Tjänster som ges i hemmet

Det föreslås att strukturen hos de bestämmelser i socialvårdslagen som gäller tjänster som tillhandahålls i hemmet ses över i sin helhet. Lagens nuvarande bestämmelser om hemservice och hemsjukvård slås samman till hemvård i 19 a § i socialvårdslagen. Begreppet hemservice gäller i fortsättningen endast tjänster för barnfamiljer, om vilka det föreskrivs i den föreslagna 18 a §. Enligt propositionsmotiven inverkar ändringen inte på barnfamiljens rätt att få hemservice, utan följer av att strukturen för de ovan nämnda bestämmelserna ändras. 

Även stödtjänsterna skiljs åt till en särskild socialservice som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar (19 §). Ändringen betonar betydelsen av att stödtjänster ofta är de första tjänster som äldre behöver och som stöder deras funktionsförmåga och boende hemma. Stödtjänster enligt den gällande lagen är måltids-, klädvårds- och städservice och tjänster som främjar socialt umgänge. Samma tjänster kompletterade med uträttande av ärenden ingår också i den föreslagna lagen. Dessutom kan stödtjänsterna omfatta även annan service som stöder möjligheterna att bo hemma. 

Hemvård ordnas enligt den föreslagna 19 a § för personer som behöver den på den grunden att deras funktionsförmåga är nedsatt på grund av hög ålder, sjukdom eller skada eller av någon annan motsvarande orsak. Dessutom ordnas hemvård för personer som behöver den på grund av en särskild familje- eller livssituation. 

Hemvård ska ordnas enligt personens behov oberoende av tid på dygnet. En utvidgning av skyldigheten att ordna hemvård genom skyldigheten att ordna hemvård enligt kundens behov oberoende av dygnstid stöder tillgodoseendet av kundens servicebehov och främjar kundens möjligheter att bo i sitt eget hem eller i ett gemensamt boende. Enligt propositionens konsekvensbedömningar ökar ordnandet av hembesök nattetid inte i någon betydande grad det totala behovet av personal inom hemvården och gör det möjligt att jämna ut de rusningstoppar som utgörs av hembesök på morgonen och som kräver rikligt med personal och i stor utsträckning bestämmer behovet av personal inom hemvården. En ökad hemvård nattetid har ansetts senarelägga övergången till serviceboende med heldygnsomsorg för sådana klienter som regelbundet behöver hjälp nattetid, men som annars ännu inte behöver serviceboende med heldygnsomsorg. Utskottet betonar att hemvården ska följas upp så att tillgången till vård dygnet runt inte försvåras. 

Utskottet anser det vara ändamålsenligt att utvidga stödet för boende i hemmet enligt klienternas servicebehov. Klienternas behov inom hemvården varierar mer mellan klienterna än hos klienterna inom boendeservice dygnet runt, så det är inte ändamålsenligt att definiera de yrkesgrupper som deltar i hemvården på samma sätt som i 3 a § i äldreomsorgslagen när det gäller vård dygnet runt. En sådan definition av yrkesgrupper kan i synnerhet i en kritisk personalsituation ytterligare försämra tillgången på hemvårdspersonal och försvåra ordnandet av tjänster. Utskottet anser det vara viktigt med tanke på klient- och patientsäkerheten att största delen av dem som arbetar inom hemvården är yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och att de omsorgsassistenter som har lämpliga uppgifter inom hemvården har behörig utbildning för uppgiften. 

Utskottet välkomnar att stödtjänster nämns separat i den föreslagna 14 § i socialvårdslagen och att närmare bestämmelser om dem utfärdas i senare bestämmelser. Regleringen betonar välfärdsområdenas skyldighet att ordna även stödtjänster. Vid utfrågningen av sakkunniga har det ansetts oklart om hemvården och stödtjänsterna omfattas av samma personalkrav och hur tjänsterna skiljer sig från varandra, när förutsättningarna för att få dem i princip är de samma. Utskottet hänvisar till motiveringen till den gällande socialvårdslagen, enligt vilken personalen inom stödtjänsterna inte behöver vara yrkesutbildade personer inom socialvården. Personalens behörighet bestäms enligt tjänstens innehåll och inte utifrån grunden för att få tjänsten. Utskottet föreslår att i 19 § om stödtjänster stryks 2 mom. 6 punkten, enligt vilken som stödtjänst ordnas även annan service än sådan som stöder boende hemma och som avses i momentet. 

Annan verksamhet som stöder en persons förutsättningar att klara sig på egen hand kan enligt motiven till den föreslagna bestämmelsen omfatta till exempel hjälp eller stöd för en klient när han eller hon vistas utomhus eller uträttar ärenden utanför hemmet samt använder redskap för elektronisk kommunikation med beaktande av klientens dataskydd. Utskottet välkomnar att man i propositionen särskilt har beaktat stärkandet av klienternas möjligheter att vistas utomhus. 

Som hemservice för barnfamiljer ordnas med stöd av 18 a § i socialvårdslagen enligt familjens individuella behov vård och omsorg, stöd för vård och fostran av barn, uppgifter som rör tillagning av måltider, klädvård och renhållning av hemmet samt utförande av eller hjälp med utförande av andra än uppgifter och funktioner som hör till det dagliga livet. Enligt detaljmotiveringen till den föreslagna bestämmelsen (s. 97) kan det i barnfamiljer utöver hemservice också behövas sådana stödtjänster som avses i 19 § i lagförslaget, exempelvis måltids-, klädvårds- och städtjänster, som ordnas för en medlem av barnfamiljen på samma grunder som för andra klienter. Hemservicen för barnfamiljer är avsedd som förebyggande service vars uppgift är att hjälpa familjen att klara sig antingen i tillfälliga eller långvariga belastande situationer. Utskottet delar barnombudsmannens åsikt att tröskeln för att erbjuda familjen hemservice bör vara låg. 

I propositionen konstateras att betydelsen av hemservice för barnfamiljer som sådan egen service som föreskrivs i socialvårdslagen gör den synligare och därmed faktiskt kan förbättra tillgången till service för barnfamiljer. Dessutom stärker preciseringen av tjänstens innehåll så att det motsvarar barnfamiljens behov tjänstens ursprungliga syfte som subjektiv service som tryggar och stärker barnfamiljens funktionsförmåga i vardagen. Utskottet lyfter fram att familjerna ska ha faktiska möjligheter att oberoende av boningsort få hemservice enligt familjens behov. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Barnombudsmannen fäster uppmärksamhet vid att förlossning till skillnad från nuläget inte nämns som en förutsättning för att få stödtjänster i den föreslagna 19 § om stödtjänster. Social- och hälsovårdsministeriet konstaterar i sitt bemötande att villkoren för att få service konstateras i 19 § 3 mom. Utöver de orsaker som räknas upp särskilt ordnas servicen på basis av "någon annan motsvarande orsak", vilket också täcker exempelvis behovet av stödtjänster på grund av förlossning som barnombudsmannen lyft fram. 

Enligt en enkät som Institutet för hälsa och välfärd gjorde i slutet av förra året rapporterar var femte enhet inom hemvården att den arbetar med otillräcklig personal varje vecka eller oftare. Resultaten av enkäten visar att det redan finns ett betydande resursbehov inom hemvården. Utskottet anser det vara viktigt att man noga följer hur de ändringar som gäller hemvården, stödtjänsterna och hemservicen för barnfamiljer samt planeringen av dessa påverkar bland annat tillgången på personal samt tjänsternas kvalitet och tillgänglighet. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att lagförslagets konsekvenser för tillgången till och kvaliteten på hemvård och dygnetruntvård för äldre följs upp. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet hade ingenting att anmärka mot de grundläggande lösningarna med avseende på 19 § i grundlagen. Med avseende på 10 § i grundlagen om skydd för privatlivet fäste utskottet uppmärksamhet vid de föreslagna bestämmelserna om trygghetsservice och om att ersätta hembesök med distanskontakt. 

Trygghetsservice

Trygghetsservice ordnas enligt den föreslagna 19 b § i socialvårdslagen för personer som behöver den på grund av otrygghet till följd av sjukdom, hög ålder, skada eller någon annan motsvarande funktionsnedsättande orsak. Med trygghetsservice avses service som omfattar en för ändamålet lämplig trygghetsutrustning som står till klientens förfogande, mottagning dygnet runt av larm som kommer via utrustningen, bedömning av hjälpbehovet till följd av ett larm samt sörjande för att klienten får den hjälp som han eller hon behöver oberoende av tid på dygnet. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande definieras innehållet i trygghetsservicen i den föreslagna bestämmelsen översiktligt, vilket är problematiskt med tanke på grundlagen. I motiveringen till lagrummet (s. 100) sägs det att det finns en stor mängd trygghetsutrustning och det uppstår ständigt nya alternativ. De mest typiska alternativen är enligt motiven trygghetsarmband och trygghetstelefon samt olika system som baserar sig på rörelsedetektorer. Grundlagsutskottet påpekade att regleringens konsekvenser för de rättigheter som tryggas i 10 § i grundlagen är mycket olika beroende på om det är fråga om till exempel ett trygghetsarmband genom vilket klienten själv kan kontakta tillhandahållaren av skyddshjälpstjänster eller om någon form av utrustning som automatiskt övervakar hur klienten rör sig. 

Enligt grundlagsutskottet verkar regleringen i den form som nu föreslås möjliggöra ett mycket djupgående ingrepp i skyddet för privatlivet. Av regleringen framgår det till exempel inte hur trygghetsservicen ska genomföras, vilka personuppgifter som samlas in vid produktionen av servicen eller i vilken mån ibruktagandet av en service baserar sig på samtycke. Enligt utlåtandet bör bestämmelsen strykas ur lagförslaget eller preciseras betydligt. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att momentet stryks ur lagförslaget. Utskottet anser dock att det är viktigt att även annan personal än den som har fått social- och hälsovårdsutbildning kan tillhandahålla trygghetsservice i situationer där en sådan utbildning inte behövs. Utskottet anser det vara viktigt att regeringen lämnar en proposition om anlitande av trygghetsservice så snart som möjligt. 

Distanstjänster

Hembesök som hör till hemvården kan enligt den föreslagna 46 b § 2 mom. i socialvårdslagen delvis ersättas med distanskontakter, om ett sådant sätt att tillhandahålla service lämpar sig för klienten och om kontakten till sitt innehåll motsvarar klientens servicebehov. Vid tillhandahållandet av hemvård kan även andra tekniska lösningar utnyttjas som stöd för klientens säkerhet, välbefinnande och möjligheter att klara sig hemma eller för att underlätta arbetstagarens arbete, om detta sker med respekt för klientens integritet. Utskottet förhåller sig positivt till utnyttjandet av teknik och betonar samtidigt vikten av att säkerställa kundens säkerhet i alla situationer. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande är ordalydelsen i 46 b § 2 mom. om distanstjänster problematiskt vag. Bestämmelsen verkar enligt utlåtandet möjliggöra inte bara enskilda kontakter som förutsätter klientens egen aktivitet på distans utan också exempelvis uppföljning av en persons livsfunktioner utan att klienten själv är aktiv. Med stöd av regleringen verkar det också möjligt att ingripa mycket djupt i skyddet för privatlivet. Av regleringen framgår det inte heller vilka personuppgifter som samlas in med hjälp av de tekniska lösningarna eller hur uppgifterna behandlas. Regleringen har inte heller avgränsats utifrån den omständighet som nämns i propositionsmotiven (s. 131), det vill säga att klientens funktioner inte bör övervakas i större utsträckning än vad klientens behov av vård och omsorg nödvändigt förutsätter, och det framgår inte av regleringen om ibruktagandet av tekniska lösningar alltid baserar sig på klientens uttryckliga samtycke. Bestämmelsen bör enligt utlåtandet strykas ur lagförslaget eller preciseras betydligt. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att momentet stryks ur lagförslaget. 

Grundlagsutskottet betonade att tekniska lösningar kan förbättra och komplettera vården och omsorgen och att användningen av sådana lösningar inte i sig är problematisk med tanke på grundlagen. Enligt grundlagsutskottets uppfattning kräver de ändringar och kompletteringar av bestämmelserna om trygghetsservice och distanstjänster som är nödvändiga på grund av grundlagen en mycket omfattande lagberedning. 

Social- och hälsovårdsutskottet delar grundlagsutskottets uppfattning om de tekniska lösningarna för möjligheterna att genomföra vård och omsorg och anser det vara viktigt att lagstiftningen i fråga om de bestämmelser som nu föreslås bli slopade så snart som möjligt på ett sätt som är godtagbart med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna fås att motsvara de praktiska behoven såväl för de klienter som behöver vård och omsorg som för de aktörer som ansvarar för tillhandahållandet och övervakningen av tjänsterna. Utskottet anser det vara viktigt att det pågående utvecklingsarbetet för att utnyttja teknik inom socialservicen fortsätter trots att kompletteringen av socialvårdslagen med bestämmelser om användningen av teknik uppskjuts till en senare tidpunkt. I utvecklingsarbetet finns det också skäl att bedöma hur användningen av teknik påverkar kraven på personaldimensionering både inom hemvården och dygnetruntvården. 

Boendeservice

Syftet med revideringen av socialvårdslagens bestämmelser om boendeservice är att utveckla och göra boendeservicen för äldre mer flexibel och bättre anpassad till klienternas individuella behov. Boendeservice är enligt propositionen tillfälligt boende och stödboende, i fråga om vilka bestämmelserna till sitt sakinnehåll förblir oförändrade, samt gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg, vilka ersätter nuvarande serviceboende och serviceboende med heldygnsomsorg. I syfte att främja mångsidiga boende- och servicehelheter tas det enligt förslaget i lagen in bestämmelser som gör det möjligt att ha olika former av boendeservice i samma funktionella helhet. 

Gemenskapsboende (21 b §)

Enligt propositionen ska gemenskapsboende ordnas för personer vars funktionsförmåga har försämrats på grund av hög ålder, sjukdom, skada eller av någon annan motsvarande orsak och vars behov av vård och omsorg har ökat på grund av nedsatt funktionsförmåga. Gemenskapsboende avser boende som ordnas av ett välfärdsområde i en trygg och tillgänglig boendeenhet som erbjuder verksamhet som främjar socialt umgänge och där personen förfogar över en bostad som lämpar sig för hans eller hennes behov. Servicen inom gemenskapsboende ordnas separat exempelvis som stödtjänster, hemvård och vid behov som annan socialservice. Även närståendevård kan vara en del av servicen. 

Utskottet anser att den nya helhet för gemenskapsboende som föreslås i boendeservicen effektiviserar produktionen av service, eftersom ordnandet av servicen skiljer sig från ordnandet av boende och objektet inte behöver ha egen personal för ordnandet av servicen, utan servicen kan ordnas som helheter som är större än en boendeenhet. Dessutom kan kunderna inom gemenskapsboendet flexibelt kombinera olika tjänsteproducenters tjänster enligt sina individuella behov. Således möjliggör gemenskapsboende i sin helhet att servicestrukturen kan göras lättare och att trycket på att utöka serviceboende dygnet runt minskar. Det sociala boendet dämpar ökningen av behovet av arbetskraft också inom hemvården, eftersom en del av hemvårdsbesöken, såsom måltider eller upprätthållande av funktionsförmågan, kan ordnas i form av gruppbaserade tjänster. 

Utskottet välkomnar skyldigheten att ordna gruppverksamhet i anslutning till gemenskapsboende, vilket ökar möjligheterna till verksamhet som upprätthåller funktionsförmågan och förebyggande verksamhet. Tjänster som främjar socialt umgänge och gemenskap kan enligt utfrågningen av sakkunniga till exempel fördröja framskridandet av minnessjukdomar samt främja upprätthållandet av funktionsförmågan och de sociala färdigheterna. 

Utskottet betonar att uppnåendet av målen för den samhälleliga servicen förutsätter att kundens servicebehov bedöms med hjälp av det RAI-system som används vid bedömningen av äldre personers servicebehov och att förändringar i servicebehovet följs upp regelbundet för att kunden alltid ska få de tjänster som han eller hon behöver. När gemenskapsboendet genomförs är det också viktigt att kommunerna har tillräcklig beredskap för att öka de äldres behov av boende och att det främjas att det uppkommer nya boendelösningar till exempel med hjälp av ARA:s investeringsfinansiering. Utskottet anser det vara viktigt att det vid verkställigheten av lagen skapas strukturer och verksamhetsmodeller för att förutse och följa upp boendebehoven samt för att samordna verksamheten mellan kommunerna och välfärdsområdena. 

Vid utfrågningen av de sakkunniga i utskottet diskuterades de utmaningar som de föreslagna ändringarna i boendeservicen, i synnerhet avskiljandet av boende och service, medför med tanke på tillstånds- och registreringsförfarandena och tillsynen före den nya regleringen om tillsynen över social- och hälsovården. I yttrandena uttrycks oro över säkerställandet av tjänsternas kvalitet samt klient- och patientsäkerheten samt över huruvida klienternas servicebehov beaktas tillräckligt. Tillsynsmyndigheternas är särskilt bekymrade över konsekvenserna av gemenskapsboendet för tillstånds- och tillsynsprocessen samt vilken socialservice som ska antecknas i registret över privat socialservice i fråga om gemenskapsboende. Dessutom ansågs det oklart hur tjänsteproducenternas ansvar för ordnandet av tjänster fördelas i en situation där flera olika aktörer producerar tjänster som en klient i gemenskapsboende behöver. 

På basis av den utredning som utskottet fått konstaterar utskottet att gemenskapsboende är en socialservice som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar. Organisationen av socialservicen baserar sig på en bedömning av klientens servicebehov, en klientplan och ett förvaltningsbeslut som gäller ordnande av gemenskapsboende. Det välfärdsområde som har organiseringsansvaret ansvarar för att det vid gemenskapsboendet erbjuds sådan verksamhet som främjar socialt umgänge som avses i bestämmelsen och att de övriga tjänster som kunden behöver ordnas i enlighet med klientplanen och det beslut som grundar sig på den. 

Välfärdsområdet kan ordna servicen för gemenskapsboende själv i sina egna lokaler eller med stöd av avtal skaffa servicen av en privat serviceproducent som har möjlighet att erbjuda de bostäder och bostäder som förutsätts i bestämmelsen, inklusive lokaler som lämpar sig för invånarnas gemensamma bruk. 

Utskottet betonar att de föreslagna ändringarna inte syftar till att ingripa i tillsynen över tjänsterna eller i tillstånds- och anmälningsförfarandet för privat socialservice. Produktion av gemensamt boende är sådan anmälningspliktig socialservice som avses i 11 § i lagen om privat socialservice. Producenten ska således göra en skriftlig anmälan om verksamheten innan den inleds eller ändras väsentligt till ett kommunalt organ i den kommun där tjänsterna produceras. När välfärdsområdena har inlett sin verksamhet vid ingången av 2023 ska den anmälan som nämns i bestämmelsen göras till välfärdsområdet. 

Enligt motiveringen till bestämmelsen ska tillsynen över privat socialservice främst gälla hur ändamålsenliga lokalerna i boendeenheten är. Om den tillståndsmyndighet som avses i lagen konstaterar att de lokaler som är avsedda för boende och social verksamhet är ändamålsenliga, ska den föra in boendeenheten i det register över tillhandahållare av privat service som avses i 25 § i den lagen. 

Utskottet betonar att när ett välfärdsområde skaffar service för gemenskapsboende av en privat serviceproducent ska man i serviceavtalet beakta hur den verksamhet som främjar socialt umgänge och som hör till gemenskapsboendet ordnas i serviceproducentens lokaler. Ansvaret för produktionen av verksamheten i boendeenhetens lokaler kan ligga hos den aktör som producerar boendet eller någon annan tjänsteproducent som ingått avtal om saken med välfärdsområdet, varvid tjänsteproducenten i enlighet med 11 § i lagen om privat socialservice är anmälningsskyldig för sin verksamhet och också ansvarar för den service som den producerar i fråga om andra skyldigheter enligt lagen. 

De tjänster som klienten behöver på grund av nedsatt funktionsförmåga och ökat behov av vård och omsorg till följd av detta ordnas som separata tjänster som tillhandahålls i hemmet, exempelvis som stödtjänster och hemvård. Tjänster kan produceras av boendeenhetens egen personal eller av en eller flera tjänsteproducenter utanför enheten. Den övriga service som ska ordnas separat för klienter i gemenskapsboende bildar i fråga om registrering och övervakning en helhet som är separat från gemenskapsboende. 

Trots att propositionen på basis av erhållen utredning inte har några konsekvenser för de nuvarande tillstånds- och anmälningsförfarandena eller tillsynen över tjänsterna, föreslår utskottet på basis av utfrågningen av de sakkunniga att 7 § i lagen om privat socialservice förtydligas genom att det till den fogas en bestämmelse enligt vilken den tillståndsplikt som avses i lagen inte gäller hemvård som ordnas oberoende av dygnstid enligt 19 a § 4 mom. i socialvårdslagen och inte heller gemenskapsboende enligt 21 b § i den lagen. 

Serviceboende med heldygnsomsorg (21 c §)

Serviceboende med heldygnsomsorg (fi. ympärivuorokautinen palveluasuminen) motsvarar enligt propositionen till sitt innehåll i huvudsak det nuvarande serviceboendet med heldygnsomsorg (fi. tehostettu paveluasuminen). Vid serviceboende med heldygnsomsorg har klienten en bostad i en enhet som tillhandahåller social verksamhet och som har personal på plats under alla tider på dygnet. En förutsättning för att få serviceboende med heldygnsomsorg är enligt propositionen att det finns ett dagligt och fortlöpande behov av vård och omsorg eller krävande vård oberoende av tid på dygnet. Dessutom förutsätts att det inte är möjligt eller i enlighet med personens intresse att ordna vård och omsorg som hemvård eller på något annat sätt. Till den del det är fråga om service som erbjuds äldre personer tillämpas den personaldimensionering som föreskrivs i äldreomsorgslagen på personalen. 

Vid utfrågningen av de sakkunniga i utskottet har det ansetts oklart när kundens behov förutsätter att servicen ordnas som gemenskapsboende och vem som enligt den föreslagna lagstiftningen ska ha rätt att få serviceboende med heldygnsomsorg. Att regleringen är noggrant avgränsad har betydelse för klienten, eftersom klientavgifterna bestäms på olika sätt i fråga om gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg. 

Riksdagen har också i samband med reformen av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (mm.) godkänt ett uttalande (RSv 197/2020 rd) där det förutsätts att statsrådet vidtar åtgärder för att förtydliga skillnaden mellan serviceboende med heldygnsomsorg och annat serviceboende. 

Enligt den utredning som utskottet fått av social- och hälsovårdsministeriet är det krävande att fastställa entydiga kriterier för serviceboende med heldygnsomsorg på författningsnivå, eftersom i synnerhet servicebehovet hos en äldre person påverkas av många olika faktorer. I bestämmelserna ska det också finnas utrymme för en yrkesutbildad persons behovsprövning från fall till fall, för att klienten i alla situationer ska få de tjänster som bäst lämpar sig för hans eller hennes individuella situation. 

Skillnaderna i serviceboende med heldygnsomsorg och gemenskapsboende hänför sig både till tjänsternas innehåll och till servicebehovets omfattning och intensitet, vilka inom serviceboende med heldygnsomsorg i hög grad utgörs av kontinuerliga och oförutsedda behov. Utskottet betonar vikten av en RAI-bedömning vid bedömningen av förutsättningarna för att få service, så att klienterna hänvisas till tjänster som lämpar sig för dem. Dessutom betonar utskottet i enlighet med vad som konstateras i motiveringen till 21 c § om serviceboende med heldygnsomsorg (s. 104) att vid bedömningen av förutsättningarna för att få serviceboende med heldygnsomsorg ska man vid bedömningen av servicebehovet utöver de övriga kriterier som föreslås i bestämmelsen särskilt noggrant bedöma hur kundens intresse tillgodoses i olika tjänster. 

Vid utfrågningen av de sakkunniga i utskottet har det ansetts sannolikt att gemenskapsboende som en ny tjänst på längre sikt inverkar på kriterierna för serviceboende med heldygnsomsorg och bidrar till att göra servicestrukturen lättare. Utskottet konstaterar att man efter genomförandet av ändringarna i boendeservicen bör bedöma eventuella behov av att ändra kriterierna för serviceboende med heldygnsomsorg. 

Sammanslagning av gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg (46 c §)

I syfte att främja mångsidiga boende- och servicehelheter tas det enligt förslaget i lagen in bestämmelser som gör det möjligt att ha olika former av boendeservice i samma funktionella helhet. I objektet kan det enligt propositionen finnas gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg samt boende i bostäder som hör till det vanliga bostadsbeståndet. Avsikten är att en person som så önskar ska kunna leva resten av sitt liv i samma bostad och inte behöva flytta någon annanstans för att få de tjänster som han eller hon behöver på grund av nedsatt funktionsförmåga. 

Utskottet ställer sig positivt till syftet med regleringen att främja mångsidiga boendelösningar och utvecklingen av sådana boendeformer som gör det möjligt för i synnerhet äldre personer att leva resten av livet i sitt bekanta hem med hjälp av de tjänster som de behöver. Utskottet konstaterar dock utifrån utfrågningen av de sakkunniga att det finns utmaningar i det praktiska genomförandet av målen och fäster uppmärksamhet vid att kundernas servicebehov varierar avsevärt och att det behövs tillräcklig styrning av genomförandet och gemensamma verksamhetsmodeller. 

Vid utfrågningen av de sakkunniga i utskottet har tillsynsmyndigheterna framfört oro över att olika serviceformer ges på samma objekt bland annat med tanke på övervakningen av personaldimensioneringen för serviceboende dygnet runt. Oron gäller i synnerhet vilka konsekvenser ändringarna har för Tillstånds- och tillsynsverkets arbete, de register som förs av verket och eventuella åtgärder som krävs av tjänsteproducenterna. Dessutom noteras riskerna för tillhandahållandet av tjänster enligt kundens servicebehov och för klient- och patientsäkerheten, om kundernas olika servicebehov inte identifieras. Med tanke på tillsynen och tillståndspraxisen bedömer tillsynsmyndigheterna att det är särskilt krävande att när servicebehovet förändras flytta från en bostad som hör till ett vanligt bostadsbestånd till boende med heldygnsomsorg, när olika boendeformer genomförs i utrymmen som hör till samma byggnadshelhet. 

Enligt den utredning som utskottet fått inverkar propositionen inte på tillstånds- och anmälningsförfarandet för privat socialservice. I fråga om gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg i lokaler som hör till samma fastighet tillämpas tillstånds- och anmälningsskyldigheterna enligt lagen om privat socialservice samt andra skyldigheter i anslutning till servicens kvalitet, såsom bestämmelserna om verksamhetsförutsättningar, ansvariga personer och planen för egenkontroll separat i fråga om båda tjänsterna som nämns i bestämmelsen. Även om olika former av boendeservice enligt den föreslagna bestämmelsen kan tillhandahållas i lokaler som hänför sig till samma byggnadshelhet, bildar varje tjänst en egen verksamhetsenhet. Boende i en lägenhet som hör till ett vanligt bostadsbestånd utgör dock inte en sådan verksamhetsenhet som avses i den bestämmelse som föreslås i socialvårdslagen eller i äldreomsorgslagen. Privata hem omfattas således inte av ovan nämnda skyldigheter enligt lagen om privat socialservice och det är inte heller möjligt att företa en sådan inspektion av regionförvaltningsverket som avses i 9 § 1 mom. i lagen om privat socialservice. 

I detaljmotiven till bestämmelsen sägs att när den boendes funktionsförmåga blir så nedsatt att han eller hon behöver övergå från gemenskapsboende eller vanligt boende till serviceboende med heldygnsomsorg, ska det för honom eller henne göras en bedömning av servicebehovet och utarbetas en serviceplan samt utifrån dessa fattas ett förvaltningsbeslut som gäller beviljande av serviceboende med heldygnsomsorg. Vid denna bedömning ska i första hand klientens intresse beaktas i enlighet med 30 § 2 mom. i socialvårdslagen när den bostads- och servicehelhet som bäst lämpar sig för klienten och en eventuell flytt till en annan bostad bedöms. Utskottet betonar att om kundens intresse kräver flytt till en annan bostad, ska man sträva efter att ordna kundens boende med hjälp av mer effektfulla tjänster åtminstone i samma boendemiljö, exempelvis i servicekvarteret. Vid bedömningen ska också beaktas bestämmelsen i 30 § 3 mom. i socialvårdslagen, enligt vilken utgångspunkten när socialvård tillhandahålls ska vara att makar och sambor samt andra familjemedlemmar har möjlighet att bo ihop. 

Utskottet betonar att serviceproducenten är skyldig att se till att den lagstadgade dimensioneringen av serviceboende med heldygnsomsorg genomförs och att kunderna inom det sociala boendet får de tjänster som de har beviljats och att tillräckliga personalresurser har reserverats för detta. Enligt utredning till utskottet ska det på dimensioneringen av personalen tillämpas äldreomsorgslagens bestämmelser om minimidimensionering av dygnetruntvård till den del serviceboende med heldygnsomsorg för äldre personer ordnas i bostadsobjektet. Minimiantalet anställda för äldre personer ska motsvara antalet klienter inom serviceboende med heldygnsomsorg. I övrigt förutsätts det inte att det i bostadsobjektet finns personal som anställts separat för servicen för invånarna, utan servicen ordnas separat till exempel i enlighet med bestämmelserna om hemvård och stödtjänster. 

På basis av den utredning som utskottet fått har man strävat efter att formulera bestämmelsen i en möjliggörande form så att den inte i alltför hög grad binder aktörernas händer med beaktande av förändringarna i omvärlden. Utskottet anser det vara viktigt att man vid verkställandet av de föreslagna nya bestämmelserna i socialvårdslagen hittar en gemensam praxis som stöder målen för regleringen mellan tillsynsmyndigheterna, välfärdsområdena och tjänsteproducenterna. Dessutom betonar utskottet att de nya boendetjänsternas inverkan på tillstånds- och anmälningsförfarandena, tillsynen och kundernas tjänster bör följas upp, och vid behov bör åtgärder vidtas för att förtydliga lagstiftningen. 

Personal

Utskottet betonar betydelsen av tillräcklig och yrkeskunnig personal när det gäller att trygga kvaliteten på socialvårdstjänsterna. Tillgången på vårdpersonal försvagas när pensionsavgångar försvagar tillgången på personal och de åldersklasser som kommer ut på arbetsmarknaden är mindre. Tillgången på personal samt stärkandet av sektorns dragkraft och hållbarhetskraft är en av de största utmaningarna inom tjänsterna för äldre. 

I syfte att säkerställa kvaliteten på tjänsterna föreslås det i propositionen ändringar i bestämmelserna om ledning, egenkontroll och personal i socialvårdslagen och äldreomsorgslagen. Vid sidan av att förbättra kvaliteten är målet att främja personalens tillräcklighet och genomförandet av verksamheten så att nya arbetstagare fås till branschen och de nuvarande arbetstagarna vill fortsätta arbeta med uppgifter inom branschen. Utskottet anser det vara viktigt att personalens deltagande och hörande i utvecklingen av tjänsterna stärks. 

För att säkerställa tillräcklig och högklassig hemvård föreslås det att det till socialvårdslagen fogas en bestämmelse om planering av hembesök och genomförande av hemvård (46 b §). Syftet med en god planering av hembesök är att klienten får de tjänster som hör till honom eller henne och att arbetstiden för den befintliga personalen så bra som möjligt ska räcka till för att tillhandahålla tjänsterna. Till socialvårdslagen fogas enligt förslaget också bestämmelser enligt vilka verksamhetsenhetens ledning ska vidta åtgärder för att trygga en tillräcklig personal, om planerade hembesök inte kan genomföras på grund av brist på personal. Enligt den föreslagna bestämmelsen är verksamhetsenhetens direktör skyldig att omedelbart föra frågan om personalbrist vidare i sin egen organisation till en aktör som har konkreta möjligheter att ingripa i antalet anställda. 

I propositionen föreslås dessutom ändringar i äldreomsorgslagens bestämmelser om personalen. Syftet med ändringarna är att höja kvaliteten på tjänsterna och att öka uppföljningen av personalens tillräcklighet, tjänsternas kvalitet och kundbelåtenheten. Enligt propositionen svarar chefen för verksamhetsenheten inom ramen för sin behörighet för att det finns tillräckligt med personal vid enheten. Ledningen ska också stödja de anställdas välbefinnande i arbetet (21 §). I den egenkontroll som genomförs i verksamhetsenhetens dagliga verksamhet ingår också kontinuerlig uppföljning av personalens tillräcklighet (23 §). Vid dimensioneringen av personalen inom dygnetruntvård beaktas efter övergångsperioden inte längre hemhjälpare eller vårdbiträden som arbetstagare som deltar i det direkta klientarbetet, eftersom det inte har fastställts utbildningskrav för dessa gamla benämningar i branschen. Dessutom krävs det i fortsättningen utbildning i läkemedelsbehandling också i hemvården av äldre personer. 

Utskottet understöder de ändringar som föreslås i propositionen i syfte att förbättra tjänsternas kvalitet, läkemedelssäkerheten och personalledningen samt öka sektorns attraktionskraft. Utskottet anser också att de föreslagna tilläggen till utbildningsplatserna för närvårdare och sjukskötare är nödvändiga för att trygga personalens tillräcklighet på lång sikt. Utskottet konstaterar dock att man vid sidan av lagstiftningsändringarna och ökningen av antalet utbildningsplatser bör fästa särskild vikt vid att utveckla arbetshälsan på lång sikt och arbetssätten vid verksamhetsenheterna i samarbete med personalen samt vid att utveckla ledarskapet. Dessutom bör begränsningen av tillgången på personal beaktas vid utvecklandet av servicesystemet. 

Utskottet betonar också att yrkeskompetensen inom det sociala området bör utnyttjas mångsidigt i synnerhet när funktioner som förutsätter delaktighet och växelverkan ordnas. Utskottet anser att det för att trygga högklassiga och trygga tjänster enligt kundernas servicebehov är viktigt att man även inom hemvården utnyttjar multiprofessionell kompetens och att arbetstagarnas yrkeskompetens beaktas i arbetsfördelningen. 

De sakkunniga som hördes i utskottet lyfte också fram omsorgsassistenternas roll i hemvården. Enligt den utredning som utskottet fått förutsätter klientarbetet inom hemvården i regel kompetensen hos en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården, eftersom klientens behov ska tillgodoses på ett övergripande sätt. I hembesöken kan dock ingå även sådana uppgifter för vilkas utförande det också räcker med omsorgsassistents utbildning i synnerhet i situationer där omsorgsassistenten utöver sin utbildning har fått introduktion i hemvårdsuppgifter och om han eller hon vid utförandet av uppgifterna kan få handledning av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården. Omsorgsassistentens kompetens kan, beroende på klientens behov när det gäller att tvätta sig, klä på sig, vistas utomhus och äta, också lämpa sig för hemvård till exempel i situationer där det i hembesöket inte ingår ansvar för klientens läkemedelsbehandling. Anlitandet av omsorgsassistenter i uppgifter som motsvarar deras kompetens bidrar också till att det finns tillräckligt med yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården. 

Syftet med reformen är också att stärka och öka uppföljningen av personalens tillräcklighet, tjänsternas kvalitet och kundbelåtenheten. Det föreslås att det till äldreomsorgslagen fogas en bestämmelse om skyldighet för Institutet för hälsa och välfärd att följa upp tjänsternas kvalitet. Med hjälp av uppföljningen fås regelbundet jämförbar information om personalens tillräcklighet och kvaliteten på hemvården i hela landet till stöd för anskaffningen och övervakningen av tjänsterna. Utskottet anser det vara viktigt att Institutet för hälsa och välfärd utvecklar metoder och handledning för att säkerställa att personalen inom hemvården är tillräcklig. Enligt den utredning som utskottet fått pågår utvecklingsarbete som bäst i utvecklingsprojekt som har inletts för att utveckla informationsledning inom välfärdsområdena och de riksomfattande myndigheternas produktion av information, datalager och de lösningar för informationshantering som behövs för informationsledning. Målet är att skapa en enhetlig och heltäckande kunskapsbas som hjälper välfärdsområdena att ordna riktiga och tillräckliga social- och hälsovårdstjänster effektivt. 

Övriga ändringar i äldreomsorgslagen

Utöver bestämmelserna om ledning, personal och egenkontroll föreslås att det till äldreomsorgslagen fogas informativa bestämmelser om kommunens och välfärdsområdets skyldighet att beakta den äldre befolkningens boendebehov i sin strategiska planering. Dessutom föreslås det att äldreomsorgslagens bestämmelse om uppgifterna för en egen kontaktperson som utsetts för en äldre person i enlighet med socialvårdslagen preciseras. Den egna kontaktpersonen ska enligt förslaget bland annat ge klienten råd, följa förändringar i hans eller hennes funktionsförmåga och vid behov kontakta den som ordnar och producerar service för att säkerställa att servicen är tillräcklig och av god kvalitet. 

Det föreslås att möjligheten att ordna långvarig institutionsvård för äldre personer vid enheter inom socialvården slopas i äldreomsorgslagen efter en övergångsperiod som sträcker sig till den 1 januari 2028. Långvarig institutionsvård kan ordnas vid hälso- och sjukvårdsinrättningar och även där endast om det finns medicinska skäl eller grunder som hänför sig till patientsäkerheten. 

Utskottet anser att de föreslagna ändringarna i äldreomsorgslagen är värda att understöda och främjar kvaliteten på äldreomsorgen. Utskottet anser det vara bra att mångfalden i äldres boende och service beaktas i kommunernas och välfärdsområdenas strategiska planering. Utskottet föreslår dock att bestämmelsens ordalydelse preciseras på det sätt som beskrivs närmare nedan i detaljmotiveringen så att den omfattar en mer heltäckande bedömning av tillräckligheten och kvaliteten hos de tjänster som stöder välbefinnandet än vad som föreslagits. Redan vid behandlingen av förslaget till äldreomsorgslag ansåg utskottet det vara viktigt att bedömningen utöver social- och hälsovårdstjänsterna också gäller till exempel boendeförhållanden, tillgången till tjänster för att uträtta ärenden, motions- och kulturtjänster och trafiktjänster samt tillgång till fysiska miljöer, eftersom dessa har en stor betydelse för upprätthållandet och förbättringen av välfärden, hälsan och funktionsförmågan (ShUB 27/2012 rd). 

Enligt 12 § i den gällande äldreomsorgslagen ska kommunen och i fortsättningen välfärdsområdet ordna rådgivningstjänster som stöder den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. Enligt bestämmelsen är kommunen dessutom skyldig att erbjuda i synnerhet äldre invånare som hör till riskgrupper hälsoundersökningar, mottagningar eller hembesök som stöder välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. 

I propositionen föreslås det att det till 12 § i äldreomsorgslagen fogas ett nytt 4 mom., som gäller inkludering av prognostisering av boendet i de rådgivningstjänster som avses i bestämmelsen. Rådgivningen ska enligt propositionen uppmuntra den äldre befolkningen att förutse sina framtida boendebehov och genomföra sådana boendelösningar som så bra som möjligt stöder förmågan att klara sig på egen hand också när funktionsförmågan har försämrats i takt med stigande ålder och behovet av service har ökat. 

Vid utfrågningen av de sakkunniga i utskottet har rådgivningsverksamheten för äldre lyfts fram som en fungerande lösning och verksamhetsmodell för att upprätthålla den äldre befolkningens välbefinnande, funktionsförmåga och hälsa och förutse servicebehov som följer av att befolkningen åldras. Den gällande 12 § i äldreomsorgslagen gör det möjligt att organisera och genomföra tjänster som stöder välbefinnandet och att utse verksamheten på flera olika sätt, exempelvis som rådgivningsverksamhet eller på något annat sätt som beaktar de regionala förhållandena och särdragen. Utskottet anser att det är viktigt med förebyggande åtgärder och önskar att rådgivningstjänsterna för äldre blir en verkningsfull och effektiv verksamhetsform i välfärdsområdena. För att etablera rådgivningsverksamheten föreslår utskottet att 12 § kompletteras med en bestämmelse om rådgivningsverksamheten. Utskottet förutsätter att social- och hälsovårdsministeriet utreder god praxis för att stärka den äldre befolkningens hälsa och välfärd och etablera bästa praxis i hela landet exempelvis som rådgivningsverksamhet för äldre. (Utskottets förslag till uttalande 3) 

Klientavgifter

De ändringar som föreslås i klientavgiftslagen beror huvudsakligen på de ändringar som föreslås i socialvårdslagen. Behovet av ändringar beror på de ändringar som gäller service som ges i hemmet och boendeservice. Det föreslås inga ändringar i klientens belopp för personligt bruk som föreskrivs i 7 c § i klientavgiftslagen. Ändringen av bestämmelsen förutsätter en noggrannare bedömning av de konsekvenser som kan göras i samband med en mer omfattande reform av klientavgiftslagen. 

Som en innehållsmässig ändring föreslås i propositionen ett nytt 5 mom. i 7 c § i klientavgiftslagen. Om den avgift som bestäms på basis av makarnas sammanräknade månadsinkomster blir större än den avgift som bestäms på basis av klientens egna inkomster, får av klienten tas ut högst den avgift som bestäms på basis av klientens egna inkomster. Enligt motiveringen till bestämmelsen innebär detta i praktiken att kommunerna och i fortsättningen välfärdsområdena när det gäller makar ska göra jämförelsekalkyler över storleken på den avgift som baserar sig på klientens egna inkomster och storleken på den avgift som baserar sig på makarnas sammanräknade inkomster, och som högst ta ut den lägre avgiften av dessa. Det föreslagna 7 c § 5 mom. föreslås träda i kraft genast när den föreslagna lagen har antagits och stadfästs. Utskottet föreslår att ikraftträdandebestämmelsen preciseras så att 7 c § 5 mom., som föreslås bli tillfogat, tillämpas så snart det träder i kraft när nya beslut om klientavgifter fattas. För översyn av gällande beslut om klientavgifter som fattats före ikraftträdandet av 7 c § 5 mom. föreslås dock en övergångsperiod fram till utgången av 2022. 

Lagen om privat socialservice

Enligt den utredning som fåtts är syftet med propositionen inte att ändra de nuvarande tillstånds- och anmälningsskyldigheterna för privata tjänsteproducenter eller tillsynsmyndighetens befogenheter. Hemvård oberoende av dygnstid är således inte avsedd att vara sådan socialservice dygnet runt som kräver tillstånd och som avses i lagen om privat socialservice. Som sådan service betraktas inte heller det gemenskapsboende som föreslås i lagen. Med heldygnsomsorg som kräver tillstånd avses en tjänst där personalen ständigt är närvarande och kan nås dygnet runt. Utskottet föreslår för att klargöra saken att det till 7 § i lagen om privat socialservice fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket den i lagen avsedda tillståndsplikten inte gäller sådan hemvård som avses i 19 a § 4 mom. i socialvårdslagen och som ordnas oberoende av tiden på dygnet eller sådant gemenskapsboende som avses i 21 b §.