7.1
Trafikförsäkringslagen
1 §
.
Tillämpningsområde
. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. i vilket begreppet användning i trafik specificeras. Genom ändringen säkerställs lagens överensstämmelse med direktivet med beaktande av EU-domstolens beslut i målen C-162/13 Vnuk, C-334/16 Torreiro och C-514/16 Rodrigues de Andrade, vilka nämns ovan i motiveringen.
Det konstateras därför i det föreslagna 2 mom. att vid bedömningen av om ett motorfordon används i trafik ska hänsyn inte tas till motorfordonets egenskaper eller var motorfordonet används eller om det står stilla eller befinner sig i rörelse.
Den trafik som avses i trafikförsäkringslagen är begreppsmässigt klart mer omfattande än trafik på allmän väg. Utgångspunkten är att trafikförsäkringslagen redan för närvarande tillämpas på alla sådana områden där fordon kan framföras. Som användning i trafik betraktas normal trafik och transport av personer och gods med fordon. Riskerna med användning i trafik kan dock realiseras också när fordonet är stillastående, även om riskerna dock direkt hänför sig till användningen av fordonet i trafiken. Exempelvis kan sådan parkering och lastning eller lossning av ett fordon som hänför sig till den normala användningen av ett fordon i allmänhet anses omfattas av användningen i trafik. Användningen i trafik ska enligt vad som föreslås inte heller vara beroende av fordonets egenskaper, till exempel dess tekniska egenskaper såsom konstruktion eller hastighet. Fordonets konstruktiva hastighet och vikt har betydelse vid bedömningen av om det är fråga om ett sådant fordon som avses i trafikförsäkringslagen och som således ska försäkras. Om det är fråga om ett fordon som avses i trafikförsäkringslagen, saknar fordonets hastighet, vikt eller andra egenskaper betydelse vid bedömningen av om skadan har orsakats av att fordonet använts i trafik.
Paragrafens nuvarande 2 mom. blir ett nytt 3 mom. Momentet förblir i övrigt oförändrat, men det föreslås att omnämnandet i 3 punkten i det gällande momentet av att ett motorfordon inte är i trafik när det används på ett område som är avspärrats från trafik för tävlings- eller testningsändamål eller för övning som direkt hänför sig till en tävling stryks. Ett centralt kriterium i begränsningsbestämmelsen är hur området har avspärrats från övrig trafik. I ersättningspraxis har det inte ansetts vara tillräckligt att spärra av ett område till exempel med hjälp av flagglinor, rep eller andra märkningar som endast anger tävlingens rutt. En tillämpning av begränsningsbestämmelsen har förutsatt en sådan avspärrning att det inte alls är möjligt att till fots komma in på området. Punkten i fråga utgör ett undantag från huvudregeln och har således tillämpats mycket snävt. Det har på det sätt som närmare beskrivs i den allmänna motiveringen upplevts vara svårt att tillämpa bestämmelsen, eftersom det inte på förhand kan säkerställas om en viss tävlingsbana betraktas som ett avspärrat område på det sätt som avses i lagen. Det är motiverat att upphäva bestämmelsen på grund av den osäkerhet som är förknippad med tillämpningen av bestämmelsen. Upphävandet utvidgar i viss mån trafikförsäkringslagens tillämpningsområde och ersättningen för skador. Framför allt gör slopandet av begränsningsbestämmelsen trafikförsäkringslagens tillämpningsområde klarare och ökar vissheten om att eventuella skador som utomstående och åskådare orsakas blir ersatta oberoende av tävlingsområdets egenskaper.
2 §
.
Definitioner
. I paragrafen definieras de centrala begreppen i trafikförsäkringslagen. I 1 punkten definieras begreppet fordon. Begreppet fordon är väsentligt med tanke på trafikförsäkringsplikten eftersom de fordon som avses i trafikförsäkringslagen i regel ska försäkras, om de inte har befriats från försäkringsplikten i enlighet med 8 §.
Det föreslås att begreppet fordon i 1 punkten ändras så att man i fortsättningen med fordon avser ett motorfordon som drivs av mekaniskt förmedlad kraft längs marken men inte på spår, med en högsta konstruktiv hastighet på över 25 kilometer i timmen, eller en högsta nettovikt på över 25 kilogram samt en kopplad eller fristående släpvagn. Nytt är att det i lagen föreskrivs om uttryckliga hastighets- och viktgränser. Gränserna är alternativa, vilket betyder att begreppet fordon blir tillämpligt om någondera gränsen överskrids.
Enligt definitionen betraktas dock en i fordonslagen avsedd cykel med elassistans inte som fordon. Med cykel med elassistans avses enligt fordonslagen en cykel som kan ha elmotorer med en sammanlagd kontinuerlig märkeffekt på högst 250 watt, förutsatt att elmotorerna fungerar endast vid trampning och kopplas ur funktion senast när hastigheten stiger till 25 kilometer i timmen. Elmotorerna får dock fungera även utan trampning, om hastigheten är högst 6 kilometer i timmen.
Fordonets högsta konstruktiva hastighet (konstruktionshastighet) och nettovikt är begrepp som används i direktivet, men utan att definieras. Fordonets högsta konstruktiva hastighet och nettovikt framgår i regel av de uppgifter som tillverkaren lämnat. Med fordonets konstruktiva hastighet avses den högsta konstruktiva hastighet som fordonets tillverkare, importör eller försäljare ställt upp eller som annars följer av fordonets tekniska egenskaper. Med fordonets nettovikt avses fordonets vikt när fordonet är klart för användning. Således ska till exempel vikten på fordonets batteri inräknas i fordonets nettovikt. Däremot ska förarens vikt, förpackningsmaterial, separat tilläggsutrustning eller last inte inräknas i fordonets nettovikt.
Om ett fordon trimmas, dess hastighet justeras eller fordonets egenskaper på något annat sätt ändras så att dess hastighet överskrider den högsta konstruktiva hastigheten eller dess vikt överskrider nettovikten, kan fordonets försäkringsplikt bedömas enligt fordonets faktiska egenskaper.
Dessutom föreslås det att definitionen av fordon ändras så att man med fordon också avser elsparkcyklar som hyrs ut. Ett sådant fordon ska försäkras oberoende av dess vikt och till denna del är begreppet fordon mer omfattande än definitionen i direktivet. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 22 punkt i vilken det definieras att man med hyrd elsparkcykel avser ett sådant tvåhjuligt fordon med elmotor som styrs stående på en fotbräda och är försett med styrstång och vars konstruktiva hastighet är högst 25 kilometer i timmen och som i näringsverksamhet hyrs ut till allmänheten för transport av personer. Denna definition är ny i lagen. När en hyrd elsparkcykel har en konstruktiv hastighet som överstiger 25 kilometer i timmen är det inte längre fråga om en i lagen definierad hyrd elsparkcykel utan om ett i 2 § 1 punkten avsett fordon som omfattas av försäkringsplikten och i fråga om vilket försäkringens ersättningsområde bestäms enligt 34 §. I direktivet definieras inte eldrivna fordon närmare, men på grund av nationella behov behövs en definition av hyrd elsparkcykel i anslutning till skyldigheten att försäkra dem. I och med ändringarna ska elsparkcyklar som hyrs ut inom näringsverksamhet försäkras. Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det nationellt möjligt att föreskriva att fordon ska försäkras i större utsträckning än direktivet förutsätter.
Paragrafens 21 punkt ändras tekniskt så att ett kommatecken tillfogas.
6 a §
.
Införsel av fordon från en annan EES-stat
. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs det om försäkring av fordon i de fall då fordonet förs in till Finland från en annan EES-stat.
Enligt den föreslagna paragrafen ska, om ett fordon förs in till Finland från en annan EES-stat, fordonets köpare få välja om denne försäkrar fordonet i det land där fordonet är registrerat, eller i Finland.
Genom den föreslagna paragrafen genomförs artikel 15.1 i direktivet.
8 §
.
Undantag från försäkringsplikten
. I paragrafen föreskrivs det om de fordon för vilka trafikförsäkring inte behöver tecknas med avvikelse från huvudregeln i 6 §. Enligt gällande 1 mom. 2 punkten behövs trafikförsäkring inte för en skördetröska eller något annat motorredskap som i gårdsbruk används för bärgning av skörd och som inte behöver registreras. Det föreslås att ordalydelsen i punkten ändras så att trafikförsäkring i fortsättningen inte behövs för sådana motorredskap som i gårdsbruk används för produktion eller bärgning av skörd och som inte behöver registreras. Den föreslagna nya ordalydelsen i punkten omfattar också skördetröskor. Avsikten med den föreslagna ändringen är att de motorredskap som används i gårdsbruk och som inte behöver registreras med stöd av punkten inte ska omfattas av försäkringsplikten, oberoende av om de används för produktion eller för bärgning av skörd.
Enligt gällande 1 mom. 4 punkten behövs trafikförsäkring inte för ett sådant fordon som är avsett att framföras endast av barn och som inte behöver registreras. Med bestämmelsen har avsetts fordon som till sin typ, storlek och andra egenskaper är sådana att de är planerade att endast användas av små barn. Meningen har varit att bestämmelsen ska tolkas restriktivt. Det föreslås att denna bestämmelse upphävs. I praktiken faller största delen av de leksaksfordon som är avsedda att användas av barn utanför den nya definitionen av fordon och därmed också utanför trafikförsäkringssystemet. Den nuvarande 5–10 punkten blir därför momentets nya 4–9 punkt. Hänvisningen i 2 mom. ändras på motsvarande sätt.
19 §
.
Skadehistorieuppgifter
. Till paragrafen fogas nya 2–5 mom. genom vilka de nya bestämmelserna i artikel 16 i direktivet genomförs.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska försäkringsbolaget på begäran lämna skadehistorieuppgifter med användning av formuläret för intyg om skadehistorik, vars form och innehåll fastställs i kommissionens genomförandeakt. Formuläret för intyg om skadehistorik innehåller uppgifter om det försäkrade fordonet, det försäkringsbolag som beviljat försäkringen samt försäkringstagaren. Om försäkringstagaren är en fysisk person är de uppgifter i formuläret som specificerar försäkringstagaren personuppgifter. I formuläret anges fordonets registreringstecken samt försäkringstagarens namn, födelsetid och kontaktuppgifter. Dessa uppgifter är nödvändiga för att försäkringstagaren ska kunna identifieras. Utöver ovannämnda uppgifter anges i formuläret för intyg om skadehistorik uppgifter om de skador som ersatts från försäkringen. Med detta avses antalet skador som ersatts från försäkringen och tidpunkten för dem. Till de uppgifter som lämnas om skadorna hör således inte till exempel uppgifter om hälsotillstånd eller andra mer detaljerade uppgifter om skadorna. De uppgifter som ingår i formuläret för intyg om skadehistorik innehåller således inte i artikel 9 i dataskyddsförordningen avsedda särskilda personuppgifter, i artikel 10 i den förordningen avsedda personuppgifter som rör brott och överträdelser eller känsliga personuppgifter.
Behandlingen av personuppgifter i formuläret för intyg om skadehistorik grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för att fullgöra rättsliga förpliktelser som åvilar den personuppgiftsansvarige. När behandlingen baserar sig på en grund enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, alltså på fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, ska grunden för behandlingen fastställas antingen i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den nationella lagstiftningen kan då enligt förordningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, bland annat i fråga om vilken typ av uppgifter som behandlas och för vilka ändamål de får lämnas ut, förutsatt att regleringen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
Innehållet i formuläret för intyg om skadehistorik fastställs i kommissionens genomförandeakt, vars offentliggörande har fördröjts hösten 2023, vilket är anledningen till att genomförandeaktens nummer inte har kunnat anges i paragrafen. Dessutom preciseras det redan i den gällande trafikförsäkringslagen att försäkringstagaren har rätt att få intyg på begäran. Intyget omfattar uppgifter om försäkringar som har upphört för högst fem år sedan. Dessutom konstateras som nytt att intyget för försäkringsbolagets räkning kan lämnas av Trafikförsäkringscentralen. Regleringen begränsar till denna del vilka uppgifter som behandlas och preciserar förutsättningarna för utlämnande av dem. Syftet med regleringen är att förbättra överföringen av skadehistorien och därigenom försäkringstagarens möjligheter att konkurrensutsätta och byta försäkringsbolag. Regleringen uppfyller ett mål av allmänt intresse och kan anses vara proportionell mot det mål som eftersträvas. Det bedöms ändå inte finnas något behov av en mer omfattande användning av det nationella handlingsutrymmet bland annat med beaktande av de registrerade uppgifternas art.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska skadehistorieuppgifter också kunna lämnas av Trafikförsäkringscentralen. Detta görs i praktiken redan för närvarande.
Enligt det föreslagna 4 mom. får försäkringsbolaget, när det beaktar intyg om skadehistorik, inte behandla försäkringstagare på ett diskriminerande sätt eller sätta ett högre pris på deras försäkringspremier på grundval av deras nationalitet eller på grundval av den medlemsstat i vilken de tidigare varit bosatta. Dessutom ska försäkringsbolaget behandla intyg utfärdade i andra medlemsstater som likvärdiga, även när bolaget tillämpar eventuella rabatter.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska försäkringsbolaget offentliggöra en allmän översikt av sin policy i fråga om hur det använder intyg om skadehistorik vid beräkning av försäkringspremier. En i momentet avsedd översikt kan offentliggöras exempelvis på försäkringsbolagets webbplats. Översikten ska vara allmänt hållen. Avsikten med översikten är att göra det lättare att bilda en uppfattning om och hur försäkringsbolag behandlar intyg om skadehistorik.
32 §
.
Ersättningsansvar för trafikskada
. Det föreslås att 3 mom. ändras så att i bestämmelsen också nämns den föreslagna nya 39 a §. Således ska den nya paragrafen om ansvarsfördelning i fråga om skador som orsakas av fordonskombinationer också tillämpas på Statskontoret.
34 §
.
Ersättning för personskada
. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en hänvisning till den föreslagna nya 34 a § så att bestämmelser om ersättning för en personskada som orsakats en förare av en hyrd elsparkcykel finns i 34 a § i lagen.
34 a §
.
Ersättning för personskada som orsakats en förare av en hyrd elsparkcykel
. Den föreslagna paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om ersättning för en personskada som orsakats en förare av en hyrd elsparkcykel från försäkringen för den hyrda elsparkcykeln. I den föreslagna paragrafen begränsas ersättningen från försäkringen för en hyrd elsparkcykel till ersättning för sjukvårdskostnader enligt 4 kap. i trafikförsäkringslagen och ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader enligt 5 kap. 2 § 1 punkten i skadeståndslagen (412/1974). Denna begränsning är ny och den gäller endast ersättning för en personskada som orsakats föraren av en hyrd elsparkcykel och som betalas från försäkringen för den hyrda elsparkcykeln. Som förare betraktas den som styr elsparkcykeln. Om även andra motorfordon är inblandade i skadan, ersätts skadorna för en till olyckan oskyldig förare av en elsparkcykel till fullt belopp på samma sätt som för närvarande ur trafikförsäkringen för den skyldiga motparten (till exempel en personbil). Också skador som orsakas tredje parter av användning av elsparkcyklar i trafik ersätts till fullt belopp. I 75 § 2 mom. 2 punkten görs motsvarande ändringar. En eventuell passagerare på elsparkcykeln som inte betraktas som dess förare kan vara en sådan tredje part.
39 a §
.
Skador som orsakas av fordonskombinationer
. Den föreslagna paragrafen är ny. I den gällande trafikförsäkringslagen föreskrivs det inte separat om skador som orsakas av släpvagnar eller fordonskombinationer, utan ansvarsfördelningen baserar sig till denna del på ersättnings- och rättspraxis. I den föreslagna paragrafen preciseras ansvarsfördelningen för skador som orsakas av fordonskombinationer och genomförs artikel 15a i direktivet.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs att om en trafikskada orsakas av en fordonskombination bestående av en eller flera släpvagnar och ett fordon som drar dessa, ska i regel det försäkringsbolag som försäkrat dragfordonet ansvara för skadan. Ett undantag är situationer där den skada som orsakats av fordonskombinationen beror på släpvagnens bristfälliga skick, varvid det försäkringsbolag som försäkrat släpvagnen ansvarar för skadan. Förslaget motsvarar till denna del nuvarande ersättningspraxis.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det i överensstämmelse med direktivet om skadeståndsansvar i situationer där dragfordonet inte kan identifieras. I sådana fall ska det försäkringsbolag som försäkrat släpvagnen ansvara för skadan, eller de försäkringsbolag som försäkrat släpvagnarna solidariskt ansvara för skadan. Detta är en ändring jämfört med nuläget. Genom ändringen vill man undvika situationer där en skada inte blir ersatt till följd av att dragfordonet inte kan identifieras, men skadan inte beror på släpvagnens bristfälliga skick eller annars på vållande på släpvagnens sida, varvid skadan enligt nuvarande ersättningspraxis inte nödvändigtvis ersätts från släpvagnens trafikförsäkring. I många fall har dragfordonet och släpvagnen försäkrats av samma aktör, så i en sådan situation är det motiverat att det försäkringsbolag som försäkrat släpvagnen ansvarar för skadan.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om överskridande av det maximibelopp som anges i 38 § i en situation där trafikskadan har orsakats av en fordonskombination. Den överskjutande delen av maximibeloppet kan då ersättas från försäkringen för den andra delen av fordonskombinationen. I ett sådant fall är det motiverat att också använda försäkringen för den andra delen av fordonskombinationen för att den skadelidande ska få ersättning för sakskada i enlighet med principen om full ersättning.
41 a §
.
Skada som drabbar förare som deltagit i tävling
. Det föreslås att det undantag från tillämpningsområdet som föreskrivs i 1 § 2 mom. 3 punkten i den gällande lagen i fråga om tävlingsverksamhet inom ett avspärrat område slopas. Detta innebär att ett fordons trafikförsäkring utan undantag täcker eventuella skador som orsakats åskådare som kommit för att följa en tävling. En skada kan orsakas till exempel när ett fordon som deltagit i en tävling kör av banan och in i publiken.
Trots att det är motiverat att genom en obligatorisk trafikförsäkring täcka försäkringsskyddet för personer som inte deltar i själva tävlingen, är situationen en annan för de personer och fordon som deltar i tävlingen. Enligt den föreslagna nya paragrafen ersätts inte trafikskador från ett fordons trafikförsäkring, om de har drabbat fordonets förare själv.
Med tävling avses ett på förhand arrangerat evenemang som vanligen är avgiftsbelagt och kräver en tävlingslicens eller någon annan motsvarande försäkring och där tävlingen sker på ett organiserat sätt och enligt överenskomna internationella eller nationella tävlingsregler. Evenemanget ska också ha en arrangör som kan individualiseras, såsom till exempel en registrerad förening. Evenemanget behöver dock inte vara en offentlig tillställning för att uppfylla rekvisitet för tävling enligt paragrafen. Också skador som inträffar under övning som direkt hänför sig till en tävling ska jämställas med skador som inträffat i tävlingsverksamhet. Med grenspecifik träning avses handledda eller övervakade övningar enligt ett övningsprogram som syftar till tävlingar. Som sådan verksamhet som avses i paragrafen betraktas inte hobbykörning eller körundervisning eller annan verksamhet som syftar till att förbättra trafiksäkerheten, även om den ordnas på en motorbana som också kan användas för tävling.
En ytterligare förutsättning är att trafikregler inte iakttas i verksamheten och att man tar medvetna skaderisker. Med trafikregler avses vägtrafiklagens normer. Sålunda ska till exempel skador som vid ett rally uppstått på en transportsträcka där man kör enligt trafikreglerna bland den allmänna trafiken fortfarande ersättas. I bestämmelsen förutsätts det inte att skadan ska ha inträffat på ett område som är avspärrat från övrig trafik.
Begränsningsbestämmelsen gäller endast ersättning från ett fordons trafikförsäkring för personskador som drabbar förare, det vill säga det så kallade förarplatsskyddet. Skador som orsakats åskådare, eventuella funktionärer och andra utomstående ersätts på normalt sätt från trafikförsäkringen.
Jämfört med nuläget begränsar den föreslagna bestämmelsen ersättning från trafikförsäkringen för personskador som drabbar förare. De skador som nu utesluts från trafikförsäkringens ersättning kan ersättas utifrån frivilliga försäkringar, såsom fritidsolycksfallsförsäkring eller personförsäkring i anslutning till tävlingslicenser. Genom frivilliga försäkringar kan man i praktiken inte ge ett till sina ersättningsförmåner och belopp lika gott personförsäkringsskydd som en obligatorisk trafikförsäkring ger. Även annars är det skydd som frivilliga försäkringar erbjuder med avvikelse från trafikförsäkringslagen villkorligt och beroende av de försäkringsvillkor som tillämpas och på om försäkringsplikten har skötts på behörigt sätt. Försäkringsskyddet för förare som deltar i tävlingar försvagas således jämfört med nuläget, i synnerhet i de situationer där den skadelidande får en allvarlig skada som leder till bestående arbetsoförmåga.
42 §
.
Skador som inträffar under vissa arbetsprestationer
. I paragrafen föreskrivs det om ersättning för trafikskador som inträffat under vissa arbetsprestationer. Enligt 1 mom. 1 punkten ersätts inte en trafikskada som inträffar under lastning, lossning eller annan arbetsprestation om skadan drabbar fordonets ägare, innehavare, förare eller någon annan person som utför arbetet i fråga medan fordonet står stilla. Lastning eller lossning av en last utgör inte sedvanlig fordonstrafik och det är mer motiverat att täcka skaderisken för sådan verksamhet genom lagstadgad olycksfallsförsäkring eller försäkringar som hänför sig till företagsverksamhet. I den finska språkdräkten har den gällande bestämmelsens krav på att fordonet ska vara orörligt (i bestämmelsens svenska språkdräkt används ”stå stilla”) orsakat tolkningsproblem i anslutning till tillämpningspraxis. Exempelvis kan ett fordon stå stilla under en arbetsprestation samtidigt som en del av fordonet, exempelvis en dörr eller skopa, rör sig, varvid fordonet enligt momentets ordalydelse inte är orörligt. Det föreslås därför att ordalydelsen i den finska språkdräkten ändras så att ordet ”liikkumattomana” ersätts med ordet ”paikoillaan”. Den svenska ordalydelsen ändras inte. I övrigt ändras momentet inte.
Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket egendomsskador som orsakats av grävning med motorfordon inte ersätts med stöd av trafikförsäkringslagen. Vid grävning kan egendom som finns i den jordmassa som ska grävas upp och som är föremål för arbetsprestationen i praktiken inte särskiljas från den massa som ska grävas upp på det sätt som avses i 1 mom. 2 punkten. Det är således inte motiverat att med tanke på ersättningen behandla ovan avsedda egendom på avvikande sätt. Egendom som har skadats ska således inte ersättas i situationer enligt 2 mom. ens när den skadade egendomen inte har varit föremål för grävningen. Om man till exempel vid grävning med grävmaskin skadar en jordkabel med skopan, ersätts kabelskadan inte med stöd av trafikförsäkringslagen. Eftersom skadan på kabeln inte ersätts, ersätts inte heller sådana mer avlägsna följdskador i anslutning till en direkt sakskada som eventuellt orsakats av kabelskadorna, såsom skador på anläggningar orsakade av spänningstoppar till följd av kabelfel, eller rent ekonomiska skador till följd av kabelfel. Begränsningsbestämmelsen gäller enbart egendomsskador som orsakats av grävning. Däremot ska begränsningsbestämmelsen i 2 mom. inte tillämpas på skador som orsakats i samband med grävning till den del skadorna inte har orsakats av grävningen och har drabbat utomstående som inte har deltagit i verksamheten. Om man vid grävning med grävmaskin exempelvis svänger grävmaskinen med hjälp av svängkransen så att ett förbipasserande fordon träffas och skadas, är det inte fråga om en skada som orsakats av grävning på det sätt som avses i bestämmelsen. Bestämmelsen begränsar i någon mån ersättningen för egendomsskador från trafikförsäkringen. Detta undanröjer dock inte det eventuella skadeståndsansvaret för verksamhetsutövare. I praktiken överförs en del av de risker som trafikförsäkringen täckt till frivilliga försäkringar, såsom ansvarsförsäkringar.
43 §
.
Skador som orsakas av fordon som är undantagna från försäkringsplikten
. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i 8 §.
62 §
.
Tidsfrist för betalning av ersättning
. I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det om den tidsfrist inom vilken ett beslut som gäller både person- och sakskador ska meddelas. På trafikförsäkring tillämpas 69 § i lagen om försäkringsavtal (543/1994), där det föreskrivs om ersättningssökandens skyldighet att lämna utredning. Enligt momentet ska försäkringsbolaget utan dröjsmål och senast en månad efter att det har fått de handlingar, uppgifter och annan tillräcklig utredning som avses i 69 § i lagen om försäkringsavtal betala ut ersättning eller meddela att någon ersättning inte betalas. I den specialmotivering (RP 123/2015 rd) som gäller det momentet konstateras det att till inhämtande av tillräcklig utredning också höra att begära utlåtande av trafikskadenämnden enligt 66 § och tidsfristen ska börja först när tiden för utförande av dessa åtgärder har löpt ut.
Med tanke på de försäkrade och de skadelidande är det väsentligt att ersättningar för trafikförsäkringar betalas i enlighet med 62 § på samma sätt som inom de andra lagstadgade försäkringssystemen. Eftersom handläggningen vid nämnden för närvarande tar ungefär ett år i anspråk, leder ett strikt krav på nämndens beslut om fastställelse i enlighet med 67 § till att ersättning som i och för sig är ostridig inte behöver betalas förrän handläggningen vid nämnden har avslutats, medan ersättningen i andra mindre svåra ersättningsärenden betalas inom en kortare tidsfrist enligt 62 §. Detta skulle också leda till att nämnden som första instans bedömer ersättningsgrunden och ersättningsbeloppen, vilket inte är ändamålsenligt. Därför fogas till 2 mom. ett omnämnande av att som en sådan utredning som avses i momentet inte betraktas trafik- och patientskadenämndens rekommendation till avgörande, ens när en sådan enligt 66 § ska begäras.
66 §
.
Skyldighet att begära rekommendation till avgörande av trafik- och patientskadenämnden
. I paragrafen föreskrivs det om de ersättningsärenden i vilka ett försäkringsbolag är skyldigt att av nämnden begära utlåtande innan det ger sitt beslut. Om dessa ärenden används av hävd begreppet underställningsärenden. Enligt paragrafen ska försäkringsbolaget inte begära utlåtande, om ett ersättningsärende har avgjorts genom en domstols eller besvärsnämnds dom eller beslut som vunnit laga kraft. Trafik- och patientskadenämnden är den enda nämnd som behandlar trafikförsäkringsärenden, så det föreslås att hänvisningen till besvärsnämnd stryks i 1 mom.
Paragrafens 2 mom. överensstämmer med det motsvarande momentet i gällande lag.
Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. av de orsaker som nämns i specialmotiveringen till 66 §. Enligt det föreslagna momentet ska försäkringsbolaget i enlighet med 62 § betala den ostridiga delen av ersättningen, trots en begäran om rekommendation till avgörande som framställts till nämnden.
67 §
.
Fördröjd ersättning
. I det gällande 67 § 2 mom. konstateras det att dröjsmålsförhöjning inte betalas för den tid som handläggningen vid nämnden pågår. En ordagrann tolkning av paragrafen leder till att en skyldighet att betala dröjsmålsränta inte heller uppkommer i en situation där förskottsersättningen har fastställts till ett för lågt belopp, trots att grunden för ersättningen är klar och den utredning som behövs för att uppskatta ersättningens storlek hade varit tillgänglig för försäkringsanstalten. Detta är inte ändamålsenligt och därför föreslås det att omnämnandet stryks.
69 §
.
Skaderegleringsrepresentanter och ersättningsombud
. I paragrafen föreskrivs det i överensstämmelse med artikel 23 i direktivet om utseende av skaderegleringsrepresentanter och om de krav som ställs på dem. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. i vilket det föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter. Momentet flyttas för tydlighetens skull från nuvarande 70 § till 69 §, eftersom Finansinspektionens tillsynsbefogenheter uttryckligen gäller försäkringsbolag med hemort i Finland. Tillsynsbefogenheterna preciseras så att hänvisningen till 70 § stryks, eftersom hänvisningen felaktigt kan ge intrycket att Finansinspektionen kan rikta tillsynsåtgärder också mot försäkringsbolag som är etablerade i en annan medlemsstat, vilket inte motsvarar vad som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen.
70 §
.
Rätt att kräva ersättning av skaderegleringsrepresentanten
. I 3 mom. föreskrivs det om den tidsfrist enligt direktivet inom vilken skaderegleringsrepresentanten ska lämna ett motiverat svar på ersättningsanspråket. Ett motiverat svar lämnas om ersättningsansvaret helt eller delvis bestrids eller ersättningsansvaret är oklart, eller om skadornas storlek inte har bestämts i sin helhet. Till momentet fogas ett omnämnande av att ett motiverat svar ska lämnas skriftligen, eftersom det i praktiken har framgått att skaderegleringsrepresentanterna också kan lämna muntliga svar på anspråken. Lämnandet av ett motiverat svar skriftligen är nödvändigt med tanke på den skadelidandes rättsskydd, eftersom det annars kan vara svårt för den skadelidande att bestrida ersättningsärendet. Ett skriftligt svar tjänar också rättssäkerheten samt verifierandet av efterlevnaden av de tidsfrister som anges i direktivet.
Det gällande 4 mom. i paragrafen blir ett nytt 69 § 5 mom. I det nya 4 mom. konstateras det att Trafikförsäkringscentralen inte får vara en för Finland utsedd skaderegleringsrepresentant för ett försäkringsbolag som är etablerat i en annan EES-stat. Ändringen behövs eftersom en skadelidande med stöd av 71 § har rätt att kräva ersättning av Trafikförsäkringscentralen, om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inte lämnar ett motiverat svar eller ersättningsanbud inom de tidsfrister som anges i 70 §. Trafikförsäkringscentralen får dock som skaderegleringsrepresentant fortsätta att behandla klart sådana skadeärenden som inte har slutförts när lagen träder i kraft.
74 §
.
Trafikförsäkringscentralens regressrätt
. Det föreslås att 3 mom. ändras så att Trafikförsäkringscentralen ska ha rätt att kräva tillbaka ersättning som den betalat med stöd av 91 a § av insolvensorganet i den EES-stat där det insolventa försäkringsbolaget har sin hemort. Genom momentet genomförs delvis artiklarna 10a.10 och 25a.10 i direktivet.
Det föreslagna 4 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande paragrafen, men i momentet stryks hänvisningen till överlåtelse av försäkringsbeståndet på grund av likvidation eller konkurs, och i stället hänvisas det till den föreslagna 91 a §.
75 §
.
Fördelningssystemet och de kostnader som ska täckas ur det
. Det föreslås att 2 mom. 3 punkten ändras så att det till den fogas en hänvisning till den nya 34 a §.
86 §
.
Informationscentrum
. I paragrafen föreskrivs det om Trafikförsäkringscentralens uppgifter som sådant informationscentrum som avses i direktivet. Syftet med direktivets bestämmelser om informationscentrum är att säkerställa att de skadelidande har tillgång till tillräcklig information bland annat om det försäkringsbolag som försäkrat det fordon som orsakat skadan samt om bolagets eventuella skaderegleringsrepresentant. En del av de uppgifter som avses i paragrafen är personuppgifter på vilka dataskyddsförordningen tillämpas.
Trafikförsäkringscentralen behandlar inte uppgifter om hälsotillstånd eller andra i artikel 9 i dataskyddsförordningen avsedda särskilda personuppgifter eller i artikel 10 i den förordningen avsedda uppgifter som rör brott och överträdelser i sin egenskap som informationscentrum.
Det föreslås att till 2 mom. fogas ett omnämnande av att Trafikförsäkringscentralen ska samla in och sprida information också för att säkra tillgången till behövlig information om försäkringsplikten för fordon som avsänts från en annan medlemsstat. Ändringen hänför sig till genomförandet av artikel 15 i direktivet. I 3 mom. föreskrivs det närmare om vilken information Trafikförsäkringscentralen ska sammanställa och sprida med tanke på informationscentrumets uppgifter.
I fråga om den föreslagna bestämmelsen grundar sig behandlingen av personuppgifter på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för att fullgöra rättsliga förpliktelser som åvilar den personuppgiftsansvarige. När behandlingen baserar sig på en grund enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, alltså på fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, ska grunden för behandlingen fastställas antingen i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den nationella lagstiftningen kan då enligt förordningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, bland annat i fråga om vilken typ av uppgifter som behandlas och för vilka ändamål de får lämnas ut, förutsatt att regleringen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
Förslaget kan anses vara förenligt med det allmänna intresset, eftersom dess syfte är att säkra tillgången till behövlig information om försäkringsplikten för fordon som avsänts från en annan medlemsstat. Det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger utnyttjas för att precisera ändamålet med personuppgifterna. Detta anses vara proportionellt och förenligt med det allmänna intresset och med den registrerades intresse.
91 a §
.
Ersättning för skada vid försäkringsbolagets insolvens
. Den föreslagna paragrafen är ny och i den föreskrivs det om ersättning för skada när ett försäkringsbolag blir insolvent.
Enligt 1 mom. kan en skadelidande som har bostadsort i Finland framställa sitt ersättningsanspråk direkt till Trafikförsäkringscentralen, om det försäkringsbolag som är ersättningsansvarigt för en trafikskada som inträffat i Finland eller i en annan EES-medlemsstat är insolvent. Paragrafen tillämpas på insolvens hos både finländska försäkringsbolag och försäkringsbolag som är etablerade i en annan EES-medlemsstat. Den skadelidande behöver inte visa att ett insolvent försäkringsbolag inte vill eller kan betala ersättningar, utan den skadelidande kan framställa sitt ersättningsanspråk direkt till Trafikförsäkringscentralen på den grunden att försäkringsbolaget är insolvent på det sätt som avses i det föreslagna 2 mom. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.4 och 25a.4 i direktivet.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om de förutsättningar på basis av vilka ett försäkringsbolag anses vara insolvent. Ett försäkringsbolag ska anses vara insolvent om bolaget är föremål för en konkurs eller ett likvidationsförfarande enligt artikel 268.1 d i direktiv 2009/138/EG. Eftersom medlemsstaternas lagstiftning inte har harmoniserats i fråga om insolvens ska tidpunkten för när insolvensen börjar anges i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsstat. I Finland kan ett försäkringsbolags insolvens anses ha börjat när försäkringsbolaget har försatts i likvidation eller konkurs. Enligt försäkringsbolagslagen börjar en likvidation när försäkringsbolagets bolagsstämma har fattat beslut om likvidation eller när Finansinspektionen har utfärdat förordnande om att försäkringsbolaget ska försättas i likvidation. Beslut om när en konkurs börjar fattas av behörig finsk domstol. För ett försäkringsbolag som har sin hemort i en annan EES-stat bestäms inträdandet av insolvens enligt lagstiftningen i bolagets hemmedlemsstat. Direktivet förutsätter att insolvensorganen utan dröjsmål underrättar alla motsvarande organ i övriga medlemsstater om ett försäkringsbolags insolvens. Trafikförsäkringscentralen får således information om att ett försäkringsbolag med hemort i en annan EES-stat har blivit insolvent av insolvensorganet i den medlemsstaten. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.1 och 25a.1 i direktivet.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om betalning av ersättning och om lämnande av ett motiverat ersättningsanbud. Trafikförsäkringscentralen ska betala ersättning eller lämna ett motiverat ersättningsanbud till den skadelidande, om centralen har fastställt att den är ersättningsansvarig för skadan, ersättningsanspråket inte bestrids och skadans storlek helt eller delvis har fastställts. Trafikförsäkringscentralen ska lämna ett motiverat ersättningsanbud inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk. Lämnandet av ett motiverat ersättningsanbud gäller främst nya trafikskador. Till exempel kan det antas att centralen snabbare än den angivna tidsfristen kan betala de fortlöpande ersättningar som betalas på grundval av inkomstbortfall till följd av trafikskada. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.7 och 25a.7 i direktivet.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om lämnande av ett motiverat svar. Trafikförsäkringscentralen ska lämna den skadelidande ett motiverat skriftligt svar på vad som anförts i ersättningsanspråket, om centralen har konstaterat att försäkringsbolaget inte är insolvent på det sätt som avses i 2 mom. eller ersättningsansvaret bestrids eller är oklart, eller skadans storlek inte helt har fastställts. Ett motiverat svar ska lämnas inom tre månader från det att ersättningsanspråket framställdes. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.7 och 25a.7 i direktivet.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om tidsfrister för betalning av ersättning. Trafikförsäkringscentralen ska betala hela ersättningen eller den ostridiga delen av ersättningen inom tre månader från det att den skadelidande har meddelat att denne godkänner ersättningsanbudet. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.8 och 25a.8 i direktivet.
91 b §
.
Trafikförsäkringscentralens uppgifter och tillgång till information som insolvensorgan
. Den föreslagna paragrafen är ny och i den föreskrivs det om Trafikförsäkringscentralens uppgifter och tillgång till information som insolvensorgan.
Enligt 1 mom. ska Trafikförsäkringscentralen utan dröjsmål underrätta insolvensorganen i de övriga EES-medlemsstaterna om ett finländskt försäkringsbolag blir insolvent. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.3 och 25a.3 i direktivet.
Enligt 2 mom. ska Trafikförsäkringscentralen, när den tar emot ett ersättningsanspråk som hänför sig till ett försäkringsbolags insolvens, underrätta det insolventa försäkringsbolaget eller försäkringsbolagets rekonstruktör enligt artikel 268.1 e i direktiv 2009/138/EG eller dess förvaltare enligt artikel 268.1 f i det direktivet. Om det insolventa försäkringsbolaget har sin hemort i en annan EES-medlemsstat ska Trafikförsäkringscentralen underrätta motsvarande insolvensorgan i försäkringsbolagets hemmedlemsstat om mottagandet av ett ersättningsanspråk. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.5 och 25a.5 i direktivet.
Enligt 3 mom. ska det insolventa försäkringsbolaget, dess rekonstruktör eller förvaltare underrätta Trafikförsäkringscentralen, om försäkringsbolaget betalar ut ersättning för en sådan skada som också anmälts till Trafikförsäkringscentralen. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.6 och 25a.6 i direktivet.
I 4 mom. föreskrivs det om ersättningsförfarandena enligt direktivet. Enligt det momentet ska Trafikförsäkringscentralen, om insolvensorganet i en annan EES-stat så kräver, ersätta insolvensorganet för den ersättning som organet betalat för en trafikskada till den skadelidande om ett finländskt försäkringsbolag blivit insolvent. Ersättningen ska betalas inom sex månader, om inte annat skriftligen avtalas av Trafikförsäkringscentralen och insolvensorganet. Bestämmelser om Trafikförsäkringscentralens rätt att kräva tillbaka ersättning från insolvensorganet i en annan EES-medlemsstat föreslås i 74 § 3 mom. i trafikförsäkringslagen. Genom momentet genomförs delvis artiklarna 10a.10 och 25a.10 i direktivet.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om Trafikförsäkringscentralens rätt att få uppgifter när centralen sköter insolvensorganets uppgifter. Enligt momentet har Trafikförsäkringscentralen trots sekretessbestämmelserna rätt att av försäkringsbolaget, av försäkringsbolagets i 2 mom. avsedda förvaltare och rekonstruktör och av Finansinspektionen få de uppgifter som är nödvändiga för skötseln av uppgifter enligt 91 a och 91 b §. Genom momentet genomförs artiklarna 10a.9 och 25a.9 i direktivet.
En del av de uppgifter som avses i det föreslagna momentet är personuppgifter. Trafikförsäkringscentralen kan i egenskap av insolvensorgan bli tvungen att behandla personuppgifter bland annat när den utreder om den som söker ersättning har rätt till ersättning på grund av en trafikskada. Om det är fråga om en personskada kan i personuppgifterna också ingå uppgifter om hälsotillstånd som hör till de särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen. På motsvarande sätt förutsätter behandlingen av ett ersättningsärende till följd av trafikskador ibland behandling av personuppgifter som rör i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda fällande domar i brottmål samt överträdelser, eftersom en trafikskada också kan vara ett trafikbrott. Behandlingen av dessa uppgifter i försäkringsverksamhet är tillåten enligt 6 § 1 mom. 1 punkten och 7 § 1 mom. 1 punkten i dataskyddslagen (1050/2018).
I fråga om den föreslagna bestämmelsen grundar sig behandlingen av personuppgifter på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för att fullgöra rättsliga förpliktelser som åvilar den personuppgiftsansvarige. När behandlingen baserar sig på en grund enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, alltså på fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, ska grunden för behandlingen fastställas antingen i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den nationella lagstiftningen kan då enligt förordningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, bland annat i fråga om vilken typ av uppgifter som behandlas och för vilka ändamål de får lämnas ut, förutsatt att regleringen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
Förslaget kan anses vara förenligt med det allmänna intresset eftersom dess syfte är att säkra att den skadelidande, alltså den registrerade, får ersättning för den trafikskada som denne drabbats av även om det ersättningsansvariga försäkringsbolaget är insolvent. Det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger utnyttjas för att precisera av vilka den personuppgiftsansvarige har rätt att få uppgifter och för vilket ändamål. Rätten att få uppgifter begränsas till uppgifter som är nödvändiga för skötseln av uppgiften. Detta anses vara proportionellt och förenligt med det allmänna intresset och med den registrerades intresse.
92 §
.
Försäkringsbolags likvidation eller konkurs
. I det gällande 2 mom. föreskrivs det om när Trafikförsäkringscentralens ersättningsansvar börjar i samband med ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs. I fortsättningen kommer inträdandet av Trafikförsäkringscentralens ersättningsansvar inte att vara bundet till överföringen av försäkringsbeståndet till centralen utan ske i enlighet med 91 a §. Det föreslås att momentet ändras så att Trafikförsäkringscentralen i samband med ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs ska sköta utbetalningen av ersättningar även sedan försäkringsbeståndet och de tillgångar som svarar mot beståndet har överförs till centralen. I momentet stryks också omnämnandet av när Trafikförsäkringscentralens ansvar inträder i fråga om ett utländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs, eftersom Trafikförsäkringscentralens ansvar i fortsättningen inträder i enlighet med 91 a §. Avsikten är dock att försäkringsbeståndet i ett försäkringsbolag med hemort i en annan EES-medlemsstat och de tillgångar som svarar mot beståndet även i fortsättningen ska kunna överföras till centralen, om detta bedöms vara ändamålsenligt och Finansinspektionen godkänner överföringen. Överföringen beror i sista hand på om lagstiftningen och myndigheterna på det insolventa försäkringsbolagets hemort möjliggör en överföring av beståndet till centralen.
94 §
.
Garantiavgift som påförs försäkringsbolag
. I paragrafen föreskrivs det om den garantiavgift som påförs försäkringsbolag. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det endast gäller finländska försäkringsbolag. Ändringen är behövlig eftersom det enligt direktivet förutsätts att ekonomiska bidrag som hänför sig till insolvens endast tas ut av de försäkringsbolag som är auktoriserade av den berörda medlemsstaten.
Dessutom fogas till 2 mom. ett omnämnande av att beslut om garantiavgiften, garantiavgiftens storlek och redovisningen av garantiavgiften fattas av Trafikförsäkringscentralen. Av den gällande paragrafen framgår det inte entydigt vem som ska fatta beslut om garantiavgiften. På motsvarande sätt har fattandet av beslut om garantiavgiften föreskrivits för Olycksfallsförsäkringscentralen i 209 § 3 mom. 9 punkten i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015).