Bakgrunden till reformen och utgångspunkterna för bedömningen

Bakgrunden till propositionen är den skrivning i regeringsprogrammet enligt vilken regeringen genomför en helhetsöversyn av lagstiftningen om försörjningsberedskap för att säkerställa att lagstiftningen är uppdaterad. Målet för reformen är att uppdatera försörjningsberedskapslagen så att den motsvarar behoven enligt den reviderade grundlagen och den förändrade omvärlden och säkerhetsmiljön samt de förändrade och ökade förväntningarna på Försörjningsberedskapscentralens verksamhet.  

Försörjningsberedskapslagstiftningen och försörjningsberedskapssystemet har omfattande horisontella konsekvenser för olika samhällssektorer. Försörjningsberedskapen är en central del av det finländska övergripande säkerhetstänkandet. Också förvaltningsutskottet (FvUU 24/2025 rd), försvarsutskottet (FsUU 13/2025 rd) och jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 30/2025 rd) har lämnat utlåtande om förslaget till ekonomiutskottet. Utskotten har ansett att reformen behövs och att den i princip är motiverad. I utlåtandena betonas behovet av att bevara styrkorna i det nuvarande systemet, tryggandet av försörjningsberedskapsfondens bärkraft samt rollerna för myndigheterna inom olika sektorer och betydelsen av samarbete på internationell nivå.  

Ekonomiutskottet anser att reformen av försörjningsberedskapslagstiftningen är nödvändig och i princip ändamålsenlig. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har fokus legat på att bevara och stärka utgångspunkten för det finländska försörjningsberedskapssystemet, nämligen ett fungerande samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn, som en del av det reviderade systemet. Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslagen med de ändringar som framgår av detaljmotiveringen nedan och med följande motivering.  

Förändringar i omvärlden och utgångspunkter för lagstiftningen

Den gällande försörjningsberedskapslagen stiftades 1992 och har ändrats flera gånger under den tid lagen varit i kraft. Försörjningsberedskapscentralens uppgifter sågs senast över i sin helhet 2008, då bestämmelserna om uppgifterna ändrades i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen och den gällande försörjningsberedskapsförordningen antogs. Efter 2008 har försörjningsberedskapens betydelse och medvetenheten om den ökat i samhället. Samtidigt har omvärlden och säkerhetsmiljön förändrats i grunden och varaktigt. Också förväntningarna på försörjningsberedskapen och Försörjningsberedskapscentralens verksamhet har förändrats och vuxit i och med förändringarna i omvärlden. 

Trots att lagstiftningen har reviderats punktvis och Försörjningsberedskapscentralen och arbetet med försörjningsberedskap har kunnat utvecklas, motsvarar förutsättningarna för tryggande av försörjningsberedskapen inte längre de förändringar som verksamhetsmiljön och hotmiljön förutsätter. De förändringar som skett i säkerhetsmiljön, Finlands EU-medlemskap och den tillhörande utvecklingen av regleringen samt Finlands Natomedlemskap förutsätter beredskap i anslutning till bland annat internationellt samarbete, hybridpåverkan och skydd av den kritiska infrastrukturen samt en större uppsättning metoder för materiell beredskap inom försörjningsberedskapssystemet. 

Ekonomiutskottet hänvisar också till försvarsutskottets utlåtande (FsUU 13/2025 rd) och betonar att den militära försörjningsberedskapen och den allmänna försörjningsberedskapen tillsammans utgör grunden för Finlands övergripande säkerhet. De är tätt sammanlänkade helheter, vars gränssnitt framträder inom nästan alla vitala samhällssektorer. Försvarsmakten verkar i många avseenden i samma strukturer som det civila samhället: den använder samma energi- och bränslenät, är beroende av samma trafikförbindelser och transportnät samt utnyttjar civila lösningar för datakommunikation och cybersäkerhet. Också proviantering, sjukvård och underhåll av utrustning är delvis beroende av civil produktion och logistik. I krissituationer behöver Försvarsmakten ett fungerande samarbete med näringslivet samt Försörjningsberedskapscentralen och andra myndigheter. 

Ekonomiutskottet noterar också att den regionala försörjningsberedskapen är en viktig del av det nationella försörjningsberedskapssystemet. Målet för den regionala försörjningsberedskapen är att trygga de kritiska regionala funktionerna i långvariga och allvarliga störningssituationer genom samarbete mellan olika aktörer, med beaktande av lokala särdrag. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att ytterligare stärka och utveckla försörjningsberedskapen och samarbetet på regional och kommunal nivå.  

Ekonomiutskottet betonar att Finlands till många delar unika försörjningsberedskapssystem är utgångspunkten för även den reform som nu föreslås. Systemet har steg för steg utvecklats från den försvarsekonomiska planeringen under efterkrigstiden till ett koncept enligt den nuvarande modellen för övergripande säkerhet. Dess särdrag är det omsorgsfullt upprätthållna samarbetet mellan näringslivet och den offentliga förvaltningen i beredskapen inför undantagsförhållanden. Detta betonas också i jord- och skogsbruksutskottets utlåtande (JsUU 30/2025 rd), där utskottet dessutom lyfter fram finländsk jordbruksproduktion och kontinuitet i livsmedelsproduktionen som grundläggande förutsättningar för att trygga livsmedelsförsörjningen samt betydelsen av materiell beredskap. I Finland består denna helhet av materiell beredskap av näringslivsaktörers kommersiella upplag, av skyddsupplag och obligatoriska upplag samt av det upplagringssystem som staten upprätthåller. 

Begreppet försörjningsberedskap

I 1 § 1 mom. i lagförslaget föreslås en definition av begreppet försörjningsberedskap. Med försörjningsberedskap ska avses tryggande av de ekonomiska funktioner och den produktion av och tillgång till nödvändiga varor, material och tjänster som är nödvändiga för befolkningens försörjning och skydd, landets näringsliv, landets försvar och säkerhet och den kritiska infrastrukturen inför och under allvarliga störningssituationer under normala förhållanden och inför och under undantagsförhållanden. 

Definitionen av försörjningsberedskap avviker till vissa delar från den gällande lagen. I den gällande lagen har befolkningens försörjning (i lagens svenska ordalydelse ”utkomst”), men inte befolkningens skydd, inkluderats i området för försörjningsberedskapen. I tillämpningspraxis har de funktioner som är nödvändiga för befolkningens skydd emellertid ansetts innefatta tryggande av befolkningens försörjning. Därför föreslås det för tydlighetens skull att befolkningens skydd fogas till bestämmelsen. Ekonomiutskottet anser det motiverat att definitionen utvidgas till att omfatta även allvarliga störningssituationer under normala förhållanden. 

Definitionen av försörjningsberedskap ska fortfarande omfatta ekonomiska funktioner som är nödvändiga med tanke på landets näringsliv, men det föreslås att skyldigheten enligt den gällande lagen att under alla förhållande åstadkomma och upprätthålla tillräcklig beredskap att producera förnödenheter och styra produktion, distribution, konsumtion och utrikeshandel stryks i lagen. Denna skyldighet motsvarar inte de faktiska befogenheterna under normala förhållanden. 

I 1 mom. föreslås det vidare en hänvisning till kritisk infrastruktur i stället för som i den gällande försörjningsberedskapslagen till tekniska system, eftersom kritisk infrastruktur omfattar nämnda tekniska system. Samhällets tekniska utveckling och nätverksbildningen i samhället har ökat sårbarheten i samhället och behovet av att skydda kritisk infrastruktur mot olika hot och risker. Ekonomiutskottet anser att det är väsentligt att fästa vikt vid kritisk infrastruktur i den förändrade säkerhetsmiljön. Det är till största delen privata företag som äger, förvaltar och driver Finlands kritiska infrastruktur. Störningar i företagens verksamhet, hot om hybridpåverkan mot dem och konkreta attacker påverkar således indirekt hela samhället och kan snabbt försämra också medborgarnas och myndigheternas funktionsförmåga. Ekonomiutskottet har behandlat frågan mer ingående i sitt utlåtande om redogörelsen för den inre säkerheten (EkUU 40/2025 rd — SRR 6/2025 rd).  

Ekonomiutskottet noterar också att utvidgningen av begreppet försörjningsberedskap till att gälla befolkningens försörjning och skydd, produktionen av nödvändiga tjänster och den kritiska infrastrukturen också påverkar kommunernas beredskap och för Försörjningsberedskapscentralen närmare kommunerna, som har en central roll i att trygga funktionerna.  

Försvaret kommer fortfarande att nämnas i definitionen av försörjningsberedskap, men därutöver föreslås det att även säkerhet fogas till definitionen. Motiveringen till detta är att man utöver funktioner som är kritiska för försvaret även tryggar funktioner hos aktörer inom den inre säkerheten, såsom polisen, Gränsbevakningsväsendet, räddningsväsendet, Transport- och kommunikationsverket och migrationsmyndigheterna. Ekonomiutskottet instämmer i försvarsutskottets bedömning (FsUU 13/2025 rd) att definitionen är lyckad: bestämmelsen täcker den helhet som den militära försörjningsberedskapen och den allmänna försörjningsberedskapen bildar. 

Ekonomiutskottet betonar att syftet med preciseringarna av definitionen av försörjningsberedskap är att definitionen ska omfatta alla väsentliga element som tryggar försörjningsberedskapen. Ekonomiutskottet anser att detta är viktigt: den föreslagna definitionen återspeglar för sin del det finländska övergripande säkerhetstänkandet. 

Försörjningsberedskapsorganisationen och näringslivets roll

För att förbättra Försörjningsberedskapscentralens verksamhetsmöjligheter föreslås det att centralen inrättas som ämbetsverk. Målet för ändringarna i organisationsmodellen för Försörjningsberedskapscentralen är att förtydliga centralens myndighetsställning samt att anpassa organisationsformen och personalens ställning så att de bättre motsvarar centralens nuvarande uppgifter. Genom ändringarna eftersträvas det också att centralen ska få tillräckligt med information av andra myndigheter för att kunna sköta sina uppgifter.  

En central styrka i det finländska försörjningsberedskapssystemet har varit det täta, långsiktiga samarbetet mellan myndigheterna, näringslivet och organisationerna. Det innebär också att den privata sektorn involveras ekonomiskt och psykiskt och att den förbinder sig till den övergripande säkerheten. Trots att det nu föreslås ändringar är målet att bevara den finländska försörjningsberedskapsmodellens särskilda styrkor i kärnan av försörjningsberedskapsverksamheten. Ett annat mål är att förtydliga innehållet i försörjningsberedskapen samt gränsdragningen mellan försörjningsberedskap och övrig beredskap, i synnerhet åtgärder enligt beredskapslagen. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning framhävdes behovet av att säkerställa att näringslivets centrala roll som en del av försörjningsberedskapsorganisationen och försörjningsberedskapsarbetet erkänns också i fortsättningen. Den föreslagna modellen har delvis kritiserats för att den har bedömts styra försörjningsberedskapsverksamheten i en klart mer myndighetscentrerad riktning. Det har bedömts att tyngdpunkten i verksamheten kan förskjutas från pooler under ledning av näringslivet till en mer myndighetsdriven modell. Frågan påverkas också av att säkerhetsregleringen ökat. Den viktigaste regleringen som ska genomföras är NIS 2-direktivet och CER-direktivet. En större negativ förändring har ansetts vara att näringslivets delaktighet i planeringen och styrningen av gemensam verksamhet minskar. Även ändringen från arbetsavtalsförhållanden till tjänsteförhållanden och finansieringen av sektorerna och poolerna via budgetförfarandet i stället för försörjningsberedskapsfonden har bedömts kunna göra verksamheten och beslutsfattandet stelare. Dessa ändringar har bedömts strida mot tanken på ett system som snabbt reagerar på föränderliga behov.  

Då Försörjningsberedskapscentralen ombildas till ett ämbetsverk innebär det att den nuvarande styrelsen läggs ner, vilket kan leda till att näringslivets roll i styrningen av försörjningsberedskapen inskränks. I dagsläget är hälften av styrelsemedlemmarna representanter för den privata sektorn, och till styrelsens uppgifter hör bland annat att fastställa centralens budget. I den nya lagstiftningen tas den nuvarande styrelsens roll över av en styrgrupp som leds av arbets- och näringsministeriet och består av tjänstemän. Detta har bedömts kunna öka den strategiska samordningen och i bästa fall säkerställa att försörjningsberedskapen beaktas på bred front inom olika förvaltningsområden. Alla ministerier ska delta i styrgruppen. Dessutom är en företrädare för näringslivet utsedd av Försörjningsberedskapsrådet och Försörjningsberedskapscentralens generaldirektör permanenta sakkunnigmedlemmar i styrgruppen. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning föreslogs det att flera sakkunniga från näringslivet utnämns till styrgruppen. Ekonomiutskottet påpekar att den styrgrupp som föreslås i 9 § inte är ett beslutsfattande organ, utan dess verksamhet stöder arbets- och näringsministeriet i dess styruppdrag. Att näringslivets perspektiv beaktas säkerställs å sin sidan delvis av att Försörjningsberedskapscentralen förelägger styrgruppen också ärenden som redan har beretts i samarbete med näringslivet inom sektorer, pooler och kommittéer som hör till Försörjningsberedskapsorganisationen. Ekonomiutskottet anser dock att det för att stärka näringslivets representation är motiverat att styrgruppen har två sakkunniga från näringslivet och utskottet föreslår att 9 § ändras till denna del. Dessutom betonar utskottet att styrgruppen, som det konstateras i bestämmelsen, vid behov också kan höra andra sakkunniga. 

Enligt den föreslagna 2 § tillsätter statsrådet Försörjningsberedskapsrådet på framställning av arbets- och näringsministeriet för en mandatperiod på högst tre år, och enligt 9 § tillsätter näringsministeriet som stöd för styrningen av Försörjningsberedskapscentralen för högst fyra år i sänder en styrgruppen och en företrädare för näringslivet för högst två år i sänder. Eftersom mandatperioden i styrgruppen för företrädaren för näringslivet upphör mitt under Försörjningsberedskapsrådets mandatperiod, anser ekonomiutskottet det motiverat att det rådet bland sina medlemmar kan utse en medlem i styrgruppen för högst tre år i sänder i stället för två. 

Även efter reformen fortsätter Försörjningsberedskapsrådet som ett samarbetsorgan för myndigheterna, näringslivet och organisationerna. Rådets uppgift föreslås även fortsättningsvis vara att lyfta fram företagens perspektiv i försörjningsberedskapsarbetet, i synnerhet när det gäller företag som är kritiska med tanke på försörjningsberedskapen. Enligt förslaget följer rådet sektors-, pool- och kommittéverksamhetens omfattning och ändamålsenlighet samt deltar i fastställandet av de årliga prioriteringarna och uppföljningen av deras utfall. Försörjningsberedskapsrådet utser bland sina medlemmar som företräder näringslivet sakkunnigmedlemmar till Försörjningsberedskapscentralens styrgrupp. Styrgruppen hör också Försörjningsberedskapsrådet i viktiga ärenden med tanke på försörjningsberedskapen och nätverkssamarbetet. 

Sektorerna, poolerna och kommittéerna fortsätter som i nuläget att ge stöd för beredskapsplaneringen och kontinuitetshanteringen inom sina verksamhetsområden och vid branschföretag som är kritiska för försörjningsberedskapen. Sektorerna är även fortsättningsvis omfattande branschspecifika samarbetsorganisationer som utgörs av myndigheter, branschorganisationer och de viktigaste aktörerna. Poolerna förblir samarbetsorgan med ansvar för en smalare sektor under ledning av näringslivet. Poolernas uppgift är att tillsammans med de branschföretag som är kritiska för försörjningsberedskapen följa, utreda, planera och bereda åtgärder för att utveckla försörjningsberedskapen inom sina branscher. Ekonomiutskottet betonar vikten av ett smidigt samarbete mellan näringslivet och myndigheterna när det gäller försörjningsberedskapen som helhet. Det väsentliga är att det alltid ska vara frivilligt att delta i poolerna och att en företrädare för näringslivet ska vara ordförande för poolerna.  

Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att det inom sektorerna, poolerna och kommittéerna i fortsättningen finns minst en representant för det ministerium eller förvaltningsområde till vars förvaltningsområde verksamheten inom sektorn, poolen eller kommittén hänför sig. På detta sätt kan man säkerställa både tillgången till information i två riktningar och en övergripande förståelse av aktuella situationer och behov i fråga om försörjningsberedskapen.  

Utfrågade sakkunniga föreslog att kriterierna för aktörer som är kritiska för försörjningsberedskapen preciseras jämfört med det som nu föreslås så att de erbjuder en objektivt motiverad och tydlig uppsättning kriterier som beaktar skillnaderna mellan olika branscher då aktörer utses till pooler, sektorer och kommittéer. I propositionsmotiven definieras aktörer som är kritiska med tanke på försörjningsberedskapen som aktörer vars affärsverksamhet anknyter till en för försörjningsberedskapen kritisk funktion inom någon sektor inom försörjningsberedskapen. Ekonomiutskottet anser dock att en noggrannare definition på författningsnivå skulle eliminera flexibiliteten vid inrättande av eventuella nya sektorer, pooler eller kommittéer.  

Informationsgången

Samarbetet mellan myndigheterna och näringslivet inom försörjningsberedskapsverksamheten förutsätter ett fungerande och tillräckligt informationsutbyte mellan försörjningsberedskapsorganisationens olika aktörer. Preciseringen av Försörjningsberedskapscentralens myndighetsställning förtydligar för sin del förutsättningarna för informationsutbyte. En närmare reglering av centralens rätt att få uppgifter gör det möjligt för myndigheterna att samarbeta effektivt och att skapa och dela en gemensam lägesbild. Samtidigt är informationsutbytet inom försörjningsberedskapssystemet tydligt dubbelriktat: det är förknippat med frågan om företagens skyldighet att lämna ut och rättighet att få nödvändig information som gäller försörjningsberedskapen.  

Den nu föreslagna regleringen innebär att rätten enligt den tidigare försörjningsberedskapslagen för sektorerna och poolerna att av näringsidkarna och organisationerna inom näringslivet få information om produktionskapacitet, verksamhetslokaler, personalresurser och andra faktorer utgår. I fortsättningen har endast Försörjningsberedskapscentralen rätt att få dessa uppgifter. Uppgifterna samlas in med sektorernas, poolernas och kommittéernas hjälp med utnyttjande av Försörjningsberedskapscentralens verktyg för lägesbild. Centralen ska dela lägesbilden med statsrådet, andra myndigheter, Försörjningsberedskapsrådet och sektorerna, poolerna och kommittéerna. Ekonomiutskottet fäster i detta sammanhang också uppmärksamhet vid betydelsen av att förmedla en lägesbild för att utveckla den regionala försörjningsberedskapen. Utskottet preciserar dessutom att avsikten i propositionsmotiven i fråga om att dela den allmänna lägesbilden om försörjningsberedskapen inom social- och hälsovården har varit hänvisa till beredskapscentren för social- och hälsovården i samarbetsområdena. 

Regeringen föreslår att det till lagen fogas en bestämmelse om Försörjningsberedskapscentralens rätt att få sådana uppgifter av andra myndigheter som centralen behöver för att kunna sköta sina uppgifter. Rätten att få information gäller trots sekretessbestämmelserna, och rätten begränsas till vissa uppgifter som centralen behöver när den sköter sina lagstadgade uppgifter. Rätten att få information är bunden till att informationen är nödvändig för att sköta uppgifterna. Dessutom föreslås det att lagen föreskriver om en skyldighet för näringsidkare och organisationer inom näringslivet att trots sekretessbestämmelserna till Försörjningsberedskapscentralen lämna information som är nödvändig för att centralen ska kunna sköta vissa av sina lagstadgade uppgifter. Ekonomiutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna behövs och är motiverade, men föreslår vissa ändringar nedan i detaljmotiveringen. Ändringarna hänför sig till de föreslagna undantagen och regleringens förhållande till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.  

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts en bedömning av att lagen tydligare än vad som nu föreslås bör föreskriva om Försörjningsberedskapsrådets rätt att få information. Men det har också föreslagits att även de försörjningsberedskapskritiska företag som inte ingår i poolerna och sektorerna bör ha motsvarande rätt att få information. Vid utfrågningen föreslogs det också att det i försörjningsberedskapslagen föreskrivs om näringsidkarnas och näringslivsorganisationernas skyldighet att lämna uppgifter också till sektorerna och poolerna när dessa självständigt begär uppgifter eller att det åtminstone föreskrivs att de uppgifter som Försörjningsberedskapscentralen begär samtidigt ska lämnas också till sektorerna och poolerna. 

Ekonomiutskottet anser utifrån inkomna uppgifter att den föreslagna regleringen i tillräcklig utsträckning säkerställer att lägesbilden delas och aktörerna inom försörjningsberedskapsorganisationen får nödvändig information. Det har inte ansetts möjligt att lämna ut en sekretessbelagd lägesbild direkt till företag som är kritiska för försörjningsberedskapen, eftersom det är fråga om en mycket omfattande grupp på flera hundra aktörer och det då inte är möjligt att effektivt övervaka att skyldigheterna i anslutning till behandlingen och bevarandet av uppgifter iakttas. Enligt uppgifter till utskottet kan det på grund av kraven på noggrann avgränsning vara svårt att föreskriva om också poolernas och sektorernas rätt att få information i större utsträckning än vad som nu föreslås.  

Ekonomiutskottet betonar att tryggandet av informationsgången i det till centrala delar frivilliga försörjningsberedskapssystemet är en central förutsättning för att systemet ska fungera. Samtidigt ska de företag som lämnar ut uppgifter kunna lita på att uppgifterna behandlas på ett sakligt och lagenligt sätt i hela försörjningsberedskapssystemet. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att ge akt på och bedöma hur informationsgången och regleringen av den fungerar och vilka konsekvenser den har samt att säkerställa att regleringen inte de facto försvagar företagens förutsättningar och motivation att delta i försörjningsberedskapsverksamheten. 

Försörjningsberedskapslagstiftningen i förhållande till annan reglering

Den nationella försörjningsberedskapsverksamheten och regleringen om försörjningsberedskap är parallella och kompletterande i förhållande till flera EU-rättsakter som främjar den kritiska infrastrukturens motståndskraft mot störningar. Ekonomiutskottet betonar det samband mellan försörjningsberedskapslagstiftningen och annan lagstiftning om motståndskraft mot störningar och skydd av kritisk infrastruktur som förvaltningsutskottet lyfter fram i sitt utlåtande (FvUU 24/2025 rd). Riksdagen antog i maj 2025 en lag om skydd av samhällets kritiska infrastruktur och om stärkande av samhällets motståndskraft (FvUB 11/2025 rd). Genom lagen genomfördes det så kallade CER-direktivetEuropaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG (Critical Entities Resilience Directive).. Denna allmänna lag kompletterar den sektorspecifika regleringen och avsikten har varit att åtgärderna enligt den, försörjningsberedskapsverksamheten och beredskapen enligt beredskapslagen ska komplettera varandra.  

Vid ekonomiutskottets utfrågning har sakkunniga framfört att Försörjningsberedskapscentralen i samband med den nu aktuella regleringen bör utses till sådan nationell kontaktpunkt som avses i CER-direktivet. Ekonomiutskottet har redan tidigare i sitt utlåtande om genomförandet av CER-direktivet (EkUU 5/2025 rd — RP 205/2024 rd) ansett att det är viktigt att regleringen av genomförandet av CER-direktivet, den nationella reglering som baserar sig på NIS 2-direktivet och DORA-förordningen, den totalreform av försörjningsberedskapslagstiftningen som är under beredning samt sektorspecifika bestämmelser om kritiska aktörer bildar en fungerande och sammanhängande helhet. Samtidigt är det viktigt att behörighetsfördelningen och uppgifterna för Försörjningsberedskapscentralen och andra behöriga myndigheter, särskilt inrikesministeriet och Finansinspektionen, är klart och exakt definierade.  

Ekonomiutskottet noterade dessutom i samma sammanhang att man i förslaget till skillnad från vad bestämmelserna i CER-direktivet kräver inte utsåg en gemensam kontaktpunkt, utan det föreslogs att kontaktpunktens uppgifter enligt direktivet ska fördelas på flera aktörer. Dessutom anförtroddes vissa av kontaktpunktens uppgifter enligt direktivet inte någon som helst aktör. Ekonomiutskottet ansåg att det var problematiskt med tanke på ett noggrant genomförande av direktivet. Frågan har varit föremål för kritisk uppmärksamhet också i samband med utskottsbehandlingen av den aktuella propositionen: Sakkunniga har framfört att Försörjningsberedskapscentralen bör ges status som nationell CER-kontaktpunkt.  

Enligt uppgifter till ekonomiutskottet har det i samband med beredningen av den nu aktuella regleringen ansetts att det redan finns särskilda bestämmelser om nationellt utförande av de åtgärder och uppgifter som ingår i CER-direktivet i CER-genomförandelagen (lag om skydd av samhällets kritiska infrastruktur och om stärkande av samhällets motståndskraft (310/2025)). I propositionsmotiven nämns Försörjningsberedskapscentralens uppgifter i anslutning till den gällande CER-genomförandelagen, det vill säga frågan om Försörjningsberedskapscentralens roll har ansetts vara avgjord i den gällande lagstiftningen, och i propositionen föreslås inga ändringar i dem. För att ändra uppgifterna krävs det att CER-genomförandelagen ändras. Enligt 8 § i CER-genomförandelagen tilldelas Försörjningsberedskapscentralen uppgiften att i samarbete med andra myndigheter främja olika helheter i anslutning till motståndskraften hos kritiska aktörer. Paragrafen gäller informationsutbyte, fastställande av förfaranden och stöd för kritiska aktörer. Enligt lagens 13 § ska Försörjningsberedskapscentralen dessutom ge utlåtande i ärenden som gäller identifiering av en kritisk aktör.  

Ekonomiutskottet anser dock att den nu föreslagna regleringen fortfarande lämnar Försörjningsberedskapscentralens ställning i CER-processen tämligen öppen. I synnerhet försörjningsberedskapsverksamhetens sektorsövergripande karaktär och det övergripande säkerhetstänkandet talar också till denna del för en mer lättbegriplig, tydlig och noggrant avgränsad definition av befogenheterna och ansvaret. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att följa hur myndigheternas informationsgång fungerar och hur samarbetet och uppgiftsfördelningen fungerar samt att i fortsättningen bedöma eventuella ändringsbehov i anslutning till detta.  

Finansiering

Syftet med reformen är att garantera en tillräcklig finansiering av försörjningsberedskapen samt att utveckla prioriteringen av försörjningsberedskapsåtgärder och öppenheten och insynen i finansieringen.  

I försörjningsberedskapslagen föreskrivs det om en försörjningsberedskapsavgift som tas ut i samband med punktbeskattningen av elektricitet och energiprodukter som en del av den totala skattenivån. Namnet till trots är försörjningsberedskapsavgiften en skatt. Inkomsterna från försörjningsberedskapsavgiften inflyter inte till statsbudgeten, utan de intäktsförs direkt i försörjningsberedskapsfonden som står utanför budgeten. Ekonomiutskottet betonar att det är mycket viktigt att stärka försörjningsberedskapsfondens bärkraft i den förändrade säkerhetsmiljön, där man även måste vara beredd på långvariga kriser (se även FsUU 13/2025 rd). De åtgärder som finansieras ur försörjningsberedskapsfonden utgör en central del av den operativa verksamheten i den finländska modellen för övergripande säkerhet. Det är kritiskt att den används ansvarsfullt och i enlighet med de prioriteringar som säkerhetsläget kräver för att det övergripande försvaret ska kunna genomföras.  

Intäkterna av försörjningsberedskapsavgiften, som är avsedd att finansiera försörjningsberedskapsfonden, har sjunkit stadigt. Samtidigt har kostnaderna för materiell beredskap stigit. Dessutom finns det betydande osäkerhetsfaktorer kring dessa inkomster i sikte. Tryggandet av försörjningsberedskapen förutsätter att den finansiering som riktas till försörjningsberedskapen ordnas på ett hållbart sätt.  

Den finansieringsmodell som tillämpas på Försörjningsberedskapscentralen och på försörjningsberedskapsåtgärderna ses över i förslaget så att ämbetsverkets finansiering föreslås komma från statsbudgeten och försörjningsberedskapsåtgärderna finansieras via försörjningsberedskapsfonden, dit försörjningsberedskapsavgiften fortsatt föreslås bli intäktsförd. Syftet med ändringarna är att säkerställa en tillräcklig nivå på finansieringen för Försörjningsberedskapscentralen och försörjningsberedskapsfonden. Den föreslagna finansieringsmodellen minskar osäkerheten i finansieringsnivån för försörjningsberedskapen när beroendet av utdelningsinkomster slopas. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det ansetts viktigt att se över finansieringsmodellen. Lagförslaget har ansetts ingripa i många svagheter i det nuvarande finansieringssystemet för försörjningsberedskapen. Utskottet anser utifrån inkomna uppgifter att det är viktigt att den föreslagna regleringen möjliggör ett långsiktigt och tillräckligt tryggande av försörjningsberedskapen genom att korrigera finansieringen av Försörjningsberedskapscentralen så att den kan planera och genomföra sitt uppdrag utan kontinuerliga underskott i budgeten. Å andra sidan påpekar utskottet att centralens beroende av det aktuella ekonomiska läget i staten kan medföra utmaningar för långsiktig utveckling av försörjningsberedskapen. 

Ekonomiutskottet fäster samtidigt särskild uppmärksamhet vid den bedömning som Statens revisionsverks framför i sitt yttrande om att det är motiverat att stärka försörjningsberedskapsavgiftens motståndskraft mot förändringar. Med motståndskraft mot förändringar avses förutsägbarhet av den reella finansieringsnivån på längre sikt. Finansieringsnivån påverkas av inflationen och förändringarna i samhället. Om finansieringen av försörjningsberedskapen starkt stöder sig på endast en källa, kan förändringarna i den källan oförutsägbart återspeglas i intäkterna. Därför är det motiverat att försörjningsberedskapsavgiften samlas in jämnt från flera olika källor. Enligt uppgifter till utskottet har det vid beredningen av lagförslaget dock inte utretts från vilka olika källor försörjningsberedskapsavgiften kan tas ut på ett hållbart sätt. Inte heller inflationens inverkan på förutsägbarheten har beaktats i lagförslaget. Ekonomiutskottet fäster också uppmärksamhet vid att särskilt omställningen från fossila till rena energikällor i fortsättningen förutsätter en bedömning av finansieringsbasen och att den eventuellt utvidgas till utanför energisektorn.  

Ett hållbart finansieringssystem för försörjningsberedskapen gör det möjligt att utveckla och trygga försörjningsberedskapen på lång sikt. Planeringen och samordningen av åtgärderna förutsätter en förutsägbar finansieringsnivå. För att säkerställa detta ska det finansiella systemet vara motståndskraftigt mot förändringar så att den samhälleliga utvecklingen, såsom inflation eller förändringar i teknik och konsumtionsvanor, inte äventyrar finansieringsnivån.  

Eftersom realiseringen av riskerna för upprätthållandet av försörjningsberedskapen återspeglas i samhällets kapaciteter, måste riskhanteringen vara kontinuerlig och systematisk. Genom att säkerställa försörjningsberedskapsfondens likviditet tryggas i sin tur vid behov genomförandet av åtgärderna i realtid. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att i fortsättningen systematiskt följa och bedöma utvecklingen av finansieringsbasen för försörjningsberedskapen och hur motståndskraftig mot förändringar försörjningsberedskapsavgiften är. 

Sammanfattande synpunkter

Ekonomiutskottet anser att totalreformen av försörjningsberedskapslagstiftningen är motiverad och viktig. De senaste årens omvärldsförändringar och förändrade säkerhetsmiljö betonar behovet av att lagstiftningen om försörjningsberedskap är uppdaterad. Det väsentliga är om den modell som nu skapas lyckas bevara och stärka den centrala styrkan i den finländska beredskapen, nämligen ett fungerande samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn. De föreslagna ändringarna syftar till att bevara denna kärna och förtydliga definitionen av Försörjningsberedskapscentralens uppgifter och befogenheter på lagnivå och svarar för sin del mot kraven i den internationella regleringsmiljön och omvärlden. Samtidigt förblir det dock delvis öppet hur väl balansen mellan den ökande betoningen på myndigheternas roll och det näringslivsledda beredskapssamarbetet förverkligas. Ekonomiutskottet anser därför att det är viktigt att särskilt ur denna synvinkel följa och utvärdera vilka konsekvenser lagstiftningen har och hur väl den fungerar samt att det vid behov genomförs ändringar som ytterligare stärker detta samarbete.