Motivering
         
         Biståndsanslagen
         
         Fullmakt att ingå förbindelser och bevilja medel
         
         Utvecklingssamarbetet är en viktig del av säkerhetspolitiken.
            De allt större skillnaderna i utveckling och inkomstnivå ligger
            bakom många problem och kriser. Skillnaderna i utveckling blir
            en allt större utmaning också för hanteringen
            av globaliseringen. Utskottet anför allmänt — i
            anslutning till de tre punkterna i utlåtandet —att
            utvecklingssamarbetet och krishanteringen, eller de resurser som
            används, inte på ett konstgjort sett bör
            ställas mot varandra. Dessa verksamheter kompletterar varandra
            med tanke på det gemensamma målet: en mänskligt
            hållbar utveckling i en trygg miljö.
         
         
         I budgeten för 2005 är biståndsutgifterna
            600 miljoner euro.  Av denna summa är 511 miljoner euro
            budgeterade under utrikesförvaltningens huvudtitel.
         
         
         En lösning på utvecklingsproblemen kräver långsiktiga
            och övergripande insatser. Utskottet framhåller
            att Finland internationellt har bundit sig vid att arbeta för
            ett konsekvent och långsiktigt utvecklingssamarbete. Trots
            detta är de anslag för att ingå förbindelser
            och bevilja medel, som gör det möjligt att arbeta
            konsekvent och på lång sikt, 80 miljoner euro
            mindre än utrikesministeriet föreslog i samband
            med beredningen av budgeten.
         
         
         De avtal som gäller det bilaterala och multilaterala
            samarbetet ingås för flera år och utbetalningarna
            fördelar sig inte nödvändigtvis jämnt mellan
            dessa år. Otillräckliga fullmakter leder till
            kortvariga förbindelser och lägre nivå på biståndet.
            Detta är inte motiverat med tanke på god förvaltning:
            byråkratin ökar både i Finland och i utvecklingsländerna.
            Regeringens proposition innebär dessutom att det samarbete
            som planerats inom vissa sektorer inte kan genomföras. Under
            Finlands EU-ordförandeskap är personalresurserna
            för projektplanering mycket begränsade och därför
            bör man räkna med anslag för fleråriga
            projekt också för år 2007.
         
         
         Utskottet ser allvarligt på situationen och förutsätter
            att adekvata fullmakter tryggas speciellt för samarbete
            med enskilda länder och områden och FN: s specialorganisationer — FN:
            s utvecklingsprogram (UNDP), barnfond (UNICEF) och befolkningsfond
            (UNFPA). Enligt en utredning till utskottet kan det bland annat äventyra
            möjligheterna att stöda återuppbyggnaden
            av Afghanistan, HIV/AIDS programmen och NEPAD och arbetet
            för att förebygga konflikter om anslagen för
            att ingå avtal och bevilja medel förvägras. Dessa är
            inom många sektorer de områden som Finland prioriterar — säkerhet,
            utveckling och mänskliga rättigheter. Utskottet
            har i flera sammanhang framhållit vikten av förebyggande verksamhet
            och konfliktförebyggande stabiliseringsinsatser. Utskottet
            betonar också vikten av anslag för lokalt samarbete
            och resultaten av samarbetet.
         
         
         Utskottet föreslår att finansutskottet ökar anslaget
            i budgeten för 2005 under motiveringen till moment 24.30.66
            med 80 miljoner euro för att ingå avtal och bevilja
            medel för utvecklingssamarbete.
         
         
         Biståndsanslagens andel av BNI
         
         Enligt statsrådets rambeslut kommer biståndsanslagen
            enligt de BNI-prognoser  som för tillfället är
            tillgängliga att motsvara 0,39 procent av BNI 2005,  0,42
            procent 2006 och cirka 0,44 procent 2007.
         
         
         Enligt utredning till utskottet ökar stödet
            också till de fattigaste länderna (LDC-länderna)
            när det totala biståndet närmar sig målet
            på 0,7 procent. Finlands långvariga samarbetsländer
            får en större andel av finansieringen eftersom
            fem av dessa åtta länder är LDC-länder
            (Etiopien, Moçambique, Tanzania, Nepal och Zambia).  I
            detta sammanhang upprepar utskottet sitt ställningstagande
            att Finland bör höja biståndet till de
            minst utvecklade länderna till 0,15 procent av BNI. 
         
         
         Enligt utredning till utskottet kommer budgetpropositionen för
            2005 att göra det svårare att i praktiken nå målet
            om att öka biståndet i enlighet med den utsatta
            tidtabellen. Regeringens rambeslut för 2005—2008
            innebär att biståndsanslagen från och
            med 2008 beräknas öka lika mycket som 2007. Ökningen
            blir således 100 miljoner euro mindre 2008 än
            den borde vara enligt tidsplanen. Det är i praktiken mycket
            svårt att ut-vidga utvecklingssamarbetet inom den godkända
            tidsplanen om inte regeringen beviljar de fullmakter som behövs.
         
         
         Finlands utrikespolitik måste vara trovärdig också när
            det gäller utvecklingsfrågor. Enligt utskottet är
            det inte konsekvent att valtidtabellen i Finland på ett
            avgörande sätt tillåts påverka
            vårt långvariga samarbete med de fattigaste utvecklingsländerna. 
         
         
         Utskottet anser att en trovärdig och konsekvent
            utvecklingspolitik bör avspeglas både i budgeten
            för 2005 och i kommande budgetramar. Utskottet framhåller
            att regeringen bör arbeta aktivt för att nå målet
            för biståndsanslagen på 0,7 procent av BNI
            före 2010.
         
         
         Organisationen för ekonomisk utveckling och samarbete,
            OECD, har föreslagit användning av det så kallade
            "silent partner"-systemet i syfte att öka harmoniseringen
            av utvecklingssamarbetet. I praktiken innebär systemet
            att en stat kan ge en annan stat fullmakt att förvalta
            en del av dess biståndsanslag, t.ex. i ett annat land eller
            något förvaltningsområde. Utskottet finner
            det motiverat att det så snabbt som möjligt  utreds
            hur Finland kan delta i detta samarbete. 
         
         
         Finansieringen av den fredsbevarande verksamheten 
         
         Enligt lagen om fredsbevarande verksamhet (514/1984)
            beviljas anslag för fredsbevarande verksamhet i statsbudgeten
            under utrikesministeriets och försvarsministeriets huvudtitlar.
            Ministerierna gör upp sina egna dispositionsplaner (utrikesministeriet;
            huvudtitel 24.99.22 utgifter för lön och utbildning
            för de fredsbevarande styrkorna; försvarsministeriet;
            huvudtitel 27.30.22, utrustnings- och förvaltningsutgifter för
            de fredsbevarande styrkorna och utgifter för militärobservatörsverksamhet).
            I båda dispositionsplanerna ingår också anslag
            som är i reserv för oförutsedda utgifter.
            Dessutom finns anslag för medlemsavgifter till organisationer
            som hänför sig till den fredsbevarande verksamheten
            och gemensamma omkostnader (FN, EU) under utrikesministeriets moment
            för medlemsavgifter 24.99.66. 
         
         
         De totala utgifterna för Finlands fredsbevarande verksamhet är
            cirka 100 miljoner euro och motsvarar en styrka på ungefär
            1 000 soldater. Enligt lagen om fredsbevarande verksamhet
            får den fredsbevarande personalen omfatta högst 2 000
            personer. Behovet av specialkompetens för de fredsbevarande
            operationerna har inom ramen för budgetanslagen betytt
            att också Finland har minskat på personalen. Samtidigt
            har också underhållskostnaderna för operationerna ökat.
            För tillfället deltar sammanlagt 979 finländska
            soldater i åtta fredsbevarande operationer. Utgångspunkten
            har varit att verksamheten dimensioneras enligt de godkända
            budgetramarna. Preciseringar har gjorts inom ramarna bland annat
            genom att ändra allokeringen av anslagen. Anslagen för
            nya operationer har intagits i tillläggsbudgeterna.  Enligt
            utredning till utskottet ska kostnaderna för operationer
            som genomförs av de snabbinsatsstyrkor som planeras inom
            EU betalas med anslag på momentet för fredsbevarande
            verksamhet. Utskottet menar att inom de godkända budgetramarna
            kan detta minska möjligheterna att delta i annan krishantering.
            Utskottet finner det viktigt att det i budgeten reserveras adekvata
            resurser också för deltagande i mera omfattande
            krishanteringsverksamhet.
         
         
         Utskottet framhåller betydelsen av effekterna av det
            nya ramförfarandet. Utgiftsramarna är bindande
            och i dem ingår också tilläggsbudgeterna.
            Enligt utredning till utskottet kan de snäva budgetramarna
            leda till situationer där man inte ens genom en tilläggsbudget
            kan allokera medel till oförutsedda fredsbevarande operationer.
         
         
         Utskottet anser att administrativa modeller eller ett på förhand
            bestämt maximibelopp för anslagen i själva
            verket inte får begränsa beslutandemakten i utrikespolitiska ärenden
            och Finlands möjligheter att aktivt ta del i krishantering. 
         
         
         Vid bedömning av kostnaderna för den fredsbevarande
            verksamheten måste man ta hänsyn till krisernas
            oförutsägbara karaktär. Utskottet bedömer
            att osäkerheten på lång sikt kommer att växa.
            De oförutsedda utgifterna har i praktiken intagits i tilläggsbudgeterna.
            Administrativt är detta system tämligen trögt.
            De sakkunniga utskottet har hört har i själva
            verket föreslagit en övergång till tvååriga
            reservationsanslag  när det gäller anslag för
            den fredsbevarande verksamheten. Ifall förslagsanslagen
            under momentet för fredsbevarande verksamhet, som kan överskridas, ändras
            till ett tvåårigt reservationsanslag, bör
            de anslag som är i reserv vara adekvata.
         
         
         Utskottet anser att för att tydliggöra
            anslagsförvaltningen bör det när det
            gäller anslag för den fredsbevarande verksamheten övervägas
            en övergång till tvååriga reservationsanslag.
         
         
         Finansieringen av den civila krishanteringen
         
         Den civila krishanteringen har blivit allt viktigare i och med
            att de internationella kriserna har förändrats.
            Utskottet har konsekvent framhållit (UtUU 6/2001
               rd, UtUB 27/2002 rd, UtUB 17/2003
               rd) att anslag för civil krishantering bör anvisas
            i statsbudgeten på samma sätt som för militär
            krishantering. Utskottet framhåller att förebyggande
            av konflikter är en viktig del av den civila krishanteringen.
            På lång sikt är förebyggande
            verksamhet det bästa sättet att hindra konflikter
            och därför bör den utvecklas.
         
         
         I budgeten för 2005 föreslås sammanlagt 14,392
            miljoner euro för den civila krishanteringen. Utskottet
            finner det positivt att resurserna för civil krishantering
            har ökat under de senaste åren, men påpekar
            att anslagen fortfarande är låga i förhållande
            till militär krishantering. Årligen har ungefär
            80 civila experters arbete finansierats med detta anslag. Anslagen
            för civil krishantering är främst anvisade
            till operativt deltagande i internationell civil krishanteringsverksamhet
            och annan verksamhet i anslutning till den. Enligt utredning till
            utskottet är resurserna för civil krishantering
            fortfarande otillräckliga och därmed är
            det omöjligt att satsa fullt ut på planering,
            utveckling och utbildning.
         
         
         Av anslagen används cirka 30 procent till EU:s civila
            krishanteringsoperationer, knappa 20 procent till OSSE: s missioner
            och resten till FN: s och Europarådets operationer, multinationella
            operationer och till att utveckla den nationella beredskapen.  EU
            bygger ut sin aktionsberedskap och krav på ökade
            anslag är att vänta speciellt inom denna sektor.
         
         
         Under ledning av inrikesministeriet inleddes 2003 ett arbete
            för att koordinera och samordna utbildningen för
            civil krishantering. Ett utbildningssystem, som uppfyller de krav
            som ställs på civil krishantering, planeras för
            att förbättra vår nationella beredskap.
            När utbildningen planeras är det viktigt att man
            beaktar den civila krishanteringens operativa karaktär
            och behov, menar utskottet. Utskottet finner det angeläget
            att Finland satsar på utbildning för civil krishantering och
            hänvisar till sitt ställningstagande i betänkandet
            om statsrådets redogörelse om politiken för
            de mänskliga rättigheterna (UtUB 12/2004 rd)
            som framhäver att de mänskliga rättigheterna
            och kvinnoperspektivet bör vara en genomgående
            princip i all träning för civil krishantering. Endast
            genom att satsa på utbildning kan man systematiskt identifiera
            och beakta vilka konsekvenser beslut och åtgärder
            i olika situationer får för de mänskliga
            rättigheterna och för kvinnor och flickor.
         
         
         Enligt utskottet är det viktigt att utbildningen för
            civil krishantering behandlas utgående från behoven
            på lång sikt. Utbildningen bör stöda Finlands
            beredskap att delta i civila krishanteringsoperationer.  Den civila
            krishanteringen bör garanteras adekvata resurser och då bör
            också tilläggsresurser reserveras för övergripande
            förbättringar i utbildningssystemet.