Motivering
Allmänt
I år lämnades bankfullmäktiges berättelse
till ekonomiutskottet på det sätt som utskottet
förutsatte i fjolårsbetänkandet, dvs.
så att berättelsen kan behandlas under vårsessionen.
Då blir det möjligt att ge riksdagen mer aktuell
information och därmed kan riksdagen vid behov reagera snabbare
på förändringar. Det nya förfarandet är välkommet även
om tidsplanen kräver att berättelsen tas fram
relativt snabbt och även att riksdagsbehandlingen sker
tämligen snabbt.
Det förra berättelsebetänkandet lämnade
utskottet i slutet av 2013EkUB 31/2013 rd, lämnat
28.11.2013., vilket innebär att det huvudsakligen
täckte in det nu berörda redogörelseårets
händelser. Utskottet har i detta betänkande försökt
undvika upprepning av vad det sagt tidigare.
Marknadsläget och ECB:s åtgärder
De ekonomiska utsikterna var svaga i synnerhet i början
av 2013. Till detta bidrog regeringskrisen i Italien och Cyperns
skuldkris. Läget var fortsatt otillfredsställande
när det gällde att få finansiering i
de s.k. GIIPS-länderna (Grekland, Irland, Italien, Portugal
och Spanien). Men samtidigt förvärrades krisen
i euroområdet inte längre. Räntorna på statsobligationerna
sjönk i krisländerna, utvecklingen på värdepappersmarknaden
var gynnsam och i slutet av året fanns redan tecken på en
begynnande återhämtning i vissa av länderna.
Läget har stabiliserats i viss utsträckning, men
några tydliga tecken på en mer permanent tillväxt
i ekonomin syns ännu inte. Den offentliga skuldsättningen
inom EU fortsätter, bruttonationalprodukten ligger nära nolltillväxt
och även om arbetslösheten inte direkt ökar
har den redan länge legat på en mycket hög
nivåEuroländerna ca 12 % och alla
EU-länder ca 11 % (april 2014: euroländerna
11,7 % och alla EU-länder 10,4 %) (Eurostat
3.6.2014).. Särskild oroande är den höga
ungdomsarbetslöshetenPersoner under 25 år:
euroländerna 23,5 % och alla EU-länder
23,5 % (april 2014, Eurostat 3.6.2014)., som kan
ha kännbara negativa effekter på den framtida
tillväxten i EU även på längre
sikt, om den håller i sig länge.
Europeiska centralbanken (ECB) har under krisens gång
försökt stabilisera läget med en stor mångfald
av åtgärder. Dessa beskrivs i berättelsens.
12 och 13. och i utskottets betänkanden om tidigare berättelser.
Ett flertal exceptionella instrument har använts för
att komma till rätta med problem som följt av
EU:s delvis bristfälliga reglering av penningmarknaden
och brister i verkställigheten av den ekonomisk-politiska
regleringen.
I dagsläget hotas EU snarare av deflation än av
en kraftigt stigande inflation, och därför beslutade
ECB som en av sina senaste åtgärder den 5 juni
2014 att sänka styrräntan till en historiskt låg
nivå (0,15 %) och införde som första
centralbank en negativ inlåningsränta (-0,1 %)
i ett försök att öka bankernas utlåning.
ECB slog fast att räntorna kan komma att hålla
sig på en lägre nivå än normalt
längre än väntat. Dessutom kommer instrument
att införas för att med hjälp av förmånliga
lånevillkor under de följande två åren främja
bankernas långivning till företag och hushåll
(bostadslånen undantagna) och därmed stödja återhämtningen
i den reala ekonomin. ECB är enligt egen utsago också berett
att starta ett köpprogram för säkerställda
värdepapper med säkerhet. Om inflationen fortsätter
att vara för låg en längre tid kan ECB
komma att börja köpa också statsobligationer.
ECB:s frångick tidigare praxis betydligt när banken
utannonserade att den ska öka penningmängden på marknaden
genom att sluta neutralisera likviditetseffekterna av programmet
för köp av obligationer. Centralbanken kommer
således inte som tidigare att dra tillbaka likviditet från
marknaden motsvarande sina obligationsköp. Målet är
att försvaga euron och öka bankernas utlåning
i sådan omfattning att den ekonomiska tillväxten
startar ordentligt.
Europeiska centralbanken har under krisen spelat en mycket aktiv
och central roll för att stabilisera marknaden. I den offentliga
debatten har det också framförts att ECB redan
nu nätt och jämt agerar inom sitt mandat eller
till och med utanför detArtiklarna 127 och 3 i EUF-fördraget
och artiklarna 2, 3 och 18 i protokoll nr 4 till EUF-fördraget..
Exempelvis bad den tyska författningsdomstolen i februari
2014 Europeiska unionens domstol om ett förhandsavgörande
om huruvida centralbanken hade överskridit sina befogenheter
när den den 6 september 2012 beslutade om direkta monetära
transaktioner (Outright Monetary Transactions, OMT). Det har också diskuterats
om prisstabiliteten liksom nu ska vara ECB:s viktigaste uppgift
eller om banken parallellt med prisstabilitet också ska
säkerställa ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
En omfattande samhällsdebatt är i detta avseende
befogad, menar utskottet, eftersom ECB fått en klart större
roll och kan fatta självständiga beslut som ligger
utanför direkt demokratisk kontroll. Utskottet kommer att
ta upp frågor som gäller bankens mandat när
den senare i höst tar ställning till statsrådets
utredning i frågan (E 74/2014 rd).
Bankunionen
Till de viktigaste frågorna 2013 utöver Europeiska
centralbankens penningpolitiska åtgärder hörde
hur bankunionen framskrider i fråga om den gemensamma banktillsynen
och metoderna för rekonstruktion av banker. Rådets
förordning om en gemensam tillsynsmekanismRådets
förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober
2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska
centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över
kreditinstitut. trädde i kraft i november 2013 och
ECB börjar sköta sina banktillsynsuppgifter i
november 2014. De största bankerna (omkring 130 banker)
kommer att övervakas direkt av ECB och andra banker (omkring
5 700 banker) kommer ECB att övervaka i samarbete med de
nationella tillsynsorganen. Räknar man utifrån
balansomslutningen kommer ca 85 % av bankverksamheten att övervakas
direkt av ECB. I Finland kommer ECB att ha direkt tillsyn över
Nordea Bank Finland Abp, OP-Pohjola-gruppen och Danske Bank Abp.
Ser man på balansräkningen utgör dessa
banker ca 90 % av den finländska banksektorn.
Arbete med att ta fram detaljerna i tillsynsmekanismen pågår.
I detta avseende poängterar utskottet att det behövs
ett effektivt system som kan göra tillsynsprinciperna i
olika länder enhetliga och på så sätt
effektivisera tillsynen och se till att den är heltäckande.
Det är särskilt viktigt att se till att ECB:s
penningspolitik hålls åtskild från dess tillsynsuppgifter.
Hittills har bankunionen förts framåt främst
i form av ökad reglering, påpekar utskottet. Det är önskvärt
att också nyttan med bankunionen snart realiseras, dvs.
att marknaden blir mer stabil och vi får samverkanseffekter av
de enhetliga och för alla aktörer gynnsamma förfarandena,
särskilt inom den gränsöverskridande
verksamheten. Enligt uppgift finns det redan tecken på positiv
utveckling i fråga om mikrotillsynen. Riskanalysen är
effektivare och myndigheternas informationsutbyte har blivit bättre.
Överföringen av tillsynsansvaret förbereds genom
grundliga utredningar av bankernas ekonomiska situation. Det är
nödvändigt att noggrant och enhetligt genomlysa
balansräkningarna och att genomföra effektiva
stresstester som ett steg mot övergången till
gemensam tillsyn och gemensamma rekonstruktionsmetoder. Det bör
konstateras att bankerna är bättre förberedda på testerna,
och de har sedan september höjt sitt kapital med ca 50
miljarder euro, utöver de 250 miljarder euro som de sköt
till på Europeiska bankmyndighetens (EBA) uppmaning. Utskottet
understryker att det måste hållas noga underrättat
om det som framgår av utredningarna. I likhet med vad utskottet
sagt i tidigare ställningstaganden måste utgångspunkten
vara att eventuella problem sköts på annat sätt än
genom åtgärder som kräver att det solidariska
ansvaret ökar. Detta förutsätter att
det eventuella tilläggskapital som bankerna behöver
i första hand ska skaffas inom den privata sektorn och
att bankens hemstat i andra hand ska delta i rekapitaliseringen
i enlighet med de nya reglerna för statligt stöd.
Finlands Bank
Berättelsens avdelning om Finlands Bank motsvarar i
stor utsträckning det som redan har behandlats i utskottets
tidigare berättelsebetänkande. Sammanfattningsvis
kan konstateras att bankens risker enligt erhållen utredning är
väl kontrollerade och att de rentav har reducerats något jämfört
med föregående berättelseår.
Riskerna, (exklusive värderegleringskontot för
guld), i anslutning till balansräkningen var i slutet på året 2,2
miljarder euro och de poster i eget kapital som ska utgöra
täckning för riskerna uppgick till ett värde
på 7,3 miljarder euro. Finlands Banks beräknade
andel av euroområdets penningpolitiska åtgärder
sjönk jämfört med föregående år och
uppgick i slutet av 2013 till sammanlagt ca 17,3 miljarder euroPenningpolitiska
refinansieringstransaktioner 13,5 miljarder euro, köpprogrammen
för säkerställda obligationer 0,9 miljarder
euro och värdepappersmarknadsprogrammet 2,9 miljarder euro. (2012
var motsvarande totalsumma 24,8 miljarder euro). Samma sjunkande
trend är också skönjbar i Finlands Banks
s.k. Target2-fordringar; utskottet har följt upp deras utveckling
också i sina tidigare berättelsebetänkanden.
Fordringarna uppgick vid årsslutet till 24 miljarder euro
mot 60,7 miljarder euro vid motsvarande tid 2012. Nedgången
har fortgått under innevarande år: i slutet av
maj uppgick Target2-fordringarna till 17,7 miljarder euro.
Bankens balansomslutning för 2013 var 49,8 miljarder
euro och räkenskapsårets vinst var 239 miljoner
euro. Vinsten är nästan 100 miljoner euro mindre än
föregående år. Bankfullmäktige beslutade
den 21 mars 2014 att 58,8 miljoner euro används för
att utöka reservfonden och 180 miljoner euro överförs
för statens behov.
Bankfullmäktige och Finlands Banks revisorer har inte
funnit något att anmärka på i bankens
verksamhet eller räkenskaper. På grundval av erhållen
utredning instämmer också ekonomiutskottet i dessa
bedömningar.
Finansinspektionen
Det exceptionellt marknadsläget och EU:s nya finansmarknadsbestämmelser
jämte banktillsynsmekanismen har under året fortsättningsvis sysselsatt
Finansinspektionen betydligt.
Banksektorn i Finland var fortsatt lönsam och solidI
slutet av 2013 var kapitaltäckningen 16,0 % och kärnkapitaltäckningen
14,8 %. trots den låga räntenivån
och den svaga utvecklingen i realekonomin. Finansinspektionen och
Finlands Bank ordnade på våren ett stresstest
för banksektorn. Resultaten visade att banksektorns kapitaltäckning
skulle tåla ett mycket svagt ekonomiskt klimat. Samtidigt
visade testet på betydande skillnader mellan enskilda aktörer.
Efterfrågan på både hushålls-
och företagskrediter avtog mot slutet av året
och bankernas totalmarginal förblev smal. Det bidrog till
att banksektorns sammanlagda rörelseresultat sjönk
jämfört med 2012. Försäkringsbolagens
resultat och kapitaltäckning steg till följd av återhämtningen
inom aktiemarknaden.
Berättelsen ger en heltäckande beskrivning
av Finansinspektionens åtgärder såväl
i fråga om de fyra delområden som valts till strategiska
fokusområdenPrioriteringar under 2013 var 1) riskbaserad
och effektiv tillsyn, 2) god riskhanteringsförmåga
och intern styrning i tillsynsobjekten, 3) högklassigt
kund- och investerarskydd och 4) resultatinriktat samarbete mellan
tillsynsmyndigheterna. och i fråga om arbetet på att
utveckla EU:s finansinspektion. På grundval av bankfullmäktiges
bedömningar och de sakkunnigyttranden som utskottet tagit
del av kan det konstateras att Finansinspektionen har klarat sin
uppgift väl.
En central fråga som gäller Finansinspektionens
kommande verksamhetsvillkor är anordnandet av verkets finansiering
inom ramen för EU:s nya system för bankinspektion.
Kreditinstituten blir föremål för både
ECB:s inspektionsavgifterAvgifterna för de banker
som står under direkt tillsyn av ECB uppskattas ligga mellan
150 000 och 15 miljoner euro och för de indirekta tillsynsobjekten
mellan 2 000 och 200 000 euro (E 78/2014 rd). och
nationella inspektionsavgifterBankernas inspektionsavgifter
uppgår i dagens läge till totalt 12,3 miljoner
euro.. Situationen försvåras av att den
inspektion som sker inom ramen för ECB visserligen verkar minskande
på inhemsk inspektion, men denna minskning syns först
på längre sikt. Nu när inspektionssystemet är
under konstruktion är det snarare så att Finansinspektionens
arbetsmängd ökar. Utskottet anser det angeläget
att bankfullmäktige beaktar situationen och att det i Finansinspektionens
verksamhetsplan på längre sikt beaktas att överföringen
av inspektionsuppgifter ger möjlighet att minska på personalresurserna
och analogt lätta på finansieringsbehovet.
Övrigt
Utskottet noterade i sitt föregående berättelsebetänkande
det beslutsfattande som sker inom ramen för ECB:s makro-
och mikrotillsyn. Under innevarande år har utskottet också informerats om
bestämmelser utfärdade av ECB (EkUU 16/2014
rd, E 32/2014 rd och E 78/2014 rd).
Det handlar om reglering av teknisk karaktär och anvisningar
som dock i förekommande fall kan ha betydande verkningar
på våra nationella aktörer (såsom
ECB:s tillsynsavgifter; E 78/2014 rd).
Det är uppenbart att mängden reglering utanför
denna normala EU-beredning under de kommande åren kommer
att öka betydligt. För att en tidsenlig informationsgång
ska kunna tryggas såväl i fråga om riksdagen,
ministerierna som sektorn vill ekonomiutskottet fortsättningsvis
betona behovet av att utveckla nationella förfaranden så att
normer och anvisningar inom ramen för de tvingande sekretessbestämmelserna
kan beredas med största möjliga insyn och i rätt
tid. Utskottet uppmanar bankfullmäktige att säkerställa
att det för ändamålet skapas välfungerande
förvaltningsförfaranden såväl
för Finlands Bank som för Finansinspektionen.
För att berättelsen också i detta
avseende ska tjäna som informationskanal anser utskottet
att det bör övervägas om berättelsens
struktur kunde utvecklas därhän att den tydligare än
nu visar på ECB:s olika roller, dels som finanspolitisk aktör
men också som tillsynsmyndighet och normgivare.