarar på krisen, krisens effekter på de ekonomiska aktörerna samt tjänstens betydelse för andra sektorer. Ett nödläge kan vara i högst sex månader. Konstaterande av ett nödläge förutsätter inte att ett beredskapsläge har varit i kraft före det. Ett nödläge kan pågå i högst sex månader genom rådets genomförandeakt, och rådet kan också avsluta nödläget. Efter att ett nödläge konstaterats föreslår kommissionen genom genomförandeakten en lista över produkter och tjänster som är nödvändiga med tanke på krisen. Kommissionens genomförandeakt antas enligt granskningsförfarandet i kommittéförfarandeförordningen. Av motiverade skäl kan kommissionen också anta en genomförandeakt enligt det brådskande förfarandet enligt artikel 8 i kommittéförfarandeförordningen.
Åtgärder för att främja fri rörlighet och transparens i ett nödläge på den inre marknaden (artikel 16–22)
Medlemsstaterna beläggs med en skyldighet att meddela om alla föreslagna nationella åtgärder som gäller produkter och tjänster som är betydande eller strategiska i en kris. Medlemsstaterna ska också meddela om begränsningar av personers fris rörlighet. Enligt förordningen förpliktas medlemsstaterna att informera brett om åtgärderna, även till medborgare, konsumenter, företag, arbetstagare och alla berörda parter som kan påverkas av begränsningar av den fria rörligheten. Meddelandet ska innehålla motiveringar till åtgärderna.
Förslaget innehåller en lista över åtgärder som kan underlätta den fria rörligheten i ett nödläge. Medlemsstaterna förbjuds exempelvis att ställa upp importbegränsningar inom EU för krisrelevanta produkter och tjänster samt exportbegränsningar för alla produkter och tjänster, om begränsningarna ökar bristen på den inre marknaden eller orsakar störningar i leveranskedjan för krisrelevanta produkter. Medlemsstaterna får inte heller ställa upp diskriminerande begränsningar i förhållande till en annan medlemsstat eller dess medborgare exempelvis direkt på basis av medborgarskap eller för ett företags del dess hemort.
Förslaget räknar också upp några förbud för medlemsstaterna i fråga om begränsningar av den fria rörligheten, som man dock kan vara flexibel med om det är nödvändigt på grund av karaktären hos en kris. Hit hör exempelvis förbud mot att hindra vissa varor från andra medlemsstater från att komma in i medlemsstaten eller förhindrande av tillträde för passagerartrafik. Åtgärder för att förhindra personers och produkters fria rörlighet ska endast vidtas som en sista utväg.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om utkast och motiveringar till alla åtgärder för begränsning av varors, tjänsters, personers och arbetstagares fria rörlighet med ett anmälningsförfarande enligt direktivet om tekniska föreskrifter (EU) 2015/1535. Meddelandet hindrar inte medlemsstaterna från att vidta åtgärderna i fråga omedelbart, om det är nödvändigt av allvarliga och oförutsedda skäl. Medlemsstaterna måste dock meddela om de åtgärder som vidtagits omedelbart och motivera varför de var brådskande. Begränsningar ska basera sig på exakta och avgränsade grunder som berör ett allmänt intresse. De ska vara tidsmässigt avgränsade och avlägsnas genast när det är möjligt. Den rådgivande gruppen kan meddela sin åsikt om begränsningarna till kommissionen.
Medlemsstaterna ska inrätta centraliserade kontaktpunkter för medborgare, konsumenter, ekonomiska aktörer samt arbetstagare och deras representanter, där dessa får information om nationella begränsningar för den fria rörligheten som aktiveras under ett nödläge. Kommissionen grundar också en gemensam kontaktpunkt på unionsnivån, som sprider information om bistår med de krisförfaranden som tagits i bruk. Kontaktpunkten på unionsnivån utarbetar en förteckning över alla nationella krisåtgärder och nationella kontaktpunkter.
Riktade förfrågningar om information samt tillgång till krisrelevanta produkter och tjänster under ett nödläge (artikel 23–31)
Kommissionens förslag innehåller åtgärder som kan användas i ett nödläge, som kräver ett beslutsförfarande i två steg. Åtgärderna kan introduceras först när ett nödläge har inletts genom rådets genomförandeakt och kommissionen har antagit kommissionens genomförandeakt.
Kommissionen kan begära information från ekonomiska aktörer om produktionskapacitet, lager av krisrelevanta produkter, avtal och upphandlingar från aktörens produktionsanläggningar till unionens och tredje länders områden samt störningar i leveranskedjorna. Om en ekonomisk aktör inte inom utsatt tid tillhandahåller den begärda informationen eller anger giltiga skäl till att inte tillhandahålla uppgifterna, kan kommissionen med ett beslut enligt genomförandeakten förplikta den ekonomiska aktören eller en organisation som representerar den att tillhandahålla de begärda uppgifterna. Uppgifterna behandlas konfidentiellt och används endast för syften som överensstämmer med förordningsförslaget.
Kommissionen kan också med genomförandeakter inleda brådskande förfaranden för att ändra förenhetligade produktbestämmelser (avsnitt 3.2 i U-skrivelsen).
Kommissionen kan begära att ekonomiska aktörer i krisrelevanta leveranskedjor inom unionen prioriterar produktion av vissa produkter eller prioritetsklassade ordrar. Om en ekonomisk aktör inte godkänner en begäran kan kommissionen på eget initiativ eller på 14 medlemsstaters begäran be den ekonomiska aktören att meddela sin synpunkt inom en tidsfrist. Enligt utvärderingen i fråga kan kommissionen utfärda en genomförandeakt för den ekonomiska aktören i fråga, enligt vilken den antingen måste godkänna och prioritera de prioritetsklassade ordrar som definieras i genomförandeakten eller motivera varför detta inte är möjligt eller ändamålsenligt. Kommissionen ska i sitt beslut motivera varför prioritering av ordrarna är nödvändig för att trygga funktioner som är livsviktiga för samhället på den inre marknaden.
Om en ekonomisk aktör inte följer bestämmelser om begäranden om information om krisrelevanta produkter eller tjänster eller prioritetsklassade ordrar, kan kommissionen utdöma böter på högst 200 000 euro för aktören. Om en ekonomisk aktör inte iakttar en skyldighet som den tidigare godkänt gällande en prioritetsklassad order av en krisrelevant produkt, kan kommissionen utdöma ett vite på högst en procent av företagets dagliga omsättning.
Andra åtgärder för att trygga tillgången till krisrelevanta produkter och tjänster (artikel 32–33)
Om de strategiska lagren visar sig otillräckliga, kan kommissionen med beaktande av den rådgivande gruppens utlåtande rekommendera att medlemsstaterna delar de strategiska lagren på ett riktat sätt. Kommissionen kan också rekommendera särskilda åtgärder för en medlemsstat, med vilka man säkerställer effektiv omorganisering av leveranskedjorna och produktionslinjerna samt ökar tillgången till och utbudet av krisrelevanta varor och tjänster så snabbt som möjligt med hjälp av befintliga lager.
Gemensamma offentliga upphandlingar under beredskaps- och nödlägen (artikel 34–39)
Kommissionen föreslår att den kan göra offentliga upphandlingar av krisrelevanta produkter och tjänster för två eller flera medlemsstaters räkning. Förslaget innehåller också bestämmelser om samordning av och konsultationer för medlemsstaternas upphandlingar av krisrelevanta produkter.
När ett nödläge på den inre marknaden har inletts och kommissionen har inlett en upphandling för medlemsstaters räkning, får de deltagande medlemsstaterna inte upphandla varor eller tjänster som omfattas av dessa upphandlingar på annat sätt.
Allmänna bestämmelser (artikel 40–46)
Kommissionen och medlemsstaterna kan grunda interoperatibla digitala verktyg eller datateknisk infrastruktur som stöder förordningens mål. Kommissionen fastställer genom genomförandeakter de tekniska aspekterna av sådana verktyg eller sådan infrastruktur.
Kommissionen bistår kriskommittén för den inre marknaden på det sätt som avses i förordning (EU) 182/2011.
Kommissionen har befogenheter att anta delegerade akter om krisprotokoll (artikel 6).
En ny granskning av förordningen görs för första gången före ett visst datum, som avtalas under förhandlingarna om förordningen. Därefter görs en ny granskning vart femte år.
Förordningen börjar gälla direkt när den trätt i kraft.
3.2
Förslag till förordning och direktiv om ändring av förenhetligade bestämmelser om produkter i samband med ett nödläge på den inre marknaden
SMEI-paketet innehåller ett förordnings- och ett direktivförslag, som ändrar förenhetligade bestämmelser enligt flera av EU:s nuvarande rättsakter. För närvarande möjliggör lagstiftningen inte avvikelser från de förenhetligade kraven i ett nödläge. Ett mål med kommissionens förslag är att introducera en sådan möjlighet genom att ändra fem förordningar och fjorton direktiv.
De förordningar som ändras är (EU) 2016/424 om linbaneanläggningar, (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning; (EU) 2016/426 om gasanordningar, (EU) 2019/1009 om gödselprodukter och (EU) 305/2011 om byggprodukter.
De direktiv som ändras är 2000/14/EG om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus, 2006/42/EU om maskiner, 2010/35/EU om transportabla tryckbärande anordningar, 2013/29/EU om pyrotekniska artiklar, 2014/28/EU om explosiva varor för civilt bruk, 2014/29/EU om enkla tryckkärl, 2014/30/EU om elektromagnetisk kompatibilitet, 2014/31/EU om icke-automatiska vågar, 2014/32/EU om mätinstrument, 2014/33/EU om hissar, 2014/34/EU om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar, 2014/35/EU om elektrisk utrustning, 2014/53/EU om radioutrustning och 2014/68/EU om tryckbärande anordningar.
De ändringar som kommissionen föreslår omfattar följande aspekter:
prioritering av utvärderingar av kravenlighet för produkter som definierats som väsentliga med tanke på en kris hos ett anmält organ;
nationella behöriga myndigheters möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja tillfälliga tillstånd för produkter som är väsentliga med tanke på en kris, på vilka etablerade förfaranden för utvärdering av kravenlighet inte tillämpas;
tillverkarnas möjlighet att förlita sig på relevanta internationella och nationella standarder under ett nödläge, om förenhetligade standarder inte är tillgängliga och om alternativa standarder säkerställer motsvarande säkerhetsnivå;
kommissionens möjlighet att genom delegerade akter godkänna frivilliga eller obligatoriska gemensamma tekniska specifikationer för produkter som är väsentliga med tanke på en kris;
prioritering av marknadsövervakningsåtgärder för varor som är väsentliga med tanke på en kris.