Senast publicerat 03-11-2021 14:26

Regeringens proposition RP 91/2019 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar och till lagar som har samband med den

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att lagen om trafiksystem och landsvägar samt 44 andra lagar ändras. Ändringarna är huvudsakligen tekniska och gäller främst hänvisningar till ändrade författningar.  

Bestämmelserna om ändringssökande ska ändras så att de motsvarar de bestämmelser i lagen om rättegång i förvaltningsärenden som träder i kraft vid ingången av 2020. Dessutom ska bestämmelserna om offentlig delgivning ändras så att de motsvarar förvaltningslagens allmänna bestämmelser om offentligt delgivning, som också träder i kraft vid ingången av 2020. 

Det föreslås att lagen om flyttning av fordon utfärdas helt och hållet på nytt, eftersom de ändringar som gäller myndigheter kräver ändrade bestämmelser i nästan alla paragrafer. Lagförslagets sakinnehåll och myndigheternas ansvar förblir huvudsakligen de samma som i nuläget, och kommunernas uppgifter ökar inte med anledning av lagförslaget. 

Lagen om enskilda vägar och lagen om Transport- och kommunikationsverket ska ändras så att Transport- och kommunikationsverket i fortsättningen ska vara den myndighet som ansvarar för riksomfattande samordning och samarbete i ärenden som gäller enskilda vägar samt fördelningen av statsunderstöd för dem. Det föreslås att Transport- och kommunikationsverkets uppgifter preciseras också vad gäller fördelningen av anslag för offentlig trafik. Ändringar som gör det möjligt för jordrättsingenjörer att delta i beredningen av ärenden som gäller klander av väglags beslut föreslås i lagen om enskilda vägar och domstolslagen.  

Lagen om transportservice ska ändras så att Statens ämbetsverk på Åland är den behöriga myndighet som avses i EU:s förordning om trafikidkare och EU:s förordning om internationell busstrafik. Dessutom ska Transport- och kommunikationsverket få behörighet att sända godstrafiktillstånd som avser export- och importtransporter till stater mer vilka Finland inte har avtal om saken. 

I de bestämmelser om beredskap för störningar och för undantagsförhållanden som finns i lagen om trafiksystem och landsvägar samt spårtrafiklagen föreslås ändringar i enlighet med motsvarande bestämmelser i lagen om transportservice. 

De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2020. Lagarna om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar samt ändring av banlagen avses dock träda i kraft den 1 februari 2020. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

Under riksmötet 2018 behandlades omfattande regeringspropositioner som gällde kommunikationsministeriets förvaltningsområde. En del av förslagen såsom lagen om transportservice och spårtrafiklagen, lagen om trafiksystem och landsvägar samt lagen om enskilda vägar hörde nära ihop med varandra, men antagandet av lagförslagen och deras avvikande ikraftträdande medverkade till att alla tekniska laghänvisningar inte kunde tas med i riksdagens svar. Därför föreslås ändringar som gäller tekniska laghänvisningar i vissa lagförslag i denna regeringsproposition.  

Lagen om trafiksystem och landsvägar ändrades 2018. I lagen ströks begreppet väghållningsmyndighet och ersattes med uttrycket närings-, trafik- och miljöcentral. I det sammanhanget ändrades inte lagen om flyttning av fordon. I denna proposition föreslås en ny lag om flyttning av fordon så att tillämpningen av lagen blir klarlagd. Till innehållet och i fråga om myndigheternas ansvar ska lagen huvudsakligen förbli oförändrad.  

I samband med att den nya lagen om enskilda vägar (560/2018) trädde i kraft den 1 januari 2019 förutsatte riksdagen att det fästs uppmärksamhet vid vägledning och rådgivning till väglag. Uppgifter i anslutning till enskilda vägar fördelas på flera myndigheter, och för närvarande finns det ingen myndighet som granskar ärenden som gäller enskilda vägar som helhet. Genom denna proposition strävar man därför efter att skapa klarhet i och stärka ansvar för ärenden som gäller enskilda vägar och statsunderstöd för dem, inklusive understöd som ska beviljas för rådgivning och vägledning, i trafikförvaltningen. Trafik- och kommunikationsförvaltningens nuvarande organisation som förnyades i början av 2019 ger bättre möjligheter till det än tidigare. I samband med riksdagsbehandlingen av lagen om enskilda vägar föreslogs det även att en jordrättsingenjör ska kunna delta i beredningen av ärenden som gäller klandertalan enligt lagen om enskilda vägar. Kommunikationsutskottet konstaterade i sitt betänkande (KoUB 13/2018 rd) att en ändring som gäller jordrättsingenjörer behöver genomföras snabbt i samband med ändringarna som gäller landskapsreformen. Efter att regeringens proposition om en landskapsreform som gällde trafiksektorn förföll behöver ändringen genomföras i detta sammanhang, 

Systemet med ändringssökande har gjorts klarare och den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020. I denna proposition görs de ändringar om ändringssökandet som får lagförslagen att motsvara den nya lagen. Dessutom görs i vissa lagförslag ändringar som gäller förfarandet med offentlig delgivning och offentliga kungörelser enligt förvaltningslagen. Också dessa revideringar träder i kraft den 1 januari 2020. 

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid kommunikationsministeriet i samarbete med Trafik- och kommunikationsverket och Trafikledsverket. Propositionen har varit på remiss 25.9.2019–15.10.2019 på webbplatsen lausuntopalvelu.fi/SV. En separat begäran om yttranden lämnades till Ålands landskapsregering och Statens ämbetsverk på Åland avseende de ändringar som ska göras i lagen om transportservice. 

Beredningsunderlagen till regeringens proposition finns tillgängliga i en offentlig tjänst på adressen HYPERLINK "https://valtioneuvosto.fi/sv/projektet?tunnus=LVM023:00/2019" https://valtioneuvosto.fi/sv/projektet?tunnus=LVM023:00/2019.  

Nuläge och bedömning av nuläget

Lagen om enskilda vägar och myndigheterna för trafikförvaltningens roller i ärenden som gäller enskilda vägar 

Den nya lagen om enskilda vägar (560/2018) och Statsrådets förordning om enskilda vägar (1069/2018) trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom de nya lagarna har man klarlagt de olika parternas ansvar i fråga om byggnad, underhåll och finansiering av enskilda vägar. Kommunernas vägnämnder avskaffades och deras uppgifter överfördes på andra myndigheter. Målet har varit en åskådlig, smidig lag om enskilda vägar som motsvarar dagens behov och möjliggör ett nytt slag av näringsverksamhet i synnerhet på landsbygden. Vid ingången av 2019 trädde, utöver lagen om enskilda vägar, en ämbetsverksreform som gäller förvaltningsområdet trafik och kommunikation i kraft. I samband med den reformen överfördes uppgifter som gäller statligt stöd och statsunderstöd till Transport- och kommunikationsverket. Avsikten är att Transport- och kommunikationsverket i princip ska vara den myndighet som ansvarar för statsunderstöd på förvaltningsområdet, och uppgiften regleras på allmän nivå i 2 § 1 mom. 11 punkten i lagen om Transport- och kommunikationsverket (935/2018).  

Staten kan enligt 83 § i lagen om enskilda vägar årligen inom ramen för anslaget för ändamålet i fråga i statsbudgeten bevilja understöd till väglag för rådgivning och vägledning och för produktion av material och tjänster till stöd för dessa samt för underhållet av en enskild väg, förutsatt att det har bildats ett väglag för att sköta de ärenden som gäller vägen. Som statsunderstödsmyndighet vid fördelningen av statsunderstöd till enskilda vägar ansvarar den närings-, trafik- och miljöcentral (nedan NTM-central) inom vars verksamhetsområde vägen eller största delen av vägen finns. Ansökningarna förbehandlas centraliserat i NTM-centralen i Birkaland. Det föreskrivs inte separat om en myndighet som ansvarar för beviljandet av understöd för rådgivning och vägledning. Transport- och kommunikationsverket inte i lagstiftningen anvisats uttryckliga uppgifter för understöden för enskilda vägar.  

NTM-centralen i Mellersta Finland har i praktiken skött uppgiften att koordinera och utveckla understöden för enskilda vägar vilket har grundat sig på gamla arbetsmetoder och Trafikverkets anvisningar, och det finns inte separata bestämmelser om det. Fördelningen av anslaget för statsunderstöd har under giltighetstiden för den tidigare lagen om enskilda vägar och ämbetsverksstrukturen till utgången av 2018 beretts som samarbete av NTM-centralen i Mellersta Finland och Trafikverket, och kommunikationsministeriet har anvisat anslag till NTM-centralerna. Vad gäller fördelningen av understöd för enskilda vägar har NTM-centralerna styrts av Trafikverket, numera Trafikledsverket, till vars uppgifter styrningen av NTM-centralernas ansvarsområden för trafik och infrastruktur hör. Trafikverket har därför tidigare publicerat en anvisning för understöd till enskilda vägar som har beretts i samarbete med NTM-centralen i Mellersta Finland. På grund av ämbetsverksreformen överfördes beredningen av den nya anvisningen för understöd till enskilda vägar, som hör till den nya lagen om enskilda vägar och hade inletts 2018 vid Trafikverket, i början av 2019 till Transport- och kommunikationsverket.  

Basnivån för anslaget för statsunderstöd för enskilda vägar är för närvarande 3 000 000 euro. En årlig höjning på 10 000 000 euro har dock via ett program för underhållsskulden riktats till understöd för enskilda vägar 2017–2020. I budgetpropositionen för 2019 höjdes dessutom nivån på anslaget med 4 000 000 euro. Också i regeringsprogrammet för Antti Rinnes regering har man förbundit sig till att trygga anslaget för totalrenovering av enskilda vägar, och det föreslås även att anslaget ska höjas till 20 000 000 euro om året under 2020–2022. De senaste åren har understöd på 2 300 000–2 500 000 euro av anslaget beviljats för särskilda objekt, som utgörs av färjelägen, broar som årligen monteras ner och vintervägar. För rådgivnings- och vägledningstjänster har cirka 40 000–80 000 euro från momentet för enskilda vägar årligen använts beroende på mängden och kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls. Under de senaste åren har understöd betalats ut till Vägföreningen i Finland rf som ersättning för bland annat arrangemang av kurser i vägförvaltning, riksomfattande rådgivningstelefontjänst för ärenden som gäller enskilda vägar samt publicering av tidningen Yksityistieuutiset (på finska).  

De myndighetsuppgifter som gäller enskilda vägar fördelar sig på olika myndigheter. Lantmäteriverket och på detaljplaneområden kommunernas fastighetsregisterförare ansvarar för förrättning av enskild väg, NTM-centralerna ansvarar för beviljande av statsunderstöd och vissa andra myndighetsuppgifter. Klander av väglagets beslut behandlas å sin sida i domstolsväsendet av tingsrätterna. Ämbetsverken på kommunikationsministeriets förvaltningsområde spelar för närvarande ingen roll i ärenden som gäller enskilda vägar med undantag för statsunderstöd och gränsytor mellan statens leder och enskilda vägar, det vill säga till exempel enskilda vägars anslutningar till landsvägar och de ansvar som gäller dem. Kommunikationsministeriet, som i princip ansvarar för beredningen av budgetar och lagar i fråga om enskilda vägar, har även skött riksomfattande koordination av ärenden som gäller enskilda vägar och det riksomfattande samarbete som hör dit, och som bland annat omfattar allmän styrning av understödshelheten, deltagande i olika utvecklingsprojekt och att svara när kontakt tas från allmänheten. 

De enskilda vägarna spelar också en betydande och i och med att bioekonomin utvecklas även växande roll i trafiksystemet, speciellt för näringslivets transporter. I samband med reformen av lagen om enskilda vägar förutsatte riksdagen att det fästs uppmärksamhet vid vägledning och rådgivning till väglagen i en situation där vägnämnderna som fanns nära allmänheten är avskaffade och det inte längre heltäckande finns en myndighet som ger råd i ärenden som gäller enskilda vägar. Kommunernas vägnämnder har i praktiken vid sidan av sina lagstadgade uppgifter även tillhandahållit rådgivning och vägledning till kommuninvånarna. Av dessa orsaker är det motiverat att stärka förvaltningen av helheten av ärenden som rör enskilda vägar i trafikförvaltningen också på ämbetsverksnivå. Det är också i övrigt ändamålsenligt att granska helheten som gäller statsunderstöd som beviljas för rådgivning och vägledning samt rådgivning som en riksomfattande helhet. Så har det även tidigare delvis gjorts genom att beviljandet av understöd för rådgivning har centraliserats i NTM-centralen i Mellersta Finland. Denna handlingsmodell grundar sig dock inte på någon åskådlig lagstiftning, vilket är problematiskt till exempel med tanke på öppenheten i myndighetens verksamhet. I praktiken har alla aktörer som varit intresserade av att producera tjänster för rådgivning eller vägledning och är berättigade till statsunderstöd inte nödvändigtvis haft kännedom om vem som beviljar understöd eller om möjligheten till understöd över huvud taget. Eftersom det inte heller finns några uttryckliga bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets uppgifter i fråga om understöd till enskilda vägar behöver det skapas klarhet i lagstiftningen om myndigheternas roller vad gäller enskilda vägar och understöd till dem. Efter att ämbetsverksreformen inom trafik- och kommunikationsförvaltningen trädde i kraft har arbetsfördelningen mellan NTM-centralen i Mellersta Finland och Transport- och kommunikationsverket i praktiken upplevts som oklar, och verket har inte ännu förmått ordna skötseln av uppgiftshelheten med understöd till enskilda vägar i sin organisation. Transport- och kommunikationsverket har en central roll även i utvecklingen av trafiksystemet, upprätthållandet av kännedomen om dess tillstånd och i planeringen av trafiksystemet, men någon granskning av ärenden som gäller enskilda vägar har inte heller i samband med denna helhet egentligen gjorts tidigare. 

I och med att kommunernas vägnämnder avskaffades övergick avgörandet av tvister som tidigare behandlades i dem enligt den nya lagen om enskilda vägar till de tingsrätter som fungerar som jorddomstolar. I samband med riksdagsbehandlingen av lagen om enskilda vägar föreslog Suomen tuomariliitto - Finlands domareförbund ry att domstolslagen (673/2016) ändras så, att en jordrättsingenjör ska kunna delta i beredningen av ärenden som gäller klandertalan enligt lagen om enskilda vägar. På så sätt kan jordrättsingenjörernas sakkunskap utnyttjas även i behandlingen av klander i väglagsärenden trots att de inte behandlas i jorddomstolssammansättning. En jordrättsingenjör är enligt 2 kap. 7 § 1 mom. i domstolslagen medlem endast i jorddomstolsärenden. Jordrättsingenjörer har emellertid betydande kunskap och kompetens i ärenden som gäller enskilda vägar, vilket ska kunna utnyttjas även i behandlingen av klander i väglagsärenden. Eftersom domstolslagen inte skulle ändras då förutsatte Kommunikationsutskottet i sitt betänkande (KoUB 13/2018) att en ändring som gäller jordrättsingenjörer behöver genomföras snarast i samband med ändringarna som gäller landskapsreformen. I regeringens proposition om landskapsreformen inom sektorn för trafik och transport (RP 289/2018 rd) föreslogs det att ändringen genomförs genom att ändra lagen om enskilda vägar. Då regeringspropositionen förföll behöver ändringen genomföras i detta sammanhang. 

Lag om flyttning av fordon  

Lagen om flyttning av fordon utfärdades i december 2008 (828/2008, RP 78/2008 rd) och trädde i kraft den 1 april 2009. Därefter har lagen ändrats många gånger tekniskt sett, men det huvudsakliga innehållet har inte ändrats.  

Enligt 15 § i statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna (1373/2018) fungerar Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland som behörig trafikmyndighet för statens del, och sköter utöver i sitt eget verksamhetsområde även uppgifter som gäller klarläggande av ett fordons ägare och flyttnings- och ersättningsbeslut i fråga om fordon som har lämnats kvar vid landsväg för samtliga närings-, trafik- och miljöcentraler. 

I samband med en ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar 2018 avskaffades begreppet väghållningsmyndighet. I lagen om trafiksystem och landsvägar övergick man till att använda myndighetens namn närings-, trafik- och miljöcentral vid reglering om uppgifterna som hör till NTM-centralerna. I lagen om flyttning av fordon var det meningen att i samband med den förfallna propositionen som gällde landskapsreformen (RP 289/2018 rd) på motsvarande sätt ersätta begreppet väghållningsmyndighet med att nämna namn och kommun för den myndighet som ansvarar för väghållningen av landsvägar. På grund av denna lagändring av begrepp bör den gällande lagen om flyttning av fordon ändras, och ändringen skulle gälla mer än hälften av paragraferna i lagen. Avsikten är därför att utfärda en ny lag om saken men bibehålla innehållet i den gällande lagen huvudsakligen oförändrat. Efter ändringen ska enligt förslaget NTM-centralerna och kommunerna vara myndigheter. De ska nämnas tydligare i lagen vilket även underlättar tillämpandet av lagen i fortsättningen.  

Antalet anmälningar om flyttning av fordon har ökat. Mer än hälften av anmälningarna leder till upplagsflyttning. Tabellerna 1-3 innehåller mer detaljerade uppgifter för åren 2015-2018. 

Tabell 1: Fordon som flyttats till upplag per NTM-central 2010 – 2018  

Tabell 2: Flyttningsavgifter per NTM-central 2015–2018 

 

NYLAND 

EG. FINL 

BIRKAL 

S-Ö F 

N. SAV.  

MELL. F 

SÖ. Ö 

NO. Ö 

LAPPL 

Totalt 

Flyttade till upplag 

676 

252 

242 

79 

219 

128 

31 

204 

112 

1943 

Flyttningsavgifter 

126822 €  

52020 €  

46640 €  

13970 €  

41972 €  

22230 €  

6490 €  

38301 €  

14960 €  

363405 €  

Närflyttning  

42 

21 

18 

13 

121 

Kungörelse 

153 

40 

53 

19 

46 

41 

61 

51 

468 

Skrot/ kommunen sköter 

51 

17 

11 

20 

24 

13 

11 

156 

Ägaren hämtat 

516 

196 

431 

51 

127 

52 

20 

143 

63 

1599 

Omprövningsbegäran 

37 

13 

11 

10 

91 

Anmälda fordon 

1271 

482 

699 

157 

377 

185 

57 

363 

229 

3820 

Tabell 3: Flyttade fordon: statistik per NTM-central 2015–2018 

Det internationella systemet med transporttillstånd 

Kommersiell vägtransport av gods med lastbil till främmande land kräver med stöd av EU-lagstiftningen och internationella fördrag i allmänhet transporttillstånd. Det finns bestämmelser om tillstånd i EU-rättsakter och det har avtalats om dem i internationella fördrag som i Finland har genomförts genom lag. Tills vidare är alla transporttillstånd dokument på papper. 

På området för EU:s inre marknad finns ett så kallat gemenskapstillstånd som beviljas enligt samma kriterier i varje EU-land till transportföretagen i landet. Gemenskapstillståndet fungerar som tillstånd för internationella transporter på EU:s inre marknad. Gemenskapstillståndet gäller på Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES (Norge, Island, Liechtenstein) och i Schweiz, som EU har slutit ett trafikavtal med. Det berättigar inte till transporter utanför området EU, EES eller Schweiz. Gemenskapstillstånden har i Finland ersatt nationella tillstånd. De beviljas av Transport- och kommunikationsverket. 

Godstransporter utanför EU, EES och Schweiz grundar sig på bilaterala internationella vägtrafikavtal mellan Finland och en annan stat. Finland har avtal med 43 stater. 

De bilaterala avtalen är till största delen likalydande i hela Europa. Enligt dem behövs det i regel transporttillstånd som ges av den andra staten, och som en myndighet i staten där fordonet är registrerat delar ut till transportföretag i det egna landet. Samma antal tillstånd utväxlas mellan vardera staten. Slagen av tillstånd är tillstånd som ska användas för bilateral transport mellan avtalsparterna, genomfarts- eller transittillstånd genom en avtalsstats område och tillstånd som berättigar till transport genom tredjeland med vilket ett transportföretag får transportera gods mellan två främmande stater. Tillstånden beviljas enligt principen om ömsesidighet, det vill säga att lika många likalydande tillstånd reserveras för transportföretag i båda staterna.  

På grund av bilaterala avtal har Transport- och kommunikationsverket sänt cirka 250 000 transporttillstånd till andra stater att delas ut, och av dem drygt 200 000 till Ryssland.  

Utöver gemenskapstillståndet enligt EU-bestämmelserna och transporttillstånd enligt bilaterala avtal finns ett tredje tillstånd som gäller Finland, det transeuropeiska så kallade CEMT-tillståndet. De stater som förbundit sig till detta tillstånd, som kontrolleras av International Transport Forum (ITF) som arbetar i samband med OECD, kan använda det i alla CEMT-stater som förbundit sig till systemet. Antalet sådana tillstånd är begränsat och användningen av dem innehåller flera villkor med krav på transportföretagen, kvaliteten på fordonen som används, antalet transporter och kontrollen av avtalen. Det finns inget internationellt avtal om utdelning av CEMT-tillstånd, utan de grundar sig på staternas egna lagstiftning och på samarbete. Ett CEMT-tillstånd berättigar till alla ovan nämnda typer av transporter. Under de senaste åren har Transport- och kommunikationsverket delat ut cirka 200 CEMT-tillstånd som är giltiga i ett år till finländska transportföretag.  

Transport- och kommunikationsverket har inte befogenhet att utbyta transporttillstånd med myndigheter i avtalslösastater eller godstransportfordon från dem för tillträde till Finland. Detta har ansetts äventyra en smidig import- och exporthandel med stater som det hittills inte har kommit transporter från, och med vilka det därför inte har ansetts att det finns något behov av fördrag med. Eftersom det i fråga om avtal gäller bedrivande av näring och ofta även att dela transportmarknaden mellan transportföretag i avtalsstater räcker avtalsförhandlingarna och processen att genomföra avtal i normala fall över ett år, vilket är för långsamt för snabba transportbehov. Det kan senare bedömas om internationella avtal ska ingås med dessa stater om transporterna fortsätter. 

Några hundra transporttillstånd har årligen ömsesidigt sänts från Finland till Kirgisien, trots att inget vägtransportavtal finns med landet. Eftersom Kirgisien inte hör till det ovan nämnda systemet med CEMT-tillstånd som kontrolleras av ITF finns det inte heller några andra transporttillstånd tillgängliga, om de inte får sändas till Kirgisien för att delas ut till transportföretag. Fordon från Kirgisien har hämtat varor till Kirgisien från hamnar i Finland. Transport utan tillstånd leder till att transporterna avbryts vid gränsen.  

Mellanstatliga avtal om transporttillståndmellan Finland och Estland och mellan Finland och Lettland har inte ingåtts eller satts i kraft genom lag. Administrativa avtal med båda länderna, som ingicks strax efter att de blev självständiga, gäller om utbyte av transporttillstånd mellan de ministerier som ansvarar för trafiken. Transporttillstånd behövs fortfarande trots att staterna är medlemmar i EU för transporter till tredjeland utanför EU- och EES-området när transporterna inleds och avslutas på annat håll än i staten där bilen är registrerad. En sådan transport är till exempel en transport med en finländsk bil från Estland till Ryssland. Det huvudsakliga syftet med tillstånd för tredjeland är att undvika att köra tomma bilar. Några hundra tillstånd för tredjeland har årligen sänts till dessa stater. Eftersom avtalen endast är administrativa avtal mellan ministerier kan den behörighet de ger anses otillräcklig i fråga om att utbyta tillstånd med stöd av 94 § i grundlagen, eftersom det är fråga om rätten att utöva näring och det hör till lagstiftningens område. 

Enligt det ovan nämnda anses det viktigt att Transport- och kommunikationsverket ges befogenhet att sända transporttillstånd också till avtalslösa länder i enlighet med vad som bestäms genom förordning av statsrådet. Propositionen innehåller ett förslag om ändring av lagen om transportservice och ett utkast till statsrådets förordning som gäller saken.  

Uppdatering av bestämmelserna om offentlig delgivning och offentliga kungörelser  

Riksdagen har godkänt uppdateringen av förvaltningslagen (434/2003) för att förnya de allmänna bestämmelserna om offentlig delgivning och offentlig kungörelse så, att publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet blir det primära förfaringssättet när dessa former för delgivning används (RP 239/2018 rd, RSv 239/2018 rd). Samtidigt upphävs lagen om offentliga kungörelser (34/1925). Revideringen av bestämmelserna om offentlig delgivning och offentliga kungörelser träder i kraft vid ingången av 2020. 

Vid offentlig delgivning ska ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Officiella tidningen behåller dock sin ställning som det meddelandesätt som bestämmer tidpunkten för delfåendet vid offentlig delgivning i sådana exceptionella situationer där ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats.  

Även kungörelser och de handlingar som ska kungöras publiceras i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. Vid behov ska kungörelsen också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar. Om kungörelsen på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats ska den dessutom publiceras i Officiella tidningen. 

Justeringar som gäller detta behöver göras i den speciallagstiftning som gäller transport- och kommunikationsförvaltningen för att göra förfarandet smidigt och för att säkerställa att lagstiftningen är enhetlig. Utöver de nödvändiga ändringarna behövs en mer allmän granskning av övergången till de förfaringssätt som grundar sig på publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet enligt förvaltningslagen så att förfaringssätten kan bidra till att modernisera och effektivera informationsutbytet. Behov av ändring som beror på detta finns för närvarande i lagen om trafiksystem och landsvägar, i banlagen och i lagen om flyttning av fordon, där det i nuläget finns bestämmelser om kungörelse och hänvisningar till den upphävda lagen om offentliga kungörelser. När man i växelverkan som gäller planering av trafikleder granskar övergången till information som i princip sker på nätet måste man fästa uppmärksamhet vid att tillgången till information och möjligheterna att påverka för fastighetsägare på planens verkningsområde och andra medborgare säkerställs och också beakta personer som inte har tillgång till egen dator och internetförbindelse.  

Bestämmelser om ändringssökande  

Regeringens proposition med förslag till lag om rättegång i förvaltningsärenden lämnades till riksdagen 2018 (RP 29/2018 rd) och lagen (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020. I den nya allmänna lagen föreskrivs det noggrannare än i nuläget om rättegång i förvaltningsärenden. Den allmänna lagen tillämpas på rättegången i de allmänna förvaltningsdomstolarna, vilka är högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna, inbegripet Ålands förvaltningsdomstol (2 § 1 mom. i lagen). Lagen tillämpas också på rättegång i förvaltningsärenden i försäkringsdomstolen, marknadsdomstolen och arbetsdomstolen. Dessutom tillämpas lagen vid behandling i nämnder som inrättats för besvärsärenden så som anges separat.  

Med myndigheter avses i den nya allmänna lagen statliga ämbetsverk och inrättningar, myndigheter i landskapet Åland, kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter (lagens 4 § 1 punkten). Till besvärsrätten enligt den allmänna lagen hör till exempel förvaltningsbeslut som har fattats av någon annan statlig myndighet än de som hör till en organisation som är underställd statsrådet samt förvaltningsbeslut som har fattats av en privat aktör som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Därför behöver besvärsrätten inte längre regleras separat. 

I den allmänna lagen har det skapats klarhet i hur behörig förvaltningsdomstol fastställs när ett beslut av en riksomfattande myndighet överklagas som gäller flera fastigheter eller områden som finns inom olika regionala förvaltningsdomstolars domkretsar, eller gäller flera personer eller sammanslutningar vilkas hemort finns inom olika regionala förvaltningsdomstolars domkretsar. Då är den regionala förvaltningsdomstol behörig inom vars domkrets myndighetens huvudsakliga verksamhetsställe finns. Om denna grund inte kan tillämpas, är den regionala förvaltningsdomstol behörig inom vars domkrets beslutet har fattats (lagens 10 § 4 mom.). 

Enligt den nya allmänna lagen får ett förvaltningsbeslut överklagas genom besvär hos en förvaltningsdomstol oberoende av beslutsfattarens organisatoriska ställning. Behörigheten att meddela interimistiska förordnanden i förvaltningsprocessuella ärenden överförs i sin helhet på förvaltningsdomstolarna. De allmänna domstolarna får i fortsättningen inte längre utfärda förordnanden i förvaltningsärenden. Förvaltningsdomstolarnas beslut får oftare än i nuläget delges genom vanlig delgivning i stället för bevislig delgivning.  

En betydande ändring jämfört med tidigare gäller sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen: i fortsättningen kräver ändringssökandet i princip besvärstillstånd. Också en myndighet som fattat ett förvaltningsbeslut har möjlighet att genom besvär överklaga den regionala förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen med besvärstillstånd, om den regionala förvaltningsdomstolen har ändrat myndighetens beslut eller upphävt det.  

I lagförslagen i denna regeringsproposition har ändringen som träder i kraft vid ingången av 2020 beaktats. Avsikten är att ändra bestämmelserna om ändringssökande så att de motsvarar den nya allmänna lagen och bestämmelserna i den. I lagförslagen ändras hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen (586/1996) till hänvisningar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ändringarna är tekniska och föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. 

Målsättning

Propositionen innehåller tekniska ändringar som gäller hänvisningar till lagar vilket underlättar situationen för dem som ska tillämpa lagförslagen i bilagan. Alla lagförslag ändras också så att de motsvarar de nya bestämmelserna om ändringssökande som träder i kraft den 1 januari 2020. Målet är dessutom att modernisera regleringen om växelverkan och information avseende vägplanering med beaktande av förnyelsen av offentliga kungörelser i förvaltningslagen.  

Genom propositionen skapas det klarhet i myndigheternas ansvar som gäller understöd för enskilda vägar och samordningen och utvecklingen av ärenden som gäller dem stärks i trafikförvaltningen. Dessutom klargörs Transport- och kommunikationsverkets roll i ledningen av NTM-centralerna när det gäller deras uppgifter inom offentlig persontrafik och i beviljandet av transporttillstånd som behövs i utrikeshandel för vägtransporter.  

Genom den nya lagen om flyttning av fordon skapas det klarhet i myndigheternas ansvar när begreppet väghållningsmyndighet ersätts med uttrycket NTM-centralen och kommunen. 

Genom propositionen skapas det dessutom klarhet i lagstiftningen för transport- och trafiksektorn genom korrigeringar i hänvisningar till lagar speciellt i banlagen, lagen om transportservice och lagen om trafiksystem och landsvägar. 

Förslagen och deras konsekvenser

4.1  De viktigaste förslagen

Ändringar föreslås i lagen om trafiksystem och landsvägar och i banlagen. Enligt dem ska man i den växelverkan som ska föregå utredningsplaner samt vid godkännandet av väg- och banplaner, och vid delgivning av godkända planer, samt i övrigt vid kungörelser, övergå till att tillämpa förvaltningslagens nya förfarande om offentliga kungörelser enligt vilket publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet blir det primära förfaringssättet. Dessutom ska de fastighetsägare och innehavare vilkas fastigheter påverkas direkt av en plan i fortsättningen meddelas direkt om att en plan läggs fram med iakttagande av det som föreskrivs om vanlig delgivning i förvaltningslagen. För att säkerställa tillgången på tillräcklig information och möjligheter att påverka ska information om kungörelsen dessutom publiceras i de kommuner vilkas område planen gäller med iakttagande av det förfaringssätt som anges i kommunallagen. I den annons som publiceras i kommunen är det fråga om ett kompletterande sätt att informera om att en plan läggs fram, och de trafikmyndigheter som ansvarar för planen har det huvudsakliga ansvaret för informerandet 

Lagen om trafiksystem och landsvägar ses enligt förslaget över också vad gäller ikraftträdandet av den nya lagen om enskilda vägar och hänvisningar som gäller den.  

Enligt förslaget ska Transport- och kommunikationsverket få uppgiften att ansvara för fördelningen av anslag för kollektivtrafiken och att ge NTM-centralerna anvisningar i anslutning till det. Genom ändringen skapas det klarhet i Transport- och kommunikationsverkets uppgiftshelhet.  

Lagen om enskilda vägar och lagen om Transport- och kommunikationsverket ska ändras så att verket i fortsättningen ska vara den myndighet som ansvarar för den riksomfattande samordningen och samarbetet i fråga om ärenden som gäller enskilda vägar och statsunderstöd för dem. I denna roll ska verket även ha skyldighet att genom beviljandet av understöd eller på något annat sätt sörja för att allmänheten har tillgång till de rådgivningstjänster som behövs i fråga om enskilda vägar. En del andra preciseringar görs också i lagen om enskilda vägar. Av dem är speciellt en bestämmelse som ska fogas till lagen betydande. Den avser jordrättsingenjörers rätt att delta i beredningen av mål som gäller klander av beslut av väglag i tingsrätten. I anslutning till det ska även 14 kap. 3 § i domstolslagen ändras. Det är ändamålsenligt att göra en mer omfattande utvärdering av ändamålsenligheten i lagen om enskilda vägar när lagen varit i kraft en lite längre tid och man har hunnit få mer erfarenhet av tillämpningen av den. Därför ska endast vissa preciseringar och kompletteringar som har ansetts nödvändiga göras i detta sammanhang.  

Det föreslås att lagen om flyttning av fordon utfärdas helt och hållet på nytt, eftersom de ändringar som gäller myndigheter kräver ändrade bestämmelser i nästan alla paragraferna. Lagförslagets sakinnehåll och myndigheternas ansvar förblir huvudsakligen de samma som i nuläget.  

Det föreslås att 183 och 184 § i lagen om transportservice ändras så, att Statens ämbetsverk på Åland är den behöriga myndighet som avses i EU:s trafiktillståndsförordning och i EU:s förordning om internationell busstrafik. I 5 § görs en precisering där det tydligare nämns att tillstånd som beviljas av Ålands landskapsregering lämpar sig för trafik mellan Åland och riket. Ålands landskapsregering ska vara behörig myndighet och får utfärda intyg som avses i artikel 21.1 i EU:s förordning om trafikidkare. Formuleringen i lagens 195 a § ska ändras till att motsvara nuvarande praxis (termen klagomål ändras till meningsskiljaktighet). Dessutom är det meningen att ge Transport- och kommunikationsverket behörighet att sända godstrafiktillstånd som ska användas för export- och importtransporter till stater med vilka Finland inte har något fördrag om saken. En hänvisning till lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016) ges i lagens VII avd. 2 kap.  

I lagen om Trafikskyddet föreslås en teknisk korrigering genom vilken uppgifterna för centralorganisationens möten ändras till att motsvara bestämmelserna om revision av organisationen. Centralorganisationens möte ska välja två revisorer och revisorssuppleanter för dem i stället för en revisor som tidigare.  

Ändringar enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) ska göras i de lagförslag som ingår i propositionen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Ekonomiska konsekvenser  

Vid offentlig delgivning och offentlig kungörelse ska ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Offentlig kungörelse ska i fortsättningen tillämpas på växelverkan i planeringen av trafikleder och på delgivningen av beslut om dem. Offentlig delgivning ska tillämpas på meddelande om beslut att flytta fordon om adressen till fordonets ägare inte är känd. Dessutom ska myndigheten i vissa fall sända information om ärenden eller planer till ägare eller innehavare som vanlig delgivning. Genom dessa förfaranden strävar man efter att säkerställa att informationen når fram. Detta förfaringssätt i planeringen av landsvägar och järnvägar, där en godkänd plan är en inlösningsgrund, motsvarar bättre till exempel förfarandet i lagen om inlösen (603/1977) och bedömningen av den arbetsgrupp som har dryftat en revidering av lagen om inlösen (Justitieministeriet, Betänkanden och utlåtanden 2019:12). Det kan uppstå merkostnader på grund av ändringen av informationen om planer för trafikleder till alla fastighetsägare på verkningsområdet vilkas fastigheter direkt påverkas av konsekvenser i planen som definieras närmare i lagen, övergången till att tillämpa vanlig delgivning enligt förvaltningslagen när meddelanden sänds och att myndighetens datanät utvecklas för att publicera offentliga kungörelser, men de bedöms vara skäliga jämfört med eventuella förlorade rättigheter för medborgare eller företag. Under 2015–2018 har i genomsnitt 70 vägplaner om året godkänts och i genomsnitt 5 utredningsplaner för landsvägar om året. Under 2015–2018 har i genomsnitt 4 järnvägsplaner om året godkänts och totalt 2 utredningsplaner för järnvägar de aktuella åren.  

Eftersom tillståndspraxis för internationella landsvägstransporter bibehålls oförändrad har ändringsförslaget till lagen om transportservice inga ekonomiska konsekvenser för företag, den offentliga ekonomin eller för myndigheter. Ändringsförslaget har inte heller konsekvenser för myndigheternas verksamhet, miljön eller övriga samhälleliga konsekvenser. 

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet 

Transport- och kommunikationsverket föreslås få nya uppgifter som gäller statsunderstöd för enskilda vägar och den allmänna uppgiften att på riksomfattande nivå utveckla ärenden som gäller enskilda vägar. Transport- och kommunikationsverket ansvarar för fördelningen av anslagen för offentlig persontrafik och understöd för enskilda vägar till NTM-centralerna. I fortsättningen ska ämbetsverket även ansvara för styrningen som hör till detta. Verkställandet av de ändringar som föreslås kommer att kräva organisation av verkets resurser så att den sakkunskap och den arbetsinsats (cirka 0,5-1 årsverke) som uppgiftshelheten kräver kan säkerställas. 

Transport- och kommunikationsverket är den myndighet som samordnar beredningen av trafiksystemplaneringen med uppgift att producera och uppdatera strategiska program, åtgärdshelheter och lägesinformation på riksnivå. Enskilda vägar är en del av trafiksystemet, och granskningen av dem ur trafiksystemets synvinkel hör därför redan i nuläget till verkets uppgifter. Verket har i nuläget dock knappast något särskilt kunnande om enskilda vägar eller om lagstiftningen om enskilda vägar.  

I den växelverkan som gäller väg-, ban- och utredningsplaner övergår man till att tillämpa förvaltningslagens nya förfarande i fråga om offentliga kungörelser enligt vilket publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet blir det primära förfarandet. NTM-centralerna, Trafikledsverket eller Transport- och kommunikationsverket ansvarar beroende på fall för publiceringen av kungörelserna. I nuläget sköter kommunerna de administrativa kungörelserna om utrednings-, väg- och banplaner. Övergången till förfarandet enligt förvaltningslagen skapar klarhet och förenklar förfarandet. Ändringen minskar på kommunernas uppgifter i växelverkan för vägplaneringen, trots att man i kommunerna fortfarande måste publicera meddelanden om att planer och beslut hålls tillgängliga. Detta lättar emellertid på kommunernas arbetsbörda i saken och gör även planeringen smidigare i de ansvariga myndigheternas verksamhet när handlingar inte längre behöver sändas till flera kommuner för att hållas tillgängliga och detta inte behöver följas och klargöras separat i varje kommun. Man håller på att utveckla vägplaneringen till att baseras på elektroniska förfaringssätt och på plattformar, men planematerialen finns dock inte ännu i fråga om alla fall tillgängliga i elektronisk form. Enligt uppgifter från Trafikledsverket är det trots detta möjligt att övergå till att hålla material tillgängligt elektroniskt redan nu. Att omvandla material till en form som kan hållas elektroniskt tillgänglig kan därför i inledningsfasen emellertid kräva en aning mer arbete. Av de myndigheter som i fortsättningen ska ansvara för kungörelserna kräver ändringen dessutom i synnerhet anpassningar som möjliggör elektronisk kungörelse på sina webbplatser. Också övergången till vanlig delgivning enligt förvaltningslagen när planer ska hållas tillgängliga för alla ägare och innehavare till fastigheter på det område som påverkas av en plan kan i fråga om informationen om detta kräva mer arbete jämfört med i nuläget i synnerhet i fall där en plan påverkar ett stort antal fastigheter. 

Samhälleliga konsekvenser 

Övergången till att utnyttja kungörelser på myndigheternas webbplatser i stället för förfarandet med kommunala tillkännagivanden om framläggandet av väg-, järnvägs- och utredningsplaner skapar klarhet i situationen på så sätt att planerna finns framlagda på respektive ansvariga myndigheters webbplatser. Information om kungörelserna ska dessutom ges via den nuvarande kanalen som kommunalt tillkännagivande, och då kan man anse att möjligheten till delfående förbättras. När man kan bekanta sig med handlingar som ska kungöras direkt på myndighetens webbplats, också utanför tjänstetid, kan man anse att öppenheten i förvaltningen och möjligheterna till delfående allmänt taget effektiviseras. Dessutom ska det meddelas att planer för trafikleder läggs fram direkt till varje fastighetsägare på verkningsområdet vars fastighet påverkas direkt av en plans konsekvenser som definieras närmare i lagen genom vanlig delgivning. På så sätt säkerställs delfåendet för dem vilkas fastigheter påverkas direkt av planerna. Myndigheten ska dessutom fortfarande ha prövningsrätt att fortfarande annonsera i tidningar eller använda något annat medium som myndigheten beslutar om som kompletterande sätt för delgivning till exempel för att säkerställa informationen till medborgare som inte har internetförbindelse. Kunden har möjlighet att också på eget initiativ hos myndigheten höra sig för om ärenden som är föremål för offentlig delgivning eller offentlig kungörelse och att be att få se handlingar som gäller dem. Sammantaget bedöms möjligheterna till delfående bli förbättrade och effektiviserade, och därmed förbättras allmänhetens grundlagsenliga rättigheter att delta samt rättsskyddet.  

Propositionen har inte konstaterats medföra andra konsekvenser för de grundläggande rättigheterna, jämlikheten eller för icke-diskriminering enligt 2 kap. i grundlagen. Inte heller för sysselsättningen har några konsekvenser konstaterats.  

Det finns i nuläget inte någon myndighet som heltäckande ger råd i frågor om enskilda vägar. Genom att fastställa att Transport- och kommunikationsverket ges rollen att utveckla och främja ärenden som gäller enskilda vägar på riksnivå samt ta ansvaret för de uppgifter för experter och för rådgivning i anslutning till saken samt ansvaret för statsunderstöd för enskilda vägar som helhet görs ämbetsverket till en ny samlande myndighet. Det har en central betydelse för privatpersoner som sköter ärenden som gäller enskilda vägar. Transport- och kommunikationsverket kan utöver att bevilja understöd även på andra sätt främja kännedomen om lagen om enskilda vägar och en smidig och effektiv väghållning för de enskilda vägarna. På så sätt kan privatpersoner som ansvarar för väghållningen av enskilda vägar ha bättre förutsättningar att välja effektiva verksamhetsmetoder med vilka man kan påverka enskilda vägars skick direkt och indirekt och den vägen förutsättningarna för boende och andra funktioner som finns längs enskilda vägar.  

Genom att Transport- och kommunikationsverket ges den allmänna uppgiftshelheten som gäller enskilda vägar stärks beaktandet av enskilda vägar som en del av trafiksystemet som helhet. Transport- och kommunikationsverket ska bland annat producera information om hela trafiksystemets tillstånd. Vid skötseln av uppgiften statsunderstöd för enskilda vägar uppstår information som kan utnyttjas i detta arbete, och å andra sidan uppstår det i annat arbete med trafiksystemet information och riktlinjer som ska beaktas i skötseln av enskilda vägar.  

Remissvar

Yttranden begärdes från mer än 100 olika aktörer, och dessutom fanns propositionen fritt tillgänglig för kommentarer på portalen utlåtande.fi. Utsatt dag för yttrandena var den 15 oktober 2019. Dessutom begärdes ett särskilt yttrande från Ålands landskapsregering och Statens ämbetsverk på Åland med tidsfrist till den 18 oktober 2019. Sammanlagt gavs 31 svar.  

Yttranden har lämnats av: Åland landskapsregering, Statens ämbetsverk på Åland, justitieministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket, Försörjningsberedskapscentralen, Olycksutredningscentralen, Uleåborgs tingsrätt, Polisstyrelsen, Regleringsorganet för järnvägssektorn, Finlands skogscentral, Vanda stad, NTM-centralen för Egentliga Finland (gemensamt yttrande från NTM-centralerna), Datumi asiantuntijapalvelut, Finsk Energiindustri rf, Finavia Abp, Samkommunen Helsingforsregionens trafik (HRT), Trafikskyddet, Linja-autoliitto ry, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry, Byggnadsindustrin RT rf (i samråd med INFRA rf), Finlands Transport och Logistik SKAL rf, Finlands Kommunförbund, Finlands naturskyddsförbund rf, Finlands Egnahemsförbund rf, Finlands Hamnförbund rf, Vägföreningen i Finland rf, Finlands domareförbund rf, Traffic Management Finland Ab, Fritidsboendes förbund rf, Egentliga Finlands Förbund och VR Group Ab. 

Lagförslagen och de tekniska ändringarna i regeringens proposition ansågs värda att understödja. Speciellt de ändringar i gällande lagar där det skapas klarhet i myndigheternas behörighet ansågs viktiga. Också övergången till elektroniskt förfarande för kungörelser omfattades. Anmärkningar om motiveringarna och förslagen till ändring av författningar gjordes särskilt om lagen om trafiksystem och landsvägar, banlagen, lagen om enskilda vägar, lagen om transportservice, lagen om flyttning av fordon och lagen om Transport- och kommunikationsverket.  

Utgående från yttrandena har följande ändringar gjorts i den fortsatta beredningen av regeringens proposition:  

Lagen om trafiksystem och landsvägar samt banlagen  

Bestämmelserna om växelverkan i lagen om trafiksystem och landsvägar samt i banlagen har preciserats och motiveringarna gjorts tydligare. (Kommunförbundet, HRT, NTM-centralerna, Trafikledsverket). Strykningen av kommunen bland dem som ges möjlighet att delta i beredningen av planen, att bedöma verkningarna av planen och att skriftligen eller muntligen framföra sin åsikt i saken (lagen om trafiksystem och landsvägar 27 §, banlagen 22 §) i de föreslagna versionerna av utkast till lagarna som sändes på remiss har avlägsnats. Trots att det i båda lagarna å andra sidan fortfarande konstateras att man arbetar i samråd med kommunerna och övriga myndigheter när väg-, järnvägs- och utredningsplaner bereds, och trots att denna bestämmelse också framför allt gäller växelverkan med allmänheten är det inte ändamålsenligt att stryka kommunen för att kommunernas möjligheter att delta inte oavsiktligt ska försämras. (HRT, Kommunförbundet). Ansvaret för kungörelserna ändrades så, att samma myndighet ansvarar för kungörelserna i beredningsskedet av en plan och när beslutet kungörs efter godkännandet (kommentarer från Traficom). Omfattningen av det meddelande som ska sändas direkt till ägare och innehavare av fastigheter i beredningsskedet av en plan har preciserats till att gälla de fastigheter som påverkas direkt av planens konsekvenser. (Trafikledsverket, NTM-centralerna, kommentarer från Traficom) 

De ändringar som skulle ha ändrat benämningen av begreppet enskild väg på finska har strukits genomgående i propositionen eftersom definitionen av enskild väg på finska i förslaget skulle skilja sig från definitionen i lagen om enskilda vägar. I denna proposition görs endast korrigeringar i hänvisningarna till den nya lagen. När dessa tekniska ändringar försvinner förkortas lagförslaget märkbart. (flera yttranden, bl.a. MTK, Vägföreningen i Finland, Polisstyrelsen)  

42 §: precisering i undantaget från kravet på tillstånd för placering av trafikanordningar eftersom det gäller arrangemang av trafikstyrning och trafikledning som Trafikledsverket ansvarar för via serviceavtal. Dessutom stryks omnämnandet enligt vad som avtalats i ett serviceavtal som onödigt. (TMFG, Trafikledsverket) 

100 §: Motiveringarna till bestämmelsen om beredskap har utökats med en skrivning om uppdatering av beredskapsplanen (Byggnadsindustrin RT rf och INFRA rf)  

Lagen om enskilda vägar  

51 §: en precisering i skrivningen om väglagets stadgar som träder i kraft efter att de sänts till registerföraren för registret över enskilda vägar och denna har antecknat dem i registret. (JSM) 

61 §: Preciseringar i bestämmelsen och motiveringarna som gäller sammankallande av väglagets stämma som speciellt gäller fall med eventuella dubbla möteskallelser. (Vägföreningen, NTM-centralerna) 

65 §: Finlands domareförbund ry, Uleåborgs tingsrätt, Vägföreningen i Finland och Lantmäteriverket föreslog att ändringen av lagen om enskilda vägar kompletteras så, att en jordrättsingenjör i ärenden som gäller klander av väglags beslut utöver att delta i beredningen av ärendet också ska få delta i beslutsfattandet som medlem i beslutssammansättningen. Kommunikationsministeriet har utrett ärendet i samarbete med justitieministeriet. Det beslutades att den föreslagna kompletterande ändringen inte tas med i förslaget. Genom ändringen möjliggörs anlitandet av en beslutssammansättning som nära påminner om jorddomstolssammansättning när klander i väglagsärenden avgörs. Avsikten med totalrevideringen av lagen om enskilda vägar var dock inte att överföra avgörandet av ärenden som gäller meningsskiljaktigheter om väglags beslut till jorddomstolarna utan till tingsrätter för att behandlas som tvister på motsvarande sätt som övriga tvister enligt associationslagstiftningen. Eventuella behov av att ändra bestämmelser som gäller beslutssammansättningar enligt rättegångsbalken bör också i övrigt behandlas som en helhet i stället för att enskilda ändringar genomförs bitvis. Som följd av samarbetet med justitieministeriet fogades emellertid ett lagförslag om ändring av domstolslagen till regeringspropositionen, vilket de facto är nödvändigt för att möjliggöra att jordrättsingenjörer deltar i beredningen av klander av beslut i väglagsärenden.  

83 §: I paragrafen om statsunderstöd för enskilda vägar stryks skrivningen enligt vilken Transport- och kommunikationsverket också självt får använda anslag för understöd till rådgivning, vägledning, utveckling, planering och forskning. (FM) 

88 §: en teknisk korrigering som gäller statsbidrag som NTM-centralen beviljar (NTM-centralernas utlåtande). 

Lagen om Transport- och kommunikationsverket  

2 § 7 punkten: till ämbetsverkets uppgifter fogas att ansvara för anvisningar till NTM-centralerna gällande fördelningen av finansieringen av offentlig persontrafik. (NTM-centralerna, kommentarer från Traficom). 

Lagen om transportservice  

183 § 4 mom.: behörigheten till landskapet Åland (Ålands landskapsregering). 

262 och 264 § hänvisningsbestämmelser till lagen om ordningsbotsförseelser 986/2016 fogas till (IM, Polisstyrelsen).  

Lagen om Trafikskyddet 

6 §: suppleanter korrigeras till revisorssuppleanter (Trafikskyddet). 

Spårtrafiklagen  

192 §: en ny övergångstid anges (Regleringsorganet för järnvägssektorn, VR-Group, Traficom). 

Lagen om flyttning av fordon 

15 §: en bestämmelse om myndigheternas behörighet har lagts till (Kommunförbundet) 

Vissa andra tekniska ändringar (Polisstyrelsen). 

Specialmotivering

Lagen om trafiksystem och landsvägar  

Hänvisningar till lagen om enskilda vägar  

Den nya lagen om enskilda vägar (560/2018) trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom denna lag upphävdes den tidigare lagen om enskilda vägar (358/1962). På samma sätt som i lagens rubrik används i den nya lagen på finska ordet ”yksityistie” i stället för ”yksityinen tie”. I den svenskspråkiga versionen av lagen har termen ”enskild väg” inte ändrats, och den nya lagens svenskspråkiga rubrik är också den samma som i den upphävda lagen. Eftersom det med enskild väg i denna lag utöver enskilda vägar som avses i lagen om enskilda vägar även avses vägar och anslutningar som är jämförbara med enskilda vägar och som lagen om enskilda vägar inte tillämpas på ska på finska fortfarande termen "yksityinen tie" användas i lagen och inte termen ”yksityistie” som används i lagen om enskilda vägar. 

15 § Fastigheter och enskilda vägar. Numera föreskrivs det i 2 mom. att med enskild väg avses i denna lag även en sådan väg eller anslutning som kan jämställas med enskild väg och på vilken lagen om enskilda vägar (358/1962) inte tillämpas. Hänvisningen till den upphävda lagen korrigeras till en hänvisning till den gällande lagen om enskilda vägar och formuleringen av definitionen preciseras. Den svenska språkdräkten korrigeras i 1 mom. 

36 §Tillfällig farväg. I paragrafens 1 mom. korrigeras i den finska språkdräkten hänvisningen till den upphävda lagen om enskilda vägar till en hänvisning till den gällande lagen om enskilda vägar.  

69 §Reglering av enskilda vägar. I paragrafens 1 och 2 mom. korrigeras i den finska språkdräkten hänvisningen till den upphävda lagen om enskilda vägar till en hänvisning till den gällande lagen om enskilda vägar. Dessutom korrigeras i båda momenten vägförrättning till förrättning av enskild väg enligt den gällande lagen om enskilda vägar. En språklig korrigering görs i paragrafens 2 mom. 

93 §Ett tidigare vägområde som enskild väg. I paragrafens 2 mom. korrigeras i den finska språkdräkten hänvisningen till den upphävda lagen om enskilda vägar till en hänvisning till den gällande lagen om enskilda vägar. Språkliga korrigeringar och preciseringar görs i paragrafens 4 mom. 

Planering, växelverkan och kungörelse  

Det föreslås ändringar i lagen enligt vilka man i den växelverkan som ska föregå godkännandet av utredningsplaner och vägplaner, och vid delgivningen om de godkända planerna, samt i övrigt vid kungörelser, ska övergå till att tillämpa förvaltningslagens nya förfarande om offentliga kungörelser enligt vilket publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet blir det primära förfaringssättet. Det ska också informeras om den riksomfattande trafiksystemplanen och beredningsskedena för den i det allmänna datanätet, men det ska inte bindas vid förfaringssättet enligt förvaltningslagen. Det föreskrivs om saken i 15 d § av 1 a kap. som gäller trafiksystemplanering.  

I lagens 27 § föreskrivs det i nuläget om förfarande med växelverkan i samband med utarbetandet av utredningsplan och vägplan. Den gällande paragrafen har 6 moment, vilket gör den lång och svårförståelig. Bestämmelserna i den ska för tydlighetens skull delas upp i flera paragrafer. Till följd av det flyttas de nuvarande bestämmelserna om förhandsöverläggning och framställning om godkännande av planer i 27 a och 27 b § oförändrade till innehållet till nya 27 b och 27 c §. Lagens 27 § ska i fortsättningen innehålla bestämmelser om växelverkan med allmänheten: framläggande av planer, information om det och om att göra anmärkningar. I fortsättningen ska 27 a § innehålla bestämmelser om myndigheternas deltagande i planeringsprocessen i det skede när planen hålls tillgänglig. Där finns bestämmelser om utlåtandeförandet för myndigheterna och om kommunens bemötande av anmärkningar mot planer. Bestämmelserna om förfarandet vid ändringar med ringa verkningar flyttas oförändrade till innehållet till ett nytt 1 moment i den nuvarande 30 §. Bemyndigandet att utfärda förordning om växelverkan flyttas till en ny 32 b §.  

15 d §.Förfarandet för beredningen av planerna. Paragrafen utgår från regeringens proposition RP 45/2018 rd. Enligt den var avsikten att i bestämmelserna om kungörelser i lagen om trafiksystem och landsvägar övergå till att iaktta den allmänna regeln om offentliga kungörelser i förvaltningslagens nya 62 a §. Eftersom ändringar om detta i förvaltningslagen ännu inte hade behandlats i riksdagsbehandlingen av regeringens proposition RP 45/2018 rd återgick man i 108 §, som gäller kungörelser med de ändringar som riksdagen förverkligat till det tidigare förfaringssättet, det vill säga kommunala tillkännagivanden enligt kommunallagen. Detta är i praktiken inget ändamålsenligt sätt att informera om den riksomfattande trafiksystemplanen, vilket då inte beaktades. Paragrafens 3 mom. föreslås nu bli ändrat så att man går tillbaka till att enligt den ursprungliga avsikten informera i det allmänna datanätet. Till åtskillnad från det ursprungliga förslaget i regeringens proposition (45/2018 rd) ska förfaringssättet dock inte bindas vid regleringen om offentliga kungörelser i förvaltningslagen enligt 108 §. Kommunikationsministeriet ska enligt paragrafen i princip informera om beredningen av en plan i dess olika skeden och om godkända beslut i det allmänna datanätet, i praktiken på den egna webbplatsen och vid behov också på annat sätt. Ministeriet kan enligt prövning använda också andra kompletterande sätt att informera om utkast till planer och godkända beslut.  

Den svenska språkdräkten korrigeras i 2 mom. 

27 §. Framläggande av planer och framställande av anmärkningar. I 2 mom. föreskrivs det i nuläget om skyldighet att ge de intressenter som nämns i 1 mom. tillfälle att göra anmärkningar om planen. De i 1 mom. avsedda intressenterna ges i nuläget tillfälle att göra anmärkningar genom att kommunen är skyldig att hålla planen offentligt framlagd oavbrutet i 30 dagar enligt förfarandet för kommunala tillkännagivanden i kommunallagen (410/2015). Kommunen svarar också för att ta emot anmärkningar och sända dem till NTM-centralen när tiden under vilken planen är framlagd har gått ut.  

Paragrafens 2 mom. ska i fortsättningen innehålla bestämmelser om tillfälle att göra anmärkning och om att planen hålls tillgänglig genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i 62 a § i förvaltningslagen. NTM-centralen ska genom kungörelse ansvara för att planen läggs fram. Planen ska med avvikelse från vad som föreskrivs i 62 a § i förvaltningslagen såsom i nuläget hållas tillgänglig oavbrutet i 30 dagar. Det är ändamålsenligt att planer fortfarande hålls tillgängliga i 30 dagar eftersom en godkänd vägplan berättigar till inlösen av de områden som anvisas i planen, och därför är det särskilt viktigt att tillräckliga möjligheter att delta tryggas. Också 62 b § i förvaltningslagen kommer att tillämpas när offentliga kungörelser verkställs. Där föreskrivs det om publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse. 

Förfarandet för hur planer hålls tillgängliga övergår alltså från att vara kommunala tillkännagivanden till att tillgänglighet på myndighetens webbplats utnyttjas enligt förvaltningslagen. Med tanke på förvaltning av det elektroniska materialet är det ändamålsenligt att den myndighet som ansvarar för att utarbeta planen också sköter kungörandet och framläggandet av den. Det framlagda planematerialet kan i praktiken också finnas på annat håll än på NTM-centralens webbplats under förutsättning att det länkas till webbplatsen och är lätt att hitta via den. I princip ska framläggandet av en plan ordnas så, att det ska vara möjligt att bekanta sig med handlingarna endast i elektronisk form. Till exempel handlingar i form av stora kartor kan dock inte nödvändigtvis datatekniskt sett publiceras på webbplatsen, och då kan de hållas tillgängliga på annat sätt på en plats som myndigheten bestämmer. Ändringen ska inte heller i övrigt vara något hinder för att man vid behov även får lägga fram material i pappersform för allmänheten, om man anser att det behövs med tanke på allmänhetens tillgång till information. 

För att säkerställa tillgången på tillräcklig information och möjligheter att påverka ska enligt 3 mom. information om kungörelsen dessutom publiceras i de kommuner vilkas område planen gäller med iakttagande av det förfaringssätt som anges i kommunallagen. Informationen om att kungörelsen publiceras bör finnas tillgänglig på kommunernas webbplatser i princip under samma tid som på NTM-centralens webbplats, det vill säga i minst 30 dagar. Informationen om kungörelsen bör publiceras i kommunerna utan dröjsmål efter att den har publicerats på NTM-centralens webbplats. Detta förutsätter ett förutseende och smidigt informationsutbyte och samarbete mellan NTM-centralen och kommunerna kring publicerandet av kungörelserna. Enligt den ändring som föreslås ska den uttryckliga skyldigheten att sända handlingar på papper till kommunerna för att läggas fram tas bort från myndigheten som ansvarar för planen. Det elektroniska materialet får emellertid länkas direkt till kommunens meddelande. Bestämmelsen hindrar inte heller kommunerna från att informera om publicering av en kungörelse också på annat sätt utöver på webbplatserna om det anses vara behövligt för att trygga allmänhetens möjligheter att delta och påverka. Avsikten är att informationen om att handlingarna finns tillgängliga så bra som möjligt ska nå dem vilkas livsmiljö ett landsvägsprojekt i en plan kan påverka. I det tillkännagivande som publiceras i kommunen är det fråga om ett kompletterande sätt att informera om att en plan läggs fram. Den egentliga tiden för tillgängligheten och tidsfristen för att lämna anmärkningar bestäms enligt förslaget utgående från kungörelsen. För att undvika oklarheter ska det informeras om dessa tidsfrister även i kommunens tillkännagivande. 

I nuläget ska NTM-centralen dessutom sända ett skriftligt meddelande om att planen lagts fram till de ägare och innehavare av fastigheter inom planens verkningsområde som är bosatta i en annan kommun och är nämnda i handlingarna eller annars är kända. För att skapa klarhet i lagstiftningen ändras kravet på skriftligt meddelande till krav att informera om framläggandet med iakttagande av bestämmelserna om vanlig delgivning i förvaltningslagen. Dessutom ska kravet på att informera genom vanlig delgivning ändras från att gälla ägare och innehavare till fastigheter som bor på annan ort än på verkningsområdet till att gälla alla ägare och innehavare till fastigheter vilkas fastigheter påverkas av direkta konsekvener i planen. Meddelandet bör enligt momentet sändas till dem av vilka egendom ska inlösas, på vilkas fastighet det genom planen grundas väg- eller någon annan rättighet, såsom servitut för utloppsdike, på vilkas område det bildas skydds- eller frisiktsområde för en landsväg och vilkas fastigheter gränsar till vägområdet. Meddelandet ska sändas till dem som enligt det alternativ som föreslås i planen påverkas av sådana konsekvenser. Meddelanden behöver således inte sändas till fastigheter som blir föremål enligt andra undersökta alternativ. Det är motiverat att ett särskilt meddelande sänds till de ägare och innehavare av fastigheter som blir föremål för direkta konsekvenser av planen, eftersom en godkänd vägplan enligt 26 § 1 mom. berättigar till inlösen av de områden och rättigheter som anges i vägplanen. Vid inlösen inkräktar man på kärnan i egendomsskyddet enligt grundlagen. Vägprojekt har ofta direkta konsekvenser även för andra fastigheter än för de som ska inlösas. Därför ska även andra rättigheter och inrättande av skydds- och frisiktsområden samt att en fastighet gränsar till ett vägområde beaktas i momentet. Med tanke på sakägarnas rättssäkerhet är det därför viktigt att säkerställa att de får information om att planen hålls tillgänglig och om möjligheten att göra anmärkningar via delgivning på ett sätt som når personerna direkt. Myndigheten kan också sända delgivningen elektroniskt med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016). 

Begreppet verkningsområde i en plan slopas i bestämmelsen. Landsvägsprojekt är långa och smala projekt, där antalet sakägare dessutom i allmänhet är stort. Sådana projekt har i sin längdriktning många egentliga fastighetsägare och fastighetsinnehavare, ofta tio- eller hundratals. Dessutom föreslås det i en utredningsplan även alternativa utstakningar för en landsväg, och då ökar antalet sakägare ännu mer. Det skulle vara mycket svårt att informera om tillgängligheten för en plan till alla ägare och innehavare av fastigheter på verkningsområdet. Verkningsområdet för en plan kan vara olika för olika projekt, och det är därför besvärligt att fastställa det exakta verkningsområdet. Därför ska man vid information om utrednings- och vägplaner i regel använda allmänna, offentliga kungörelser. För andra ägare och innehavare av fastigheter på verkningsområdet än de vilkas fastigheter direkt påverkas av planens konsekvenser baseras informationen således fortfarande på allmänt framläggande och annonsering i kommunen som kompletterar detta. Genom användning av elektronisk kungörelse (datanät) kan man i varje fall nå kommuninvånare och övriga sakägare effektivare, snabbare och i större utsträckning än tidigare. 

Bestämmelserna om att göra anmärkning och NTM-centralens bemötande av anmärkningar flyttas oförändrade till innehållet till 4 mom. Bestämmelserna i det nuvarande 4 mom. flyttas till 27 a §, bestämmelserna i 5 mom. till 30 § 1 mom. och bestämmelserna i 6 mom. till en ny 32 b §.  

27 a §.Utlåtanden och kommunens bemötande av anmärkningar. Bestämmelsen om begäran om utlåtande av myndigheter flyttas oförändrad till innehållet från nuvarande 27 § 4 mom. till paragrafens 1 mom.  

Eftersom kommunen inte längre ansvarar för mottagandet av anmärkningar som görs mot en plan eller sänder dem till NTM-centralen utökas paragrafens 2 mom. med en bestämmelse enligt vilken NTM-centralen i fortsättningen ska ge de berörda kommunerna möjlighet att yttra sig om anmärkningarna separat. Det är ändamålsenligt att reglera saken i samma paragraf där det föreskrivs om skyldigheten att också i övrigt begära utlåtande från kommunerna. Detta betyder i praktiken att NTM-centralen ska se till att vidarebefordra anmärkningarna till kommunen för att reservera möjligheten att ge utlåtande. Kommunen ska i varje fall ha en verklig möjlighet att bekanta sig med anmärkningarna och ta ställning till dem, och man kan i praktiken inte be om kommunens utlåtande om anmärkningar inom samma tidsfrist som själva anmärkningarna. Man kan till exempel göra så att kommunens utlåtande om planen och om anmärkningarna begärs samtidigt efter att planens tillgänglighet har upphört. Samtidigt kan man be kommunen redogöra för vilken tid kommunens annons har funnits på kommunens elektroniska anslagstavla. Detta skede är viktigt, för kommunen ansvarar för planeringen av markanvändning på sitt område. Kommunen bör ge sitt bemötande före NTM-centralens bemötande som avses i 27 § 4 mom.  

Bestämmelsen i nuvarande 27 § 4 mom. om NTM-centralens skyldighet att ge sitt motiverade ställningstagande om de utlåtanden som getts om planen flyttas till 3 mom. oförändrad till innehållet.  

27 b §.Förhandsöverläggning. Numreringen av bestämmelsen om förhandsöverläggning ändras. Den nuvarande 27 a § flyttas på så sätt oförändrad till paragrafen. Den svenska språkdräkten korrigeras. 

27 c §.Framställning om godkännande av en utredningsplan och en vägplan. Numreringen av bestämmelsen om framställning om godkännande av plan ändras, och den nuvarande 27 b § flyttas huvudsakligen oförändrad till paragrafen. På grund av att den nuvarande 27 § delas upp i flera paragrafer kompletteras hänvisningarna till paragrafer i 2 och 3 mom. med en hänvisning till 27 a §. Den svenska språkdräkten korrigeras i 2 och 3 mom. 

30 § Ändring av och mindre avvikelser från planerna. Bestämmelserna i lagens nuvarande 27 § 5 mom. flyttas oförändrade till innehållet till att bli ett nytt 1 mom. i denna paragraf. De nuvarande 1 och 2 mom. blir oförändrade 2 och 3 mom. De nuvarande inre hänvisningarna till andra moment i 27 § om förfarandet vid ändringar av planer med ringa verkningar i texten i 1 mom. föreslås bli hänvisningar till föregående paragrafer utan att hänvisningarnas betydelse ändras. Den svenska språkdräkten korrigeras i 3 mom. 

31 §. Planernas giltighetstid. Paragrafens 1 och 3 mom. ska enligt förslaget preciseras så att Transport- och kommunikationsverket kan förlänga utrednings- och vägplaners giltighetstid på ansökan. Ansökningar kan lämnas till exempel av NTM-centralen eller Trafikledsverket. 

32 b §. Bemyndigande att utfärda förordning. Den nuvarande bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning i lagens nuvarande 27 § 6 mom. flyttas oförändrad till innehållet till denna nya paragraf. Texten föreslås få hänvisningar till de paragrafer där det föreskrivs om växelverkan. Bemyndigandet att utfärda förordning ska dessutom ändras till formen ”får utfärdas” vilket ger möjlighet att överväga om det behövs närmare föreskrifter genom förordning. I nuläget finns det små kompletteringar om förfarandet med växelverkan i statsrådets förordning om landsvägar (924/2005), men behovet av dem kan i fortsättningen övervägas. 

103 §.Delgivning och delfående av beslut. I paragrafen föreskrivs det om delgivning och delfående av beslut om godkännande av utredningsplaner och vägplaner och om förlängning av deras giltighetstid. I nuläget ska NTM-centralen sända beslutet och de handlingar som ligger till grund för beslutet till den kommun som saken gäller. Kommunen ska meddela att beslutet och handlingarna är framlagda enligt förfarandet i kommunallagen. Paragrafens 1 mom. ändras enligt förslaget så att man vid delgivningen som anges där övergår från att utnyttja förfarandet med kommunala tillkännagivanden till ett förfarande med offentliga kungörelser enligt 62 § i förvaltningslagen där NTM-centralen ansvarar för att hålla besluten tillgängliga och kungöra saken, och inte kommunen såsom i nuläget. Också 62 b § i förvaltningslagen kommer att tillämpas när offentliga kungörelser verkställs. Där föreskrivs det om publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse. Enligt 62 § 2 mom. i förvaltningslagen ska, om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut. Tiden för tillgängligheten ska anges på motsvarande sätt i denna paragraf, så att beslutet och de handlingar som ligger till grund för det ska hållas tillgängliga under minst den tid som föreskrivs för ändringssökande. Besvär ska enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden anföras skriftligen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.  

För att trygga tillräcklig tillgång till information och möjligheter att påverka ska NTM-centralen dessutom sända information om kungörelsen för publicering som kommunalt tillkännagivande enligt kommunallagen för att kännedom om handlingarnas tillgänglighet så väl som möjligt når dem vilkas livsmiljö det landsvägsprojekt som planen gäller kan påverka. Informationen om att kungörelsen publiceras bör finnas tillgänglig på kommunernas webbplatser i princip under samma tid som på NTM-centralens webbplats. Informationen om kungörelsen bör publiceras i kommunerna utan dröjsmål efter att den har publicerats på NTM-centralens webbplats. Beslutshandlingar behöver i fortsättningen inte sändas till kommunerna för att hållas tillgängliga. Elektroniskt material får emellertid länkas direkt till kommunens meddelande. I det tillkännagivande som publiceras i kommunen är det fråga om ett kompletterande sätt att informera om att en plan läggs fram. Den tid när kungörelsen ska finnas tillgänglig och tidsfristen för ändringssökande ska bestämmas utgående från den kungörelse som publicerats på NTM-centralens webbplats. För att undvika oklarheter ska det informeras om dessa tidsfrister även i kommunens tillkännagivande.  

Delfåendet anses i fortsättningen i enlighet med bestämmelserna om offentlig kungörelse i förvaltningslagen ske den sjunde dagen efter kungörelsens publiceringstidpunkt, och specialbestämmelserna om saken stryks i paragrafens 1 mom. I nuläget anses delfåendet ske genast när beslutet har lagts fram offentligt. Enligt motiveringarna till bestämmelsen i regeringens proposition (RP 17/2004 rd s. 70) var avsikten att tidpunkten för delfåendet och när besvärstiden börjar ska överensstämma med bestämmelserna om delfåendet av planer i 188 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen vid den tid när landsvägslagen stiftades. Markanvändnings- och bygglagens 188 § som gäller ändringssökande i beslut om godkännande av planer och byggnadsordningar har ändrats i flera repriser efter att landsvägslagen stiftades. I nuläget anses det enligt lagen att delfåendet av ett beslut om godkännande sker samtidigt som det enligt kommunallagen kommer till en kommunmedlems kännedom vilket enligt 140 § 3 mom. i kommunallagen sker sju dagar efter det att protokollet fanns tillgängligt i det allmänna datanätet. Eftersom ett förfarande som överensstämmer med förvaltningslagen numera också tillämpas vid delfåendet av beslut om godkännande av planer är det inte längre motiverat att bevara en specialbestämmelse, som försvagar sakägares rättssäkerhet, då den innebär att sakägarna fått del av beslut som gäller utredningsplaner och vägplaner omedelbart efter att beslutet finns tillgängligt.  

I paragrafens 2 mom. görs en språklig korrigering. 

104 §. Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna. I paragrafen föreskrivs det om meddelande om beslut om godkännande av utredningsplaner och vägplaner till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna.  

Paragrafens 1 mom. preciseras genom att det anges hur de som gjort en anmärkning på grund av planen ska meddelas om beslut om godkännande av planen. Meddelandet ska i fortsättningen sändas som vanlig delgivning. Myndigheten kan också sända delgivningen elektroniskt med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet och lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. I paragrafens 1 mom. görs också en språklig korrigering i den finskspråkiga texten. 

I samband med ämbetsverksreformen av trafikförvaltningen som trädde i kraft vid ingången av 2010 och införandet av reformen av regionförvaltningen lämnades uppgiften att sända meddelande om beslut om godkännande av planer enligt 1 mom. till väghållningsmyndigheten, som blev den på området behöriga NTM-centralen. Trafikverket fick uppgiften att enligt 2 mom. meddela om godkännande av planer till myndigheter. I nuläget har Trafikverket i paragrafen ändrats till väghållaren, som avser Trafikledsverket.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så, att NTM-centralen sänder meddelandet även till myndigheterna. Dessutom föreslås det att NTM-centralen stryks som onödig på listan i momentet över myndigheter som ska meddelas. Omnämnandet av NTM-centralen ersatte i samband med reformen av regionförvaltningen den regionala miljöcentralen som tidigare fanns i förteckningen, och man kan numera anse att den avser NTM-centralens ansvarsområde miljö och naturresurser. Transport- och kommunikationsverket ska emellertid redan enligt 103 § 1 mom. sända beslut om planer till NTM-centralen och väghållaren. Det är fortfarande viktigt att NTM-centralernas ansvarsområden för miljön får information om beslut om godkända planer, men det är inte ändamålsenligt att reglera här om den inre informationen mellan ämbetsverkets ansvarsområden.  

Paragrafens 2 mom. ska kompletteras också vad gäller beslut om förlängning av planernas giltighetstid. Det ska meddelas också om dem till myndigheterna enligt 2 mom. Motsvarande ändring behöver inte göras i 1 mom., eftersom förslag om att giltighetstiden för en plan fortsätter inte hålls framlagt, och därför kan det inte göras anmärkningar om den. Momentet ska dessutom ändras så, att kravet på att en kopia av planen vid behov ska fogas till meddelandet ska strykas. I stället ska det framgå av meddelandet var planen hålls tillgänglig och hur länge. Beslut om planer ska i princip vara tillgängliga elektroniskt, och de myndigheter momentet gäller kan nu för tiden granska material elektroniskt.  

108 §. Kungörelse. Paragrafen ändras så, att det förfarande om offentliga kungörelser som fogats till i 62 a § i förvaltningslagen tillämpas på det kungörande som avses. Kungörelser och de handlingar som ska kungöras publiceras i enlighet med förvaltningslagen i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. Den gällande kungörelsetiden på 30 dagar föreslås inte bli ändrad. Bestämmelserna om annonsering av kungörelsen i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten och om tidpunkten för delfåendet som överlappar bestämmelserna i 62 a § i förvaltningslagen stryks.  

I nuläget ska kungörelsen enligt denna lag annonseras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller annonsering annars är uppenbart onödigt. Enligt 62 a § 1 mom. i förvaltningslagen ska kungörelsen vid behov också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar, men det finns ingen laglig skyldighet till det. Övergången till att iaktta den allmänna regleringen i förvaltningslagen innebär sålunda vad gäller annonsering i tidningar att myndigheten separat för varje fall får överväga behovet av det. Enligt 20 § 2 mom. i grundlagen skall det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Att informera om en sak enbart i det allmänna datanätet är inte alltid med tanke på grundlagen tillräckligt för att trygga de personers tillgång till information och möjligheter att påverka som inte har tillgång till egen dator och internetförbindelse. Enligt motiveringarna till den nya 62 a § i förvaltningslagen kan behovet att publicera en annons i en tidning eller på något annat sätt som myndigheten beslutar bero bland annat på att myndigheten överväger ett mer omfattande behov av information. Enligt motiveringarna ska myndigheten vid val av kungörelsesätt beakta behovet av information och kundorienteringen. Myndigheten får överväga kungörelsens omfattning. 

I denna lag föreskrivs det om kungörelse på det sätt som beskrivs ovan i synnerhet i olika skeden av planeringen av en landsväg: när utrednings- och vägplaner börjar utarbetas (16 § 2 mom.), före en plan godkänns (27 § 2 mom.) och när planen är godkänd eller dess giltighetstid har förlängts (103 § 1 mom.).  

Ändringssökande 

105 §. Ändringssökande. Ändringar som hänför sig till stiftandet av den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och till upphävandet av förvaltningsprocesslagen görs i paragrafen. Bestämmelserna om besvärsrätt och hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. 

I 4 mom. föreskrivs det om behörig förvaltningsdomstol i vissa ärenden enligt denna lag. Behandlingen av tillståndsärenden som gäller väghållning koncentreras huvudsakligen hos NTM-centralen i Birkaland (Statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna 1373/2018). Alla beslut enligt de bestämmelser som listas i momentet fattas dock inte i NTM-centralen i Birkaland. Till exempel tillståndsuppgifter som gäller anslutningar och undantagsbeslut som gäller skydds- och frisiktsområden (37, 47 §) avgörs i NTM-centralen i Birkaland endast i fråga om förbindelsevägar och regionala vägar med lite trafik. I övrigt avgörs de på ansvarsområdet för trafik och infrastruktur hos den behöriga NTM-centralen. Om behörig förvaltningsdomstol anges det i 10 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Om bestämmelser i allmän lag iakttas i ett ärende kan de behöriga förvaltningsdomstolarna i vissa fall vara olika, beroende på om beslutet har fattats i NTM-centralen Birkaland, då bestämmelserna i 10 § 3 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden tillämpas, eller i en regional NTM-central, då bestämmelserna i 10 § 1 mom. i den lagen tillämpas. Detta kan inte anses ändamålsenligt. Det är inte heller nödvändigtvis helt klart om grunderna för valet av domstol enligt 10 § 3 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden där en fastighet eller ett område finns lämpar sig för alla de ärenden som avses i 105 § 4 mom. Man behöver därför avvika från den allmänna lagen, och därför föreslås det inte att momentet ändras. Momentets svenska språkdräkt korrigeras. 

I paragrafens 5 och 6 mom. föreskrivs det om kommunens, NTM-centralens, landskapsförbundets samt en registrerad lokal regional sammanslutnings och stiftelses besvärsrätt. I 7 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden ingår grundläggande bestämmelser om besvärsrätten. Enligt den får besvär över ett förvaltningsbeslut anföras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet samt av den som har besvärsrätt enligt särskilda bestämmelser i lag. En myndighet får även anföra besvär om överklagandet är behövligt med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. Dessutom får ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär endast av den som har begärt omprövning. Om ett förvaltningsbeslut har ändrats eller upphävts vid omprövningen får besvär över det beslut som fattats med anledning av begäran om omprövning anföras också av den som har besvärsrätt i ärendet. Specialbestämmelsen i denna lag om besvärsrätten för dem som nämns strävar att precisera och komplettera allmän lag. Det föreslås inga ändringar i momenten. Inte heller i 7 och 8 mom. föreslås det några ändringar. I paragrafens 7 mom. föreskrivs det om skyndsam behandling av besvär som gäller utrednings- eller vägplaner, vilket fortfarande ska anses vara en behövlig specialbestämmelse. Den svenska språkdräkten korrigeras i 5 och 6 mom. 

Övriga ändringar  

14 §.Ändrande av enskild väg till landsväg samt landsvägar på detaljplaneområden. Hänvisningen i paragrafens 1 mom. till lagens 13 § 1 mom. korrigeras till en hänvisning till 13 § 3 mom., eftersom 13 § ändrats genom lag 980/2018. Den svenska språkdräkten korrigeras i 1 och 2 mom. 

42 §. Arbete på vägområde samt placering av konstruktioner, anläggningar och anordningar på vägområde. Enligt 42 § i lagen om trafiksystem och landsvägar grundar sig behovet av tillstånd för placering på vägområde på att det när tillstånd övervägs för placering av konstruktioner, anläggningar och anordningar på vägområde ska bedömas om åtgärden påverkar säkerheten i trafiken och vilka eventuella olägenheter den medför för väghållningen. 

Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om undantag i tillståndsförfarandet. En ny 4 punkt föreslås där det fogas till ett undantag enligt vilket tillstånd inte krävs för placering av trafikanordningar på landsvägarnas vägområden när det gäller trafikstyrning och trafikledning som Trafikledsverket ansvarar för att ordna. Genom ändringen görs det möjligt för Trafikledsverket att ordna trafikstyrning som verket ansvarar för genom serviceavtal som ingås med trafikstyrningsbolaget Traffic Management Finland Ab eller någon annan leverantör som tillhandahåller trafikstyrningstjänster. Trafikstyrning på landsvägar sker huvudsakligen genom fysiska tecken, informationstavlor eller övriga fysiska element såsom till exempel med hjälp av bommar. Installationen av en trafikanordning kan även omfatta kabeldragning som anordningen kräver under eller på jordytan. Trafikstyrning är som faktisk verksamhet huvudsakligen trafikledning till exempel genom skyltar och andra märken, och därför ska det talas om ordnande av trafikstyrning och trafikledning. 

Om leverantören av trafikstyrningstjänster behöver placera annat än de trafikanordningar och konstruktioner som fastställs i serviceavtalet bör de ansöka om tillstånd för detta i enlighet med 42 § 1 mom. i lagen om trafiksystem och landsvägar.  

I inledningen till paragrafens 5 mom. görs en språklig korrigering i den finskspråkiga framställningen. Den svenska språkdräkten korrigeras i 2, 4 och 6 mom. 

100 §. Förberedelser för störningar och undantagsförhållanden. I paragrafen föreskrivs det om väghållares och NTM-centralers beredskapsskyldighet. Det föreslås att paragrafens skrivning och innehåll förenhetligas med bestämmelserna om skyldigheterna att ha beredskap som gäller andra aktörer inom trafiksystemet. Sådana finns i lagen om transportservice (18, 58, 66, 129 och 139 §), spårtrafiklagen (171 §) och luftfartslagen (160 §). I alla dessa beredskapsskyldigheter ingår en skrivning om krav på att aktören ska se till att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. Det föreslås att en motsvarande skyldighet fogas till även i beredskapen som gäller väghållning i paragrafens 1 mom. Skyldigheten utvidgar egentligen inte väghållarens eller NTM-centralens skyldigheter. Det kan antas att det att en så störningsfri verksamhet som möjligt fortsätter under undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden är en del av den övriga beredskapen och av aktörens redan befintliga skyldighet att i förväg ha beredskap i sin verksamhet för detta. Dessutom ska skyldigheten att planera för beredskap preciseras så att den motsvarar övriga bestämmelser som gäller trafiksystemets aktörer att ha beredskap att delta i beredskapsplanering på det sätt som deras verksamhet kräver. Med beredskapsplanering avses planering som sker under normala förhållanden. Avsikten med ändringen är inte att ändra på nuläget på annat sätt än genom att förtydliga och precisera lagstiftningen samt förenhetliga skrivningen med beredskapslagstiftningen för den övriga trafikbranschen.  

För att precisera kravet på beredskapsplanering fogas till 2 mom. ett uttryckligt krav på att en beredskapsplan ska utarbetas på det sätt som motsvarar beredskapsregleringen som nämns ovan. Hänvisningen till beredskapsplan i ett separat moment representerar ingen ny skyldighet, för beredskapsplanen är ett dokument som på ett etablerat sätt har ansetts ingå som en del i beredskapsplaneringen. Skyldigheten att utarbeta planen riktas till väghållaren, det vill säga Trafikledsverket, som ansvarar för väghållningen av landsvägar som helhet. Väghållaren ska emellertid sköta saken i samarbete med NTM-centralerna, men väghållaren ansvarar för att utarbeta dokumentet. Det som nu sägs i 1 mom. om omständigheter som det ska tas hänsyn till vid förberedelserna flyttas till 2 mom. som omständigheter som ska beaktas när beredskapsplanen utarbetas. Skrivningen som gäller övriga förhållanden preciseras till att utgöras av omständigheter som påverkar väghållningen vid undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. Beredskapsplanen kan innehålla till exempel följande helhet: beskrivning av verksamheten under normala förhållanden, undantagsförhållandens inverkan på verksamheten, ansvar för och organisation av beredskap och beredskapsplanering, hot och risker mot driftssäkerheten och åtgärder för att hantera riskerna. I beredskapsplaneringen ska man också beakta det övriga dagliga underhållet i väghållningen och att övriga arbeten ordnas som konkurrensutsatta entreprenader. En beredskapsplan ska också uppdateras så att den är aktuell och på så sätt motsvarar målen att trygga att en störningsfri verksamhet fortsätter.  

Normgivningsbemyndigandet för Transport- och kommunikationsverket i 2 mom. att meddela närmare föreskrifter om den beredskapsplanering som krävs av väghållaren och närings-, trafik- och miljöcentralen preciseras till ett bemyndigande att meddela tekniska föreskrifter som motsvarar regleringen om beredskap inom övrig trafik och gäller noggrannare innehåll i och utarbetande av beredskapsplanen. Bestämmelsen flyttas till ett nytt 3 mom. Dessutom ges i momentet på samma sätt som i regleringen om beredskap inom övrig trafik statsrådet möjlighet att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden som avses i 1 mom. I 1 mom. finns grundläggande bestämmelser om skyldigheten till beredskap för störningar och i 2 mom. om skyldigheten att utarbeta beredskapsplan.  

Banlagen 

Allmänna bestämmelser  

4 a §.Utvecklingsplan för järnvägsinfrastrukturen. Hänvisningen i 2 mom. till den upphävda järnvägslagen korrigeras till att hänvisa till spårtrafiklagen.  

Växelverkan och kungörelse 

Det föreslås ändringar i lagen enligt vilka man i den växelverkan som ska föregå godkännandet av utredningsplaner och järnvägsplaner, och vid delgivningen om de godkända planerna, samt i övrigt vid kungörelser, ska övergå till att tillämpa förvaltningslagens nya förfarande om offentliga kungörelser enligt vilket publicering på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet blir det primära förfaringssättet. 

I lagens 22 § föreskrivs det i nuläget om förfarande med växelverkan i samband med utarbetandet av en utredningsplan och en vägplan. Den gällande paragrafen har 6 moment, vilket gör den lång och svårförståelig. Bestämmelserna i den ska för tydlighetens skull delas upp i flera paragrafer. Därför ska enligt förslaget bestämmelserna om förhandsöverläggning och framställning om godkännande av en plan i de nuvarande 22 a och 22 b § oförändrade till innehållet flyttas till att bli nya 22 b och 22 c §. Lagens 22 § ska i fortsättningen innehålla bestämmelser om växelverkan med allmänheten: framläggande av planer, information om det och om att göra anmärkningar. I fortsättningen ska 22 a § innehålla bestämmelser om myndigheternas deltagande i planeringsprocessen i det skede när planen hålls tillgänglig. Där finns bestämmelser om utlåtandeförandet för myndigheterna och om kommunens bemötande av anmärkningar mot planer. Bestämmelserna om förfarandet vid ändringar med ringa verkningar flyttas oförändrade till innehållet till det nuvarande 25 § 1 mom. Bemyndigandet att utfärda förordning om växelverkan flyttas till en ny 25 c §.  

22 §.Framläggande av planer och framställande av anmärkningar. I 2 mom. föreskrivs det i nuläget om skyldighet att ge de intressenter som nämns i 1 mom. tillfälle att göra anmärkningar mot planen. Tillfälle att göra anmärkningar för de i 1 mom. avsedda intressenterna ges i nuläget genom att kommunen är skyldig att hålla planen offentligt framlagd oavbrutet i 30 dagar enligt förfarandet för kommunala tillkännagivanden i kommunallagen. Kommunen svarar också för att ta emot anmärkningar och sända dem till bannätsförvaltaren när den tid då planen hålls framlagd har gått ut.  

Paragrafens 2 mom. ska i fortsättningen innehålla bestämmelser om tillfälle att göra anmärkning och om att planen hålls tillgänglig genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentliga kungörelser föreskrivs i 62 a § i förvaltningslagen. Planen ska med avvikelse från vad som föreskrivs i 62 a § i förvaltningslagen såsom i nuläget hållas tillgänglig oavbrutet i 30 dagar. Det är ändamålsenligt att planer fortfarande hålls tillgängliga i 30 dagar eftersom en godkänd järnvägsplan berättigar till inlösen av de områden som anvisas i planen, och därför är det särskilt viktigt att tillräckliga möjligheter att delta tryggas. Också 62 b § i förvaltningslagen kommer att tillämpas när offentliga kungörelser verkställs. Där föreskrivs det om publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse. 

Förfarandet för hur planer hålls tillgängliga övergår alltså från att förfarandet med kommunala tillkännagivanden utnyttjas till att de i enlighet med förvaltningslagen hålls tillgängliga på myndighetens webbplats. Det framlagda planematerialet kan i praktiken också finnas på annat håll än på myndighetens webbplats under förutsättning att det länkas till webbplatsen och är lätt att hitta via den. Trafikledsverket eller Transport- och kommunikationsverket när det gäller planer på privata spåranläggningar, ska i stället för kommunen ansvara för att hålla planer tillgängliga och om kungörelse av ärendena. I princip ska framläggandet av en plan ordnas så, att det ska vara möjligt att bekanta sig med handlingarna endast i elektronisk form. Till exempel handlingar i form av stora kartor kan dock inte nödvändigtvis datatekniskt sett publiceras på webbplatsen, och då kan de hållas tillgängliga på annat sätt på en plats som myndigheten bestämmer. Ändringen ska inte heller i övrigt vara något hinder för att man vid behov även får lägga fram material i pappersform för allmänheten, om man anser att det behövs med tanke på allmänhetens tillgång till information. 

För att säkerställa tillgången på tillräcklig information och möjligheter att påverka ska enligt 3 mom. information om kungörelsen dessutom publiceras i de kommuner vilkas område planen gäller med iakttagande av det förfaringssätt som anges i kommunallagen. Informationen om att kungörelsen publiceras bör finnas tillgänglig på kommunernas webbplatser i princip under samma tid som finns i det allmänna datanätet, det vill säga i minst 30 dagar. Informationen om kungörelsen bör publiceras i kommunerna utan dröjsmål efter att den har publicerats. Detta förutsätter ett förutseende och smidigt informationsutbyte och samarbete mellan den myndighet som ansvarar för kungörelsen av planen och kommunerna. Enligt den ändring som föreslås ska den uttryckliga skyldigheten att sända handlingar på papper till kommunerna för att läggas fram tas bort från myndigheten som ansvarar för planen. Elektroniskt material får emellertid länkas direkt till kommunens meddelande. Bestämmelsen hindrar inte heller kommunerna från att informera om publicering av en kungörelse också på annat sätt utöver på webbplatserna om det anses vara behövligt för att trygga allmänhetens möjligheter att delta och påverka. Avsikten är att informationen om att handlingarna finns tillgängliga så väl som möjligt ska nå dem vilkas livsmiljö ett järnvägsprojekt i en plan kan påverka. I den annons som publiceras i kommunen är det fråga om ett kompletterande sätt att informera om att en plan läggs fram. Den egentliga tiden för tillgängligheten och tidsfristen för att lämna anmärkningar bestäms enligt förslaget utgående från kungörelsen. För att undvika oklarheter ska det informeras om dessa tidsfrister även i kommunens tillkännagivande.  

I 2 mom. föreskrivs det i nuläget dessutom att tillkännagivandet också alltid ska publiceras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas, och att bannätsförvaltaren ska sända ett skriftligt meddelande om att planen lagts fram till de ägare och innehavare av fastigheter inom planens verkningsområde som är bosatta i en annan kommun och som nämns i handlingarna eller annars är kända. För att lagstiftningen ska bli smidigare och överensstämma mer med det förfarande som gäller landsvägar stryks enligt förslaget kravet på att alltid publicera tillkännagivanden i tidningar. Myndigheten får överväga saken på det sätt som anges i 62 a § i förvaltningslagen. Dessutom ändras kravet på skriftligt meddelande till krav på att informera om framläggandet med iakttagande av bestämmelserna om vanlig delgivning i förvaltningslagen. Den myndighet som ansvarar för att hålla planer tillgängliga ansvarar för informationen. Dessutom ska kravet på att informera genom vanlig delgivning ändras från att gälla ägare och innehavare till fastigheter som bor på annan ort än på verkningsområdet till att gälla alla ägare och innehavare till fastigheter vilkas fastigheter påverkas av direkta konsekvener i planen. Meddelandet bör enligt momentet sändas till dem av vilka egendom ska inlösas, på vilkas fastighet det genom planen grundas någon annan rättighet, såsom servitut för utloppsdike, på vilkas område det bildas skydds- eller frisiktsområde för en järnväg och vilkas fastigheter gränsar till järnvägsområdet. Meddelandet ska sändas till dem som enligt det alternativ som föreslås i planen påverkas av sådan konsekvenser. Meddelanden behöver således inte sändas till fastigheter som blir föremål enligt andra undersökta alternativ. Det är motiverat att ett särskilt meddelande sänds till de ägare och innehavare av fastigheter som blir föremål för omedelbara konsekvenser av planen, eftersom en godkänd järnvägsplan enligt 21 § 1 mom. berättigar till inlösen av de områden och rättigheter som anges i vägplanen. Vid inlösen inkräktar man på kärnan i egendomsskyddet enligt grundlagen. Banprojekt har ofta direkta konsekvenser också för andra än för de fastigheter som ska inlösas. Därför ska även andra rättigheter och inrättande av skydds- och frisiktsområden samt det att en fastighet gränsar till ett järnvägsområde beaktas i momentet. Med tanke på sakägarnas rättssäkerhet är det därför viktigt att säkerställa att de får information om att planen hålls tillgänglig och möjlighet att göra anmärkningar via delgivning på ett sätt som når personerna direkt. Myndigheten kan också sända delgivningen elektroniskt med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016).  

Begreppet verkningsområde i en plan slopas i bestämmelsen. Järnvägsprojekt är långa och smala projekt, där antalet sakägare dessutom i allmänhet är stort. Sådana projekt har i sin längdriktning många egentliga fastighetsägare och fastighetsinnehavare, ofta tio- eller hundratals. Dessutom föreslås det i en utredningsplan även alternativa utstakningar för en järnväg, och då ökar antalet sakägare ännu mer. Det skulle vara mycket svårt att informera om tillgängligheten för en plan till alla ägare och innehavare av fastigheter på verkningsområdet. Verkningsområdet för en plan kan vara olika för olika projekt, och det är därför besvärligt att fastställa det exakta verkningsområdet. Därför ska man vid information om utrednings- och järnvägsplaner i regel använda allmänna, offentliga kungörelser. För andra ägare och innehavare av fastigheter på verkningsområdet än de vilkas fastigheter direkt påverkas av planens konsekvenser baseras informationen således fortfarande på allmänt framläggande och annonsering i kommunen som kompletterar detta. Genom användning av elektronisk kungörelse (datanät) kan man i varje fall nå kommuninvånare och övriga sakägare effektivare, snabbare och i större utsträckning än tidigare. 

Bestämmelserna om att göra anmärkning och bannätsförvaltarens bemötande av anmärkningar flyttas oförändrade till innehållet till 4 mom. Anmärkningarna ska i fortsättningen sändas till den myndighet som ansvarar för framläggandet.  

Bestämmelserna i det nuvarande 4 mom. flyttas till 22 a §, bestämmelserna i 5 mom. till 25 § 1 mom. och bestämmelserna i 6 mom. till en ny 25 c §.  

22 a §.Utlåtanden och kommunens bemötande av anmärkningar. Bestämmelsen om begäran om utlåtande av myndigheter flyttas oförändrad från nuvarande 22 § 4 mom. till 1 mom. Den svenska språkdräkten korrigeras. 

Eftersom kommunen inte längre ansvarar för mottagandet av anmärkningar som görs mot en plan eller sänder dem till bannätsförvaltaren fogas till 2 mom. en bestämmelse enligt vilken bannätsförvaltaren i fortsättningen ska ge de berörda kommunerna möjlighet att yttra sig om anmärkningarna separat. Det är ändamålsenligt att reglera saken i samma paragraf där det föreskrivs om skyldigheten att också i övrigt begära utlåtande från kommunerna. Detta betyder i praktiken att den myndighet som ansvarar för kungörelsen av en plan ska se till att vidarebefordra anmärkningarna till kommunen för att reservera möjligheten att ge utlåtande. Kommunen ska i varje fall ha en verklig möjlighet att bekanta sig med anmärkningarna och ta ställning till dem, och man kan i praktiken inte be om kommunens utlåtande om anmärkningar inom samma tidsfrist som själva anmärkningarna. Man kan till exempel göra så att kommunens utlåtande om planen och om anmärkningarna begärs samtidigt efter att planens tillgänglighet har upphört. Samtidigt kan man be kommunen redogöra för vilken tid kommunens annons har funnits på kommunens elektroniska anslagstavla. Detta skede är viktigt, för kommunen ansvarar för planeringen av markanvändning på sitt område. Kommunen bör ge sitt bemötande före bannätsförvaltarens bemötande som avses i 22 § 4 mom.  

Bestämmelsen i nuvarande 22 § 4 mom. om bannätsförvaltarens skyldighet att ge sitt motiverade ställningstagande om de utlåtanden som getts om planen flyttas till 3 mom.  

22 b §.Förhandsöverläggning. Numreringen av bestämmelsen om förhandsöverläggning ändras. Den nuvarande 22 a § flyttas därför huvudsakligen oförändrad till paragrafen. Eftersom kommunikationsministeriet godkänner järnvägsplaner som gäller nedläggning av en järnväg fogas till paragrafen omnämnandet att i fråga om järnvägsplaner som gäller nedläggning av en järnväg tillämpas på kommunikationsministeriet det som föreskrivs om Transport- och kommunikationsverket i denna paragraf. Den svenska språkdräkten korrigeras. 

22 c §.Framställning om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan. Numreringen av bestämmelsen om framställning om godkännande av plan ändras, och den nuvarande 22 b § flyttas huvudsakligen oförändrad till paragrafen. På grund av att den nuvarande 22 § delas upp i flera paragrafer kompletteras hänvisningarna till paragrafer i 2 och 3 mom. med en hänvisning till 22 a §. Den svenska språkdräkten korrigeras i 1-3 mom. 

25 §.Ändring av och mindre avvikelser från planerna. Den svenska språkdräkten av paragrafens rubrik korrigeras. Bestämmelserna i lagens nuvarande 22 § 5 mom. flyttas oförändrade till innehållet till att bli ett nytt 1 mom. i denna paragraf. De nuvarande 1 och 2 mom. blir oförändrade 2 och 3 mom. De nuvarande inre hänvisningarna till andra moment i 22 § om förfarandet vid ändringar av planer med ringa verkningar i 1 mom. i texten föreslås bli hänvisningar till föregående paragrafer utan att hänvisningarnas betydelse ändras. Den svenska språkdräkten korrigeras i 3 mom. 

25 a §.Järnvägsplaner som berör plankorsningar. I paragrafen ändras orden detta kapitel till orden denna lag. Det föreskrivs om godkännandet av planen senare i denna lag, inte i detta kapitel. Ändringen behövs för att lagstiftningen som gäller Trafikledsverket som den som utarbetar järnvägsplaner fullt ut bör gälla NTM-centralen när den utarbetar järnvägsplaner som gäller plankorsningar. I och med ändringen omfattar konsekvensen av skrivningen också det delgivande av en plan som anges i 90 §. Den svenska språkdräkten korrigeras. 

25 c §.Bemyndigande att utfärda förordning. Den nuvarande bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning i lagens nuvarande 22 § 6 mom. flyttas oförändrad till innehållet till denna nya paragraf. Texten föreslås få hänvisningar till de paragrafer där det föreskrivs om växelverkan. Bemyndigandet att utfärda förordning ska dessutom ändras till formen ”får utfärdas” vilket ger möjlighet att överväga om det behövs närmare föreskrifter genom förordning. I nuläget finns det små kompletteringar om förfarandet med växelverkan i statsrådets förordning om banor (962/2007), men behovet av dem kan i fortsättningen övervägas.  

90 §. Delgivning och delfående av beslut. I paragrafen föreskrivs det om delgivning och delfående av beslut om godkännande av utredningsplaner och järnvägsplaner och om förlängning av deras giltighetstid. I nuläget ska bannätsförvaltaren sända beslutet och de handlingar som ligger till grund för beslutet till den kommun som saken gäller. Kommunen ska meddela att beslutet och handlingarna är framlagda enligt förfarandet i kommunallagen. Paragrafen ändras enligt förslaget så, att man vid delgivningen som anges där övergår från att utnyttja förfarandet med kommunala tillkännagivanden till ett förfarande med offentliga kungörelser enligt 62 a § i förvaltningslagen, där i stället för kommunen Trafikledsverket ansvarar för att beslut hålls tillgängliga och att saken kungörs för det statliga bannätets del, och Transport- och kommunikationsverket för privata spåranläggningars del. Samma myndighet som enligt 22 § ansvarar för att en plan läggs fram i beredningsskedet ansvarar alltså för att beslutet kungörs. Trots att kommunikationsministeriet godkänner järnvägsplaner som gäller indragning av en järnväg i andra fall än när järnvägen flyttas till en ny plats i samband med byggande ansvarar Trafikledsverket eller Transport- och kommunikationsverket enligt den arbetsfördelning som ska regleras här. Också 62 b § i förvaltningslagen kommer att tillämpas när offentliga kungörelser verkställs. Där föreskrivs det om publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse. Enligt 62 § 2 mom. i förvaltningslagen ska, om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut. Tiden för tillgängligheten ska anges på motsvarande sätt i denna paragraf, så att beslutet och de handlingar som ligger till grund för det ska hållas tillgängliga under minst den tid som föreskrivs för ändringssökande. Besvär ska enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden anföras skriftligen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.  

För att säkerställa tillräcklig tillgång till information och möjligheter att påverka ska den myndighet som ansvarar för kungörandet dessutom sända information om kungörelsen för publicering som kommunalt tillkännagivande enligt kommunallagen för att kännedom om handlingarnas tillgänglighet så väl som möjligt ska nå dem vilkas livsmiljö det banprojekt som planen gäller kan påverka. Beslutshandlingarna behöver dock inte i fortsättningen hållas framlagda i kommunen. Informationen om att kungörelsen publiceras bör finnas tillgänglig på kommunernas webbplatser i princip under samma tid som kungörelsen finns i det allmänna datanätet. Informationen om kungörelsen bör publiceras i kommunerna utan dröjsmål efter att den har publicerats. Beslutshandlingar behöver i fortsättningen inte sändas till kommunerna för att hållas tillgängliga. Elektroniskt material får emellertid länkas direkt till kommunens meddelande. I det tillkännagivande som publiceras i kommunen är det fråga om ett kompletterande sätt att informera om att en plan läggs fram. Den egentliga tiden för tillgängligheten och tidsfristen för ändringssökande ska bestämmas utgående från kungörelsen. För att undvika oklarheter ska det informeras om dessa tidsfrister även i kommunens tillkännagivande.  

Delfåendet anses i fortsättningen i enlighet med bestämmelserna om offentlig kungörelse i förvaltningslagen ske den sjunde dagen efter kungörelsens publiceringstidpunkt, och specialbestämmelserna om saken stryks i paragrafens 1 mom. I nuläget anses delfåendet ske genast när beslutet har lagts fram offentligt. Enligt motiveringarna till bestämmelsen i regeringens proposition (RP 222/2006 rd s. 44) var avsikten att tidpunkten för delfåendet och när besvärstiden börjar ska överensstämma med bestämmelserna om delfåendet av planer i 188 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen vid den tid när banlagen stiftades. Markanvändnings- och bygglagens 188 §, som gäller ändringssökande i beslut om godkännande av planer och byggnadsordningar, har ändrats i flera repriser efter att banlagen stiftades. I nuläget anses det enligt lagen att delfåendet av ett beslut om godkännande sker samtidigt som det enligt kommunallagen kommer till en kommunmedlems kännedom vilket enligt 140 § 3 mom. i kommunallagen sker sju dagar efter det att protokollet fanns tillgängligt i det allmänna datanätet. Eftersom ett förfarande som överensstämmer med förvaltningslagen numera också tillämpas vid delfåendet av beslut om godkännande av planer är det inte längre motiverat att bevara en specialbestämmelse, som försvagar sakägares rättssäkerhet, då den innebär att de fått del av beslut som gäller utredningsplaner och järnvägsplaner omedelbart efter att beslutet finns tillgängligt.  

I paragrafens 2 mom. görs en språklig korrigering. 

91 §. Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna. I paragrafen föreskrivs det om meddelande om beslut om godkännande av utredningsplaner och järnvägsplaner till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna. I fortsättningen ska samma myndighet ansvara för det som ansvarar för att beslutet delges enligt 90 § 1 mom., antingen Trafikledsverket eller Transport- och kommunikationsverket. I paragrafen görs ändringar som motsvarar förslagen i 104 § i lagen om trafiksystem och landsvägar. Paragrafens 1 mom. preciseras genom att det anges hur de som gjort en anmärkning på grund av planen ska meddelas om beslut om godkännande av planen. Meddelandet ska i fortsättningen sändas som vanlig delgivning. Myndigheten kan också sända delgivningen elektroniskt med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet och lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. 

Paragrafens 2 mom. ska kompletteras vad gäller beslut om förlängning av planernas giltighetstid. Det ska meddelas också om dem till myndigheterna enligt 2 mom. Motsvarande ändring behöver inte göras i 1 mom., eftersom förslag om att giltighetstiden för en plan fortsätter inte hålls framlagt, och därför kan det inte göras anmärkningar om den. Momentet ska dessutom ändras så, att kravet på att en kopia av planen vid behov ska fogas till meddelandet ska strykas. I stället ska det framgå av meddelandet var planen hålls tillgänglig och hur länge. Beslut om planer ska i princip vara tillgängliga elektroniskt, och de myndigheter momentet gäller kan nu för tiden granska material elektroniskt. 

95 §. Kungörelse. Paragrafen ändras så, att det förfarande med offentliga kungörelser som fogats till i 62 a § i förvaltningslagen tillämpas på det kungörande som avses. Kungörelser och de handlingar som ska kungöras publiceras i enlighet med förvaltningslagen i det allmänna datanätet på den behöriga myndighetens webbplats. Den gällande kungörelsetiden på 30 dagar föreslås inte bli ändrad. Bestämmelserna om annonsering av kungörelsen i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten och om tidpunkten för delfåendet som överlappar bestämmelserna i 62 a § i förvaltningslagen stryks.  

I nuläget ska kungörelsen enligt denna lag annonseras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller annonsering annars är uppenbart onödigt. Enligt 62 a § 1 mom. i förvaltningslagen ska kungörelsen vid behov också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar, men det finns ingen laglig skyldighet till det. Övergången till att iaktta den allmänna regleringen i förvaltningslagen innebär sålunda vad gäller annonsering i tidningar att myndigheten separat för varje fall får överväga behovet av det. Enligt 20 § 2 mom. i grundlagen skall det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Att informera om en sak enbart i det allmänna datanätet är med tanke på grundlagen inte alltid tillräckligt för att trygga de personers tillgång till information och möjligheter att påverka som inte har tillgång till egen dator och internetförbindelse. Enligt motiveringarna till den nya 62 a § i förvaltningslagen kan behovet att publicera en annons i en tidning eller på något annat sätt som myndigheten beslutar bero bland annat på att myndigheten överväger ett mer omfattande behov av information. Enligt motiveringarna ska myndigheten vid val av kungörelsesätt beakta behovet av information och kundorienteringen. Myndigheten får överväga kungörelsens omfattning. 

Ändringssökande 

92 §. Ändringssökande. Ändringar som hänför sig till den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och till upphävandet av förvaltningsprocesslagen görs i paragrafen. I 1 mom. ändras hänvisningen till förvaltningsprocesslagen till en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och en språklig korrigering görs i hänvisningen. I momentets andra mening föreskrivs det dessutom om behörig förvaltningsdomstol vid Trafikledsverkets beslut om avlägsnande av och tillstånd för plankorsning, byggande av plankorsning, underhåll och tillstånd att korsa en järnväg samt undantagstillstånd som gäller skyddsområde och frisiktsområde för järnväg. Grunden för valet är läget för den fastighet som finns vid plankorsningens skydds- eller frisiktsområden. Om verksamhetsområdet för den myndighet som fattat beslutet omfattar hela landet, är enligt 10 § 3 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden den regionala förvaltningsdomstol behörig inom vars domkrets ändringssökanden har sin hemort. Detta torde till stor del motsvara bestämmelserna i 92 § 1 mom. i banlagen, men för tydlighetens skull föreslås det att denna kompletterande bestämmelse i speciallagen ändå bibehålls.  

Paragrafens 2 mom. upphävs som onödigt. 

I paragrafens 3–6 mom. föreslås det inga ändringar. I 3 och 4 mom. finns kompletterande lagstiftning om vissa myndigheters samt registrerade föreningars och stiftelsers besvärsrätt, vilket fortfarande måste anses nödvändigt. Även 5 mom. som gäller skyndsam behandling av en utredningsplan eller en järnvägsplan som ska anses vara av samhällelig vikt behöver fortfarande bibehållas.  

Lagen om enskilda vägar 

26 §. Anslutningar och plankorsning. I paragrafens 2 mom. korrigeras hänvisningen till lagen om trafiksystem och landsvägar eftersom lagens titel ändrats.  

51 §. Väglagets stadgar. I paragrafens 5 mom. preciseras enligt förslaget skyldigheten att registrera och förvara stadgarna så, att de enligt bestämmelsen träder i kraft efter att de sänts till registerföraren för registret över enskilda vägar och denna har antecknat dem i registret. Förvaltningsorganen för väglagen är enligt 50 § 1 mom. och 89 § 3 mom. 3 punkten skyldiga att sända väglagets stadgar till registret över enskilda vägar. Registret över enskilda vägar är enligt 89 § en del av det fastighetsdatasystem som avses i 3 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002). Lantmäteriverket för register också över enskilda vägar som finns på detaljplaneområde. Fastställande, ändring eller upphävande av stadgarna för ett väglag ska alltså anmälas till Lantmäteriverket. Stadgarna i fråga bifogas anmälan.  

61 §. Sammankallande av väglagets stämma. I 4 mom. föreskrivs det om sammankallande av stämman i fall där sysslomannen eller bestyrelsen eller någon annan i väglagets stadgar angiven aktör underlåter att sammankalla årsstämma eller vägrar att kalla vägdelägarna till extra stämma. I sådana fall kan stämman på ansökan av en vägdelägare hållas under ledning av en förrättningsingenjör i samband med förrättning av enskild väg, eller så kan den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen på ansökan av en vägdelägare, efter att ha gett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bli hörd, berättiga sökanden att kalla vägdelägarna till stämma på det sätt som föreskrivs i 1 mom.  

Behovet att någon annan än sysslomannen, bestyrelsen eller någon annan som fastställts i väglagets stadgar kallar väglaget till stämma kan emellertid även gälla fall där väglaget i praktiken inte varit aktivt på åratal eller rentav i decennier, och då har väglaget inte någon behörig syssloman eller bestyrelse. Enligt 53 § 1 mom. i lagen om enskilda vägar kan syssloman eller medlemmarna av bestyrelsen för väglaget utses för högst fyra år i sänder. En mandatperiod på högst fyra år för väglagets förvaltningsorgan fanns på motsvarande sätt också i 58 § 2 mom. i den upphävda lagen om enskilda vägar. I den upphävda lagens 58 § 3mom. fanns dessutom en bestämmelse för det fall att väglaget skulle ha försummat att utse syssloman eller medlemmar i bestyrelsen. I sådana fall hade den kommunala vägnämnden behörighet att på yrkande av vägdelägare eller av den, vars fördel eller rätt saken eljest angår, fastställa en tid, inom vilken vägdelägarna skola förrätta val, och om valet icke förrättas förordna personer för uppgifterna i fråga. Den gällande lagen om enskilda vägar har ingen bestämmelse som motsvarar den upphävda 58 § 3 mom. I och för sig är det möjligt att välja syssloman eller medlemmar i bestyrelsen eller suppleanter på en stämma som kallas samman på det sätt som möjliggörs i 61 § 4 mom. I samband med att den nya lagen om enskilda vägar stiftades var målet dock att utöka möjligheten för vägdelägare och väglag att mer smidigt än tidigare avgöra flera ärenden också själva utan myndighetsförfaranden. Det är enligt 49 § 1 mom. också möjligt att bilda ett väglag vid väglagets konstituerande stämma, till vilken den enskilda vägens alla vägdelägare har blivit kallade av en av vägdelägarna. När denna helhet beaktas är det ändamålsenligt att också göra det möjligt att starta verksamheten i väglag som inte varit aktiva på länge på nytt utan särskilda myndighetsförfaranden.  

Därför föreslås det att till 61 § 4 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken en vägdelägare, om fem år eller mer förflutit sedan väglagets föregående stämma har kallats samman och hållits, kan kalla väglaget till stämma på det sätt som anges i 1 mom. Om det förflutit mer än fem år sedan föregående stämma har kravet i 53 § 1 mom. att väglagets förvaltningsorgan utses för högst fyra år överskridits, och väglaget har därför ingen formellt behörig syssloman eller bestyrelse. Då har dessutom inte heller kravet i 60 § 2 mom. på att en stämma som motsvarar årsstämman ska hållas åtminstone vart fjärde år uppfyllts, och någon annan i väglagets stadgar eventuellt angiven aktör som ska sammankalla stämman har inte heller uppfyllt sin skyldighet. Det kan i praktiken förflyta mer än fyra år mellan stämmor som ska hållas vart fjärde år, och därför ska det enligt bestämmelsen som föreslås ha förflutit fem år eller mer sedan väglagets föregående stämma. I den situationen kan vem som helst av vägdelägarna kalla samman stämman, och vid kallelsen ska bestämmelserna i 1 mom. iakttas. Skäliga kostnader som uppkommer på grund av sammankallandet av stämman för väglaget kan anses utgöra väglagets kostnader för förvaltningen av väglaget. Om någon vägdelägare har kallat samman stämman i enlighet med detta moment kan en annan vägdelägare inte använda sig av den möjligheten i samma fall. Formuleringens krav på att det ska ha förflutit fem år eller mer sedan stämman hölls och dessutom sedan stämman kallats samman uppfylls inte heller i detta fall. Om flera kallelser till stämma sänds ut ska den som sänts ut först ha företräde. Det är dessutom viktigt att den som börjar kalla till stämma försäkrar sig om väglaget verkligen inte har ordnat någon stämma under de fem senaste åren. Rätten för en delägare i ett väglag att få en kallelse är bundet till den adress som delägaren har meddelat väglaget, och i praktiken förekommer fall där till exempel en ny ägare till en fastighet inte meddelar sitt förvärv till väglaget. En sådan ägare kan uppriktigt tro att några stämmor inte har hållits trots att väglagets förvaltning har fungerat normalt.  

De myndighetsförfaranden som ska anges i momentet ska då användas i situationer där väglaget i princip har en behörig syssloman eller bestyrelse eller annan aktör som ansvarar för att stämman kallas samman, men denna har inte uppfyllt sin skyldighet. Om kravet på när väglaget minst ska kallas till stämma inte har iakttagits har man inte heller kunnat iaktta bestämmelsen att väglagets förvaltningsorgan ska utses för högst fyra år, och det finns inte nödvändigtvis klarhet i vilka de ansvariga personerna är.  

65 §. Klander av väglagets beslut. Paragrafens 3 mom. ska ändras så att jordrättsingenjörer i fortsättningen har möjlighet att delta i beredningen av behandlingen av en klandertalan som ska behandlas i tingsrätten. Genom ändringen säkerställs den sakkunskap och de resurser som behövs även i tingsrättsbehandlingar när klandertalan som gäller lagstiftning om enskilda vägar eller fastighetsförrättningar behandlas. Klandertalan ska dock inte behandlas i samma sammansättning som i jorddomstolen, utan så som det allmänt föreskrivs om behandling av tvister i rättegångsbalken.  

83 §. Statsunderstöd. I paragrafen ska det föreskrivas om beviljande av statsunderstöd för väghållning av enskilda vägar samt om rådgivning och vägledning för väglaget, för produktion av material som stöd för det och för tjänster. Uppbyggnaden av 1 mom. ska förnyas genom att dela in det i punkter enligt de syften som statsunderstöd kan beviljas för. Enligt 1 punkten kan understöd i enlighet med de nuvarande bestämmelserna beviljas för underhållet av en enskild väg, förutsatt att det har bildats ett väglag för att sköta de ärenden som gäller vägen. En förutsättning för att understöd ska beviljas för väghållningen är i nuläget dessutom att uppgifterna om väglaget och den enskilda vägen i registret över enskilda vägar och i informationssystemet för väg- och gatunätet är uppdaterade i enlighet med vad som förutsätts i 50 §. Denna förutsättning ska inte ändras utan flyttas till att bli ett nytt 2 mom. Lagen om enskilda vägar tillämpas enligt 2 § 3 mom. inte på sådana vägar som endast ägaren eller innehavaren av fastigheten har rätt att använda, till exempel vägar till hamnområden eller vägar som i övrigt endast används av den aktuella fastighetens ägare eller innehavare. 

Paragrafens 1 mom. 2 punkt ska på samma sätt innehålla en möjlighet som motsvarar nuläget att få understöd för rådgivning och vägledning och för produktion av material och tjänster till stöd för dessa. I 3 punkten fogas det till en ny möjlighet att bevilja statsunderstöd för utvecklings-, planerings- och forskningsarbete som gäller enskilda vägar. Statsunderstöd för att ordna till exempel kurser i vägförvaltning, som tidigare beviljats som understöd som gäller rådgivning och vägledning, kan anses som sådana understöd. Genom ändringen skapas det klarhet i regleringen till denna del, men samtidigt utvidgas även användningsområdet för statsunderstöd till eventuella andra utvecklings-, planerings- eller forskningsprojekt, som inte nödvändigtvis direkt gäller rådgivning till väglag, som till exempel utredningar om att krav på naturskydd ska beaktas på enskilda vägar.  

Till 2 mom. flyttas enligt förslaget också för beviljandet av statsunderstöd för väghållning förutsättningen att uppgifterna om väglaget och den enskilda vägen är uppdaterade utan att bestämmelsens innehåll ändras.  

Bestämmelsen i det nuvarande 2 mom. om den myndighet som beviljar statsunderstöd ska flyttas till 3 mom. För beviljandet av statsunderstöd för väghållning ska på samma sätt som i nuläget den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen ansvara inom vars verksamhetsområde vägen eller största delen av vägen finns. Momentet ska utökas med nya bestämmelser om fördelning av anslaget till NTM-centralerna samt om den myndighet som beslutar om understöd enligt 1 mom. 2 och 3 punkterna (ändamål för rådgivning, vägledning, utveckling, planering och forskning). I fortsättningen ansvarar Transport- och kommunikationsverket för dessa uppgifter. Till ämbetsverkets roll hör i samband med det även den allmänna utvecklingen av processen med beviljandet av statsunderstöd för enskilda vägar samt att utarbeta anvisningar för NTM-centraler och dem som ansöker om understöd för väghållning för enskilda vägar, och likaså vägledning och stöd till NTM-centralerna i skötseln av understödsuppgiften. Avsikten är att ämbetsverket som den myndighet som ansvarar för understöd för enskilda vägar och fördelning av understöden samt i samband med sin utvecklings-, expert och rådgivningsuppgift i fråga om enskilda vägar ska utveckla en lösning för att ordna rådgivning och vägledning via understöd och vid behov via andra lösningar. Understöden ska vara behovsprövade. Verket ska bedöma ansökningarna om understöd i synnerhet med avseende på behovet av tjänster. Det ska beakta den helhet som bildas av olika tjänster och verkets eventuella egna verksamhet, och å andra sidan smidighet och ändamålsenlig kontinuitet i de tjänster som tillhandahålls. Målet är att nå en nivå som motsvarar allmänhetens behov av rådgivning och vägledning om enskilda vägar.  

Bemyndigandet att närmare bestämmelser om fördelning av anslaget för statsunderstöd vid behov får utfärdas av statsrådet, som nu finns i 3 mom., flyttas oförändrat till ett nytt 4 mom.  

88 §. Ändringssökande. Det föreslås att 88 § om ändringssökande, som ingår i 7 kap. Understöd flyttas till 8 kap. Särskilda bestämmelser.  

Paragrafens 1 mom. får en bestämmelse som gäller begäran om omprövning i ett beslut om statsunderstöd som beviljats av NTM-centralen. I 2 mom. hänvisas det till den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) vad gäller sökande av ändring i ett beslut i begäran om omprövning samt i beslut som NTM-centralen har fattat med stöd av 13 § 2 mom., 23 § 1 och 2 mom. samt 61 § 4 mom. För tydlighetens skull bibehålls dessutom fortfarande den bestämmelse som nu finns i 88 § 1 mom. enligt vilken behörig förvaltningsdomstol är den inom vars domkrets den enskilda vägen finns. I 3 mom. anges på samma sätt som i nuvarande 88 § 2 mom. NTM-centralens rätt att söka ändring i ett beslut om samtycke av kommunen som avses i 85 § 2 mom. Till 4 mom. fogas en hänvisning till 81 § där det föreskrivs om ändringssökande i ett beslut om förrättning av enskild väg.  

91 §. Omedelbar verkställighet av beslut. I paragrafen föreskrivs det om omedelbar verkställighet av beslut som har fattats vid förrättning av enskild väg eller väglagsstämma. Enligt 90 § i den upphävda lagen om enskilda vägar (358/1962) gällde utgångspunkten om omedelbar verkställighet av beslut, om inte den instans där ändring sökts beslutar annat, också beslut som fattades av vägnämnden vid förrättningar. Där ingick bland annat ett befullmäktigande att sammankalla väglaget i fall där en befullmäktigad eller en bestyrelse har försummat den skyldigheten. I nuläget är det NTM-centralen som enligt 61 § 4 mom. i lagen om enskilda vägar har motsvarande behörighet. Det kan fortfarande anses ändamålsenligt att ett beslut om befullmäktigande att kalla till sammanträde kan verkställas även om det överklagas, och därför föreslås att en skrivning om NTM-centralens beslut att kalla till sammanträde läggs till bestämmelsen. Dessutom kompletteras bestämmelsen med att göra det möjligt att verkställa också NTM-centralens beslut om statsunderstöd även om det överklagas, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. Dessutom föreslås det att 1 mom. preciseras för att det ska beaktas att man inte söker ändring i beslut av väglag utan att det gäller att väcka och behandla klandertalan i tingsrätten. Den svenska språkdräkten korrigeras i 1 mom. 

Lagen om Transport- och kommunikationsverket 

2 §.Verkets uppgifter. Paragrafens 1mom. 7punkt kompletteras så, att där anges att Transport- och kommunikationsverket har uppgiften att ansvara för fördelningen av statens finansiering av offentlig persontrafik och att ge NTM-centralerna anvisningar om fördelningen av finansieringen. Genom denna ändring noteras en uppgift som verket redan sköter i författningen, vilket inte blev mer ingående reglerat i samband med ämbetsverksreformen och när landskapsreformen förföll. Genom ändringen skapas det klarhet i författningsgrunden och verkets behörighet att leda NTM-centralerna i frågan om finansiering av offentlig persontrafik. Verket ska enligt förslaget ge specialvillkor i anslutning till användningen av anslagen i samband med fördelningen av dem, och kan vid behov informera NTM-centralerna och ge dem övriga anvisningar som gäller saken i skötseln av uppgiften som gäller offentlig persontrafik, utöver Trafikledsverkets regionala funktionella styrning av trafiksystemet. 

Paragrafens 1 mom. 8punkt kompletteras så, att där utöver ansvaret för finansieringen av skärgårdstrafiken anges som verkets uppgift att utveckla och främja skötseln av ärenden som gäller enskilda vägar på riksnivå, ha hand om sakkunnig- och rådgivningsuppgifter i anslutning till enskilda vägar samt ansvara för understöd för enskilda vägar. Verket ska enligt förslaget ge specialvillkor i anslutning till användningen av anslagen i samband med fördelningen av dem, och kan vid behov meddela informationsstyrning som gäller saken till NTM-centralerna i skötseln av uppgiften som gäller enskilda vägar, utöver Trafikledsverkets regionala funktionella styrning av trafiksystemet. Det föreskrivs mer ingående om uppgiften som gäller understöd för enskilda vägar i 83 § i lagen om enskilda vägar. NTM-centralerna har också andra myndighetsuppgifter som gäller enskilda vägar. Transport- och kommunikationsverket ska ha möjlighet att till exempel erbjuda expertstöd vid utvecklingen av allmänna handlingsmodeller som gäller dem.  

Med att utveckla och främja ärenden som gäller enskilda vägar på riksnivå samt att sköta sakkunniguppgifter avses till exempel att delta i riksomfattande samarbete och utveckling kring ärenden som gäller enskilda vägar. Det kan till exempel innebära att utöka informationen om enskilda vägar, utbildningsprojekt samt annat slag av samarbete och växelverkan med myndigheter, intresseorganisationer, med dem som använder och upprätthåller enskilda vägar och andra sådana aktörer. Avsikten är att verket ska ta fram en lösning för ordnande av rådgivning och vägledning om enskilda vägar genom understöd och andra lösningar som kan anses ändamålsenliga. Verket kan även till exempel publicera anvisningar och rekommendationer för väglag och andra aktörer självt eller i samarbete med andra.  

Uppgiften som gäller enskilda vägar länkas delvis till verkets befintliga uppgift som en myndighet som koordinerar beredningen av trafiksystemets planering med uppgiften att producera och upprätthålla strategiska program på riksnivå, åtgärdshelheter och lägesinformation. De enskilda vägarna är en del av trafiksystemet, och att följa deras tillstånd och behov samt att främja smidighet och effektivitet i väghållningen av enskilda vägar passar väl i verkets verksamhetsidé enligt 1 § 2 mom. i lagen enligt vilket verket genom sin verksamhet främjar trafiksystemets funktion. 

Lagen om transportservice  

Ändring av bestämmelserna för beviljande av transporttillstånd för internationell vägtrafik  

Kommersiell vägtransport av gods med lastbil till främmande land kräver med stöd av EU-lagstiftningen och internationella avtal i allmänhet transporttillstånd. Det finns bestämmelser om tillstånd i EU-rättsakter och i internationella avtal som i Finland har genomförts genom lag.  

Bestämmelser om transporttillstånd för vägtrafik finns i lagen om transportservice. Där har man dock inte beaktat fall där det finns behov av transport till stater med vilka Finland inte har något avtal om internationell transport. Tidigare ingick en sådan bestämmelse i lagen om kommersiell godstransport på väg (693/2006), som gav det dåvarande Trafiksäkerhetsverket behörighet att sända transporttillstånd till myndigheter i stater som Finland inte hade internationella avtal med.  

Efter att lagen om transportservice trädde i kraft har det uppstått ett behov att sörja för transporter även med avtalslösa länder. Situationen gäller särskilt Kirgisien samt transporttillstånd mellan Finland och Estland och Finland och Lettland. Det föreslås att lagens 190 § utökas med ett nytt 2 mom. enligt vilket Transport- och kommunikationsverket får bevilja transporttillstånd som ska regleras genom förordning av statsrådet och som behövs för export- och importtransporter till transportföretag i de stater, eller som ska delas ut till myndigheter i stater, som Finland inte har något fördrag med. Det ska även föreskrivas om användarvillkor och antal för tillstånden genom förordning av statsrådet. 

Det föreslås även andra tekniska korrigeringar i lagen som nämns i tabellen. 

Lag om transportservice  

Ändring 

II avd. 1 kap. 3 §  

Ett nytt 4 mom. fogas till där kravet på transporttillstånd preciseras. Den svenska språkdräkten korrigeras i 1 mom. 2 punkt och i 4 mom. 

II avd. 2 kap. 19 §  

Strukturen i paragrafens 1 punkt ändras. Till 1 punkten fogas till ”eller som används av ett utländskt transportföretag i Finland” (punkt 1 b). Den svenska språkdräkten korrigeras i 2 punkten. 

II avd. 

2 kap. 20 § 

Rubriken ändras: ”Transporttillstånd för internationell trafik som behövs i Finland.” Det ändrade 1 mom. ska innehålla bestämmelser om hurdant tillståndet ska vara för ett utomlands registrerat fordon och för ett fordon som ett utländskt företag hyr i Finland.  

II avd. 2 kap. 22 §  

Hänvisningen till 20 § stryks i paragrafen.  

V avd. 1 kap. 190 §  

Rubriken ändras: ”Myndighet som beviljar transporttillstånd för internationell trafik.” Strukturen i paragrafen ändras. Det fogas till 1 mom. en uppgift till Transport- och kommunikationsverket att sända transporttillstånd och transporttillstånd förmedlade av International Transport Forum till myndigheter i andra stater. Dessutom fogas ett nytt 2 mom. och Transport- och kommunikationsverket befullmäktigas att ge de transporttillstånd som behövs till myndigheter i de stater eller till företag med vilka Finland inte har avtal om saken. Närmare bestämmelser om dessa länder samt om användarvillkor och antal tillstånd utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Tabell 4: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser 

Hänvisningsbestämmelser till spårtrafiklagen och till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation 

Eftersom järnvägslagen (304/2011) upphävdes när den nya spårtrafiklagen (1302/2018) trädde i kraft den 1 januari 2019 föreslås det att hänvisningarna till järnvägslagen i II avd. 5 kap. 53 §, 7 kap. 68 och 83 § och 8 kap. 92 § i lagen om transportservice (320/2017) ändras till hänvisningar till den nya spårtrafiklagen och bestämmelserna i den. Det är fråga om tekniska ändringar som inte inverkar på sakinnehållet i lagen.  

Hänvisningen till informationssamhällsbalken i lagförslagets 104 § korrigeras till en hänvisning till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. 

Lagen om transportservice II avd. 

Hänvisning till spårtrafiklagen (1302/2018) 

Hänvisning till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) 

Ändring 

5 kap. 53 § 1 mom. 2 punkten 

 

Hänvisningen till 4 § i järnvägslagen (304/2011) föreslås bli ersatt med en hänvisning till säkerhetsintyg som avses i 18 § i spårtrafiklagen (1302/2018).  

5 kap. 53 § 1 mom. 3 punkten 

 

Hänvisningen till 26 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till 122 § i spårtrafiklagen.  

5 kap. 53 § 1 mom. 4 punkten 

 

Hänvisningen till 30 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till 129 § i spårtrafiklagen.  

5 kap. 53 § 3 mom.  

 

Hänvisningen till 90 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till 182 § i spårtrafiklagen.  

7 kap. 68 § 2 mom.  

 

Hänvisningen till 40 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till 10 § i spårtrafiklagen.  

7 kap. 83 § 2 mom.  

 

Hänvisningen till 80 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till 166 § i spårtrafiklagen.  

8 kap. 92 § 2 mom.  

 

Hänvisningen till 71 § i järnvägslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till det regleringsorgan som avses i 20 kap. i spårtrafiklagen.  

10 kap. 104 § 

 

Paragrafens hänvisning till informationssamhällsbalken föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation 

Tabell 5: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser 

Landskapet Ålands och Statens ämbetsverk på Ålands behörighet 

I den första fasen av regeringens proposition som gällde transportbalken (RP 161/2016 rd) fanns landskapet Ålands och Statens ämbetsverk på Ålands behörighet inskriven i lagförslaget. Under utskottsbehandlingen i riksdagen ändrades paragrafernas formulering och uttrycket ”en behörig myndighet i landskapet Åland” togs in i lagförslaget. Den ändrade skrivningen har lett till problem, eftersom behörigheten i 5 § klart hör till landskapet Åland. Dessutom har Statens ämbetsverk på Åland har skött den uppgift som hör till riket, och nu har verkets behörighet ändrats under riksdagsbehandlingen.  

Avsikten är nu att ändra II avd. 1 kap. 5 § 5 mom. i lagen om transportservice i enlighet med lagförslaget så, att Ålands landskapsregering tydligt nämns i momentet, och V avd. 1 kap. 183 och 184 § så, att behörigheten som behörig myndighet återställs för Statens ämbetsverk på Åland.  

Det föreslås att lagförslagets 5 § 5 mom. ändras så, att begreppet ”en behörig myndighet i landskapet Åland” ersätts med begreppet ”Ålands landskapsregering”. Paragrafen ändras inte till innehållet utan den behöriga myndigheten preciseras. Efter ändringen ska det i lagen finnas en informativ uppgift om att tillstånd för transport av personer och gods som beviljats av Ålands landskapsregering berättigar till sådan transport också mellan Åland och resten av Finland. 

Enligt 183 § 1 mom. i lagförslaget ska Transport- och kommunikationsverket och Statens ämbetsverk på Åland vara de behöriga myndigheter som avses i artikel 10 i EU:s trafiktillståndsförordning.  

Enligt 183 § 4 mom. i lagförslaget ska Ålands landskapsregering ha behörighet att utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 21.1 i EU:s förordning om trafikidkare (EG Nr 1071/2009) till en person som har blivit godkänd i det examensprov som ordnas av verket eller som har en yrkeshögskoleexamen inom logistik som omfattar sådana studier som förutsätts enligt den förordningen.  

I lagförslagets 184 § anges de myndigheter i Finland som avses i EU:s förordning om internationell busstrafik. För Ålands del föreslås det att myndigheten är Statens ämbetsverk på Åland. 

Lag om transportservice  

Ändring 

II avd. 1 kap. 5 §  

I paragrafens 5 mom. föreslås det att begreppet en behörig myndighet i landskapet Åland ersätts med begreppet Ålands landskapsregering.  

V avd. 1 kap. 183 § 1 och 4 mom. 

I paragrafens 1 mom. föreslås det att begreppet en behörig myndighet i landskapet Åland ersätts med begreppet Statens ämbetsverk på Åland. I paragrafens 4 mom. föreslås det att begreppet en behörig myndighet i landskapet Åland ersätts med begreppet Ålands landskapsregering.  

V avd. 1 kap. 184 § 1 och 2 mom. 

I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås det att begreppet en behörig myndighet i landskapet Åland ersätts med begreppet Statens ämbetsverk på Åland.  

Tabell 6: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser 

Behandling av klagomål som gäller tillämpningen av EU:s förordning om hamntjänster  

I regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om transportservice (RP 245/2018 rd) lämnades den 22 november 2018 till riksdagen nationella bestämmelser som gäller och kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) Nr 2017/352 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar (i fortsättningen hamnförordningen). Till lagen om transportservice (320/2017) fogades en ny 195 a §, där Transport- och kommunikationsverket gavs i uppdrag att behandla klagomål som gäller tillämpningen av hamnförordningen. 

I princip ska man använda EU-lagstiftningens begrepp i den nationella lagstiftningen så som man har gjort i den aktuella regeringspropositionen (RP 245/2018 rd). I den nationella lagstiftningen avses med begreppet ”klagomål” ändringssökande i ett förvaltningsbeslut genom ett rättsskyddsmedel som benämns besvär. Förordningen gäller också beslut som fattas av hamnbolag och som inte är förvaltningsbeslut enligt den nationella begreppsapparaten. Eftersom det har konstaterats möjligheter till oklarhet mellan den nationella tolkningen och begreppsapparaten i EU behöver ordet ”klagomål” ändras och ersättas med ordet ”meningsskiljaktighet”. Ändringen motsvarar det förfarande som avses i hamnförordningen. En part som är missnöjd med tillämpningen av förordningen bör lämna Transport- och kommunikationsverket ett dokument där ett motiverat krav på behandling av meningsskiljaktigheten läggs fram. Verket inleder behandling av meningsskiljaktighet utgående från detta. Omprövning kan begäras i ämbetsverkets beslut hos verket självt och därefter kan ändring sökas hos förvaltningsdomstolen. Ändringen som föreslås är av teknisk natur.  

Lagen om transportservice V avd. 1 kap. 

Ändring  

195 a § 

I paragrafens rubrik, 1 och 2 mom. föreslås ordet klagomål bli ersatt med ordet meningsskiljaktighet. I 1 mom. används pluralformen meningsskiljaktigheter och i 2mom. bestämdform pluralis meningsskiljaktigheterna. 

Tabell 7: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser 

Ändringssökande 

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020 och kräver att motsvarande ändringar görs i de gällande lagarna. I förslaget till lag om ändring av lagen om transportservice har 256–257 § och 259 § ändrats så att de motsvarar den lag som ändras.  

Lagen om transportservice VII avd. 1 kap. 

Ändring  

256 §  

Språkliga korrigeringar görs i paragrafens 1 och 3 mom. Hänvisningen tillförvaltningsprocesslagen i 5mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Den svenska språkdräkten korrigeras också i 2 och 4 mom. 

257 §  

Rubriken ändras till att motsvara begreppen i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (Ändringssökande i förvaltningsdomstol). I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till förvaltningsprocesslagen. En informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärende fogas till som ett nytt 3 mom. En språklig korrigering görs i det nuvarande 3 mom. som blir 4 mom. Den svenska språkdräkten korrigeras också i 3 mom. 

259 §  

Paragrafen upphävs som onödig.  

Tabell 8: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser  

Straffbestämmelser 

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till 262 § i lagförslaget som innehåller en hänvisning till 4 § i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016). Straffbestämmelsen ska gälla ordningsbotsförseelser avseende Europeiska unionens gemenskapstillstånd och kontrolldokument. De straffbara handlingarna gäller överträdelser av skyldigheten att medföra dokument vilket grundar sig på unionslagstiftningen. Dessutom föreslås det att numret på lagen om ordningsbotsförseelser stryks i 264 § 3 mom. i lagförslaget.  

Lagen om transportservice VII avd. 2 kap. 

Ändring 

262 § 

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen som innehåller en hänvisning till 4 § i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016). 

264 § 3 mom. 

Det föreslås att numret pålagen om ordningsbotsförseelser stryks i paragrafens 3 mom. eftersom det redaningår i 262 §:s nya 2 mom. I momentets svenska språkdräkt görs en språklig korrigering. 

Tabell 9: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser  

Lagen om Trafikskyddet 

6 §. Organens uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 12 § om Trafikskyddets bokföring och revision. Det föreslås att det vid centralorganisationens möte väljs två revisorer och revisorssuppleanter för dem. I den tidigare bestämmelsen krävdes det endast att en revisor och en suppleant väljs. Bestämmelsen står i konflikt med 12 § i lagen där det krävs att det ska finnas två revisorer för granskning av Trafikskyddets förvaltning och räkenskaper. Ändringen är teknisk, och genom den vill man undanröja den aktuella konfliktsituationen.  

En språklig korrigering görs i den svenska språkdräkten i 1 mom. 3 punkt och i 3 mom. 2 punkt.  

Spårtrafiklagen 

Den nya spårtrafiklagen (1302/2018) trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom spårtrafiklagen genomfördes EU:s fjärde järnvägspaket nationellt och lagstiftningen om spårtrafik totalreviderades. Genom den aktuella lagen upphävdes järnvägslagen (304/2011). 

171 §. Beredskap. I paragrafen föreskrivs det om den skyldighet att ha beredskap för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden som bannätsförvaltaren, det bolag eller den sammanslutning som tillhandahåller trafikledningstjänster samt metro- och bannätsförvaltaren har.  

Det föreslås att innehållet i 2mom. i fråga om bestämmelserna om bemyndigande förenhetligas med den övriga lagstiftningen för sektorn trafiksystemet. Sådana finns i lagen om transportservice (18, 58, 66, 129 och 139 §), lagen om fartygstrafikservice (19 a §) och luftfartslagen (160 §). I normgivningsbemyndigandet i 2 mom. får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter om ordnandet av beredskapsplaneringen för beredskap inför undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den motsvarar praxis i de ovan nämnda lagarna där närmare bestämmelser om den beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket bemyndigas samtidigt att meddela närmare tekniska föreskrifter om innehåll och utarbetande av beredskapsplanen.  

188 §. Överklagande. Rubriken i paragrafens svenska text ändras: Ändringssökande. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 1 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. På ändringssökande hos förvaltningsdomstolen tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden om inte något annat bestäms i lag. Paragrafens 2 mom. upphävs som onödigt. Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 3 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt hos högsta förvaltningsdomstolen i 4 mom. upphävs som onödig. 

192 §.Övergångsbestämmelser. Enligt övergångsbestämmelsen i 13 mom. ska ett järnvägsföretag som även ansvarar för förvaltningen av ett bannät ordna förvaltningen av bannätet på det sätt som förutsätts i 104–107, 109 och 111 § i spårtrafiklagen senast den 1 juli 2019.Kraven i de aktuella paragraferna hänför sig till kraven i EU:s fjärde järnvägspaket på att ett järnvägsföretag ska organisera förvaltningen av bannätet i en juridiskt sett självständig enhet för att alla som bedriver järnvägstrafik ska ha lika och jämlikt tillträde till bannätet. Bestämmelserna kräver också att finansieringsströmmarna mellan förvaltningen av bannätet och bedrivandet av järnvägstrafik ska hållas strängt isär. Dessutom ska de ansvariga direktörerna i förvaltningen av bannätet och de som utses till ledningsuppgifter inom järnvägsföretag vara oberoende av varandra.  

VR-Group Ab är det enda järnvägsföretaget i Finland som i egenskap av innehavare av privat spåranläggning även förvaltar bannätet. Kraven i de nämnda bestämmelserna i spårtrafiklagen innebär minst att de privata spåranläggningar som VR-Group Ab förvaltar avskiljs till ett separat dotterbolag.  

Kommunikationsministeriet har i mars 2019 sänt Europeiska kommissionen ett brev där ministeriet har föreslagit att Europeiska kommissionen ska ändra sitt beslut (C (2015) 857 final) av den 20 februari 2015 om Finlands privata spåranläggningar så, att de privata spåranläggningar som VR-Group Ab förvaltar i fortsättningen juridiskt sett kan betraktas som anläggningar för tjänster och spårförbindelser som hör till dem. Det innebär att VR-Group inte behöver avskilja sina privata spåranläggningar till ett eget dotterbolag, trots att de ålägganden som baserar sig på lagstiftningen i övrigt är minst lika krävande också för en innehavare av anläggningar för tjänster som för en bannätsförvaltare. VR-Group Ab har då kvar skyldigheten att tillhandahålla spårförbindelser och tjänster i samband med dem på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt för alla som behöver tjänster. Prissättningen av tjänsterna och de spårförbindelser som leder till dem ska vara skälig och jämlik för alla parter. VR-Group Ab ska även utarbeta en tjänstebeskrivning som motsvarar beskrivningen av bannätet över de anläggningar för tjänster som bolaget förvaltar och de tjänster som tillhandahålls där. Eftersom Europeiska kommissionen eventuellt meddelar sitt beslut om den lagstiftningsbaserade behandlingen av VR-Group Ab:s privata spåranläggningar först under år 2020 föreslås en ändring i 13 mom. enligt vilken en ny tidsfrist sätts ut för ändringen av förvaltningen till den 1juli 2021.  

Lag om flyttning av fordon  

Motiveringarna till lagen motsvarar i mycket hög utsträckning motiveringarna i regeringens proposition 2008 (RP 78/2008 rd), eftersom inga sakändringar som ändrar myndigheters ansvar har gjorts i innehållet. I motiveringarna uttrycks det mer ingående vilka paragrafer som motsvarar gällande lag och vilka eventuella ändringar som föreslås. Kommunernas uppgifter ökar inte genom detta lagförslag. 

1 §. Tillämpningsområde. Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Lagen gäller flyttning av fordon från deras placeringsplats och hantering av fordonen efter flyttningen. Lagen ska tillämpas på fordon som efter en trafikolycka eller någon annan olycka har blivit kvar på platsen för olyckan. Dessutom ska lagen tillämpas på fordon som har parkerats i strid med en parkeringsbestämmelse. I 27 § i vägtrafiklagen (267/1981) finns bestämmelser om förbud i fråga om stannande och parkering och i 28 § om särskilda parkeringsförbud. I 2 kap. 11 § i polislagen (872/2011) föreskrivs det om stoppande och flyttning av fordon. En polisman har rätt att flytta ett fordon eller befalla att ett fordon ska stoppas, flytta ett fordon eller befalla att det ska flyttas, om det är motiverat för att fullgöra polisens uppgifter. Lagen tillämpas också på fordon som har parkerats så att de medför olägenhet för underhåll, renhållning eller reparations- och byggnadsarbeten inom vägområdet eller för ett evenemang som ordnas med väghållarens tillstånd. 

Lagen tillämpas också på fordon som har övergivits i miljön eller som är skrotfordon enligt 5 § i avfallslagen (646/2011).  

Paragrafen ska enligt förslaget också föreskriva att sedvanliga föremål som finns i fordonet behandlas på samma sätt som själva fordonet. Lös egendom i ett fordon är bland annat olika slags ställningar och anordningar som är fästa i fordonet, utrustning samt egendom i form av bagage eller last. Egendomen flyttas alltså med fordonet och förvaras och hanteras på samma sätt som fordonet. På andra föremål i fordonet tillämpas hittegodslagen (778/1998).  

2 §.Definitioner. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Paragrafens 1punkt innehåller en hänvisning till fordonslagen. Med fordon avses ett fordon som definieras i fordonslagen (1090/2002). I 3 § 1 mom. 1 punkten i fordonslagen avses med fordon en anordning som är avsedd för färd på marken och som inte löper på skenor. I den nya vägtrafiklagen (729/2018) avses med fordon en anordning som är avsedd för färd på marken och inte löper på skenor. I praktiken tillämpas lagen i allmänhet på personbilar, släpvagnar, motorcyklar och cyklar. 

Enligt 2punkten avses med väg en väg enligt definitionen i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen (267/1981).Sådana vägar är landsvägar och enskilda vägar, gator, byggnadsplanevägar, snöskoterleder, torg samt andra områden som är avsedda för allmän trafik eller allmänt används för trafik, såsom gårdsvägar och parkeringsområden. Ett privat gårdsområde som inte används för allmän trafik är inte en väg. Definitionen motsvarar sålunda begreppet väg inom vägtrafiklagstiftningen. Enligt 5 § i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) hör körbana med vägrenar och andra områden som är avsedda för trafik, såsom bland annat gångbana, cykelbana, rastplatser och upplags- eller lastningsområden, till en landsväg. Dessutom hör enligt 5 § i den lagen till en landsväg också sådana områden i direkt anslutning till landsvägen som vid byggande av den behövs för placering av ledningar för el- och kommunikationsnäten och andra konstruktioner, anläggningar och anordningar som är nödvändiga med tanke på ett fungerande samhälle. 

I paragrafens 3 punkt definieras terräng. Med terräng avses terräng enligt 3 § 2 mom. i terrängtrafiklagen (1710/1995). Med terräng avses markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons-, spår- eller lufttrafik.  

Enligt 4punkten avses med närflyttning flyttning av ett fordon i omedelbar närhet av dess ursprungliga placeringsplats. Med omedelbar närhet avses att fordonet placeras så att det lätt kan återfinnas utgående från den ursprungliga placeringsplatsen. Detta innebär i praktiken att man i första hand ska sträva efter att flytta fordonet så att det är synligt från den ursprungliga placeringsplatsen. Om det inte är möjligt att flytta fordonet inom synhåll ska fordonet flyttas så nära den ursprungliga placeringsplatsen som möjligt. I andra fall ska fordonet flyttas till ett sådant upplag som avses i 3 §. 

I paragrafens 5 punkt definieras upplagsflyttning. Med upplagsflyttning avses flyttning av ett fordon till ett fordonsupplag som anges av kommunen. Bestämmelser om upplag finns i 3 §. 

Enligt 6 punkten avses med skrotfordon ett fordon som är sådant avfall som avses i 5 § 1 mom. i avfallslagen (646/2011). Enligt bestämmelsen avses med avfall ett ämne eller föremål som innehavaren har kasserat eller avser eller är skyldig att kassera. Det ska i allmänhet vara fråga om ett fordon i sådant skick att det i praktiken inte har större gängse värde än skrotfordon. Gängse värdet för ett sådant fordon kan beräknas uppgå till högst några hundra euro. Ett fordon i trafikdugligt skick kan i allmänhet inte karakteriseras som skrotfordon. Jämfört med ett övergivet fordon som nämns i 7 § i förslaget ska ett fordon som klassificeras som skrotfordon samtidigt också alltid uppfylla kriterierna för ett övergivet fordon, medan ett övergivet fordon inte alltid nödvändigtvis är ett skrotfordon. Därför ska man förhålla sig mera seriöst till att klassificera ett föremål som skrotfordon än som övergivet. Skrotfordon är i praktiken till exempel sådana fordon som efter att de stulits har bränts så att de blivit oanvändbara.  

3 §. Förvaring och hantering av flyttade fordon. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen.  

Enligt paragrafen ska kommunen vara skyldig att ha ett särskilt upplag för förvaring och annan hantering av fordon som flyttats. Fordon som flyttas ska flyttas från sin placeringsplats till ett upplag som anges av kommunen, om inte en närflyttning enligt 2 § 4 punkten utförs, vilket innebär att fordonets flyttas i omedelbar närhet av den ursprungliga placeringsplatsen. Genom förfarandet har man strävat efter att skapa en allmänt känd praxis för flyttning av fordon, där fordonets ägare lätt har kunnat höra sig för om hans eller hennes fordon eventuellt blivit flyttat. Kommunerna har redan med stöd av den gällande lagstiftningen platser för flyttade fordon som används för ändamålet. 

Två eller flera kommuner kan inrätta ett gemensamt upplag. Upplagsverksamheten kan även utövas av ett privat företag som säljer tjänsterna till kommunen och som alltså för kommunens räkning och på uppdrag av den, men också på kommunens ansvar, sköter hanteringen av fordonen. Med tanke på fordonets ägare och andra tredje parter har kommunen dock alltid ett primärt och ovillkorligt ansvar för sådan verksamhet som köpts som köptjänster. 

4 §. Skyldigheten att flytta ett fordon från en olycksplats. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Begreppen väghållningsmyndighet, enskild väg och väghållare för en enskild väg är undantag. Begreppet väghållningsmyndighet avskaffades 2018 när ändringen av landsvägslagen (503/2005) trädde i kraft den 1 augusti 2018. Därför används begreppen närings-, trafik- och miljöcentral och kommun generellt i detta lagförslag. Genom denna skrivning skapas det också klarhet i behörigheten hos de myndigheter som avses i paragrafen. Dessutom ändras de finskspråkiga termerna för enskild väg och för väghållare för en enskild väg. Ändringarna motsvarar termerna i lagen om enskilda vägar.  

Enligt vägtrafiklagen ska en vägtrafikant som varit inblandad i en olycka och fordonet efter olyckan blivit kvar på en plats där det stannande eller parkering är förbjuden se till att fordonet så snart som möjligt flyttas. Föraren har samma skyldighet att flytta fordonet om det fått motorfel. Vid allvarliga olyckor där någon skadats eller omkommit får fordon i allmänhet inte flyttas utan polisens tillstånd. Förutom den allmänna bestämmelsen i vägtrafiklagen är det nödvändigt att ta med en särskild bestämmelse om flyttningen i den lag som nu föreslås. I 1 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om ett fordons ägares, innehavares och förares skyldighet att flytta bort fordonet från olycksplatsen senast inom två dygn efter en trafikolycka. Det föreslås dock inga direkta följder för försummelse av denna skyldighet. En faktisk följd av försummelsen är dock att NTM-centralen eller kommunen i sådana fall flyttar fordonet från platsen för trafikolyckan till ett upplag som kommunen anvisar enligt 3 §. Detta är enligt 2 mom. NTM-centralens eller kommunens uttryckliga skyldighet. 

När ett fordon har varit delaktigt i en olycka bedöms utifrån yttre faktorer. Paragrafen gäller inte fordon som blivit kvar på vägen på grund av motorfel, eftersom det är svårt att konstatera ett motorfel på basis av yttre faktorer. På fordon som har blivit kvar på vägarna på grund av motorfel tillämpas 5 §.  

I 11 § i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) finns bestämmelser om myndigheter som ansvarar för väghållningen. Trafikledsverket svarar för landsvägsnätets ägaruppgifter och andra uppgifter som gäller väghållning på det sätt som separat föreskrivs i lag. NTM-centralerna ansvarar för att sköta väghållningen i sin region under ledning av Trafikledsverket. Enligt 15 § i statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna (1373/2018) fungerar Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland som behörig trafikmyndighet för statens del, och sköter utöver i sitt eget verksamhetsområde även uppgifter som gäller klarläggande av ett fordons ägare och flyttnings- och ersättningsbeslut i fråga om fordon som har lämnats kvar vid landsväg för samtliga närings-, trafik- och miljöcentraler. Kommunen är gatuhållare för gator på detaljplaneområde.  

Den myndighet som upprätthåller den väg där en trafikolycka skett har alltid entydigt ansvaret för åtgärderna. Myndighetens åtgärdsskyldighet gäller också sådana fordon som på grund av en trafikolycka har hamnat t.o.m. långt utanför vägområdet, till exempel på en åker eller en privat gård bredvid vägen. 

Åtgärdsskyldigheten förhindrar dock inte att en annan myndighet på begäran av den ansvariga myndigheten i praktiken kan vidta åtgärder för att flytta fordonet, om myndigheterna uttryckligen kommer överens om detta. Också i sådana fall ligger ansvaret för åtgärderna med avseende på fordonets ägare och övriga tredje parter i första hand alltid på den myndighet som har väghållningsansvar för olycksplatsvägen.  

I 2 mom. bestäms också att kommunen i fråga om en trafikolycka på en enskild väg flyttar ett fordon till ett sådant upplag som avses i 3 § på motiverad begäran av väghållaren av den enskilda vägen. En motiverad begäran innebär att motiveringen för begäran är ändamålsenlig och baserar sig på fakta.  

Om enligt 3 mom. ett fordon äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet omedelbart. Flyttningen kan göras som närflyttning eller som upplagsflyttning. Polisen är skyldig att utan dröjsmål utföra när- eller upplagsflyttning av fordonet om fordonets läge på en olycksplats äventyrar trafiksäkerheten, eftersom det hör till polisens uppgifter att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten.  

5 §. Flyttning med stöd av parkeringsbestämmelser. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. I den föreslagna paragrafens 1 mom. bestäms att NTM-centralen, kommunen eller en kommunal parkeringsövervakare kan utföra en närflyttning eller upplagsflyttning tidigast två dygn efter att ett fordon parkerats på en väg i strid med en parkeringsbestämmelse. Det föreslagna förfarandet i denna bestämmelse motsvarar det som föreslagits i 4 §. En skillnad jämfört med 4 § är dock att myndigheten inte har ovillkorlig skyldighet att utföra flyttningen i situationer som strider mot parkeringsbestämmelserna, utan har prövningsrätt i varje enskilt fall. Rätten att flytta ett fordon börjar dock alltid först tidigast 48 timmar efter att den felaktiga parkeringen inletts, det vill säga från det ögonblick då parkeringen strider mot bestämmelserna. Bestämmelser om parkering finns bl.a. i 26–28 a § i vägtrafiklagen, där det bestäms om parkeringsförbud, och i 60 § i samma lag, där det bestäms om flyttande av olycksfordon och fordon som gått sönder. Dessutom kan t.ex. kommunen utfärda bindande kommunala föreskrifter om parkering inom kommunens område. 

I fråga om myndigheten hänvisas till den i motiveringen till 4 § nämnda ansvarsfördelningen mellan kommunen och de myndigheter som avses i lagen om trafiksystem och landsvägar. I de största städerna sköter kommunala parkeringsövervakare parkeringsövervakningen och fastställandet av parkeringsböter med stöd av bestämmelserna i lagen om parkeringsövervakning (727/2011). Därför är det motiverat att de kommunala parkeringsövervakarna i dessa 38 kommuner har rätt att besluta om flyttning av fordon i sådana fall där fordonet har parkerats i strid med parkeringsbestämmelserna. 

I 2 mom. bestäms om flyttning av ett fordon som parkerats på ett privat område eller i terrängen i strid med en parkeringsbestämmelse. I fråga om felparkering föreslås det att kommunen eller en kommunal parkeringsövervakare ska vara behöriga myndigheter. De ska kunna utföra en närflyttning eller flytta fordonet till ett sådant upplag som avses i 3 § på motiverad begäran av ägaren av det privata området. Flyttningen kan genomföras först två dygn efter att ägaren till det privata området har lagt fram sin begäran om flyttning för kommunen. Också i detta fall kan två dygn anses tillräckligt för att täcka olika slags missförstånd, misstag och andra motsvarande fall. Motiverad begäran innebär i denna paragraf liksom i 4 § att begäran ska vara ändamålsenlig och dessutom att det verkligen är fråga om parkering i strid med bestämmelserna. Omfattningen av ett privat område som används för allmän trafik beskrivs i samband med 2 §. Begäran om flyttning kan lämnas av områdets ägare eller innehavare. I fråga om bostads- och fastighetsaktiebolag bestäms vilka personer som är berättigade att anhålla om flyttning enligt bolagsrättsliga regler. I praktiken är det oftast disponenten som lägger fram begäran. Begreppet terräng definieras i 2 § 3 punkten. Den föreslagna bestämmelsen om flyttning gäller fordon som parkerats olovligt t.ex. i parker och på skolgårdar.  

Enligt 3 mom. kan ett fordon flyttas omedelbart, utan väntetid i två dygn, om fordonets ägare eller innehavare inte betalat parkeringsböter som påförts för fem olika gärningar som begåtts med samma fordon och som man inte kan söka ändring i. Med lagakraftvunnen avses att den tidsfrist på 30 dagar som reserverats för begäran om omprövning har löpt ut.  

Enligt det föreslagna 4 mom. är polisen skyldig att utan dröjsmål flytta ett fordon som parkerats så att det äventyrar trafiksäkerheten. Flyttningen utförs på basis av polisens bedömning i varje enskilt fall antingen i form av en närflyttning eller av en upplagsflyttning. Enligt 27 § 1 mom. i vägtrafiklagen får fordon inte parkeras på sådan plats eller så att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs. Polisen, NTM-centralen, kommunen eller en kommunal parkeringsövervakare kan utan dröjsmål flytta ett fordon om det är parkerat så att det medför betydande olägenhet för väganvändningen eller för övrig trafik. Också i sådana fall ska flyttningen genomföras genast efter att myndigheten konstaterat att det är fråga om en sådan situation. Med "betydande olägenhet för väganvändningen" i den föreslagna lagen avses detsamma som i 27 § i vägtrafiklagen. 

I paragrafens 5 mom. finns en särskild bestämmelse om att flytta bort fordon som parkerats på fastigheters räddningsvägar. Enligt 11 § i räddningslagen (379/2011) ska ägaren och innehavaren av en fastighet samt en verksamhetsidkare för egen del se till att körvägar eller andra förbindelser avsedda för utryckningsfordon (räddningsvägar) är farbara och fria från hinder och att de är märkta på lämpligt sätt. Fordon får inte parkeras eller andra hinder placeras på räddningsvägar. Med stöd av 5 mom. i den föreslagna lagen har polisen rätt att omedelbart flytta ett fordon från en räddningsväg. 

6 §. Flyttning på grund av ett arbete som utförs eller ett evenemang som ordnas inom vägområdet. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Ändringarna gäller myndigheter. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om flyttning av fordon i sådana fall där parkerade fordon medför olägenhet för underhåll, renhållning eller reparations- och byggnadsarbeten eller för evenemang som ska ordnas på vägområdet. NTM-centralen, kommunen eller en kommunal parkeringsövervakare kan utföra en sådan närflyttning som avses i 2 § 4 punkten. På en enskild väg flyttas ett fordon endast på väghållarens motiverade och ändamålsenliga begäran. Kommunen utför då en närflyttning av fordonet. Väg- och gatuområden används också för annat än trafik. Sådana situationer är olika idrottsevenemang eller evenemang för allmänheten, fester och parader, för vilka fordon kan behöva flyttas.  

Paragrafens 2 mom. gäller fall där avsikten att fordon ska flyttas alltid ska meddelas minst två dygn på förhand genom lämpliga trafikmärken eller andra märken på området eller genom ett meddelande som fästs på fordonet i sådana fall där man på förhand känner till ett kommande underhålls- eller renhållningsarbete eller reparations- eller byggnadsarbete eller ett evenemang inom vägområdet. Myndigheten är berättigad att flytta ett fordon först efter denna tidsfrist på två dygn.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om situationer där man inte kan kan göra en sådan närflyttning som avses i 1 mom., utan där fordonet måste flyttas till ett upplag enligt 3 §. Detta förutsätter att fordonet av trafikmässiga skäl, utrymmesbrist eller andra motsvarande orsaker inte kan flyttas inom en omedelbar närhet. Till exempel en motorväg är en sådan väg där en närflyttning av trafikmässiga skäl inte kan utföras. Man ska dock i första hand sträva efter att göra en närflyttning och se upplagsflyttning som ett exceptionellt förfarande.  

7 §. Flyttning av ett övergivet fordon. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Ändringarna gäller myndigheter. 

I paragrafen föreslås bestämmelser om flyttning av övergivna fordon ur miljön. Med ett övergivet fordon avses ett fordon som utifrån yttre kännetecken på uppenbart goda grunder kan antas ha lämnats övergivet i miljön av sin ägare, innehavare eller någon annan användare. Den totala bedömningen av om ett fordon kan anses vara övergivet ska göras från fall till fall utifrån fler än ett kriterium. Vid bedömningen ska man bl.a. beakta hur länge fordonet varit placerat på en och samma plats (i till exempel hittegodslagen är tiden tre månader), platsen, fordonets värde och skick samt uppgifterna i trafik- och transportregistret (ägarens eller den påstådda nya ägarens viljeyttringar) och övriga yttre omständigheter, till exempel uppgifter om begränsningar för fordonet och klar förvaring av fordonet på vägen. Utifrån allmän livserfarenhet kan t.ex. ett fordon som lämnats på ett avlägset skogsavsnitt i allmänhet med fog anses som övergivet inom en kortare tid än ett fordon som lämnats på en gata. Å andra sidan är det inte lika troligt att ett betydligt dyrare fordon övergivits som ett med ringa värde. Olika bedömningsfaktorer bör alltså betraktas tillsammans för att man på motiverade grunder ska uppnå rätt slutresultat. Att överge ett föremål innebär dock alltid att man utifrån yttre omständigheter kan anta att ett föremåls ägare verkligen har avstått från sin äganderätt och sin vilja att bestämma över föremålet. Om ett föremål lämnas helt utan tillsyn och övervakning en lång tid eller om ägaren förhåller sig likgiltig till eventuell begäran om att vidta åtgärder i fråga om föremålet stöder detta antagandet att föremålet är övergivet. När det gäller att klassificera fordon som övergivna ska man dock alltid utgå från att det inte enligt allmän livserfarenhet är vanligt att överge ett föremål med värde. Därför ska man alltid genomföra en kritisk totalbedömning av de faktorer som talar för att ett fordon är övergivet.  

Om det på grund av fordonets värde, skick eller andra faktorer som kan konstateras utvändigt är uppenbart att ett fordon är övergivet, är NTM-centralen eller kommunen inom sitt område skyldig att flytta fordonet till ett sådant upplag som avses i 3 §.  

Ett fordon som övergivits på en enskild väg eller ett privat område flyttas till ett upplag av kommunen endast på motiverad begäran av väghållaren av den enskilda vägen eller innehavaren av området.  

Bestämmelsen gäller i tillämpliga delar också fordon som beslagtagits av polisen eller som på grund av ett brott eller någon motsvarande orsak flyttats t.ex. till polisinrättningens parkeringsområde. Kommunen kan på polisens begäran flytta ett sådant fordon till ett upplag om ägaren eller innehavaren trots polisens uppmaningar inte hämtar fordonet. Polisen ansvarar enligt 11 § i sista hand för kostnaderna för flyttningen av sådana här fordon.  

8 §. Flyttning av skrotfordon. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om flyttning av skrotfordon. I motiveringen till definitionen i 2 § 6 punkten förklaras begreppet skrotfordon. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser enligt vilka kommunen är skyldig att se till att skrotfordon avlägsnas ur miljön inom kommunens område om skrotfordonets innehavare försummar sin skyldighet enligt avfallslagen att föra fordonet till en ändamålsenlig mottagningsplats. Kommunens skyldighet är sålunda sekundär och kompletterande i förhållande till en skrotfordonsinnehavares skyldighet enligt avfallslagen. Kommunens skyldighet träder i kraft då skrotfordonsinnehavaren haft en skälig tid på sig att föra fordonet till en mottagningsplats.  

Från en privat gårdsplan, ett privat upplagsområde eller ett annat särskilt område som är avsett för privat bruk flyttar kommunen dock ett skrotfordon endast på motiverad begäran av privatområdets ägare. Redan med stöd av den gällande lagstiftningen ingår det i kommunens uppgifter att se till att miljön är trivsam och hålls snygg.  

Enligt 2 mom. i paragrafen kan kommunen lämna in ett skrotfordon som omfattas av producentansvaret direkt till en sådan insamlare eller förbehandlare som avses i 58 § i avfallslagen. Skrotfordon som inte omfattas av producentansvaret, t.ex. mopeder, motorcyklar och lastbilar, överlåter kommunen på det sätt som bestäms i avfallslagen och med stöd av den. Det är i allmänhet ändamålsenligt att flytta ett skrotfordon direkt till producentansvarssystemets avfallshantering eller någon annan avfallshantering utan lagring i syfte att förhindra miljöolägenheter och då lagring av skrotfordon kräver en strängare utrustningsnivå på ett upplagsområde än i fråga om förvaring av funktionsdugliga fordon. Fordonets sista ägare ska anses ha försummat sin skyldighet enligt avfallslagen att föra ett skrotfordon till ändamålsenlig mottagning och att ha avstått från ägandet av fordonet. Den sista ägarens rättsskydd förutsätter alltså inte förvaring i upplag. 

Eftersom kommunen är skyldig att se till att skrotfordon avlägsnas ur miljön ska inte bestämmelserna i avfallslagen om skyldighet att snygga upp ett nedskräpat område tillämpas på vägområden. Tillämpningen av bestämmelsen begränsas till tillämpningen av bestämmelserna om nedskräpning i avfallslagen. Flyttningslagen tillämpas dock inte t.ex. då ett fordon lämnas på ägarens egen gård eller på ett område med markägarens samtycke. Om en sådan situation fortgår kan det bli aktuellt att tillämpa nedskräpningsförbudet i avfallslagen och bestämmelserna om renhållningsansvaret för området i anslutning till nedskräpningsförbudet eller bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen om användningen av en byggplats och lagring utomhus.  

Innan ett skrotfordon flyttas på det sätt som avses i 2 mom. ska det planerade förfarandet, dvs. avsikten att flytta fordonet, meddelas till den sista ägare av fordonet som förts in i trafik- och transportregistret eller någon annan känd ägare eller innehavare. I meddelandet ska ägaren eller innehavaren uppmanas flytta skrotfordonet inom sju dagar vid äventyr att fordonet lämnas in till det system som avses ovan i 2 mom. eller överlåts på något annat sätt. Om ägaren inte är känd ska meddelandet fästas på ett synligt ställe på skrotfordonet. 

Enligt paragrafens 3 mom. behöver det meddelande som avses i 2 mom. inte lämnas om skrotfordonet har brunnit eller bränts eller annars är i sådant skick att det utgör fara för miljön eller människor.  

I 4 mom. finns en allmän hänvisning till skyldigheten för innehavare av skrotfordon att se till att lämna fordonet till en ändamålsenlig mottagningsplats. 

9 §. Öppnande av låsanordning.  

Paragrafens innehåll motsvarar gällande lag. Släpvagnar, motorcyklar och cyklar kan ha låsts fast med kedja eller hänglås vid en ställning, lyktstolpe eller något annat ställe. För hantering av dessa situationer finns det behov att föreskriva om öppnande av låsanordningar. Paragrafens 1mom. ska gälla situationer där man inte behöver gå in ifordonet, utan öppningen av låset gäller en korrekt flyttning av fordonet, att förhindra skador på fordonet eller att ta reda på fordonets ägare eller hur man kan nå denne.  

I vissa situationer är det nödvändigt att också ha tillträde till fordonets kupé och andra utrymmen. Saken ska regleras i 2 mom. i paragrafen. Bilens tekniska konstruktion kan kräva att växeln kopplas ur före flyttningen, så att motorn inte tar skada. Det är också möjligt att myndigheten behöver komma in i bilen för att reda ut vem ägaren eller innehavaren är. Tillträdet till kupén kan vara av betydelse med tanke på hemfriden och skyddet för privatlivet. Det är emellertid nödvändigt att ha tillträde till kupén och bilens andra utrymmen för de ändamål som avses i momentet. I kupén och de andra utrymmena ska det bara vara tillåtet att utföra sådan utredning som behövs för dessa ändamål. Det ska dock inte vara tillåtet att gå in i sådana utrymmen i husvagnar eller husbilar som används för permanent boende.  

10 §. Meddelande om flyttning av fordon och flyttningsbeslut. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur flyttningar av fordon ska meddelas och om beslut om flyttning. 

Enligt 1 mom. ska myndigheten meddela fordonets ägare eller innehavare om att den utfört en närflyttning eller lämna ett meddelande om flyttningen på ett synligt ställe på fordonet, t.ex. på vindrutan. Detta kan anses vara en tillräcklig åtgärd när det gäller närflyttningar. Enligt samma moment ska myndigheten göra upp ett protokoll över en utförd närflyttning av ett fordon eller göra någon annan skriftlig anteckning i ett dokument som hänför sig till flyttningsåtgärden och som sparas hos myndigheten. Åtminstone de uppgifter som nämns i 3 mom. ska framgå ur protokollet eller myndighetens andra dokument över flyttningen av ett fordon. Myndigheten ska spara och arkivera uppgifterna på det sätt som krävs i allmänna bestämmelser eller föreskrifter om myndighetshandlingar. 

Enligt 2 mom. ska myndigheten meddela ett skriftligt beslut om en upplagsflyttning, vilket genom vanlig delgivning ska delges den sista ägare som antecknats i fordonstrafikregistret eller någon annan känd ägare eller innehavare på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Enligt 59 § i förvaltningslagen sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren, som anses ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. En kopia av beslutet eller en förteckning med de uppgifter som är av betydelse för identifieringen av flyttade fordon ska sändas även till polisen.  

Om fordonets ägare eller dennes adress inte är kända tillämpas på delgivningen bestämmelserna om offentlig delgivning enligt förvaltningslagen. Offentlig delgivning används speciellt när delgivningen inte kan sändas som vanlig eller bevislig delgivning eller när en handling ska delges mer än 30 personer eller när personernas antal är okänt. Offentlig delgivning tillämpas dessutom också när delgivning till utlandet inte har lyckats i enlighet med förvaltningslagen. Enligt 62 § i förvaltningslagen hålls vid offentlig delgivning en handling en viss tid framlagd för mottagaren hos myndigheten. Det ska meddelas i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats och vid behov i en tidning där man kan anta att mottagare bäst kan få information om att handlingen finns framlagd. Om det på grund av störning i datakommunikationen eller något annat motsvarande skäl inte går att publicera meddelandet på webbplatsen kan det också meddelas om handlingen i Officiella tidningen. 

Beslut om upplagsflyttning ska fattas utan dröjsmål efter flyttningen. Beslutet ska innehålla en uppmaning om att hämta fordonet från upplaget inom 30 dagar från delfåendet vid äventyr att fordonet övergår i kommunens ägo om det inte har hämtats inom den angivna tiden. Det är viktigt att ägaren eller innehavaren meddelas om detta. Ändring i beslutet får sökas.  

Närmare bestämmelser om när ett fordon övergår i kommunens ägo finns i 13 § i lagen. Bestämmelsen är inte oskälig med tanke på ägaren, eftersom aktuella erfarenheter visar att ägare eller innehavare som tar hand om sina fordon i praktiken hämtar fordon som är i gott skick inom några dagar efter flyttningen då det är fråga om fordon som flyttats på grund av felparkering eller vägarbete. Övergivna fordon eller fordon i dåligt skick hämtas dock i allmänhet inte.  

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. har alltid den myndighet som utfört flyttningen och som därmed är ansvarig för flyttningsåtgärderna skyldighet att informera om beslutet. Orsaken till att ett fordon flyttas och tillräckliga identifieringsuppgifter för det ska nämnas i beslutet, såsom registernummer och eventuella andra uppgifter som underlättar identifieringen. Dessutom ska platsen varifrån fordonet flyttats och vart det flyttats meddelas tydligt. I beslutet ska också den myndighet som flyttat fordonet nämnas, inklusive kontaktuppgifter, så att ägaren till och innehavaren av det flyttade fordonet tydligt och enkelt får uppgifter om vem de ska ta kontakt med i frågor som gäller flyttningen. I beslutet ska också uppges ett telefonnummer på vilket den som flyttat fordonet eller en företrädare kan nås.  

11 §.Ersättning för flyttningskostnaderna och ersättningsbeslut. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om att fordonets ägare eller innehavare är skyldig att ersätta kostnaderna för ordnandet av flyttningen, själva flyttningen och förvaringen av fordonet samt förvaltningen. Ersättningsansvaret bygger på kostnadsmotsvarighetsprincipen och grundar sig därmed på ersättning av de faktiska kostnader som föranletts av flyttningsarrangemangen, den egentliga flyttningen och hanteringen av fordonet efter flyttningen. Ägaren eller innehavaren kan åläggas att ersätta myndigheten de faktiska kostnaderna också i fall där ägaren eller innehavaren hämtar fordonet innan den bogseringstjänst som kommunen beställt hunnit till platsen. 

Om det framgår att fordonet har använts olovligt av föraren, t.ex. om det är fråga om stöld eller bruksstöld av fordon, tas ersättningen för kostnaderna ut hos fordonets förare. För att detta ska kunna konstateras förutsätts naturligtvis att ägaren eller innehavaren till det flyttade fordonet framlägger en tillräcklig redogörelse, om det inte av andra redogörelser i frågan, till exempel polisens uppgifter såsom brottsanmälan, framgår att det varit fråga om olovlig användning. För att ägaren ska befrias från ersättningsansvaret krävs inte att fordonets förares identitet är känd. Det räcker med ett bevis på att fordonet från första början tagits i bruk olovligt, dvs. mot ägarens vilja.  

Om flyttningen av fordonet har utförts på begäran av en enskild väghållare eller områdesägare är denne skyldig att ersätta de kostnader som flyttningen orsakat kommunen, om inte kommunen kunnat ta ut ersättning för kostnaderna hos fordonets ägare. Till denna del omfattar ersättningsansvaret endast de egentliga flyttningskostnaderna och inte kostnaderna för hantering och förvaring av fordonet efter flyttningen.  

Ersättning för flyttningskostnader för fordon som flyttats på grund av ett evenemang som ordnats på vägen eller vägområdet kan enligt prövning av den myndighet som utfört flyttningen tas ut hos den som ordnar evenemanget. Det här kan ställas som villkor i tillståndet för att ordna evenemanget och kan komma i fråga framför allt i samband med kommersiella evenemang. 

Till den del kommunen på polisens begäran har flyttat ett fordon som tagits i beslag eller annars hamnat hos polisen, och som ägaren eller innehavaren trots polisens uppmaningar inte har hämtat, ansvarar polisen för flyttningskostnaderna om ersättning inte kunnat tas ut hos fordonets ägare. 

Enligt 3 mom. ska den myndighet som genomför flyttningen fastställa kostnadsbeloppet i sitt ersättningsbeslut. Beslutet ska delges den ägare, innehavare eller förare som avses i 1 mom. genom vanlig delgivning i enlighet med förvaltningslagen (434/2003). I 59 § i förvaltningslagen föreskrivs om vanlig delgivning. Enligt bestämmelsen anses mottagaren ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes. I praktiken sänds ett tjänstebrev till fordonets ägare och innehavare samt till polisen. Kostnaderna för kungörelse är en del av förvaltningskostnaderna och därför tas ersättning ut av fordonets ägare, innehavare eller förare. Också med tanke på dem är det ändamålsenligt att kungörelsen sköts på ett så ekonomiskt sätt som möjligt.  

Grunderna för de kostnader som kommunen föranletts bestäms i en av kommunen godkänd taxa. Lagen om grunderna för avgifter till staten innehåller bestämmelser om fastställandet av statliga myndigheters avgifter.  

12 §.Uttag av ersättning. Paragrafen motsvarar till innehållet huvudsakligen den gällande lagen. 

Enligt 1 mom. kan ersättning för flyttningskostnaderna tas ut på det sätt som bestäms i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Kommunen är inte skyldig att överlåta ett fordon från ett sådant upplag som avses i 3 § förrän kostnaderna enligt 1 mom. är betalda, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. 

Enligt 2 mom. kan förlängd betalningstid för ersättning av kostnaderna beviljas av särskilda skäl. Om det är uppenbart oskäligt att ta ut ersättning för kostnaderna, kan man låta bli att ta ut ersättningen eller sänka ersättningsbeloppet. Om kommunen har fått äganderätt till fordonet, ska fordonets värde beaktas som avdrag då ersättningsbeloppet fastställs. Om ett fordons försäljningspris är högre än de kostnader flyttningen och förvaringen föranlett kommunen, kan den tidigare ägaren på ansökan få skillnaden förutsatt att ansökan lämnas inom ett år efter flyttningen. 

13 §. Överföring av ett fordon i kommunens ägo. Paragrafen motsvarar till innehållet den gällande lagen. Eftersom många inte hämtar flyttade fordon på upplagsplatserna och platserna fylls är det ändamålsenligt att föreskriva att fordon övergår i kommunens ägo på vissa villkor. Enligt 1 mom. föreslås det att fordonet ska övergå i kommunens ägo om ägaren eller innehavaren inte hämtar det inom 30 dagar efter att han eller hon fått del av beslutet om en upplagsflyttning. Efter detta kan kommunen sälja fordonet eller ordna dess fortsatta behandling på annat sätt. Ändring i beslutet om ersättning av flyttningskostnaderna och grunden för flyttningen får sökas i enlighet med 14 §.  

På större orter sker alla flyttningsåtgärder som avses i denna lag inom samma kommuns område. Eftersom flyttningsbeslut också fattas av polisen och NTM-centralen i Lappland och eftersom kommunerna kan ha gemensamma flyttningsupplag, innehåller paragrafen för tydlighetens skull en bestämmelse om i vilken kommuns ägo fordonet övergår. Fordonet övergår i den kommuns ägo inom vars område flyttningen utförts. Det är alltså avgörande inom vilken kommuns område en olycka enligt 4 § har skett, ett fordon har felparkerats enligt 5 §, ett vägarbete har utförts eller ett evenemang har ordnats enligt 6 §, eller ett övergivet fordon enligt 7 § eller ett skrotfordon enligt 8 §, som inte lämnats direkt till en insamlare eller förbehandlare, har hittats. 

Om det enligt 2 mom. finns grundad anledning att anta att fordonet ännu har ett skäligt bytesvärde, eller om det är uppenbart att fordonet inte har övergivits, övergår fordonet i kommunens ägo 60 dagar efter det att ägaren eller innehavaren ska anses ha fått vetskap om flyttningsbeslutet. Enligt 3 mom. övergår fordonet i kommunens ägo först då flyttningsbeslutet har vunnit laga kraft.  

Enligt 4 mom. övergår ett skrotfordon i kommunens ägo då den omhändertar fordonet. Det behövs inget särskilt beslut om att flytta ett skrotfordon eller om överföring av äganderätten till ett skrotfordon. 

14 §.Ändringssökande. Paragrafens innehåll motsvarar huvudsakligen den gällande lagen. Enligt förslaget ska de ändringar som hänför sig till den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och som träder i kraft den 1 januari 2020 tas med i paragrafen.  

Enligt 1 mom. får omprövning av ett sådant beslut om flyttning av fordon eller om ersättning av flyttningskostnader begäras i enlighet med förvaltningslagen hos den myndighet som har fattat beslutet.  

I 2 mom. ges en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Jämfört med den gällande lagen stryks bestämmelserna om högsta förvaltningsdomstolen i paragrafen. Bestämmelser om besvär över beslut av förvaltningsdomstolen och om besvärstillstånd finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden där besvärstillstånd är utgångspunkten. 

15 §.Behöriga myndigheter. Paragrafens innehåll motsvarar huvudsakligen den gällande lagen. Enligt 1 mom. ansvarar Kommunikationsministeriet för styrningen av de uppgifter som föreskrivs i lagen. 

I 2 mom. föreskrivs det om behöriga myndigheter och deras verksamhetsområde. NTM-centralen ansvarar för uppgifter enligt denna lag för landsvägar och kommunen för gatunät. För enskilda vägar och områden är kommunen behörig myndighet. Polisens uppgifter regleras i lagens 4 och 5 §. Om polisens behörighet gäller dessutom det som föreskrivs någon annanstans i lag.  

Enligt 3 mom. kan den behöriga NTM-centralen avtala med kommunen om att ge kommunen i uppgift att sköta sådana offentliga uppgifter som ankommer på centralen eller själv överta offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen. Nämare bestämmelser om NTM-centralens behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt 15 § i den gällande förordningen (1373/2018) sköter NTM-centralen i Lappland uppgifter enligt lagen om flyttning av fordon som gäller klarläggande av ett fordons ägare och flyttnings- och ersättningsbeslut i fråga om fordon som har lämnats kvar vid landsväg.  

16 §.Ikraftträdande och övergångsbestämmelse. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2020. Genom denna lag upphävs lagen om flyttning av fordon (828/2008). Enligt övergångsbestämmelsen i paragrafen tillämpas på de fordon som har flyttats eller i fråga om vilka ett beslut om flyttning har fattats före denna lags ikraftträdande de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  

Domstolslagen 

14 kap. Tjänstgöring vid en annan domstol och förflyttning  

3 §.Jordrättsingenjörers skyldighet att tjänstgöra vid en annan tingsrätt. Enligt 1 mom. kan en tingsrätt som fungerar som jorddomstol förordna en jordrättsingenjör att behandla jordrättsärenden vid en annan tingsrätt som hör till samma samarbetsområde för jordrättsingenjörer än den tingsrätt som jordrättsingenjören är utnämnd vid. I totalrevideringen av lagen om enskilda vägar (L 560-569/2018) har meningsskiljaktigheter som gällt enskilda vägar och som tidigare behandlats av kommunala vägnämnder styrts till allmänna domstolar för att behandlas som tvister så att behandlingen av ärendena har koncentrerats hos tingsrätter som fungerar som jorddomstolar.  

I 65 § i lagen om enskilda vägar i lagförslag 3 har det föreslagits en ändring så att en jordrättsingenjör kan delta i beredningen av ärenden som gäller klandertalan mot ett beslut av ett väglags stämma eller konstituerande stämma i tingsrätten. Eftersom det i sak dock inte är fråga om ett jordrättsärende kan en jordrättsingenjör inte förordnas att delta i behandlingen av ärendet med stöd av 14 kap. 3 § i den nuvarande domstolslagen. Det föreslås därför att 1 mom. ändras så, att ett förordnande också kan gälla ärenden enligt lagen om enskilda vägar som behandlas av tingsrätten. Ändringen påverkar inte bestämmelserna om tingsrättens sammansättning. Den behöriga sammansättningen för tingsrätten i dessa tvister fastställs enligt 2 kap. i rättegångsbalken och 65 § i lagen om enskilda vägar. 

I paragrafens 2 och 3 mom. föreslås det inga ändringar. 

Tingsrätten fungerar inte som jorddomstol när den behandlar ett ärende enligt 65 § i lagen om enskilda vägar, och därför bör även paragrafens rubrik ändras.  

Lagförslag som gäller ändringssökande och hänvisningar till EU-direktiv 

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020 och kräver att motsvarande ändringar görs i de gällande lagarna. I denna proposition föreslås det att paragraferna om ändringssökande ändras i 36 lagförslag enligt tabellen nedan. Ändringarna är tekniska. 

Onödiga överlappningar med lagen om rättegång i förvaltningsärenden stryks i lagarna, och man vill förenhetliga bestämmelserna om ändringssökande med den lagen. Bestämmelser om besvärstillstånd finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, där det är utgångspunkten, och därför behöver detta inte längre regleras i speciallagar. Bestämmelserna om besvär hos högsta förvaltningsdomstolen och besvärstillstånd stryks i lagarna. Konstruktionen ”på det sätt som” ska undvikas i författningstexter eftersom den lämnar rum för tolkning, trots att den tidigare har använts i vissa modeller. Saken korrigeras i lagarna. I bestämmelserna om begäran om omprövning stryks onödiga överlappningar med förvaltningslagen.  

Dessutom föreslås ändring av två hänvisningar till EU-direktiv. I 22 a § i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) fogas det till en hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG. Direktiv 2009/100/EG om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart är delvis i kraft. Båda direktiven är i kraft i Finland efter ändringen, men de tillämpas inte på inlandssjöfart om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lagstiftningen. I definitionerna i 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) korrigeras hänvisningen till den ovan nämnda ändringen av direktivet om inlandssjöfart (EU) 2016/1629 och begreppet korrigeras.  

Tabell 

Lagförslag 

Paragrafnummer 

Ändring  

Körkortslag 

95 § 

I paragrafens 1 mom. görs en språklig korrigering. Hänvisningen i 2 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt i beslut som fattas av polisen överförs till 2 mom. Paragrafens 4 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om fordonsbesiktningsverksamhet 

53 § 

Paragrafens rubrik korrigeras: Begäran om omprövning och ändringssökande. I paragrafens 1 mom. görs en språklig korrigering. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. ändras till en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt upphävs som onödig.  

Lag om ordnande av enskilt godkännande av fordon 

31 § 

Den finska språkdräkten av paragrafens rubrik korrigeras. I paragrafens 1 mom. görs en språklig korrigering. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. ändras till en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt upphävs som onödig.  

Lag om alkolås 

15 § 

I paragrafens 1 mom. görs en språklig korrigering. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. ändras till en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt upphävs som onödig. 

Lag om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg 

22 a § 

93 § 

Till paragrafen fogas enligt förslaget en hänvisning till EU-direktivet (EU) 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. 

I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till förvaltningsprocesslagen. En språklig korrigering görs i paragrafens 2 mom. Dessutom stryks hänvisningen till förvaltningsprocesslagen. Hänvisningen i 3 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt hos högsta förvaltningsdomstolen upphävs som onödig. En språklig korrigering görs i paragrafens 4 mom.  

Lag om fartygstrafikservice  

31 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Fartygsregisterlag 

13 f § 

Den svenska språkdräkten av paragrafens rubrik korrigeras. En hänvisning till förvaltningslagen fogas till 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om fartygs isklasser och isbrytarassistans 

12 § 

Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 1 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 2 mom. upphävs som onödigt. Formuleringen i 3 mom. ändras.  

Lag om tillsyn över fartygssäkerheten 

18 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet 

25 § 

Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 1 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 2 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg 

25 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift 

12 § 

I 1 mom. görs en språklig korrigering, och en bestämmelse om besvärsrätt fogas till mom. och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar  

55 § 

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. I paragrafens 6 mom. görs en språklig korrigering.  

Lag om tillsynsavgift för besiktningsverksamheten  

13 § 

Rubriken ändras: Ändringssökande hos förvaltningsdomstolen. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i paragrafen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om förarexamensverksamhet 

14 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om marin utrustning 

28 §  

29 §  

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis i 1 mom., och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. Formuleringen i 5 mom. ändras. Den svenska språkdräkten i rubriken korrigeras.  

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden  

5 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om fartygsapotek 

13 § 

I paragrafens 2 mom. görs en språklig korrigering i omprövningsförfarandet. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. En språklig korrigering görs i paragrafens 3 mom.  

Lag om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg 

41 § 

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis i 1 mom., och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 och 4 mom. upphävs som onödiga. En språklig korrigering görs i paragrafens 5 mom.  

Lag om flygplatsnät och flygplatsavgifter 

13 § 

Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens sista mening upphävs som onödig. Dessutom görs språkliga korrigeringar i paragrafen.  

Lag om handel med utsläppsrätter för luftfart 

27 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. I paragrafens 5 mom. görs en språklig korrigering.  

Lag om tillsynsavgift för flygtrafiken  

15 § 

Rubriken ändras till att motsvara begreppen i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 1 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om trafiksäkerhetsavgift 

15 § 

Rubriken ändras till att motsvara begreppen i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om distribution av alternativa trafikbränslen 

14 § 

Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering.  

Lotsningslag 

20 a § 

Språkliga korrigeringar görs i 1 och 2 mom. och hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen stryks. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 3 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om trafikföretagarutbildning för vägtrafik 

8 § 

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis i 1 mom. och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

Lag om passagerarfartygs personlistor 

24 § 

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis i 1 mom., och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt. I paragrafens 4 mom. görs en språklig korrigering.  

Miljöskyddslag för sjöfarten 

1 kap. 2 § 22 punkten  

12 kap. 14 § 

13 kap. 8 § 

I definitionen av insjöfartyg korrigeras hänvisningen till det nyaste EU-direktivet (EU) 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Dessutom ersätts uttrycket ”fartcertifikat för gemenskapens inre vattenvägar” med begreppet ”unionscertifikat för inlandssjöfart”. 

Hänvisningen i 2 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering. 

Hänvisningen i 1 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering i 1 och 2 mom.  

Postlag 

80 § 

Hänvisningen i 1 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering. Paragrafens 2 och 4 mom. upphävs som onödiga.  

Vägtrafiklag 

106 a § 

Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs språkliga korrigeringar. 

Lag om driftskompatibilitet för elektroniska vägtullsystem 

24 § 

Innehållet i 1 och 2 mom. i den gällande lagen sammanfogas delvis i 1 mom., och till momentet fogas en bestämmelse om omprövningsförfarande. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 och 4 mom. upphävs som onödiga. I 5 mom. görs en språklig korrigering i den svenskspråkiga formuleringen och i 6 mom. en språklig korrigering. I den svenskspråkiga formuleringen görs en språklig korrigering i rubriken.  

Lag om transport av farliga ämnen 

21 § 

Hänvisningen i 1 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering. Paragrafens 2 och 3 mom. upphävs som onödiga.  

Lag om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster  

49 § 

49 a §  

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 3 mom. upphävs som onödigt.  

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Den svenska språkdräkten korrigeras i 3 mom.  

Lag om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur 

14 § 

Paragrafens rubrik ändras. I rubriken ersätts ordet Besvär med ordet Ändringssökande. Hänvisningen i 1 mom. till förvaltningsprocesslagen föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom görs en språklig korrigering i mom. Paragrafens 2 och 3 mom. upphävs som onödiga. 

Lag om registrering av farkoster 

42 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Lag om farledsavgift 

25 § 

En språklig korrigering görs i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen om besvärsrätt och hänvisningen till förvaltningsprocesslagen i 2 mom. föreslås bli ersatta med en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 4 mom. upphävs som onödigt.  

Tabell 10: Tabell över tekniska ändringar av bestämmelser 

Bestämmelser på lägre nivå än lag

Statsrådets förordningar och ämbetsverkets föreskrifter om beredskap  

I 100 § 3 mom. i lagen om trafiksystem och landsvägar och i 171 § 2 mom. i spårtrafiklagen ska det ingå ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om den beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden som avses i paragrafernas 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom får Transport- och kommunikationsverket meddela noggrannare tekniska föreskrifter om det närmare innehållet i och uppgörandet av beredskapsplanen. I 100 § i lagen om trafiksystem och landsvägar finns i nuläget ett normgivningsbemyndigande för närmare föreskrifter om den beredskapsplanering som krävs av väghållaren och närings-, trafik- och miljöcentralen för att säkerställa att förberedelserna är enhetliga i hela landet och att de tillgodoser de behov som gäller undantagsförhållanden och störningar i de normala förhållandena på landsvägar. Också 171 § i spårtrafiklagen innehåller i nuläget behörighet för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om ordnandet av beredskapsplaneringen för beredskap inför undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. Ändringarna överensstämmer med de bemyndiganden om föreskrifter på lägre nivå som gäller bestämmelsen om beredskapsskyldighet för innehavare av person- eller godstrafiktillstånd (18 §), inom järnvägstrafiken (58 §), den spårbundna stadstrafiken (66 §) och lufttrafiken (129 §) i lagen om transportservice samt i 60 § i luftfartslagen. Dessa bemyndiganden har föreskrivits i regeringens proposition i samverkan med grundlagsutskottet (RP 157/2018 rd, GrUU 42/2018 rd, KoUB 39/2018 rd). 

Genom ändringarna lyfts å ena sidan bemyndigandet om beredskap upp på nivån förordning av statsrådet och å andra sidan preciseras och avgränsas det normgivningsbemyndigande som blir kvar till att gälla enbart närmare och till karaktären tekniska föreskrifter om innehållet i och utarbetandet av beredskapsplan. Tillämpningsområdet för bemyndigandena blir noggrannare avgränsade än tidigare, och arten av dem graderas enligt innehållet så att endast material som till saken är av smärre betydelse och som kräver normering av teknisk natur i fortsättningen omfattas av normgivningsbemyndigandet. 

Som följd av de ändringar som föreslås i 100 § 1 och 2 mom. i lagen om trafiksystem och landsvägar anges grunderna för beredskapsskyldigheter också bättre i lag än tidigare. Grundläggande bestämmelser om beredskapsskyldighet finns redan nu i paragrafens 1 mom., och preciseras ytterligare genom detta förslag. Paragrafens 2 mom. innehåller för sin del grundläggande bestämmelser om skyldigheten att utarbeta beredskapsplan.  

Statsrådets förordning om transporttillstånd  

Det föreslås att 190 § 2 mom. i lagen om transportservice ska utökas med ett bemyndigande att utfärda förordning om beviljande av transporttillstånd till avtalslösa stater. Huvudregeln för behörigheten för utfärdandet av förordningar är att statsrådet utfärdar förordningar om de ärenden som samhälleligt sett är viktigast. De stater med vilka transporttillstånd utbyts regleras genom förordning av statsrådet. Det har till exempel kommit kinesiska fordon till en del europeiska stater även om det inte funnits kontakter till Finland. Det kan också uppstå behov av transporter från andra avtalslösa stater i Europas närområde, som inte heller hör till systemet med CEMT-tillstånd. Transport- och kommunikationsverket ska inte ha prövningsrätt i ärendet. Det ska anges mer ingående om de stater som är föremål för transporttillstånd och som Finland inte har något fördrag om saken med genom förordning av statsrådet.  

Det ska också regleras om typer av tillstånd, och vid behov kan villkoren förenas med krav på fordonens kvalitet, till exempel i fråga om utsläpp, genom förordning av statsrådet. 

Ikraftträdande

Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2020. Lagarna om ändring av lagen om trafiksystem landsvägar samt av banlagen föreslås emellertid träda i kraft den 1 februari 2020. 

Verkställighet och uppföljning

Ändringarna i lagen om trafiksystem och landsvägar och i banlagen om växelverkan i fråga om väg-, ban- och utredningsplaner, framläggande och information kräver marginell anpassning i planeringsprocessen till de nya kraven samt vissa ändringar om saken på de ansvariga myndigheternas webbplatser såvitt det inte ännu finns någon del som gäller kungörelser på webbplatsen. Dessutom är det viktigt att fortsätta och främja vägplaneringens övergång till att baseras på elektroniska förfaringssätt och plattformer för att helhetsprocessen i fortsättningen ska fungera så effektivt som möjligt. Den nya uppgiften som föreslås för Transport- och kommunikationsverket om informationsstyrning av NTM-centralerna förutsätter fördelning av resurser i verket och uppföljning av NTM-centralernas verksamhet i ärenden som gäller offentlig persontrafik och enskilda vägar.  

När Transport- och kommunikationsverket tar över rollen som gäller enskilda vägar på det sätt som avses kommer det i synnerhet i inledningsfasen att kräva samarbete till exempel med NTM-centralen i Mellersta Finland och verket för att till exempel informationen om hanteringen av understödshelheten ska fås korrekt överförd. Verket kan ha behov av att skapa nätverksliknande arbetssätt för samarbetet också med de andra centrala aktörerna i frågor som gäller enskilda vägar. 

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Bestämmelser om ändringssökande  

I propositionen föreslås det ändringar i bestämmelserna om ändringssökande i lagarna. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden träder i kraft den 1 januari 2020. I regeringens proposition (RP 29/2018 rd) om ärendet utvidgades framställandet av besvär som gäller förvaltningsbeslut i förvaltningsdomstolen oberoende av den organisatoriska ställningen hos myndigheten som fattat beslutet. Också andra än myndigheter som sköter offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen jämställs med myndigheter över vilkas förvaltningsbeslut man får anföra besvär i förvaltningsdomstolen.  

Ändringarna som ingår i lagförslagen motsvarar för ändringssökandets del den lagstiftning som ändras. Genom ändringarna tryggas bättre än tidigare en parts rätt som avses i 21 § 1 mom. i grundlagen och artikel 6.1 i Europeiska människorättskonventionen att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan.  

Flyttning av fordon 

I propositionen föreslås att det stiftas en ny lag om flyttning av fordon, som till sitt huvudsakliga innehåll motsvarar den gällande lagen. De bestämmelser som föreslås har beröringspunkter med skyddet av äganderätten och av fri rörlighet som tryggas som grundläggande rättigheter enligt grundlagen.  

När den gällande lagen stiftades konstaterades det i regeringens proposition (RP 78/2008 rd) att det i regeringens proposition om lagen om skrotfordon på sin tid fästes uppmärksamhet vid lagförslagets lagstiftningsordning. I motiveringarna till regeringens proposition om lagen om skrotfordon konstaterades det att bestämmelserna om flyttning inte krävde grundlagordning. Enligt propositionen krävde bestämmelserna om äganderätt till ett övergivet fordon inte grundlagordning "enär ett övergivet fordon icke har någon ägare”. I fråga om flyttningar av andra orsaker än att ett fordon övergivits är orsaken till flyttningen enligt propositionen ”den för det allmännas intresse skadliga störningen, och ägaren förlorar sin äganderätt först efter det att han fått tillfälle att avhämta sin egendom.” Sedvanlig lagstiftningsordning ansågs vara tillräcklig, och lagen stiftades därför i sedvanlig lagstiftningsordning. Som ytterligare motivering nämndes att även lagen om hittegods har stiftats i sedvanlig lagstiftningsordning.  

Enligt 15 § i grundlagen är vars och ens egendom tryggad. Vid flyttningar av fordon och framför allt då äganderätten till ett fordon övergår till kommunen ingriper man i fordonsägarens rätt till ägande som en av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

De flesta fordon omfattas av registreringsskyldighet, varför det i princip är möjligt att få reda på ägaren. Enligt 216 § 1 mom. 2 punkten i lagen om transportservice (320/2017) för Transport- och kommunikationsverket ett elektroniskt trafik- och transportregister som innehåller uppgifter om fordon, luftfartyg, fartyg och farkoster, järnvägsmateriel samt anordningar som har samband med dem (trafikmedel). I 8 § i fordonslagen (1090/2002) föreskrivs det om skyldigheten att registrera ett motordrivet fordon och en släpvagn som kopplas till det eller till dess släpvagn, och om undantag i lagens 64 a §. I trafik- och transportregistret ska fordonets ägare uppges, men registreringen skapar inte äganderätten, utan ett slags antagande om ägande. Det är den nya ägaren som ska anmäla ägarbytet till registret, och om skyldigheten försummas blir föråldrade uppgifter kvar i registret. Framför allt när det är fråga om övergivna fordon kan ägaruppgifterna i registret vara felaktiga och föråldrade.  

Flyttningen av ett fordon utförs alltid av en myndighet eller av någon som har en myndighets fullmakt. I enlighet med det som föreslås i 4 § har ett fordons ägare eller innehavare efter en trafikolycka två dygn på sig att agera innan flyttningen genomförs. Fordon som parkerats i strid med bestämmelsen om parkering i 5 § i lagförslaget flyttas inom två dygn från det att fordonet parkerades. I praktiken börjar denna tidsperiod från den tidpunkt då myndigheten upptäcker den felaktiga parkeringen. Med beaktande av att fordonets förare har agerat klandervärt och genom sin parkering orsakat andra fordonsägare olägenhet kan flyttningen och tidpunkten för den anses vara godtagbara. Den som lämnat ett skrotfordon på vägen har försummat sin skyldighet som avses i avfallslagen.  

En upplagsflyttning är av större betydelse och har mera omfattande följder än en närflyttning. Beslutet om att flytta ett fordon, inklusive uppmaning att hämta fordonet och upplysning om att egendomen kan överföras, ska delges ägaren eller innehavaren som vanlig delgivning, varför flyttningen inte kommer som en överraskning. Om man inte kan få reda på ägaren tillämpas bestämmelserna om offentlig delgivning enligt förvaltningslagen på delgivningen. Efter att beslutet delfåtts har ägaren eller innehavaren 30 dagar på sig att hämta fordonet från upplaget. Enligt allmän livserfarenhet kan ägaren eller innehavaren hämta sin egendom inom denna tid. I allmänhet sköter någon nära anhörig eller någon som bor i närheten ärenden och går igenom posten för personer som bor en del av året utomlands eller vårdas på sjukhus. 

Att ett fordon övergår i kommunens ägo är av stor betydelse med tanke på äganderätten. Å andra sidan är förfarandet till denna del det samma i den gällande lagen. Det att ett fordon överges är i de flesta fall ett tecken på att föremålet antingen inte har någon ägare eller att ägaren inte är intresserad att ha kvar sitt föremål. Om ägaren inte hämtar sitt fordon ska kommunen svara för kostnaderna för flyttningen, förvaringen och förvaltningen. Anmälningarna om flyttning av fordon har ökat, och över hälften av anmälningarna leder till upplagsflyttning. Därför är det skäligt att sätta en tidsgräns för förvaringen. Av ovan nämnda orsaker är en tid på 30 dagar skälig. 

Lagförslaget har också beröringspunkter med rörelsefriheten, men inte med dess kärnområden. Den som använder bil för att förflytta sig kan antas ta hand om sitt trafikmedel. Genom de föreslagna bestämmelserna tryggas också en sund miljö. Fordonsägarens rättsskydd garanteras genom bestämmelsen om ändringssökande.  

I 9 § i den lag som föreslås finns det också beröringspunkter med skyddet av hemfriden. Ett fordon eller en släpvagn kan enligt grundlagsutskottets tolkning (GrUU 6/1998) inte anses vara ett utrymme som omfattas av hemfriden, men en husvagn eller en husbil ligger i ett slags gränsområde vad hemfriden beträffar (GrUU 17/1998). Bestämmelsen om öppnande av lås är i enlighet med grundlagsutskottets ställningstagande begränsad så, att den inte ger tillträde till utrymmen som används för boende av permanent natur.  

Växelverkan i planeringen av trafikleder och offentliga kungörelser  

I fråga om växelverkan och kungörelser som gäller vägplanering övergår man i enlighet med bestämmelserna om offentliga kungörelser i förvaltningslagen i princip till elektronisk praxis. Bestämmelserna om offentliga kungörelser har betydelse speciellt ur perspektivet rättsskydd och god förvaltning enligt 21 § i grundlagen. De bestämmelser som föreslås har dessutom betydelse med tanke på tillgodoseendet av rätterna att ta del enligt 2 § 2 mom., 14 § och 20 § 2 mom. samt principen om jämlikhet enligt 6 § i grundlagen. I regeringens proposition som gäller offentliga kungörelser och förfarandet vid offentlig delgivning (RP 239/2018 rd) behandlas vilket förhållande lagstiftningen om offentlig kungörelse har till dessa bestämmelser i grundlagen. 

Att informera om en sak enbart i det allmänna datanätet är med tanke på grundlagen inte alltid tillräckligt för att trygga de personers tillgång till information och möjligheter att påverka som inte har tillgång till egen dator och internet-förbindelse. Enligt förvaltningslagen ska även andra sätt att informera, såsom att annonsera i tidningar, kunna användas vid behov, och dessutom ska det i de kommuner där föremålet för planering är beläget informeras om att planerna hålls tillgängliga genom kommunal underrättelse. På så sätt säkerställs parternas och allmänhetens delfående. Myndigheten ska också överväga att utöver elektronisk kungörelse utnyttja andra metoder för delgivning från fall till fall.  

Utöver övergången som gäller förfarandet för offentlig kungörelse förbättras samtidigt också ställningen för ägarna och innehavarna till fastigheter på planens verkningsområde genom att förfarandet för den kompletterande informationen till dem ändras till att ske som vanlig delgivning i enlighet med förvaltningslagen och att gälla alla fastighetsägare, vilkas fastigheter påverkas av omedelbara konsekvenser av planen som närmare fastställs i lagen, på planens verkningsområde. När man dessutom från att kungöra i kommunerna övergår till praxisen att de myndigheter som ansvarar för planerna kungör på sina webbplatser utvidgas kravet på information till ägare och innehavare av fastigheter på ett verkningsområde till att gälla också andra än personer som bor i en annan kommun. Väg- och järnvägsplaner berättigar till inlösen av de områden och rättigheter som anvisas i planen vilket innebär att man inkräktar på kärnan i egendomsskyddet som tryggas i 15 § i grundlagen. Med tanke på parternas rättssäkerhet är det därför viktigt att säkerställa att de får information om att en plan hålls tillgänglig och möjlighet att göra anmärkningar via delgivning på ett sätt som når personerna direkt.  

Handlingar som rör väg-, järnvägs- och utredningsplaner kan innehålla personuppgifter eller andra uppgifter som ingår i skyddet av privatlivet såsom uppgifter om fastigheter som kan förknippas med personer. Med hänsyn till skyddet för personuppgifter och för privatlivet är det viktigt att endast personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information publiceras i handlingar som blir offentliga på webben (t.ex. GrUU 63/2014 rd). Detta grundar sig också 62 b § i förvaltningslagen på. Paragrafen, som träder i kraft den 1 januari 2020, är direkt tillämplig på de ärenden som ska delges genom offentlig kungörelse enligt 62 a § i förvaltningslagen och gör det möjligt att trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen i kungörelser och i kungjorda handlingar offentliggöra personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information. 

I regeringens proposition RP 239/2018 rd behandlas den relation som regleringen om offentliga kungörelser har till offentlighetsprincipen enligt 12 § 2 mom. i grundlagen, tryggat privatliv enligt 10 § 1 mom. i grundlagen och lagstiftningen om skydd för personuppgifter, särskilt EU:s allmänna dataskyddsförordning. (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG). 

Den allmänna dataskyddsförordningen är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. Även enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska skyddet för privat- och familjeliv, bostad och kommunikationer respekteras. I artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principer för behandling av personuppgifter. Sådana principer är enligt artikel 5.1 laglighet, korrekthet och öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, korrekthet, lagringsminimering samt integritet och konfidentialitet. I artikel 6 föreskrivs det närmare om vad som avses med att behandlingen av personuppgifter ska vara lagenlig. Enligt artikel 6.1 c är behandling av personuppgifter laglig, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, och enligt artikel 6.1 e om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Dessa grunder för behandlingen ska enligt artikel 6.3 fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Enligt artikel 86 får personuppgifter i allmänna handlingar som förvaras av en myndighet för utförande av en uppgift av allmänt intresse lämnas ut av myndigheten i enlighet med den medlemsstats nationella rätt som myndigheten omfattas av, för att jämka samman allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen. 

I planeringen av vägar och järnvägar enligt lagen om trafiksystem och landsvägar samt banlagen samlas personuppgifter in och behandlas till exempel i samband med uppgifter om ägare av fastigheter på planeområdet och förfarandet med växelverkan enligt lagen. Behandlingen av personuppgifter grundar sig på fullgörandet av rättsliga förpliktelser enligt artikel 6.1 c och på utförandet av en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning enligt artikel 6.1. e i allmänna dataskyddsförordningen när trafikleder planeras. Enligt principerna i allmänna dataskyddsförordningen ska man sträva efter att minimera publicerandet av onödiga personuppgifter till exempel vid framläggande även om de inte skulle vara sekretessbelagda enligt offentlighetslagen. När offentliga kungörelser verkställs ska man i fortsättningen dessutom följa bestämmelserna i 62 b § i förvaltningslagen. Enligt den publiceras i fråga om personuppgifter endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information, och personuppgifterna ska avlägsnas från datanätet efter att tiden när kungörelsen och det dokument som ska kungöras ska vara tillgängliga har löpt ut. 

Utfärdande av förordning och överföring av lagstiftningsbehörighet  

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan statsrådet utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande skall vara exakt avgränsat. Dessutom härrör det från grundlagen att de ärenden som behörigheten gäller ska fastställas noggrannt i lag. Det har varit praxis i grundlagsutskottets utlåtanden att kräva att bemyndigandebestämmelser i lag ska vara exakta och noggrant avgränsade (GrUU 16/2002 rd, s 2, GrUU 19/2002 rd, s. 5, GrUU 1/2004 rd, s. 2 och GrUU 17/2010 rd, s. 2). 

Propositionen innehåller bemyndigandebestämmelser som beskrivs i punkten ”bestämmelser på lägre nivå än lag”. Av dem gäller största delen närmare bestämmelser som ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom ska vissa detaljer och omständigheter av teknisk natur regleras genom föreskrifter av Transport- och kommunikationsverket. I de bemyndiganden att utfärda förordningar och föreskrifter som föreslås i propositionen regleras inte grunder för individens rättigheter, skyldigheter eller grundläggande rättigheter.  

Huvuddelen av de bemyndiganden att utfärda förordning och föreskrifter som föreslås gäller lagen om trafiksystem och landsvägar och spårtrafiklagen. Bemyndigandena motsvarar gällande lagstiftning. Genom förordning utfärdas föreskrifter som till karaktären är rätt tekniska och detaljerade. I 80 § 2 mom. i grundlagen anges möjligheten att genom lag bemyndiga andra myndigheter att utfärda rättsnormer i bestämda frågor (Grundlagsutskottets betänkande om reform av grundlagen, GrUB 10/1998 rd). Enligt bestämmelsen kan myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Dessutom skall enligt grundlagen tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande vara exakt avgränsat. Ett särskilt skäl för att reglera om normgivningsrätt för en myndighet är bland annat en teknisk reglering av smärre detaljer (GrUU 52/2001 rd, GrUU 46/2001 rd), som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning (GrUU 43/2000 rd). De ärenden som omfattas av ett normgivningsbemyndigande skall vara noggrant fastställda i lag och tillämpningsområdet skall vara exakt avgränsat (RP 1/1998 rd). 

Tillämpningsområdet för de bemyndiganden som föreslås i propositionen är noggranna och exakt avgränsade, och anses inte stå i strid med grundlagen. Propositionen har inte samband med omständighet som är särskilt svåra med tanke på grundlagen.  

På de grunder som anges ovan föreslås det att lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

1. Lag om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) 14, 15, 15 d §, 27, 27 a, 27 b, 30 och 31 §, den finska språkdräkten i 36 § samt 42, 69, 93, 100, 103–105 och 108 §, av dem 15 d, 27, 27 a, 27 b, 30, 31, 42, 100 och 103 § sådana de lyder i lag 980/2018 och den finska språkdräkten i 36 § samt 69, 93, 104, 105 och 108 § sådana de lyder i lag 572/2018, och 
fogas till lagen nya 27 c och 32 h § som följer:  
14 § Ändrande av enskild väg till landsväg samt landsvägar på detaljplaneområden 
En enskild väg ändras till landsväg när förutsättningarna enligt 13 § 3 mom. för anläggande av en ny landsväg så kräver. I 83 § 4 mom. i markanvändnings- och bygglagen föreskrivs för hurdana landsvägar ett trafikområde kan anvisas inom ett detaljplaneområde. 
När en enskild väg eller en gata ändras till landsväg uppkommer för väghållaren rätt till området för den enskilda vägen eller till gatuområdet enligt 57 § 2 mom. eller 58 § 3 mom. 
15 § Fastigheter och enskilda vägar  
Vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om en fastighet tillämpas även på ett outbrutet område och på fastigheters samfällda område. 
Med enskild väg avses i denna lag enskilda vägar enligt lagen om enskilda vägar (560/2018) samt sådana med enskilda vägar jämförbara vägar och anslutningar som lagen om enskilda vägar inte tillämpas på.  
15 d § Förfarandet för beredningen av planerna 
Kommunikationsministeriet ska bereda den riksomfattande trafiksystemplanen i samarbete med de ministerier, myndigheter och andra aktörer som är centrala med tanke på planen. Utlåtande om utkastet till planen ska begäras från de ministerier, myndigheter, landskapsförbund och andra aktörer för vars verksamhetsområde eller uppgifter planen har en väsentlig betydelse. 
Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket ska delta i utarbetandet av den riksomfattande trafiksystemplanen i enlighet med det som särskilt föreskrivs i lag. Transport- och kommunikationsverket deltar i trafiksystemplaneringen och planeringen av åtgärderna i egenskap av sakkunnig i fråga om transportservice, marknadens funktion, utnyttjande av information och främjande av automation. Trafikledsverket deltar, i egenskap av sakkunnig i trafikledshållning och innehavare av trafikledsegendom, i trafiksystemplaneringen och beredningen av åtgärder som gäller trafiknäten samt i det samarbete som gäller markanvändningen. 
Den som svarar för beredningen av planen ska ge även andra än de som avses i 1 och 2 mom. tillfälle att bekanta sig med de planutkast som nämns i de momenten och att framföra sina åsikter om utkasten. Tillfälle till detta ska ges så att information om ärendet och utkastet till plan publiceras i det allmänna datanätet. Minst 30 dagar ska reserveras för framförande av åsikter. I det allmänna datanätet ska det också lämnas information om godkända planer med motiveringar samt om hur utlåtanden och åsikter har beaktats.  
2 kap. 
Planering av landsväg 
27 § Framläggande av planer och framställande av anmärkningar  
När en utredningsplan och en vägplan utarbetas ska närings-, trafik- och miljöcentralen ge kommunen, fastighetsägare och övriga sakägare samt personer vars boende, arbete eller övriga förhållanden kan påverkas av planen möjlighet att delta i beredningen av planen, att bedöma verkningarna av planen och att skriftligen eller muntligen framföra sin åsikt i saken. 
Innan planen godkänns ska närings-, trafik- och miljöcentralen ge de i 1 mom. avsedda intressenterna tillfälle att göra en anmärkning med anledning av planen. Närings-, trafik och miljöcentralerna ska i detta syfte göra utredningsplanen och vägplanen tillgängliga genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen (434/2003). Kungörelsen och planen ska dock hållas tillgängliga oavbrutet i 30 dagar. 
Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i kommunallagen (410/2015). Närings-, trafik- och miljöcentralen ska dessutom lämna meddelande om framläggandet av planen genom vanlig delgivning till ägarna och innehavarna av de fastigheter från vilka det enligt planen ska inlösas område, de fastigheter på vars område det bildas skydds- eller frisiktsområden, de fastigheter till vars område det grundas någon annan rättighet och de fastigheter som gränsar till vägområdet. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen. 
Anmärkningarna om planen ska ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen före utgången av den tid under vilken planen är framlagd. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska meddela sitt motiverade ställningstagande till de anmärkningar som har gjorts om planen. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska underrätta kommunerna inom området om sitt ställningstagande samt dem som gjort anmärkningar och som skriftligen har bett om att bli underrättade och samtidigt uppgett sin adress. Närings-, trafik- och miljöcentralens motiverade ställningstagande ska uppges i Transport- och kommunikationsverkets beslut om godkännandet av planen.  
27 a § Utlåtanden och kommunens bemötande av anmärkningar  
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska begära utlåtande om planen av de landskapsförbund och kommuner vars område planen gäller eller på vars område verkningar av planen i övrigt visar sig. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska begära utlåtande även av andra myndigheter, om behövs för beslutsprövningen.  
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska ge de kommuner vars område planen gäller tillfälle att yttra sig om de anmärkningar som framställts om planen.  
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska lägga fram sitt motiverade ställningstagande till de utlåtanden som lämnats om planen. 
27 b § Förhandsöverläggning 
Medan en utredningsplan och en vägplan utarbetas och innan planen lämnas för godkännande ska Transport- och kommunikationsverket anordna en förhandsöverläggning på begäran av närings-, trafik- och miljöcentralen eller en annan myndighet. Verket kan också anordna förhandsöverläggning på eget initiativ. Förhandsöverläggningen ska anordnas inom rimlig tid från det att begäran framställdes. Förhandsöverläggningen syftar till att främja hanteringen av de utrednings- och utvärderingsförfaranden som krävs för planen, informationsutbytet mellan närings-, trafik- och miljöcentralen och de övriga myndigheterna samt att förbättra utredningarnas och handlingarnas kvalitet och tillgänglighet och skapa smidigare förfaranden. 
27 c § Framställning om godkännande av en utredningsplan och en vägplan 
Närings-, trafik- och miljöcentralen gör en framställning till Transport- och kommunikationsverket om godkännande av en utredningsplan eller en vägplan. 
Framställningen om godkännande av en utredningsplan ska innehålla de uppgifter, utredningar och handlingar enligt 15 g, 15 h, 16, 17, 19, 27, 27 a, 29 och 43 b § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen. 
Framställningen om godkännande av en vägplan ska innehålla de uppgifter och utredningar enligt 15 g, 15 h, 16, 17, 22, 23, 24, 27, 27 a, 28, 29, 43 b, 44 och 45 § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen.  
Framställningen om godkännandet och det material om planen som utgör grunden för framställningen ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket skriftligen samt om möjligt elektroniskt. Verket ska begära ett utlåtande om planen av Trafikledsverket om det inte är uppenbart onödigt. 
Bestämmelser om det närmare innehållet i framställningen om godkännande av utredningsplanen och vägplanen och om inlämnandet av dessa får utfärdas genom förordning av statsrådet.  
30 § Ändring av och mindre avvikelser från planerna 
Om en vägplan som varit offentligt framlagd behöver ändras och ändringens verkningar bedöms vara ringa, kan ett enklare förfarande iakttas än vad som föreskrivs i 27 och 27 a §. 
Om en godkänd utredningsplan eller vägplan behöver ändras, ska det göras i enlighet med vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om nya utredningsplaner och vägplaner.  
Från en godkänd vägplan får avvikelse göras utan att planen behöver ändras, om avvikelsen har ringa verkningar och närings-, trafik- och miljöcentralen eller Trafikledsverket prövar att avvikelsen i samband med genomförandet av planen är behövlig och ändamålsenlig. 
31 § Planernas giltighetstid 
En vägplan ska börja utarbetas inom åtta år från utgången av det år under vilket godkännandet av utredningsplanen för projektet har vunnit laga kraft. I annat fall förfaller beslutet om godkännande av utredningsplanen. Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan förlänga utredningsplanens giltighetstid med högst fyra år, om förutsättningarna i 17 och 19 § alltjämt uppfylls. En vägplan anses ha börjat utarbetas när detta kungjorts så som föreskrivs i 16 § 2 mom. 
Beslutet om godkännande av en utredningsplan förfaller även till den del en vägplan som har utarbetats enligt planen har godkänts och beslutet om godkännande har vunnit laga kraft. 
Beslutet om godkännande av en vägplan förfaller, om arbetet på vägen inte till någon del har påbörjats inom fyra år från utgången av det år under vilket vägplanen har vunnit laga kraft. Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan förlänga tidsfristen med högst fyra år och av särskilda skäl med ytterligare en period på högst fyra år. Tidsfristen kan förlängas bara om vägplanen alltjämt uppfyller förutsättningarna i 17 och 22 §. Arbetet på vägen anses ha påbörjats när det område som behövs för vägändamålen har tagits i väghållarens besittning i enlighet med 56 §. 
32 b § Bemyndigande att utfärda förordning 
Närmare bestämmelser om förfarandena enligt 27 §, 27 a § och 30 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
42 § Arbete på vägområde samt placering av konstruktioner, anläggningar och anordningar på vägområde 
För arbete på vägområde samt för placering av konstruktioner, anläggningar och anordningar på vägområde krävs det tillstånd av närings-, trafik- och miljöcentralen. Tillstånd får beviljas om åtgärden inte orsakar fara för trafiken eller medför olägenhet för väghållningen. Tillstånd för placering av konstruktioner, anläggningar eller anordningar som är nödvändiga med tanke på ett fungerande samhälle ska dock beviljas om placeringen inte orsakar fara för trafiken och inte medför mer än ringa olägenhet för väghållningen. 
Den som beviljats tillstånd är skyldig att utföra de åtgärder som avses i 1 mom. och att underhålla konstruktioner, anläggningar och anordningar enligt tillståndsvillkoren. Tillståndsinnehavaren är skyldig att på egen bekostnad göra de ändringar som närings-, trafik- och miljöcentralen kräver eller att flytta eller avlägsna en konstruktion, anläggning eller anordning, om nyttjandet av den orsakar sådan fara eller olägenhet som avses i 1 mom. 
Om tillstånd inte krävs på grund av bestämmelser i någon annan lag, ska det göras en anmälan om åtgärden till närings-, trafik- och miljöcentralen i god tid innan åtgärden vidtas. 
Om inte något annat följer av 1 eller 3 mom., 8 § 1 mom. eller 42 a § 1 mom., krävs det tillstånd av närings-, trafik- och miljöcentralen för att ett vägområde och sådana konstruktioner, anläggningar och anordningar som finns på vägområdet ska få användas för andra ändamål än landsvägsändamål. 
Tillstånd behövs dock inte för 
1) en förbindelseväg och regional väg som inte är markerad med ett vägmärke som anger förkörsrätt, om området utanför dikets yttre slänt på en landsvägs vägområde ska användas kortvarigt då det är fråga om att trävaror förvaras kortvarigt i högst sex månader i samband med avverkning och med beaktande av bestämmelserna i vägtrafiklagen och inte heller för lastning på vägområdet av den trä-vara som har förvarats på ovannämnda sätt, 
2) placering av en i 52 a § avsedd tillfällig annons på vägområde, 
3) placering på vägområde med stöd av 45 § 3 mom. i postlagen (415/2011) av sådana anordningar eller mindre konstruktioner som behövs för insamling och utdelning av post, eller 
4) placering av trafikanordningar på landsvägens vägområde när det gäller ordnande av sådan trafikstyrning och trafikledning som omfattas av väghållarens ansvar. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska ingå i tillståndsansökan och anmälan, om hur uppgiften om placeringen ska meddelas och om de tekniska egenskaperna hos och placeringen av konstruktioner, anläggningar och anordningar samt om arrangemangen under den tid arbetet pågår. När det gäller el- och telekablar får verkets föreskrifter gälla endast kablarnas yttre skyddskonstruktioner och placering samt arrangemangen under den tid arbetet pågår.  
69 § Reglering av enskilda vägar 
Vid en landsvägsförrättning ska sådana regleringar av enskilda vägar och vägrätter företas som behövs med hänsyn till byggandet av en landsväg eller på grund av bestämmelser eller förbud enligt 24 § 1 och 2 mom. Vid förrättningen behandlas och avgörs också övriga ärenden som ska behandlas vid en vägförrättning enligt lagen om enskilda vägar. 
Vägförbindelser till enskilda vägar samt vägrätter kan regleras vid en sådan lokal förrättning som avses i 76 § i lagen om enskilda vägar och som kan verkställas på begäran av närings-, trafik- och miljöcentralen utan särskild ansökan. Frågan om den ersättning som avses i 72 § i denna lag avgörs då vid denna förrättning, på vilken dessutom tillämpas vad som föreskrivs i 82 § i inlösningslagen. 
93 § Ett tidigare vägområde som enskild väg 
Även om ett vägområde som har hört till en tidigare landsväg har övergått till den närmast intill liggande fastighetens ägare eller övergått i kommunens ägo får också andra som behöver området som enskild vägkostnadsfritt använda det som sin väg, tills de frågor som berör vägrätten har behandlats så som föreskrivs i 69 § eller vid en landsvägsförrättning enligt 75 § 1 mom. 
Frågor som gäller användningen av de områden som avses i 92 § 2 och 3 mom. som enskild väg behandlas och avgörs enligt lagen om enskilda vägar. 
Närings-, trafik- och miljöcentralen svarar för underhållet av en sådan tidigare landsväg som avses i 1 mom. fram till den 1 oktober kalenderåret efter indragningen av landsvägen. 
Innan närings-, trafik- och miljöcentralens underhållsskyldighet upphör ska det vid en landsvägsförrättning beslutas om hur väghållningsskyldigheten beträffande den tidigare landsvägen ska fördelas mellan vägdelägarna. Vid behov kan det fattas ett temporärt beslut om fördelningen av väghållningsskyldigheten. Ett sådant temporärt beslut upphör att gälla när landsvägsförrättningen vunnit laga kraft, om inte annat bestämts om beslutets giltighet när beslutet fattades. 
100 § Förberedelser för störningar och undantagsförhållanden 
Väghållaren och närings-, trafik- och miljöcentralen ska samarbeta vid förberedelser för störningar under normala förhållanden och för sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) samt sörja för att verksamheten fortsätter så störningsfritt som möjligt även vid undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. De ska på det sätt som deras verksamhet kräver delta i beredskapsplanering och på förhand förbereda verksamhet som ska bedrivas vid störningar under normala förhållanden och vid undantagsförhållanden. 
Väghållarens ska i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralerna utarbeta en beredskapsplan, i vilken hänsyn ska tas till landsvägarnas betydelse för trafiken, väglaget och de förutsägbara förändringarna i dem samt övriga omständigheter som påverkar väghållningen vid undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. 
Närmare bestämmelser om den beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom får Transport- och kommunikationsverket meddela tekniska föreskrifter om det närmare innehållet i och uppgörandet av den beredskapsplan som avses i 2 mom. 
103 § Delgivning och delfående av beslut 
Transport- och kommunikationsverket sänder besluten om godkännande av utredningsplaner och vägplaner samt om förlängning av deras giltighetstid till närings-, trafik- och miljöcentralen och till väghållaren. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska delge beslutet offentligt genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen. Kungörelsen samt beslutet och de handlingar som ligger till grund för det ska hållas tillgängliga minst den tid som föreskrivs för sökande av ändring. Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen.  
Ett sådant beslut om godkännande av en vägplan som är av ringa betydelse kan delges genom bevislig delgivning. Bestämmelser om bevislig delgivning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om elektronisk delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).  
104 § Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna  
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska samtidigt när ett beslut om godkännande av en utredningsplan och en vägplan delges offentligt i enlighet med 103 §, genom vanlig delgivning meddela om beslutet till dem som gjort en anmärkning om planen och vars adresser är kända. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen. 
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska meddela kommunen och landskapsförbundet samt vid behov även andra myndigheter om beslut om godkännande av och om förlängning av giltighetstiden för en utredningsplan och en vägplan. Information om var och hur länge planen hålls tillgänglig ska bifogas meddelandet.  
105 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om ett beslut som gäller behörighetsintyg enligt 43 f §. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Besvär över närings-, trafik- och miljöcentralens beslut i fall som avses i 37 §, 38 § 2 mom., 42 § 1 mom., 42 a och 47 §, 48 § 2 mom. och 52 § ska anföras hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets anslutningen, övergångsstället, vägområdet, fastigheten eller reklamaffischen eller annonsen i fråga finns. 
Kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet har rätt att anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller vägplan vars verkningar sträcker sig till kommunens eller landskapets område eller myndighetens verksamhetsområde. 
En lokal eller regional registrerad sammanslutning eller stiftelse har rätt att i ärenden som hör till dess verksamhetsfält anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller vägplan vars verkningar sträcker sig till sammanslutningens eller stiftelsens geografiska verksamhetsområde. 
Besvär som gäller ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en vägplan som ska anses vara av samhällelig vikt ska behandlas skyndsamt. 
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats vid landsvägsförrättningar finns i 87 §.  
108 § Kungörelse 
Om en kungörelse, ett förordnande, ett förbud eller något annat ärende med stöd av denna lag ska delges offentligt och det inte finns särskilda bestämmelser om på vilket sätt delgivningen ska ske, ska den behöriga myndigheten informera om ärendet genom offentligt kungörelse under minst 30 dagar. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

2. Lag om ändring av banlagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras ibanlagen (110/2007) 4 a, 22, 22 a, 22 b, 25, 90–92 och 95 §, av dem 4 a § sådan den lyder i lag 1395/2015, 22, 22 a, 22 b, 25 och 90–92 § sådana de lyder i lag 998/2018 samt 95 § sådan den lyder i lag 567/2016, och  
fogas till lagen nya 22 c och 25 c § som följer:  
4 a § Plan för utveckling av järnvägsinfrastrukturen 
Kommunikationsministeriet ska i samarbete med aktörer inom järnvägsbranschen utarbeta en långsiktig plan för utveckling av järnvägsinfrastrukturen. Planen kan vara en del av en allmän plan över trafikinfrastrukturen för alla fortskaffningsmedel. I planen ska ingå ett finansierings- och investeringsprogram för järnvägsinfrastrukturen för minst åtta år. Finansierings- och investeringsprogrammet ska i början av varje regeringsperiod ses över som en del av det övriga trafikpolitiska strategi- och planeringsarbetet. 
Om det ur finansierings- och investeringsprogrammet för järnvägsinfrastrukturen i enlighet med planen för utveckling av järnvägsinfrastrukturen anvisas finansiering som ingår i den årliga statsbudgeten till utveckling både av statens bannät och av det övriga järnvägssystemet, ska ministeriet ingå ett sådant avtal med den bannätsförvaltare som ansvarar för förvaltningen av delen av järnvägssystemet i fråga som uppfyller principerna i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde. Ministeriet ska säkerställa att de som ansöker om bankapacitet och som avses i spårtrafiklagen (1302/2018) får framföra sin åsikt om avtalet innan det undertecknas.  
22 § Framläggande av planer och framställande av anmärkningar  
När en utredningsplan och en järnvägsplan utarbetas ska bannätsförvaltaren ge kommunen, fastighetsägare och övriga sakägare samt de vars boende, arbete eller övriga förhållanden kan påverkas av planen möjlighet att delta i beredningen av planen, bedöma verkningarna av planen och skriftligen eller muntligen framföra sin åsikt i saken.  
Innan planen godkänns ska de i 1 mom. avsedda intressenterna ges tillfälle att göra en anmärkning med anledning av planen. I detta syfte ska utredningsplanen och järnvägsplanen hållas tillgängliga genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen (434/2003). Kungörelsen och planen ska dock hållas tillgängliga oavbrutet i 30 dagar. Trafikledsverket svarar för framläggandet av planer som gäller statens bannät. För framläggandet av planer som gäller privata spåranläggningar svarar Transport- och kommunikationsverket, till vilket bannätsförvaltaren ska sända handlingar och uppgifter som gäller utredningsplanen och järnvägsplanen.  
Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen (410/2015). Den som svarar för framläggandet ska dessutom lämna meddelande om framläggandet av planen genom vanlig delgivning till ägarna och innehavarna av de fastigheter från vilka det enligt planen ska inlösas område, de fastigheter på vars område det bildas skydds- eller frisiktsområden, de fastigheter till vars område det grundas någon annan rättighet och de fastigheter som gränsar till järnvägsområdet. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen.  
Anmärkningarna om planen ska sändas till den som lagt fram planen före utgången av den tid under vilken planen är framlagd. Bannätsförvaltaren ska meddela sitt motiverade ställningstagande till de anmärkningar som gjorts om planen. Den ska underrätta kommunerna inom området om sitt ställningstagande och även dem som gjort anmärkningar och som skriftligen har bett om att bli underrättade och samtidigt uppgett sin adress. Bannätsförvaltarens motiverade ställningstagande ska uppges i det beslut som gäller godkännandet av planen. 
22 a § Utlåtanden och kommunens bemötande av anmärkningar  
Bannätsförvaltaren ska begära utlåtande om utredningsplanen och järnvägsplanen av de närings-, trafik- och miljöcentraler, landskapsförbund och kommuner vars område planen gäller och på vars område verkningarna av planen i övrigt visar sig. Bannätsförvaltaren ska begära utlåtande också av andra myndigheter, om det behövs för beslutsprövningen.  
Bannätsförvaltaren ska ge de kommuner vars område planen gäller tillfälle att yttra sig om de anmärkningar som framställts om planen.  
Bannätsförvaltaren ska lägga fram sitt motiverade ställningstagande till de utlåtanden som lämnats om planen.  
22 b § Förhandsöverläggning 
Medan en utredningsplan och en järnvägsplan utarbetas och innan planen lämnas för godkännande ska Transport- och kommunikationsverket på statens eller någon annan bannätsförvaltares eller en myndighets begäran ordna en förhandsöverläggning. Verket kan också ordna en förhandsöverläggning på eget initiativ. Förhandsöverläggningen ska anordnas inom rimlig tid från det att begäran framställdes. Förhandsöverläggningen syftar till att främja hanteringen av de utrednings- och utvärderingsförfaranden som krävs för planen, informationsutbytet mellan bannätsförvaltaren, Transport- och kommunikationsverket, som är godkännande myndighet för planen, och andra myndigheter samt att förbättra utredningarnas och handlingarnas kvalitet och tillgänglighet och skapa smidigare förfaranden. I fråga om en järnvägsplan som gäller indragning av järnväg tillämpas på kommunikationsministeriet vad som i denna paragraf föreskrivs om Transport- och kommunikationsverket.  
22 c § Framställning om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan 
Bannätsförvaltaren gör en framställning till Transport- och kommunikationsverket om godkännande av en utredningsplan som avses i 11 § och en järnvägsplan som avses i 14 och 20 §. En framställning om godkännande av en järnvägsplan som gäller nedläggning av en järnväg enligt 79 § ska lämnas till kommunikationsministeriet. 
En framställning om godkännande av en utredningsplan ska innehålla de uppgifter, utredningar och handlingar enligt 9, 10, 12, 22, 22 a och 24 § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen. 
En framställning om godkännande av en järnvägsplan ska innehålla de uppgifter, utredningar och handlingar enligt 9, 10, 15, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 37 och 38 § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen. 
Framställningen om godkännandet och det material om planen som utgör grunden för framställningen ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket och i de fall som avses i 79 § till kommunikationsministeriet i skriftlig och i mån av möjlighet i elektronisk form. 
Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i framställningen om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan.  
25 § Ändring av och mindre avvikelser från planerna 
Om en vägplan som varit offentligt framlagd behöver ändras och ändringens verkningar bedöms vara ringa kan ett enklare förfarande iakttas än vad som föreskrivs i 22 och 22 a §. 
Om en godkänd utredningsplan eller järnvägsplan behöver ändras ska det göras i enlighet med vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om nya utredningsplaner och järnvägsplaner. 
Från en godkänd järnvägsplan får avvikelse göras utan att planen behöver ändras, om avvikelsen har ringa verkningar och bannätsförvaltaren i samband med byggandet av järnvägen prövar att avvikelsen är behövlig och ändamålsenlig. 
25 a § Järnvägsplaner som berör plankorsningar 
Utöver Trafikledsverket kan närings-, trafik- och miljöcentralen utarbeta sådana järnvägsplaner enligt 20 § 2 mom. som gäller plankorsningar och på centralen tillämpas då vad som i denna lag föreskrivs om bannätsförvaltaren. 
25 c § Bemyndigande att utfärda förordning 
Närmare bestämmelser om förfarandena enligt 22 §, 22 a § och 25 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
90 § Delgivning och delfående av beslut 
Transport- och kommunikationsverket sänder beslut om godkännande och om förlängning av giltighetstid för utredningsplaner och järnvägsplaner till bannätsförvaltaren. Ett beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan samt förlängning av deras giltighetstid ska delges offentligt genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen. Kungörelsen samt beslutet och de handlingar som ligger till grund för det ska dock hållas tillgängliga minst den tid som föreskrivs för sökande av ändring. Trafikledsverket svarar för framläggandet av beslut och för kungörelser som gäller statens bannät. Transport- och kommunikationsverket svarar för framläggandet av beslut och för kungörelser som gäller privata spåranläggningar. Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen. 
Ett sådant beslut om godkännande av en järnvägsplan som är av ringa betydelse kan delges genom bevislig delgivning. Bestämmelser om bevislig delgivning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om elektronisk delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).  
91 § Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna  
Den som enligt 90 § 1 mom. svarar för delgivningen av ett beslut om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan ska genom vanlig delgivning meddela om beslutet till dem som gjort en anmärkning om planen och vars adresser är kända. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen. Meddelandet ska lämnas samtidigt som beslutet delges offentligt enligt 90 §. 
Den som enligt 90 § 1 mom. svarar för delgivningen av ett beslut om godkännande av och förlängning av giltighetstiden för en utredningsplan och en järnvägsplan ska meddela kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet och vid behov också andra myndigheter om beslutet. Information om var och hur länge planen hålls tillgänglig ska bifogas meddelandet. 
92 § Ändringssökande 
I beslut som har fattats med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Besvär över Trafikledsverkets beslut i de fall som avses i 18 § 4 mom. och 2 a kap. anförs hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets plankorsningen i fråga finns samt i de fall som avses i 40 och 41 § hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets fastigheten i fråga finns. 
Bannätsförvaltaren har rätt att anföra besvär över ett beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan. Kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet har rätt att anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan vars verkningar sträcker sig till kommunens område eller myndighetens verksamhetsområde. 
En lokal eller regional registrerad sammanslutning eller stiftelse har rätt att i ärenden som hör till dess verksamhetsfält anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan vars verkningar sträcker sig till sammanslutningens eller stiftelsens geografiska verksamhetsområde. 
Besvär som gäller ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan som ska anses vara av samhällelig vikt ska behandlas skyndsamt. 
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats vid järnvägsförrättningar finns i 77 §. 
95 § Kungörelse 
Om en kungörelse, en förordnande, ett förbud eller något annat ärende med stöd av denna lag ska delges offentligt och det inte finns särskilda bestämmelser om på vilket sätt delgivningen ska ske, ska den behöriga myndigheten meddela om ärendet genom offentlig kungörelse under minst 30 dagar. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

3. Lag om ändring av lagen om enskilda vägar 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om enskilda vägar (560/2018) 26, 51, 61, 65, 83, 88 och 91 §, och 
flyttas den ändrade 88 § till 8 kap. som följer: 
26 § Anslutningar och plankorsning 
Den som ansluter en enskild väg till en annan eller ansluter en fastighet till en enskild väg svarar för anslutningen och ska bygga och underhålla den. Om försummelse av denna skyldighet medför uppenbar fara för trafiken på den enskilda vägen, för vägunderhållet eller för trafiksäkerheten och den som gjort anslutningen trots uppmaning inte vidtar behövliga åtgärder, kan väglaget eller, om ett sådant inte har bildats, vägdelägarna åta sig arbetet på anslutarens bekostnad. 
Bestämmelser om anslutning av enskilda vägar till landsväg finns i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005). Bestämmelser om plankorsningen mellan enskild väg och järnväg finns i banlagen (110/2007). 
51 § Väglagets stadgar 
Väglaget kan upprätta stadgar om sin förvaltning och övriga verksamhet. I väglagets stadgar ska åtminstone väglagets namn, hemort och organ anges. Stadgarna får avvika från bestämmelserna i denna lag, om det är särskilt tillåtet. I andra frågor som ska bestämmas i väglagets stadgar ska det som föreskrivs i denna lag iakttas. 
Om väglagets stadgar avviker från bestämmelserna i denna lag, krävs det att väglaget antar stadgarna enhälligt. I annat fall räcker ett majoritetsbeslut. 
Väglagets stadgar får inte kränka de rättigheter vägdelägare har enligt denna lag eller likabehandlingen av vägdelägarna. Alla vägdelägare har rätt att på begäran få en kopia av väglagets stadgar av sysslomannen eller bestyrelsens ordförande. 
Vägdelägare har rätt att begära att stadgarna ska behandlas och granskas av väglagsstämman. 
Stadgarna träder i kraft efter att de sänts till den som för registret över enskilda vägar och denna har antecknat stadgarna i registret.  
61 § Sammankallande av väglagets stämma 
Väglagsstämman sammankallas av sysslomannen eller bestyrelsen eller av någon annan i väglagets stadgar angiven aktör. En skriftlig kallelse till stämma ska sändas till varje vägdelägare vars postadress är känd för väglaget eller som har meddelat väglaget en e-postadress eller någon annan datakommunikationsförbindelse för sändande av kallelsen. I väglagets stadgar kan det även bestämmas om andra kompletterande sätt att informera om tidpunkten för väglagets stämma. Kallelsen ska tillställas vägdelägarna tidigast två månader och senast två veckor före stämman. I väglagets stadgar kan den kortare tidsfristen förlängas och den längre förkortas. 
I kallelsen till en årsstämma ska förslaget till debiteringslängd nämnas, likaså sådana ärenden av betydelse för väghållningen som ska avgöras vid stämman. Väglagets stadgar ska sändas till vägdelägarna som bilaga till kallelsen. I kallelsen till en extra stämma ska de ärenden nämnas som avgörs vid stämman. Förslaget till debiteringslängd ska under minst två veckor före stämman hållas framlagt för vägdelägarna på en i kallelsen angiven plats eller sändas till vägdelägarna som bilaga till kallelsen. 
Vägdelägarna ska ges möjlighet att bekanta sig med de protokoll som efter den senaste årsstämman upprättats över de möten väglagets organ hållit och de beslut organen fattat. Protokollen ska under minst två veckor före stämman hållas framlagda för vägdelägarna på en i kallelsen angiven plats.  
Om sysslomannen eller bestyrelsen eller någon annan i väglagets stadgar angiven aktör underlåter att sammankalla årsstämma eller vägrar att kalla vägdelägarna till extra stämma, kan stämman på ansökan av en vägdelägare hållas under ledning av en förrättningsingenjör i samband med förrättning av enskild väg, eller så kan den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen på ansökan av en vägdelägare, efter att ha gett sysslomannen eller bestyrelsen tillfälle att bli hörd, berättiga sökanden att kalla vägdelägarna till stämma på det sätt som föreskrivs i 1 mom. Om fem år eller mer förflutit sedan väglagets föregående stämma har kallats samman och hållits kan en vägdelägare kalla väglaget till stämma på det sätt som anges i 1 mom. 
Vad som i 1-3 mom. föreskrivs om vägdelägare gäller även andra sakägare vars ärenden behandlas på väglagets stämma. 
65 § Klander av väglagets beslut 
En vägdelägare eller annan sakägare har rätt att klandra ett beslut av väglagsstämman eller den konstituerande stämman genom talan mot väglaget, om 
1) procedurbestämmelserna i denna lag eller i väglagets stadgar inte har iakttagits vid behandlingen av ett ärende, 
2) beslutet strider mot denna lag eller väglagets stadgar, 
3) beslutet kränker hans eller hennes rättigheter eller vägdelägarnas likställighet. 
Genom en dom med anledning av en klandertalan kan ett beslut förklaras ogiltigt eller ändras på yrkande av käranden. Beslutet kan ändras endast om det kan konstateras vilket innehåll det borde ha haft. 
Klandertalan mot väglaget ska väckas vid den tingsrätt som fungerar som jorddomstol inom tre månader från det att beslutet fattades. Behörig tingsrätt är den tingsrätt som är jorddomstol inom vars domkrets den aktuella vägen är belägen. Om vägen är belägen inom två eller flera jorddomstolskretsar avgörs ärendet av den tingsrätt som är jorddomstol inom vars domkrets största delen av den väg som ärendet gäller är belägen. Bestämmelser om tingsrättens domförhet finns i 2 kap. i rättegångsbalken. En jordrättsingenjör kan delta i beredningen av ärendet. 
Om beslutet gäller en sådan sakägares rätt som inte är vägdelägare och som inte varit närvarande vid den stämma där beslutet fattades, har sakägaren rätt att väcka klandertalan inom tre månader från den dag då han eller hon bevisligen fick del av beslutet. Om det med anledning av beslutet har framställts ett i 64 § avsett rättelseyrkande, har vägdelägare och andra sakägare dock rätt att väcka talan mot väglaget vid tingsrätten inom 30 dagar från delfåendet av det beslut som meddelats med anledning av rättelseyrkandet.  
83 § Statsunderstöd 
Staten kan årligen inom ramen för anslaget för ändamålet i fråga i statsbudgeten bevilja understöd 
1) för underhållet av en enskild väg, förutsatt att det har bildats ett väglag för att sköta de ärenden som gäller vägen, 
2) för rådgivning och vägledning till väglag och produktion av material och tjänster till stöd för detta, samt 
3) för utvecklings-, planerings- och forskningsarbete som gäller enskilda vägar. 
En förutsättning för beviljande av understöd enligt 1 mom. 1 punkten är att uppgifterna om väglaget och den enskilda vägen i registret över enskilda vägar och i informationssystemet för väg- och gatunätet är uppdaterade, i enlighet med vad som krävs enligt 50 §. 
Beslut om beviljande och indragning av statsunderstöd för väghållning enligt 1 mom. 1 punkten fattas av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde vägen eller största delen av vägen finns. Transport- och kommunikationsverket beslutar om fördelningen av anslaget eller delar av det till de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna. Beslut om beviljande av statsunderstöd för ändamål enligt 1 mom. 2 och 3 punkten fattas av Transport- och kommunikationsverket.  
Närmare bestämmelser om fördelning av anslaget för statsunderstöd får vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet. 
8 kap. 
Särskilda bestämmelser 
88 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen om beviljande av statsunderstöd enligt 83 §. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003).  
I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning och i beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen enligt 13 § 2 mom., 23 § 1 och 2 mom. samt 61 § 4 mom. får ändring sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Behörig förvaltningsdomstol är den inom vars domkrets den enskilda vägen finns.  
Närings-, trafik- och miljöcentralen får söka ändring i ett i 85 § 2 mom. avsett beslut om samtycke av kommunen.  
Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som fattats vid förrättning av enskild väg finns i 81 §. 
91 § Omedelbar verkställighet av beslut 
Beslut som med stöd av denna lag har fattats vid förrättning av enskild väg eller väglagsstämma samt närings-, trafik- och miljöcentralens beslut enligt 83 § om statsunderstöd och beslut enligt 61 § 4 mom. om berättigande att kalla till stämma får verkställas trots ändringssökande, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. Jorddomstolen är då beslutför även med dess ordförande ensam. 
Ett beslut som har fattats vid förrättning av enskild väg eller väglagsstämma får dock inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft när det är fråga om huruvida sådan rättighet som avses i 4, 8 eller 22 § ska beviljas. Inte heller ett beslut som avses i 63 § eller beslut om indragning av väg eller upphävande av de rättigheter som avses i 8 § får verkställas innan det har vunnit laga kraft. 
Om en avgift avlyfts eller sänks till följd av ändringssökande, ska det överbetalda beloppet återbäras och på det betalas sex procents årlig ränta som räknas från betalningsdagen till dagen för återbäring.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

4. Lag om ändring av 2 § i lagen om Transport- och kommunikationsverket 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om Transport- och kommunikationsverket (935/2018) 2 § som följer:  
2 § Verkets uppgifter 
Transport- och kommunikationsverket har till uppgift att 
1) främja trafik- och kommunikationssäkerheten samt den tekniska utvecklingen och störningsfriheten inom detta område, 
2) sköta sådana uppgifter inom trafik, transport och elektronisk kommunikation som gäller reglering, tillstånd, godkännanden, register, tillsyn, kompetens och examina som avser verksamhetsområdet samt informationstjänster och statistikföring inom verksamhetsområdet, 
3) begränsa miljöolägenheter som orsakas av trafiken, 
4) svara för ordnandet av sjökartläggningen, 
5) utveckla och främja trafik-, transport- och kommunikationstjänsterna, utbudet av dessa tjänster och transport- och kommunikationsmarknadens funktionsduglighet samt sörja för uppgifter som avser användarnas och passagerarnas rättigheter, 
6) främja digitaliseringen och automatiseringen inom transport och kommunikation och inom denna marknad samt skapa förutsättningar för experiment, undersökningar och innovationer som gäller trafik, transport och kommunikation, 
7) utveckla verksamhetsförutsättningarna för offentlig persontrafik, godstrafik och logistik samt ansvara för fördelningen av statens finansiering av offentlig persontrafik och anvisningarna till närings-, trafik- och miljöcentralerna avseende fördelningen av finansieringen 
8) utveckla och främja skötseln av ärenden som gäller enskilda vägar på riksnivå, ha hand om sakkunnig- och rådgivningsuppgifter i anslutning till enskilda vägar samt ansvara för fördelningen av understöd för enskilda vägar och finansieringen av trafik- och transporttjänster i skärgården inom ramen för statsbudgeten, 
9) planera användningen av radiofrekvenser, främja radiokommunikationen i tekniskt hänseende, utreda och undanröja störningar i radiokommunikationen, sköta marknadsövervakningen i fråga om radioutrustning, övervaka att villkoren för nätkoncessioner iakttas och sköta förvaltningen i fråga om radiotillstånd samt annan frekvensförvaltning, 
10) sköta tillsynsuppgifter som gäller postverksamheten samt register- och tillsynsuppgifter som gäller domännamn, 
11) sköta uppgifter som gäller statsbidrag och statsunderstöd samt beskattningsuppgifter som gäller trafik och transport, 
12) svara för uppgifter som åligger den behöriga myndigheten för sjötrafikledning och, biträdd av den som tillhandahåller fartygstrafikservice, framställa aktuella lägesbilder över sjötrafiken för försvars- och säkerhetsmyndigheterna, samt 
13) inom den egna verksamheten sörja för beredskapen för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden, främja och övervaka funktionssäkerheten i trafiksystemet och den elektroniska kommunikationen samt inom sitt verksamhetsområde stödja samhällets allmänna beredskap för störningssituationer under normala förhållanden och för undantagsförhållanden. 
Transport- och kommunikationsverket samordnar och övervakar beredningen och genomförandet av den riksomfattande trafiksystemplaneringen och producerar och uppdaterar riksomfattande strategiska program, åtgärdshelheter och lägesinformation för trafiksystemets olika aktörer. Verket deltar i trafiksystemplaneringen och beredningen av åtgärder i egenskap av sakkunnig i fråga om transportservice, marknadens funktion, utnyttjande av information och främjande av automation. Verket deltar också i den regionala trafiksystemplaneringen tillsammans med landskapsförbunden, kommunerna, stadsregionerna och andra aktörer. 
Dessutom ska verket 
1) meddela tekniska föreskrifter som gäller verksamhetsområdet, inom ramen för särskilt föreskriven behörighet, 
2) delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde, och 
3) inom ramen för sina befogenheter ingå sådana internationella överenskommelser av teknisk karaktär som inte gäller området för lagstiftningen. 
Verket ska även sörja för andra sådana myndighetsuppgifter inom verksamhetsområdet som det har enligt särskilda bestämmelser. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

5. Lag om ändring av lagen om transportservice 

I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om transportservice (320/2017) 259 §, sådan den lyder i lagarna 301/2018 och 371/2019,  
ändras 3, 5, 19, 20, 22, 53, 68, 83, 92, 104, 183, 184, 190, 195 a, 256, 257 och 264 §, sådana de lyder, 3 § delvis ändrad i lag 301/2018, 5 och 20 § delvis ändrade i lagarna 984/2018 och 371/2019, 19, 83 och 104 § sådana de lyder i lag 301/2018, 22, 256, 257 och 264 § sådana de lyder i lag 371/2019, 53 § sådan den lyder i lagarna 301/2018 och 984/2018, 68 och 92 § sådana de lyder i lagarna 301/2018 och 371/2019, 183 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 984/2018, 184 och 190 § sådana de lyder i lag 984/2018 och 195 a § sådan den lyder i lag 484/2019, samt 
fogas till 262 §, sådan den lyder i lagarna 301/2018 och 371/2019, ett nytt 2 mom. som följer:  
3 § Transport av personer och gods på väg 
För transport av personer eller gods på väg i förtjänstsyfte mot ersättning (yrkesmässig transport på väg) behövs tillstånd. Tillstånd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, nedan EU:s förordning om trafikidkare, behövs för  
1) yrkesmässig transport av personer på väg med en i fordonslagen avsedd buss (persontrafiktillstånd), eller 
2) yrkesmässig transport av gods på väg med ett fordon eller en fordonskombination med största tillåtna totalmassa på över 3 500 kilogram (godstrafiktillstånd). 
Utan persontrafiktillstånd får dock följande utföras: 
1) interna persontransporter med fordon som innehas av en koncern, en därmed jämförbar sammanslutning eller ett offentligt samfund, eller 
2) persontransporter som en del av social- och hälsovårdstjänster en kommun eller något annat offentligt samfund tillhandahåller med ett fordon som innehas av kommunen eller samfundet mot en fastslagen klientavgift som tas ut hos dem som får transporttjänster. 
Utan godstrafiktillstånd får dock transporteras gods inom Finland med traktor vars högsta tillåtna hastighet är högst 60 kilometer i timmen. Gods får transporteras med buss också av den som har persontrafiktillstånd. Genom förordning av statsrådet får dessutom annan sådan inrikes godstransport i Finland som på grund av godsets karaktär eller den korta transportsträckan har en endast obetydlig inverkan på transportmarknaden befrias från tillståndsplikt.  
Bestämmelser om rätten att med fordon som är registrerade någon annanstans än i Finland eller med fordon som utländska företag hyrt i Finland bedriva yrkesmässig transport av gods eller personer i Finland och om rätten att för finländska fordon vid behov få transporttillstånd till andra stater finns i II avd. 2 kap. 
5 § Beviljande av persontrafiktillstånd och godstrafiktillstånd 
Transport- och kommunikationsverket beviljar på ansökan person- eller godstrafiktillstånd till en fysisk person som  
1) är myndig och vars handlingsbehörighet inte har begränsats med stöd av 18 § i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) och för vilken det inte med stöd av 8 § 1 mom. i den lagen har förordnats en intressebevakare, 
2) uppfyller de krav enligt artiklarna 4 och 6–8 i EU:s förordning om trafikidkare som ställs på utövande av yrke i fråga om den som bedriver yrkesmässig trafik, 
3) inte under de senaste två åren har försatts i konkurs i en bransch där det krävs person-, taxi- eller godstrafiktillstånd och förutsatt att inte heller ett företag som på det sätt som avses i 2 kap. 4 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) står under sökandens bestämmande inflytande har försatts i konkurs under de senaste två åren, 
4) inte har försummat skyldigheter som hänför sig till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller till avgifter som Tullen tar ut och inte heller har andra skulder som indrivs genom utsökning och som med avseende på personens betalningsförmåga är mer än ringa, eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett medellöshetsintyg, 
5) inte har meddelats näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud, 
6) inte genom en lagakraftvunnen dom under de två senaste åren har konstaterats skyldig till att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha försummat att betala till beloppet och grunderna klara fordringar som grundar sig på ett anställningsförhållande, 
7) inte på grund av i 3–6 punkten nämnda eller därmed direkt jämförbar tidigare verksamhet visar sig uppenbart olämplig att bedriva sådan tillståndspliktig verksamhet som avses i denna lag. 
Transport- och kommunikationsverket beviljar på ansökan person- eller godstrafiktillstånd till en juridisk person som  
1) som uppfyller de krav enligt artiklarna 4 och 6–8 i EU:s förordning om trafikidkare som ställs på utövande av yrke och yrkeskunnande i fråga om den som bedriver yrkesmässig trafik, 
2) som inte under de senaste två åren har försatts i konkurs i en bransch där det krävs person-, taxi- eller godstrafiktillstånd och förutsatt att inte heller en till sökanden organisationsanknuten person som avses i 2 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) eller ett företag som på det sätt som avses i 2 kap. 4 § i värdepappersmarknadslagen står under sökandens eller den organisationsanknutna personens bestämmande inflytande har försatts i konkurs under de senaste två åren, 
3) som inte har försummat skyldigheter som hänför sig till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller till avgifter som Tullen tar ut och inte heller har andra skulder som indrivs genom utsökning och som med avseende på sökandens betalningsförmåga är mer än ringa, eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett medellöshetsintyg, 
4) förutsatt att verkställande direktören eller en ansvarig bolagsman inte har meddelats näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud, 
5) som inte genom en lagakraftvunnen dom under de två senaste åren har konstaterats skyldig till att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha försummat att betala till beloppet och grunderna klara fordringar som grundar sig på ett anställningsförhållande, 
6) som inte på grund av i 2-5 punkten i detta moment nämnda eller därmed direkt jämförbar tidigare verksamhet visar sig uppenbart olämplig att bedriva sådan tillståndspliktig verksamhet som avses i denna lag. 
Utöver det som föreskrivs i 1 och 2 mom. är en förutsättning för beviljande av person- och godstrafiktillstånd att den som tillståndssökanden har utsett till trafikansvarig uppfyller kraven enligt artiklarna 4, 6 och 8 i EU:s förordning om trafikidkare samt enligt 1 mom. 5 punkten i denna paragraf. Dessutom ska verkställande direktören och de ansvariga bolagsmännen i ett företag som söker tillstånd ha sådant gott anseende som avses i 8 §.  
Transport- och kommunikationsverket beviljar det förartillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EU:s förordning om tillstånd för godstrafik). 
Tillstånd av Ålands landskapsregering att bedriva persontransport och godstransport berättigar också till sådana transporter mellan Åland och övriga Finland. 
19 § Definitioner av internationell vägtransport 
I detta kapitel avses med 
1) transporttillstånd för internationell trafik ett tillstånd med stöd av vilket  
a)en i utlandet registrerad lastbil eller tung släpvagn får användas i Finland, 
b) en i Finland registrerad lastbil eller tung släpvagn får användas utomlands eller användas av ett utländskt transportföretag i Finland,  
c) internationell passagerartrafik mellan Finland och en annan stat får bedrivas med buss, 
2) internationell kombinerad transport i rådets direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna avsedd transport av gods mellan stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, när godset transporteras på en lastbil, i en släpvagn, i en påhängsvagn med eller utan dragbil eller på ett växelflak eller i en container som är minst 20 fot lång delvis på väg och delvis med fartyg eller på järnväg, sålunda att fartygs- eller järnvägstransporten är längre än 100 kilometer fågelvägen och att vägtransporten sker
a) mellan den plats där godset lastas och närmaste lämpliga pålastningsstation för järnvägssträckan,
b) mellan närmaste lämpliga urlastningsstation för järnvägssträckan och den plats där godset lossas, eller
c) på en sträcka av högst 150 kilometer fågelvägen från lastnings- eller lossningshamnen för den inre vattenvägen eller havstransporten.
 
20 § Transporttillstånd för internationell trafik som behövs i Finland 
Fordon som är registrerade utomlands eller som hyrs i Finland av utländska företag ska för transporter som avses 3 § ha transporttillstånd från Transport- och kommunikationsverket, transporttillstånd från International Transport Forum eller tillstånd enligt Europeiska unionens rättsakter om något annat inte följer av internationella överenskommelser eller unionslagstiftningen. 
Kommunikationsministeriet kan på grundval av reciprocitet i enlighet med en internationell förpliktelse och överenskommelse som är bindande för Finland avtala om mindre avvikelser från tillståndsarrangemangen. 
Transport- och kommunikationsverket kan i enskilda fall av tvingande skäl tillåta en sådan transport som inte överensstämmer med internationella överenskommelser.  
22 § Återlämnande av internationellt vägtransporttillstånd 
Tillståndshavaren är skyldig att utan dröjsmål till tillståndsmyndigheten återlämna ett tillstånd som avses i 21 § och som inte kommer att användas eller som inte har använts. Tillståndsmyndigheten kan kräva att transporttillståndet återlämnas om tillståndshavaren inte använder tillståndet och inte heller börjar använda tillståndet inom en skälig frist som bestäms av tillståndsmyndigheten. 
53 § Förutsättningar för bedrivande av järnvägstrafik 
Ett järnvägsföretag får bedriva järnvägstrafik endast om 
1) det har koncession för bedrivande av järnvägstrafik som beviljats av Transport- och kommunikationsverket eller i någon annan EES-stat,  
2) det har ett sådant säkerhetsintyg som avses i 18 § i spårtrafiklagen (1302/2018) och som omfattar alla de järnvägslinjer där trafiken ska bedrivas, 
3) det i enlighet med 122 § i spårtrafiklagen har beviljats den bankapacitet som behövs för trafiken, 
4) det har ingått ett sådant avtal som avses i 129 § i spårtrafiklagen med en bannätsförvaltare om användning av bannätet, 
5) de villkor för bedrivande av järnvägstrafik som föreskrivs eller bestäms i Europeiska unionens lagstiftning och i eller med stöd av detta kapitel i övrigt är uppfyllda. 
Vad som i 1 mom. 2, 3 och 5 punkten föreskrivs om järnvägsföretags rätt att bedriva järnvägstrafik gäller även andra järnvägsoperatörer. 
Alla järnvägsoperatörer ska dessutom ha sådan ansvarsförsäkring som avses i 182 § i spårtrafiklagen eller något annat motsvarande arrangemang. 
En koncession som beviljats i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är giltig i hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.  
68 § Järnvägsoperatörens ansvar för att kraven gällande förare uppfylls  
En järnvägsoperatör svarar för att förare som är anställda hos den eller deltar i verksamheten uppfyller de behörighetsvillkor som anges i och med stöd av detta kapitel. 
En järnvägsoperatör ska beskriva och ta i bruk förfaranden för förarnas kompetens i det säkerhetsstyrningssystem som avses i 10 § i spårtrafiklagen. En järnvägsoperatör ska ha ett uppföljningssystem för uppföljning av förarnas kompetens.  
83 § Användning av uppgifter i registret över kompletterande intyg och lagringstid  
Järnvägsoperatören får använda uppgifterna i registret över kompletterande intyg till att utfärda och återkalla kompletterande intyg, övervaka behörighet och behandla andra behörighetsfrågor. 
Järnvägsoperatören ska radera uppgifterna om en förare ur registret tio år från utgången av det kompletterande intygets giltighetstid. Om det inom denna tidsfrist inleds en sådan utredning som avses i 166 § i spårtrafiklagen, får uppgifterna inte raderas förrän utredningen har slutförts.  
92 § Ordnande av handledning som ingår i utbildning av förare inom järnvägstrafiken  
Om en läroanstalt som avses i detta kapitel inte har tillräckliga verksamhetsförutsättningar för att utföra handledning i framförande av rullande materiel, får en järnvägsoperatör utföra handledningen. 
Det regleringsorgan som avses i 20 kap. i spårtrafiklagen kan ålägga ett järnvägsföretag att tillhandahålla handledning enligt 1 mom. i framförande av rullande materiel för bolag eller andra sammanslutningar som har för avsikt att inleda järnvägstrafik, om det inte finns andra genomförbara alternativ för handledningen. Skyldighet att tillhandahålla handledning kan påföras om järnvägsföretaget bedriver trafik som motsvarar den trafik som ett bolag eller någon annan sammanslutning som begär handledning ämnar bedriva. 
Om regleringsorganet ålägger ett järnvägsföretag att tillhandahålla handledning, ska organet beakta att järnvägsföretaget har tillräckliga förutsättningar för uppgiften och att handledningen inte oskäligt begränsar järnvägsföretagets verksamhet. 
Det järnvägsföretag som tillhandahåller handledning beslutar om de praktiska arrangemangen för handledningen i samråd med läroanstalten. Järnvägsföretaget ska få skälig ersättning för handledningen med beaktande av de kostnader som den orsakar och en skälig avkastning. För ersättningen svarar det bolag eller den sammanslutning som begär handledning. Ersättningen ska vara rättvis för alla bolag och andra sammanslutningar som avses i detta moment och som får handledning. Det järnvägsföretag som tillhandahåller handledning kan kräva att ett bolag eller en sammanslutning som begär handledning betalar ett förskott för handledningen eller ställer en säkerhet för betalningen av avgiften.  
104 § Behörighetskrav för radiooperatörer   
Fartygs radiooperatörer ska ha ett med stöd av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) utfärdat och giltigt behörighetsbevis som berättigar till användning av radiostationen i fråga. 
183 § Behöriga myndigheter enligt EU:s förordning om trafikidkare   
Transport- och kommunikationsverket och Statens ämbetsverk på Åland är de behöriga myndigheter som avses i artikel 10 i EU:s förordning om trafikidkare. Dessutom kan polisen, arbetarskyddsförvaltningen, Skatteförvaltningen och Tullen delta i de kontroller som avses i artikel 10.1 d på basis av den behörighet som de har med stöd av någon annan lag. Transport- och kommunikationsverket är den nationella kontaktpunkt som avses i artikel 18 i den förordningen.  
Transport- och kommunikationsverket kan anlita en utomstående expert för utarbetande av de provuppgifter i examensprovet och det ordnande av provtillfället i fråga om yrkeskunnande som avses i artikel 8 i EU:s förordning om trafikidkare. En person som uppfyller kraven enligt artikel 9 i EU:s förordning om trafikidkare behöver inte avlägga det examensprov som avses i artikel 8.1 i förordningen. 
Polisen på den ort där företaget har sitt faktiska och fasta driftställe utfärdar de handlingar som avses i artikel 19.1 i EU:s förordning om trafikidkare och de intyg som avses i artikel 19.2 i den förordningen. 
Transport- och kommunikationsverket och Ålands landskapsregering utfärdar ett sådant intyg som avses i artikel 21.1 i EU:s förordning om trafikidkare till en person som har blivit godkänd i det examensprov som ordnas av verket eller som har en yrkeshögskoleexamen som omfattar sådana studier i logistik som förutsätts enligt den förordningen. 
184 § Behöriga myndigheter enligt EU:s förordning om internationell busstrafik   
De behöriga myndigheter som avses i EU:s förordning om internationell busstrafik är Transport- och kommunikationsverket och Statens ämbetsverk på Åland. Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet är de behöriga kontrollmyndigheter som avses i artiklarna 4.3, 18.2 och 19 i förordningen. 
Den behöriga myndigheten för linjetrafik enligt kapitel III i EU:s förordning om internationell busstrafik är Transport- och kommunikationsverket. På Åland beviljas tillstånd för linjetrafik av Statens ämbetsverk på Åland.  
190 § Myndighet som beviljar transporttillstånd för internationell trafik  
Transport- och kommunikationsverket beviljar  
1) transporttillstånd för sådan tillfällig internationell persontrafik med buss utomlands som baserar sig på ett bilateralt avtal mellan Finland och någon annan stat  
2) ifråga om person- och godstransporter transporttillstånd för rutter som överskrider riksgränserna samt transporttillstånd som ska sändas till myndigheter i andra stater, när tillståndet baserar sig på ett bilateralt avtal mellan Finland och någon annan stat, och 
3) transporttillstånd som förmedlas av International Transport Forum till transportföretag i Finland.  
Transport- och kommunikationsverket beviljar också sådana genom förordning av statsrådet angivna transporttillstånd som behövs för export- och importtransporter, för utdelning till transportföretag och myndigheter i stater med vilka Finland inte har något avtal om saken. Genom förordning av statsrådet utfärdas det också bestämmelser om tillståndens användningsvillkor och antal. 
195 a § Behandlingen av meningsskiljaktigheter som gäller tillämpningen av EU:s förordning om hamntjänster  
Transport- och kommunikationsverket har till uppgift att utan obefogat dröjsmål, efter att ha hört Konkurrens- och konsumentverket, behandla meningsskiljaktigheter som gäller tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar. 
Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna och trots företagshemlighet rätt att avgiftsfritt av hamnledningen, hamntjänsteleverantörerna och hamnanvändarna få uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av meningsskiljaktigheterna.  
256 §  Begäran om omprövning  
Omprövning av andra beslut än de som avses i 2–4 mom. i denna paragraf samt i 257 och 258 § får begäras hos den myndighet som fattat beslutet. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
Den som söker eller innehar ett persontillstånd får hos Transport- och kommunikationsverket begära omprövning av ett utlåtande eller annat beslut av ett av Transport- och kommunikationsverket godkänt utbildningscentrum som avses i 35 §, av en examinator som avses i 89 §, av en anordnare av sjöfartsutbildning som avses i 114 §, av en innehavare av utbildningstillstånd som avses i 135 §, av en flygläkare, ett flygmedicinskt centrum, en företagsläkare eller en organisation som beviljar kabinbesättningsintyg som avses i 195 §, av en järnvägsläkare som avses i 204 §, av en psykolog som avses i 205 § eller av en sjömansläkare som avses i 206 §. 
En förare i järnvägstrafiken får hos Transport- och kommunikationsverket begära omprövning av ett beslut av en järnvägsoperatör genom vilket en i 77 § 2 mom. avsedd begäran om omprövning av ett beslut om beviljande av ett kompletterande intyg har avslagits eller ett kompletterande intyg har återkallats. 
Omprövning av ett beslut av en tjänsteleverantör som avses i 209 § får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. 
I ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2018). 
257 §  Ändringssökande i förvaltningsdomstol 
I följande beslut får ändring sökas genom besvär: 
1) återkrav av ersättning enligt 175 §, 
2) återkallande av tillstånd enligt 242 §, 
3) beslut om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande enligt 255 §, 
4) beslut som fattats med stöd av EU:s förordning om internationell busstrafik, EU:s förordning om tillstånd för godstrafik och EU:s förordning om trafikidkare, 
5) undervisnings- och kulturministeriets beslut om utbildningscentrum, 
6) Transport- och kommunikationsverkets beslut om återkallande av ett yrkeskompetensbevis. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 
Beslut som fattats med stöd av denna lag eller med stöd av EU:s förordning om internationell busstrafik, EU:s förordning om trafikidkare eller EU:s förordning om tillstånd för godstrafik samt sådana beslut om vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande som fattas med stöd av 255 § för att säkerställa efterlevnaden av de förordningar som avses i 186 § 2 mom. får verkställas trots ändringssökände, om inte den myndighet där ändring sökts beslutar något annat. 
På sökande av ändring i ett beslut av ett utbildningscentrum som godkänts av undervisnings- och kulturministeriet tillämpas 12 kap. i lagen om yrkesutbildning.  
262 § Olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik 
Kläm 
Bestämmelser om straff för brott mot skyldigheten att medföra dokument som anges i artikel 4.6 i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik eller i artikel 19.1 i EU:s förordning om internationell busstrafik och om ordningsbot som enda straff för dessa förseelser finns i 4 § i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016). 
264 §  Brott mot bestämmelserna om yrkeskompetens 
Kläm 
Bestämmelser om straff för brott mot den skyldighet att medföra dokument som avses i 39 § och om ordningsbot som enda straff för denna förseelse finns i 4 § i lagen om ordningsbotsförseelser. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

6. Lag om ändring av 6 § i lagen om Trafikskyddet 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras 6 § i lagen om Trafikskyddet (278/2003) som följer:  
6 § Organens uppgifter 
Vid centralorganisationens möte 
1) fattas beslut om fastställande av bokslutet och om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsens medlemmar och verkställande direktören, 
2) fattas beslut om eventuell medlemsavgift och dess belopp för det följande verksamhetsåret, 
3) väljs de medlemmar i styrelsen vilka enligt 5 § 3 mom. ska väljas av centralorganisationens möte, 
4) väljs två revisorer och revisorssuppleanter för dem, och 
5) bestäms arvodena för styrelsens ordförande och medlemmar samt revisorerna för det följande verksamhetsåret. 
På styrelsen ankommer att 
1) fastställa verksamhetsplanen och budgeten för det följande året, 
2) besluta om att anta medlemmar i och utesluta medlemmar ur Trafikskyddet, 
3) anställa och avskeda verkställande direktören och bestämma hans eller hennes löneförmån samt att förordna en ställföreträdare för verkställande direktören, 
4) fastställa en arbetsordning för Trafikskyddet, och 
5) även i övrigt utöva Trafikskyddets högsta beslutanderätt i ärenden, i vilka beslutanderätten inte enligt 1 mom. ankommer på centralorganisationens möte. 
På verkställande direktören ankommer att 
1) ordna skötseln av Trafikskyddets ekonomi och tillgångar, 
2) bereda de ärenden som ska behandlas i styrelsen, 
3) verkställa styrelsens beslut, och 
4) leda Trafikskyddets verksamhet i enlighet med arbetsordningen och utföra de övriga uppgifter i anslutning till den verkställande makten som inte ankommer på styrelsen. 
Bestämmelser om vilka övriga uppgifter som ankommer på centralorganisationens möte och styrelsen, om de uppgifter som ankommer på övriga organ som avses i 5 § 1 mom. samt om organens verksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

7. Lag om ändring av spårtrafiklagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i spårtrafiklagen (1302/2018) 171 och 188 § samt 192 § 13 mom. som följer:  
171 § Beredskap 
Bannätsförvaltare, ett bolag eller en sammanslutning som tillhandahåller trafikledningstjänster och sådana verksamhetsutövare som avses i 159 § ska förbereda sig för undantagsförhållanden och se till att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt också under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och vid störningar under normala förhållanden. De ska på det sätt som deras verksamhet kräver delta i beredskapsplanering och på förhand förbereda verksamhet som bedrivs under undantagsförhållanden och vid störningar under normala förhållanden. För detta ska en bannätsförvaltare, bolag eller sammanslutningar som tillhandahåller trafikledningstjänster och sådana verksamhetsutövare som avses i 159 § göra upp en beredskapsplan med en lista över de organ som ska underrättas om ett tillbud eller en störning i spårtrafiken. Om störningarna påverkar gränsöverskridande trafik, ska bannätsförvaltaren utbyta all relevant information med andra bannätsförvaltare vars bannät och trafik kan påverkas av störningarna. De berörda bannätsförvaltarna ska samarbeta för att den gränsöverskridande trafiken ska kunna återupprättas. 
Närmare bestämmelser om den beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom kan Transport- och kommunikationsverket meddela tekniska föreskrifter som gäller närmare innehåll och uppgörande av beredskapsplanen.  
188 § Ändringssökande 
På ändringssökande hos förvaltningsdomstolen tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) om inte något annat bestäms i lag. Om besvären gäller ett beslut med anledning av begäran om omprövning enligt 187 § 2 mom., är besvärstiden två månader från delgivningen av det beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning. 
Om ett ärende som avses i 21, 26, 53, 55, 63,79 eller 151 § inte har avgjorts inom föreskriven tid får sökanden anföra besvär. Besvären anses avse ett avslag på ansökan. Besvär får anföras tills ett beslut har meddelats med anledning av ansökan. Transport- och kommunikationsverket och regleringsorganet ska underrätta besvärsmyndigheten om att ett beslut har meddelats. På anförande och behandling av besvär tillämpas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  
Regleringsorganets beslut som meddelats med stöd av 151 § med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Regleringsorganets beslut som meddelats med stöd av 152 § i ett ärende som gäller meningsskiljaktigheter får överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen.  
Ett beslut som fattats med stöd av denna lag ska iakttas trots ändringssökande, om så bestäms i beslutet och om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
En sådan innehavare av ett säkerhetsintyg vars intyg har begränsats eller återkallats av Transport- och kommunikationsverket har rätt att överklaga ärendet enligt artikel 10.12 i järnvägssäkerhetsdirektivet. 
192 § Övergångsbestämmelser 
Kläm 
Ett järnvägsföretag som även ansvarar för förvaltningen av ett bannät ska ordna förvaltningen av bannätet på det sätt som förutsätts i 104-107, 109 och 111 § i denna lag senast den 1 juli 2021. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

8. Lag om flyttning av fordon 

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:  
1 § Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på flyttning av fordon och hantering av fordon efter flyttningen. Vad som i denna lag föreskrivs om fordon gäller också sedvanliga föremål i ett fordon. På andra föremål i fordon tillämpas hittegodslagen (778/1988). 
2 § Definitioner 
I denna lag avses med 
1) fordon ett i fordonslagen (1090/2002) avsett fordon, 
2) väg en väg enligt definitionen i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen (267/1981), 
3) terräng terräng enligt definitionen i 3 § 2 punkten i terrängtrafiklagen (1710/1995), 
4) närflyttning flyttning av ett fordon till en plats i omedelbar närhet av dess ursprungliga placeringsplats, 
5) upplagsflyttning flyttning av ett fordon till ett upplag som anvisas av kommunen, 
6) skrotfordon ett fordon som är avfall enligt definitionen i 5 § 1 mom. i avfallslagen (646/2011). 
3 § Förvaring och hantering av flyttade fordon 
Kommunen ska ha tillgång till ett upplag för förvaring och annan hantering av fordon som flyttats. Kommunen svarar för ordnandet av förvaringen och den övriga hanteringen av fordon som flyttats till upplaget.  
4 § Skyldighet att flytta ett fordon från en olycksplats  
Ett fordons ägare, innehavare och förare är skyldiga att utan dröjsmål och senast inom två dygn från en trafikolycka flytta fordonet från olycksplatsen.  
Har inte fordonet flyttats inom den tid som anges i 1 mom. är närings-, trafik- och miljöcentralen eller kommunen skyldig att göra en upplagsflyttning. Vid trafikolyckor som sker på enskilda vägar sköter kommunen upplagsflyttningar på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen. 
Om fordonet står så att det äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet omedelbart.  
5 § Flyttning med stöd av parkeringsbestämmelser  
Har ett fordon parkerats på en väg i strid med en bestämmelse om parkering, får närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunen eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning tidigast två dygn efter det att fordonet parkerats i strid med bestämmelsen. 
Har ett fordon parkerats på ett privat område eller i terrängen i strid med en bestämmelse om parkering, utför kommunen eller den kommunala parkeringsövervakaren en närflyttning eller upplagsflyttning efter två dygn på motiverad begäran från områdets ägare eller innehavare. 
Trots det som föreskrivs i 1 och 2 mom. får ett fordon dock flyttas omedelbart, om fordonet har felparkerats fem olika gånger i strid med en bestämmelse om parkering och det för dessa gärningar har påförts fem felparkeringsavgifter som är obetalda och i vilka ändring inte får sökas. 
Om fordonet har parkerats så att det äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet omedelbart. Medför ett parkerat fordon betydande olägenhet för väganvändningen eller för övrig trafik, får polisen, närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunen eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning omedelbart. 
Har ett fordon i strid med 11 § 2 mom. i räddningslagen (379/2011) parkerats på en räddningsväg, får polisen eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning omedelbart.  
6 § Flyttning på grund av arbete som utförs eller evenemang som ordnas inom vägområdet  
Medför ett parkerat fordon olägenhet för underhåll eller renhållning eller reparations- eller byggarbeten inom ett vägområde, får närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunen eller en kommunal parkeringsövervakare utföra en närflyttning. Detsamma gäller vid ett evenemang som med närings-, trafik- och miljöcentralens eller kommunens tillstånd ordnas inom vägområdet. På enskilda vägar sköter kommunen närflyttningen på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen. 
Om det på förhand är känt att ett arbete eller ett evenemang ska ske inom vägområdet, ska information om saken lämnas minst två dygn före den planerade fordonsflyttningen genom lämpliga märken eller meddelanden på området. I exceptionella situationer eller efter myndighetens prövning kan fordon flyttas utan förhandsanmälan om att ett arbete ska utföras inom vägområdet. 
Om en närflyttning av ett fordon inte kan utföras på grund av trafik eller utrymmesbrist eller av andra motsvarande orsaker, får en upplagsflyttning av fordonet utföras. 
7 § Flyttning av ett övergivet fordon 
Om det utifrån ett fordons värde, skick och andra faktorer som kan konstateras utvändigt är uppenbart att fordonet är övergivet men inte är ett skrotfordon, är närings-, trafik- och miljöcentralen eller kommunen skyldig att inom sitt område utföra en upplagsflyttning. Kommunen utför en upplagsflyttning av ett övergivet fordon på en enskild väg eller ett privat område på motiverad begäran från väghållaren för den enskilda vägen eller innehavaren av det privata området. Bestämmelserna i denna paragraf ska också tillämpas på flyttning på polisens begäran av ett övergivet fordon som blivit i polisens besittning. 
8 § Flyttning av skrotfordon 
Kommunen är skyldig att sörja för flyttningen av ett skrotfordon inom sitt område, om skrotfordonets innehavare försummar sin skyldighet enligt avfallslagen att föra fordonet till en lämplig mottagningsplats. Från en privat gårdsplan, ett privat upplagsområde och andra särskilda områden som är avsedda för privat bruk flyttar kommunen dock skrotfordon endast på motiverad begäran från det privata områdets innehavare. 
Kommunen får lämna ett skrotfordon som omfattas av producentansvaret enligt 48 § 1 mom. 2 punkten i avfallslagen direkt till en sådan insamlare eller behandlare som avses i 58 § i avfallslagen. Innan ett skrotfordon flyttas ska den sista ägare till fordonet som antecknats i trafik- och transportregistret eller någon annan känd ägare eller innehavare informeras om flyttningen. Meddelandet ska innehålla en uppmaning att flytta skrotfordonet inom sju dagar vid äventyr att fordonet förs till avfallshantering på det sätt som avses ovan i detta moment. Om ägaren inte är känd, ska ett meddelande fästas på ett synligt ställe på skrotfordonet. 
Ett meddelande enligt 2 mom. behöver inte lämnas, om skrotfordonet har brunnit eller annars är i sådant skick att det utgör fara för miljön eller för människor. 
Bestämmelser om skyldigheten för ett skrotfordons innehavare att föra fordonet till en lämplig mottagningsplats och om förbud att överge avfall finns i avfallslagen. 
9  § Öppnande av låsanordning 
Fordonets låsanordning eller en kedja, ett lås eller något annat motsvarande redskap som använts för att låsa fast fordonet får öppnas för att fordonet ska kunna flyttas på ett lämpligt sätt, för att fordonet ska hindras från att ta skada eller för att fordonets ägare ska kunna utredas eller nås. 
Nödvändiga åtgärder får vidtas i fordonets kupé och andra stängda utrymmen för att flyttningen ska kunna genomföras på lämpligt sätt, för att fordonet ska hindras från att ta skada eller för att fordonets ägare eller innehavare ska kunna utredas eller nås. Den som vidtar åtgärderna har dock inte rätt att ta sig in i sådana utrymmen i fordonet som används för boende av permanent natur.  
10 § Meddelande om flyttning av fordon och flyttningsbeslut  
Myndigheten ska muntligen eller skriftligen underrätta fordonets ägare eller innehavare om en närflyttning eller lämna ett meddelande om flyttningen på ett synligt ställe på fordonet. Myndigheten ska upprätta ett protokoll över närflyttningen av fordonet eller göra någon annan skriftlig anteckning i ett dokument som gäller flyttningen. 
Myndigheten ska meddela ett skriftligt beslut om en upplagsflyttning. Beslutet ska delges den sista ägare som antecknats i trafik- och transportregistret eller annan känd ägare och innehavare genom vanlig delgivning. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen (434/2003). En kopia av beslutet eller en förteckning med de uppgifter som är av betydelse för identifieringen av flyttade fordon ska även sändas till polisen. Om fordonets ägare eller dennes adress inte är känd, ska förvaltningslagens bestämmelser om offentlig delgivning tillämpas på delgivningen. Beslutet ska meddelas utan dröjsmål efter flyttningen. Beslutet ska innehålla en uppmaning att hämta fordonet inom 30 dagar från delfåendet vid äventyr att fordonet övergår i kommunens ägo på det sätt som anges i 13 § i denna lag. 
Det beslut som avses i 2 mom. meddelas av den myndighet som har flyttat fordonet. Orsaken till flyttningen, vilket fordon som flyttats, varifrån och vart fordonet flyttats samt namnet på och kontaktuppgifter till den som flyttat fordonet ska uppges i beslutet. 
11 § Ersättning för flyttningskostnaderna och ersättningsbeslut  
Fordonets ägare eller innehavare är skyldig att ersätta myndigheten för de kostnader som ordnandet av fordonets flyttning, flyttningen, förvaringen och förvaltningen av fordonet samt avfallshanteringen av ett övergivet fordon eller skrotfordon medfört. Vid upplagsflyttning tas kostnaderna för fordonets förvaring ut från och med dagen för flyttningen till upplaget. Ersättningen fastställs för kommunens del enligt en taxa som godkänts av den kommunala myndigheten och för statliga myndigheters del i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Ersättning får emellertid inte tas ut, om fordonet har flyttats utan förhandsanmälan om att arbete ska utföras inom vägområdet enligt 6 § 2 mom. i en exceptionell situation eller efter myndighetens prövning. 
Har föraren använt fordonet olovligt, tas ersättningen ut hos föraren. Väghållaren för en enskild väg, ägaren till ett privat område och polisen är skyldiga att ersätta kostnaderna för flyttning av ett fordon som flyttats på deras begäran, om ersättningen inte kan tas ut hos fordonets ägare. Ersättning för flyttningskostnaderna för fordon som flyttats på grund av ett evenemang som ordnats på en väg eller ett vägområde får tas ut hos den som ordnar evenemanget. 
Den myndighet som utför flyttningen ska genom sitt ersättningsbeslut fastställa ersättningsbeloppet. Beslutet ska delges den ägare, innehavare eller förare som avses i 1 mom. genom vanlig delgivning. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen.  
12 § Uttag av ersättning 
Bestämmelser om indrivning av ersättningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Kommunen är inte skyldig att lämna ut ett fordon från ett upplag som avses i 3 § förrän de avgifter som avses i 5 § 3 mom. har betalats och de kostnader som avses i 11 § 1 mom. har ersatts, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. 
Av särskilda skäl får förlängd betalningstid beviljas för ersättning av de kostnader som avses i 11 § 1 mom. Om det skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut ersättning för kostnaderna, får ersättningen efterges eller ersättningsbeloppet sänkas. Om äganderätten till fordonet har övergått till kommunen, ska fordonets värde beaktas som avdrag när ersättningsbeloppet fastställs. Ett eventuellt resterande belopp ska återbetalas till fordonets förra ägare på dennas ansökan. Ansökan ska göras inom ett år från flyttningen. 
13  § Äganderättens övergång till kommunen  
Om ägaren eller innehavaren av ett sådant annat fordon än ett skrotfordon som flyttats till ett upplag inte hämtar fordonet inom 30 dagar från det att han eller hon kan anses ha fått del av flyttningsbeslutet, övergår äganderätten till fordonet till den kommun från vars område fordonet har flyttats, under förutsättning att upprepade försök har gjorts att skriftligen eller på annat sätt kontakta den sista ägare som antecknats i trafik- och transportregistret eller en annan känd ägare och innehavare och det med beaktande av alla omständigheter i övrigt är uppenbart att fordonet övergivits. 
Om det finns grundad anledning att anta att fordonet ännu har ett skäligt bytesvärde med hänsyn till dess värde, skick och andra utåt iakttagbara omständigheter i jämförelse med de flyttningskostnader som avses i 11 § 1 mom., eller om det i ett fall som avses i 1 mom. inte är uppenbart att fordonet har övergivits, övergår äganderätten till kommunen 60 dagar efter det att ägaren eller innehavaren ska anses ha fått vetskap om flyttningsbeslutet. 
Äganderätten till fordonet övergår dock till kommunen först när flyttningsbeslutet har vunnit laga kraft. 
Äganderätten till ett skrotfordon övergår till kommunen när kommunen omhändertar fordonet.  
14  § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om ett sådant beslut om flyttning av fordon eller om ersättning av flyttningskostnader som avses i denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
15 § Behöriga myndigheter 
Kommunikationsministeriet svarar för den riksomfattande styrningen av de uppgifter som avses i denna lag.  
Behöriga myndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen som när det gäller landsvägarna är ansvarig myndighet för skötseln av uppgifter inom väghållningen i sitt område och kommunen som är gatuhållare för gatunätet. För enskilda vägar och privata områden är kommunen behörig myndighet på det sätt som anges i 4 och 6– 8 §. Bestämmelser om polisens behörighet finns i 4 och 5 §. I fråga om polisens behörighet gäller dessutom det som föreskrivs annanstans i lag. 
Den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen kan med stöd av ett avtal ge kommunen i uppgift att sköta sådana offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på centralen eller själv överta skötseln av sådana offentliga uppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen. Närmare bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralens behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet.  
16 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelse 
Denna lag träder i kraft den 20 .  
Genom denna lag upphävs lagen om flyttning av fordon (828/2008).  
På fordon som har flyttats eller i fråga om vilka ett beslut om flyttning har fattats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  
 Slut på lagförslaget 

9. Lag om ändring av 14 kap. 3 § i domstolslagen  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i domstolslagen (673/2016) 14 kap. 3 § som följer: 
14 kap. 
Tjänstgöring vid en annan domstol och förflyttning 
3 § Jordrättsingenjörers skyldighet att tjänstgöra vid en annan tingsrätt 
En jordrättsingenjör kan vid behov förordnas att behandla jordrättsmål och jordrättsärenden samt ärenden som avses i 65 § i lagen om enskilda vägar (560/2018) även vid en annan tingsrätt som behandlar jordrättsmål och jordrättsärenden än den tingsrätt som jordrättsingenjören är utnämnd vid, förutsatt att tingsrätterna hör till ett och samma samarbetsområde för jordrättsingenjörer.  
Ett förordnande som avses i 1 mom. ges av den tingsrätt vid vilken jordrättsingenjören är utnämnd.  
Bestämmelser om jordrättsingenjörernas samarbetsområden utfärdas genom förordning av justitieministeriet.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

10. Lag om ändring av 95 § i körkortslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i körkortslagen (386/2011) 95 §, sådan den lyder i lag 938/2018, som följer: 
95 § Sökande av ändring 
Omprövning av ett beslut som en förarexamensmottagare meddelat i samband med skötseln av uppgifter som föreskrivs i denna lag får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
I beslut som fattats av Transport- och kommunikationsverket med anledning av en begäran om omprövning och andra beslut som fattats av verket samt beslut som fattas av polisen med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Om en sökande beviljas körkort eller något annat tillstånd enligt denna lag i enlighet med ansökan utan att villkor eller begränsningar ställs, ska sökanden utöver körkortet eller tillståndet inte meddelas något annat beslut eller ges besvärsanvisning. 
Ett beslut som polisen fattat med stöd av denna lag kan verkställas trots att besvär anförts.  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

11. Lag om ändring av 53 § i lagen om fordonsbesiktningsverksamhet 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fordonsbesiktningsverksamhet (957/2013) 53 §, sådan den lyder i lag 939/2018, som följer: 
53 § Begäran om omprövning och ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som innehavaren av besiktningskoncession har fattat i ett besiktningsärende och av ett beslut som innehavaren av vidareutbildningstillstånd har fattat i ett utbildningsärende får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

12. Lag om ändring av 31 § i lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon (958/2013) 31 §, sådan den lyder i lag 941/2018, som följer: 
31 § Begäran om omprövning och ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som en beviljare av enskilt godkännande fattat om enskilt godkännande får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

13. Lag om ändring av 15 § i lagen om alkolås 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om alkolås (730/2016) 15 §, sådan den lyder i lag 944/2018, som följer: 
15 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om beslut som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Transport- och kommunikationsverket kan i sitt beslut bestämma att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

14. Lag om ändring av 22 a och 93 § i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) 22 a och 93 §, sådana de lyder, 22 a § i lag 1322/2011 och 93 § i lag 946/2018, som följer: 
22 a § Fartyg i inlandssjöfart 
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/100/EG om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart, nedan direktivet om fartcertifikat för fartyg och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100 och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, är i kraft i Finland. På fartyg i inlandssjöfart i Finland tillämpas dock inte de tekniska föreskrifterna i direktivet om fartcertifikat för fartyg eller i andra av Europeiska unionens direktiv om inlandssjöfart, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lagstiftningen. 
93 § Ändringssökande 
I beslut som gäller återkallande av trafiktillstånd, utnämningsbrev och sjöarbetscertifikat samt indragande eller återkallande av besiktningsbemyndigande får ändring sökas genom besvär.  
I fråga om andra beslut av Transport- och kommunikationsverket, erkända klassificeringssällskap, utsedda besiktningsmän eller utsedda skeppsmätare får omprövning begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). Beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som Transport- och kommunikationsverket påfört enligt denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

15. Lag om ändring av 31 § i lagen om fartygstrafikservice 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) 31 §, sådan den lyder i lag 981/2015, som följer: 
31 § Ändringssökande 
När det gäller andra beslut än beslut om återkallande av behörighetsintyg för en VTS-operatör får omprövning begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Ett beslut ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

16. Lag om ändring av 13 f § i fartygsregisterlagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i fartygsregisterlagen (512/1993) 13 f §, sådan den lyder i lag 486/2004, som följer: 
13 f § Begäran om omprövning och ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om ett beslut som registermyndigheten fattat i ett ärende som gäller historikregistret. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

17. Lag om ändring av 12 § i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (1121/2005) 12 §, sådan den lyder i lag 949/2018, som följer: 
12 § Ändringssökande 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som tagits ut för Transport- och kommunikationsverkets beslut om fastställande av isklass och Trafikledsverkets beslut om avvikelse enligt 10 § 4 mom. finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

18. Lag om ändring av 18 § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995) 18 §, sådan den lyder i lag 950/2018, som följer: 
18 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om en tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). En begäran om omprövning av ett beslut om kvarhållande enligt 14 och 14 b § i denna lag och om förbud mot tillträde till hamn enligt 14 c–14 h § ska behandlas utan dröjsmål. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
En besvärsskrift ska ges in till den tillsynsmyndighet som avgjort begäran om omprövning. Denna ska utan dröjsmål vidarebefordra handlingarna i målet och sitt eget utlåtande till besvärsmyndigheten. Besvären ska behandlas utan dröjsmål. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

19. Lag om ändring av 25 § i lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sjöfartskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (485/2004) 25 §, sådan den lyder i lag 986/2015, som följer: 
25 § Ändringssökande 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Besvär ska behandlas utan dröjsmål. Ändringssökande förhindrar inte stoppandet av ett fartyg, begränsandet av verksamheten på ett fartyg, vid en hamnanläggning eller inom ett hamnskyddsområde och inte heller verkställandet av ett beslut om tvångsåtgärder enligt 12 § som hänför sig till en person, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

20. Lag om ändring av 25 § i lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg (1206/2004) 25 §, sådan den lyder i lag 957/2018, som följer: 
25 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om ett beslut av ett bedömningsorgan att inte certifiera en terminaloperatörs kvalitetssäkringssystem. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Ett beslut av ett bedömningsorgan att inte certifiera ett kvalitetssäkringssystem och ett beslut av Transport- och kommunikationsverket som fattats med stöd av denna lag ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

21. Lag om ändring av 12 § i lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift(971/2017) 12 §, sådan den lyder i lag 961/2018, som följer: 
12 § Ändringssökande 
En part som med stöd av denna lag har rätt att få statsunderstöd får begära omprövning hos Transport- och kommunikationsverket, om han eller hon inte har betalats statsunderstöd i enlighet med denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Omprövning får dock inte begäras eller besvär anföras, om anslag som i statsbudgeten reserverats för betalning av understödet inte längre står till förfogande. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

22. Lag om ändring av 55 § i lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015) 55 §, sådan den lyder i lag 963/2018, som följer: 
55 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i andra beslut av Transport- och kommunikationsverket än beslut att utse ett anmält organ, beslut om återkallande av beslut att utse ett anmält organ och beslut om förbud enligt 43 §. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Ändring i ett temporärt förbud som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av 44 § får inte sökas genom separata besvär. 
Ett beslut som Transport- och kommunikationsverket har fattat med stöd av 41—43 och 45—47 § ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts beslutar något annat. 
Bestämmelser om sökande av ändring i ett avgiftsbeslut som Transport- och kommunikationsverket har fattat med stöd av 51 § finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

23. Lag om ändring av 13 § i lagen om tillsynsavgift för besiktningsverksamheten 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om tillsynsavgift för besiktningsverksamheten (960/2013) 13 §, sådan den lyder i lag 968/2018, som följer: 
13 § Sökande av ändring i förvaltningsdomstol 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

24. Lag om ändring av 14 § i lagen om förarexamensverksamhet 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om förarexamensverksamhet (535/1998) 14 §, sådan den lyder i lag 970/2018, som följer: 
14 § Ändringssökande 
Omprövning av ett beslut som fattats av en förarexamensmottagare och som gäller förarexamen eller ADR-körtillståndsprov får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

25. Lag om ändring av 28 och 29 § i lagen om marin utrustning 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om marin utrustning (1503/2011) 28 och 29 §, av dem 28 § sådan den lyder i lag 973/2018, som följer: 
28 § Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut  
Omprövning får begäras när det gäller andra beslut som meddelats av Transport- och kommunikationsverket än sådana som gäller att begränsa eller återkalla utseende av ett anmält organ. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Ett beslut ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om föreläggande och utdömande av vite samt om utsättande och verkställande av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande finns dock i viteslagen. 
29 § Sökande av ändring i ett anmält organs beslut 
Omprövning av ett beslut som meddelats av ett anmält organ får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

26. Lag om ändring av 5 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i den tvingande delen av den till konventionen hörande internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) och om tillämpningen av IMSBC-koden (40/2015) 5 §, sådan den lyder i lag 964/2018, som följer: 
5 § 
Omprövning får begäras i fråga om beslut som Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003).  
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

27. Lag om ändring av 13 § i lagen om fartygsapotek 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om fartygsapotek (584/2015) 13 §, sådan den lyder i lag 972/2018, som följer:  
13 § Undantag 
Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl i enskilda fall på ansökan bevilja undantag från de krav på fartygsapotekets innehåll som anges i 6 § 1 mom., förutsatt att undantaget inte väsentligen försämrar fartygspersonalens möjlighet att få adekvat första hjälpen och sjukvård ombord. 
Omprövning av ett i 1 mom. avsett beslut får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol. 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som Transport- och kommunikationsverket påfört för ett beslut som avses i 1 mom. finns föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

28. Lag om ändring av 41 § i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras ilagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009) 41 §, sådan den lyder i lag 976/2018, som följer: 
41 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras när det gäller andra beslut än sådana beslut av Transport- och kommunikationsverket som gäller återkallande av certifiering enligt 28 §. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som Transport- och kommunikationsverket påfört enligt denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

29. Lag  om ändring av 13 § i lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter (210/2011) 13 §, sådan den lyder i lag 977/2018, som följer: 
13 § Ändringssökande 
Ändring i beslut som Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av 12 § för att avgöra meningsskiljaktigheter om tillhandahållande eller prissättning av tjänster får sökas genom besvär hos marknadsdomstolen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Bestämmelser om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns dessutom i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

30. Lag om ändring av 27 § i lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (34/2010) 27 §, sådan den lyder i lag 978/2018, som följer: 
27 § Ändringssökande 
Omprövning av en kontrollörs utlåtande får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Beslut av Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket ska iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som Energimyndigheten eller Transport- och kommunikationsverket påfört finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

31. Lag om ändring av 15 § i lagen om tillsynsavgift för flygtrafiken 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om tillsynsavgift för flygtrafiken (1249/2005) 15 §, sådan den lyder i lag 979/2018, som följer: 
15 § Sökande av ändring i förvaltningsdomstol 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Rätt att på statens vägnar anföra besvär över Transport- och kommunikationsverkets beslut har den direktör vid verket som ansvarar för administrativa ärenden. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

32. Lag om ändring av 15 § i lagen om trafiksäkerhetsavgift 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om trafiksäkerhetsavgift (471/2016) 15 §, sådan den lyder i lag 981/2018, som följer: 
15 § Sökande av ändring i förvaltningsdomstol 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

33. Lag om ändring av 14 § i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen (478/2017) 14 §,sådan den lyder i lag 985/2018, som följer: 
14 § Sökande av ändring 
Omprövning av Transport- och kommunikationsverkets beslut får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

34. Lag om ändring av 20 a § i lotsningslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lotsningslagen (940/2003) 20 a §, sådan den lyder i lagarna 986/2018 och 51/2019, som följer: 
20 a § Ändringssökande 
Transport- och kommunikationsverkets beslut om återkallande av styrsedel för lots, återkallande av linjelotsbrev och återkallande av dispens från skyldigheten att anlita lots för fartyg och om beviljande, ändring eller återkallande av tillstånd till fjärrlotsning får överklagas genom besvär.  
Omprövning av andra beslut av Transport- och kommunikationsverket samt av examensbeslut av anordnare av lotsexamina får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i förvaltningslagen. Ändring i beslut om omprövning får sökas genom besvär. 
Bestämmelser om sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

35. Lag om ändring av 8 § i lagen om trafikföretagarutbildning för vägtrafik 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om trafikföretagarutbildning för vägtrafik (694/2006) 8 §, sådan den lyder i lag 987/2018, som följer: 
8 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om andra beslut än sådana som gäller om återkallande av tillstånd för trafikföretagarutbildning. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003).  
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Transport- och kommunikationsverket kan i sitt beslut bestämma att beslutet ska iakttas trots ändringssökande. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

36. Lag om ändring av 24 § i lagen om passagerarfartygs personlistor 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om passagerarfartygs personlistor (1038/2009) 24 §, sådan den lyder i lag 171/2019, som följer: 
24 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om andra beslut än sådana som har fattas med stöd av 17 §. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Ett beslut av Transport- och kommunikationsverket ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift för Transport- och kommunikationsverkets godkännande av system för personlistor finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

37. Lag om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) 1 kap. 2 § 22 punkten, 12 kap. 14 § och 13 kap. 8 §, sådana de lyder, 1 kap. 2 § 22 punkten och 13 kap. 8 § i lag 990/2018 och 12 kap. 14 delvis ändrad i lag 1367/2018, som följer: 
1 kap 
Allmänna bestämmelser 
2 §  Definitioner  
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
22) insjöfartyg ett sådant fartyg i inlandssjöfart som avses i artikel 3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, samt ett fartyg som har beviljats unionscertifikat för inlandssjöfart enligt artikel 6 i det direktivet. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
12 kap 
Tillsyn och administrativt tvång 
14 § Ställande av säkerhet 
Om det är uppenbart att det från ett fartyg inom Finlands territorialvatten eller ekonomiska zon har begåtts en överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den så att den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller naturtillgångarna i territorialhavet eller den ekonomiska zonen orsakas omfattande skada eller risk för omfattande skada, kan det som villkor för fartygets fortsatta färd uppställas att det ska ställas tillräcklig säkerhet för fartyget när det gäller att uppfylla eventuell ersättningsskyldighet. 
Beslut om säkerheten och om säkerhetens storlek fattas av inrikesministeriet. Beslutet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Bestämmelser om sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Beslutet ska följas även om det överklagas. Förvaltningsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär. För deponering av säkerheten gäller vad som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet. Säkerheten ska återställas till den som ställt den när det inte längre finns skäl att kvarhålla den.  
Ett utländskt fartygs flaggstat ska utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för fartygets fortsatta färd. 
13 kap. 
Särskilda bestämmelser 
8 § Ändringssökande 
Andra beslut än de som avses i 3 kap. 5 § och 12 kap. 14 och 16 § samt 7 § i detta kapitel får överklagas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Om Transport- och kommunikationsverket inte har meddelat beslut med anledning av en begäran om omprövning inom den tid som anges i 7 § 3 mom. i detta kapitel ska tiden för anförande av besvär räknas från utgången av den tidsfrist som avses i det momentet. 
Om beslutet utgör ett hinder för normal drift av fartyget ska besvären behandlas skyndsamt. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

38. Lag om ändring av 80 § i postlagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i postlagen (415/2011) 80 §, sådan den lyder i lag 997/2018, som följer: 
80 § Ändringssökande 
Beslut av kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket och kommunens byggnadstillsynsmyndighet får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Ett beslut av kommunikationsministeriet eller Transport- och kommunikationsverket ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

39. Lag om ändring av 106 a § i vägtrafiklagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i vägtrafiklagen (267/1981) 106 a §, sådan den lyder i lag 1020/2018, som följer: 
106 a § Ändringssökande 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ett beslut av polisen eller den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen får verkställas trots att besvär har anförts. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

40. Lag om ändring av 24 § i lagen om driftskompatibilitet för elektroniska vägtullsystem 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om driftskompatibilitet för elektroniska vägtullsystem (21/2014) 24 §,sådan den lyder i lag 1004/2018, som följer: 
24 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om andra beslut än sådana som gäller återkallande av registrering, avhjälpande av brister hos driftskompatibilitetskomponenter och återkallande av utseende. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.  
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Beslut som kommunikationsministeriet och Transport- och kommunikationsverket har meddelat med stöd av denna lag ska iakttas trots överklagande, om inte den myndighet där ändrings sökts bestämmer något annat. 
Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande finns dock i viteslagen. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

41. Lag om ändring av 21 § i lagen om transport av farliga ämnen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994) 21 §, sådan den lyder i lag 956/2013, som följer: 
21 § Sökande av ändring 
Beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning och andra beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

42. Lag om ändring av 49 och 49 a § i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009) 49 och 49 a §, sådana de lyder i lag 1009/2018, som följer: 
49 § Sökande av ändring i myndighetsbeslut 
Omprövning får begäras i fråga om ett beslut av Transport- och kommunikationsverket som gäller en avgift enligt 47 § som ska betalas till Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
Transport- och kommunikationsverket får i sina beslut bestämma att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft. Besvärsmyndigheten kan dock förbjuda verkställigheten av beslutet tills besvären har avgjorts.  
49 a § Sökande av ändring i beslut av organ för bedömning av överensstämmelse och beslut av certifieringsorgan 
Omprövning av ett beslut som fattats av ett organ för bedömning av överensstämmelse eller av ett certifieringsorgan med stöd av denna lag får begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 
Beslut av organ för bedömning av överensstämmelse och beslut av certifieringsorgan ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

43. Lag om ändring av 14 § i lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur (276/2016) 14 §, sådan den lyder i lag 1012/2018, som följer: 
14 § Ändringssökande 
Ändring i omprövningsbeslut och andra beslut som Transport- och kommunikationsverket fattat får sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

44. Lag om ändring av 42 § i lagen om registrering av farkoster 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om registrering av farkoster (424/2014) 42 §, sådan den lyder i lag 1014/2018, som följer: 
42 § Ändringssökande 
Omprövning får begäras i fråga om beslut som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

45. Lag om ändring av 25 § i lagen om farledsavgift 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om farledsavgift (1122/2005) 25 §, sådan den lyder i lag 1214/2018, som följer:  
25 § Sökande av ändring i Tullens beslut 
Omprövning får begäras i fråga om andra beslut som Tullen meddelat än sådana som gäller förhandsavgörande. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
I ett beslut som har fattats med anledning av begäran om omprövning och i ett beslut som gäller förhandsavgörande får ändring sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  
Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär. 
Tiden för sökande av ändring i ett beslut som gäller fastställande av farledsavgift eller återbäring av farledsavgift är tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften fastställdes eller återbars, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. När andra beslut överklagas är besvärstiden 30 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks på statens vägnar är besvärstiden 30 dagar från det att beslutet fattades. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen ska dock anföras inom 60 dagar från delfåendet av beslutet. 
Rätt att söka ändring på statens vägnar har Tullens tullombud. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 21 november 2019 
Statsminister Antti Rinne 
Kommunikationsminister Sanna Marin 

Statsrådets förordning Statsrådets förordning om beviljande av transporttillstånd för internationell vägtrafik 

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs: 
1 § 
Transport- och kommunikationsverket kan sända transporttillstånd till trafikidkare för att ges till myndigheter i följande stater med vilka det inte har avtalats om transporttillstånd, men tillstånd behövs för export- eller importtransporter mellan Finland och länderna eller genom dem: 
- i Kirgisien tillstånd för godstransporter för bilateral transport och genomfart 
- i Estland för trafiktillstånd för godstransporter till och från tredjeland utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Schweiz  
- i Lettland för trafiktillstånd för godstransporter till och från tredjeland utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Schweiz  
2 § 
Kommunikationsministeriet beslutar årligen om antalet transporttillstånd och om eventuella tekniska krav på fordon som ska skrivas i tillstånden  
3 § 
Denna förordning träder i kraft x.y.2020. 
Helsingfors den 20 
(underskrifter)