Den industripolitiska redogörelsens mål och centrala utgångspunkter

Regeringen lämnade riksdagen en industripolitisk redogörelse den 27 mars 2025. Redogörelsen bygger på den industripolitiska strategi som blev klar i december 2024. Syftet med redogörelsen är att riksdagen ur ett bredare perspektiv ska föra en diskussion om Finlands industripolitik och dess inriktning på lång sikt. 

Den industripolitiska strategin ger en helhetsbild av regeringens industripolitiska prioriteringar. Den granskar de industripolitiska frågor internationellt och inom EU som är mest väsentliga för Finland och kopplar dem till den nationella industripolitiska kontexten. Syftet med strategin är att genom en långsiktig industripolitik stärka Finlands strategiska konkurrenskraft, självförsörjning och försörjningsberedskap. Dessutom är syftet att säkerställa tillgången på kvalificerad arbetskraft och Finlands logistiska konkurrenskraft och tillgänglighet och att se till att den finländska marknaden är fungerande så att den tryggar och utvecklar företagens verksamhetsförutsättningar och lockar investeringar. 

Utvecklingen av Finlands ekonomiska produktivitet har varit svag under de senaste åren, och också utrikeshandeln har länge uppvisat ett underskott. Det beror till stor del på förändringarna i den internationella omvärlden. Det finns emellertid också andra faktorer som inverkar och som man inte i tillräcklig utsträckning har kunnat påverka genom de politiska åtgärder som hittills vidtagits. Finland har inte lyckats dra nytta av den affärspotential som finns i ny teknik eller skala upp den till kommersiell affärsverksamhet lika effektivt som de främsta konkurrentländerna. Finland har inte heller lyckats locka tillräckligt med utländska investeringar. Att få ekonomin att växa är viktigt också för att balansera de svaga offentliga finanserna. 

Ekonomiutskottet framhåller att den industripolitiska strategin är viktig och har utarbetats i rätt tid för att påskynda landets ekonomiska tillväxt och förbättra konkurrenskraften. Efter det att strategin hade färdigställts publicerades slutrapporten från projektet Kasvuriihi den 28 februari 2025. Rapporten togs fram av en arbetsgrupp som leddes av Risto Murto och där presenteras konkreta åtgärder för ekonomisk tillväxt. Utskottet påpekar att åtgärderna enligt rapporten i mån av möjlighet bör utvärderas när åtgärder planeras och genomförs utifrån den industripolitiska strategin. Ekonomiutskottet vill särskilt peka på följande frågor: 

Den industripolitiska strategins genomslagskraft i det rådande världspolitiska läget och i förhållande till EU:s industripolitiska mål

Världsekonomin genomgår en kraftig omvälvning. Bakom denna utveckling ligger starka handels-politiska och geopolitiska spänningar, den extremt snabba utvecklingen av den digitala ekonomin, klimatförändringen samt kampen om teknikens herravälde och tillgången till kritiska råvaror. Den globala handeln domineras av stora stater och handelsgrupperingar bestående av olika länder, och de har reagerat på dessa förändringar och stärkt den statligt ledda styrningen av industripolitiken samt ökat de offentliga satsningarna för att genomföra olika projekt som uppfattas som viktiga. 

Det starkare statliga greppet om industripolitiken märks i den tilltagande konkurrensen med statligt stöd och i strävandena att bryta kritiska beroendeförhållanden antingen genom att öka den inhemska produktionen eller genom att splittra leveranskedjorna. Osäkerheten på marknaden har också ökat av de kraftiga handelspolitiska åtgärder som i synnerhet Förenta staternas nuvarande regering riktar mot konkurrentländerna. Hotet om höga tullar har bland annat fått företagen att skjuta upp sina investeringsbeslut. Också Kina och flera andra stater som är viktiga för världshandeln strävar systematiskt och kraftfullt efter att öka sin självförsörjning i fråga om kritiska produktionsfaktorer och att stärka sin strategiska ställning på den internationella marknaden. 

Förändringarna i den internationella omvärlden och i de viktigaste handelspartnernas och konkurrenternas verksamhet har också drivit EU till att omvärdera sin industripolitik och de politiska riktlinjer som har nära samband med industripolitiken. Aspekter som är centrala med tanke på genomförandet av industripolitiken är till exempel riktlinjerna för forskning, utveckling och innovationer (FoUI), regleringen av den inre marknaden, frågor som gäller immateriella rättigheter, offentliga upphandlingar samt bestämmelserna om konkurrens och statligt stöd. 

Förändringarna i den internationella omvärlden och i synnerhet deras konsekvenser för EU:s industripolitik har en direkt inverkan också på hur Finlands industripolitik utformas och vilka möjligheter det finns i anslutning till den. Därför bör Finland på ett förnuftigt sätt påverka EU:s planerade industripolitiska riktlinjer och genomförandet av redan överenskomna riktlinjer så att de på bästa möjliga sätt främjar genomslaget för Finlands nationella industripolitik. För att lyckas med detta krävs en djup förståelse av den helhet som består av EU:s industripolitik och andra politikområden som är väsentliga för den, samspelet mellan dessa och detaljerna i den reglering som gäller olika politikområden. Utskottet betonar också betydelsen av nätverkande och strategiska partnerskap. De finländska företagen måste kunna hitta samarbetspartner som har samma mål och som kan dela de risker som är kopplade till verksamheten. 

I det rådande osäkra och svårförutsägbara internationella läget fastställer de flesta länder mål för industripolitiken och metoder för att uppnå dem. Ekonomiutskottet hänvisar till ett sakkunnigyttrande och konstaterar att exempelvis de industripolitiska strategierna och planerna i flera asiatiska länder är mycket ambitiösa och innehåller konkreta kvantitativa indikatorer för att följa hur de uppställda målen nås. I strategierna prioriteras ofta också de strategiska sektorer och tekniker som anses ha central betydelse för den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften och som hör till landets styrkor. Också de offentliga finansiella satsningarna är stora, vilket bidrar till att åtgärderna enligt strategierna kan genomföras smidigt. 

De industripolitiska strategierna utarbetas i allmänhet för en lång tidsperiod framåt, ofta över regeringsperioderna, och de genomförs över sektorsgränserna och så att alla väsentliga förvaltningsnivåer involveras. Strategierna har också som mål att förutse olika utvecklingsförlopp för att det ska finnas beredskap att vid behov reagera snabbt på förändringar i den internationella omvärlden och i det egna samhället. 

Ekonomiutskottet anser att de centrala temana har beaktats väl i Finlands industripolitiska strategi. Indikatorerna för måluppfyllelsen är emellertid mycket allmänt definierade (ökade investeringar, produktivitetsutveckling), och det gör det svårt att mäta hur målen i vår industripolitiska strategi har uppnåtts. Också ambitionsnivån för strategin är klart blygsammare än i flera av jämförelseländerna. 

Utskottet anser det vara viktigt att man också i Finland strävar efter att genomföra den industripolitiska strategin långsiktigt och över regeringsperioderna. Det skulle också stärka Finlands anseende som en stabil och förutsägbar verksamhetsmiljö för företag och investeringar. Konkurrensen om investeringar är hård, och därför bör strategins genomslag följas noggrant för att man ska kunna försäkra sig om att åtgärderna enligt den lockar företagen att investera i Finland och att finländska företag blir del av värdekedjor som är viktiga med tanke på deras verksamhet. 

Exportindustrin som en central prioritering i den industripolitiska strategin

Exportindustrin och funktioner som är viktiga för den är centrala prioriteringar i den industripolitiska strategin och statsrådets redogörelse, som utarbetats utifrån den. Ekonomiutskottet anser att detta vägval i princip är motiverat, eftersom Finland är en liten och öppen ekonomi och därmed beroende av export. En positiv exportutveckling och det mervärde som följer av den är en nödvändig förutsättning för att få fart på den ekonomiska tillväxten. Å andra sidan är bara omkring tio procent av de finländska företagen exportföretag, och några enstaka, långsamt växande sektorer inom tillverkningsindustrin står för en betydande andel av mervärdet. Det bör också noteras att de små och medelstora företagens andel av exporten är liten. Därför blir den i och för sig motiverade infallsvinkel som valts i den industripolitiska strategin delvis snäv och tar i hög grad fasta på att stärka de nuvarande näringspolitiska strukturerna samt förutsättningarna för befintliga företag och deras omvärld. 

Redogörelsen lyfter också fram vilken betydelse tjänsterna, särskilt de digitala tjänsterna och de tjänster som utnyttjar data, har för att skapa värde inom exportindustrin. Tjänsternas ökade betydelse innebär allt större möjligheter till skalbar tillväxt, särskilt i fråga om tjänster som utnyttjar omstörtande teknik. Också på EU-nivå ser man att det finns mycket outnyttjad potential när det kommer till tjänster, både i fråga om separata branscher och som en del av större värdekedjor inom industrin. Det talar enligt ekonomiutskottets uppfattning för en grundligare utredning av vilka möjligheter tjänsterna och i synnerhet de digitala tjänsterna erbjuder med tanke på värdeskapandet och ett ökat mervärde. 

Ekonomiutskottet instämmer i det som sägs i sakkunnigyttrandena om att redogörelsens sektorsövergripande och branschneutrala grepp i princip är motiverat. Ekonomiutskottet hänvisar till kulturutskottets utlåtande (KuUU 5/2025 rd — SRR 1/2025 rd) och påpekar att redogörelsen inte verkar identifiera de kreativa branschernas roll när det gäller att främja hållbar ekonomisk tillväxt, hållbar förnyelse av samhället och konkurrenskraft, även om internationella undersökningar visar att de kreativa branscherna är de branscher som växer snabbast. Till exempel kriterierna för den FoU-finansiering som Business Finland beviljar anses lämpa sig dåligt för företag inom de kreativa branscherna, vilket leder till att dessa företag beviljas relativt lite stöd. 

Finland släpar efter jämförelseländerna när det gäller att dra nytta av de kreativa branschernas potential och investera i immateriella produktionsfaktorer. I Sverige var exporten av kulturprodukter mätt i pengar nästan nio gånger större och i Danmark nästan sex gånger större än i Finland 2021. Exempelvis i Storbritanniens industristrategi lyfts de kreativa branscherna fram som en av åtta viktiga, framtida industrisektorer. Också i Sveriges framtidsstrategi från 2024 har de kreativa branscherna klassificerats som en del av basindustrin. 

Utskottet noterar också att redogörelsens strategiska riktlinjer som gäller små och medelstora företag är tämligen knapphändiga och vaga. Eftersom de små och medelstora företagens andel av exporten är relativt liten lyfts de fram i redogörelsen endast i anslutning till enskilda teman. 

Utskottet anser ur denna synvinkel att det är ytterst viktigt att redogörelsen utöver bruttoexporten också fäster uppmärksamhet vid betydelsen av exportens inhemska mervärde. Bruttoexport med ett stort inhemskt mervärde innebär till exempel att en sektor koncentrerar sina köp från underleverantörer till Finland, vilket ökar den inhemska produktionen också inom andra sektorer. Detta perspektiv synliggör de små och medelstora företagens betydelse som aktörer som på ett avgörande sätt påverkar Finlands export. Utskottet anser att de små och medelstora företagens roll och möjligheter att främja ekonomisk tillväxt ska beaktas aktivt vid genomförandet av åtgärderna enligt strategin. 

Utskottet påpekar att begreppet industripolitik tolkas i vid bemärkelse i den industripolitiska strategin och redogörelsen, men till följd av strategins mål och de föreslagna åtgärderna riktas effekterna av industripolitiken till stor del till de stora exportföretagen inom den traditionella tillverkningsindustrin. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att man i det fortsatta arbetet strävar efter att identifiera och främja den tillväxtpotential som finns hos aktörer inom den innovativa industrin, företag som producerar digitala tjänster och företag inom de kreativa branscherna. 

Kompetens och tillgång på kvalificerad arbetskraft

Tillgången på kvalificerad arbetskraft lyfts i den industripolitiska strategin och redogörelsen fram som en kritisk förutsättning för industrins omställning och nya investeringar. Enligt redogörelsen behöver man förnya den utbildning som finansieras med offentliga medel och samtidigt också utveckla den utbildning som arbetsgivarna själva genomför och finansierar. Ekonomiutskottet instämmer i detta. 

Ekonomiutskottet hänvisar till kulturutskottets utlåtande (KuUU 5/2025 rd — SRR 1/2025 rd), enligt vilket bristen på arbetskraft bland högutbildade yrkesgrupper i Finland är bland den värsta i OECD-länderna. Dessutom ligger utbildningsnivån i Finland under genomsnittet för OECD-länderna och andelen unga vuxna (25–34-åringar) som avlagt högskoleexamen har slutat öka. Problemen berör både antalet experter och kvaliteten på kunnandet. Utskottet konstaterar att situationen är oroväckande och att den sannolikt också förutsätter andra åtgärder utöver dem som föreslås i redogörelsen. Det behövs extra satsningar på utbildning, både kvalitativa och kvantitativa, och på en systematisk prognostisering av kompetensbehoven, samt åtgärder för att rekrytera kvalificerad arbetskraft från andra länder. 

Ekonomiutskottet lyfter också fram att den internationella konkurrensen om kvalificerad arbetskraft är mycket hård och sannolikt kommer att skärpas ytterligare. I flera sakkunnigyttranden till utskottet anses kompetens och tillgången på kvalificerad arbetskraft i stor utsträckning vara bland de viktigaste faktorerna för att främja ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. 

Finlands industripolitik som föregångare inom ren industri samt cirkulär och biobaserad ekonomi

I redogörelsen konstateras det helt motiverat att omställningen till ren energi förutsätter en förändring på systemnivå i hela samhället. Genomförandet av de nuvarande klimatåtagandena innebär att efterfrågan på koldioxidsnåla lösningar ökar globalt med cirka 20 procent. För Finland innebär det tillväxtmöjligheter motsvarande mer än tre miljarder euro per år för export av investeringsvaror. Enligt Finlands näringsliv har vi i Finland investeringsprojekt inom ren omställning till ett värde av över 300 miljarder euro. En stor del av projekten befinner sig fortfarande i planeringsfasen. 

Målet med den industripolitiska strategin är att hitta metoder som hjälper finländska företag att utnyttja tillväxtmöjligheterna i anslutning till ren omställning och delta i de värdekedjor som håller på att omformas. Ett annat mål är att Finland ska klara sig i konkurrensen om investeringar i sådana koldioxidsnåla lösningar som behövs för omställningen till ren energi och profilera sig som ett konkurrenskraftigt land som möjliggör hållbar förädlingsindustri och tillhandahåller lösningar inom biobaserad och cirkulär ekonomi. 

Finland har flera konkurrensfördelar när det gäller att dra nytta av möjligheterna i anslutning till ren omställning, och den globala investeringsvågen är ett bra tillfälle att i grunden förnya och utvidga Finlands industripolitik. En särskild styrka för Finland är möjligheten att i betydande grad öka produktionen av ren el för industrins växande behov. Tack vare tillgången på ren energi och rikliga källor till biobaserad koldioxid (särskilt biogen koldioxid) anses Finland också ha en betydande konkurrensfördel inom vätgasekonomin. I Finland finns det också gediget kunnande inom utveckling av lösningar som baserar sig på avskiljning av koldioxid. För att dra nytta av dessa styrkor krävs satsningar på forskning och innovationer i anslutning till lösningar som bygger på ny konkurrenskraftig teknik. 

Utöver tillräckliga och rätt riktade investeringar i FoUI-verksamhet är det viktigt att skapa en trovärdig bild av att Finland är både engagerat i klimatmålen och erbjuder en verksamhetsmiljö som stöder dels industrins behov och en ren omställning, dels producenterna av ren energi och elförbrukarna. Det är också viktigt att säkerställa att det finns tillräcklig kapacitet i elöverföringsnäten och att elnätet balanseras när produktionen varierar. 

Redogörelsen tar också väl fasta på den centrala betydelse som smidigare tillståndsförfaranden har för de industripolitiska målen i anslutning till en ren industri. Utskottet konstaterar att regeringen redan har vidtagit betydande åtgärder för att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena i fråga om såväl miljötillstånd som andra tillstånd som behövs för företagsverksamhet. 

Strävan är att minska företagens administrativa börda också genom att förenkla kraven på hållbarhetsrapportering. Ekonomiutskottet påpekar att skyldigheterna som gäller hållbarhetsrapportering i huvudsak baserar sig på EU-reglering, och i den föreslås motsvarande ändringar. Därför bör de nationella åtgärderna och tidpunkten för dem fastställas inom de gränser som EU-lagstiftningen tillåter och med beaktande av miljöaspekterna. 

På EU-nivå bedöms möjligheterna och de behövliga åtgärderna i anslutning till omställningen till ren energi i EU:s program för ren industri, som baserar sig på Mario Draghis konkurrenskraftsrapport från februari 2025. Åtgärderna i programmet utgår från principer om marknadsvillkor, teknikneutralitet och kostnadseffektivitet samt utfasning av fossila råvaror för att uppnå de mål om minskade utsläpp som ställts upp för 2040. Med tanke på Finlands möjligheter till framgång är det väsentligt att se till att de enskilda förslag som senare läggs fram utifrån programmet följer dessa principer. Principen om teknikneutralitet är viktig exempelvis för att man ska kunna försäkra sig om att alla rena energiformer, inklusive kärnkraft, behandlas på lika villkor i beslutsfattandet på EU-nivå. 

Utnyttjande av potentialen inom cirkulär och biobaserad ekonomi

Ett mål i redogörelsen är också att ta vara på de möjligheter som bioekonomi och cirkulär ekonomi erbjuder så att Finland profilerar sig som ett land som tillhandahåller lösningar inom bioekonomi och cirkulär ekonomi. Det föreslås bland annat att man genom åtgärder i enlighet med programmet för cirkulär ekonomi och bioekonomistrategin stöder en resurseffektiv industri och utnyttjandet av biprodukter från industrin samt råvarukällor, material och förädlade produkter som kan ersätta fossila råvaror. Biogas är en del av denna helhet. 

Ekonomiutskottet hänvisar till miljöutskottets utlåtande (MiUU 9/2025 rd — SRR 1/2025 rd) och påpekar att den cirkulära ekonomin kan resultera i ny ekonomisk tillväxt och en starkare konkurrenskraft samt göra Finland till en föregångare inom ren teknik. För att det ska lyckas krävs det emellertid att såväl företag som politiska aktörer satsar långsiktigt och systematiskt på forskning, utveckling och nya återvinningslösningar samt på infrastruktur för återanvändning och återvinning av material. Kommissionen kommer 2026 att lägga fram ett förslag till en ny rättsakt om cirkulär ekonomi. Finland bör på förhand påverka dess innehåll för att EU-regleringen ska ge en stark grund för de mål och åtgärder som fastställts i redogörelsen. 

Ekonomiutskottet välkomnar redogörelsens mål att Finland inom bioekonomin ska fokusera på hållbart producerade produkter och tjänster som har ett högt mervärde och som kräver stark kompetens. Utskottet påpekar att också EU:s bioekonomiska strategi kommer att ses över inom den närmaste framtiden. Finland bör aktivt påverka strategins innehåll så att en hållbar bioekonomi inkluderas i de styrmedel som fastställs för att genomföra EU:s olika politiska mål. Utskottet instämmer i det som sägs i redogörelsen om att det är viktigt att lösningarna inom cirkulär och biobaserad ekonomi på bred front identifieras som faktorer som främjar EU:s konkurrenskraft och resiliens. 

Betydelsen av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet, omstörtande teknik och immateriellt kapital med tanke på ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft

Det finns ett starkt samband mellan industripolitik och FoUI-politik, och de påverkar varandra i hög grad. Hur framgångsrik FoUI-politiken är avgör i hög grad hur Finlands industripolitiska mål kan nås, anser utskottet. Industripolitiken och FoUI-politiken bör därför utvecklas som en helhet så att målsättningarna för dem stöder varandra och stärker effekterna av åtgärderna inom båda politikområdena. Det parlamentariska beslut som fattades under förra regeringsperioden om att höja Finlands FoU-andel till fyra procent av bruttonationalprodukten före 2030 gör det möjligt att långsiktigt planera FoUI-verksamheten och utgör också en god grund för Finlands industripolitiska mål. 

Centrala mål för FoUI-verksamheten är att öka utvecklingen av produkter och tjänster med högt mervärde i Finland och skapa ny konkurrenskraftig export. Avsikten är att den offentliga tilläggsfinansieringen i betydande grad ska riktas till forskning som är relevant för företagen samt till att stärka företagen och deras FoUI-kompetens. För såväl ett högre förädlingsvärde som förnyelse förutsätts forskning och evidensbaserad kunskap samt förmåga att utifrån dem skapa nytt. I FoUI-politiken bör man därför satsa på forskningsekosystem bestående av företag, forskningsinstitut och högskolor. 

FoUI-verksamheten har ett starkt samband med utvecklingen av digital teknik och omstörtande teknik samt med investeringar i immateriellt kapital. I redogörelsen betonas också att dessa är av central betydelse för Finlands ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. För att tillväxtmålen i den industripolitiska strategin ska kunna nås behövs det omfattande FoUI-satsningar på både omstörtande teknik och immateriellt kapital. 

Finland har betydande kompetens på flera områden inom omstörtande och digital teknik. Finlands styrkor hänför sig bland annat till utvecklingen av mobila nät (6G), halvledare, artificiell intelligens, kvantteknik, cybersäkerhet och rymdteknik. Utskottet hänvisar till inkomna sakkunnigyttranden och framhåller att man bör sträva efter att så effektivt som möjligt utnyttja det betydande mervärde och den produktivitet som uppkommer av dessa teknikområden och de lösningar som genomförs med hjälp av dem inom andra branscher. 

I redogörelsen och sakkunnigyttrandena påpekas att det immateriella kapitalet har stor betydelse för tillväxt, mervärde och konkurrenskraft och det lyfts fram att investeringarna i immateriella produktionsfaktorer är små hos oss i förhållande till jämförelseländerna. För att rätta till situationen föreslås i redogörelsen åtgärder enligt programmet för tillväxtföretagande, som eftersträvar en mångsidigare näringsstruktur, och den nationella strategin för immateriella rättigheter (IPR-strategin), som syftar till att skapa en verksamhetsmiljö som stöder innovationsverksamhet och kreativt arbete före 2030. Det utreds också om det nya skatteavdraget för forskning och utveckling eventuellt kunde utvecklas så att det mer mångsidigt täcker företagens satsningar på immateriellt kapital. 

Utskottet påpekar vidare att finländska aktörer har lyckats väl när det gäller att utnyttja EU:s FoUI-finansiering (Horisont Europa och InvestEU), vars syfte är att utveckla konkurrenskraften. Enligt utskottet är det ytterst viktigt att forskningsfinansieringen också under EU:s nästa ramperiod beviljas ur självständiga fonder utifrån konkurrens- och kvalitetsbaserade kriterier. 

Möjligheter inom försvarsindustrin och produkter med dubbla användningsområden

Ekonomiutskottet konstaterar att försvarsindustrin är en av framtidens tillväxtbranscher i Finland och anser liksom försvarsutskottet (FsUU 1/2025 rd — SRR 1/2025 rd) att det är beklagligt att redogörelsens avsnitt om försvarsindustrin är mycket kortfattat. 

Finlands Natomedlemskap och EU-projekt som gäller försvarsindustrin medför nya möjligheter för den finländska försvars- och teknikindustrin. Genom Nato får man värdefullt stöd särskilt för utvecklingen av kritisk teknik med dubbla användningsområden och för verifieringen av dess militära användningspotential. Det är också värt att notera att merparten av aktörerna inom Finlands försvarsindustri är små och medelstora företag, och de nätverk som uppstår genom Nato kan ge dem tillgång till ekosystemprojekt inom försvarsindustrin, vilket är viktigt för branschens tillväxtmöjligheter. 

Försvarsutskottet lyfter i sitt utlåtande fram att även om marknaden för försvarsmateriel är strikt reglerad i EU, präglas den fortfarande också av många nationella begränsningar och protektionistiska metoder. De bör minskas för att företagen ska kunna dra nytta av en fungerande inre marknad och lika villkor inom försvarssektorn. 

Utöver de företag som faktiskt producerar försvarsmateriel finns det i Finland flera företag som tillverkar produkter med dubbla användningsområden och som har en nyckelroll i utvecklingen av ny teknik. Många av dessa företag har sådan gedigen kompetens inom exempelvis satellitteknik, cyberförsvar, automatiska system eller drönarteknik som kan utnyttjas inom såväl den civila sektorn som försvarssektorn. Av försvarsutskottets utlåtande framgår det att företagen inom försvarssektorn i Finland investerar mer än 15 procent av sin omsättning i FoUI-verksamhet. På marknaden för försvarsmateriel och produkter med dubbla användningsområden finns det med andra ord en lovande tillväxtpotential i anslutning till utnyttjandet av ny teknik. Man bör kunna dra nytta av den potentialen för att sätta fart på Finlands ekonomiska tillväxt och öka konkurrenskraften. 

När det kommer till den finländska försvarsindustrins utvecklingsmöjligheter är det också värt att beakta de senaste riktlinjerna på EU-nivå om finansiering av försvarsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (SAFE och ReArm) samt planerna på att tillåta att finansiering från EU:s konkurrenskraftsfond (Horisont Europa och InvestEU), som ingår i EU:s kommande budgetram, också används för att utveckla försvarsindustrin och produkter med dubbla användningsområden. 

Tillgång till finansiering

I statsrådets redogörelse konstateras det att innovationer och investeringar som främjar den ekonomiska tillväxten förutsätter att det finns tillgång till privat finansiering och att finansieringen riktas rätt. Ekonomiutskottet instämmer i detta och betonar att en fungerande finans- och kapitalmarknad är av betydelse för företagens framgång och konkurrenskraft. Till följd av de skärpta kriterierna för bankfinansiering bör särskild uppmärksamhet också ägnas åt de möjligheter som erbjuds på kapitalmarknaden för att finansiera företagens verksamhet och investeringar. 

Den offentliga finansieringens funktion ska vara att möjliggöra tillgång till privat finansiering och att komplettera den privata finansieringen. I Finland hänför sig bristerna i tillgången till finansiering särskilt till produktifiering, uppskalning och kommersialisering av verksamheten. Vid sidan av den privata finansiering som behövs för att internationalisera verksamhet och starta export behövs det ofta också offentlig finansiering. Den offentliga finansieringen bör därför riktas så att minsta möjliga offentliga satsning leder till så mycket privat finansiering som möjligt, i synnerhet i fråga om investeringar som förnyar industrin och som är lönsamma med tanke på den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften. 

I Finland har det under denna regeringsperiod genomförts flera reformer för att ge företagen bättre tillgång till finansiering. Flera reformer bereds också för närvarande. I och med reformeringen av Finlands Industriinvestering Ab (Tesi) 2024 har bolaget betydligt mer omfattande metoder än tidigare att långsiktigt främja företagens tillväxt genom direkta investeringar och fondplaceringar. Man håller också på att utveckla verksamheten vid Finnvera, som erbjuder finansiering särskilt till små och medelstora företag och vissa exportbranscher. Dessutom är närings-, trafik- och miljöcentralerna och den finansiering som Business Finland erbjuder viktig för företagens tillväxt, innovationer och konkurrenskraft. Ekonomiutskottet anser att dessa projekt är motiverade och ett steg i rätt riktning. 

Utskottet påpekar vidare att den tilltagande konkurrensen om statligt stöd i väsentlig grad påverkar konkurrensen om investeringar och företagens finansieringsbehov. De finländska företagens konkurrenssituation är oundvikligen sämre om företag som konkurrerar om samma investeringar får stora belopp i statligt stöd för att genomföra sina egna investeringar. Då krävs det att de finländska företagen har ännu större förmåga att konkurrera med kvalitet och andra egenskaper som inte är direkt kopplade till priset på investeringar eller produkter. 

Under de senaste åren har särskilt de lättnader i EU:s regler om statligt stöd som godkänts på grund av coronapandemin och Rysslands anfallskrig samt de stora stöd som de möjliggör för investeringar och produktion inom tillverkningsindustrin väckt diskussion. Utskottet påpekar att dessa olika lättnader i reglerna om statligt stöd, som ursprungligen var avsedda att vara temporära, sannolikt kommer att tillämpas åtminstone under hela årtiondet 2020—2030. 

Finland har konsekvent motsatt sig en förlängning av den tillfälliga flexibiliteten i fråga om statligt stöd och ställt sig bakom den linjen att statsstödspolitiken bäst stöder tillväxten när stöden riktas mot brister på marknaden. Finland har också stött regler för statligt stöd som har underlättat och förenklat beviljandet av statligt stöd för att förnya industrin, till exempel för ren och digital omställning. Ekonomiutskottet anser det vara ytterst viktigt att detaljerna i de ur Finlands synvinkel till många delar otillfredsställande ramarna för statligt stöd kan utnyttjas så att det är möjligt att genomföra projekt som är viktiga för Finland. Dessutom bör man sträva efter att finländska företag i så stor utsträckning som möjligt blir del av olika värdekedjor och projekt som genomförs av andra medlemsländer och för vilka statligt stöd beviljas på basis av ramarna för statligt stöd eller andra regler om statligt stöd. 

Logistisk och digital infrastruktur

Syftet med den industripolitiska redogörelsen är att säkerställa välfungerande logistiska förbindelser och en god infrastruktur så att den industriella verksamheten kan utvecklas och så att de resurser som finns i olika delar av landet kan utnyttjas fullt ut. Redogörelsen tar fasta dels på den fysiska infrastrukturens, dels också på den digitala infrastrukturens och energiinfrastrukturens viktiga roll för industriell verksamhet, export och konkurrenskraft. 

De åtgärdsrekommendationer som tagits fram av en separat underarbetsgrupp för logistik, som lyder under styrgruppen för den industripolitiska strategin, gäller verksamhetsförutsättningarna för olika transportslag, finansieringen och beskattningen av trafiken, tillgången på alternativa bränslen samt beaktandet av Finlands logistiska särförhållanden i beslutsfattandet inom EU och internationellt. Ekonomiutskottet välkomnar åtgärdsrekommendationerna. Utskottet hänvisar till denna del till kommunikationsutskottets utlåtande (KoUU 5/2025 rd — SRR 1/2025 rd) och påpekar att man som en del av behandlingen av redogörelsen också bör dra upp riktlinjer för genomförandet och uppföljningen av rekommendationerna. 

Utskottet framhåller att det är viktigt att säkerställa Finlands tillgänglighet så att Finland också med beaktande av sitt läge och sina logistiska lösningar ter sig som ett attraktivt investeringsobjekt för företagen. Tillgängligheten förutsätter att verksamhetsförutsättningarna för alla centrala transportslag och deras interoperabilitet säkerställs. 

Sjöfarten är särskilt viktig för Finland. Finland är i praktiken en ö, och över 95 procent av vår utrikeshandel går sjövägen. Det är nödvändigt att trygga förutsättningarna för sjötransport under alla förhållanden, också för att garantera försörjningsberedskapen och säkerheten. Hamnarna är viktiga knutpunkter för industrilogistiken, och effektiviteten och driftsäkerheten i hamnarna är en förutsättning för fungerande transportkedjor inom industrin. Fungerande flygförbindelser till olika delar av världen är likaså en förutsättning för tillgänglighet och konkurrenskraft. 

I Finland sker 90 procent av godstransporterna på landsvägarna, och därför behövs det ett tillräckligt tätt och högklassigt vägnät för att säkerställa en fungerande industrilogistik. Också spårtrafiken spelar en central roll som en energieffektiv och miljövänlig transportform. 

Ekonomiutskottet påpekar att Finland på grund av sitt geografiska läge och sina långa avstånd inom landet har större logistikkostnader än många andra länder. Också kraven på en ren omställning inom trafiken ökar kostnadstrycket. Exempelvis tillgången och priset på fossilfria drivmedel inverkar väsentligt på Finlands logistiska konkurrenskraft och i vilken grad landet drar till sig utländska investeringar. 

Förutom den logistiska infrastrukturen bidrar kvaliteten och tillförlitligheten hos digitala tjänster samt energi- och telekommunikationsinfrastrukturen till att göra Finland mer attraktivt som investeringsobjekt. Ny teknik och andra viktiga samhällsfunktioner, exempelvis betalningar, kräver en fungerande digital infrastruktur. Dessutom har beroendeförhållandet mellan el och telekommunikation blivit allt starkare. Med andra ord är den digitala infrastrukturen väsentlig inte bara för den finländska industriverksamheten utan också för landets övergripande säkerhet. Våra konkurrensfördelar är ett starkt stamnät, ren energi och tillförlitliga nät. 

Den industripolitiska strategin ur regionernas synvinkel

Befolknings- och näringsstrukturen samt stängningen av den ryska gränsen och marknaden har lett till att skillnaderna mellan regionerna blivit allt större. Företag och nya investeringar är ojämnt fördelade inom landet. Exempelvis är investeringar och investeringsplaner för den gröna omställningen koncentrerade till västra och södra Finland. Men samtidigt har upphörandet av handeln med Ryssland och den stängda gränsen särskilt kraftigt påverkat utvecklingsmöjligheterna för näringarna och industrin i östra Finland. 

Ekonomiutskottet välkomnar den industripolitiska strategins mål att skapa industrikluster i Finland som möjliggör olika samverkansfördelar bland annat när det gäller utnyttjande av biprodukter från industrin, tillgången till ren energi och effektiv logistik och infrastruktur. Industrikluster kan också ha betydande effekter som ökar regionernas livskraft. Ett nära samarbete och en tydlig arbetsfördelning mellan den offentliga och den privata sektorn samt regionala aktörer förbättrar ofta den regionala verksamhetens genomslag och lönsamhet. 

Avslutningsvis

Till följd av förändringarna i omvärlden främjar flera stater och handelsgrupper sina egna mål på den internationella marknaden betydligt mer strategiskt än tidigare. Konkurrensen om investeringar är hård och därför är det ytterst viktigt att också Finland konsekvent strävar efter att uppnå sina mål enligt den industripolitiska strategin. Det förutsätter också en klar syn på hur Finland kan dra nytta av EU:s industripolitiska riktlinjer för att stärka sin ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. Dessutom måste man kunna förutse olika utvecklingstrender för att ha beredskap att vid behov snabbt reagera på förändringar både i den internationella verksamhetsmiljön och i det egna landet. 

Utskottet betonar också vikten av strategiska nätverk och internationella partnerskap. De finländska företagen måste kunna hitta samarbetspartner som har likartade intressen och som kan dela på de risker som är förknippade med verksamheten. På så sätt kan man i större utsträckning ta del av olika värdekedjor inom industrin och också genomföra sådana projekt som annars inte skulle vara möjliga. 

Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att industripolitiken i Finland genomförs strategiskt och långsiktigt över regeringsperioderna och att man drar nytta av Finlands styrkor och parlamentarisk dialog. Dessutom är det viktigt att arbetet är sektorsövergripande och att alla förvaltningsnivåer inkluderas.