Allmän
motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslaget
godkänns med ändringarna nedan.
Direktivet är ett så kallat minimidirektiv.
Det står medlemsstaterna fritt att föreskriva
om ett effektivare konsumentskydd än vad direktivet gör.
Regeringen utgår i sin proposition från att nivån
inte får sänkas på det gällande
lagfästa konsumentskyddet. Bestämmelserna i konsumentskyddslagen är
tvingande till förmån för köparen.
Ekonomiutskottet anser att denna utgångspunkt är
den rätta, eftersom konsumenten ofta är i underläge
som motpart till en näringsidkare.
De föreslagna ändringar i lagen som spelar
en roll i praktiken är först och främst
sexmånadersregeln om felantagande, reklamation, villkor
för hävning av köp och uppgifter om garanti.
Den viktigaste avvikelsen från miniminivån
i direktivet gäller hur länge säljaren
har ansvar för fel i varan. Enligt direktivet anses säljaren
vara ansvarig inför konsumenten för fel i varan,
om felet uppkommer inom två år från tidpunkten
för leveransen.
I vår lagstiftning har det inte funnits någon tidsbegränsning
och någon sådan föreslås inte heller
i propositionen. På säljarens felansvar tilllämpas
en allmän preskriptionsfrist på tio år.
Ett latent tillverkningsfel kan visa sig t.ex. i en varaktig konsumtionsvara
senare än inom två år från tidpunkten
för leveransen och därför ser utskottet
det som motiverat att principen i den gällande lagen fortsättningsvis
iakttas. Enligt vad utskottet har erfarit befinner sig verkställigheten
av direktivet i de flesta EU-länder på ett förberedande
stadium. Preskriptionsfristen varierar mellan två och tio år.
I utskottet har det framförts sinsemellan motsatta åsikter
om behovet av särskild reglering av konsumentskyddet i
handeln med sällskaps- och hobbydjur. På handel
med levande djur har av hävd tillämpats reglerna
för handel med lös egendom och det har också varit
internationell praxis. Också direktivet gäller
försäljning av djur till konsumenter. De lagar
som beroende på fall är tillämpliga är
konsumentskyddslagen eller bestämmelserna i köplagen.
Föremålen för handel med lös
egendom kan vara mycket olika och därför är
bestämmelserna allmänna. Säljarens felansvar
bedöms utifrån avtal mellan parterna.
Utskottet anser att justitieministeriet bör utse en
expertgrupp för att utreda särdragen i och det eventuella
behovet av särskild reglering av handeln med sällskaps-
och hobbydjur.
Detaljmotivering
5 kap.
Utskottet har lagt till mellanrubriken i den gällande
lagen, Påföljder vid fel, före
16 §.
18 §.
Bestämmelserna gäller avhjälpande
av fel. Enligt gällande lag har köparen rätt
att kräva att köparen avhjälper felet
eller avlämnar en felfri vara. Däremot är
säljaren inte skyldig att avhjälpa felet, om det
medför oskälig kostnad eller olägenhet
för honom
Enligt propositionen har köparen rätt att enligt
eget val kräva att säljaren avhjälper
felet genom att rätta till det eller avlämna en
felfri vara. Säljaren är inte skyldig att avhjälpa
felet, om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller
det skulle medföra oskälig kostnad för
honom att avhjälpa felet. Detta bör bedömas
med särskild hänsyn till felets betydelse och
varans värde, om den var avtalsenlig, eller om rättelse kan
ske på något annat sätt utan väsentlig
olägenhet för köparen.
I punkt 10 i ingressen till direktivet framhålls att
i fall av bristande avtalsenlighet hos varan bör konsumenten
ha rätt att utan kostnad få varan återställd
till avtalsenlighet, och att därvid välja mellan
att få varan reparerad och att få den utbytt eller,
om detta inte sker, att få ett prisavdrag eller att häva
avtalet.
I 11 punkten i ingressen sägs att konsumenten till
att börja med får kräva att säljaren
reparerar varan eller byter ut den, såvida sådana
påföljder inte är omöjliga eller
oproportionella. En påföljd är oproportionell
om den i jämförelse med en annan påföljd
skulle åsamka säljaren kostnader som är
orimliga.
I fall av bristande avtalsenlighet får säljaren enligt
punkt 12 i ingressen alltid erbjuda konsumenten en uppgörelse
genom någon av alla de påföljder som
står till buds. Det är konsumenten som beslutar
om han skall anta eller avvisa detta erbjudande.
Direktivets ingress bör ses som en rekommendation.
Enligt artikel 3.2 i direktivet skall konsumenten i fall av
bristande avtalsenlighet ha rätt att utan kostnad få varan återställd
till avtalsenlighet genom reparation eller utbyte i enlighet med punkt
3 eller att få ett skäligt prisavdrag eller att häva
avtalet på de villkor som anges i artikeln.
Enligt artikel 3.3 har konsumenten i första hand rätt
att kräva att säljaren reparerar varan eller byter
ut den, i båda fallen utan kostnad, såvida detta
inte är omöjligt eller oproportionellt. En påföljd
skall anses oproportionell om den åsamkar säljaren
kostnader som är orimliga i jämförelse
med den alternativa påföljden, under beaktande
av varans värde om ingen bristande avtals-enlighet har
förelegat, betydelsen av den bristande avtalsenligheten
och huruvida den alternativa påföljden skulle
kunna fullgöras utan väsentlig olägenhet
för konsumenten.
Utskottet har strukit uttrycket enligt eget val i bestämmelsen.
Att lyfta fram köparens rätt att välja
i lagen kan leda till oskäliga och ogrundade byteskrav
inte minst när skillnaden mellan varans värde
och felet är oproportionerligt stor. I sin föreslagna
form kan bestämmelsen betyda ökade meningsskiljaktigheter
mellan köpare och säljare och leda till utdragna
besvärsprocesser. Utskottet har den uppfattningen att det
i de flesta fall lönar sig bättre för
både säljaren och köparen att byta ut
en felaktig vara, speciellt när det gäller massproducerade
varor, mot en felfri vara än att låta reparera
den. En sådan rättelse kan åtgärdas
snabbt utan kostnader för köparen.
Utskottet understryker att den genom denna ändring
inte har avsett att försvaga konsumentens ställning.
Avsikten är att hindra att det uppstår situationer
som kan leda till orimligheter eller rentav till omotiverat missbruk
av valmöjligheten.
31 §.
Utskottet har gjort språkliga preciseringar i paragrafens
finska text. De ändrar inte innehållet i sak.