Regeringens proposition om lagen om statens pensionsfond innebär en exceptionellt stor och strukturellt betydande förändring i finansieringen av statens pensionssystem. Regeringen föreslår att överföringen från statens pensionsfond till statsbudgeten engångsmässigt höjs med 18,7 procentenheter 2027. Denna tilläggsöverföring täcker uppskattningsvis 63,9 procent av statens pensionsutgifter och minskar statens upplåningsbehov med cirka 1 050 miljoner euro 2027. Dessutom föreslår regeringen att det belopp som årligen överförs från fonden till budgeten permanent höjs med 1,2 procentenheter från och med 2026, vilket innebär att överföringen från och med 2028 utgör 46,2 procent av statens pensionsutgifter. 

Den föreslagna åtgärden leder till en motsvarande minskning i statens pensionsfonds buffertfond och ökar behovet av fondens kassamedel redan från och med 2026, särskilt 2027. Enligt propositionen gör tilläggsöverföringen av engångsnatur att placeringsportföljen krymper och att den i högre grad än tidigare exponeras för effekterna av svaga avkastningsscenarier. Om sådana tilläggsöverföringar av engångsnatur upprepas blir det svårare att upprätthålla en konsekvent risknivå för fonden och den förväntade avkastningen på lång sikt kan försämras. Enligt social- och hälsovårdsministeriets bedömning kan detta medföra en utmaning både för genomförandet och planeringen av budgetöverföringarna för de kommande åren och när det gäller förutsägbarheten av finansieringen av statens pensionssystem. Finansministeriet har å sin sida konstaterat att osäkerheten om framtida överföringar kan tvinga fonden att i sin placeringsportfölj hålla mer likvida tillgångar med låg risk än vanligt, vilket också försvagar avkastningspotentialen. 

Vi undertecknade anser att helheten innebär att pensionsfonden används för att finansiera kortsiktiga budgetbehov på bekostnad av pensionssystemets långsiktiga stabilitet. 

Enligt uppgifter till utskottet är en tilläggsöverföring av engångsnatur inte ekonomiskt motiverad ens utifrån regeringens egna utgångspunkter. Enligt finansministeriet uppgår kostnaderna för det arrangemang som regeringen föreslår till cirka 35,5 miljoner euro 2027 och kumulativt till sammanlagt 117,8 miljoner euro 2026—2029 redan med en återhållsam förväntad långsiktig avkastning på 5,5 procent — vilket motsvarar den genomsnittliga placeringsavkastningen för statens pensionsfond från och med 2001 — då detta jämförs med låneskötselkostnader på 2,5 procent. Om placeringsavkastningen uppskattas till åtta procent, stiger kostnaden till uppskattningsvis 65,2 miljoner euro 2027 och under hela ramperioden till cirka 221,2 miljoner euro. 

Utskottets minoritet anser att det i princip är problematiskt att som en engångslösning använda statens pensionsfonds medel för att lappa statsfinanserna. I en situation där det finns möjlighet för staten att finansiera underskottet med en väsentligt lägre räntenivå på marknaden än pensionsfondens förväntade avkastning på lång sikt, måste förfarandet anses strida mot skattebetalarnas intressen. 

Därför föreslår vi att tilläggsöverföringen av engångsnatur på 18,7 procentenheter från statens pensionsfond till statsbudgeten 2027 stryks från lagförslaget. Lagförslaget kan i övrigt godkännas. 

Centerns utskottsgrupp anser det inte motiverat att sänkningen av samfundsskatten under 2027 engångsmässigt finansieras så att cirka en miljard euro extra intäktsförs från statens pensionsfond till statskassan. Ett sådant engångsmässigt trixande lämpar sig dåligt för att finansiera en permanent skattesänkning. 

Enligt propositionen ska det belopp som årligen överförs från fonden till statsbudgeten ökas med 1,2 procentenheter från och med 2026. Från och med 2028 kommer det belopp som överförs till statsbudgeten enligt förslaget att permanent vara 46,2 procent av statens pensionsutgifter. Till denna del kan den ändring som regeringen föreslår anses vara måttfull och godtagbar.  

Däremot är det problematiskt att regeringen föreslår en tilläggsöverföring på 18,7 procentenheter från fonden till statsbudgeten för 2027, vilket innebär att det belopp som överförs till statsbudgeten för 2027 i sin helhet motsvarar 63,9 procent av statens pensionsutgifter.  

Ett sådant engångsmässigt trixande rimmar också illa med den parlamentariska överenskommelsen om de finanspolitiska reglerna. Riksdagspartierna, med undantag av Vänsterförbundet, har just nått samförstånd om den nationella finanspolitiska lagstiftningen. Vi har bland annat kommit överens om att nyckeltalen för de offentliga finanserna inte får förbättras på konstlad väg med försäljningsinkomster från egendom eller på något annat sätt.  

På den här punkten bör regeringen Orpo rakryggat föregå med gott exempel, inte vidta åtgärder för att på ett konstlat och kortsiktigt sätt försköna siffrorna. I detta fall gäller åtgärderna underskottet i statens budgetekonomi för valåret. 

Bakgrunden till regeringens försköningsoperation är att samfundsskatten ska sänkas till 18 procent från och med 2027. Centerns utskottsgrupp anser att samfundsskatten bör reformeras, men inte genom en allmän skattesänkning. Vi talar i stället för en reform där samfundsskatten sänks markant om företaget lämnar kvar av sitt resultat inom företaget för att stödja tillväxt, sysselsättning, FoUI och investeringar. Däremot skulle skattesänkningen inte gälla vinst som delas ut i form av utdelning. Samtidigt anser Centern att företagaravdraget bör höjas för att också andra företag än företag i aktiebolagsform ska beaktas. 

Den reform som vi föreslår stöder aktiv företagsverksamhet, medan den sänkning som regeringen föreslår snarare stöder investerarnas inkomstnivå. En betydande del av den sänkning av samfundsskatten som regeringen föreslår kommer nämligen att gå till ägarna av stora finländska börsföretag i form av växande vinstutdelningar, och ofta är dessa ägare utländska. Således är skattesänkningens inverkan på tillväxten i Finland tämligen begränsad, men inverkan på skatteintäkterna är långvarig och negativ.  

Om regeringen bedömer att det finns utrymme för skattelättnader bör de hellre riktas till att lindra beskattningen av arbete som utförs av vanliga medelinkomsttagare. Deras beskattning är för närvarande högre än på minst tio år.  

Beskattningen av medelinkomsttagare är nu mycket hög jämfört med grannlandet Sverige. Den sänkning av marginalbeskattningen som regeringen föreslagit i en annan propositionen hjälper inte till här, eftersom regeringen har begränsat sänkningen så att den gäller endast dem som har de allra högsta inkomsterna. En lindring av beskattningen av vanliga människors arbete skulle stärka konsumenternas köpkraft och återspeglas snabbt i den ekonomiska aktiviteten. 

Regeringens förslag om att försköna valårets underskott i budgetekonomin har ingen direkt inverkan på statens nettoskuldställning, eftersom statens tillgångar minskar med motsvarande belopp som det görs överföringar. Åtminstone ingen positiv inverkan. Det bör dock noteras att överföringen försvagar fondens förväntade avkastning och därigenom pensionstillgångarna, vilket innebär att statens nettoskuldställning kan försämras. 

Statens pensionsfonds förväntade avkastning har historiskt sett varit större än den ränta som staten betalar för sin skuld. När det gäller tilläggsöverföringen av engångsnatur från fonden bör det beaktas att även om staten kan minska upplåningen genom tilläggsöverföringar till statsbudgeten, kan den förlora den förväntade avkastningen på investeringarna. 

Finansministeriet har meddelat att avkastningen på statens pensionsfonds placeringar (i genomsnitt 5,5 % per år 2001—2025) har överstigit kostnaderna för upplåningen (i genomsnitt 2,5 % per år 2001—2025). Skillnaden i avkastningen har historiskt sett varit 3 procentenheter per år till förmån för statens pensionsfond under en period på cirka 25 år. 

I och med tilläggsöverföringarna förlorar man som alternativkostnad uppskattningsvis 35,5 miljoner euro redan 2027, varefter avkastningsförlusten upprepas årligen eftersom det permanent finns cirka en miljard euro mindre att investera. Utifrån de historiska uppgifterna kan alternativkostnaden 2026—2029 uppgå till uppskattningsvis 117,8 miljoner euro, varav merparten uttryckligen uppstår till följd av tilläggsöverföringen 2027.  

Med en högre avkastningsförväntning på 8 procent på pensionsfondens placeringar är alternativkostnaden redan 65,2 miljoner euro enbart 2027. 

Det blir en tämligen dyr affär för de finländska skattebetalarna då statsminister Orpos regering förskönar valårets underskott i budgetekonomin.