Detaljmotivering

Lag om integritetsskydd i arbetslivet

3 §. Relevanskrav.

Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår utskottet att paragrafen preciseras med att personuppgifterna skall ha att göra med hanteringen av rättigheter och skyldigheter som gäller parterna i anställningsförhållandet alternativt med arbetsgivarens förmåner för arbetstagarna eller bero på arbetsuppgifternas särskilda natur. Information som beror på karakteristiska drag i arbetsuppgifterna kan till exempel vara information om en familjedagvårdares husdjur. Att arbetsgivarens förmåner till arbetstagarna nämns ger arbetsgivaren rätt att samla in personuppgifter som behövs när arbetstagarna får förmåner som inte är fastslagna i lag, tjänstekollektivavtal eller arbetskollektivavtal. Förmåner som avses här är till exempel rätt att besöka simhall, aerobics eller gym ett visst antal gånger eller förmåner för arbetstagarnas familjemedlemmar. När det gäller förmåner till arbetstagarna kan de antas gå med på att nödvändig information samlas in, om de vill utnyttja förmånen.

4 §. Insamling av arbetstagares personuppgifter samt arbetsgivarens upplysningsplikt.

I överensstämmelse med utlåtandet från förvaltningsutskottet föreslår utskottet att paragrafrubriken preciseras.

I 1 mom. föreskrivs att arbetstagares samtycke skall inhämtas om arbetsgivaren samlar in personuppgifter någon annanstans än hos arbetstagaren själv. Enligt propositionen behövs inte samtycke från arbetstagaren när uppgifterna är nödvändiga för att utreda arbetstagarens tillförlitlighet. Med hänvisning till det som sägs ovan i en allmänna motiveringen föreslår utskottet att bestämmelsen ändras till att samtycke enligt rådande praxis krävs för tillförlitlighetsutlåtanden från skyddspolisen. Däremot behöver arbetsgivaren inte inhämta samtycke av arbetstagaren, när personkreditupplysningar eller straffregisterupplysningar inhämtas för att utreda arbetstagarens tillförlitlighet.

Bestämmelser om när personkreditupplysningar får lämnas ut ingår i personuppgiftslagen. I straffregisterlagen (770/1993) och straffregisterförordningen (772/1993) finns bestämmelser om för vilket ändamål och till vilka myndigheter uppgifter ur straffregistret får lämnas ut.

Vidare föreslår utskottet att 1 mom. skall föreskriva att arbetstagarens samtycke inte behövs när en myndighet överlåter uppgifter till arbetsgivaren för att denne skall kunna utföra sin lagbestämda uppgift. Med detta avses till exempel information som en myndighet lämnar ut till en arbetsgivare när lönen mäts ut.

I 2 mom. finns bestämmelser om arbetsgivarens upplysningsplikt. Utskottet föreslår att momentet ändras så att arbetsgivaren på förhand måste underrätta arbetstagaren om att uppgifter kommer att samlas in om honom för att utreda hans tillförlitlighet. Bestämmelsen gäller insamling av dels personkreditupplysningar och uppgifter ur straffregistret, som det inte krävs samtycke från arbetstagaren för, dels andra uppgifter för att utreda arbetstagarens tillförlitlighet, som det krävs samtycke för. Många gånger kan arbetsgivaren ha inhämtat samtycke till exempel när en arbetstagare anställs eller i något annat samband långt innan upplysningarna samlas in. Därför är det enligt utskottet rimligt att arbetstagaren informeras om när uppgifter kommer att samlas in med stöd av samtycket.

Utskottet föreslår att 2 mom. också skall föreskriva att arbetsgivaren innan uppgifterna används för beslut om arbetstagaren måste informera arbetstagaren om de uppgifter som inhämtats och om uppgifternas innehåll, om de har samlats in någon annanstans än hos arbetstagaren. Utskottet understryker att en arbetstagare alltid måste få reda på innehållet i de uppgifter som har samlats in om honom någon annanstans omedelbart när uppgifterna har inkommit. På så sätt ges arbetstagaren en möjlighet att med en gång rätta eventuella fel i uppgifterna. Bestämmelsen att arbetstagaren måste informeras innan uppgifterna används för beslutsfattande som gäller honom eller henne avser att tillförsäkra arbetstagaren möjligheten att få kontrollera uppgifterna senast när arbetsgivaren har för avsikt att använda dem för beslutsfattande som gäller arbetstagaren. Denna regel är en specialbestämmelse som gäller alla personuppgifter om arbetstagare. Om denna lag inte innehåller adekvata bestämmelser på någon punkt, skall bestämmelserna om upplysningsskyldighet och den registrerades rätt till insyn i uppgifter om honom själv i annan lag tillämpas.

5 §. Person- och lämplighetsbedömningstest.

I propositionen framhålls att var och en i Finland har rätt att utöva verksamhet som omfattar metoder hänförliga till bedömning av en persons lämplighet. Det finns också sådana tester för att mäta arbetstagares egenskaper eller arbetssätt, där tillförlitligheten är förknippad med ett stort antal osäkerhetsfaktorer. Testresultaten måste vara felfria eftersom uppgifterna från testen används för beslutsfattande som gäller enskilda arbetstagare.

I 1 mom. föreskrivs att arbetsgivaren måste se till att tillförlitliga testmetoder används, att de utförs av sakkunniga och att de uppgifter som testen ger är korrekta med beaktande av testmetoden och dess beskaffenhet. Arbetsgivaren skall söka fram en lämplig testmetod och testare bland de till buds stående alternativen. Regeringen påpekar i propositionens motivering att ILO i sina anvisningar utesluter grafologiska, astrologiska och andra liknande test.

Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande vikten av att arbetsgivaren själv ansvarar för att testmetoderna är tillförlitliga och att de som utför testen kan sin sak. Vidare anser grundlagsutskottet att ministeriet i samråd med arbetsmarknadens parter i tillräckligt hög grad bör övervaka att tillgängliga bedömningstest lämpar sig för arbetslivets behov, bland annat för att det skall kunna bedömas om lagstiftningsåtgärder är motiverade.

På grundval av det ovanstående anser arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet det vara problematiskt med avseende på likabehandling av arbetstagarna och tillämpningen av lagen att arbetsgivaren inte har tillgång till opartisk information om hur olika testmetoder fungerar och om resultaten är felfria. Utskottet finner det viktigt att arbetsgivaren i förekommande fall kan inhämta utlåtande av en myndighet om en testmetods tillförlitlighet och lämplighet. Utskottet förutsätter att regeringen noga ger akt på hur lämplighetstest används i arbetslivet, utreder olika testmetoders tillförlitlighet och lämnar en utredning till riksdagen om frågan före utgången av 2002. (Utskottets förslag till uttalande 2)

6 §. Anlitande av hälso- och sjukvårdstjänster.

Social- och hälsovårdsutskottet går i sitt utlåtande (ShUU 12/2000 rd) närmare in på problem i anknytning till paragrafen. Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet omfattar social- och hälsovårdsutskottets synpunkter i detta hänseende.

Som grundlagsutskottet, förvaltningsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet påpekar i sina utlåtanden utgår 1 och 2 mom. från att arbetsgivaren bara får anlita yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården för att utföra kontroller eller test som gäller arbetstagarens hälsa. Lagförslaget har ingen rättslig grund för sådana åtgärder, utan de kan komma i fråga utifrån ett bemyndigande med stöd av annan lagstiftning.

Med hänvisning till utlåtandet från social- och hälsovårdsutskottet föreslår utskottet att 1 mom. ändras så att yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården måste anlitas för att utföra undersökningar och test och för att ta prover. Med hänvisning till utlåtandet från förvaltningsutskottet föreslår utskottet att bestämmelsen ändras så att också personer med behörig laboratorieutbildning får ta och undersöka blodprover.

Det är en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som får fatta beslut om att kontroller och tester skall utföras och prover tas. Också kriterierna för utförande av kontroller och tester och för provtagning anges med stöd av social- och hälsovårdslagstiftningen. Inom hälso- och sjukvården är den rådande principen att undersökning och behandling i allmänhet bygger på frivillighet. Det behövs alltså samtycke från arbetstagaren för att undersökningar skall kunna göras, om lagstiftningen inte föreskriver någonting annat. Sådana bestämmelser finns exempelvis i 2 § lagen om företagshälsovård.

Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår utskottet att momentet preciseras med att det föreskrivs särskilt om arbetstagarens skyldighet att delta i kontroller och annan testning av sitt hälsotillstånd.

Enligt 2 mom. gäller det som föreskrivs i 1 mom. också alkohol- och narkotikatest. Grundlagsutskottet, förvaltningsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet framhåller i sina utlåtanden att bestämmelserna på intet sätt löser de rättsliga problemen i anknytning till alkohol- och narkotikatestning. Social- och hälsovårdsutskottet tillsatte den 20 december 2000 en arbetsgrupp för att utreda användningen av narkotikatester. Arbetsgruppen skall bland annat utreda om narkotikatester behövs inom företagshälsovården, de rättsliga frågorna i anknytning till testning, testers tillförlitlighet och användbarhet och konsekvenserna av testning. Dessutom skall gruppen efter behov lägga fram förslag till föreskrifter för testning med hänsyn till rättssäkerheten. Mandatet går ut den 30 juni 2001.

Det är viktigt att de rättsliga frågorna i anknytning till narkotikatester utreds av arbetsgruppen och att förslagen till nya bestämmelser bereds på behörigt sätt och så snart som möjligt som ett led i reformen av hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

I överensstämmelse med utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår utskottet att 3 mom. bildar en egen paragraf. Samtidigt föreslår utskottet att paragrafrubriken ändras för att bättre stämma överens med innehållet.

7 §. Genetisk undersökning.

I överensstämmelse med utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår grundlagsutskottet att 6 § 3 mom. bildar en egen paragraf. Grundlagsutskottet påpekar att förslaget betyder att arbetssökande eller arbetstagare inte får testas genetiskt utifrån beslut eller bedömning av arbetsgivaren och att denne inte får behandla uppgifter som finns att tillgå i övrigt om genetiska undersökningar som utförts med samtycke från arbetstagaren.

8 (7) §. Uppgifter om arbetstagares hälsotillstånd.

Med hänvisning till utlåtandet från förvaltningsutskottet understryker utskottet att bestämmelsena är avsedda att läsas tillsammans med bestämmelserna i personuppgiftslagen. Det innebär till exempel att 12 § personuppgiftslagen är tillämplig på förvaringstiden för uppgifter om arbetstagares hälsotillstånd. I paragrafen avser 2 och 3 mom. att lyfta fram den princip om överensstämmelse med användningsändamålet och om tystnadsplikt som ingår i personuppgiftslagen. Enligt denna får personer som har hand om olika arbetsuppgifter bara ha tillgång till de uppgifter om en arbetstagare som behövs för respektive arbetsuppgift. Denna princip att personuppgifter skall vara kopplade till ändamålet för användningen gäller således både uppgifter om arbetstagares hälsotillstånd och andra uppgifter inom personaladministrationen på det sätt som personuppgiftslagen föreskriver.

9 (8) §. Tillvägagångssätt vid ordnande av teknisk övervakning och användning av datanät.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att propositionen är så formulerad att bara de saker som nämns i paragrafen omfattas av samarbetsförfarandet. I motiveringen till propositionen (s. 28, andra spalten) framhåller regeringen att bestämmelsen inte berättigar arbetsgivaren att använda teknisk övervakning, vars omfattning och tillåtlighet bestäms utifrån någon annan lagstiftning. Enligt denna tolkning är förslaget inget problem med avseende på konstitutionen.

Men grundlagsuskottet anser det motiverat att upprepa sitt tidigare ställningstagande (GrUU 27/1998 rd, s. 2, första spalten) till den tidigare propositionen med samma innehåll: "Om å andra sidan bestämmelsen trots skrivningen går ut på att ge arbetsgivaren rätt att anlita teknisk övervakning, förutsatt att frågan först har behandlats i samarbetsförfarande, skulle bestämmelsen klart stå i strid med grundlagen, framför allt för att regleringen på lagnivå är bristfällig och ospecificerad." För att undanröja oklarheterna kring innehållet i bestämmeslen anser grundlagsutskottet det nödvändigt att foga ett tillägg till paragrafen om att bestämmelsen inte ger arbetsgivaren befogenheter att använda teknisk övervakning eller att kontrollera e-post.

Med hänvisning till ställningstagandet från grundlagsutskottet föreslår arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom. som föreskriver att det bestäms särskilt om arbetsgivarens rätt att använda teknisk övervakning och övervaka användningen av elektronisk post och datanät.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande också att användningen av e-post och datanät inte bara kan bedömas utifrån arbetsgivarens arbetslednings- och övervakningsrätt. På grund av 10 § 2 mom. grundlagen måste i första hand hemligheten i fråga om arbetstagares konfidentiella meddelanden av privat karaktär vara okränkbar. Detta faktum bör uttryckligen framgå av formuleringen i paragrafen.

Av denna anledning föreslår arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet att paragrafen får ett nytt 4 mom. Enligt det nya momentet får arbetsgivaren med sina åtgärder inte äventyra hemligheten i fråga om arbetstagares konfidentiella meddelanden av privat karaktär, när de använder e-post och datanät.

12 (11) §. Straffbestämmelse.

Med hänvisning till den allmänna motiveringen ovan föreslår utskottet att straffbestämmelserna och hänvisningarna till olika lagrum preciseras. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med bestämmelser om brott mot upplysningsskyldigheten i 4 § 2 mom. och mot framläggningsskyldigheten i 11 §. Lagen om samarbete inom företag och lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar har straffbestämmelser som också gäller brott mot samarbetsskyldigheten i 4 och 9 § lagen om integritetsskydd i arbetslivet.

I 2 mom. föreslår utskottet en hänvisning till de straffbestämmelser i strafflagen som främst kommer i fråga vid brott mot denna lag.

13 (12) §. Ikraftträdande.

Avsikten är att arbetsgivarna skall få högst sex månader på sig från lagens ikraftträdande att fullfölja sin samarbets- och samrådsplikt. Propositionen hänvisar bara till 9 (8) §, som föreskriver om samarbets- och samrådsförfarande vid teknisk övervakning och användning av datanät. Men också 4 § 3 mom. hänvisar till samarbetsförfarandet vid insamling av personuppgifter när någon anställs och under anställningstiden. I propositionen ändras samtidigt 6 § 8 punkten i lagen om samarbete inom företag och 7 § 11 punkten i lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar. Ändringen innebär att också uppgifter som samlas in under ett anställningsförhållande omfattas av samarbetsförfarandet. Enligt vad utskottet har erfarit är det motiverat att arbetsgivarna får lika mycket tid på sig att fullfölja dessa förpliktelser som beträffande samarbetsförfarandet för användningen av teknisk övervakning och datanät.

På grundval av det ovanstående föreslår utskottet att ikraftträdelsebestämmelsen kompletteras med en hänvisning till 4 § 3 mom. Detta innebär att samarbetsförfarandet i fråga om uppgifter som samlas in under anställningsförhållandet måste uppfyllas senast sex månader efter att lagen har trätt i kraft.

4. Lag om ändring av 38 kap. 9 § strafflagen

38. kap. Om informations- och kommunikationsbrott

9 §. Personregisterbrott.

Med hänvisning till det som sagts i den allmänna motiveringen föreslår utskottet en sådan ändring i 9 § 1 punkten att där utöver brott mot bestämmelserna i personuppgiftslagen föreskrivs om brott mot särskilda bestämmelser om personuppgifter. Avsikten med den föreslagna ändringen är att straffbestämmelsen ovedersägligen också skall omfatta situationer där personuppgifter behandlas i strid med lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Det betyder att till exempel brott mot relevanskravet i 3 §, mot bestämmelsen om insamling av personuppgifter om arbetstagaren utan dennes samtycke i 4 § och mot behandling av uppgifter om arbetstagarens hälsotillstånd i 8 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet kan leda till straff för personregisterbrott.