1.1  Bakgrund

Lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (108/2018) trädde i kraft den 1 april 2018. Lagens funktion har bedömts i en förstudie om behoven av att ändra gränsbevakningslagstiftningen, vilken tillsattes av inrikesministeriet. I den promemoria som färdigställdes år 2022 inom ramen för projektet granskades bland annat utökandet av Gränsbevakningsväsendets befogenhet i fråga om de brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och vissa hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel. Bedömningspromemorian var på remiss mellan den 9 mars och den 11 april 2022. Bedömningspromemorian och ett sammandrag av utlåtandena är tillgängliga på statsrådets projektsidor på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med koden SM049:00/2019.  

Verksamhetsmiljön inom brottsbekämpningen är i ständig förändring. De nya fenomenen är att sätten att begå brott har förändrats och att instrumentaliseringen av inresa fått en uppenbart permanent karaktär som en del av mellanstatlig påverkan, vilket för sin del har en koppling även till den nationella säkerheten. 

Det är en allt mer utmanande uppgift att förebygga och utreda brott. Brotten är svårare att utreda och brottshelheterna kan vara omfattande. Flera typer av brott, såsom människohandel och ordnande av olaglig inresa, och även gränsöverskridande egendomsbrottslighet är en allt yrkesmässigare och mer organiserad verksamhet. Dessutom är till exempel människohandelsbrott eller brott med anknytning till ordnande av olaglig inresa i typfallet dold brottslighet, som nödvändigtvis inte kommer till myndigheternas kännedom till exempel via brottsanmälningar.  

Brottsbekämpningen ska även i allt högre grad kunna svara mot den internationella rörliga brottsligheten och de teknologiska framstegen, i synnerhet i form av datanätsstödd och -förmedlad brottslighet. Detta förutsätter att ledningen av brottsbekämpningen och -undersökningen effektiviseras och harmoniseras, men även att befogenheterna ses över. Den förändrade brottsligheten innebär att den utökas och blir mer mångfaldig, varvid förundersökningsmyndigheterna ska ha ännu mer omfattande metoder att tillgripa för de varierande situationer och behov som de stöter på. 

På grund av de begränsade resurserna för brottsbekämpningen är det viktigt att de kan riktas maximalt effektivt och på de helheter som ger störst genomslag. För Gränsbevakningsväsendet utgörs de viktigaste helheterna av brott med anknytning till ordnande av olaglig inresa och associerade brott. Det är viktigt att i tillräcklig grad kunna rikta inhämtande av information och andra föregripande åtgärder på dessa brott och följaktligen ingripa i brottsligheten redan i ett tidigt skede. I bästa fall kan brotten förhindras vid den tidpunkten. För förundersökningsmyndigheterna är det viktigt att kunna ta fram en lägesbild av brottsligheten och dess olika uttrycksformer och rikta resurser ännu effektivare på avslöjande och förhindrande verksamhet. Förhindrande av brott förutsätter tillräckliga befogenheter att inhämta information.  

Som en följd av ändringarna av tvångsmedelslagen (806/2011) och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet vilka trädde i kraft i november 2023 har Gränsbevakningsväsendet för närvarande rätt till förtäckt inhämtande av information i datanät, då det handlar om ett brott för vilket det föreskrivna maximistraffet är fängelse i minst två år. Denna nya befogenhet bidrar till att svara mot förändringen i verksamhetsmiljön, men det är inte ännu möjligt att lägga fram någon bedömning om användningen av den och dess effektivitet. 

Vid inrikesministeriet pågår ett projekt för att förbereda lagstiftning om polisens kriminalunderrättelseinhämtning SM047:00/2023 . I projektet görs en bedömning av om polisens hemliga metoder för inhämtande av information är tillräckliga och deras funktion samt möjligheterna att effektivt inhämta information för att skydda den inre säkerheten. Kriminalunderrättelseinhämtning är central vid bekämpning av i synnerhet allvarlig brottslighet. I polisens verksamhet har målet med kriminalunderrättelseinhämtning en koppling i synnerhet till förebyggande och avslöjande av brott. Ett annat mål för kriminalunderrättelseinhämtningen är att få en heltäckande lägesbild av brottsligheten. Projektets mandatperiod upphör i maj 2026.  

1.2  Beredning

Inrikesministeriet tillsatte den 1 mars 2023 ett projekt för att ändra lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet utifrån bedömningspromemorian. I projektet görs en bedömning av en begränsad utökning av Gränsbevakningsväsendets rätt att undersöka människohandelsbrott och penningtvättsbrott. Av de hemliga metoderna för inhämtande av information och de hemliga tvångsmedlen bedöms i synnerhet teleövervakning, förtäckt inhämtande av information och styrd användning av informationskällor.  

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning. Utkastet till regeringens proposition var på remiss mellan den 29 oktober och den 10 december 2024. Inrikesministeriet begärde utlåtanden av följande instanser, av vilka de som markerats med asterisk (*) lämnade ett utlåtande: Ålands landskapsregering*, riksdagens justitieombudsman*, Electronic Frontier Finland - Effi ry*, Finlands näringsliv rf*, Helsingfors hovrätt, Helsingfors tingsrätt*, Polisinrättningen i Helsingfors*, Ihmisoikeusliitto, Julkiset Oikeusavustajat ry, Juristiliitto - Juristförbundet (reg. Suomen Lakimiesliitto - Finlands Juristförbund ry)*, centralkriminalpolisen*, kommunikationsministeriet*, Transport- och kommunikationsverket*, Maanpuolustuksen Henkilökuntaliitto MPHL ry, justitieministeriet*, Oikeuspoliittinen yhdistys Demla ry, Polisstyrelsen*, Poliisin ja Rajan henkilöstö JHL ry, försvarsministeriet*, huvudstaben, Befälsförbundet rf*, Gränssäkerhetsunionen rf, polisavdelningen vid inrikesministeriet, skyddspolisen*, Finlands Advokatförbund*, Finlands Maskinbefälsförbund SKL rf, Finlands Polisorganisationers Förbund, Suomen Syyttäjäyhdistys ry*, Suomen tuomariliitto - Finlands domareförbund ry, Företagarna i Finland rf, Åklagarmyndigheten*, Tietoliikenteen ja tietotekniikan keskusliitto FiCom ry*, dataskyddsombudsmannens byrå, Tullen*, utrikesministeriet, Upseeriliitto ry*, statsrådets justitiekansler*, finansministeriet* och diskrimineringsombudsmannen*.  

Beredningsunderlaget för regeringens proposition är tillgängligt på statsrådets projektsidor på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med koden SM002:00/2023.  

Innehållet i utlåtandena behandlas nedan i propositionen. 

2.1  Nuläge

2.2  Bedömning av nuläget

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås begränsad utvidgning av Gränsbevakningsväsendets befogenheter inom brottsbekämpning. Det föreslås att Gränsbevakningsväsendet får befogenhet att förhindra och utreda människohandelsbrott på basnivån och den grova formen i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller en tillsynsuppgift som föreskrivits för Gränsbevakningsväsendet, utan att brottet har någon koppling till ordnande av olaglig inresa. Dessutom föreslås det att det till de brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka fogas penningtvättsbrott som upptäcks i samband med utförandet av gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller en tillsynsuppgift som föreskrivits för Gränsbevakningsväsendet i sådana fall där brottets förbrott är ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka eller ett förbrott till ett häleribrott, det vill säga stöld-, förskingrings-, rån-, utpressnings-, bedrägeri-, ocker- eller betalningsmedelbedrägeribrott.  

I propositionen föreslås det dessutom att Gränsbevakningsväsendets befogenhet utökas i fråga om vissa hemliga metoder för inhämtande av information och tvångsmedel. Teleövervakning, förtäckt inhämtande av information och teknisk spårning av en person får användas för att förhindra och utreda ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att förhindra och utreda, om det handlar om ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år, med vissa undantag som gäller objektiviteten i utredningen eller brottens allvarlighetsgrad. De ovan nämnda befogenheterna är synnerligen viktiga för att förhindra och utreda allvarliga brott. 

I propositionen föreslås det att Gränsbevakningsväsendet får rätt att genomföra bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och som gäller säljanbud till allmänheten i syfte att förhindra och utreda ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år eller då det handlar om ett häleribrott.  

Enligt förslaget får Gränsbevakningsväsendet även rätt att rikta täckoperationer som genomförs mot en person uteslutande i datanät för att förhindra och utreda ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog kan antas komma att han eller hon gör sig skyldig till ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år. 

Dessutom får Gränsbevakningsväsendet rätt till styrd användning av informationskällor för att förhindra och utreda brott som föreskrivits att undersökas av Gränsbevakningsväsendet och för att sköta uppgifter som anknyter till upprätthållandet av gränssäkerheten. 

Polisen är en allmän myndighet inom upprätthållandet av den allmänna säkerheten och brottsbekämpningen, vars uppgifter omfattar att utreda alla brott, oberoende av brottsslaget. I princip ska befogenheterna i fråga om innehåll inte vara mer omfattande eller i fråga om förutsättningar vara annorlunda än polisens motsvarande befogenheter. I propositionen föreslås det inte att Gränsbevakningsväsendet får rätt att använda sådana hemliga metoder för inhämtande av information eller sådana hemliga tvångsmedel som inte redan är tillgängliga för polisen eller Tullen. Det föreslås dock att Gränsbevakningsväsendet får rätt att ta emot information i anknytning till upprätthållandet av gränssäkerheten av en informationskälla vid användning av informationskällor. Det föreslagna fogandet av befogenheten för användning av informationskällor är motiverat på grund av Gränsbevakningsväsendets primära uppgift, det vill säga att upprätthålla gränssäkerheten (3 § i gränsbevakningslagen). Befogenheten ligger i linje med regleringen kring polisens användning av informationskällor, vilken omfattar rätt att genom att använda informationskällor skaffa uppgifter i anknytning till alla polisens uppgifter enligt 1 kap. 1 § i polislagen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

6.1  Allmänt om utlåtandena

Remissinstanserna understödde propositionens mål om att utveckla befogenheterna då verksamhetsmiljön för brottsbekämpningen förändras. Remissinstanserna understödde med vissa anmärkningar att utredningen av penningtvätt och människohandel som inte hänför sig till ordnande av olaglig inresa fogas till de brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att utreda. Med vissa förbehåll och anmärkningar understödde remissinstanserna i regel förslaget om nya och utvidgade befogenheter för hemligt inhämtande av information och hemliga tvångsmedel vid Gränsbevakningsväsendet. 

I den fortsatta beredningen av propositionen har det ansetts att det inte finns skäl att i sak ändra lagförslaget med anledning av remissvaren. Däremot har motiveringarna till propositionen kompletterats och förtydligats och några korrigeringar av teknisk karaktär har gjorts i lagförslagen.  

Remissvaren har refererats detaljerat i det sammandrag av utlåtandena som publicerats den 3 februari 2025. Nedan följer en koncis genomgång av de centrala remissvaren och hur de beaktats i den fortsatta beredningen av propositionen. I regel upprepas inte utlåtandena i den utsträckning som remissinstanserna meddelat att de understödjer förslagen i propositionsutkastet.  

6.2  De nya befogenheterna som föreslagits för Gränsbevakningsväsendet

Statsrådets justitiekansler meddelade att då befogenheterna inom brottsbekämpning i Finland utöver polisen, som fungerar som allmän myndighet, är fördelade till gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna, som fungerar som specialmyndigheter, är regleringen kring brottsbekämpningen en något fragmenterad helhet. I praktiken kan utspridningen av uppgifterna dock vara ett effektivt och ändamålsenligt sätt att trygga brottsbekämpningen i det finländska samhället och i ett bredare perspektiv även den nationella säkerheten. Det är dock önskvärt att lagstiftningen om brottsbekämpning och underrättelseverksamhet granskas i ett lämpligt sammanhang även på ett tillräckligt övergripande sätt. 

Justitiekanslern ansåg att godtagbara och vägande intressen lagts fram som bakgrund till den föreslagna regleringen och att bedömningen i motiveringarna till lagstiftningsordningen gjorts på ett förtjänstfullt sätt. I den fortsatta beredningen finns det dock skäl att fundera på i vilken utsträckning det i motiveringarna är möjligt att ännu konkretare lyfta fram de problem som i nuläget eventuellt framkommit och som ändringarna har för avsikt att åtgärda. 

Justitiekanslern hänvisade till anvisningarna om upprättande av regeringspropositioner och grundlagsutskottets betänkande GrUB 2/2024 rd om berättelsen för år 2022 av statsrådets justitiekansler. Grundlagsutskottet har betonat att ett omnämnande om en begäran om ett utlåtande av grundlagsutskottet å ena sidan ska inkluderas i motiveringarna i de oklara situationer som nämns i anvisningarna, men å andra sidan ska ett sådant yttrande inte inkluderas i motiveringarna i andra situationer. Enligt justitiekanslern är det möjligt att i den fortsatta beredningen fundera på om propositionen dock är förknippad med ett sådant tolkningsproblem, som innebär att ett utlåtande av grundlagsutskottet behövs, om det är möjligt att lägga fram exakta och tillräckliga motiveringar för de föreslagna befogenheterna i propositionen med en sådan precision som grundlagsutskottet förutsatt i sin praxis. Det finns skäl att åtminstone specificera de föreslagna bestämmelser och rättsfrågor som i ljuset av grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis ser ut att lämna utrymme för tolkning och som är förknippade med ett sådant verkligt tolkningsproblem, som gör det behövligt att grundlagsutskottet avger ett utlåtande. 

Riksdagens justitieombudsman konstaterade att de föreslagna nya brotten som ska undersökas, då de har en fast koppling till de brott som ska undersökas av Gränsbevakningsväsendet redan utifrån den gällande lagen, i sig verkar vara ändamålsenliga och eventuellt effektiviserar och påskyndar de utredningen av misstänkta brott som upptäckts i de situationer som beskrivits i utkastet. 

Enligt justitieombudsmannen ser det ut som de föreslagna nya befogenheterna, som i jämförelse med till exempel användningen av motsvarande medel vid polisen i viss mån är mer begränsade, och utvidgningen av de befogenheter som är i användning handlar om brott som torde vara proportionerliga i förhållande till befogenheterna, då deras allvar vägs mot hur varje befogenhet inkräktar på objektets grundläggande fri- och rättigheter. Behovet av befogenheterna och deras genomslag då allvarliga brott förhindras och utreds, vilket lagts fram som en motivering, och det faktum att befogenheterna kan ha en avgörande betydelse för att utreda och förhindra de allvarliga brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, kan vara en godtagbar grund för att stifta en lag, med hänsyn till begränsningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Justitieministeriet konstaterade att propositionen inte innehåller någon bedömning av dess grundläggande utgångspunkt, enligt vilken Gränsbevakningsväsendets uppgift i brottsbekämpningen utvidgas till nya brott och väsendet därmed även får nya befogenheter. Justitieministeriet anser att det inte är helt problemfritt med en föreslagen reglering där Gränsbevakningsväsendet ges överlappande uppgifter och befogenheter i förhållande till polisen utan egentlig koppling till dess grundläggande uppgifter, även om godtagbara mål som gäller utredningen av brott kan påvisas för regleringen. Det skulle vara möjligt att åtgärda de praktiska problemen i anknytning till utredning av de brott som beskrivits i propositionsutkastet genom att utveckla samarbetet mellan Gränsbevakningsväsendet och polisen och vid behov öka polisens resurser. Utifrån de motiveringar som lagts fram i propositionsutkastet förblir det även oklart om de begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna som följer av de föreslagna befogenheterna verkligen är nödvändiga. Justitieministeriet riktar uppmärksamhet på att tvångsmedelslagen omfattas av justitieministeriets ansvarsområde och att justitieministeriet inte varit med i beredningen av utkastet före remissförfarandet.  

Enligt kommunikationsministeriet står utfärdande av bestämmelser om befogenheter som är i användning till en annan förundersökningsmyndighet inte nödvändigtvis i samklang med det nödvändighetskrav som hör till förutsättningarna för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna och det ska vara möjligt att för varje befogenhet lägga fram en vägande grund som gäller Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpande uppgifter, vilken visar att befogenheten är nödvändig. 

Utifrån utlåtandena kompletterades motiveringarna till propositionen och motiveringarna till lagstiftningsordningen. Till beskrivningen av nuläget fogades motiveringar i synnerhet om penningtvätt och styrd användning av informationskällor. Behovet av ett yttrande med ett önskemål om att ärendet behandlas av grundlagsutskottet har därefter omvärderats och inget sådant yttrande framförs längre.  

Justitieministeriet riktade uppmärksamhet på att en enskild brottshelhet kan omfatta penningtvätt som anknyter till flera olika förbrott, varav en del i fortsättningen inte omfattas av Gränsbevakningsväsendets, utan polisens befogenhet. Polisinrättningen i Helsingfors anmärkte att människohandel, människosmuggling och penningtvätt kan vara en del av en större brottshelhet, som kan omfatta även annan allvarlig brottslighet, såsom narkotikabrottslighet, som begås inom ramen för organiserad brottslighet och lämnar utanför Gränsbevakningsväsendets befogenhet. Polisstyrelsen och centralkriminalpolisen betonade att Gränsbevakningsväsendet ska säkerställa att polisen inte inlett förundersökning eller använder informationskällor i anknytning till ett förbrott som gäller ett visst häleribrott. Det är inte ändamålsenligt att samtidigt undersöka brott som hör till samma brottshelhet vid två olika myndigheter. Polisstyrelsen, centralkriminalpolisen och polisinrättningen i Helsingfors konstaterade att Gränsbevakningsväsendet inte heller i fortsättningen har befogenhet att undersöka förbrott till häleribrott. Polisstyrelsen, centralkriminalpolisen och polisinrättningen i Helsingfors betonade Gränsbevakningsväsendets anmälningsskyldighet gentemot polisen och polisens övertagningsrätt.  

Utifrån utlåtandena preciserades motiveringarna i propositionen om häleribrott och penningtvätt samt om anmälningsskyldigheten och polisens övertagningsrätt. Utifrån justitieministeriets utlåtande har rubriceringen av penningtvätt i 4 § i lagförslag 1 preciserats. Utifrån utlåtandena av polisstyrelsen, centralpolisens, skyddspolisen och polisinrättningen i Helsingfors har bestämmelserna i lagförslag 1 preciserats i fråga om beslutsfattandet av centralkriminalpolisens chef i fråga om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät.  

Finansministeriet och Tullen riktar uppmärksamhet på förslagets konsekvenser för undersökningen av penningtvättsbrott vid Tullen i fall där undersökningen fått sin början utifrån kontrollobservationer i anknytning till kontanttransporter. Utifrån finansministeriets och Tullens utlåtanden har propositionens motiveringar preciserats i fråga om kontanter som Gränsbevakningsväsendet påträffar vid in- eller uteresakontroller så att Tullen i enlighet med etablerad praxis fortfarande undersöker en misstanke om penningtvätt i anknytning till kontanttransporter, om det är oklart om ärendet omfattas av Gränsbevakningsväsendets befogenhet. 

I den fas då propositionen färdigställdes fogades till den, efter samrådet med finansministeriet, ett förslag om ändring av inkomstskattelagen, vilket gäller skattefrihet för ett arvode som betalas vid användning av informationskällor (lagförslag 6). 

6.3  Överföring av förundersökningen av ett brott till en annan myndighet

Justitieombudsmannen och justitiekanslern riktade uppmärksamhet på regeringens proposition RP 82/2023 rd, 188 §, som använts som motivering till bestämmelsen om överföring av misstänkta brott av Gränsbevakningsväsendets högsta tjänstemän till polisen (8 § 3 mom. i lagförslag 1). Lagutskottet har i sitt utlåtande om propositionen föreslagit att försvarsutskottet vidare överväger om det fortfarande finns skäl att ytterligare utvidga gruppen av de tjänstemän som nämns i 188 § 2 mom. (LaUU 9/2024 rd, s. 13). 

Justitieombudsmannen konstaterade att Gränsbevakningsväsendet i syfte att trygga en objektiv och oberoende undersökning i varje fall alltid ska överföra utredningen av brottsmisstankar som gäller även andra grupper av personer än de nu föreslagna till polisen. Sådana utgörs åtminstone av alla misstänka brott av tjänstemän som har till uppgift att övervaka brottsbekämpningen inom Gränsbevakningsväsendet. I regleringen finns det dessutom skäl att de tjänstemän som sköter brottsbekämpande uppgifter vid Gränsbevakningsväsendet inte i någon situation undersöker misstänkta brott av närstående kolleger.  

Justitieombudsmannen riktade även uppmärksamhet på att ett brott som misstänkts ha begåtts av en polisman alltid undersöks vid en annan polisenhet än en polisenhet vid hans eller hennes verksamhetsställe. En motsvarande reglering på lagnivå behövs även för Gränsbevakningsväsendet. Justitieombudsmannen konstaterade att alla brottmål som handläggs i ett militärt disciplinförfarande fortsättningsvis kan undersökas av Gränsbevakningsväsendet med motsvarande arrangemang som för brottmål som gäller poliser. 

Justitiekanslern konstaterade att oberoende av slutresultatet i fråga om Försvarsmakten, ska överföringsskyldigheten bedömas ur Gränsbevakningsväsendets synvinkel. I ärendet väcks ofrånkomligen en fråga om varför förtroendet för en objektiv undersökning inte förutsätter att undersökningen överförs till polisen även i fråga om brottsmisstankar som gäller andra än Gränsbevakningsväsendets högsta tjänstemän, varvid den föreslagna avgränsningen till de högsta tjänstemännen ska motiveras noggrannare än för närvarande i propositionen.  

Motiveringarna till förslaget har preciserats utifrån justitieombudsmannens och justitiekanslerns utlåtanden. Det gällande 8 § 3 momentet i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet och den ändring som föreslagits i det anses dock tillsammans säkerställa tilltron till en objektiv undersökning. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i den av riksdagen godkända lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (RSv 2/2025 rd – RP 82/2023 rd, 189 §).  

Finansministeriet och Tullen riktade uppmärksamhet på att Gränsbevakningsväsendet kan överföra förhindrandet och utredningen av ett brott även till Tullen. Motiveringarna till propositionen har preciserats utifrån utlåtandena. 

I den fortsatta beredningen ansågs den av försvarsministeriets föreslagna bestämmelsen om överföring av förhindrande eller utredning av ett brott även till Försvarsmakten inte vara behövlig.  

6.4  Konsekvenser

Konsekvenser för myndigheterna

Polisinrättningen i Helsingfors konstaterade att man i fråga om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät ska rikta uppmärksamhet på koordineringen av verksamheten tillsammans med polisens förvaltning och Tullen samt även inom Gränsbevakningsväsendet, för att undvika onödiga överlappande funktioner. 

Åklagarmyndigheten konstaterade att styrd användning av informationskällor torde förutsätta även interna anvisningar om den operativa verksamheten i anknytning till användningen av det nya tvångsmedlet. Användning av detta hemliga tvångsmedel förutsätter grundlig utbildning och ett system för att skydda informationskällan. 

Finlands Näringsliv rf ansåg att det är centralt att säkerställa tillräcklig utbildning av de tjänstemän som är berättigade att använda befogenheterna och en effektiv övervakning av användningen av befogenheterna. Befälsförbundet ansåg att föregripande handledning, anvisningar och utbildning har en väldigt viktig betydelse. Finlands Advokatförbund konstaterade att utvidgningen av Gränsbevakningsväsendets befogenheter är avsevärd, även om den är enhetlig med övriga förundersökningsmyndigheters befogenheter. Enligt Finlands Advokatförbund ska Gränsbevakningsväsendets personal erbjudas tillräcklig utbildning kring ämnet då befogenheterna utvidgas väsentligt till ett område som är kritiskt med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Diskrimineringsombudsmannen och Suomen syyttäjäyhdistys ry betonar tillräcklig utbildning av brottsutredare och undersökningsledare i fråga om såväl identifiering av människohandel som undersökningen av sådan. Ett fungerande samarbete och en fungerande ansvarsfördelning mellan förundersökningsmyndigheterna ska säkerställas. 

Propositionens konsekvensbedömning kompletterades utifrån ovan nämnda utlåtanden. 

Konsekvenser för informationshanteringen

Finansministeriet riktade uppmärksamhet på att utkastet inte innehåller någon bedömning av kostnadskonsekvenserna för informationshanteringen av uppgifter som fåtts i brottsbekämpningen inom Gränsbevakningsväsendet med de utvidgade befogenheterna enligt propositionen när det gäller eventuella ändringar i informationsbehandlingen och -utbytet i myndigheternas informationssystem i anknytning till verksamheten. Utkastet innehåller inte heller någon tydlig bedömning av eventuella konsekvenser för informationshanteringen av ändringarna av verksamheten eller informationssystemen. 

Konsekvensbedömningen i propositionen kompletterades med en bedömning av konsekvenserna för informationshanteringen. 

Ekonomiska konsekvenser

Finlands Näringsliv rf och FiCom ry riktar uppmärksamhet på det ökade antalet hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel och den administrativa börda och de kostnader som följer av detta för teleoperatörerna.  

I den fortsatta beredningen konstaterades, såsom Finlands Näringsliv rf och FiCom ry konstaterar i sina utlåtanden, att begäranden som gäller hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel till teleföretagen och svaren på dessa förmedlas via centralkriminalpolisen. Detta sakläge kvarstår även i fortsättningen på så sätt att förfaringssätten är maximalt enhetliga och effektiva. Ersättning av teleföretagens kostnader är däremot en större fråga som inte kan behandlas i samband med denna regeringsproposition.  

Juristförbundet konstaterar att behandlingen av hemliga tvångsmedel är en avsevärd uppgift som påverkar domstolarnas resurser. De ekonomiska konsekvenserna ska bedömas och de kostnader som uppstår ska kompenseras fullt ut. Sådana enskilda ändringar i lagstiftningen kan, om de upprepas, avsevärt påverka såväl Gränsbevakningsväsendets som domstolarnas verksamhet, även om de enskilt är små. 

Konsekvensbedömningen i propositionen kompletterades utifrån Juristförbundets utlåtande.  

Konsekvenser i landskapet Åland

Ålands landskapsregering konstaterade att den i ärendet hört Ålands polismyndighet, som är en av Gränsbevakningsväsendets viktigaste samarbetsmyndigheter. Det är positivt och samarbetet främjas av att gränsbevakningsmyndigheten får befogenheter för hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel vilka motsvarar de befogenheter som polisen redan har. Även en större befogenhet i fråga om människohandels- och penningtvättsbrott är positivt och främjar att brott förhindras och utreds effektivare. Det bör beaktas att förslaget inte ändrar bestämmelserna om överföring av förundersökning till polisen. 

Ålands landskapsregering konstaterade att landskapet inte fått någon ersättning från riket då den nya rikslagstiftningen avsevärt ökat kostnaderna för landskapets polismyndighet. Propositionsutkastet påverkar dock inte kostnadsfördelningen mellan riket och landskapet, även om förslaget kan leda till att Gränsbevakningsväsendet utför vissa uppgifter som Ålands polismyndighet sköter för närvarande. Propositionsutkastet gäller främst brott som ofta är av internationell karaktär och gäller organiserad, ekonomisk eller annan allvarlig brottslighet och följaktligen omfattas av centralkriminalpolisens befogenhet. Eventuella överföringar av arbetsuppgifter sker sålunda främst mellan centralkriminalpolisen och Gränsbevakningsväsendet.  

Enligt justitieministeriet har de föreslagna uppgifter som gäller utredning av vissa brott, vilka enligt förslaget överförs från polisen till Gränsbevakningsväsendet, sannolikt konsekvenser även för det med överenskommelseförordningen föreskrivna verksamhetsområdet för Ålands polismyndighet. Detta kan eventuellt ha vissa ekonomiska konsekvenser för förvaltningen i landskapet Åland. Det finns ett behov av att komplettera texten med en egentlig bedömning av konsekvenserna av lagförslagen i propositionen för landskapet Åland. 

Konsekvensbedömning i propositionen kompletterades i fråga om landskapet Åland utifrån utlåtandena. 

6.5  Laglighetsövervakningen

Riksdagens justitieombudsman hänvisade till sin tidigare ståndpunkt om att brottsbekämpningen ska utvecklas så att den i regel hör till polisen. När kretsen av myndigheter som är berättigade att använda olika befogenheter dock utvidgas och även själva befogenheterna utökas och utvidgas, innebär detta tilltagande utmaningar för övervakningen av användningen av befogenheterna.  

Justitieombudsmannen konstaterade att förtroendet för ändamålsenlig användning av hemliga metoder uttryckligen förutsätter en extern laglighetsövervakning. Justitieombudsmannen är för närvarande i praktiken den enda externa övervakaren av användningen av Gränsbevakningsväsendets hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel. Justitieombudsmannen har inte någon möjlighet att övervaka all användning av hemliga medel hos alla aktörer med den intensitet som dessa medels natur förutsätter. En sådan intensiv övervakning lämpar sig inte ens för den högsta laglighetsövervakaren.  

Justitieombudsmannen hänvisade till riksdagens svar 374/2010 rd, där riksdagen förutsatt att regeringen utreder om det utöver det nuvarande övervakningssystemet för hemliga tvångs-medel finns skäl att grunda ett organ som består av sakkunniga och som övervakar förunder-sökningsmyndigheternas verksamhet och användningen av tvångsmedel. Inget sådant organ har dock grundats. Enligt justitieombudsmannen är underrättelsetillsynsombudsmannen en sådan lämplig extern övervakare. 

Finlands Advokatförbund och Helsingfors tingsrätt ansåg att det för tydlighetens skull finns skäl att utfärda bestämmelser om alla befogenheter för hemliga tvångsmedel och förutsättningarna för dessa i första hand i tvångsmedelslagen. Finlands Advokatförbund konstaterade att tillsynen av användningen av tvångsmedel dessutom, med undantag för den årliga berättelsen, anförtrotts den myndighet som själv utövar tvångsmedel. Finlands Advokatförbund uppmanar att överväga metoder för effektiv retroaktiv tillsyn för att trygga medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och förtroendet för myndighetsverksamheten samt för att förhindra missbruk. 

7.1  Lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet

4 §.Brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Det föreslås att två nya punkter fogas till paragrafen, varför numreringen ändras från och med den nuvarande 4 punkten.  

Enligt den nya 4 punkten får Gränsbevakningsväsendet förhindra, avslöja och utreda människohandel enligt 3 § och grov människohandel enligt 3 a § i 25 kap. i strafflagen i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller utförande av tillsynsuppgifter som ankommer på Gränsbevakningsväsendet.  

Genom ändringen förbättras bekämpningen av människohandel och ställningen för offren för människohandel, eftersom myndigheterna har bättre möjligheter ingripa i brott. Avgränsningen av behörigheten till fall som uppdagats i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller tillsynsverksamhet täcker de situationer där Gränsbevakningsväsendet med störst sannolikhet påträffar offer för människohandel. Misstankar om människohandel uppkommer med störst sannolikhet vid in- eller utresekontroll, i samband med gränsövervakning, när Gränsbevakningsväsendet utreder andra brott som hör till dess behörighet eller i samband med Gränsbevakningsväsendets tillsynsverksamhet, såsom övervakning av utlänningar.  

Gränsbevakningsväsendets befogenheter i fråga om människohandelsbrott begränsas också av den territoriella inriktningen av Gränsbevakningsväsendets verksamhet, som regleras i 4 § i gränsbevakningslagen. I praktiken förhindrar och utreder Gränsbevakningsväsendet människohandelsbrott i sin verksamhet för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten och genomförande av gränskontroll. Dessutom ska de bestämmelser i 7 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet tillämpas som gäller Gränsbevakningsväsendets skyldighet att underrätta polisen när det vidtar åtgärder för att förhindra och utreda brott och i samband med detta använder hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel samt bestämmelsen i 8 § 1 mom. om polisens rätt att på eget initiativ överta ett brottsbekämpningsuppdrag (polisens övertagningsrätt). Anmälningsskyldigheten och övertagningsrätten ska grunda sig på beslut som fattas på basis av uppgifter i informationssystemen. 

Gränsbevakningsväsendet har i samband med människohandelsbrott behörighet att undersöka ett i 19 a § i lagen om näringsförbud (1059/1985) avsett näringsförbudsärende med stöd av 3 § 3 mom. i den lagen.  

Enligt 13 punkten i paragrafen har Gränsbevakningsväsendet till uppgift att förhindra, avslöja och utreda penningtvättsbrott i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller utförande av tillsynsuppgifter som ankommer på Gränsbevakningsväsendet, om förbrottet till det misstänkta brottet är ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka eller ett förbrott till häleri, det vill säga ett stöld-, förskingrings-, rån-, utpressnings-, bedrägeri-, ocker- eller betalningsmedelsbedrägeribrott.  

Det föreslås att det till brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka fogas penningtvätt enligt 6 §, grov penningtvätt enligt 7 §, penningtvätt av oaktsamhet enligt 9 § och penningtvättsförseelse enligt 10 § i 32 kap. i strafflagen.  

Gränsbevakningsväsendet kan enligt förslaget förhindra och utreda häleri- och penningtvättsbrott på basnivå som har samband med gränsöverskridande egendomsbrottslighet och ordnande av olaglig inresa och har koppling till Gränsbevakningsväsendets tillsynsverksamhet eller brottsbekämpning. Gränsbevakningsväsendet ska dock före undersökning av ett häleribrott försäkra sig om att inte polisen har på gång en förundersökning eller inhämtande av information som gäller ett förbrott som hänför sig till misstanken om häleribrott. Dessutom bör det noteras att det i en enskild brottslig verksamhet kan förekomma penningtvätt som hänför sig till flera olika förbrott, av vilka en del inte heller i fortsättningen hör till Gränsbevakningsväsendets behörighet. Utredningen överförs då till en annan förundersökningsmyndighet. Vid behov kan man också till exempel inrätta en gemensam utredningsgrupp för att utreda ärendet. Om det misstänkta brottet är förenat med till exempel organiserad brottslighet, är det möjligt att avtala om utredningsarrangemangen och samarbete kring utredningen till exempel i enlighet med PTG-lagen. Polisen har dessutom alltid rätt att på eget initiativ överta undersökningen av ett brottmål (polisens övertagningsrätt).  

Det kan vara omöjligt att fastställa ett förbrott till ett penningtvättsbrott i en situation där Gränsbevakningsväsendet påträffar en betydande summa kontanter i samband med gränsövergång. Tullen har haft sådana undersökningar som inletts utifrån granskningsobservationer i anslutning till transport av pengar. Åtals- och rättspraxis har utvecklats så att beviset för förbrott i vissa fall med avvikelse från tidigare praxis har motsvarat penningtvättsdirektivet och man därmed i praktiken inte behövt påvisa ett specificerat förbrott. Detta innebär att om man vid påträffande av kontanter vid en in- eller utresekontroll inte känner till att ärendet hör till Gränsbevakningsväsendets behörighet, undersöker Tullen i enlighet med etablerad praxis misstanken om penningtvätt i samband med transport av kontanter. 

Den föreslagna ändringen innebär inte att Gränsbevakningsväsendet får rätt att undersöka förbrott till häleribrott, det vill säga stöld-, förskingrings-, rån-, utpressnings-, bedrägeri-, ocker- eller betalningsmedelsbedrägeribrott, om de inte hänför sig till Gränsbevakningsväsendets övriga förundersökning på det sätt som aves i 5 § i lagen. 

I 1, 2, 5 (den tidigare 4 punkten) och 9 punkten (den tidigare 8 punkten) specificeras brotten enligt paragraf eller kapitel på samma sätt som de andra punkterna. Ändringarna är av teknisk natur.  

I 6 punkten (den tidigare 5 punkten) i paragrafen finns en felaktig hänvisning till territoriekränkning enligt 17 kap. 7 b § i strafflagen. Territoriekränkning är straffbart enligt 17 kap. 7 c § i strafflagen, varför hänvisningen ändras.  

Paragrafens 12 punkt (den tidigare 11 punkten) om häleribrott föreslås bli ändrad så att häleribrott i fortsättningen ska kunna förhindras, avslöjas och utredas inte bara i samband med in- eller utresekontroll, utan i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller utförande av tillsynsuppgifter som ankommer på Gränsbevakningsväsendet. Misstänkta häleribrott kan upptäckas till exempel i samband med gränsövervakning eller övervakning av utlänningar. Häleribrotten specificeras med hänvisning till paragrafer.  

I 14 och 15 punkten i paragrafen (tidigare 12 och 13 punkten) ändras stavningen av Försvarsmaktens namn. Ändringen är teknisk.  

8 §.Överföring av förhindrande och utredning av brott till polisen eller Tullen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att Gränsbevakningsväsendet ska ges tillfälle att delta i förhindrandet och utredningen av ett brott även när förhindrandet och utredningen av brottet har överförts till en annan myndighet.  

I den gällande 2 mom. 2 punkten nämns ordnande av olaglig inresa och till det anknutet brott mot friheten. I brott mot friheten ingår i dag också människohandelsbrott. Det föreslås att Gränsbevakningsväsendet ska ha rätt att förhindra och utreda människohandelsbrott också utan anknytning till ordnande av olaglig inresa, varför människohandelsbrott bör nämnas separat i den här punkten. 

Paragrafens 3 mom. gäller överföring av utredningen av ett brott till polisen i fråga om ärenden som gäller militära brott och tjänstebrott. Gränsbevakningsväsendet ska överföra utredningen av brottet till polisen, om det finns skäl att misstänka att en person som tjänstgör vid Gränsbevakningsväsendet har gjort sig skyldig till ett brott som ska handläggas som ett militärt rättegångsärende eller till ett brott som avses i 40 kap. i strafflagen och brottets allvar eller tilltron till en objektiv undersökning kräver det.  

Till 3 mom. fogas en ny bestämmelse enligt vilken utredningen av ett brott dock alltid ska överföras till polisen, om den som misstänks för brottet är en tjänsteman som utnämnts till en tjänst som chef eller biträdande chef för Gränsbevakningsväsendet eller som general eller amiral vid Gränsbevakningsväsendet. Vid en sådan här brottsmisstanke gör tjänstemannens höga ställning och uppgifternas kravnivå brottsmisstanken till en samhälleligt viktig fråga, också om det skulle vara fråga om ett ringa brott. Med hänvisning till objektiviteten är det motiverat att utredningen av brottet i sådana fall alltid utförs av polisen. Genom förfarandet säkerställs också utredningens opartiskhet, eftersom kravet på opartiskhet på grund av Gränsbevakningsväsendets linjeorganisation accentueras vid förhindrande och utredning av brott och opartiskheten lättare kan äventyras. När det gäller en utrednings opartiskhet är det inte endast fråga om att nå rätt resultat, utan också om hur förfarandet ser ut för utomstående. 

Enligt det gällande 3 mom. i paragrafen ska en förundersökning alltid överföras till polisen när brottets allvar eller tilltron till en objektiv undersökning kräver det. Enligt den föreslagna nya bestämmelsen ska förundersökningen alltid överföras till polisen också när det är fråga om förundersökning av sådana brott som Gränsbevakningsväsendets högsta tjänstemän misstänks ha begått. Detta motsvarar nuvarande praxis, enligt vilken man vid Gränsbevakningsväsendet med mycket låg tröskel har överfört ansvaret för utredningen till polisen oberoende av personens tjänsteställning eller uppgift. Varje fall och behovet att överföra undersökningen av fallet bedöms separat. Samarbetet med polisen har varit smidigt. 

Med beaktande av polisens resurser är det inte ändamålsenligt att alla misstänkta militära brott och tjänstebrott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka överförs till polisen. Detta gäller till exempel mindre brott som behandlas i ett disciplinärt förfarande, såsom mindre brott mot Gränsbevakningsväsendet bestämmelser. Å andra sidan är det skäl att beakta att också ett mindre brott kan inverka på ett betydande sätt på den militära disciplinen och ordningen. Sådana här misstänkta brott som äventyrar disciplinen och ordningen är förenade med ett stort utredningsintresse och krav på skyndsam behandling. Ett snabbt ingripande har också en förebyggande effekt i fråga om militär disciplin och ordning. Med beaktande av polisens resurser är det inte säkert att undersökningen skulle genomföras tillräckligt snabbt. 

Det är också motiverat att förfarandet i fråga om samma brottmål i regel är det samma i fråga om Gränsbevakningsväsendets personal och dem som fullgör beväringstjänst vid Gränsbevakningsväsendet. Om alla brottsmisstankar som gäller Gränsbevakningsväsendets tjänstemän överförs till polisen är förfarandet inte jämlikt ur beväringarnas synvinkel.  

Undersökningsledare vid Gränsbevakningsväsendet är en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad som fått utbildning för undersökningsledare. Undersökningsledaren fattar självständigt under tjänsteansvar de beslut som i lag föreskrivs för undersökningsledare. 

Den nya bestämmelsen i 3 mom. motsvarar till sitt innehåll det som föreskrivs i den nya lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom Försvarsmakten som godkänts av riksdagen (RSv 2/2025 rd – RP 82/2023 rd, 189 §). Det skulle vara motiverat att regleringen i saken är så enhetlig som möjligt vid Gränsbevakningsväsendet och Försvarsmakten. Riksdagens lagutskott har i sitt utlåtande om regeringens proposition fäst uppmärksamhet vid bestämmelsen i fråga och betonat att undersökningens opartiskhet inte bara handlar om att slutresultatet ska bli det rätta, utan också om hur förfarandet ser ut för en utomstående (LaUU 9/2024 rd, s. 13). 

13 §.Användning av hemliga metoder för inhämtande av information. I paragrafen förtecknas de hemliga metoder för inhämtande av information som Gränsbevakningsväsendet får använda i syfte att förhindra brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Det föreslås att täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät fogas till förteckningen. I definitionen av teknisk observation görs en teknisk precisering.  

14 §.Förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information. I gällande 2 mom. i paragrafen föreskrivs det att utöver vad som nedan föreskrivs om särskilda förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information får systematisk observation, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av personer, teknisk observation av utrustning och kontrollerade leveranser användas bara om dessa metoder kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Med dessa metoder är det möjligt att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i en sådan omfattning att det har varit motiverat att ställa ett sådant särskilt villkor för användningen av dem.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att villkoret att metoderna ska vara av synnerlig vikt utvidgas att gälla också de nya befogenheter för hemliga metoder för inhämtande av information som föreslås i propositionen, det vill säga täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät, bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och styrd användning av informationskällor.  

Dessutom förutsätts det vid användning av befogenheten för täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät att metoden ska tillgripas som sista alternativ. Till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken det för täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät dessutom förutsätts att metoden är nödvändig för att ett brott ska kunna förhindras. För användningen av dessa metoder ställs sålunda i enlighet med polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Tullen betydligt strängare särskilda villkor än för andra hemliga metoder för inhämtande av information.  

Kravet på nödvändighet innebär inte att en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät eller bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät kan genomföras endast om brottet annars inte skulle förhindras eller bli utrett. Å andra sidan är täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät eller bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät inte möjliga endast på den grunden att det skulle underlätta utredningen av ett ärende, och inte heller om bevis kan fås på något annat sätt. I praktiken föregås täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät av inhämtande av information genom öppna källor, eventuell observation och därefter datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information, så det är fråga om metoder som kommer i sista hand.  

16 §.Teleövervakning och dess förutsättningar. I 2 mom. föreskrivs det om Gränsbevakningsväsendets rätt till teleövervakning. Gränsbevakningsväsendet får använda teleövervakning för att förhindra grovt ordnande av olaglig inresa, grovt ordnande av olaglig inresa och ett till det anknutet människohandelsbrott och grovt jaktbrott. Momentet ändras så att Gränsbevakningsväsendet i regel har rätt till teleövervakning för förhindrande av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka om det är fråga om ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år.  

Detta innebär att teleövervakning för förhindrande av brott utvidgas att gälla följande brott: 

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan samband med grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet 

grov penningtvätt 

grovt eller yrkesmässigt häleri  

grovt skjutvapenbrott 

grov miljöförstöring 

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden  

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för.  

Det är inte motiverat att utvidga befogenheten till tjänstebrott och militära brott enligt 4 § 14 och 15 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet eller tagande av gisslan eller förberedelse till tagande av gisslan enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa. Det är inte heller motiverat att utvidga befogenheten till allmänfarliga brott enligt 34 kap. i strafflagen som riktar sig mot Gränsbevakningsväsendet eller våldsamt motstånd mot tjänsteman enligt 1 § och grovt givande av muta enligt 14 § i 16 kap. i strafflagen. I praktiken överför Gränsbevakningsväsendet förhindrandet av sådana brott till polisen med stöd av 8 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet av orsaker som hänför sig till undersökningens opartiskhet eller brottets allvarlighetsgrad. 

23 §.Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar. Gränsbevakningsväsendets behov av förtäckt inhämtande av information accentueras särskilt inom kärnområdet för Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning vid bekämpning av brottslighet med anknytning till olaglig inresa, men det är ett behövligt verktyg också för förhindrande och utredning av vissa andra brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Gränsbevakningsväsendet får idag använda befogenheten för att förhindra grovt ordnande av olaglig inresa eller grovt ordnande av olaglig inresa och ett till det anknutet människohandelsbrott.  

Förhindrande och utredning av grova förfalskningsbrott som riktar sig mot resedokument hör till kärnområdet för Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning, eftersom det är fråga om brottslighet i anknytning till olaglig inresa som överskrider Schengenområdets yttre gränser. Grova förfalskningar av resedokument görs vanligen av organiserade kriminella sammanslutningar. Utredning av de delaktiga med hjälp av förtäckt inhämtande av information är en central metod för att utreda saken. Grovt förfalskningsbrott som gäller resedokument är som brottstyp mycket nära grovt ordnande av olaglig inresa. En enhetlig befogenhet för förhindrande och utredning av båda brotten skapar förutsättningar för bekämpningen av allvarlig brottslighet som hänför sig till olaglig inresa.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att Gränsbevakningsväsendet får rätt till annat förtäckt inhämtande av information än datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information för förhindrande av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, om det är fråga om ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år. Detta innebär att befogenheten för förtäckt inhämtande av information i syfte att förhindra ett brott utvidgas att gälla följande brott:  

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan samband med grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet 

grov penningtvätt 

grovt eller yrkesmässigt häleri 

grovt jaktbrott 

grovt skjutvapenbrott 

grov miljöförstöring 

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden 

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för.  

Med stöd av 5 kap. 15 § 2 mom. 6 punkten i polislagen får polisen använda förtäckt inhämtande av information, om det finns anledning att anta att åtgärden kan bidra till att utreda ett häleribrott som hänför sig till planmässig, organiserad, yrkesmässig, fortsatt eller upprepad brottslig verksamhet. Motsvarande befogenhet föreslås också för Gränsbevakningsväsendet, eftersom förtäckt inhämtande av information i fråga om sådana här allvarliga brott kan ha en betydande roll vid inhämtande av information som hänför sig till brottet. Bestämmelser om detta föreslås i 23 § 2 mom. 2 punkten. 

Det är däremot inte motiverat att utvidga befogenheten till tjänstebrott och militära brott enligt 4 § 14 och 15 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet eller tagande av gisslan eller förberedelse till tagande av gisslan enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa. Det är inte heller motiverat att utvidga befogenheten till allmänfarliga brott enligt 34 kap. i strafflagen som riktar sig mot Gränsbevakningsväsendet eller våldsamt motstånd mot tjänsteman enligt 1 § och grovt givande av muta enligt 14 § i 16 kap. i strafflagen. I praktiken överför Gränsbevakningsväsendet förhindrandet av sådana brott till polisen med stöd av 8 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet av orsaker som hänför sig till undersökningens opartiskhet eller brottets allvarlighetsgrad. 

24 §.Beslut om förtäckt inhämtande av information. Enligt 1 mom. ska beslut om förtäckt inhämtande av information för förhindrande av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka fattas av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet.  

Inom den operativa brottsbekämpningen är det möjligt att situationer som gäller användning av förtäckt inhämtande av information kan uppkomma snabbt och vid en tidpunkt där en viss enskild tjänsteman inte kan nås. Då kan befogenheten i fråga inte utövas trots att de materiella villkoren för användning av en hemlig metod för inhämtande av information är uppfyllda. Enligt 5 kap. 16 § i polislagen får beslut om förtäckt inhämtande av information fattas bland annat av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Enligt 3 kap.12 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen får beslut om förtäckt inhämtande av information för att förhindra eller utreda brott fattas också av en anhållningsberättigad tullman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. 

Det vore ändamålsenligt att beslutsnivån förenhetligas i förhållande till de andra brottsbekämpningsmyndigheterna och att man till beslutsfattarna fogar en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information (STEKPOV). Ändringen av beslutsnivån gäller förtäckt inhämtande av information och datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information. 

Kravet att en anhållningsberättigad gränsbevakningsman ska ha särskild utbildning för hemligt inhämtande av information beror på att det är ytterst viktigt att vara medveten om gränsen för förtäckt inhämtande av information för att befogenheten inte ska utövas på ett sätt där det i själva verket är fråga om en täckoperation. Genom utbildningen kan man också förbättra säkerheten i arbetet, minska risken för brottsprovokation och för att inhämtandet av information avslöjas samt främja verksamhetens resultat. 

29 §.Teknisk spårning och dess förutsättningar. I 3 mom . i paragrafen föreskrivs det att om syftet med teknisk spårning är att följa hur en person förflyttar sig genom att en spårningsanordning fästs i de kläder som denne bär eller i ett föremål som han eller hon bär med sig ( teknisk spårning av en person) , får åtgärden genomföras bara om personen i fråga med fog kan antas komma att begå ett brott som avses i 16 § 2 mom., dvs. grovt ordnande av olaglig inresa, eller grovt ordnande av olaglig inresa och ett till det anknutet människohandelsbrott eller grovt jaktbrott.  

Paragrafens 3 mom. ändras så att Gränsbevakningsväsendet har rätt till teknisk spårning av en person för förhindrande av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka om det är fråga om ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år. Ett villkor för användning av teknisk spårning av en person är dessutom att metoden kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka.  

Den föreslagna ändringen innebär att teknisk spårning av en person i syfte att förhindra ett brott utvidgas att gälla följande brott: 

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan samband med grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet 

grov penningtvätt 

grovt eller yrkesmässigt häleri 

grovt skjutvapenbrott 

grov miljöförstöring 

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden 

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för.  

Det är däremot inte motiverat att utvidga befogenheten till tjänstebrott och militära brott enligt 4 § 14 och 15 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet eller tagande av gisslan eller förberedelse till tagande av gisslan enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa. Det är inte heller motiverat att utvidga befogenheten till allmänfarliga brott enligt 34 kap. i strafflagen som riktar sig mot Gränsbevakningsväsendet eller våldsamt motstånd mot tjänsteman enligt 1 § och grovt givande av muta enligt 14 § i 16 kap. i strafflagen. I praktiken överför Gränsbevakningsväsendet förhindrandet av sådana brott till polisen med stöd av 8 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet av orsaker som hänför sig till undersökningens opartiskhet eller brottets allvarlighetsgrad. 

Teknisk spårning av en person får utföras till exempel genom att en spårningsanordning fästs i ett klädesplagg som den spårade personen bär eller i en väska som personen bär med sig. Om en spårningsanordning placeras i ett fordon är det dock alltid fråga om teknisk spårning och inte i 3 mom. avsedd teknisk spårning av en person. 

33 §.Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning. I 2 mom. hänvisas det till Kommunikationsverket. Myndighetens namn har ändrats till Transport- och kommunikationsverket, och hänvisningen bör ändras i enlighet med detta.  

Täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät 

34 a §.Täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och förutsättningar för sådana. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om en ny befogenhet för Gränsbevakningsväsendet som gäller täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Befogenheten är en mycket viktig metod i synnerhet inom bekämpningen av brott som gäller ordnande av olaglig inresa och människohandelsbrott, eftersom planeringen och genomförandet av denna typ av brott i praktiken har flyttat nästan helt och hållet till datanäten.  

I 1 mom. definieras täckoperation. Med täckoperation avses planmässigt inhämtande av information om en viss person eller dennes verksamhet genom infiltration, där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter eller registeranteckningar används eller falska handlingar framställs eller används för att förvärva förtroende som behövs för inhämtandet av information eller för att förhindra att inhämtandet av information avslöjas. Definitionsbestämmelsen förutsätter inte att den person eller grupp av personer som är föremål för åtgärden kan namnges eller specificeras till exempel enligt sina egenskaper, utan det räcker att personen eller gruppen av personer kan specificeras till exempel genom den verksamhet som bedrivs. Eftersom ett av målen med täckoperationer är att utreda kriminella organisationers strukturer och de personer som är verksamma inom dem, är det obefogat att till exempel uppgifter om en persons namn skulle vara en förutsättning för ett sådant utredningsarbete.  

Det föreslagna 1 mom. motsvarar i sak 5 kap. 28 § 1 mom. i polislagen och 3 kap. 23 § 3 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

För Gränsbevakningsväsendet föreslås inte befogenheter för andra täckoperationer än täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. 

I 2 mom. föreskrivs det om en befogenhet som gäller täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Enligt momentet får Gränsbevakningsväsendet för att förhindra och utreda brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka rikta en datanätsbaserad täckoperation mot en person som på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas komma att göra sig skyldig till ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år. Befogenheten får endast användas av vissa särskilt utbildade gränsbevakningsmän inom brottsbekämpning.  

Det föreslagna 2 mom. motsvarar 3 kap. 23 § 3 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

I 3 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull att täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät är inte tillåtna i en bostad, eftersom en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät endast kan ske i datanät. Vid ett fysiskt möte mellan den som deltar i en täckoperation och den som är mål för operationen är det fråga om en täckoperation som Gränsbevakningsväsendet inte heller i fortsättningen ska ha rätt till.  

Före paragrafen läggs det till en ny mellanrubrik. 

34 b §.Genomförande av täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om genomförandet av täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät i syfte att förhindra eller utreda ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. En täckoperation som genomförs uteslutande i datanät ska företas av en för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Regleringen motsvarar bestämmelserna om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät i 3 kap. 24 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Datanätsbaserat inhämtande av information beskrivs närmare i avsnitt 2.2.2.6. En gränsbevakningsman som inhämtar information genom observation och systematisk observation får i regel inte aktivt interagera med den som är föremål för inhämtandet av information. Till förtäckt inhämtande av information som genomförs i datanät hör i regel passiv växelverkan. Om dessa metoder inte är tillräckliga för att förhindra eller utreda ett brott, utan förhindrandet eller utredningen av brottet verkligen förutsätter aktiv umgänge med den som är föremål för inhämtande av information, kan täckoperationer som genomförs i datanät komma i fråga. Det kan vara fråga om en i paragrafen avsedd täckoperation som genomförs uteslutande i datanät till exempel i en situation där en för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information i syfte att förhindra eller utreda ett brott genom att hemlighålla sin riktiga identitet i ett datanät försöker inhämta information som är nödvändig för förhindrande eller utredning av brottet eller till exempel skapa ett sådant förtroendeförhållande som krävs för bevisprovokation genom köp med den som eventuellt kommer att bli föremål för bevisprovokation genom köp.  

34 c § . Brottsförbud. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf, enligt vilken en gränsbevakningsman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät inte får begå brott eller ta initiativ till ett brott. Paragrafen motsvarar 3 kap. 25 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. På grund av särdragen hos täckoperationer som genomförs i datanät behöver det inte i den här paragrafen föreskrivas om sådana undantag från huvudregeln, det vill säga brottsförbud, som det föreskrivs om i polislagen.  

34 d §.Deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och i kontrollerade leveranser. Till lagen fogas en ny paragraf där det i 1 mom. föreskrivs om deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet för en gränsbevakningsman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra användning av täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät för förhindrande eller utredning av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka i fråga om professionell, allvarlig och organiserad brottslighet. Deltagande i sådan verksamhet är inte nödvändigtvis särskilt sannolikt i täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät, men det är inte heller uteslutet att en organiserad kriminell sammanslutning via nätet söker en person i Finland till exempel för att genomföra arrangemang som hänför sig till olaglig inresa eller penningöverföringar.  

Den som deltar i en täckoperation kan i sitt tjänsteuppdrag lätt hamna i en situation där hans eller hennes förfarande vid en granskning i efterhand visar sig innebära att något brottsrekvisit uppfyllts. I synnerhet inom verksamhet i en sådan organiserad kriminell sammanslutning som avses i 17 kap. 1 a § i strafflagen är risken för att göra sig skyldig till brott stor. Straffbarheten i fråga om detta brott kan bero på ett brott som begås först efter deltagandeförfarandet och kan därför vara svårt att förutse.  

Bestämmelsen gäller endast situationer där en gränsbevakningsman som utför en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät infiltrerar en sådan sammanslutning som avses i 17 kap. 1 a § i strafflagen där deltagande som sådant är straffbart i mycket stor utsträckning. Lagrummet berättigar en gränsbevakningsman som utför ett tjänsteuppdrag att vara verksam i sammanslutningen endast som en viss sorts teknisk assistent i sammanslutningen i syfte att förvärva sammanslutningens förtroende och effektivisera bevakningen av sammanslutningen.  

En gränsbevakningsman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och agerar inom de gränser som ställts i 1 mom. är fri från straffansvar även om någon del av hans eller hennes agerande skulle ha uppfyllt rekvisitet för ett brott. Det agerande som avses i momentet kan komma i fråga om personen genom att skaffa lokaler eller fordon eller andra sådana hjälpmedel deltar i organiseringen av transporten av personer, föremål eller ämnen. Likaså kan verksamhet som avses i momentet innebära att sköta den kriminella sammanslutningens ekonomiska angelägenheter eller bistå sammanslutningen på andra med dessa jämförbara sätt. En förutsättning är att det kan antas att åtgärden genomförs också utan gränsbevakningsmannens medverkan. Gränsbevakningsmannens verksamhet får inte komma att äventyra eller skada någons liv, hälsa eller frihet eller orsaka betydande fara för eller skada på egendom. Dessutom ska biståndet avsevärt främja möjligheterna att uppnå syftet med täckoperationen.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att en gränsbevakningsman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät har rätt att delta i ombesörjandet av en försändelse som är föremål för en kontrollerad leverans enligt 37 §, om deltagandet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med leveransen.  

Paragrafen motsvarar 3 kap. 26 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

34 e §. Framställning om och plan för en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om innehållet i en framställning om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Enligt det föreslagna 1 mom. ska följande nämnas i framställningen: 1) den som föreslagit åtgärden, 2) den person, tillräckligt specificerad, som är föremål för inhämtandet av information, 3) det brott, tillräckligt specificerat, som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och som ligger till grund för åtgärden, 4) syftet med täckoperationen, 5) behovet av täckoperationen, 6) andra uppgifter än de som avses i 1–5 punkten som behövs för att bedöma förutsättningarna för täckoperationen.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att det över genomförandet av täckoperationen ska göras upp en skriftlig plan som innehåller väsentlig och tillräckligt detaljerad information för beslutsfattandet om och genomförandet av täckoperationen. Planen ska delges centralkriminalpolisen. När omständigheterna förändras ska planen vid behov ses över.  

Paragrafen motsvarar 3 kap. 27 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

34 f §.Beslut om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om beslut om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Enligt det föreslagna 1 mom. ska beslut om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät av en sådan för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information fattas av chefen för centralkriminalpolisen på framställning av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet eller av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Gränsbevakningsväsendet ansvarar för att villkoren för täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät uppfylls och för vidtagandet av åtgärden i förhållande till målet för inhämtandet av information samt för att den framställning om täckoperationen uteslutande i datanät som ska lämnas till polisen är ändamålsenlig och uppgifterna i den korrekta.  

Enligt det föreslagna 2 mom. kan beslut meddelas för högst sex månader åt gången.  

Enligt det föreslagna 3 mom. ska beslutet fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas: 1) den som föreslagit åtgärden, 2) den förvaltningsenhet som genomför täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät och den gränsbevakningsman som ansvarar för genomförandet av täckoperationen, 3) identifikationsuppgifterna för de gränsbevakningsmän som genomför täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät, 4) det brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och som ligger till grund för inhämtandet av information, 5) den person som är föremål för täckoperationen och som med fog kan antas komma att göra sig skyldig till det brott enligt 4 punkten som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, om personen i fråga är känd, 6) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för täckoperationen grundar sig på, 7) täckoperationens syfte och genomförandeplan, 8) beslutets giltighetstid, 9) huruvida åtgärder enligt 34 d § får utföras inom ramen för täckoperationen, de fakta som åtgärderna grundar sig på samt begränsningar och villkor för täckoperationen.  

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det att beslutet vid behov ska ses över när omständigheterna förändras. Beslut om avslutande av en täckoperation ska fattas skriftligen.  

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 29 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

34 g §.Utvidgad täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om utvidgning av täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät.  

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att en gränsbevakningsman som inhämtar information får utvidga en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät till att omfatta också förhindrande och utredning av ett annat brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, om det under inhämtandet av information framgår att det med fog kan antas att den person som är föremål för operationen utöver det brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och som ligger till grund för operationen kommer att begå ett annat i 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen eller i 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen avsett brott, med direkt anknytning till det första brottet, som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, inklusive grovt ordnande av olaglig inresa, och en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät behöver företas omedelbart för att förhindra eller utreda det brottet. Det förutsätts dessutom att en omedelbar utvidgning av täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät behövs för att brottet ska kunna förhindras eller utredas. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av informationen inleddes hänskjutas för avgörande till chefen för centralkriminalpolisen.  

I ett beslut enligt det föreslagna 34 f § 3 mom. om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät ska den person som är föremål för täckoperationen specificeras, liksom det brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och i fråga om vilket en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät får genomföras för att förhindra det. Under den tid operationen pågår är det möjligt att den person som är föremål för täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät avslöjar till exempel att personen också begått något annat brott än det som inhämtandet av information grundar sig på. Om den tjänsteman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät helt obegränsat fick besluta om inhämtande av information i en situation som avses i momentet, skulle förutsättningarna för denna täckoperation förlora sin betydelse och beslut om täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät i själva verket fattas av den som deltar i täckoperationen i datanät. Situationen kan i vilket fall som helst vara överraskande och unik i den meningen att inhämtande av information inte längre är möjligt senare. 

Enligt momentet ska brottet ha direkt anknytning till det brott som man avser förhindra genom den täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. Det nya brottet ska också vara ett sådant brott för vilket tillstånd skulle beviljas. Som exempel kan man nämna en situation där beslutet gäller grovt ordnande av olaglig inresa och det under tiden för en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät framgår att det med fog kan antas att den som är föremål för täckoperationen också gör sig skyldig till grov penningtvätt. Utvidgning kan dessutom komma i fråga endast i en situation där en omedelbar utvidgning av täckoperationen som genomförs uteslutande i datanät behövs för att förhindra det nya brottet. Om den som deltar i täckoperationen bedömer att man senare på nytt kan uppnå framgångsrikt inhämtande av information, får täckoperationen i datanätet inte omedelbart utvidgas. 

Formuleringen i momentet avviker från de motsvarande bestämmelserna i polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Tullen till den delen att det i dem hänvisas till 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen och genom 23 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen till 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen. Hänvisningen till 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen gäller så kallade teleavlyssningsbrott, i vilka också grovt ordnande av olaglig inresa ingår. Enligt 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen har polisen inte rätt att företa en täckoperation i samband med misstanke om grovt ordnande av olaglig inresa. Detta beror på att täckoperationer inte får företas av Gränsbevakningsväsendet och att man varken i samband med den upphävda polislagen (493/1995) eller den nu gällande polislagen har bedömt polisens behov av täckoperationer när det gäller utredning av grovt ordnande av olaglig inresa (RP 219/2008 rd, s. 50; RP 16/2013 rd, s. 24–25).  

Sålunda skulle en hänvisning till 5 kap. 28 § i polislagen på motsvarande sätt som i 5 kap. 34 § 1 mom. i polislagen eller 3 kap. 31 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen leda till en oönskad situation. Gränsbevakningsväsendet kan till exempel inte i samband med en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och som riktar sig mot ett misstänkt människohandelsbrott utvidga täckoperationen att gälla grovt ordnande av olaglig inresa som har direkt anknytning till ett människohandelsbrott. Därför ska momentet uttryckligen möjliggöra utvidgning av en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät också till grovt ordnande av olaglig inresa.  

Avsikten med detta tillägg är inte att ta ställning till användning av andra täckoperationer än täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät för förhindrande eller utredning av grovt ordnande av olaglig inresa. Det är endast fråga om att Gränsbevakningsväsendet med stöd av det föreslagna 34 a § 2 mom. får använda täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät i syfte att förhindra eller utreda grovt ordnande av olaglig inresa. Sålunda är det motiverat att Gränsbevakningsväsendet får utvidga en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät både till brott som ligger till grund för inhämtande av information och till grovt ordnande av olaglig inresa i direkt anknytning till det. I en IT-miljö finns inte de säkerhetsrisker som förekommer vid sedvanliga täckoperationer eller eventuella utmaningar vid infiltration av en kriminell sammanslutning som kan inverka på denna bedömning.  

Enligt 2 mom. får den gränsbevakningsman som företar en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät utvidga täckoperationen till att omfatta också andra än den person som är föremål för inhämtande av information, om det under täckoperationen framgår en grundad anledning att anta att också en annan person gör sig skyldig till ett i 10 kap. 3 mom. i tvångsmedelslagen eller i 5 kap. 28 § 2 mom. i polislagen avsett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, inklusive grovt ordnande av olaglig inresa, och i fråga om vilket det för förhindrandet eller utredningen av brottet genast bör riktas en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät mot den personen. Det förutsätts dessutom att en omedelbar utvidgning av täckoperationen behövs för att brottet ska kunna förhindras eller utredas. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av informationen inleddes hänskjutas för avgörande till chefen för centralkriminalpolisen. I de fall som avses i momentet motsvarar förfarandet och verksamhetsprinciperna det som anges i motiveringen till 1 mom.  

Utvidgningen av en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät gäller dock en person som inte är föremål för inhämtande av information i det ursprungliga beslutet om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät. I början av utvidgningen fattas beslutet av den gränsbevakningsman som genomför täckoperationen i datanät, men som dock utan obefogat dröjsmål ska hänskjuta ärendet för avgörande till chefen för centralkriminalpolisen. 

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om situationer där utvidgningen av en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät riktas till förhindrande eller utredning av ett annat brott än ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och där operationen genomförs av polisen. I ett ärende som gäller utvidgning av verksamheten ska man då förfara på det sätt som avses i 5 kap. 34 § i polislagen.  

34 h §.Bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och dess förutsättningar. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om en ny befogenhet för Gränsbevakningsväsendet som gäller bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Befogenheten är en mycket viktig metod i synnerhet inom bekämpningen av brott som gäller ordnande av olaglig inresa och människohandelsbrott, eftersom planeringen och genomförandet av denna typ av brott i praktiken har flyttat nästan helt och hållet till datanäten. Befogenheten motsvarar 3 kap. 32 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

För Gränsbevakningsväsendet föreslås inte befogenheter för annan bevisprovokation genom köp än sådan bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. 

I 1 mom. definieras bevisprovokation genom köp. Med bevisprovokation genom köp avses ett köpeanbud eller ett köp av föremål, egendom eller tjänster som förundersökningsmyndigheten för att förhindra eller utreda ett brott gör i syfte att påträffa eller ta om hand ett föremål eller egendom som har samband med ett brott eller att få i sin besittning eller finna bevis i ett brottmål eller vinningen av ett brott. Definitionen motsvarar i huvudsak 5 kap. 35 § 1 mom. i polislagen och 3 kap. 32 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, men utan ett omnämnande av köpeanbud för eller köp av ett ämne. I sådana brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och där bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät kan komma i fråga för att förhindra eller utreda brottet är det inte fråga om situationer som hänför sig till ämnen.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om en befogenhet för bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Enligt bestämmelsen får en för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information i syfte att förhindra eller utreda brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka genomföra bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och gäller säljanbud till allmänheten, om det är fråga om att förhindra eller utreda ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år eller häleri, och det är sannolikt att något av de mål som avses i 1 mom. kan uppnås genom bevisprovokationen genom köp. Befogenheten får endast användas av vissa särskilt utbildade gränsbevakningsmän inom brottsbekämpningen.  

I det föreslagna momentet föreskrivs vidare att en förutsättning för köp av annat än ett provparti är att köpet är nödvändigt för genomförandet av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Köp av ett provparti är det primära sättet att genomföra bevisprovokation genom köp, eftersom det inte kan anses godtagbart att köpverksamheten gäller stora partier eller fortgår särskilt länge. Om bevisprovokation genom köp inte kan genomföras genom att den riktas till ett provparti, är det möjligt att köpa en större helhet. Det att provpartier prioriteras bidrar också till att förhindra otillåten provokation till brott, som det föreskrivs om i 3 mom. 

I 3 mom. föreskrivs det om inhämtande av information som görs av en person som företar bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Personen får utföra bara sådant inhämtande av information som är nödvändigt för genomförande av bevisprovokationen genom köp som görs uteslutande i datanät. Bevisprovokationen genom köp ska genomföras på så sätt att den inte får den som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne inte annars skulle begå. Detta krav gäller köpeanbud för och köp av både provpartier och helheter.  

I 4 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull att bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät är inte tillåten i en bostad, eftersom en bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät endast kan ske i datanät. Ett fysiskt möte med en försäljare eller tjänsteleverantör innebär bevisprovokation genom köp som Gränsbevakningsväsendet inte heller i fortsättningen har rätt att företa.  

34 i §.Genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om genomförandet i praktiken av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Den genomförs på det sätt som föreslås i fråga om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät ska företas av en för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Regleringen motsvarar bestämmelserna om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät i 3 kap. 33 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Med bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät avses uttryckligen bevisprovokation genom köp där interaktionen mellan säljaren och den som företar bevisprovokation genom köp sker i sin helhet i datanätet. Den försäljare eller tjänsteleverantör som är föremål för bevisprovokationen och den tjänsteman som genomför bevisprovokationen träffar alltså inte varandra fysiskt under tiden för inhämtande av information. Om det i samband med bevisprovokationen inträffar en händelse där säljaren eller tjänsteleverantören och den som deltar i bevisprovokation genom köp hamnar att träffas fysiskt, är det inte längre fråga om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och Gränsbevakningsväsendet har inte befogenhet att vidta en sådan åtgärd. I sådan bevisprovokation genom köp uteslutande i datanät som nu avses är det alltså enbart fråga om situationer där en person som agerar anonymt i datanätet misstänks för ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och i fråga om vilket genomförande av bevisprovokation genom köp i datanätet är nödvändigt för att förhindra eller utreda brottet. 

34 j §.Beslut om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om beslut om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Det genomförs på det sätt som föreslås i fråga om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät. Enligt 1 mom. ska beslut om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät av en sådan för uppdraget förordnad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information fattas av chefen för centralkriminalpolisen på framställning av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Gränsbevakningsväsendet ansvarar för att villkoren för bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät uppfylls och för vidtagandet av åtgärden i förhållande till målet för inhämtandet av information samt för att den framställning om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät som ska lämnas till polisen är ändamålsenlig och uppgifterna i den korrekta. Beslutsförfarandet motsvarar i sak 3 kap. 35 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Enligt det föreslagna 2 mom. kan beslut meddelas för högst två månader åt gången.  

Enligt det föreslagna 3 mom. ska beslutet fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas: 1) det brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och som ligger till grund för åtgärden, 2) den person som är föremål för bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 3) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät grundar sig på, 4) det föremål, den egendom eller den tjänst som är föremål för bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 5) syftet med bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 6) beslutets giltighetstid, 7) den anhållningsberättigade tjänsteman som leder och övervakar genomförandet av bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 8) begränsningar och villkor för bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät.  

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. om beslutets giltighetstid och innehåll motsvarar bestämmelserna i 5 kap. 36 § i polislagen och 3 kap. 35 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

34 k §.Plan för genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om en plan för genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 kap. 37 § i polislagen och 3 kap. 36 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Enligt 1 mom. ska det över genomförandet av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät upprättas en skriftlig plan, om detta behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning eller av andra motsvarande skäl.  

Enligt 2 mom. ska planen vid behov ses över när omständigheterna förändras.  

34 l §. Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 kap. 38 § i polislagen och 3 kap. 37 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Enligt 1 mom. ska ett beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät fattas skriftligen. Beslutet fattas av en anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information och som ansvarar för genomförandet av bevisprovokationen.  

I 2 mom. föreskrivs det om innehållet i ett beslut om bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Enligt momentet ska följande nämnas i beslutet: 1) den gränsbevakningsman som beslutat om bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät samt beslutets datum och innehåll, 2) den förvaltningsenhet som genomför bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 3) identifikationsuppgifterna för de gränsbevakningsmän inom Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning som genomför bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät, 4) en redogörelse för hur det har säkerställts att bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät inte får den som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne annars inte skulle begå, 5) begränsningar och villkor för genomförandet av bevisprovokationen genom köp som genomförs uteslutande i datanät.  

I 3 mom. föreskrivs det om möjligheten att tillfälligt avvika från bestämmelsen i 2 mom. om beslutets skriftliga form, om det är fråga om en åtgärd som måste vidtas utan dröjsmål. Beslutet ska dock upprättas i skriftlig form omedelbart efter bevisprovokation genom köp.  

Enligt 4 mom. ska ett beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät vid behov ses över när omständigheterna förändras.  

36 §.Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor. I paragrafen föreskrivs det om normal användning av informationskällor. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om Gränsbevakningsväsendets rätt att utöver information av betydelse för skötseln av uppgifter som gäller förhindrande och utredning av brott också få information av betydelse för skötseln av uppgifter som gäller upprätthållande av gränssäkerheten av personer som inte hör till en myndighet, dvs. informationskällor.  

Vid Gränsbevakningsväsendet har informationskällor använts med stöd av lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet sedan 2018. Under den här tiden har det konstaterats att man genom användningen av informationskällor har möjlighet att inhämta sådan för Gränsbevakningsväsendets verksamhet relevant information som inte har direkt samband med brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka, såsom den nuvarande regleringen begränsar behörigheten. Relevant information som står utanför Gränsbevakningsväsendets undersökningsbehörighet gäller händelser och fenomen vid Finlands riksgräns som har beröringspunkter med Finlands gränssäkerhet. Enligt 3 § i gränsbevakningslagen är det Gränsbevakningsväsendets lagstadgade uppgift att upprätthålla gränssäkerheten. Med hjälp av information som hänför sig till gränssäkerheten kan Gränsbevakningsväsendet bland annat rikta sin egen övervaknings- och kontrollverksamhet. Behovet av information som hänför sig till gränssäkerheten har ökat inom hanteringen av den allvarliga störningssituationen i fråga om gränssäkerheten vid östgränsen och det anses att behovet kvarstår också i framtiden. 

Gränsbevakningsväsendet inhämtar och får information i anknytning till gränssäkerheten också på andra sätt än genom användning av informationskällor. Ett vanligt sätt är att aktivt hålla kontakt med personer som bor eller arbetar i gränsområden eller att diskutera observationer bland annat med dem som passerar gränsen. Sådant inhämtande av information är emellertid inte användning av informationskällor, eftersom det saknar den konfidentialitet som kännetecknar användning av informationskällor och eftersom informationsutbyte av den typen kan genomföras offentligt. 

Vid användning av informationskällor rekryterar myndigheten informationskällor som har information om saker som är av betydelse för myndigheten och informerar informationskällan hurudana frågor myndigheten uttryckligen är intresserad av. Trots det som nämns ovan delger informationskällorna ibland Gränsbevakningsväsendet information om saker som möjligen är av betydelse, men som inte hör till de brottmål som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka eller till gränssäkerheten. Denna typ av information förmedlar Gränsbevakningsväsendet till andra finländska myndigheter. 

Användning av informationskällor är ett ändamålsenligt sätt för Gränsbevakningsväsendet att inhämta information i syfte att förhindra och utreda brott och upprätthålla gränssäkerheten. Inhämtande av information som baserar sig på personligt umgänge är ofta ett effektivare sätt än många andra metoder för informationsinhämtning som myndigheten för närvarande kan använda. Genom användning av informationskällor fås sådan detaljerad information som det är svårt eller till och med omöjligt att producera med andra hemliga metoder för inhämtande av information eller hemliga tvångsmedel. 

Definitionen av användning av informationskällor i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet skiljer sig en aning från definitionen i 5 kap. 40 § i polislagen, som ändrades år 2019 genom att formuleringen ”av personer som inte hör till polisen eller till någon annan förundersökningsmyndighet” ersattes med formuleringen ”av personer som inte hör till polisen eller till någon annan myndighet” (lag 581/2019). Definitionen i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet bör motsvara bestämmelsen i polislagen, eftersom det inte finns någon grund för en avvikande definition av begreppet informationskälla.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om Gränsbevakningsväsendets rätt till styrd användning av informationskällor. Gränsbevakningsväsendet får rätt att be att en för ändamålet godkänd informationskälla som har lämpliga personliga egenskaper och är registrerad och har samtyckt till inhämtandet av information inhämtar information som avses i 1 mom. i paragrafen ( styrd användning av informationskällor ). Paragrafens rubrik ändras i överensstämmelse med detta.  

Av momentet framgår det att informationskällor kan användas i rätt stor utsträckning inom Gränsbevakningsväsendets inhämtande av information. Till exempel begränsningar som baserar sig på en straffskala för brottsliga gärningar gäller inte användningen av informationskällor. I praktiken riktas styrd användning av informationskällor dock främst till förhindrande och utredning av sådan allvarlig brottslighet som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka samt till inhämtande av information som är särskilt viktig för upprätthållandet av gränssäkerheten.  

Formuleringen ”får be” i 2 mom. hänvisar till åtminstone en viss grad av aktivitet från myndigheten i förhållande till informationskällan. Även om informationskällorna naturligtvis får välja sitt sällskap som de vill och när de anser det nödvändigt meddela myndigheten de omständigheter som de fått veta, lyfter myndighetens aktiva roll i verksamheten frågan om informationskällans rättssäkerhet. I praktiken är det i sista hand fråga om att informationskällan agerar på initiativ av en myndighet och för myndighetens räkning. Utöver informationskällans rättssäkerhet är också frågor som gäller rättssäkerheten för den som är föremål för inhämtande av information samt de tjänstemän som deltar i verksamheten centrala faktorer som talar för att det ska föreskrivas på lagnivå om användning av informationskällor. 

Paragrafens formulering ”har samtyckt till inhämtandet av information” uttrycker att användning av informationskällor utgår från att uppgifter lämnas frivilligt. Sålunda anses en person som har lämnat uppgifter med stöd av Gränsbevakningsväsendets lagstadgade rätt att få uppgifter inte som en informationskälla enligt 1 mom., även om personen till exempel på grund av sin ställning skulle lämna uppgifter till Gränsbevakningsväsendet på det sätt som avses i 1 mom. mer än tillfälligt.  

I 3 mom. föreskrivs det om begränsningar som gäller styrd användning av informationskällor. En informationskälla får inte ombes att inhämta information på ett sätt som förutsätter utövande av myndighetsbefogenheter eller som äventyrar informationskällans eller någon annans liv eller hälsa. Innan styrd användning av en informationskälla inleds ska informationskällan upplysas om sina rättigheter och skyldigheter och i synnerhet om vad som är tillåten och förbjuden verksamhet enligt lag.  

Styrd användning av en informationskälla befriar inte informationskällan från straffrättsligt ansvar när denne inhämtar information under ledning av en myndighet. Informationskällor omfattas av absolut brottsförbud. Av denna anledning kan myndigheten inte styra informationskällan till åtgärder som innebär att informationskällan eventuellt gör sig skyldig till brott, med beaktande också av det omfattande gärningsmannaansvaret och delaktighetsansvaret inom finsk straffrätt.  

I momentet föreskrivs det dessutom att informationskällans säkerhet vid behov ska tryggas under och efter inhämtandet av information. Ombesörjandet av en informationskällas säkerhet i ett enskilt fall kan i praktiken genomföras delvis i samarbete med polisen, men det huvudsakliga och slutliga ansvaret ligger alltid hos den förvaltningsenhet vid Gränsbevakningsväsendet som sköter ärendet. Genom samarbete med polisen kan man dock undvika överlappande funktioner och vid behov koncentrera resurserna dit där verksamheten i fråga redan bedrivs. 

Betydelsen av styrd användning av informationskällor ökar när allvarliga brott som hör till Gränsbevakningsväsendets behörighet förhindras och utreds, såsom brott som begås av organiserade kriminella sammanslutningar. Gärningar av denna typ förutsätter på grund av sin natur ofta ett mera långvarigt och ytterst konfidentiellt interaktionsförhållande mellan myndigheten och en eventuell informationskälla, i synnerhet om informationskällan själv deltar i brottslig verksamhet. Informationskällorna kan också annars på grund av sina förbindelser röra sig bland personer som antas ha samband med en brottslig gärning och träffa personer som de känt från tidigare och diskutera med dem. 

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar bestämmelserna i polislagen, tvångsmedelslagen och lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll. 

36 a §.Behandling av uppgifter om en informationskälla och betalning av arvode. Till lagen fogas en ny paragraf till vars 1 mom. bestämmelserna om registrering av uppgifter om informationskällor i ett personregister flyttas från gällande 36 § 2 mom. I momentet finns en informativ hänvisning till 12 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (639/2019).  

Vid behandlingen av de uppgifter som ska införas i personregistret ska bestämmelserna i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet iakttas. Syftet med registreringen av informationskällor är utöver att öka Gränsbevakningsväsendets faktiska möjligheter att utnyttja informationskällor på riksnivå också att förebygga situationer där informationskällan samtidigt fungerar som informationskälla för olika enheter och eventuellt också olika förundersökningsmyndigheters enheter som systematiskt använder informationskällor. Dessutom förbättrar registreringen möjligheterna till övervakning av lagenligheten i verksamheten, inbegripet utbetalningen av arvoden. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om möjligheten att betala ett arvode till en informationskälla. Närmare anvisningar om grunderna för fastställandet av arvodet ges i en administrativ föreskrift om saken. Arvodena grundar sig på en viss grad av jämförbarhet så att arvoden för samma typ av information är lika stora i hela landet, oberoende av vilken förundersökningsmyndighet som bedriver verksamheten. Ett annat förfarande skulle kunna leda till något slags handel med information.  

Bestämmelser om det arvode som ska betalas för användning av informationskällor finns i 92 b § i inkomstskattelagen. Enligt 2 punkten i den paragrafen är arvode som en myndighet betalar eller förmedlar för information som har bidragit till att ett brott har förebyggts eller utretts, en gärningsman har gripits eller den nytta som ett brott har medfört har återfåtts inte skattepliktig inkomst. Enligt 3 punkten i paragrafen är också sådant arvode skattefritt som en myndighet betalar en i lagen om militär underrättelseverksamhet (590/2019) och i polislagen avsedd informationskälla för inhämtande av information som är av betydelse för skötseln av ett underrättelseuppdrag. Från arvodet ska det inte heller betalas andra lagstadgade arbetsgivar- och pensionsförsäkringsavgifter.  

Det är inte fråga om en sådan inkomst för mottagaren som kan ses som någon egentlig regelbunden inkomst som kan jämställas med lön, utan inkomsten är mycket sporadisk och ringa. Dessutom är det skäl att notera att skatteplikt för arvodet skulle innebära en risk för att informationskällan röjs på grund av omständigheter som beror på beskattningsförfarandet. En viss grad av offentlighet i fråga om beskattningsuppgifter kan avslöja att en person är verksam som informationskälla inte bara på allmän nivå utan också för brottslingar. Detta kan anses som en klar riskfaktor för informationskällan.  

I denna proposition föreslås det att det till 92 b § 3 punkten i inkomstskattelagen fogas en bestämmelse om att också arvode som betalas till en i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd informationskälla för inhämtande av information som är av betydelse för skötseln av uppdrag som hänför sig till upprätthållandet av gränssäkerheten är skattefritt. 

Utöver det som nämnts ovan föreslås det att det i 2 mom. också föreskrivs att utgångspunkten är att arvode betalas endast till registrerade informationskällor. Detta kan anses motiverat med tanke på tillsynen över verksamheten. Det är klart att registreringen av en informationskälla ökar möjligheten att kontrollera användningen av informationskällor, varvid möjligheten att betala arvode endast till registrerade informationskällor på motsvarande sätt ökar möjligheten att följa upp betalningen av arvoden och deras belopp. Genom att registreringen och betalningen av arvodet kopplas ihop förebyggs det till exempel att arvoden obemärkt betalas flera gånger. I momentet föreskrivs det dock på samma sätt som i polislagen om möjlighet att avvika från huvudregeln om registrering. Även om registrering i regel är en förutsättning för betalning av arvode, kan arvode av grundad anledning betalas även till en oregistrerad informationskälla. 

36 b §.Beslut om styrd användning av informationskällor. Till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om beslut om styrd användning av informationskällor. Enligt 1 mom. i paragrafen ska beslut om styrd användning av informationskällor fattas av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet eller av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. På grund av de olika typer av risker som hänför sig till styrd användning av informationskällor motsvarar beslutsnivån till sina viktigaste delar vad som föreslås i fråga om förtäckt inhämtande av information och täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät.  

Enligt det föreslagna 2 mom. kan beslut om styrd användning av informationskällor meddelas för högst sex månader åt gången. Jämfört med till exempel framåtblickande teletvångsmedel kan den relativt långa giltighetstiden för ett beslut om en metod för inhämtande av information motiveras med metodens natur. En faktor som hänger samman med styrd användning av informationskällor är ett förtroendefullt förhållande mellan tjänstemannen och informationskällan, vilket inte nödvändigtvis uppnås särskilt snabbt. Å andra sidan kan det antas att styrd användning endast sällan är av engångskaraktär, eftersom man sannolikt får bäst resultat genom långsiktig styrning av en informationskälla.  

Det föreslagna 3 mom. som gäller beslutets innehåll motsvarar bestämmelserna om innehåll i beslut om andra motsvarande metoder för inhämtande av information. I momentet föreskrivs det att beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas: 1) den som föreslagit åtgärden, 2) den förvaltningsenhet som genomför inhämtandet av information och den gränsbevakningsman som ansvarar för genomförandet av detta, 3) identifikationsuppgifterna för informationskällan, 4) grunden för åtgärden, 5) den person som är föremål för åtgärden, om personen kan individualiseras när beslutet fattas, 6) syftet med inhämtandet av information och planen för genomförandet av detta, 7) beslutets giltighetstid, 8) begränsningar och villkor för den styrda användningen av informationskällor. 

Enligt 4 mom. ska beslutet vid behov ses över när omständigheterna förändras. Beslut om att styrd användning av en informationskälla ska avslutas ska fattas skriftligen.  

38 §.Beslut om kontrollerade leveranser. Enligt det gällande 1 mom. ska beslut om kontrollerade leveranser som utförs av Gränsbevakningsväsendet fattas av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet.  

Inom den operativa brottsbekämpningen är det möjligt att situationer som gäller användning av kontrollerade leveranser kan uppkomma snabbt och vid en tidpunkt då en viss enskild tjänsteman inte kan nås. Då kan befogenheten i fråga inte utövas trots att de materiella villkoren för användning av en hemlig metod för inhämtande av information eller hemliga tvångsmedel är uppfyllda. 

Det vore ändamålsenligt att beslutsnivån förenhetligas i förhållande till de andra brottsbekämpningsmyndigheterna och att man till beslutsfattarna fogar en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.  

Kravet på särskild utbildning för hemligt inhämtande av information för en anhållningsberättigad gränsbevakningsman är viktigt med tanke på gränserna för åtgärden, arbetssäkerheten, minskning av risken för brottsprovokation, förhindrande av att inhämtandet av information avslöjas och främjandet av verksamhetens resultat. 

52 §.Underrättelse om hemligt inhämtande av information. Enligt gällande 5 mom. behöver den som varit föremål för inhämtande av information genom systematisk observation eller förtäckt inhämtande av information inte underrättas, om inte förundersökning har inletts i ärendet. Om förundersökning inleds, iakttas 10 kap. 60 § i tvångsmedelslagen. Till momentet fogas omnämnandet av en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät, bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och styrd användning av informationskällor. Det behöver inte alls informeras om användningen av dessa metoder för inhämtande av information om inte förundersökning har inletts i ärendet. Om förundersökning däremot har inletts, avgörs frågan om underrättelse i enlighet med 10 kap. 60 § i tvångsmedelslagen.  

Enligt gällande 7 mom. ska 39 § iakttas vid handläggning av underrättelseärenden i domstol. Till momentet fogas bestämmelser om underrättelse om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät samt styrd användning av informationskällor. Ärendena ska behandlas vid Helsingfors tingsrätt. Helsingfors tingsrätt kan på grund av sin storlek och sakkunskap specialisera sig på frågor som gäller underrättelse av användningen av hemliga metoder för inhämtande av information. Genom lämpligt arrangemang av sammanträden kan det säkerställas att den sittande domaren är förtrogen med behandlingen av ärenden som gäller hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel. Det finns skäl att centralisera behandlingen också i syfte att begränsa antalet personer som känner till användningen av dessa metoder för inhämtande av information samt för att verkställa nödvändiga säkerhetsarrangemang.  

I ärenden som gäller underrättelse om användning av dessa metoder för inhämtande av information ska endast nödvändiga uppgifter förmedlas till domstolen. Särskild vikt ska fästas vid att sekretessen iakttas och vid datasäkerhetsarrangemangen. Avsikten med bestämmelserna i momentet är att trygga säkerheten för den tjänsteman som genomför operationen och tjänstemannens närstående samt säkerställa att målet för inhämtandet av information uppnås. Momentet innebär till exempel att domstolen inte behöver ges information om vem som är föremål för inhämtande av information eller på vilken ort inhämtandet av information genomförs. En beskrivning av det misstänkta brottet eller den misstänkta brottsliga verksamheten på en allmän nivå är det väsentliga och räcker. Behandlingen av ärendet kan vid behov hållas någon annanstans än i domstol, till exempel i Gränsbevakningsväsendets eller polisens lokaler. De mest centrala bestämmelserna om sekretess finns i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007).  

Bestämmelserna motsvarar 5 kap. 45 § 6 mom. och 58 § 5 och 7 mom. i polislagen samt 3 kap. 44 § 6 mom. och 57 § 5 och 7 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Gränsbevakningsväsendet får inte använda andra täckoperationer än täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät, varför det behöver föreskrivas om tillståndsärenden som gäller täckoperationer såsom i 45 § 1 och 6 mom. i polislagen eller 3 kap. 44 § 1 och 6 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

58 §.Användning av hemliga tvångsmedel. Enligt gällande 1 mom. ska 10 kap. i tvångsmedelslagen tillämpas på användningen av hemliga tvångsmedel i en förundersökning som genomförs av Gränsbevakningsväsendet med de undantag som anges nedan. Momentet förblir oförändrat. Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets rätt att använda täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät samt styrd användning av informationskällor vid förundersökning av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka ska dock i fortsättningen finnas i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Till detta görs en informativ hänvisning i 10 kap. 1 § i tvångsmedelslagen enligt det som beskrivs nedan.  

I 2 mom. föreskrivs det om de hemliga tvångsmedel som Gränsbevakningsväsendet inte får användas. Det föreslås att momentet ändras så att Gränsbevakningsväsendet får befogenhet för styrd användning av informationskällor och täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Gränsbevakningsväsendet får fortfarande inte använda egentliga täckoperationer och bevisprovokation genom köp.  

I gällande 3 mom. 1 punkten föreskrivs det om Gränsbevakningsväsendets rätt att använda teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning och annat förtäckt inhämtande av information än sådant datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information som avses i 10 kap. 14 § 4 mom. i tvångsmedelslagen vid utredning av grovt ordnande av olaglig inresa eller grovt ordnande av olaglig inresa och till den anknuten människohandel eller grov människohandel.  

Det föreslås att Gränsbevakningsväsendet får befogenhet att i samband med gränskontroll, Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning eller de tillsynsuppgifter som föreskrivs för Gränsbevakningsväsendet förhindra och utreda också sådana människohandelsbrott som inte har anknytning till ordnande av olaglig inresa. Av denna anledning stryks sambandet mellan ordnande av olaglig inresa och människohandelsbrott i momentet. Gränsbevakningsväsendet kan fortfarande använda teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning vid utredning av människohandelsbrott.  

I 3 mom. 2 punkten föreskrivs det om teleövervakning vid utredning av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Punkten ändras så att befogenheten att använda teleövervakning utvidgas att gälla alla de brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka för vilka det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år. Befogenheten utvidgas dock inte till militära brott eller tjänstebrott, våldsamt motstånd mot tjänsteman, grovt givande av muta, tagande av gisslan och förberedelse till tagande av gisslan i anknytning till ordnande av olaglig inresa eller sådana allmänfarliga brott som riktar sig mot Gränsbevakningsväsendet. Bestämmelser om dessa undantag finns i 4 mom. i paragrafen.  

Detta innebär att teleövervakning i syfte att utreda ett brott utvidgas att gälla följande brott: 

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan anknytning till grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande enligt 25 kap. i strafflagen i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov penningtvätt 

grovt skjutvapenbrott 

grov miljöförstöring 

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden 

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för.  

Rätten till teleövervakning vid utredning av grovt ordnande av olaglig inresa, grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet, grovt eller yrkesmässigt häleri, grovt jaktbrott samt grovt döljande av olagligt byte förblir oändrad.  

Bestämmelser om annat förtäckt inhämtande av information än sådant datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information som avses i 10 kap. 14 § 4 mom. i tvångsmedelslagen föreslås i 3 punkten i momentet. Befogenheten utvidgas att gälla alla brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och för vilka det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år, med de undantag som anges i 4 mom. Detta betyder att befogenheten för utredning av brott utvidgas att gälla följande brott:  

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan anknytning till grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet 

grov penningtvätt 

grovt eller yrkesmässigt häleri 

grovt skjutvapenbrott 

grovt jaktbrott 

grov miljöförstöring  

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden 

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för.  

Dessutom föreslås befogenhet för utredning av häleri som hänför sig till planmässig, organiserad, yrkesmässig, fortsatt eller upprepad brottslig verksamhet. Befogenheten får fortfarande utövas för utredning av grovt ordnande av olaglig inresa såsom för närvarande. 

I den nya 4 punkten i 3 mom. föreskrivs det om teknisk spårning av en person. Befogenheten utvidgas att gälla alla brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och för vilka det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst fyra år, med de undantag som anges i 4 mom. Detta betyder att befogenheten för utredning av brott utvidgas att gälla följande brott:  

människohandelsbrott och grovt människohandelsbrott utan anknytning till grovt ordnande av olaglig inresa 

grovt frihetsberövande i anknytning till ordnande av olaglig inresa 

grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet 

grov penningtvätt 

grovt eller yrkesmässigt häleri 

grovt skjutvapenbrott 

grov miljöförstöring 

grovt naturskyddsbrott inom naturskyddsområden  

grov skadegörelse, grov stöld och grov bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för. 

Befogenheten får fortfarande utövas för utredning av grovt ordnande av olaglig inresa och grovt jaktbrott såsom för närvarande. 

I 4 mom. föreskrivs det om undantag som gäller teleövervakning, annat förtäckt inhämtande av information än sådant datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information som avses i 10 kap. 14 § 4 mom. i tvångsmedelslagen och teknisk spårning av en person. Dessa befogenheter får inte utövas vid utredning av militära brott eller tjänstebrott, våldsamt motstånd mot tjänsteman, grovt givande av muta, tagande av gisslan eller förberedelse till tagande av gisslan i anknytning till ordnande av olaglig inresa eller sådana allmänfarliga brott som riktar sig mot Gränsbevakningsväsendet.  

I paragrafens gällande 4 mom. föreskrivs det om Gränsbevakningsväsendets befogenheter vid i 5 § avsedd annan förundersökning. Momentet blir 5 mom. men innehållet ändras inte.  

59 §.Beslut om förtäckt inhämtande av information vid förundersökning av brott. Enligt 1 mom . ska beslut om förtäckt inhämtande av information för utredning av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka fattas av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet eller en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.  

Situationer inom den operativa brottsbekämpningen kan uppkomma snabbt och vid en tidpunkt då en viss enskild tjänsteman inte kan nås. Då kan befogenheten i fråga inte utövas trots att de materiella villkoren för användning av hemliga tvångsmedel är uppfyllda. Det vore ändamålsenligt att beslutsnivån förenhetligas i förhållande till de andra brottsbekämpningsmyndigheterna och att man till beslutsfattarna fogar en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Ändringen av beslutsnivån gäller förtäckt inhämtande av information och datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information. 

7.2  Lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning

17 § . Tystnadsplikt. I 1 mom. föreskrivs det om tystnadsplikt för tjänstemän som hör till Gränsbevakningsväsendets personal i fråga om identiteten hos en person som har lämnat information konfidentiellt, om röjandet av informationen kan äventyra den persons säkerhet som har lämnat information konfidentiellt eller en närstående persons säkerhet. Tystnadsplikten utökas att gälla också information om den som deltar i en täckoperation eller bevisprovokation genom köp som genomförs i datanät. Även om riskerna för att identiteten röjs i första hand gäller dem som deltar i en täckoperation eller bevisprovokation genom köp i den reella världen, behöver också de som deltar i en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät eller bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät skyddas.  

17 c §.Skyldighet att röja uppgifter under en rättegång. I paragrafen föreskrivs det om de förutsättningar under vilka domstolen kan ålägga en anställd vid Gränsbevakningsväsendet att röja information om identiteten hos den som konfidentiellt lämnat uppgifter, om utelämnad information kan medföra en kränkning av en parts rätt att försvara sig på behörigt sätt eller på annat sätt bevaka sin rätt under rättegången. För åläggandet att röja information krävs dessutom att den allmänna åklagaren utför åtal för ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst sex år eller för försök eller medverkan till ett sådant brott.  

Det får inte ens då bestämmas att identiteten hos den person som lämnat ut information konfidentiellt ska röjas, om det är uppenbart att dennes eller för denne närstående personers säkerhet därmed allvarligt skulle äventyras. Till paragrafen fogas en motsvarande begränsning som gäller den som deltar i en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät.  

Röjandet av informationen hänför sig till främjandet av en rättvis rättegång. Rätten till en rättvis rättegång anges uttryckligen i artikel 6.1 i Europakonventionen och i artikel 14.1 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Rätten kan också anses ingå i kravet på korrekt behandling som uttrycks i 21 § 1 mom. i grundlagen. Principen kan anses vara särskilt viktig vid behandlingen av allvarliga brott. 

Också grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid aspekter som gäller en rättvis rättegång i samband med att det föreskrivits om okonventionella brottsbekämpnings- och brottsutredningsmetoder (GrUU 5/1999 rd). Utskottet har konstaterat att till en rättvis rättegång anses höra att den åtalade eller dennes försvarare får information och ges tillfälle att uttala sig om det relevanta material som kan påverka domen.  

Också riksdagens förvaltningsutskott har i samband med en ändring av 44 § i den numera upphävda polislagen uppmärksammat rätten till en rättvis rättegång (FöUB 10/2005 rd). Enligt utskottets åsikt sätts den åtalades rätt att få en rättvis rättegång inte på spel när uppgifter om täckoperation eller bevisprovokation genom köp inte används för att motivera åtalsprövning eller vid rättegången, utan bara hjälper polisen att orientera sig rätt i utredningen. 

Utgångspunkten bör vara att rättegången är öppen och opartisk och baserad på samma rättegångsmaterial, vilket innebär att parterna ska informeras om alla för avgörandet relevanta omständigheter. I ett ackusatoriskt förfarande ankommer det på åklagaren eller målsäganden att bevisa svarandens skuld. I en osäker situation leder bristfälliga bevis till att ärendet avgörs till svarandens fördel. Om man inte kan röja till exempel den persons identitet som uppträtt i samband med bevisprovokation genom köp måste domstolen överväga vilken betydelse detta faktum ska tillmätas med tanke på bevisbedömningen och ärendets slutresultat. 

17 d §.Skyldighet att röja uppgifter under en brottsutredning. Enligt 1 mom. är de som hör till Gränsbevakningsväsendets personal trots sin tystnadsplikt eller tystnadsrätt skyldiga att röja sådan information enligt 17 § 1 mom. och 17 b § 1 mom. som är nödvändig för bedömning av förutsättningarna för att inleda förundersökning, om det finns grundad anledning att anta att den som konfidentiellt lämnat uppgifter i sin egenskap av uppgiftslämnare i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.  

Det föreslås att det till momentet fogas den som deltar i en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och den som deltar i bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät. Med stöd av den ändring som föreslås i 17 § i lagen ska tystnadsplikten omfatta också identiteten för den som deltagit i en täckoperation eller bevisprovokation genom köp som genomförs i ett datanät.  

Bedömningen av förutsättningarna för att inleda förundersökning gäller utredning och övervägande av om det finns skäl att misstänka en person för brott. I praktiken är det fråga om att det finns grundad anledning att anta att personen har gjort sig skyldig till brott när personen agerat i den egenskap som avses i momentet. 

Av skäl som har samband med inträdandet av straffansvaret ska information lämnas ut alltid då detta kan anses vara nödvändigt. Den i momentet angivna förutsättningen ”nödvändig” används i samma bemärkelse som i 3 kap. om hemliga metoder för inhämtande av information. Det är fråga om en hög tröskel och innebär att bedömning av förutsättningarna för förundersökning eller utredning av ett brott inte kan göras utan att identiteten hos den som deltar i täckoperationen eller bevisprovokationen genom köp röjs. 

Det föreslås att 2 mom. ändras på motsvarande sätt så att det till momentet fogas en bestämmelse om att de som hör till Gränsbevakningsväsendets personal är skyldiga att röja information som avses i 1 mom. också för utredningen i ett ärende där förundersökning har inletts, om det finns grundad anledning att misstänka att den som deltagit i en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät eller bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.  

Paragrafens 5 mom. gäller en situation där domstolen trots att en person som hör till Gränsbevakningsväsendets personal vägrar röja information enligt 1 eller 2 mom. kan bestämma att informationen ska lämnas till den som framställt yrkandet, om det inte finns någon laglig grund för vägran. Det är alltså fråga om att bryta en vägran att lämna ut information.  

Till momentet fogas en bestämmelse där det föreskrivs att om det ärende som avses i 3 mom. gäller en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät, bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät eller styrd användning av informationskällor, behandlas ärendet vid Helsingfors tingsrätt. Andra ärenden som gäller skyldighet att röja information ska fortfarande behandlas vid den tingsrätt där det lämpligen kan ske. Det att ärenden som gäller täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät, bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och styrd användning av informationskällor styrs till Helsingfors tingsrätt beror på att ärenden som gäller dessa metoder för inhämtande av information enligt 52 § 7 mom. i förslaget ska behandlas i Helsingfors tingsrätt.  

De föreslagna bestämmelserna motsvarar 7 kap. 5 § 5 mom. i polislagen, 10 kap. 60 § 7 mom. i tvångsmedelslagen och 4 kap. 5 § 5 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

7.3  Tvångsmedelslagen

10 kap. Hemliga tvångsmedel 

1 §. Tillämpningsområde. Bestämmelserna i 10 kap. 1 § 2 mom . i tvångsmedelslagen preciseras genom att det i momentet görs en informativ hänvisning till lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet i fråga om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät samt styrd användning av informationskällor. I momentet föreslås också bestämmelser om genomförande vid Gränsbevakningsväsendet av täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät.  

39 § . Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor . I 2 och 4 mom. görs ändringar som föranleds av befogenheten för styrd användning av informationskällor.  

40 §.Beslut om styrd användning av informationskällor . Till paragrafens 1 mom. fogas en bestämmelse om beslutsfattande vid Gränsbevakningsväsendet. Beslut om styrd användning av informationskällor i syfte att utreda brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka ska enligt förslaget fattas av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen för juridiska avdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet eller av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad gränsbevakningsman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.  

7.4  Polislagen

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information 

1 §.Tillämpningsområde och definitioner. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nya befogenheter som föreslås i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet beaktas där. Det föreslås att det till paragrafens 4 mom. fogas en informativ hänvisning till täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät, bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät och styrd användning av informationskällor, om vilka det föreskrivs i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Dessutom föreslås det att en kort beskrivning av beslutsfattandet i fråga om täckoperationer och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät tas in i momentet.  

7.5  Lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet

12 §. Behandling av uppgifter om informationskällor. I paragrafen föreskrivs det om de personuppgifter som Gränsbevakningsväsendet får behandla i fråga om en person som avses i 36 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. I paragrafen föreslås en hänvisning också till 10 kap. 39 § i tvångsmedelslagen, där det föreskrivs om användning av informationskällor för utredning av brott. Ytterligare bestämmelser om registreringen och övervakningen av informationskällor finns i 3 kap. 13 § 2 mom. och 14 § i statsrådets förordning om förundersökning, tvångsmedel och hemligt inhämtande av information (122/2014).  

7.6  Inkomstskattelagen

92 b §.Vittnesarvode, belöning för tips och arvode som betalas för användning av informationskälla. Bestämmelser om skatteplikt för inkomst som fysiska personer erhåller finns i inkomstskattelagen. Finlands skattesystem grundar sig på ett brett inkomstbegrepp, enligt vilket den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde är skattepliktig inkomst, om det inte särskilt föreskrivs att de är skattefria.  

Enligt 2 punkten i den gällande paragrafen är ersättning eller arvode som en myndighet betalar eller förmedlar för information som har bidragit till att ett brott har förebyggts eller utretts, en gärningsman har gripits eller den nytta som ett brott har medfört har återfåtts inte skattepliktig inkomst. Punkten ska i fortsättningen också gälla arvoden som betalats till en informationskälla för information som är av betydelse för skötseln av uppdrag som hänför sig till Gränsbevakningsväsendets förebyggande och utredande av brott.  

Enligt 3 punkten i den gällande paragrafen är arvode som en myndighet betalar en i lagen om militär underrättelseverksamhet och i polislagen avsedd informationskälla för inhämtande av uppgifter som är av betydelse för skötseln av ett underrättelseuppdrag inte skattepliktig inkomst. Det föreslås att det till punkten fogas en bestämmelse om att arvode som betalas till en i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd informationskälla för inhämtande av uppgifter som är av betydelse för skötseln av uppdrag som hänför sig till upprätthållandet av gränssäkerheten också är skattefritt. Detta är motiverat för att säkerställa en konsekvent reglering och ett täckande skydd för informationskällan. Det är viktigt att identiteten hos den som lämnat information inte avslöjas i samband med beskattningen. Också det att de arvoden som betalas en informationskälla är relativt tillfälliga och små talar för att arvodena ska vara skattefria.  

11.1  Allmänna utgångspunkter

I bedömningen av nuläget och i specialmotiveringen i denna proposition har man redan bedömt frågor som hänför sig till grundlagen och till tillgodoseendet och skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna till den del de inverkar på hur de föreslagna bestämmelserna utformas och hur de ska tolkas. Också riksdagens grundlagsutskotts och Europadomstolens ställningstaganden har beaktats. 

Genom brottsbekämpningsåtgärder ingriper man i de grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, särskilt i rätten till den personliga frihet och integritet som tryggas i 7 §, den rörelsefrihet som tryggas i 9 § 1 mom., det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § och det egendomsskydd som tryggas i 15 §. När förslagen bedöms har också bestämmelserna om rättsskydd i 21 § i grundlagen betydelse. Samtidigt är det klart att förhindrande och utredning av brott är ett sådant mål som allmänintresset och det samhälleliga intresset starkt förutsätter. 

Med avseende på grundlagen är de mest betydelsefulla lagändringarna i propositionen de som ger Gränsbevakningsväsendet nya befogenheter som avser individen eller som begränsar individens rättigheter eller genom vilka redan existerande befogenheter utökas.  

Grundlagsutskottet har vid behandlingen av regleringen i tvångsmedelslagen konstaterat att regleringsobjektet är känsligt med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. De mänskliga rättigheterna och de omständigheter som tryggas av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna måste samordnas med utredningen av brott och andra motsvarande vägande samhälleliga intressen. Därför betonas kraven på exakthet, noggrann avgränsning, nödvändighet och rättsskydd. Kravet på förenlighet med Europakonventionen, såsom dess innehåll preciseras i Europadomstolens rättspraxis, är dessutom av stor betydelse för en sådan reglering. (GrUU 98/2022 rd, stycke 1) 

Grundlagsutskottet har uppmärksammat att regleringen av tvångsmedel och förundersökning har kännetecknats av en utveckling där befogenheterna utökas eller utvidgas gradvis. De utvidgningar av befogenheterna som genomförs genom lagändringar kan i sig vara små, men vid den konstitutionella bedömningen av nödvändigheten och proportionaliteten måste man även beakta de befogenheter som redan tidigare föreskrivits. Även en liten utvidgning av en befogenhet som grundlagsutskottet i ett tidigare utlåtande har bedömt vara oklanderligt i konstitutionellt hänseende kan ge anledning att ändra bedömningen av nödvändighet och proportionalitet. (GrUU 98/2022 rd, stycke 2 och GrUU 99/2023 rd, stycke 3) 

I lagförslag 1 i propositionen föreslås både helt nya befogenheter för Gränsbevakningsväsendet och ändringar i vissa befintliga befogenheter av vilka en del har den karaktären att de utvidgar användningsområdet för befogenheten. De tillåtna villkoren för inskränkning av grundläggande fri- och rättigheter ska bedömas dels utifrån eventuella lagförbehåll i de fri- och rättighetsspecifika bestämmelserna, dels mot bakgrund av de allmänna villkoren för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Som allmänna villkor för inskränkningar gäller framför allt att dessa ska konstitueras genom en lag, vara noga avgränsade och exakt definierade, att grunderna för inskränkningar är acceptabla, att kravet på proportionalitet uppfylls, att rättsskyddsarrangemangen är adekvata och att inskränkningarna inte står i strid med Finlands internationella förpliktelser visavi de mänskliga rättigheterna (GrUB 25/1994 rd, s. 4–6). 

Grunderna för inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna ska vara acceptabla. Inskränkningen ska vara dikterad av något vägande samhälleligt skäl, till exempel tryggande av andra grundläggande fri- och rättigheter eller något annat vägande samhälleligt intresse. Inskränkningarna ska vara förenliga med kravet på proportionalitet. Inskränkningarna bör vara nödvändiga för att uppnå ett acceptabelt syfte. En inskränkning är tillåten endast om målet inte kan nås genom mindre ingrepp i fri- eller rättigheten. Inskränkningen får inte heller gå längre än vad som kan motiveras med beaktande av vikten av ett samhälleligt intresse som ligger bakom inskränkningen i relation till det rättsgoda som ska inskränkas (GrUB 25/1994, s. 5). 

Utifrån de allmänna kraven för inskränkning får de inskränkningar som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna för en person som är föremål för Gränsbevakningsväsendets åtgärd inte stå i strid med Finlands internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Betydelse har framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, FördrS 18 och 19/1990, sådan den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010). Av betydelse är dessutom i synnerhet internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7 och 8/1976, nedan kallad MP-konventionen). I fråga om Europakonventionen är särskilt betydelsefulla artiklar med tanke på den granskning som görs i denna proposition artikel 5 om rätt till frihet och säkerhet samt artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv, artikel 10 om yttrandefrihet och artikel 13 om rätt till ett effektivt rättsmedel. I fråga om MP-konventionen är betydelsefulla bestämmelser artikel 2 om effektiva rättsmedel, artikel 9 om rätt till frihet och personlig säkerhet och artikel 17 om skydd för privatliv, familj, hem eller korrespondens. 

Europadomstolen har i sin rättspraxis (i synnerhet Weber och Saravia mot Tyskland, 29.6.2006, punkt 95, Liberty m.fl. mot Förenade kungariket, 1.10.2008, punkterna 59–60, Zakharov mot Ryssland, 4.12.2015, punkterna 229–230 och Szabó och Vissy, 12.1.2016, punkt 89) bland annat betonat exakt och förutsägbart angivna behörighetsgrunder på lagnivå, en strikt tolkning av nödvändighetskriteriet, objektiva grunder för erhållande av nödvändiga uppgifter, förhandskontroll utförd av domstol eller ett oberoende administrativt organ, oberoende efterhandskontroll och tillgång till rättsskydd i domstol. 

Innehållet i propositionen påverkas också av 2 § 3 mom. i grundlagen, enligt vilket all utövning av offentlig makt ska bygga på lag och lag ska iakttas noggrant i all offentlig verksamhet. I propositionen eftersträvas därför en heltäckande och exakt reglering av myndigheternas befogenheter. 

11.2  Hemliga metoder för inhämtande av information och tvångsmedel

I 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet som gäller hemliga metoder för inhämtande av information och i 4 kap. som gäller hemliga tvångsmedel föreslås vissa ändringar som är av betydelse med tanke på inskränkningarna i de grundläggande fri - och rättigheterna. I denna granskning är framför allt 10 § i grundlagen av relevans. Enligt 1 mom. i den paragrafen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade och närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag.  

Enligt 10 § 2 mom. i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Med stöd av 4 mom. i samma paragraf kan det föreskrivas om sådana begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga vid bland annat utredningen av brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet eller hemfriden. 

Utredning av brott kan ordagrant förstås endast som att det avser utredning av redan begångna brott. Utredning av brott i den mening som avses i 10 § 4 mom. i grundlagen anses dock också omfatta åtgärder som vidtas med anledning av en konkret, specificerad misstanke om brott, även om brottet ännu inte har hunnit begås. Således har till exempel teleövervakning trots 10 § 4 mom. i grundlagen ansetts kunna användas för att förhindra vissa brott (GrUU 5/1999 rd, GrUU 2/1996 rd).  

Grundlagsutskottet tog ställning till tolkningen av den bestämmelsen också i sitt betänkande GrUB 4/2018 rd om ändring av grundlagen (s. 5–6). Utskottet konstaterar att begränsningsklausulen i 10 § 4 mom. i grundlagen redan före ikraftträdandet av den nya grundlagen (se exempelvis GrUU 2/1996 rd, GrUU 5/1999 rd) tolkats mycket konsekvent på så sätt att det betraktas som utredning av brott att åtgärder vidtas med anledning av en konkret och specificerad misstanke om brott trots att brottet ännu inte har omsatts i gärning. Utskottet har ansett det vara viktigt att förutsättningen för att en åtgärd ska vara tillåten i konstitutionellt hänseende, det vill säga en konkret, specificerad misstanke om brott, klart ska framgå av formuleringen i bestämmelsen. Grundlagsutskottets ståndpunkt har särskild betydelse vid bedömningen av befogenheter som hänför sig till förhindrande av brott (GrUU 2/1996 rd, 5/1999 rd, 37/2002 rd och 11/2005 rd). Det är alltså inte oklart hur bestämmelsen ska tolkas, utan tolkningen är etablerad. 

11.3  Rättsskydd

Inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter kräver ett adekvat rättsskydd. Rättsskyddskravet är sålunda en av de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd, s. 4–5). 

Till de hemliga metoder för inhämtande av information och tvångsmedel som föreslås i lagförslag 1 i denna proposition hänför sig följande rättsskyddsarrangemang. Av de hemliga metoderna för inhämtande av information kräver teleövervakning (16 §) och teknisk spårning av en person (29 §) tillstånd av domstolen (18 och 30 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet). Av hemliga tvångsmedel krävs tillstånd av domstol för teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning (10 kap 5 § i tvångsmedelslagen), teleövervakning (10 kap. 9 § i tvångsmedelslagen) och teknisk spårning av en person (10 kap. 22 § i tvångsmedelslagen).  

Enligt 18 och 30 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet ska i ett yrkande om teleövervakning och teknisk spårning av en person nämnas bland annat det brott som ligger till grund för åtgärden samt den förmodade brottstidpunkten och den person som med fog kan antas göra sig skyldig till brottet. Dessutom ska det nämnas de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för användning av hemliga metoder för inhämtande av information grundar sig på. 

Enligt 10 kap. 5, 9 och 22 § i tvångsmedelslagen ska i ett yrkande om användning av teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning och teknisk spårning av en person anges bland annat det misstänkta brottet och brottstidpunkten samt de fakta som brottsmisstanken mot den misstänkte och förutsättningarna för användningen av hemliga tvångsmedel grundar sig på. 

Till rättsskyddet hänför sig också bestämmelserna om underrättelse om användning av hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel. Enligt 52 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet ska den som varit föremål för inhämtande av information utan dröjsmål skriftligen underrättas om bland annat teleövervakning, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation efter det att syftet med inhämtandet av information har nåtts. Personen i fråga ska dock underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att det har upphört. Enligt 10 kap. 60 § i tvångsmedelslagen ska en misstänkt som varit föremål för till exempel teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter att ärendet har förts till åklagaren för prövning eller förundersökningen annars har avslutats eller avbrutits. Den misstänkte ska dock underrättas om ett tvångsmedel senast ett år efter det att användningen av det har avslutats. 

Bestämmelserna hänför sig också till artikel 13 i Europakonventionen, enligt vilken var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen har utförts av någon i offentlig ställning. I sitt utlåtande om lagen om militär underrättelseverksamhet har grundlagsutskottet konstaterat att bestämmelserna om meddelande om användning av metoder för underrättelseinhämtning utgör en viktig rättsskyddsgaranti, trots att det är fråga om en skyldighet att i efterhand informera om inhämtning (GrUU 36/2018 rd, s. 9).  

Av betydelse för de föreslagna befogenheterna för hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel är också de bestämmelser i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet och tvångsmedelslagen som gäller förbud mot avlyssning och observation (44 §; 10 kap. 52 §), utplåning av information (49 §; 10 kap. 57 §), avbrytande av teleavlyssning som avses i tvångsmedelslagen samt av teleövervakning, teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning (50 §; 10 kap. 58 §) samt utplåning av information som fåtts i en brådskande situation (51 §; 10 kap. 59 §). Syftet med bestämmelserna är att säkerställa rättsskyddet för både den som är föremål för inhämtande av information och utomstående, eftersom bestämmelserna begränsar användningen av hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel och utnyttjandet av den information som erhållits med hjälp av metoderna i sådana fall när det inte finns förutsättningar för åtgärderna i fråga.  

11.4  Bedömning

Grundlagsutskottet har bland annat i sin bedömning av bestämmelserna om polisens, Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets handräckning betonat att det ingår i polisens uppgifter att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning (GrUU 3/2022 rd). Grundlagsutskottet har ansett att uppgifter och befogenheter som hör till polisen kan anvisas andra myndigheter bara i undantagsfall och att det krävs särskilda grunder för detta (GrUU 6/2018 rd, s. 2, GrUU 67/2016 rd, s. 3, GrUU 36/2024 rd). Ett likadant lagfäst bemyndigande för en annan förundersökningsmyndighet som polisen har är inte utan vidare är förenligt med det nödvändighetskrav som ingår i förutsättningarna för inskränkande av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 10/2016 rd, s. 3, GrUU 49/2014 rd, s. 2/I, GrUU 37/2002 rd, s. 2–3 och GrUU 2/1996 rd, s. 3/I). Grundlagsutskottet har inte heller ansett det vara ändamålsenligt att befogenheter som i regel tillhör polisen anförtros andra myndigheter enbart på grunder som hänför sig till myndigheternas resurser (GrUU 21/2024 rd). 

Användbarheten, nyttan eller nödvändigheten vid förhindrande eller utredning av ett brott i fråga om en hemlig metod för inhämtande av information eller ett hemligt tvångsmedel är inte avgörande vid bedömningen av om det ska vara tillåtet att använda metoden vid förhindrande eller utredning av brottet i fråga. Befogenheten blir inte nödvändig bara på grund av en iakttagelse om befogenhetens effektivitet (GrUU 36/2002 rd, s. 6). En inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna kan anses nödvändig om brotten i fråga sällan kan utredas utan användning av tvångsmedel (GrUU 32/2013 rd, s. 4).  

Enligt grundlagsutskottet är enbart asymmetrin i de olika brottsbekämpande myndigheternas befogenheter inte i sig ett sådant tungt vägande samhälleligt behov som uppfyller nödvändighetskravet (GrUU 36/2024 rd, stycke 9, GrUU 21/2024 rd, stycke 3, GrUU 6/ 2018 rd, s. 2, GrUU 10/2016 rd, s. 3, GrUU 49/2014 rd, s. 2). Utskottet har särskilt betonat att polisen har särskild utbildning för och erfarenhet av att utöva de befogenheter som innefattar inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 67/2016 rd, s. 3). 

Även om andra brottsbekämpningsmyndigheter har lagstadgad rätt att använda vissa hemliga metoder för inhämtande av information eller vissa hemliga tvångsmedel, ska man dock i fråga om villkoren för inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna separat bedöma om inskränkningen är godtagbar och proportionell med avseende på varje metod som det föreslås att Gränsbevakningsväsendet får rätt att använda. För varje befogenhet ska det kunna läggas fram ett vägande skäl som hänför sig till Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpningsuppgifter och som visar att befogenheten är nödvändig. Det viktiga är huruvida det kan anses godtagbart och nödvändigt att Gränsbevakningsväsendet får mer sådana befogenheter i anslutning till brottsbekämpning som i regel hör till polisen i egenskap av allmän myndighet för den inre säkerheten och brottsbekämpningen.  

För användningen av hemliga tvångsmedel ställs höga krav i fråga om allvarlighetsgraden hos det brott som ska utredas och också i övrigt strikta förutsättningar för användningen i synnerhet när det gäller ingripande i de grundläggande fri- och rättigheterna. Villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna bör beaktas, vilket innebär att inskränkningarna bland annat ska vara dikterade av något tungt vägande samhälleligt skäl, förenliga med kravet på proportionalitet och nödvändiga för att uppnå ett godtagbart syfte.  

Hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel bildar en helhet. De behövs vid olika utredningar och i olika faser av utredningarna beroende på vilken information som krävs för att förhindra eller utreda ett enskilt brott. Hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel används endast i den omfattning som är nödvändig. Användningen av hemliga metoder för inhämtande av information och hemliga tvångsmedel framskrider i allmänhet från lindrigare till allvarligare metoder och urvalet av metoder varierar från fall till fall. 

Människohandel, grov människohandel, grovt frihetsberövande i anknytning till ordnande av olaglig inresa, grov förfalskning av dokument som ska granskas av Gränsbevakningsväsendet, grov penningtvätt samt grovt eller yrkesmässigt häleri är yrkesmässig och omfattande brottslighet som kan ha beröringspunkter med annan allvarlig brottslighet. De här brotten är också vanligen gränsöverskridande brottslighet. Grov miljöförstöring och grovt naturskyddsbrott kan vara förenade med strävan efter betydande ekonomisk nytta. Brott som riktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken och gränsanordningar som Gränsbevakningsväsendet svarar för kan i sin tur syfta till att rubba den nationella säkerheten.  

I fråga om så här allvarliga brott accentueras både intresset av att utreda brotten och att förhindra brotten i synnerhet när det är fråga om människosmuggling och annat utnyttjande av människor eller förlorade miljö- eller naturvärden. 

Ett skäl till den föreslagna utvidgningen av befogenheterna är att de nämnda befogenheterna är nödvändiga för förhindrande och utredning av allvarliga brott. Befogenheterna i fråga kan ha en avgörande betydelse vid utredning av allvarliga brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och i fråga om ett mindre antal också att förhindra sådana. Intresset att utreda allvarliga brott, brottsoffrens rättigheter och det straffrättsliga systemets trovärdighet är faktorer som talar för en utvidgning av Gränsbevakningsväsendets befogenheter på det sätt som föreslås.  

Med befogenheter som gäller teleövervakning, förtäckt inhämtande av information, teknisk spårning av en person, täckoperationer och bevisprovokation genom köp som genomförs uteslutande i datanät samt styrd användning av informationskällor ingriper man i synnerhet i skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen. De bestämmelser som föreslås kan dock med beaktande av ovannämnda omständigheter anses vara exakta och noggrant avgränsade.  

Det föreslagna befogenheterna motsvarar till sitt innehåll de befogenheter som med grundlagsutskottets medverkan har föreskrivits för andra förundersökningsmyndigheter. De nya befogenheter som föreslås för Gränsbevakningsväsendet och utvidgningen av redan befintliga befogenheter är i viss mån mer begränsade än till exempel de befogenheter som polisen har. Vid beslut om användningen av varje enskild metod och vid användningen av metoden ska man bedöma huruvida användningen är proportionerlig. I enlighet med gränsbevakningslagen ska man i fråga om varje åtgärd beakta proportionalitetsprincipen, principen om minsta olägenhet och principen om ändamålsbundenhet. 

På de grunder som anges ovan bedöms de bestämmelser som föreslås i propositionen uppfylla de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelserna har bedömts vara nödvändiga och proportionerliga med beaktande av den samhälleliga vikten hos de mål som regleringen baserar sig på, i synnerhet intresset att förebygga och utreda allvarliga brott och det straffrättsliga systemets trovärdighet, i förhållande till de grundläggande fri- och rättigheter som begränsas. 

Lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.