Allmänt

Planen för de offentliga finanserna 2026–2029 utgår från att genomförandet av anpassningsåtgärder som stärker de offentliga finanserna fortsätter. Samtidigt stöds den ekonomiska tillväxten med ett tillväxtpaket. Genom jord- och skogsbruksministeriets tillväxtpaket stöds bland annat främjandet av exporten och kompetensutvecklingen. Inga nedskärningar riktas till stöden för livsmedelsproduktion. Anslagen under jord- och skogsbruksministeriet huvudtitel uppgår till cirka 2,5 miljarder euro i början av ramperioden och återgår till detsamma i slutet av perioden. I början av ramperioden ökar anslagsnivån först med cirka 20 miljoner euro och minskar med cirka 11 miljoner euro i slutet av ramperioden. Av förvaltningsområdets anslag används cirka 68 procent för jordbruk och livsmedelsekonomi och cirka 17 procent för utveckling av landsbygden. En betydande andel av anslagen för utveckling av landsbygden och för jordbruk och livsmedelsekonomi används till genomförandet av Finlands CAP-plan 2023—2027, som infördes vid ingången av 2023. 

Av anslagen inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde används under ramperioden cirka 7 procent för naturresursekonomi och för att sköta Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter, cirka 6 procent för administration och forskning samt cirka 2 procent för lantmäteri och registrering av bostadsaktier. Riktlinjer som är centrala med tanke på en hållbar användning av skogarna och Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter ingår i planen för de offentliga finanserna också under miljöministeriets huvudtitel, och de behandlas nedan i utlåtandet. Dessutom lyfter utskottet fram att planen för de offentliga finanserna i enlighet med regeringsprogrammet innehåller en höjning av skogsavdraget 2026. En proposition om förhöjt skogsavdrag (RP 44/2025 rd) behandlas för närvarande i riksdagen. Utskottet anser att höjningen av skogsavdraget förbättrar finländarnas förutsättningar att äga och vårda skogarna. 

Livsmedelsproduktion som en del av den övergripande säkerheten

Jordbrukets roll i att bygga upp försörjningsberedskapen och därmed samhällets övergripande säkerhet har beaktats när man riktat anpassningsåtgärderna. I sitt föregående utlåtande om planen för de offentliga finanserna konstaterade utskottet att det med tanke på försörjningsberedskapen är nödvändigt att jordbruket tillförsäkras förutsättningar att klara av sin huvudsakliga uppgift, dvs. livsmedelsproduktionen (JsUU 7/2024 rd — SRR 2/2024 rd). Utskottet betonar att inga nedskärningar fortfarande riktas till finansieringen av livsmedelsproduktion. 

De valda riktlinjerna kan anses vara ett mycket motiverat och viktigt bevis på jordbrukets och livsmedelsproduktionens strategiska betydelse. Samtidigt finns det skäl att beakta de indirekta konsekvenserna av de anpassningsåtgärder som regeringen beslutat om och att hålla fast vid principen också när anpassningsåtgärderna i praktiken riktas på ämbetsverksnivå. Utskottet anser att man vid genomförandet av nedskärningarna i anslagen till Livsmedelsverket i alla situationer bör säkerställa att jordbruksstöden genomförs i rätt tid och så smidigt som möjligt. Utöver att trygga tillräckliga personalresurser innebär detta också att se till att informationssystemen fungerar. Förutsättningarna för den inhemska livsmedelsproduktionen får inte äventyras på grund av nedskärningar i förvaltningen. 

Svårigheterna med tillgången på inhemskt malet kött är ett uppenbart bevis på sambandet mellan jordbruk och försörjningsberedskap. Samtidigt visar de på hur beroende olika produktionsgrenar är av varandra. Bakgrunden till den svaga tillgången på nötkött är att antalet mjölkgårdar minskat på grund av lönsamhetsproblemen inom mjölkproduktionen. I Finland har nötkött i huvudsak producerats som en biprodukt av mjölkproduktionen. Nedläggning av gårdar är nästan alltid en slutgiltig lösning. Produktion som en gång lagts ner återupptas inte. Allvaret i jordbrukets lönsamhetsproblem syns nu också för konsumenterna, då malet kött tidvis är helt slut i affärerna. Lösningen på jordbrukets lönsamhetsproblem finns på marknaden. 

Enligt utredning till utskottet förutspås uppskattningsvis 400 av de nuvarande cirka 4 000 mjölkgårdarna finnas kvar om tio år. Ändringen påverkar enligt utredning till utskottet produktionsvolymerna för mjölk med cirka 20 procent, eftersom antalet boskap växer på de gårdar som fortsätter och mjölkkorna mjölkar något bättre. Samtidigt ökar gårdsstorleken och produktionen koncentreras. Situationen är särskilt oroväckande på grund av att det bland de gårdar som för närvarande läggs ner finns gårdar som gjort betydande investeringar i produktionen och som fortfarande är lönsamma. Jordbrukarnas förtroende för att produktionens lönsamhet förbättras har försvagats. Offentlig finansiering och förbättring av företagens verksamhetsmiljö kan endast sänka tröskeln för investeringar och fortsatt företagsverksamhet. Nyckeln till en permanent förbättring av situationen finns inom den privata sektorn. 

Tillgången till investeringsfinansiering har försvårats på grund av gårdarnas ekonomiska situation och de krav på likviditet och säkerheter som hänför sig till lånefinansieringen. Detta påverkar generationsväxlingar och utvecklingen av gårdarna. Som en åtgärd utanför budgeten har regeringen därför beslutat höja fullmakten för statsborgen som beviljas ur Gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera) till 20 miljoner euro. Vid sidan av extern finansiering påverkar andra faktorer uppkomsten av nya jordbruksföretag och överföringen av livskraftiga gårdar till övertagaren av jordbruket. Det nuvarande systemet uppmuntrar inte i tillräcklig utsträckning till generationsväxlingar i rätt tid med tanke på den som etablerar jordbruket. Utskottet har därför ansett att det bör finnas ett brett urval av metoder för att stödja förutsättningarna för generationsväxlingar (JsUU 19/2024 rd — RP 109/2024 rd). Utskottet understöder regeringens åtgärder för att stödja förutsättningarna för fortsatt jordbruk genom att rikta rätten till ersättning för åkerareal särskilt till unga, nyblivna jordbrukare. Samtidigt konstaterar utskottet att det nuvarande systemet, där den som börjar driva ett jordbruk får förhöjt stöd under de fem första åren, inte skapar ett tillräckligt långsiktigt perspektiv på produktionens lönsamhet så att marknaden genererar större inkomster till primärproduktionen. Jordbrukspolitiken ska vara konsekvent och ge ett långsiktigt perspektiv på företagens verksamhetsförutsättningar. 

Utskottet betonar handelns och livsmedelsindustrins ansvar för att trygga tillgången till inhemsk mat. Det handlar framför allt om låga producentpriser och bristande flexibilitet när produktionskostnaderna förändras. Producentpriserna på kött, särskilt nöt- och svinkött, samt mjölk och spannmål, har sjunkit enligt statistiken för 2024, trots att producentpriserna har stigit i Europa. Utskottet vill fortfarande påskynda genomförandet av reformen av livsmedelsmarknadslagen och hoppas på fler lösningar för att förbättra producenternas ställning på marknaden. Genom att utveckla upphandlingslagstiftningen kan man förbättra de offentliga professionella kökens möjligheter att använda inhemska råvaror och öppna nya kanaler för jordbruksprodukter. Utskottet välkomnar särskilt riktlinjen om att den inhemska matens andel av den offentliga sektorns upphandlingar ökar. 

Sammantaget är dålig lönsamhet det grundläggande problemet inom jordbruket och förbättrad lönsamhet den enda hållbara lösningen på de flesta problemen inom livsmedelsproduktionen. Utskottet har i ett tidigare utlåtande (JsUU 19/2024 rd) konstaterat att lönsamma gårdar som utvecklar sin verksamhet är ett livsvillkor för vår inhemska matproduktion. Utskottet har i det sammanhanget upprepat sitt tidigare konstaterande om att en lösning på jordbrukets lönsamhetsproblem måste hittas på marknaden. 

Ett minskat antal gårdar innebär koncentrerad produktion, regional differentiering och glesare infrastruktur när det gäller primärproduktion och livsmedelsindustri. Dessa faktorer innebär allt större utmaningar för upprätthållandet av landsbygdens livskraft, bosättning och infrastruktur. Enligt utskottets bedömning har detta betydelse med tanke på såväl livsmedelsförsörjningsberedskapen som försvaret. Utskottet understöder särskilda åtgärder när det gäller jordbrukarna i östra Finland för att stärka den övergripande säkerheten och försörjningsberedskapen. 

Förbättring av jordbrukets lönsamhet

I enlighet med vad som överenskommits vid regeringens halvtidsöversyn främjas vid sidan av livsmedelsexporten möjligheterna att utbilda experter och utveckla expertis inom livsmedelsbranschen på bred front, inklusive cellulärt jordbruk, bioekonomi och cirkulär ekonomi. Utskottet lyfter fram beslutet att årligen rikta 10 miljoner euro av Business Finlands forsknings- och utvecklingsfinansiering till utveckling av nya värdekedjor inom livsmedelsproduktionen 2026—2029. Utskottet anser att beslutet att göra livsmedelsexporten till en pilotbransch i samband med reformen av Team Finland är särskilt viktigt. Förbättrad livsmedelssäkerhet och beslutet om att inrätta en salmonellafond är åtgärder värda att understödja. Lösningen stöder inte bara hälsosäkerheten utan också målet att främja livsmedelsexporten. Utskottet betonar livsmedelsexportens betydelse för att förbättra jordbrukets lönsamhet. Producenterna behöver nya marknader för sina produkter. På så sätt tryggas bevarandet av den inhemska livsmedelsproduktion som är livsviktig med tanke på den nationella livsmedelsförsörjningsberedskapen i hela Finland. 

Också importreglerna har stor betydelse för den inhemska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft. Finland är en del av den inre marknaden och lyder under EU:s regler för produktion och utsläppande på marknaden. Jordbruksprodukter som har producerats enligt lägre standarder än kraven på EU:s jordbruks- och livsmedelsproduktion importeras till EU:s inre marknad. Utskottet anser att man på EU-nivå bör främja lagstiftning som säkerställer att jordbruksprodukter som importeras från länder utanför EU omfattas av motsvarande krav som de produktionskrav som tillämpas inom EU. Samtidigt bör EU undanröja administrativa och tekniska hinder för att producera livsmedel och släppa ut dem på marknaden. Utskottet anser det vara särskilt viktigt att på EU-nivå främja undanröjandet av hinder för utsläppande av nya livsmedel på marknaden (JsUU 12/2025 rd — E 8/2025 rd). Konsumenterna ska ges möjlighet att välja mellan produkter som tillverkas enligt olika krav. Med hjälp av tillförlitliga och transparenta produktmärkningar informerar man konsumenten om den inhemska kvalitetens betydelse och ger konsumenten en genuin möjlighet att välja mellan olika produktkvaliteter. 

Livsmedel och jordbruk är tillväxtbranscher. Gårdarnas investeringar stöds genom att höja Makeras statsborgen. Jord- och skogsbruksministeriets tillväxtpaket skapar incitament för affärsmöjligheter inom cellulärt jordbruk samt samarbete mellan jordbruket och energisektorn. Utskottet betonar vikten av mångsidigt jordbruk. Jordbruket ska kunna bedrivas i enheter av olika storlek på olika alternativa sätt. Utskottet anser det vara viktigt att samarbetet mellan jordbruket och energisektorn förbättras. Jordbruket producerar råvaror för produktion av gödningsmedel och bioenergi. Kommersiellt utnyttjande av denna råvara och den produkt som den ger kan erbjuda möjligheter att förbättra gårdarnas lönsamhet. Det finns lovande exempel på gårdarnas roll som producenter av småskalig energi i Europa. 

En central faktor för jordbrukets lönsamhet och kontinuitet är att minska de direkta och indirekta kostnaderna och missnöjet till följd av den administrativa bördan. I enlighet med regeringens beslut görs det ändringar i jordbruksstödens administrativa börda redan före 2026, i samband med genomförandet av EU:s förenklingspaket för den gemensamma jordbrukspolitiken. Utöver den administrativa bördan för lantbruksföretagarna har utskottet i ett färskt utlåtande ansett det vara viktigt att också bestämmelserna om företag inom livsmedelsbranschen och i synnerhet om nya livsmedel förenklas och att den administrativa bördan minskas (JsUU 12/2025 rd). Det råder ett ömsesidigt beroende mellan jordbrukets primärproduktion och livsmedelsföretagen, och den administrativa bördan får inte försvaga livsmedelskedjans konkurrenskraft som helhet. 

Utskottet betonar vikten av att förbereda sig inför den gemensamma jordbrukspolitikens kommande programperioden. Regeringen bör proaktivt påverka utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt regeringen bedöms och bereds en omfördelning inom stödpolitiken inför nästa period utan att pruta på de centrala miljömålen. Utskottet betonar att jordbruksstöden bör riktas till livsmedelsproduktionen samtidigt som produktionens hållbarhet i första hand främjas med hjälp av incitament. Utskottet betonar vikten av ren mark och vattenreserver som en strategisk resurs och en särskild styrka för det finländska jordbruket. Vi bör värna om dessa grundläggande element också i fortsättningen. När det gäller klimatmålen bör beräkningen av växthusgasutsläppen från jordbruket och i synnerhet från organogena jordbruksmarker vidareutvecklas så att den behandlar EU:s medlemsländer jämlikt. I anslutning till detta beslutade regeringen anvisa 8 miljoner euro för utveckling av beräkningen av kolsänkor och kolförråd med hjälp av ett observationssystem. Denna satsning möjliggör ett långsiktigt utvecklingsarbete som kombinerar nationella mätningar, modelleringsmetoder och satellitobservationer. 

Landsbygdsutveckling och hästhållning

Enligt statsminister Petteri Orpos regeringsprogram ska verksamhetsförutsättningarna för hästhållning säkerställas och finska hästens ställning som nationalras tryggas. Utskottet har flera gånger betonat hästhållningens betydelse särskilt för landsbygden och dess livskraft. Utskottet anser det vara viktigt att hästhållningens verksamhetsmöjligheter i enlighet med regeringsprogrammet tryggas också i framtiden trots ändringar i finansieringskällan. Utskottet har i sina tidigare ställningstaganden påpekat att hästsporten till sin natur är en verksamhet som måste kunna planeras på lång sikt. En reformen av finansieringen av hästbranschen bör inte skapa osäkerhet om branschens framtid, utan finansieringen bör tryggas långt in i framtiden. 

Utskottet har i ett färskt utlåtande konstaterat att hästbranschen är en viktig del av det finländska samhället på många olika sätt (JsUU 10/2025 rd — RP 16/2025 rd). År 2022 fanns det något över 75 000 hästar i Finland, varav cirka 20 000 var finska hästar. Det uppskattas att det finns 220 000—250 000 utövare av travsport och cirka 160 000 utövare av ridning i Finland. Hästbranschens sysselsättande effekt på riksnivå är cirka 15 000 personer, och branschen är av betydelse för landsbygdens livskraft och landsbygdsutvecklingen. (JsUB 27/2022 rd — HE 260/2022 vp). Hästbranschen sysselsätter sammanlagt cirka 6 500 årsverken. Därmed är den till sina proportiner jämförbar med exempelvis Lapplandsturismen och skogsmaskinsbranschen. (JsUU 10/2025 rd). Hästbranschen skapar arbete och företagsverksamhet också i glesbygder där möjligheterna att få jobb är begränsade. 

Utskottet har ansett det vara särskilt viktigt att trygga framtiden för Finlands enda häst som är av lantras, den finska hästen. Utskottet instämmer i det som sägs i de yttranden som utskottet fått, nämligen att det är vår gemensamma skyldighet att bevara den finska hästen som en livskraftig nationalras. Travtävlingsverksamheten har ett direkt samband med uppfödningen av finska hästar och med antalet föl som föds årligen. Redan nu är antalet oroväckande lågt med tanke på rasens livskraft. Riskgränsen anses gå vid 1 000 födda föl. Antalet födda föl av finsk häst underskred denna gräns åren 2023—2024. Aktiv travtävlingsverksamhet möjliggör en fortsatt livskraftig population av finsk häst. Målen att bevara rasen bör beaktas både i finansieringslösningarna för penningspelssystemet under övergångsperioden och i politikåtgärderna på längre sikt. (JsUU 10/2025 rd) 

I planen för de offentliga finanserna anvisas i genomsnitt 25,5 miljoner euro för främjande av hästhållningen 2026—2027. Det har bedömts att penningspelsreformen gör det möjligt för aktörer inom hästhållningen att delta i penningspelsverksamhet och att behovet av direkt statlig finansiering därmed minskar från och med 2028. Enligt rambeslutet sjunker finansieringen till 6 miljoner euro 2029, men regeringen har förbundit sig till att våren 2026 granska den finansieringsnivå som sektorn behöver 2028—2029. Med hänvisning till de synpunkter som framförts ovan i fråga om hästbranschens samhälleliga betydelse och hotbilderna för den finska hästen som ras, anser utskottet att de kommande årens finansieringsnivå för hästhållningen bör ses över i god tid, redan i år. 

I de yttranden som utskottet fått understöds den årliga tilläggsfinansieringen på en halv miljon euro som riktas till att att stödja 4H-verksamheten. 4H-organisationen främjar landsbygdens livskraft och dragningskraft genom att ordna varierad fritidssysselsättning och serviceverksamhet särskilt för unga på landsbygden. Dessutom bidrar organisationen till framtidens lösningar på bristen på arbetskraft inom naturbruk genom att sysselsätta unga och erbjuda dem möjligheter att pröva på företagande. Utskottet välkomnar organisationsverksamheten sysselsätter unga och utvecklar deras kompetenser. Det är viktigt att få unga att intressera sig för naturbruk och hjälpa dem att skaffa sig arbetserfarenhet också i de områden där sysselsättningsmöjligheterna annars är svaga. Utskottet konstaterar att tillgången på kompetent arbetskraft fortfarande är en central utmaning och ett hinder för att utveckla verksamheten för företag inom naturbruket och livsmedelsbranschen. 

Hållbar skötsel och användning av skogar

Enligt planen för de offentliga finanserna stärks skogarnas tillväxt och kolsänkorna genom ett åtgärdspaket som det satsas sammanlagt 14,9 miljoner euro på under 2026 och 2027. Åtgärderna omfattar informationsstyrning, snabbare skogsförnyelse, tätare trädbestånd, ökning av skogsarealen, främjande av skogsgödsling samt bättre beredskap för förebyggande av skogsskador. Under de senaste åren har den minskning i skogstillväxten som observerats i Nordeuropa och de insektsskador som blivit vanligare i Europa framhävt behovet av åtgärder för att förbättra skogarnas hälsa och tillväxtförmåga. Utskottet anser det vara viktigt att sörja för förutsättningarna för en fungerande virkesförsörjning inom skogsindustrin och energiindustrin. Därför är det viktigt att avsätta extra medel för att främja skogstillväxten och utvidga skogsarealen. När klimatet blir varmare är det nödvändigt att fästa särskild uppmärksamhet vid skogarnas hälsa. Vid hanteringen av skogsskador är det väsentligt att följa upp dem tillräckligt heltäckande, bedriva forskning och höja skogsägarnas och aktörernas kunskapsnivå. Det är viktigt att man satsar på att förebygga skogsskador också genom informationsstyrning. 

Utskottet betonar att de medel som riktas via incitamentsystemet för skogsbruket, dvs. METKA-systemet, är en viktig del av en aktiv skogsvård. Det är viktigt att METKA-finansieringen räcker till också med tanke på genomförandet av tillväxtpaketet för skogarna. Genom METKA-systemet främjas skogens växtkraft, mångsidig användning av skogen och sysselsättningsläget också i glesbygden. Samtidigt är det möjligt att främja anpassningen till framtidens klimat bland annat genom att i fråga om lämpliga objekt skapa ett mångsidigare förhållande mellan olika trädslag. Genom att välja rätt trädslag och gynna blandskog kan man förebygga skogsskador. 

Enligt planen för de offentliga finanserna utökas finansieringen av naturvården med 1,75 miljoner per år genom programmen METSO och Helmi. Programmen METSO och Helmi baserar sig på frivillighet och har ett brett godkännande bland markägarna. Att det handlar om frivilligt skydd bidrar i hög grad till att öka åtgärdernas godtagbarhet och skyddets sociala hållbarhet. Den utökade finansieringen stöder dessutom uppnåendet av klimatmålen. Också enligt en utvärderingsrapport som publicerades den 5 februari 2025 har METSO-programmets skyddsåtgärder och stödjande insatser bildat en balanserad och ändamålsenlig helhet. Enligt utvärderingen förväntas METSO-programmet uppnå sina hektarmål för permanent skydd år 2025. Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet håller för närvarande på att utarbeta en fortsättning på METSO-programmet från och med 2026. En tillräcklig finansiering av METSO-programmet måste tryggas så att skyddet kan omfatta skogar på privat mark som i enlighet med statsrådets beslut är gamla skogar och skogar i naturtillstånd. 

I planen för de offentliga finanserna konstateras det att Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral anvisas sammanlagt 2 miljoner euro i finansiering för forskning kring restaurering från och med 2026. Dessutom anvisas dessa forskningsinstitut en tidsbunden tilläggsfinansiering på sammanlagt 4 miljoner euro för åren 2026—2027. Finansieringen riktas till utveckling av nya kostnadseffektiva metoder för information om naturtyper och ekosystem. Det är aktuellt att utöka forskningsfinansieringen till forskning kring restaurering och till information om naturtyper och ekosystem, eftersom utarbetandet av en nationell restaureringsplan pågår och därefter övergår man till att genomföra och följa upp planen. Forskningen kan vara ett betydande stöd för arbetet med att planera, rikta och följa upp restaureringsåtgärder så att de är kostnadseffektiva och verkningsfulla. Genom god planering vid genomförandet av restaureringsförordningen kan man också uppnå klimatfördelar. Utskottet anser det vara viktigt att skyldigheterna enligt restaureringsförordningen fullgörs på ett sätt som är verkningsfullt och å andra sidan begränsar virkesanskaffningen så lite som möjligt. 

Jord- och skogsbruksutskottet har redan i fråga om växthusgasutsläppen från jordbruksmark i sitt utlåtande fäst uppmärksamhet vid att regeringen våren 2025 i samband med behandlingen av planen för de offentliga finanserna beslutade anvisa 8 miljoner euro för utveckling av beräkningen av kolsänkor och kolförråd med hjälp av ett observationssystem. Avsikten är att systemet ska utvecklas i ett samarbete mellan Naturresursinstitutet, Meteorologiska institutet och Helsingfors universitet. Jord- och skogsbruksutskottet anser att det är viktigt att forskningsinstituten samarbetar för att man ska få mångsidig information om de utmaningar och möjligheter som är förknippade med beräkningen och hitta fungerande lösningar. Ett starkt kunskapsunderlag är viktigt också när man påverkar utvecklingen av EU:s beräkning av kolsänkor. 

Tryggande av naturresursekonomins verksamhetsförutsättningar

Jord- och skogsbruksutskottet lyfter slutligen fram vissa allmänna frågor som gäller naturresursekonomins verksamhetsförutsättningar, delvis också utanför sitt eget ansvarsområde. En stabil och förutsägbar omvärld är viktig för all företagsverksamhet och i synnerhet för företagens vilja att investera. I fråga om företag inom naturresursekonomi betonas dessutom särskilt tillgången på kompetent arbetskraft och smidiga administrativa förfaranden i anslutning till investeringar. Enligt regeringsprogrammet ska landsbygdsföretagande bli mer attraktivt och utbildningen och forskningen inom naturbruk och livsmedelssektorn utvecklas så att de motsvarar de förändrade kraven i omvärlden. Utskottet betonar att utbildningen inom naturbruk är viktig för att bibehålla baskompetensen dels inom primärproduktionen, som är viktig med tanke på försörjningsberedskapen och livsmedelsförsörjningen, dels inom skogsvården, som är viktig för samhällsekonomin. Utskottet anser det vara viktigt att det reserveras tillräcklig finansiering för yrkesutbildningen. 

Under ramperioden genomförs statens regionförvaltningsreform. Lagstiftningen om reformen avses träda i kraft vid ingången av 2026. Syftet med reformen är i enlighet med regeringsprogrammet att underbygga en enhetlig tillstånds-, styrnings- och tillsynspraxis som är oberoende av region, samt att göra tillståndsprocesserna smidigare. Reformen innebär bland annat att tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter koncentreras till ett nytt sektorsövergripande ämbetsverk. I regeringsprogrammet konstateras det också särskilt att konsumtionen av, tillgången till och exporten av inhemsk fisk ökas genom att tillståndsprocesser och reglering i anslutning till fiskodling lättas upp och yrkesfiskarnas verksamhetsförutsättningar förbättras. Upprätthållandet och utvecklandet av en fungerande fiskerinäring är också en väsentlig del av försörjningsberedskapen. Jord- och skogsbruksutskottet anser därför att det är viktigt att regionförvaltningsreformen genomförs så att den också i praktiken uppfyller målet att göra myndighetsverksamheten smidigare.