Motivering
Allmänt
Redogörelsen Välfärd genom hållbar
tillväxt fokuserar på nycklarna till hållbar
tillväxt och den tar sikte på att trygga välfärden
fram till 2030. De viktigaste faktorerna för hållbar
tillväxt är attraktiv miljö för
företagen, arbete, lärande och entreprenörskap
i ny kombination, bildning, gemenskap och delaktighet.
Sammantaget sett anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
att redogörelsen i det stora hela uppfyller sitt syfte
väl. Den väcker debatt och kan tjäna
som grund för strategisk planering över flera
regeringsperioder. Redogörelsen innehåller en
mycket fördomsfri analys av vad som behövs för
att finländarna, den offentliga förvaltningen
och företagen ska vara framgångsrika i framtiden
och kunna skapa välfärd genom hållbar
tillväxt. Följaktligen är det viktigt
att också hålla ett öga på hur
tillvägagångssätten i redogörelsen
utfaller.
I detta utlåtande yttrar sig utskottet om strategierna
inom sitt eget ansvarsområde. Utskottet går närmare
in dels på arbetslivsfrågor, dels på vilken
roll jämställdhetsfrågorna spelar för
hållbar tillväxt och välfärd;
ett tema som tyvärr getts mycket lite uppmärksamhet.
Att se tillväxt- och sysselsättningsmöjligheterna
I likhet med regeringen anser utskottet att en av de stora utmaningarna
inför framtiden är om vi har kapacitet att bygga
upp ekonomiskt välstånd och påpekar att
en av de viktigaste faktorerna är att skapa hög
sysselsättning. Finland måste skapa förutsättningar
och en modell för framgång utifrån sina
egna styrkor och naturliga förutsättningar och
sin förmåga att förnya sig. Utskottet håller
med om bedömningen att digitaliseringen spelar en stor
roll för både tillväxt och sysselsättning.
Utskottets bedömning är dock att omvärldsfaktorerna
framöver måste stärkas med en rad andra
sysselsättningsdrivande tillväxtbranscher (till
exempel matproduktion, bioteknik, bioekonomi, gruvindustri, miljöteknik
(cleantech) och turism). Samtidigt måste vårt
samhälle bli mer internationellt genom större
arbetskraftsinvandring, fler utländska studerande och större internationell
rörlighet bland finländarna för att vi
ska stå oss i den globala konkurrensen.
Föränderligt arbetsliv
Arbetslivet kommer att förändras bland annat
i takt med digitaliseringen, sägs det i redogörelsen.
Utskottet håller med regeringen i bedömningarna
om hur arbetsformer och arbetsinnehåll kommer att påverkas
av den tekniska utvecklingen, när arbeten som kräver
hög alternativt låg utbildning kommer att öka,
medan andelen arbeten med medelhöga utbildningskrav minskar.
Enligt vissa bedömningar kommer regelbundet heltidsarbete
att spela en mindre roll. I framtiden kommer det att vara svårare
att göra vattentäta skott mellan arbete, arbetslöshet,
avlönat arbete, företagande och fritid. Arbetet
förändras också kvalitativt sett. Arbetstempot
skruvas upp. Det ger utslag i att kvinnor får uppskruvat
arbetstempo, medan män får längre arbetsdagar.
Vidare kommer färdigheter som uppfattas som feminina att
få en mer framträdande roll i arbetslivet. Bland
dem märks känslomässighet, estetiskt
tänkande och större tolerans för uppsplittrat
arbete, det vill säga simultankapacitet och förmåga
att klara av avbrott.
Framtidens arbetslivskarriär är komplex och enskilda
anställda har större frihet att planera sitt arbete,
men samtidigt ökar ansvaret för att generera resultat.
Samtidigt tillåter it-lösningar att arbetet och
resultatmätningar inte är bundna till tid eller
plats. Då blir det viktigare att bedöma resultaten än
att mäta arbetstiden.
Dessa förändringar betyder i sin tur att vi måste
tänka om när det gäller vår
bild av arbetet, som utformats under den industriella eran, och de
strukturer som den är uppbyggd på. Det behövs
nya tänkesätt när arbetet finns på flera
olika platser, inkomsterna kommer från flera olika arbeten,
deltidsarbete ökar och entreprenörskap blir vanligare.
Det behövs nytänkande om spelregler, anställningstrygghet
och produktivitet i ett föränderligt arbetsliv.
Dessutom behöver vi mer flexibla metoder för att
kombinera arbete, lärande, företagande och annat
liv. Lika viktigt är det att fundera över hur
den enskilde kan stödjas med olika typer av samhällspolitiska åtgärder
när arbetslivet omstruktureras och det finns risk för
att arbetskraften polariseras kraftigare i dels de som väljer
sitt arbete och förhandlar fram sina anställningsvillkor
tack vare stark ställning på arbetsmarknaden,
dels de som lever i osäkerhet om både anställningsvillkor
och försörjning.
Välbefinnande i arbetslivet och meningsfullt arbete
De förändringar i arbetslivet som refereras
ovan ställer nya krav på arbetshälsa
och välbefinnande i arbetslivet. Det räcker inte
med att konstatera vilka belastningsfaktorer det förekommer
i arbetet. Dessutom behövs det en framgångs- och resursinriktad
arbetskultur för att arbetslivet ska vara innovativt och
produktivt, som det sägs i redogörelsen. De
proaktiva företagen kan ses som föregångare
i det hänseendet. De har förstått att ett
meningsfullt och samtidigt produktivt arbete inte bara ger försörjning
och en trygg arbetsmiljö. Det behövs också tillräckligt
stora utmaningar, upplevelser av att ha lyckats, socialt stöd, gott
ledarskap och ett arbetsklimat som tar vara på vars och
ens styrkor. Utskottet understryker att social hållbarhet är
en värdering som måste vägas in vid sidan
av ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I fortsättningen
bör social hållbarhet få större
uppmärksamhet samtidigt som man tar vara på och
kartlägger befintliga exempel på god praxis inom
fabriks- och kontorsarbete.
Utbildning och livslångt lärande
Framtidens arbetsliv kommer att ställa stora krav på utbildningspolitiken
eftersom den relativa andelen tydligt avgränsade yrken
minskar och kompetensbehoven i samhället förändras.
Det räcker inte längre med att ta till sig kunskap.
I stället kräver samhället övergripande
hantering och kreativ tillämpning av kunskap, förmåga
till kritisk bedömning, förhandlings- och samarbetsförmåga,
emotionell, etisk och social kompetens och tekniska färdigheter
som behövs i informationssamhället. Dessa kompetensområden
får allt större relevans när Finland
måste konkurrera med andra industriländer om kompetenskrävande
och produktiva arbetstillfällen med stor betydelse för
konkurrenskraften och om lokaliseringen av de strategiskt viktigaste
funktionerna för så kallade värdenätverk.
Vår förskola och vår skola bör
också i framtiden kunna ge barn och unga färdigheter
som de behöver för att klara sig i samhället
och arbetslivet. Vi behöver undervisningsmetoder som motiverar
eleverna att söka och upptäcka information. Samtidigt
bör man komma ihåg att det finns individuella
skillnader i lärande och inlärning och att de
måste beaktas för att garantera likvärdiga
inlärningsresultat. De genuskodade strukturerna och mekanismerna
i skolsystemen måste identifieras och slopas. Samtidigt
måste barn och unga få adekvat stöd i övergången
mellan olika stadier. Det gäller dock att inte glömma bort
att vuxna har ett behov av rådgivning och vuxenutbildning.
I en omvärld med livslångt lärande och
komplext arbetsliv måste också vuxna förnya
sig i större omfattning och förbättra
sin yrkeskompetens under sin yrkesverksamma tid.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Framtidsredogörelsen har utarbetats könsneutralt
och den går nästan inte alls in på jämställdhetsfrågor,
påpekar utskottet. Det är ett beklagligt angreppssätt,
eftersom skenbar könsneutralitet kan vara till fördel
för det ena könets behov eller åsidosätta
dem i vissa situationer där premisserna är könskodade
redan från första början.
Utskottet påpekar att kvinnors och mäns arbetsliv
fortfarande ser helt olika ut. Vår arbetsmarknad är
mycket tydligt uppdelad i kvinnliga och manliga områden
och samma lön för likvärdigt arbete är än
så länge bara ett mål. Vidare är skiljelinjerna
i utbildnings- och yrkesvalsfrågorna fortfarande könsbestämda.
Arbetslivet och dess utformning, karriärutveckling, belastningsfaktorer
i arbetet, problem som försämrar arbetshälsan
ser olika ut i ett kvinnligt och ett manligt perspektiv. Skiljelinjer är
också jobbsvinnet inom mansdominerade branscher, den stora
andelen tidsbegränsade anställningar bland kvinnor
och sämre situation på arbetsmarknaden för unga
kvinnor. Dessutom drabbas kvinnor oftare av våld i arbetslivet än
män.
Följaktligen anser utskottet att jämställdhetsaspektens
roll skulle ha varit ett genomgående tema i redogörelsen.
Ett sådant angreppssätt hade legat i linje med
de slutsatser som har lagts fram för Finland på grundval
av CEDAW-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering
av kvinnor. Där rekommenderas ett gendersensitivt språk
i den offentliga debatten.
En integrering av genusperspektivet är ett projekt
med stor relevans för jämställdheten
i arbetslivet, personalens välbefinnande och möjligheterna
att utnyttja resurser och kompetens på bred front. För
att de könsbaserade skiljelinjerna i studier och arbetsliv
ska kunna raseras måste attityderna bearbetas i förskolan,
skolan, utbildningen i övrigt och i arbetslivet. A och
O är också att arbete och familj kan kombineras
och att föräldrarna delar jämnare på familjeledigheten.
Grunden för vår välfärd
och för ett hållbart arbetsliv är dels
större jämställdhet, dels omfattande
deltagande på arbetsmarknaden av både kvinnor
och män, menar utskottet. För ett hållbart
arbetsliv räcker det inte som mål att bara eftersträva
jämställdhet för kvinnor. Också jämställdhet för
män måste ingå i målet. Större
jämställdhet för både kvinnor
och män i arbetslivet innebär att kompetenser
och andra mänskliga resurser utnyttjas bättre.
Därför måste åtgärderna
för att skapa hållbar tillväxt ta hänsyn
till jämställdhetsaspekterna.
Gemenskap och särbehandling
Framtidsredogörelsen understryker att bildning, gemenskap
och delaktighet är grunden för hållbar
tillväxt och välfärd. Detsamma gäller
särbehandling och diskriminering. Utskottet håller med
regeringen och påpekar att särbehandling och diskriminering är
ett allvarligt hot mot stabiliteten och välfärden
i vårt samhälle. Vidare håller utskottet
med om att marginaliseringen av unga, den ökande ojämlikheten
bland barn och barnfamiljer samt marginalisering som går
i arv ger särskild anledning till oro.
Förebyggande insatser och adekvata resurser för
arbetet spelar en avgörande roll när man vill få bukt
med marginaliseringen. I synnerhet elevvården och elevhandledningen
i grundskolan spelar en stor roll för att varje barn och
ung person ska kunna garanteras likvärdiga villkor. Iakttagelserna
om sämre inlärningsresultat överlag och
de regionala skillnaderna tyder på en större segregering
i samhället. Problemet ökar framför allt
i områden med social ojämlikhet och utsatthet.
Vi bör bli mer uppmärksamma på förhållandena
i skolor i pendlingsområden med hög arbetslöshet,
lägre utbildningsnivå och invandrartät
invånarstruktur.
Den offentliga sektorns roll
Redogörelsen lyfter fram en del synpunkter på den
offentliga sektorns betydelse för att testa nya arbetsmetoder
och sprida exempel på god praxis. Utskottet välkomnar
regeringens synpunkter på behovet av odogmatiska försök,
men understryker att försöken inte kan ersätta
planering eller brett upplagd beredning eller inskränka
den offentliga sektorns möjligheter att utnyttja vetenskapligt
dokumenterad information som beslutsunderlag.
Utskottet håller med regeringen om att förutsättningarna
inom den offentliga sektorn måste backa upp snabbhet, öppenhet
och innovationsförmåga. Den offentliga sektorn
kan själv bäst påverka effektivitet,
produktivitet, innehåll och metoder i arbetet, om den får
adekvata resurser och satsar på att stärka sin
kompetens. Avbyråkratisering och utläggning får
inte riskera handlingsförmågan i förvaltningen,
förutsebarheten i verksamheten eller rättssäkerhet
och jämlikhet för medborgarna.