Skatter tas ut för att finansiera åtgärder som vidtas av det allmänna. Skatterna ska samlas in så långt som möjligt i enlighet med allmänt accepterade egenskaper hos ett skattesystem, av vilka de viktigaste är neutralitet, rättvisa, förutsägbarhet och ekonomisk effektivitet. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt. Det är bra att förutsägbarheten iakttas i skattebesluten och att skattebetalningen fördelas bland befolkningen enligt betalningsförmågan så att ingen drabbas av fattigdom på grund av beskattningen. Neutralitet syftar till minsta möjliga snedvridning av marknaden till följd av skattemässiga åtgärder.  

SDP anser att alla egenskaper hos ett bra skattesystem inte förverkligas fullt ut i dag och i ännu mindre grad om regeringen genomför de planerade ändringarna i beskattningen. Ett bättre skattesystem uppmuntrar till arbete, säkerställer en rättvis skattebörda genom progressiv beskattning och säkerställer att olika inkomster inte beskattas på oskäligt olika sätt.  

Regeringens skattepolitiska linje är ryckig, vilket inte representerar förutsägbarhet som krävs av skattesystemet. Socialdemokraterna anser att skattesystemet tydligare bör uppmuntra till arbete. Om indexhöjningarna av inkomstskatten görs delvis eller uteblir helt och hållet, leder detta till en konkret skärpning av beskattningen för dem som arbetar, vilket strider mot regeringens höga sysselsättningsmål. Socialdemokraterna skulle undvika att politisera indexhöjningarna och i stället genomföra dem fullt ut, vilket också utlovades i regeringsprogrammet. Det bör noteras att ett omfattande anpassningsbehov kräver omfattande medverkan av alla, också höginkomsttagare. Därför skulle socialdemokraterna inte genomföra en helhet som sänker marginalskatten på de högsta inkomstskatterna, utan ersätta den med en större skattesänkning som riktas till små- och medelinkomsttagarna. 

Bilism är det viktigaste sättet att ta sig till arbetet i en stor del av landet. För att det ska vara lönsamt att ta emot arbete är det bra att arbetstagaren kan dra av en skälig del av sina resekostnader i beskattningen. Den sänkning av bränsleskatten som regeringen föreslår är ett dyrare och sämre sätt att påverka kostnaderna för arbetsresor än avdrag för arbetsresor. Den största åtgärden som kompenserar kostnaderna för arbetsresor i stadsområdena är en låg självrisk i avdraget för arbetsresor, medan det blir mindre lönsamt att ta emot arbete i glesbygdsområden efter att maximibeloppet för det årliga avdragstaket för arbetsresor uppnåtts. Av dessa orsaker föreslår socialdemokraterna att nivån på det höjda avdraget för arbetsresor 2023 förlängs till 2025.  

Hushållsavdraget främjar i sin nuvarande form inte i tillräcklig utsträckning det inhemska företagandet. Avdraget för vård- och omsorgstjänster bör höjas till 60 procent. Socialdemokraterna föreslår en höjning. Dessutom föreslår vi att självrisken blir 100 euro i stället för 150 euro för att tröskeln för tjänsterna ska vara låg. Genom ändringen förbättras tillgången till omsorgs- och vårdarbete samt hemhjälp för äldre och på så sätt möjliggörs ett värdigt liv hemma så länge som möjligt genom omfattande stöd till medborgarna.  

Vi föreslår att hushållsavdraget blir rättvisare så att det i större utsträckning än för närvarande börjar omfatta boende i flervåningshus och radhus. Det måste bli möjligt att utnyttja hushållsavdraget för renoveringar som utförs med stöd av det finansieringsansvar som en delägare i ett bostadsaktiebolag har. En enkel modell för det är att bostadsaktiebolaget utfärdar ett intyg över att delägaren betalat arbeten för vilka han eller hon har finansieringsansvar.  

Med sina ändringar i beskattningen planerar regeringen inga ökade intäkter i kapital- eller samfundsbeskattningen 2026. Detta tyder på att regeringen har ett ensidigt perspektiv på beskattningen som helhet och att den är ovillig att samla in inkomster från alla som kan betala. Regeringens nuvarande linje riktar historiskt stora sänkningar av inkomstskatten till en liten grupp höginkomsttagare och åsidosätter skärpningen av beskattningen av förmögenhet, företagsinkomst och kapitalinkomst. Sammantaget leder detta tydligt till ett regressivare skattesystem där tyngdpunkten i beskattningen flyttas från höginkomsttagare till låginkomsttagare, och dessutom försämrar betydande nedskärningar i inkomstöverföringarna och de offentliga tjänsterna ytterligare låginkomsttagarnas ställning. Socialdemokraterna föreslår i sitt uttalande att tyngdpunkten i skattesystemet flyttas från beskattning av arbete till beskattning av kapital, förmögenhet och skadeverkningar. 

Statsminister Orpos regering föreslår att den progressiva inkomstskatteskalan för förvärvsinkomst vid statsbeskattningen ses över som en del av en helhet där beskattningen av arbete lindras och de högsta marginalskattesatserna för förvärvsinkomstbeskattningen sänks till cirka 52 procent. Centern skulle till skillnad från regeringen rikta denna skattelättnad delvis till medelinkomsttagarna. 

Samtidigt görs det i propositionen ingen indexjustering av beskattningen av förvärvsinkomster på de inkomstnivåer som sänkningen av de högsta marginalskatterna gäller. På övriga inkomstnivåer görs en indexjustering på cirka 3,6 procent. Den skärpning av beskattningen av pensionsinkomster som de föreslagna ändringarna i skalan medför ska minskas genom att tilläggsskatten på pensionsinkomst lindras. Centern godkänner dessa ändringar. 

Samtidigt föreslår regeringen en ändring i inkomstskattelagen som innebär att arbetsinkomstavdragets maximibelopp och den första minskningen av avdraget ändras och den andra minskningen av avdraget slopas. Dessa ändringar passar också Centern. 

Dessutom höjs grundavdragets maximibelopp, och barnförhöjningen i arbetsinkomstavdraget höjs till 105 euro per barn. Centern stöder denna ändring. 

Vi delar regeringens uppfattning om att en hög beskattning av förvärvsinkomster är en utmaning i Finland, men där regeringen är särskilt oroad över beskattningen av dem som har de allra högsta inkomsterna betonar vi skattelättnader för vanliga arbetande medelinkomsttagare. 

Vi påpekar att beskattningen av förvärvsinkomster i Finland jämfört med Sverige är särskilt skärpt för den som tjänar cirka 55 000 euro per år och som betalar en skattesats som är upp till 6,6 procentenheter högre än den i Sverige 2025. 

Med den genomsnittliga kommunalskatten och kyrkoskatten skulle personer under 53 år betala 31,8 procent i skatt på sådana inkomster i Finland 2025, medan de i Sverige skulle betala 25,2 procent i skatt på motsvarande inkomster. Det innebär en differens på upp till 3 600 euro i skatten mellan Finland och Sverige. Därför skulle Centern rikta skattelättnader framför allt till beskattningen av vanliga medelinkomsttagare. 

Liten lättnad i inkomstskatteskalan för höginkomsttagare

Enligt budgetpropositionen minskar en sänkning av den högsta marginalskattesatsen till cirka 52 procent skatteintäkterna med 552 miljoner euro. Regeringen stryker helt de två högsta nivåerna i skattetabellen. 

Centern skulle behålla de nuvarande skattenivåerna, men sänka skattenivån för de två högsta skattenivåerna med 2 procentenheter jämfört med inkomstskatteskalan för 2025. Från 88 200 euro och uppåt skulle skatten vara 39,75 procent och från 150 000 euro 42,25 procent. 

I reservationen beskrivs senare hur Centern efter en viss inkomstgräns skulle sänka de obligatoriska socialförsäkringsavgifterna med en socialskyddsreform. Reformen skulle lindra progressionen i beskattningen av höginkomsttagare med flera procentenheter. 

Kännbar sänkning av inkomstskatten för medelinkomsttagare i stället för sänkt samfundsskatt

Centern skulle rikta ett kännbart tilläggsavdrag till dem som tjänar 30 000—75 000 euro per år. Detta kunde genomföras genom ett nytt arbetsinkomstavdrag som riktas till denna inkomstnivå. 

Centern vill styra 500 miljoner euro till arbetsinkomstavdraget för medelinkomsttagare. Vi skulle finansiera det genom att inte genomföra sänkningen av samfundsskatten enligt regeringens förslag 2027 utan genom en mer omfattande reform av samfundsbeskattningen som skulle vara i det närmaste kostnadsneutral. Reformen skulle lindra samfundsbeskattningen endast till den del som ett företags resultat lämnas kvar i företaget till stöd för tillväxt, FoUI, investeringar och sysselsättning. Samtidigt skulle vi höja företagaravdraget från 5 procent till 7 procent för att också små och medelstora företag som inte är aktiebolag ska beaktas. 

Centern skulle också till samma grupp av medelinkomsttagare styra den skatteintäkt som till skillnad från propositionen skulle flyta in genom att vi endast gör en måttlig justering i inkomstskattetabellen när det gäller dem som har de allra högsta inkomsterna. 

Ett centralt problem i Finlands ekonomi är att den arbetande medelklassen som tagit bolån haft det ekonomiskt kärvt redan i flera år. Därför vågar den finländska medelklassen, som utgör kärnan för den inhemska konsumtionen, inte konsumera eller lita på framtiden. Denna ekonomiska apati bland konsumenterna har spridit sig och utvidgats, vilket innebär att det nu finns en växande och långvarig massarbetslöshet i landet. 

Finland har inte råd att nu vänta på att tillväxten kanske kommer igång, utan den måste komma igång nu. Därför bör skattesänkningen genomföras redan 2026 och inte vänta till 2027 och regeringens sänkning av samfundsskatten. 

Centerns förslag möjliggör en kännbar skattesänkning för medelklassen. Vi preciserar siffrorna när vi offentliggör vårt alternativ.  

En socialskyddsreform sänker avgifterna av skattenatur: Tak för inkomstrelaterade dagpenningar

Centern skulle lindra den strama marginalbeskattningen genom en reform av socialskyddet som höjer självrisken för den sociala tryggheten för de välbeställda och som motvikt öka de disponibla nettoinkomsterna utan dröjsmål.  

Det föreslås att det införs ett tak för det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och sjukdagpenningen så att de i fortsättningen inte längre inflyter av förvärvsinkomster som överstiger 4 000 euro.  

Tanken med reformen är att ge människorna ett större eget ansvar för hur de vill använda sin lön, men på motsvarande sätt begränsa skyddet för dem som förtjänar bättre. Den som så önskar kan använda de ökade nettoinkomsterna under tiden i arbetslivet till att spara, teckna tilläggsförsäkringar eller öka konsumtionen. Detta skulle vara en reform på vägen mot ett samhälle med en ansvarsfull frihet. 

I och med reformen skulle det inte längre för månatliga inkomster som överstiger 4 000 euro tas ut 0,87 procent i dagpenningspremie för sjukförsäkringen och inte heller 0,89 procent i arbetslöshetsförsäkringspremie. När de månatliga inkomsterna överstiger 4 000 euro skulle skatteprogressionen i så fall minska med 1,76 procentenheter. 

Beskattningen av arbete ska inte skärpas genom att försämra rätten att dra av medlemsavgifter

Regeringen föreslår att inkomstskattelagen ändras så att medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och sådana andra organisationer som enligt sina stadgar har mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet inte ska vara avdragsgilla utgifter.  

Enligt förslaget ska lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och inkomstskattelagen för gårdsbruk ändras så att medlemsavgifter till sådana föreningar eller andra juridiska personer som enligt sina stadgar eller bolagsordningen kan ha mål med anknytning till arbetsmarknadsverksamhet inte ska vara avdragsgilla vid beskattningen.  

Slopandet av rätten att dra av medlemsavgifter beräknas öka skatteintäkterna med sammanlagt 191 miljoner euro, varav cirka 20 miljoner euro hänför sig till samfundsskatten. Merparten av de ökade skatteintäkterna kommer från löntagare som hör till ett förbund. I själva verket handlar propositionen om regeringens strävan att skärpa beskattningen av vanliga arbetande finländare. 

Om medlemsavgifterna till arbetsmarknadsorganisationerna upphör att vara avdragsgilla höjs beskattningen för cirka 1,98 miljoner skattskyldiga. Den genomsnittliga ändringen av skattesatsen bedöms bli ungefär 0,2 procentenheter och den genomsnittliga skatteändringen cirka 86 euro per år. 

Centern godkänner inte en sådan skärpning av beskattningen av arbete. 

I stället för att skärpa beskattningen av löntagarna skulle vi hellre ändra arbetsmarknadsorganisationernas och stora allmännyttiga stiftelsers och organisationers placeringsintäkter till delvis skattepliktig inkomst.  

Skatteförmånen för tjänstecyklar sporrar till hälsosam mobilitet

Enligt propositionen ska skattefriheten för tjänstecyklar slopas. Ändringen skulle från och med 2026 gälla cykelförmåner som arbetsgivare och arbetstagare den 24 april 2025 eller därefter har förbundit sig att ta i bruk.  

På cykelförmåner som det har avtalats om före detta datum tillämpas de nuvarande bestämmelserna till utgången av avtalsperioden, dock högst tills fem år har förflutit från det att förmånen togs i bruk.  

Efter övergångsperioden ska cykelförmånen i alla situationer vara en skattepliktig förmån till dess gängse värde. Slopandet av skattefriheten på cykelförmånen bedöms öka skatteintäkterna med totalt cirka 50 miljoner euro när skattefriheten har slopats helt. Av detta hänför sig 2 miljoner till samfundsskatten och 48 miljoner till förvärvsinkomstskatten. År 2026 väntas skatteintäkterna växa med 17 miljoner euro.  

Som en följd av ändringen skärps beskattningen för uppskattningsvis cirka 115 000 skattskyldiga. Den genomsnittliga ändringen i skattesatsen är cirka 0,5 procentenheter. 

Enligt regeringsprogrammet strävar regeringen efter att få alla åldersgrupper att motionera mer. I praktiken har regeringen dock höjt momsen på idrottstjänster betydligt och nu är det dags att försvaga incitamentet för att cykla till arbetet, vilket har lett till att anskaffningen av nya cyklar i Finland redan har minskat. I praktiken har regeringen genom sina åtgärder snarare minskat incitamenten för motion än att öka dem.  

Centern skulle behålla skatteförmånen för tjänstecyklar oförändrad. 

Avdraget för distansarbete, dvs. avdraget för arbetsrum, bör kvarstå också när det gäller arbetsinkomster

Regeringen föreslår en ändring i inkomstskattelagen som innebär att kostnaderna för en bostad eller fritidsbostad som den skattskyldige själv eller familjen använder inte är avdragsgilla utgifter för förvärvande eller bibehållande av löneinkomst.  

För utgifter för förvärv av andra enligt inkomstskattelagen beskattningsbara inkomster än löneinkomster ska det i fråga om ovannämnda bostäder kunna göras avdrag till högst det belopp som Skatteförvaltningen bestämmer för avdrag för arbetsrum. 

Till exempel frilansare, konstnärer och närståendevårdare kan få ett schablonmässigt avdrag för arbetsrum för arbete i hemmet. Ändringen påverkar inte näringsidkarnas eller jordbrukarnas nuvarande avdrag för arbetsrum. 

Enligt regeringen kan exempelvis den som bedriver bostads- eller aktieplaceringar få avdrag från kapitalinkomsterna trots att en vanlig löntagare inte får det från sina arbetsinkomster.  

Ändringen av avdraget för arbetsrum beräknas öka skatteintäkterna med sammanlagt cirka 57 miljoner euro.  

Till följd av ändringen skärps beskattningen för cirka 360 000 löntagare. Den genomsnittliga ändringen av skattesatsen bedöms vara cirka 0,2 procentenheter och den genomsnittliga ändringen cirka 158 euro per år.  

Centern godkänner inte regeringens avsikt att försvaga det ekonomiska incitamentet för distansarbete och på detta sätt skärpa löntagarnas beskattning. Vi vill behålla avdraget för arbetsrum oförändrat. 

Förlängning av arbetslivet med morötter för dem som nått pensionsåldern

Erfarenhet ska uppskattas i arbetslivet. Centern vill förlänga tiden i arbetslivet med incitament. 

De som uppnått den lägsta pensionsåldern skulle få 20 procent av arbetsinkomsterna helt skattefritt, om de fortsätter i arbetslivet i stället för att gå i pension. Ändringen skulle avsevärt lindra beskattningen för dem som har passerat den lägsta pensionsåldern och som fortsätter arbeta. På så sätt får erfarna arbetstagare ett incitament att stanna kvar i arbetslivet. Som exempel kan nämnas att den som tjänar 50 000 euro per år i nuläget betalar 15 057 euro i skatter och avgifter per år enligt en tabell som upprätthålls av Skattebetalarnas Centralförbund. Om beloppet av de skattepliktiga inkomsterna bara utgör 80 procent av inkomsterna, skulle det inflyta 10 218 euro per år i skatter och avgifter på basis av en årsinkomst på 40 000 euro. Det är en lindring av beskattningen med nästan 5 000 euro per år. Detta skulle skapa ett tydligt incitament att fortsätta arbeta i stället för att gå i pension. Ändringen skulle sporra människor till att gå senare i pension vilket skulle öka arbetsinsatsen. Dessutom skulle Centern lindra beskattningen av pensionärer som fortfarande arbetar. Då skulle 5 procent av arbetsinkomsterna vara helt skattefria. 

Skattefriheten för unga som köper sin första bostad måste återinföras och överlåtelseskatten justeras

Regeringen föreslår att beskattningen av överlåtelsevinster och överlåtelsebeskattningen ändras i fråga om den villkorliga tilläggsköpesumman. En överlåtelsevinst ska i fråga om den tilläggsköpesumma som fastställs efter året för affären beskattas vid beskattningen det skatteår då grunden för och beloppet av den villkorliga tilläggsköpesumman fastställs. Om tilläggsvederlaget fastställs efter den utsatta tiden för betalningen av överlåtelseskatten, ska skatten på tilläggsvederlaget undantagsvis betalas först inom två månader från det att grunden för och beloppet av tilläggsvederlaget fastställdes. 

Centern framför inga ändringar av dessa ändringar i betänkandet, men Centern skulle genomföra en mer omfattande reform av överlåtelsebeskattningen. 

Centern föreslår att regeringens sänkning av överlåtelseskatten upphävs. Likaså måste skattefriheten för köpet av en första bostad för unga återtas.  

Samtidigt görs den reform av skattesatserna för överlåtelseskatt som Centern tidigare föreslagit och som innebär att regeringens sänkning av överlåtelseskatten återtas och skattesatserna för bostadsaktier och fastigheter slås samman till 2,74 procent. En sänkning av överlåtelseskatten på fastigheter (med undantag av första bostäder) från tre procent till 2,74 procent minskar skatteintäkterna med 18 miljoner euro. En höjning av överlåtelseskatten på bostadsaktier (med undantag av första bostäder) från 1,5 procent till 2,74 procent ökar skatteintäkterna med 123 miljoner euro. Återinförandet av skattefriheten vid köp av en första bostad minskar skatteintäkterna med sammanlagt 65 miljoner euro. De föreslagna ändringarna medför sammanlagt en statisk ökning av skatteintäkterna på 40 miljoner euro per år. 

Hushållsavdraget måste återfå den tidigare omfattningen

Vi godkänner inte regeringens drastiska nedskärning av hushållsavdraget. Vi vill ha kvar avdraget på 2024 års nivå. Dessutom föreslår Centern att hushållsavdraget för ensamboende höjs.  

Under den föregående valperioden skrev det nuvarande statsministerpartiet samlingspartiet, som då var i opposition, i sin alternativa budget att hushållsavdraget är ett utmärkt sätt att sänka skattekilen för tjänster, öka sysselsättningen och minska den svarta sektorn, och att tack vare att skattekilen sänks kan finländska hushåll lägga ut hushållsarbete, vård eller renoveringar billigare som köpta tjänster. 

Men nu som regeringsparti har samlingspartiet annat ljud i skällan. Skatterna i vanliga människors vardag har höjts kraftigt. Momsen har stigit och hushållsavdraget har sjunkit.  

Centern har varnat för att regeringens linje om att vanliga människor ska betala mer i skatt leder till att ekonomin inte blir sund. Men nu är regeringen förvånad över att konsumtionen inte ökar. Det är skäl för regeringen att bedöma vilken andel den har i det att konsumenterna är försiktiga. 

Ännu i fjol kunde man få hushållsavdrag för 40 procent av arbetets andel vid renovering och 60 procent av arbetets andel vid hushålls-, omsorgs- eller vårdarbete, om man köpte tjänsterna av ett företag. Maximibeloppet var 2 250 euro för renoveringsarbeten och 3 500 euro för hushålls-, omsorgs- och vårdarbeten samt fysioterapi. Självrisken var 100 euro. 

Efter regeringens nedskärningar har man kunnat få hushållsavdrag till ett belopp av högst 1 600 euro per person. Avdraget är 35 procent av arbetets andel, om man köper arbete eller skaffar tjänster av ett företag. Dessutom steg hushållsavdragets självriskandel från nuvarande 100 euro till 150 euro. 

År 2023 fick nästan 508 000 personer hushållsavdrag. Med hjälp av avdraget har många vanliga finländare tidigare kunnat skaffa sig själva och sin familj tjänster som berättigar till avdrag. Nu är man i många hushåll som använt tjänster tvungen att fundera över hur mycket tjänster man kan köpa eller om man överhuvudtaget har råd att göra det.  

Mest kännbar var regeringens nedskärning inom hushålls-, omsorgs- och vårdarbetet. Enligt Skattebetalarnas Centralförbunds kalkyl har nedskärningen av hushålls-, omsorgs- och vårdarbete (t.ex. städning) inneburit en försämring på 1 050 euro exempelvis i en situation där en person köpt tjänster för 4 000 euro under ett år. År 2024 var hushållsavdraget i ett sådant exempel 2 300 euro, men 2025 är det endast 1 250 euro. När en så här stor ändring genomförts på en gång har det haft oanade konsekvenser för beteendet. Risken finns att fler arbetsplatser går förlorade än vad regeringen har kunnat förutse i sin statiska modellering. 

När det gäller renoveringsarbete har förändringen varit mindre, men å andra sidan bör man beakta att byggbranschen allmänt taget är inne i en allvarlig recession. Branschen behöver därför inga fler hårda slag just nu. Annars kommer också renoveringar av småhus att gå ner i en djup recession. När det gäller renoveringsarbete, exempelvis när arbetets andel är 6 000 euro, fick man ännu i fjol 2 250 euro i avdrag, men i år bara 1 600 euro, varvid regeringens beslut skärpte beskattningen med 650 euro. 

I vårt alternativ bereder vi oss på att återställa villkoren för hushållsavdraget enligt de villkor som gällde 2024. Centern skulle upphäva regeringens nedskärning på 100 miljoner euro. Dessutom vill vi 2026—2027 ha kvar det förhöjda maximibelopp och den avdragsprocent för hushålls-, omsorgs- och vårdarbete som var i bruk 2022—2024, också för fysioterapi som inkluderades i avdragsvillkoren för 2024.  

Dessutom föreslår Centern att hushållsavdraget för ensamboende och enföräldersfamiljer höjs. För närvarande behandlar hushållsavdraget olika familjeformer ojämlikt. För ensamboende är maximiavdraget otillräckligt till exempel vid renovering av kök eller badrum. Enligt Centerns förslag ska hushållsavdraget för ensamboende fördubblas. 

Totalt reserverar Centern 175 miljoner euro för att förbättra villkoren för hushållsavdraget. 

Skattelättnaderna för de mest välbärgade bör riktas till låg- och medelinkomsttagarna

Regeringen föreslår att de högsta marginalskattesatserna sänks från cirka 57 procent till 52 procent för dem som tjänar över 100 000 euro per år. Sänkningen av de högsta marginalskattesatserna minskar skatteintäkterna med cirka 500 miljoner euro på årsnivå. 

De gröna anser att det inte är motiverat att lindra beskattningen av de mest välbärgade. Skattelättnaderna är oskäliga särskilt i en situation där regeringen riktar betydande utgiftsnedskärningar till i synnerhet barn och unga samt till dem som redan har det sämst ställt. Enligt social- och hälsovårdsministeriets senaste konsekvensbedömning får regeringen med sina nedskärningar 31 000 barn att hamna under fattigdomsgränsen. I det svåra ekonomiska läget bör skattesänkningarna hellre riktas till mindre inkomstklasser. 

Det är inte heller med tanke på den ekonomiska tillväxten motiverat att sänka de största marginalskatterna. Den ekonomiska tillväxten i Finland dämpas särskilt av den svaga inhemska efterfrågan. De allra mest välbärgade konsumerar en mindre del av sina inkomster än låg- och medelinkomsttagarna.  

En sänkning av de högre marginalskatterna ökar således inte väsentligt efterfrågan i den grad som behövs för att förbättra tillväxten och sysselsättningsläget.  

Sänkningen av skatterna för de mest välbärgade försämrar också läget i de offentliga finanserna. Även om undersökningar visar att självfinansieringen av sänkningen av de högsta marginalskatterna är måttlig på lång sikt, är skatteförlusterna stora på kort sikt. I en situation där den offentliga sektorns skuld förutspås vara cirka 88,5 procent i förhållande till BNP 2026, och där Finland hotar att hamna i EU:s förfarande vid alltför stora underskott, är en så stor skattelättnad obefogad. 

De gröna anser att Finland bör genomföra en grön skattereform där beskattningen i stället för att fokusera på arbete och flit koncentreras på beskattning av olägenheter på ett sätt som minskar inkomstskillnaderna. Vi skulle rikta större skattelättnader än regeringen till låg- och medelinkomsttagare, men vi skulle inte genomföra en lika stor lindring av förvärvsinkomstbeskattningen. Samtidigt skulle vi höja skatten på föroreningar och miljöförstöring betydligt mer än regeringen.  

Rätten till skatteavdrag bör inte slopas när det gäller arbetsmarknadsorganisationer

De gröna anser att det inte finns några grunder för att slopa rätten till skatteavdrag när det gäller arbetsmarknadsorganisationerna. Finland har som medlem i Internationella arbetsorganisationen ILO förbundit sig att främja organiseringen av arbetsmarknadsparterna. Slopandet av rätten till skatteavdrag bidrar till att försvaga arbetstagarnas organisationsgrad, så propositionen står i uppenbar konflikt med Finlands åtaganden. Slopandet av rätten till skatteavdrag är en del av regeringens ensidiga och orättvisa arbetsmarknadshelhet som har skapat exceptionellt stor osäkerhet i finländarnas arbetsliv.  

Medlemsavgifterna till arbetsmarknadsorganisationerna är till sin karaktär utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande. Detta gäller medlemsavgifter till såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationerna. En central princip i beskattningen har varit att utgifterna för förvärvande av inkomster får dras av från inkomsterna innan skatten tas ut. Nu föreslår regeringen ett väsentligt undantag från denna princip, eftersom det är klart att medlemsavgifterna alltid hänför sig till förvärvandet av inkomster. Också på denna grund bör slopandet av rätten till skatteavdrag återtas. 

Skattefriheten för tjänstecyklar bör bibehållas

Regeringen föreslår också att skattefriheten för tjänstecyklar slopas. De gröna motsätter sig regeringens förslag. 

Skattefriheten för tjänstecyklar har varit ett fungerande incitament för att öka cyklingen. Av dem som använder tjänstecyklar uppger 45 procent att de ersatt bilismen med cykling och 79 procent har ökat sin cykling. Det är motiverat att öka cyklingen inte bara med tanke på klimatmålen utan också med tanke på folkhälsan. Fördelar uppstår till exempel i form av minskad sjukfrånvaro och förbättrat upprätthållande av arbetsförmågan. Att punktera en utveckling som fått en god början står helt i strid med det regeringen sagt om motion. När det gäller motion är den bästa politiken att skapa ramar och incitament för vardagsmotion. 

Regeringens beslut är också ett hårt slag mot företagen i branschen. Förändringen har orsakat en aldrig tidigare skådad marknadsstörning och lett till att företagen i branschen befinner sig i en oproportionerligt osäker situation. Sannolikt kommer det att uppstå förlorade arbetstillfällen, till och med konkurser. Slopandet av skattefriheten så här snabbt är ett tecken på den ryckiga skattepolitik som är den allra giftigaste för företagsverksamheten. 

I stället för att slopa skattefriheten för tjänstecyklar hade regeringen kunnat ingripa i större stöd som är skadliga och bevarande med tanke på miljön och ekonomin. Till exempel är priset på skattefriheten för vedeldning över 400 miljoner euro per år för staten, medan slopandet av skattefriheten för tjänstecyklar beräknas generera skatteintäkter på cirka 30 miljoner euro. 

Beskattningens uppgift är att trygga finansieringen av välfärdssamhället, jämna ut förmögenhets- och inkomstskillnader och styra människors beteende. Vänsterförbundet anser att den grundläggande utgångspunkten är att skatt ska betalas enligt betalningsförmåga.  

Regeringen Orpo har redan tidigare minskat skattesystemets progressivitet avsevärt. Till exempel lindrade regeringen beskattningen av höginkomsttagare genom att höja den nedre gränsen för solidaritetsskatten till 150 000 euro. Ännu 2023 var den nedre gränsen i den högsta inkomstklassen 85 800 euro. Vänstern vill upphäva denna skattelättnad för höginkomsttagare och öka progressiviteten i inkomstbeskattningen. Tillsammans med nedskärningarna i den sociala tryggheten har regeringens ändringar i beskattningen gjort Finland till ett ojämlikare land. 

De skatteändringar som högerregeringen föreslår för 2026 ökar inkomstskillnaderna i Finland ytterligare. De sammantagna konsekvenserna för de skattskyldiga av de skatteändringar som regeringen föreslår strider mot principen om skattebetalningsförmåga eftersom beskattningen lindras mest för dem som har större skattebetalningsförmåga än andra. Vänsterförbundet understöder inte regeringens förslag att sänka de högsta marginalskattesatserna till cirka 52 procent, vilket är en skattesänkning som riktas till de finländare som har de högsta inkomsterna. Skattelättnaderna för dem som har de högsta inkomsterna lämpar sig inte heller för den nuvarande samhälleliga situationen där förmånerna och tjänsterna skärs ned för låginkomsttagarna. Propositionen lyfter inte fram några betydande osäkerhetsfaktorer såsom de som ingår i bedömningen av åtgärdens självfinansieringsgrad. Sänkningen av de högsta marginalskattesatserna skulle drabba så få finländare att eventuella ändringar i denna grupps arbetsinsats inte kommer att ha någon betydande inverkan på den ekonomiska tillväxten och åtgärdernas självfinansiering och den eventuella tidpunkten för genomförandet av den är osäker. Vi stöder inte heller den sänkning av tilläggsskatten på stora pensioner som regeringen föreslår och som stärker köpkraften endast för dem som får de allra högsta pensionerna. 

Vänsterförbundet vill stärka progressionen i inkomstskatteskalan också till övriga delar jämfört med propositionen. Dessutom skulle vi också förbättra köpkraften för arbetstagare med små och medelstora inkomster genom att överföra de så kallade konkurrenskraftsavgifterna på arbetsgivaren. I konkurrenskraftsavtalet 2016 överfördes största delen av lönebikostnaderna från arbetsgivarna till löntagarna. Vänsterförbundet vill stärka arbetstagarnas köpkraft genom att dessa lönebikostnader igen ska betalas av arbetsgivarna. Överföringen stöder också den ekonomiska tillväxten, eftersom den otillräckliga konsumtionsefterfrågan för närvarande är det största tillväxthindret i Finland. Sammantaget stärker de ändringar i beskattningen och lönebikostnaderna som vi föreslår köpkraften för låg- och medelinkomsttagare mer än regeringens budgetproposition. 

Vi vill inte slopa arbetsmarknadsorganisationernas rätt till skatteavdrag. Utgifterna för inkomstens förvärvande är normalt avdragsgilla i beskattningen både i Finland och i andra länder, och det är mycket exceptionellt att föreskriva att de inte är avdragsgilla. I vårt skattesystem är utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande, det vill säga de så kallade naturliga avdragen, normalt avdragsgilla i beskattningen. Arbetsmarknadsorganisationerna förhandlar om frågor som gäller medlemmarnas inkomstbildning och arbetsvillkor och som har direkt inverkan på de inkomster som medlemmarna förvärvar och bibehållandet av dem. I propositionens konsekvensbedömning behandlas inte heller alls till exempel det att propositionen i synnerhet i låglönebranscher i praktiken i betydande grad kan försvåra organiseringen och de kollektiva förhandlingarna och på så sätt försvaga tillgodoseendet av de centrala grundläggande fri- och rättigheterna i arbetslivet. Ur löntagarnas synvinkel kan slopandet av rätten till skatteavdrag för fackförbundens medlemsavgifter leda till en svagare löne- och produktivitetsutveckling inom samhällsekonomin. Om organiseringen och kollektivavtalens allmänt bindande verkan försvagas, kan det också på längre sikt leda till ökade inkomstskillnader. 

Vi vill inte höja barnavdraget, utan använda samma belopp till att höja barnbidragen. Låginkomsttagarna drar inte nytta av barnavdraget, så höjningen av barnbidraget är en mer jämlik åtgärd som också gynnar låginkomsttagarna. Vi vill behålla förmånen med tjänstecyklar, eftersom det uppmuntrar arbetstagarna till ett beteende som är gynnsamt med tanke på klimatet och hälsan. Vi vill inte slopa arbetstagarnas möjlighet att göra avdrag för arbetsrum i beskattningen. 

Den föreslagna 69 e § om beskattning av arbetstagares rättegångskostnader motsvarar till sitt syfte lagmotion LM 27/2023 rd (Saramo m.fl.). Ändringen är viktig och motiverad. En arbetstagares rättegångskostnader som betalas av dennes arbetsgivare ska inte betraktas som skattepliktig lön när den gärning som är föremål för brottmålet har utförts i arbetsuppdrag och arbetstagaren inte har handlat i strid med arbetsgivarens anvisningar. Den nuvarande regleringen har lett till en oskälig tolkningslinje som är problematisk med tanke på rättssäkerheten, yttrandefriheten och pressfriheten (HFD:2023:116) i ett fall som hänför sig till en redaktör vid tidningen Helsingin Sanomat. Vänsterförbundet understöder ändringen på de grunder som anges i lagmotionen. 

Vänsterförbundet understöder inte regeringens förslag om en sänkning av källskatten för nyckelpersoner och en lättnad för dem som återvänder till Finland. I propositionen utvidgas lättnaden till att gälla också finska medborgare som återvänder till Finland. Propositionen försvagar skatteprogressionen ytterligare. Källskatten sänks dessutom från 32 procent till 25 procent, vilket innebär att höginkomsttagare som kommer till Finland betalar en ännu lägre skatteprocent än tidigare. Det är fråga om särbehandling av höginkomsttagare som bott utomlands och det finns inga motiveringar för detta.