Motivering
Liberaliseringen och utvidgningen av öppettiderna inom
detaljhandeln är en stor och principiell förändring
i vårt samhälle. Vi ska inte utnyttja lagstiftning
till att införa ett 24/7-konsumtionssamhälle,
som är öppet dygnet runt alla dagar i veckan året
om.
Det finns 140 000 anställda inom detaljhandeln.
Och 13 000 av dem arbetar i dagligvaruaffärer under 400
kvadratmeter, som alltså har helt fria öppettider.
Inom detaljhandeln arbetar således 230 000 människor.
Konsumenterna påverkas förstås av öppettiderna,
men de inverkar också direkt på en rad andra yrkesgrupper,
bland andra städerskor, anstaltsvådare, lagerarbetare, väktare,
sophanteringskedjan, transporter och indirekt också på dagispersonal
och förare inom kollektivtrafiken.
I sitt utlåtande understryker arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
att de liberaliserade och utvidgade öppettiderna i hög
grad påverkar stresståligheten, arbetssäkerheten
och samordningen mellan arbete och familj. Öppettiderna inverkar
mycket på hur människor förlägger
sin arbetstid och fritid. Det är viktigt att familjerna också i
fortsättningen regelbundet och tillräckligt ofta
kan tillbringa fritiden tillsammans, anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet.
Enligt de gällande bestämmelserna är öppettiderna
inom frisörsbranschen reglerade. Genom den nya lagen hade
regeringen undantagit dem. Lyckligtvis föreslår
ekonomiutskottet enhälligt att det inte ska bli så utan
frisörsbranschen ska ingå i lagen precis som företrädarna
för både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer har
velat.
Propositionen driver på att handeln centraliseras
och närbutikerna minskar
I Finland är dagligvaruhandeln mycket centraliserad,
nästan 80 procent av marknaden kontrolleras av de två största
grupperna. I själva verket hör Finland till de
länder i Europa som har den största centraliseringen
inom dagligvaruhandeln. Bland annat Konkurrensverket har uttryckt
sin oro över oligopolet, som av studier att döma
medverkar till bl.a. högre matpriser. Lagförslaget
drivet ännu mer på centraliseringen, och dagligvaruhandeln
flyttar ut till stormarknaderna.
I stället borde vi ha butiker i förorterna,
byarna och tätorterna. När öppettiderna
utvidgas och butikerna därför centraliseras och
flyttar ut utanför stadskärnan, riskeras många
former av traditionell handel och det kan ha negativa effekter för
utvecklingen av och trivseln i stadskärnorna.
Centraliseringen slår mycket olika mot människor.
Folk med privatbil gynnas på bekostnad av äldre,
studerande och ensamföräldrar. Dessutom blir ansträngningarna
för hållbar utveckling och minskningsmålen
för luftförordningar lidande när handeln
flyttar in på stormarknaderna.
Den fysiska samhällsstrukturen splittras och klimatet är
förloraren
Propositionen påskyndar nedbrytningen av den fysiska
samhällsstrukturen och står i bjärt kontrast
till de klimatpolitiska målen. I en så här stor
fråga hade det absolut behövts en utvärdering
av miljökonsekvenserna, och i synnerhet beträffande
klimatmålen för trafiken, den fysiska miljön
och energiförbrukningen.
Bostadsministern på miljöministeriet som svarar
för planläggningsfrågor har föreslagit
en precisering av glesbygd eftersom han anser att ordet ger rum
för tolkning och är ett problem i styrningen av
markanvändningen. Tolkningsproblemen kan tvinga detaljhandelsbutikerna
ut i periferin i städer och tätorter. En sådan
utveckling splittrar den fysiska samhällsstrukturen och strider
mot målen i anvisningarna om markanvändningen,
säger han. Tillämpningen ställer till med
problem, särskilt i stadsregioner eftersom bestämmelserna är
tänkta att stödja lanthandeln. Detta enligt bostadsministern.
Det är bara att beklaga att lagen inte ändrades.
Fackhandeln och små företag blir lidande
Fackhandeln står för ungefär 80 procent
av företagen inom detaljhandeln. Mätt i antalet
anställda sysselsätter fackhandeln 55 procent
av personalen inom detaljhandeln. Men propositionen tar inte hänsyn
till de problem som de utvidgade öppettiderna kan ha för
fackhandeln. Risken är att propositionen blir dödsstöten
för de många, kanske hundratals, kvartersbutikerna
och små fackbutikerna.
Fack kan erbjuda personlig betjäning, och det är
viktigt, inte minst för äldre kunder. Det är
alltså viktigt att Finland inom många politikområden
tar hänsyn till vilka krav det ställs på gott
i liv med ökande ålder.
Inhemska butiker, också företag med lång
erfarenhet i branschen, känner mycket tydligt av trycket
från de internationella kedjorna. Med risk för
sin lönsamhet måste fackhandeln anpassa sig till öppettider
som gynnar de stora kedjorna och trotsa sina egna lönsamhetskalkyler.
Det är av största vikt att avtalen med köpcentren innehåller
en regel om en dag stängt för mindre butiker.
När öppettiderna utvidgas är risken
stor att detaljhandeln drabbas av större kostnader. De nya öppettiderna
kommer knappast öka konsumtionen av varor från
detaljhandeln. De ökande kostnaderna kommer nämligen
att slås ut på priset och får betalas
av konsumenterna.
För många företagare är
det aktuellt med generationsväxling, som nu försvåras
och blir mindre attraktivt.
Företagarna i Finland, Yrittäjänaisten
Keskusliitto och Erikoiskaupan Liitto motsätter sig kraftfullt
lagförslaget.
Sysselsättning och arbetssäkerhet
Det är svårt att bedöma hur sysselsättningen
påverkas av förslaget och propositionen säger
ingenting om positiva sysselsättningseffekter. Förbundet
för finsk handel räknar med att årsverkena ökar.
Det är viktigt att de utökade arbetstimmarna i
första hand erbjuds dem som nu har deltidsanställning,
understryker arbetslivs- och jämställdhetsutskottet.
Inom dagligvaruhandeln jobbar två tredjedelar av personalen
deltid, inom fackhandeln är siffran cirka 10 procent. På hypermarknaderna är
siffran hela 90 procent. Också fackhandeln kommer att tvingas
att i högre grad ha deltidsanställa. Dessutom är
de nuvarande öppettiderna problematiska eftersom det är
svårt och dyrt att få personal till fackhandeln.
Företagarnas arbetsbörda kommer att öka
på bekostnad av deras arbetshälsa och det försämrar
avsevärt säkerheten i arbetet. Dessutom kommer
företagarnas allt mer att tvingas arbeta ensamma.
I små affärer är det otryggt att
arbeta på kvällar och nätter. Det måste
alltså satsas betydligt mer på säkerhetssystem
vid ensamarbete. Arbetssäkerheten eller ensamarbete har över
huvud taget inte undersökts i samband med lagförslaget.
Ingen gemensam tid i familjerna och kommunal barnomsorg
Med längre öppettider förlorar många
småföretagare och anställda inom detaljhandeln
familjens enda lediga dag. För de anställda är
de långa öppettiderna ett problem när
de vill samordna arbete och familj och ordna gemensam tid för
familjen. Företagarna och deras familjer, men också de
som arbetar inom detaljhandeln och deras familjer måste
kunna garanteras en ledig dag i veckan. I synnerhet familjer med
ensamförsörjare har svårt att samordna
arbete och familj. Av alla barnfamiljer har 20 procent ensamföräldrar
och inom den kvinnodominerade handeln är siffran 30 procent.
När butikerna får ha söndagsöppet året
runt, ökar behovet av barnomsorg på söndagar.
En uträkning i Vanda visar att det kostar ungefär 550 000
euro att ha ett vanligt dagis med fem grupper öppet dygnet
runt. Behovet av barnomsorg på kvällar och veckoslut
kommer att öka och kommunerna har mycket varierande möjligheter
att möta situationen.
Många kommuner kämpar med stora ekonomiska
problem. Sannolikt är det flera kommuner som inte kommer
att kunna tillgodose det ökade behovet av barnomsorg. Dessutom
måste kommunerna ordna med säkerheten, också på nätterna.
Det syns i synnerhet på mindre barn om de måste
vistas länge på dagis på nätter
och veckoslut.
På grund av nackdelarna med lagförslaget blir samhället
tvunget att utöka sitt serviceutbud av barnomsorg, kollektivtrafik
och säkerhet på gatorna. Veckosluts- och nattarbete
kommer att öka av propositionen. Så kommunerna
måste ges möjligheter att ta hand om allt detta.