Detaljmotivering

1. Elmarknadslag

3 §. Definitioner.

Artikel 2.1 och 2.21 i elmarknadsdirektivet kräver att definitionerna kompletteras med en definition av elproduktion respektive vertikalt integrerat företag. Utskottet har ändrat bestämmelserna i enlighet med kraven i en talan väckt av kommissionenmål C-109/13; talan väckt den 11 mars 2013.

Dessutom har utskottet korrigerat en rättsaktshänvisning i punkt 29 (punkt 27 i RP).

7 §. Tilläggskrav för stamnätsinnehavare.

  Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. som genomför artikel 9 (7) i elmarknadsdirektivet. Bestämmelsen förhindrar överföring av personal som svarar för stamnätsfunktioner i ett vertikalt integrerat företag till andra delar av företaget i samband med åtskillnad av stamnätsinnehavare. Bestämmelsen är därmed tillämplig bara på inrättande av stamnätsinnehavare eller när åtskillnad genomförs. Kommissionen anser i sin talan att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen.

24 §. Allmänna bestämmelser om försäljningsvillkoren för och prissättningen av nättjänster.

Utskottet föreslår en ny mening i 1 mom. för att genomföra mening 5 i punkt 1.d i bilaga I till elmarknadsdirektivet. Enligt bestämmelsen ska försäljningsvillkor som nätinnehavare och detaljförsäljare riktar till konsumenterna inte bar uppfylla en rad andra krav utan också meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal. Kommissionen anser i sin talan att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen.

Som komplettering till detaljmotiven till bestämmelsen (s. 82) vill utskottet framhålla att nätinnehavarens inkomstbildning bör räcka till också för att finansiera en utveckling av nätet. Eftersom investeringsprojekten är långvariga och de enskilda projekten dyra kan det finnas fog för att titta på inkomstbildningen i ett längre perspektiv. Utskottet konstaterar att nätinnehavaren måste uppfylla kraven i elmarknadslagens 6 § så länge verksamheten pågår. Nätinnehavaren ska därmed bl.a. ha ekonomiska förutsättningar för en lönsam elnätsverksamhet. För att kunna uppfylla detta krav kan det i praktiken hända att innehavaren t.o.m. måste öka det egna kapitalet.

28 §. Nätinnehavarens beredskapsplanering.

Paragrafen föreskriver om den bereskapsplanering som vilar på nya nätinnehavares ansvar.

Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att man på förhand gör upp en heltäckande plan för förfarandet vid störningar under normala förhållandena och under undantagsförhållanden enligt beredskapslagen. Planeringen siktar på att trygga en så störningsfri eldistribution som möjligt. Utskottet har gjort en del preciseringar i 1 mom. som avser att tydliggöra de här målen. Planen ska uppdateras en gång per två år och när det sker en betydande förändring i omständigheterna.

Dessutom föreslår utskottet att lagen kompletteras med en ny övergångsbestämmelse (125 §) om när den första beredskapsplanen ska göras upp.

29 §. Nätinnehavarens samarbetsskyldighet vid störningar.

Paragrafen reglerar nya nätinnehavares samarbetsskyldighet. Enligt paragrafmotiven (s. 85) innebär samarbetsskyldigheten bl.a. att nätinnehavaren ska ordna en fungerande förbindelse (separat teleförbindelse) till räddningsmyndigheterna inom sitt verksamhetsområde, polisen, vägmyndigheterna och t.ex. teleföretag och andra infrastrukturförvaltare. Den föreslagna bestämmelsen täcker in alla nätinnehavare.

Utskottet påpekar att denna övergripande skyldighet kan bli oskäligt tung för stamnätsbolag i fråga om både kostnader och arrangemang. Stamnätsbolagen kan vid störningar använda myndighetsnätet Virve och därmed upprätthålla de viktigaste kontakterna. Utskottet föreslår därför att 2 mom. begränsas till att endast gälla distributionsnätsinnehavare.

49 §. Utvecklande av det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen.

  I paragrafen finns bestämmelser om den systemansvariga stamnätsinnehavarens skyldighet att utveckla det informationsutbyte som krävs för elhandeln och balansavräkningen. Enligt förslaget finansieras de uppgifter som nämns i paragrafen med separat avgifter som den systemansvariga stamnätsinnehavaren har rätt att ta ut hos dem som använder stamnätsservicen och balanstjänsten.

Utskottet ser det motiverade i att den systemansvariga stamnätsinnehavaren får täcka kostnaderna genom att ta ut avgift hos dem som använder informationsutbytestjänsten i fråga. Exempel på sådana som använder informationsutbytestjänsten är alla parter i elhandeln och balansavräkningen, dvs. de parter som sänder, förmedlar och mottar uppgifter om elhandeln och balansavräkningen. Utskottet har följaktligen utvidgat bestämmelsens räckvidd så att alla serviceanvändare omfattas av avgiften.

51 §. Kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion.

Paragrafen anges vilka kvalitetskrav som gäller för distributionsnätets funktion. För distributionsnätsinnehavarna läggs fast förpliktande tidsgränser för avbrott i eldistributionen inom vilka de ska få nätet att fungera igen även efter skador orsakade av storm eller snöbelastning. Tidsfristerna kommer att styra planeringen, anläggandet och underhållet av distributionsnät.

I 2 mom. föreskrivs om undantag från kvalitetskraven. Enligt propositionen kan på vissa villkor en lägre beredskapsnivå tillämpas på öar.

Med hänvisning till de allmänna motiven föreslår utskottet att undantag från kriterierna gällande leveranssäkerhet görs för driftsställen där kostnaderna för de investeringar som krävs för att uppfylla kraven skulle bli exceptionellt höga till följd av de befinner sig i glesbygden eller långt borta från andra driftsställen och under flera år (de tre föregående kalenderåren) haft en mycket liten elförbrukning (högst 2 500 kilowattimmar per år). Båda undantagen i 2 mom. gäller endast driftsställen utanför detaljplaneområden.

Till paragrafen hör en övergångsbestämmelse (119 §) som utskottet föreslår ändringar i nedan.

54 §. Tidsfördelning i fråga om eldistributionstjänster i distributionsnätet.

I paragrafen föreslås en ny bestämmelse som kompletterar den gällande lagstiftningen. Enligt den ska distributionsnätsinnehavaren inom sitt distributionsnät tillhandahålla slutförbrukarna eldistributionstjänster enligt den allmänna tidsfördelningen. Syftet med bestämmelsen är att ge olika användare tillgång till ett brett spektrum av distributionstjänster och förhindra att utbudet smalnar exempelvis enbart till ett distributionspris baserat på en fast avgift. Nu försöker man säkerställa bl.a. tjänster som ska hjälpa att nå målet för bättre energieffektivitet.

Utskottet anser att syftet med bestämmelsen är legitimt men att det kunde ges en allmännare formulering för att ge marknaden en chans att ta fram olika tjänster. Tanken är att olika användargrupper (industri, servicesektor, jordbruk och konsumenter) ska tillhandhållas överföringsprodukter som motsvarar deras behov. Också inom användargrupperna föreligger olika behov (t.ex. de som har eluppvärmning). Tjänsterna bör utformas med hänsyn till bl.a. överföringsprodukter som krävs för småskalig elproduktion.

55 §. Prissättning av eldistribution i distributionsnät oberoende av avstånd.

  Utskottet föreslår inga ändringar i den här paragrafen, men föreslår en övergångsbestämmelse på denna punkt som motsvarar den nuvarande regleringen. Den ändringen refereras närmare i samband med den nya 124 §.

57 §. Distributionsnätsinnehavarens fakturering i fråga om distributionsnät.

Paragrafen föreskriver hur kunderna ska faktureras.

Utskottet föreslår med hänvisning till de allmänna motiven att 2 mom. ändras så att passusen om obligatoriska betalningssätt stryks. Men kunderna ska fortsättningsvis erbjudas olika betalningsalternativ. De erbjudna betalningssätten får inte vara förenade med ogrundade villkor eller villkor som diskriminerar någon kundgrupp. För betalningssättsservicen får tas ut avgifter hos kunderna. Då får i villkoren för betalningssätten även beaktas skäliga skillnader i de kostnader som innehavaren orsakas av att erbjuda olika betalningssätt. Som oskälig skillnad i avgiftskostnaderna anses också fall där avgifterna är så stora att de utgör ett reellt hinder för att använda ett visst betalningssätt. Det skulle exempelvis vara diskriminerande att ha avgifter bara för vissa betalningssätt.

I och med ändringen finns det inte längre något behov av övergångsbestämmelsen i 122 §.

67 §. Leveransskyldighet.

Som i 24 § föreslår utskottet även här en ny mening i 2 mom. för att genomföra mening 5 i punkt 1.d i bilaga I till elmarknadsdirektivet. Enligt bestämmelsen ska försäljningsvillkor som nätinnehavare och detaljförsäljare riktar till konsumenterna inte bara uppfylla en rad andra krav utan också meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal. Kommissionen anser i sin talan att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen.

69 §. Detaljförsäljarens fakturering.

  Paragrafen föreskriver hur kunderna ska faktureras.

På samma sätt som i 57 § föreslår utskottet att passusen om obligatoriska betalningssätt stryks i 2 mom. I fråga om tillämpningen av bestämmelsen gäller det som sägs om 57 § 2 mom.

I och med ändringen finns inte längre något behov av övergångsbestämmelsen i 122 §.

88 §. Bekräftelse.

Enligt paragrafen ska distributionsnätsinnehavaren eller detaljförsäljaren sända uppgifter till slutförbrukaren om det avtal som ingåtts och om de priser och övriga villkor som ska tillämpas på det (bekräftelse) i det fall att elnätsavtal eller elförsäljningsavtal inte har ingåtts skriftligen. Innehållsligt motsvarar bestämmelsen i stort sett 25 e § i den gällande elmarknadslagen.

I de fall som den föreslagna bestämmelsen gäller ett avtal mellan näringsidkare och konsument överlappar den bestämmelserna om hemförsäljning och distansförsäljning i konsumentskyddslagens 6 kap. Utskottet påpekar att konsumentskyddslagens bestämmelser om hemförsäljning och distansförsäljning är tvingande rätt, så hänvisningarna i paragrafen har främst en informativ betydelse. Med föreslagen formulering motsvarar bestämmelsen inte helt konsumentskyddslagen.

Utöver ångerrätt kan näringsidkarens bekräftelseskyldighet enligt 1 mom. även innefatta andra faktorer enligt konsumentskyddslagen. Enligt det föreslagna 2 mom. anses avtalet ha ingåtts på de villkor som anges i bekräftelsen, om inte slutförbrukaren inom den tid för framförande av anmärkningar som nämns i bekräftelsen har utnyttjat sin ångerrätt eller meddelat sin avtalspart att hen inte anser att bekräftelsen motsvarar avtalet. Tiden för framförande av anmärkningar måste vara minst tre veckor från det bekräftelsen sändes. Utskottet konstaterar att syftet med skrivningen om att utnyttja sin ångerrätt är att tydliggöra att möjligheten finns att konsumenten-kunden utnyttjar sin i konsumentskyddslagen angivna fjorton dagars ångerrätt under tiden för framförande av anmärkningar. Bestämmelsen är i sin föreslagna lydelse oklar och låter förstå att ångertiden bör vara minst tre veckor.

Utskottet föreslår ändringar i 1 och 2 mom. som tydliggör hur elmarknadslagen och konsumentskyddslagen förhåller sig till varandra. Dessutom har utskottet gjort en språklig korrigering i 2 mom. som inte påverkar den svenska texten.

93 §. Ändring av avtalsvillkoren.

  Syftet med 1 mom. 3 punkten är att garantera elförsäljaren rätt att ändra avtal om leveransskyldighet. De här avtalen kan vara mycket långvariga och försäljaren har ingen rätt att säga upp dem. Som ändringskriterierna är formulerade i förslaget kan de inte tillämpas på konkurrensutsatta försäljningsavtal utan för dessas del kan bara uppsägning komma i fråga.

Lämplighets- och likabehandlingsskäl talar för att inte heller avtal som ingåtts efter konkurrensutsättning alltid ska behöva sägas upp och ingås på nytt med nya villkor när ändringsbehov föreligger. Konkurrensutsatta avtal kan vara långvariga, och det gagnar inte heller kunden om avtalet sägs upp direkt om det blir aktuellt med ändringar i det. Kunden har rätt att redan innan en ändring trätt i kraft säga upp såväl ett avtal om leveransskyldighet som ett konkurrensutsatt avtal att upphöra efter en två veckors uppsägningstid. Kundens ställning försämras alltså inte av att ändringskriteriet utsträcks till att även gälla konkurrensutsatta avtal. Utskottet anser det befogat att dra gränsen för begränsningar i avtalsändringar vid konkurrensutsatta visstidsavtal.

97 §. Fel.

Paragrafen handlar om fel i eldistributionen och den övriga nättjänsten samt elleveransen. Felen i den gällande lagstiftningen byggs bl.a. på med felaktig eller försenad fakturering av konsumenten.

En utvidgning av föreslagen art kan enligt inkommen utredning leda till problem i de fall då säljarens fakturering försenas eller är felaktig av orsaker som inte beror på säljaren. En felaktig eller försenad fakturering kan bero på att nätinnehavaren eller en tredje part agerat felaktigt eller för sent. Om exempelvis nätinnehavaren inte skickat mätarställningen till försäljaren eller ett annat försäljningsbolag informerat fel driftsställe om försäljarbyte, kan försäljarens fakturering försenas av orsaker som försäljaren ingenting har att göra med. Eftersom försäljaren inte står i avtalsförhållande till de aktörer som orsakat skadan (distributionsnätsinnehavare eller försäljningsbolag som begått felet) kan försäljaren inte kräva avtalsenligt skadestånd. För att försäljaren inte på detta sätt oskäligen ska ställas till ansvar för fel i faktureringen, föreslås utskottet att försäljarens ansvar luckras upp. Försäljaren behöver inte stå för fel eller försening i faktureringen, om den kan påvisa att felet eller förseningen berott på omständigheter utanför dennes kontroll vars följder försäljaren inte skäligen skulle ha kunnat undgå eller förhindra.

100 §. Standardersättning på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen.

  Utskottet föreslår en sådan ändring i paragrafen att distributionsnätsinnehavarna åläggs att utan särskilt krav betala en standardersättning till sina kunder.

Ändringen bidrar till likabehandling av kunderna och är motiverad även med avseende på kostnadseffektiviteten. Flera nätinnehavare har redan nu frivilligt gått in för detta. När distansavläsning av mätare tas i bruk i större utsträckning i år blir det möjligt för distributionsnätsinnehavaren att automatiskt få information om elavbrott.

101 §. Ansvariga aktörer.

Paragrafen reglerar ansvarsfördelningen i fall som avses i 97 och 100 §.

Utskottet föreslår att slutanvändarens rätt att framställa yrkande med anledning av felaktig eller försenad fakturering stryks. Distributionsnätsinnehavaren har i regel inga möjligheter att påverka försäljarens fakturering.

103 §. Avbrott i eldistributionen eller elleveransen av skäl som beror på slutförbrukaren.

  Paragrafen gäller fall där slutanvändarens försummelse ger rätt att avbryta eldistributionen eller elleveransen.

Utskottet föreslår ett nytt 4 mom. som tar hänsyn till särskilda fall som involverar säkerhetsarrangemang. Enligt det nya momentet får eldistributionen eller elleveransen till ett objekt där de säkerhetsarrangemang som behövs för att förebygga olyckor är beroenda av el och där avbrott i distribution eller leverans ger upphov till olycksrisk får inte avbrytas trots obetalda avgifter förrän fyra månader har förflutit från den obetalda avgiftens förfallodag. Avvikelse från denna ovillkorliga bestämmelse får inte göras genom avtal.

117 §. Ikraftträdande.

Ursprungligen var det tänkt att lagen skulle träda i kraft före september 2013. Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Andra meningen i 1 mom. är följaktligen obehövlig och kan utgå.

119 §. Övergångsbestämmelse om driftssäkerheten i ett distributionsnät.

  Paragrafen föreskriver om den tid inom vilken distributionsinnehavaren ska uppfylla de lagfästa kraven på driftssäkerheten i distributionsnätet och om verkställigheten av kraven.

I enlighet med det som sägs i de allmänna motiven föreslår utskottet att övergångstiderna ska kunna förlängas av vägande och synnerligen vägande skäl, förutsatt att distributionsnätsinnehavaren kan visa för Energimarknadsverket att den på grund av kraven i 51 § blir tvungen att kablifiera en i snitt större andel luftledningar och i förtid förnya delar av distributionsnätet. Utskottet föreslår en sådan förlängning av övergångstiderna att verkställighetstiden i fråga om 75 procent av användarna av distributionsnätet kan förlängas av vägande skäl längst till den 31 december 2025 och av synnerligen vägande skäl längst till den 31 december 2028. Vidare föreslår utskottet att tiden för att verkställa skyldigheten fullt ut förlängs av vägande skäl längst till den 31 december 2032 och av synnerligen vägande skäl längst till den 31 december 2036.

120 §. Övergångsbestämmelse om utvecklingsplanen för distributionsnät.

  Paragrafen anger ner den första utvecklingsplanen (52 §) ska ges in och föreskriver om Energimarknadsverkets rätt att kräva ändringar i planen.

Utvecklingsplanen kommer att uppgöras i enlighet med närmare föreskrifter som utfärdas av Energimarknadsverket (52 § 4 mom.). För att Energimarknadsverket ska få tillräckligt med tid på sig att utforma föreskrifterna och nätinnehavarna att göra upp den första långtidsplanen, föreslår utskottet att övergångstiden förlängs med sex månader, dvs. till den 30 juni 2014.

122 §. Övergångsbestämmelser om distributionsnätsinnehavarens och detaljförsäljarens fakturering.

Paragrafen föreskriver om övergångstiden för de obligatoriska betalningssätt som nämns i 57 och 69 §.

Eftersom utskottet föreslår att bestämmelserna om obligatoriska betalningssätt ska utgå, är övergångsbestämmelsen onödig och kan alltså strykas. De föreslagna 123 och 124 § blir därmed 122 och 123 §.

125 §. Övergångsbestämmelse om sökande av ändring.

I paragrafen finns en övergångsbestämmelse som gäller sökande av ändring i beslut som Energimarknadsverket meddelat före den 1 september 2013.

Ursprungligen var det tänkt att lagen skulle träda i kraft före september 2013. Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Paragrafen är därför obehövlig och kan utgå.

124 §. Övergångsbestämmelse om separat prissättning av överföringstjänster. (Ny)

  Utskottet föreslår att lagen kompletteras med en ny övergångsbestämmelse med koppling till den föreslagna 55 §. Enligt den nya paragrafen tillämpas bestämmelsen om separat prissättning av överföringstjänster på sådana geografiskt åtskilda delar av distributionsnätsinnehavarens ansvarsområde som har bildats efter den 27 december 2004.

Utskottets förslag motsvarar elmarknadslagens 15 § 3 mom. (1172/2004). Om en sådan bestämmelse inte togs in i den nya lagen, skulle man vara tvungen att häva redan ingångna avtal om separat prissättning och höja kundpriserna. Utskottet ser ingen idé i detta.

125 §. Övergångsbestämmelse om uppgörande av en beredskapsplan. (Ny)

  Den föreslagna 28 § föreskriver om nätinnehavarens beredskapsplanering och kräver att denne gör upp en beredskapsplan och lämnar in den till Försörjningsberedskapscentralen. Närmare bestämmelser om beredskapsplanens innehåll kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

För att bestämmelserna ska bli tydliga och exakta anser utskottet det befogat att ta in i lagen en övergångsbestämmelse om när den första beredskapsplanen ska ges in. Utskottet föreslår att den första planen ska ges in till Försörjningsberedskapscentralen senast den 30 juni 2014.

2. Lag om ändring av naturgasmarknadslagen

Ingressen.

Ingressen skrivs med hänsyn till ändringarna nedan.

1 kap. 3 §.

Utskottet föreslår att definitionerna kompletteras med definitioner tagna ur artikel 2.4—2.6, 2.16, 2.18 och 2.33—2.35 i naturgasmarknadsdirektivet. Kommissionen har nämligen i sin talanmål C-111/13; väckt 18 mars 2013 ansett att Finland underlåtit att genomföra dem.

Dessutom har utskottet preciserat definitionen av gas framställd genom termisk förgasning (syntetisk biogas) i punkt 3 (punkt 8 i RP). Den ändringen påverkar inte den svenska texten.

2 kap. 1 §.

Utskottet föreslår en ny mening i 1 mom. för att genomföra artikel 13.2 i naturgasmarknadsdirektivet. Kommissionen anser i sin talan att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen. Genom bestämmelsen preciseras reglerna om överföringsnätinnehavarens utvecklingsskyldighet. Nätinnehavaren ska uppfylla en lång rad utvecklingsskyldigheter men dessutom bygga upp en tillräcklig gränsöverskridande överföringskapacitet för att integrera ett europeiskt överföringssystem, om detta av ekonomiska skäl behövs för att tillgodose en rimlig och tekniskt genomförbar efterfrågan på naturgas oh för att ta hänsyn till en tryggad naturgasförsörjning. Med ett europeiskt överföringssystem avses i detta sammanhäng ett överföringssystem eller överföringsnät inom EU-medlemsstaternas och ETA-staternas territorium men inte tredjelandsterritorium. Överföringsnätsinnehavaren måste få ett projekttillstånd enligt 6 kap. 5 § i naturgasmarknadslagen innan byggandet kör igång. I praktiken kommer man även då att titta på om projektet är rationellt för utveckling av naturgasmarknaden. Överföringsnätsinnehavarens utvecklingsskyldighet gäller alltså inte projekt som inte beviljats projekttillstånd enligt 6 kap. 5 §.

2 kap. 2 §.

Utskottet har preciserat bestämmelsen om anslutningsskyldighet i analogi med artikel 8 om anslutning i naturgasmarknadsdirektivet så att skyldigheten även gäller sådana direktledningar som avses i direktivet. Genom ändringen genomförs definitionen i artikel 2.18 i naturgasmarknadsdirektivet. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra denna definitionsbestämmelse.

2 kap. 4 a §.

Utskottet föreslår att bestämmelsen om undantagslov för ny infrastruktur preciseras för att artikel 36 om ny infrastruktur i naturgasmarknadsdirektivet ska bli genomförd på ett tillräckligt specificerat sätt. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra artikeln på många punkter.

2 kap. 8 §. (Ny).

Utskottet föreslår en ny mening i 1 mom. för att genomföra mening 5 i punkt 1.d i bilaga I till naturgasmarknadsdirektivet för naturgasnätsinnehavares vidkommande. Enligt bestämmelsen ska försäljningsvillkor som riktas till konsumenterna inte bara uppfylla en rad andra krav utan också meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen.

2 kap. 14 §.

Utskottet föreslår att bestämmelsen om nätinnehavarens förhandlingsskyldighet preciseras i analogi med artikel 33.3 om förhandlingsskyldighet i naturgasmarknadsdirektivet så att det 1 mom. talas om det sammanlänkade systemet. Genom ändringen genomförs definitionen i artikel 2.16 i naturgasmarknadsdirektivet partiellt. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra denna definitionsbestämmelse.

4 kap. 2 §.

Utskottet föreslår en ny mening i 1 mom. för att genomföra mening 5 i punkt 1.d i bilaga I till naturgasmarknadsdirektivet för naturgasleverantörers vidkommande. Enligt bestämmelsen ska de försäljningsvillkor som naturgasleverantörer riktar till konsumenterna inte bara uppfylla en rad andra krav utan också meddelas på ett klart och lättbegripligt språk och får inte omfatta sådana hinder för konsumenternas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtal. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen. Utskottet har öppnat 2 § mer än regeringen föreslagit i RP 20/2013 rd och föreslår att terminologin och regleringen ändras i den vevan för att sitta bättre i det föreslagna lagpaketet.

4 kap. 3 §. (Ny)

I 3 mom. finns bestämmelser om olika betalningsalternativ som ska erbjudas konsumenterna.

I linje med förslaget i fråga om 57 och 69 § i lagförslag 1 föreslår utskottet att skyldigheten att erbjuda obligatoriska sätt att betala räkningar. I fråga om tillämpningen av bestämmelsen gäller det som sägs om de nämnda 57 och 69 §.

I och med ändringen finns det inte längre något behov av en övergångsbestämmelse (punkt 6 i övergångsbestämmelsen).

4 kap. 5 §.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. om sociala betalningshinder Motsvarande bestämmelse finns i den gällande elmarknadslagen och i lagförslag 1. Genom bestämmelsen genomförs artikel 3.3 i naturgasmarknadsdirektivet som förutsätter att medlemsstaterna lagstiftar om utsatta förbrukare. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra artikel 3.3 i naturgasmarknadsdirektivet.

Till följd av ändringen blir det nuvarande 2 mom. nytt 3 mom.

4 kap. 7 §.

Utskottet föreslår en precisering av 3 mom. för att genomföra mening 5 i punkt 1.b i bilaga I till naturgasmarknadsdirektivet. Enligt bestämmelsen ska naturgasleverantören uppfylla en lång rad villkor och dessutom på ett överskådligt och lättbegripligt sätt underrätta konsumenterna om ändringar i avtalsvillkoren. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen på denna punkt.

9 kap. 5 §.

Utskottet föreslår att den nya procedurbestämmelsen gällande undantagslov för infrastruktur preciseras för att artikel 36 om ny infrastruktur i naturgasmarknadsdirektivet ska bli genomförd på ett tillräckligt specificerat sätt. Kommissionen har i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra artikeln på många punkter.

Ikraftträdandebestämmelsen.

I punkt 2 och 8 föreskrivs om ikraftträdande i fråga om sökande av ändring. När propositionen bereddes var man inställd på att lagen skulle träda i kraft före september 2013.

Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Punkt 2 och 8 är därmed obehövliga och kan utgå.

I punkt 6 anges en övergångstid gällande obligatoriska betalningssätt.

Utskottet föreslår i 4 kap. 3 § att kravet på obligatoriska alternativ för betalningssätt stryks. Övergångsbestämmelsen behövs följaktligen inte och kan därmed utgå.

3. Lag om tillsyn över el- och naturgasmarknaden

3 §. Definitioner.

Definitionerna i bestämmelsen har kompletterats med definitionen på icke-hushållskunder enligt artikel 2.11 i elmarknadsdirektivet och artikel 2.26 i naturgasdirektivet. Kommissionen anser i sin talan att Finland underlåtit att genomföra bestämmelsen i detta avseende.

6 §. Energimarknadsverkets uppgifter som nationell energitillsynsmyndighet.

Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras för att bestämmelserna i underpunkt b i artikel 37.4 i elmarknadsdirektivet respektive artikel 412.4 i naturgasdirektivet ska bli inskrivna i vår lagstiftning. Bestämmelserna gäller den nationella tillsynsmyndighetens uppgift att besluta om åtgärder för att främja konkurrensen och säkerställa att marknaden fungerar korrekt. Likaså verkställs definitionerna på icke-hushållskunder i el- och naturmarknadsdirektivet, vilket kommissionen i sin talan anser att Finland underlåtit att genomföra.

10 §. Villkor och metoder fastställda av Energimarknadsverket.

Paragrafen föreskriver om Energimarknadsverkets preventiva behörighet (beslut om fastställande).

Artikel 37.8 i elmarknadsdirektivet förutsätter att "när det gäller fastställande eller godkännande av tariffer eller metoder och av balanstjänsterna ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området". I lagförslaget beaktas detta krav endast delvis. Ekonomiutskottet har preciserat paragrafens 4 punkt så att den också beaktar mål jämte definitionssätt samt metoder som sporrar till att främja marknaden samt stödja forskning och genom vilka målen tillämpas i prissättningen.

I enlighet med paragrafens 1 mom. ska Energimarknadsverket fastställa metoderna för bestämmande av nätinnehavarens intäkter av nätverksamheten och de avgifter som ska tas ut för överföringstjänsten under tillsynsperioden. I paragrafens 3 mom. konstateras att beslut om fastställande där det bestäms om de metoder som avses i 1 mom. 1 punkten, gäller under två på varandra följande tillsynsperioder på fyra år. Vidare konstateras i paragrafens detaljmotivering (165/I) att "innan en ny tillsynsperiod börjar ska Energimarknadsverket bereda ett nytt utkast till ett beslut om fastställande". Utskottet konstaterar att omnämnandena om tillsynsperiod i paragrafens 1 mom. 1 punkt och 3 mom. ska tolkas så att bestlutet om fastställande ges för två tillsynsperioder, och verket ska således ge ett nytt utkast till beslut om fastställande innan den totala perioden om sammanlagt åtta år har löpt ut. Paragrafen föreskriver dessutom separat om beslut om fastställande för en ny aktör och om beslutens giltighet.

16 §. Påföljdsavgift.

I paragrafens 4 och 5 punkt har en felaktig författningshänvisning korrigerats.

33 §. Överensstämmelse med riktlinjerna.

  Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. som verkställer behörigheten för den nationella tillsynsmyndigheten i fråga om att iaktta riktlinjerna i punkterna 1 och 4 i artikel 39 i elmarknadsdirektivet respektive artikel 43 i naturgasdirektivet. Kommissionen har nämligen i sin talan ansett att Finland underlåtit att genomföra dem. Genom bestämmelsen regleras de befogenheter som gäller inledandet av tillsynsförfaranden i fråga om överensstämmelsen med riktlinjerna.

Om Energimarknadsverket anser att ett beslut av en ETA-stat bryter mot en förordning eller ett beslut av kommissionen som gäller riktlinjerna, kan Energimarknadsverket anmäla saken till kommissionen. Anmälan ska göras inom två månader från det beslutet har meddelats.

Dessutom kan Energimarknadsverket begära utlåtande i ärendet av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Begäran om utlåtande är inte bundet till tidsfristen.

I anslutning till ändringarna föreslås också att paragrafens rubrik ändras för att bättre stämma överens med bestämmelsens innehåll.

39 §. Ikraftträdande.

  Ursprungligen var det tänkt att lagen skulle träda i kraft före september 2013.

Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Andra meningen i bestämmelsen är följaktligen obehövlig och kan utgå.

41 §. Övergångsbestämmelse om behandlingen av påföljdsavgiftsärenden.

Paragrafen är formulerad med sikte på att den träder i kraft före september 2013.

Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Paragrafen är följaktligen obehövlig och kan utgå.

42 §. Övergångsbestämmelse om sökande av ändring.

Paragrafen är formulerad med sikte på att den träder i kraft före september 2013.

Men nu har man beslutat att den träder i kraft senare och föreslår den 1 september 2013 som ikraftträdandedatum. Paragrafen är följaktligen obehövlig och kan utgå.

4. Lag om energimarknadsverket

1 §. Uppgifter.

  I paragrafen föreskrivs om Energimarknadsverkets uppgifter. Paragrafens 2 mom. innehåller en förteckning över de lagar som föreskriver om uppgifter för verket. Efter att propositionen har lämnats har riksdagen godkänt ett förslag till lag om biodrivmedel och flytande biobränslen (RP 13/2013 rd; RSv 58/2013 rd). Lagen tilldelar Energimarknadsverket nya uppgifter. Utskottet har som teknisk ändring skrivit in det ovan nämnda i en ny 14 punkt i paragrafens 2 mom. i den nya lagen.

6. Lag om ändring av 71 § i lagen om Finansinspektionen

Ingressen.

En teknisk ändring har gjorts i ingressen.

71 §. Rätt och skyldighet att lämna ut information.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med en ny punkt 11 a. Lagen om Finansinspektionen har ändrats efter att propositionen lämnades och paragrafen har i detta sammanhang kompletterats med en ny punkt 11 a (254/2013). Därför föreslås det att den nu föreslagna regleringen ska ingå i en ny punkt 11 b.

8. Lag om ändring av 1 och 5 § i marknadsdomstolslagen

Lagförslaget tar hänsyn till att lagsförslag 3 träder i kraft före september 2013. Därför behövs reglering om att söka ändring hos marknadsdomstolen eftersom den nya lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013) träder i kraft först den 1 september 2013.

Det har senare bestämts att lagförslag 3 ska träda i kraft först den 1 september 2013 vilket innebär att sökande av ändring i samband med den kan tryggas genom lagförslag 7. Lagförslag 8 är följaktligen obehövligt och kan förkastas.