Motivering

Främjande av regional rörlighet

Stödformer enligt propositionen

För att stödja rörligheten föreslår regeringen att omställningsskyddet utvidgas med ett behovsprövat flyttningsbidrag på högst 700 euro som också kan beviljas personer som är berättigade till arbetsmarknadsstöd. Dessutom föreslår regeringen att den längsta tiden för vilken resebidrag beviljas dem som är berättigade till arbetsmarknadsstöd förlångs från två till fyra månader.

Utskottet anser att ändringarna behövs och tillstyrker lagförslagen utan ändringar. De föreslagna stöden gäller emellertid bara en bråkdel av dem som går arbetslösa eller hotas bli utan jobb, vilket betyder att stödsystemet fragmenteras ytterligare. Stöden biter inte särskilt bra på problemen avseende den regionala rörligheten. Stödsystemen måste enligt utskottets mening förenklas och göras så heltäckande och smidiga som möjligt. Om samma stöd gäller alla som saknar jobb eller hotas av arbetslöshet missgynnas ingen. Exempelvis det flyttningsbidrag som nu tas i bruk kunde lämpligen utsträckas till alla som saknar arbete eller hotas av arbetslöshet, om de effekter som uppnås talar för det.

En övergripande bedömning av behoven i fråga om regional rörlighet

I och med att befolkningsstrukturen förändras stryps arbetskraftsutbudet och det blir svårare att få arbetskraft. För att matcha utbud och efterfrågan behövs det en lång rad åtgärder för att stödja den regionala rörligheten.

Utskottet understryker vikten av att behoven i fråga om den regionala rörligheten bedöms utifrån ett övergripande perspektiv för att de olika regionerna med sina hinder för rörlighet och behov av stöd ska bli beaktade som sig bör. Också i glesbygden förekommer det flaskhalsar på arbetsmarknaden och regionala arbetskraftsbehov som kräver lämpliga stödformer. I t.ex. Lappland råder det på en del orter brist på arbetskraft inom hälso- och sjukvården och turist-, bygg- och gruvnäringen, men att få lämplig arbetskraft är svårt trots den höga arbetslösheten. Stödformerna bör följaktligen anpassas också efter regioninterna och återinvandrarrelaterade behov.

Om avstånden är långa och kollektivtrafiken fungerar dåligt eller inte alls, kan det vara svårt för en person att ta emot en arbets- eller studieplats inte bara utanför utan också inom pendlingsregionen. Avståndet hemifrån till arbets- eller studieplatsen kan till och med inom pendlingsregionen vara mer än 100 kilometer. Då blir resekostnaderna ofelbart dyra oavsett om man åker kollektivt eller med egen bil. Problemet kan delvis lösas om det högsta beloppet för resekostnadsavdraget höjs i beskattningen. Men de stöd för rörligheten som regeringen nu föreslår gäller bara resor utanför pendlingsregionen. Enligt propositionsmotiven är det resebidrag som beviljas som arbetsmarknadsstöd avsett att stöda i synnerhet regional rörlighet. Med hänsyn till att pendlingsregionen i visssa fall kan vara mycket stor, vore det enligt utskottets mening motiverat att stödet också kan beviljas när arbetsplatsen finns inom pendlingsregionen men resan dit är lång.

Men det krävs också andra insatser för att underlätta rörligheten. Utskottet anser i sitt utlåtande om nästa års budget (AjUU 19/2006 rd) att den ersättning för uppehälle som betalas till personer med rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid en åtgärd varar bör höjas från 8 till 10 euro för att det ska bli något över efter att mottagaren har betalat för resor och mat. Eftersom ambitionen är att uppmuntra personer med rätt till arbetsmarknadsstöd att delta i aktiva åtgärder gäller det att se till de faktiskt har ekonomiska möjligheter att delta i dessa åtgärder. Så är nämligen inte alltid fallet, om kostnaderna överstiger ersättningen för uppehälle. Om ersättningen ska fungera som morot är det viktigt att de arbetslösa under den tid de deltar i en åtgärd får åtminstone lite mer pengar över än när de lever på passivt stöd.

Bristen på arbetskraft inom hälso- och sjukvården förutspås tillta under de närmaste åren. Hälso- och sjukvårdspersonal har i långa banor valt att ta anställning bl.a. i Sverige, Norge och Storbritannien. För att minska arbetskraftsbristen behövs det enligt utskottet stödformer som kunde locka finländska yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården att återvända till Finland. Att ersätta flyttkostnaderna kunde vara ett sätt att underlätta återflyttningen.

Skattemässiga lösningar

Rörligheten kan påverkas avsevärt med skattemässiga lösningar. Med tanke på den regionala rörligheten är det både nödvändigt och ändamålsenligt att i enlighet med budgetpropositionen för 2007 höja det högsta beloppet för avdraget för resekostnader. Det faktum att arbetsresorna blir längre och resekostnaderna hela tiden stiger bör definitivt också återspeglas i avdraget för resekostnader.

Beskattarens beslut i fråga om kommenderingsmännens dagtraktamenten har påverkat arbetskraftens rörlighet negativt. För t.ex. varven i sydvästra Finland har det blivit klart och tydligt svårare att rekrytera arbetskraft här hemma. Kommenderingsmännen är en typisk arbetstagargrupp som på grund av arbetet tvingas bo annanstans än på hemorten. Enligt gällande bestämmelser och tolkningar utifrån dem kan kostnaderna inte alltid kompenseras med dagtraktamenten. Utskottet ser det som angeläget att man utreder möjligheterna att skapa en skattemässig stödform som tar större hänsyn till extrakostnaderna för arbetsrelaterat boende på två orter.

Brister i kollektivtrafiken påverkar arbetskraftens rörlighet

Det är bekymmersamt med tanke på arbetskraftens geografiska rörlighet om det inte finns någon kollektivtrafik eller om kollektivtrafiken inte förmår tillgodose pendlarnas behov. Många saknar körkort eller har inte möjligheter att hålla sig med bil. För att alla ska kunna ta sig till jobbet eller studierna måste kollektivtrafiken förbättras också i glesbygden. Det skulle också göra det lättare för befolkningen utanför arbetsmarknaden såsom åldringar och barn att delta i fria och sociala aktiviteter. När man räknar ut vad detta skulle kosta, bör man också ta hänsyn till vilka totalekonomiska effekter kollektivtrafikarrangemangen får för samhället, understryker utskottet. Nyttan består inte bara i bättre tillgång till arbetskraft utan också i insparade kostnader för t.ex. miljövård och väghållning och i hur social- och hälsovårdstjänsterna kan ordnas. I Övertorneå i Sverige har ett försök med gratis kollektivtrafik genererat en lång rad positiva effekter såväl för näringslivet i kommunen som för kommunbornas välfärd.