Motivering

Syftet med avtalet som ingicks den 9 december 1988 mellan de nordiska länderna om den rättsliga ställningen för samnordiska institutioner och deras anställda är att förenhetliga och förtydliga den rättsliga ställningen för olika samnordiska institutioner och deras anställda och personalens anställningsvillkor också i förhållande till det egna landets och anställningslandets lagstiftning. Enligt artikel 2 i det gällande avtalet ska nordiska institutioner främst anställa medborgare i något av de nordiska länderna. Med Nordiska ministerrådets godkännande kan även medborgare från andra stater anställas.

I EG-rätten ingår det en princip enligt vilken all diskriminering som grundar sig på nationalitet är förbjuden. Fri rörlighet för arbetskraften tryggas i artikel 39 i EG-fördraget, där det står att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

Europeiska unionens medlemsstater har självständig befogenhet att avtala om och tillsätta tjänster, men de får inte tillämpa diskriminerande lagstiftning i strid med gemenskapsrätten. Bestämmelserna i artikel 2 i det gällande avtalet har ansetts stå i strid med EG-lagstiftningen, eftersom de ställer vissa hinder för arbetskraftens fria rörlighet. Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Bestämmelsen innefattar också principen att nationalitetskrav endast ska ställas i begränsad omfattning och när det är motiverat. I nordisk lagstiftning gäller detta krav allmänt taget endast de högsta befattningarna inom statsförvaltningen och vissa kategorier av tjänster som är viktiga ur utrikes- och säkerhetspolitisk synpunkt och för den allmänna ordningen.

Enligt utredning är syftet med ändringsavtalet att kravet på nordiskt medborgarskap vid anställning av personal till nordiska institutioner ska slopas. Artikel 2 ska föreskriva att en rimlig fördelning mellan medborgare från de olika nordiska länderna eftersträvas vid anställning till de ledande befattningarna i varje enskild institution.

Utskottet anser ändringen motiverad eftersom den undanröjer konflikten mellan avtalet och grundlagen respektive EG-lagstiftningen. Enligt det gällande avtalet har samnordiska institutioner med Nordiska ministerrådets samtycke kunnat anställa medborgare från andra länder än de nordiska. Ändringen förenklar samnordiska institutioners förvaltning och är också av den orsaken motiverad. Det är befogat att i artikel 2 föreskriva att en rimlig balans mellan de nordiska länderna eftersträvas när de ledande befattningarna vid institutionerna tillsätts.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.